BETÄNKANDE om EU:s handelsrelaterade bistånd
29.3.2007 - (2006/2236(INI))
Utskottet för internationell handel
Föredragande: David Martin
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om EU:s handelsrelaterade bistånd
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina resolutioner av den 13 december 2001 om WTO:s möte i Qatar[1], av den 3 september 2002 om handel och utveckling för fattigdomsbekämpning[2], av den 30 januari 2003 om svälten i världen och avlägsnandet av handelshinder för de fattigaste länderna[3], av den 15 maj 2003 om förstärkning av kapaciteten i utvecklingsländerna[4], av den 4 september 2003 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om handel och utveckling: Att hjälpa utvecklingsländerna att dra nytta av handeln[5], av den 25 september 2003 om WTO:s femte ministerkonferens i Cancún[6], av den 24 februari 2005 om åtgärder mot hungersnöd och fattigdom[7], av den 12 maj 2005 om utvärderingen av Doha-rundan efter beslutet av WTO:s allmänna råd av den 1 augusti 2004[8], av den 6 juli 2005 om allmän uppmaning till kamp mot fattigdom: Förpassa fattigdomen till historien[9], av den 1 december 2005 om förberedelserna inför WTO:s sjätte ministerkonferens i Hongkong[10], av den 4 april 2006 om bedömningen av Doharundan efter WTO:s ministerkonferens i Hongkong[11], av den 1 juni 2006 om handel och fattigdom: Utformning av en handelspolitik som maximerar handelns bidrag till fattigdomslindringen[12] och av den 7 september 2006 om beslutet att tills vidare skjuta upp förhandlingarna om utvecklingsagendan från Doha[13],
– med beaktande av kommissionens meddelanden ”Snabbare framsteg i strävan att nå millennieutvecklingsmålen – Europeiska unionens bidrag” (KOM(2005)0132),”Snabbare framsteg i strävan att nå millennieutvecklingsmålen – Utvecklingsfinansiering och effektivitet i biståndet” (KOM(2005)0133), ”Konsekvens i utvecklingspolitiken – om snabbare framsteg i strävan att uppnå millennieutvecklingsmålen” (KOM(2005)0134), ”Utvecklingsfinansiering och biståndseffektivitet – Utmaningarna i fråga om att trappa upp EU:s bistånd 2006‑2010” (KOM(2006)0085) och ”EU:s bistånd: mer, bättre och snabbare” (KOM(2006)0087),
– med beaktande av rådets, Europaparlamentets och kommissionens gemensamma uttalande om Europeiska unionens utvecklingspolitik ”Det europeiska samförståndet”,
– med beaktande av slutsatserna från mötena i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 12 december 2005 och den 16–17 oktober 2006.
– med beaktande av ministerförklaringen från WTO:s ministerkonferens fjärde session som antogs den 14 november 2001 i Doha,
– med beaktande av ministerförklaringen från WTO:s ministerkonferens sjätte session som antogs den 18 december 2005 i Hongkong,
– med beaktande av Förenta nationernas millenniedeklaration av den 8 september 2000 som uppställer millennieutvecklingsmålen såsom kriterier som gemensamt fastställts av det internationella samfundet för att avskaffa fattigdomen,
– med beaktande av ” The Millennium Development Goals – Report 2005” (Millennieutvecklingsmålen – Rapport 2005) från Förenta nationerna,
– med beaktande av rapporten från FN:s arbetsgrupp för millennieprojektet,
– med beaktande av kommunikén från G8-mötet den 8 juli 2005 i Gleneagles,
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A6-0088/2007), och av följande skäl:
A. Ett balanserat regelbaserat multilateralt handelssystem är av avgörande betydelse för utvecklingsländernas förmåga att medverka i och dra nytta av internationell handel.
B. Under de senaste 40 åren har de minst utvecklade ländernas andel av världshandeln minskat från 1,9 procent till mindre än 1 procent trots den utökning som skett under de senaste åren av bilaterala system för tull- och kvotfritt tillträde för deras produkter (av vilka gemenskapens ”allt utom vapen” är det största).
C. Ekonomisk tillväxt och integreringen av utvecklingsländerna i den globala ekonomin är en huvudförutsättning för att man skall uppnå målet för fattigdomsutrotningen i samband med hållbar utveckling och millennieutvecklingsmålen.
D. Fred och de gemensamma och universella värdena som respekt för, och främjande av, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, goda styrelseformer, demokratisering och rättstaten är avgörande för att utvecklingsländerna både skall kunna minska fattigdomen och dra nytta av större handelsmöjligheter.
E. Såsom konstaterades i det europeiska samförståndet om utveckling har gemenskapen genom sin erfarenhet och sin särskilda kunskap inom handel en komparativ fördel när det gäller att lämna stöd till partnerländer som önskar integrera handeln i sina nationella utvecklingsstrategier och när det gäller att stödja regionalt samarbete.
F. I förklaringen från WTO:s sjätte ministerkonferens i Hongkong fastslås att det handelsrelaterade biståndet bör syfta till att bistå utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna, att bygga upp den utbudskapacitet och handelsrelaterade infrastruktur som de behöver för att genomföra och dra nytta av WTO-avtalen och generellt sett expandera sin handel.
G. Globaliseringen är en pågående och ohejdbar process som innebär möjligheter och utmaningar men också risker för marginalisering av länder, särskilt de fattigaste länderna, och även marginalisering av de mest sårbara grupperna i dessa länder, särskilt där inkomstklyftor inom och mellan länderna förblir stora och där det finns ett växande antal människor som lever i fattigdom.
Argumenten för handelsrelaterat bistånd och den rättmätiga triangeln: Förbättrat marknadstillträde, sunda inrikespolitiska åtgärder och utökat och effektivare handelsrelaterat bistånd
1. Europaparlamentet betonar att en avreglerad handel är en av de mest effektiva drivkrafterna för ekonomisk tillväxt, vilken är absolut nödvändig för att minska fattigdomen samt främja tillväxten och sysselsättningen i fattiga ekonomier, och även en viktig katalysator för hållbar utveckling i hela världen.
2. Europaparlamentet betonar emellertid att en avreglerad handel inte är en tillräcklig förutsättning för att handeln skall kunna medverka till utveckling och fattigdomsminskning, som är ett komplext och flerdimensionellt problem utan enkla lösningar.
3. Europaparlamentet understryker att i många utvecklingsländer är inrikespolitiska åtgärder och brister inom ekonomin och när det gäller investeringar kraftfulla hinder för att dra nytta av större handelsmöjligheter. Parlamentet konstaterar därför att tillväxt och handel inte kan minska fattigdomen utan att de omges av nödvändiga inrikespolitiska åtgärder, bland annat omfördelning och socialpolitik och en verklig förbättring i kapaciteten när det gäller goda styrelseformer.
4. Europaparlamentet anser att utan framsteg i styrelseformerna kan alla andra reformer bara få begränsad verkan. Effektiva stater, nämligen de som kan främja och skydda mänskliga rättigheter och kan tillhandahålla sitt folk tjänster samt skapa en atmosfär som främjar företagaranda och tillväxt, är grunden för utveckling. Även om förbättringar i styrelseformerna, inklusive demokrati, först och främst är det berörda landets ansvar, kan det handelsrelaterade biståndet användas för att både stödja och undvika en underminering av goda styrelseformer genom stöd till allomfattande nationella strategier för kapacitetsuppbyggnad och för ett större deltagande samt genom en förstärkning av de institutioner som förbättrar insyn och ansvarsskyldighet.
5. Europaparlamentet anser att ansvarsskyldigheten är ömsesidig och att principerna för hållbar miljö, skydd av sociala och mänskliga rättigheter och goda styrelseformer gäller för både industriländer och utvecklingsländer och därför måste ingå i EU:s synsätt på det handelsrelaterade biståndet.
6. Europaparlamentet drar slutsatsen att om utvecklingsländerna skall kunna dra nytta av den avreglerade handelns möjligheter, måste marknadstillträdet, särskilt inom deras mest konkurrenskraftiga sektorer, kompletteras av både sunda inrikespolitiska reformer och ett rättvist internationellt handelssystem som inbegriper avsevärt utökat och effektivare handelsrelaterat bistånd.
7. Europaparlamentet betonar att det handelsrelaterade biståndet inte är något universalmedel men att det verkligen är absolut nödvändigt för att både förverkliga potentiella vinster från världshandeln och minska dess potentiella kostnader. Om det handelsrelaterade biståndet skall anses vara en framgång, måste producenter och affärsmän i de mottagande länderna uppleva direkta ekonomiska fördelar.
8. Europaparlamentet noterar att handeln, tillsammans med produktionskapaciteten mer generellt, i viss mån försummats i biståndsprogrammen under de senaste 10 till 15 åren och i stället har man satsat på betydande insatser riktade direkt på fattigdomsminskning, vilket inte alltid är det effektivaste sättet att åstadkomma en betydande minskning av fattigdomen på lång sikt. Det handelsrelaterade biståndet erbjuder därför en unik möjlighet att motarbeta den ömsesidiga bristen på förtroende mellan bistånd och handel. Parlamentet anser därför att det är av avgörande betydelse att man riktar särskild uppmärksamhet på integrationen av handels- och utvecklingsstrategier, för att återställa balansen och finna långsiktiga produktionsmönster som kan bidra till en minskning av fattigdomen.
9. Europaparlamentet erkänner att utveckling inte bara handlar om ekonomisk utveckling utan också om utveckling inom områden som hälsovård, utbildning, mänskliga rättigheter, miljöskydd och politisk frihet. Parlamentet anser dock att detta inte kan säkerställas varaktigt om den ekonomiska utvecklingen inte genererar de nödvändiga resurserna.
10. Europaparlamentet hoppas att det handelsrelaterade biståndet skall vara ett instrument som gör det möjligt för de mottagande utvecklingsländerna att inleda en process för ekonomisk integration syd-syd, något som hittills har saknats.
11. Europaparlamentet uppmanar EU att uppfylla de åtaganden som unionen gjorde gentemot de minst utvecklade länderna inom ramen för Doharundan genom att förhandsdistribuera utvecklingspaketet och avskaffa jordbruksexportsubventionerna senast 2013. Parlamentet betonar att EU måste uppmana övriga WTO-medlemmar att också uppfylla sina åtaganden gentemot de minst utvecklade länderna.
2007 års gemensamma EU-strategi för handelsrelaterat bistånd
12. Europaparlamentet välkomnar och stöder kraftigt det framväxande samförstånd som återspeglas i rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser av den 16 och 17 oktober 2006 att ökat och effektivare handelsrelaterat bistånd behövs för att göra det möjligt för utvecklingsländerna, i synnerhet de minst utvecklade länderna, att bättre integreras i det multilaterala regelbaserade handelssystemet och att effektivare använda handeln när det gäller att främja det överskuggande målet att utrota fattigdomen och samtidigt uppnå hållbar utveckling.
13. Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att parlamentet, enligt exemplet med det europeiska samförståndet om utveckling, medverkar på ett lämpligt sätt i utarbetandet och antagandet av 2007 års gemensamma EU-strategi för handelsrelaterat bistånd.
14. Europaparlamentet konstaterar att i den ovannämnda gemensamma strategin skall det, för det första, upprättas de allmänna principerna för EU:s handelsrelaterade bistånd och, för det andra, inrättas ett arbetsprogram med specifika rekommendationer för att EU skall uppnå och omsider förbättra tvåmiljards-euromålet för handelsrelaterat bistånd senast 2010 samt ge ett effektivare handelsrelaterat bistånd. För det tredje skall det i denna strategi fastställas villkoren för samordning och faktiskt genomförande på olika nivåer av det handelsrelaterade biståndet samtidigt som man håller sig till WTO‑arbetsgruppens rekommendationer och till sist skall det fastställas mekanismer för att förbättra insyn, övervakning och kontroll.
Räckvidden för och definitionen av det handelsrelaterade biståndet
15. Europaparlamentet konstaterar att de mest omstridda frågorna kring det handelsrelaterade biståndet hänför sig till definitionen eftersom detta begrepp används för att beskriva en mängd olika handelsbiståndsåtgärder som tillhandahålls utvecklingsländerna.
16. Europaparlamentet påminner om att, såsom fastställt av OECD/DAC och infört i DAC/WTO DDA-databasen (DAC=OECD:s utvecklingsbiståndskommitté, DDA=Dohas utvecklingsagenda), har det handelsrelaterade biståndet traditionellt fallit inom två grundläggande kategorier: ”handelspolitik och lagstiftning” samt ”handelsutveckling”, där det senare skall tolkas så att stöd till den privata sektorn inkluderas och, i mindre omfattning, begränsningar på utbudssidan och även visst anpassningsstöd.
17. Europaparlamentet betonar emellertid att WTO:s arbetsgrupp för handelsrelaterat bistånd har lagt till ytterligare tre kategorier av handelsrelaterat bistånd till de två befintliga kategorierna: “handelsrelaterad anpassning”, ”handelsrelaterad infrastruktur” och ”produktiv kapacitet”.
18. Europaparlamentet konstaterar att dessa tre kategorier för handelsrelaterat bistånd överlappar de två befintliga och därför finns det risk för att man inte kommer att kunna skilja detta från allmänt utvecklingssamarbete. De kan därför inte bli föremål för kommissionens befintliga kvantitativa mål eller medlemsstaternas åtaganden förrän det finns ett internationellt samförstånd om deras definition, eftersom ett ”bredare” handelsrelaterat bistånd riskerar att leda till oklar rapportering och dubbel redovisning.
19. Europaparlamentet anser dock att de tre extra kategorier som föreslås i den breda och ambitiösa definitionen från WTO:s arbetsgrupp för handelsrelaterat bistånd är värdefulla, eftersom de återspeglar utvecklingsländernas vittomfattande handelsrelaterade behov och därför bör de användas i ländernas strategier för utveckling och fattigdomsminskning, i syfte att främja det faktiska införandet av alla relevanta handelsrelaterade prioriteringar. Parlamentet anser att den främsta utmaningen – och möjligheten – nu är att utveckla en samstämmig uppsättning av instrument som tillsammans arbetar för att kanalisera bistånd som hjälper utvecklingsländerna att satsa på mer fördelaktig handel och därmed främja ekonomisk tillväxt och fattigdomsminskning samt driva på utvecklingen.
20. Europaparlamentet rekommenderar att det genomförs omfattande processer på landsnivå som stöds av lämpliga institutionella strukturer som sammanför inhemska organ, relevanta ministerier, bland andra handelsministerier (som traditionellt bara har haft begränsat inhemskt inflytande på utvecklingspolitiken), biståndsgivare och den privata sektorn, och att sådana processer skall vara en utgångspunkt för att fastställa de verkliga behoven och prioriteringarna för det handelsrelaterade biståndet samt för informationsspridning och politisk dialog.
21. Europaparlamentet noterar att initiativen för handelsrelaterat bistånd bör ägna större uppmärksamhet åt det avgörande deltagandet av den privata sektorn, särskilt de små och medelstora företagen, och det civila samhället både när det gäller fastställandet av behoven och i genomförandet av biståndet så att det handelsrelaterade biståndet bättre kan underlätta skapandet och tillväxten av företag som kan konkurrera på och nå de internationella marknaderna. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att ge en del av det handelsrelaterade biståndet till rättvis handel, i enlighet med punkt 19 i sin resolution om rättvis handel och utveckling.
Utanför räckvidden men inom området: Betydelsen av en bredare agenda för det handelsrelaterade biståndet
22. Europaparlamentet betonar att oberoende av den precisa definitionen av det handelsrelaterade biståndet, måste EU på ett betydande sätt bidra till en bredare agenda för det handelsrelaterade biståndet.
Anpassning av handeln
23. Europaparlamentet konstaterar att anpassningen av handeln bör inkluderas som en viktig beståndsdel i en bredare agenda för det handelsrelaterade biståndet, även om det inte uttryckligen hänvisas till denna i den ovannämnda förklaringen från WTO:s ministerkonferens i Hongkong. Parlamentet påminner i detta hänseende om att FN:s arbetsgrupp för handel inom millennieprojektet föreslog en tillfällig handelsrelaterad biståndsfond medan EU:s kommissionsledamot med ansvar för handel (den 4 februari 2005) själv föreslog att det skulle inrättas en särskild fond för handelsanpassning för att hjälpa de fattiga att handla mer effektivt och lindra de sociala kostnaderna för anpassningen.
24. Europaparlamentet noterar att handelsrelaterade anpassningskostnader täcker en stor mängd frågor och huvudsakligen innehåller, för det första, kostnaderna för urholkade förmåner, som i synnerhet drabbar länder beroende av export av textil och jordbruksvaror, för det andra, inkomstförluster från handelstullar och, för det tredje, kostnaderna till följd av ökade livsmedelspriser som tenderar att drabba länder som är nettoimportörer av livsmedel och som huvudsakligen berör de fattigare befolkningsskikten.
25. Europaparlamentet betonar att extrakostnaderna för att åstadkomma överensstämmelse med produktstandardkraven, inbegripet sanitära och fytosanitära åtgärder, och kostnaderna för att genomföra WTO-avtal, exempelvis handelsrelaterade investeringsåtgärder (TRIMs), handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs) och WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal (GATS), som kräver betydande förändringar i politiska åtgärder och inom lagstiftning, ofta anses vara anpassningskostnader, men betonar också att de överlappar kategorin ”handelspolitik och lagstiftning” inom det handelsrelaterade biståndet. Parlamentet konstaterar vidare att kostnader knutna till produktionsfaktorer, exempelvis kostnader för att hantera kortfristig arbetslöshet och omskolning, också av vissa experter betraktas som handelsrelaterade anpassningskostnader.
26. Europaparlamentet noterar att stöd till betalningsbalansen är ett allmänt instrument inom utvecklingspolitiken som kan och bör användas för att ta itu med anpassningskostnader.
27. Europaparlamentet betonar att anpassningskostnader är synnerligen relevanta i samband med ekonomiska partnerskapsavtal (EPA).
28. Europaparlamentet är medvetet om AVS-staternas ökade oro över metoderna för utbetalning av, effektiviteten i och kvaliteten på det EU-administrerade handelsrelaterade biståndet till stöd för ekonomiska anpassningsprogram.
29. Europaparlamentet betonar att anpassningen av handeln inte skall ses som en ren kompensation som skall utbetalas för urholkningen av förmånerna eller avregleringens vidare effekter, utan som en mekanism för att underlätta den svåra övergången till en mer avreglerad handel.
30. Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt med anpassningsbistånd som svar på handelschocker för att underlätta att frihandeln accepteras, eftersom avsaknaden av anpassningsbistånd och sociala säkerhetsnät skulle leda till att avregleringen av handeln möts av motstånd eller upphävs. Parlamentet anser att EU:s förmåga att finansiera och genomföra det handelsrelaterade biståndet i detta hänseende kommer att kräva en mycket djupare förståelse för den anpassningsprocess som anställda, konsumenter, företag och regeringar i utvecklingsländerna genomgår såsom ett resultat av avregleringen av handeln.
31. Europaparlamentet konstaterar att IMF:s handelsintegrationsmekanism (TIM), som utarbetades 2004 för att hjälpa länder med betalningsbalanssvårigheter att ta itu med följderna av avregleringen av handeln, lyder under de vanliga IMF-villkoren och lånevillkoren och därför kan vara olämplig för länder som redan är kraftigt skuldsatta och/eller inte önskar ha ett av Internationella valutafondens program. Parlamentet tillstår med oro att detta är den enda specifika multilaterala mekanism som är tillgänglig för handelsrelaterad anpassning och att den fram till nu enbart använts av tre länder, nämligen Bangladesh, Dominikanska republiken och Madagaskar.
32. I avsaknad av nya multilaterala mekanismer för att ta itu med handelsrelaterade anpassningskostnader, rekommenderar Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna följande: För det första, skall de bedöma omfattningen, ändamålsenligheten och effektiviteten när det gäller det nuvarande biståndet, och då särskilt göra en kvantitativ bedömning – både beskrivande och analytisk – av följderna av detta bistånd, och kommissionen rekommenderas att då använda sig av samstämmiga metoder för att bedöma hur specifika projekt har stött handel och ekonomisk utveckling, för att hjälpa den handelsrelaterade anpassningen, och dessutom, inom ramen för 2007 års gemensamma EU‑strategi för det handelsrelaterade biståndet, utforma specifika rekommendationer i detta hänseende. För det andra, skall de främja en ny handelsintegrationsmekanism från internationella finansinstitut (IFI), som är mer ambitiös både när det gäller finansiering och räckvidd, och som i större utsträckning kan användas. För det tredje, när det gäller medlemsstaterna, skall de inom ramen för sina egna nationella och regionala program utveckla konkreta initiativ för att ta itu med anpassningskostnader, i synnerhet de som, liksom urholkningen av förmånerna, huvudsakligen skall lösas mellan mottagare och beviljare av förmåner samt även de som inte ordentligt behandlas av Internationella valutafondens handelsintegrationsmekanism.
33. Europaparlamentet anmodar kommissionen att klargöra vilka budgetposter som skulle kunna användas för att finansiera handelsrelaterat anpassningsstöd och att i detta sammanhang bedöma de eventuella bristerna i den nuvarande EU-budgetens struktur.
34. Europaparlamentet betonar vikten av att tillhandahålla stöd för infrastruktur som är en viktig faktor för att stimulera exportledd tillväxt.
Infrastruktur
35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och EIB att tillhandahålla en tydlig översikt över befintligt bistånd och planerade initiativ där handelsinfrastrukturen tydligt ingår. Parlamentet föreslår i detta hänseende att EIB ingriper mer aktivt inom ramen för en flerårig plan för att finansiera infrastrukturer som vägar, järnvägar, informations- och kommunikationsteknik, flygplatser och hamnar.
36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram specifika förslag om hur man skall följa rekommendationerna från WTO:s arbetsgrupp för handelsrelaterat bistånd för områden som kan falla utanför räckvidden för ett mer snävt definierat handelsrelaterat EU‑bistånd, särskilt uppbyggande av produktiv kapacitet, handelsrelaterad infrastruktur och anpassningsutmaningar som följer av avregleringen av handeln.
Övriga frågor
Regional integration och syd-syd-handel
37. Europaparlamentet anser att regionala handelsavtal bland utvecklingsländerna och/eller industriländer och utvecklingsländer är ett effektivt medel för att tillse att utvecklingsländerna medverkar i den globala ekonomin.
38. Europaparlamentet erkänner det betydande mervärdet från syd-syd-initiativen som, från gemensam erfarenhet, sprider bästa metoder för att underlätta handeln, och förväntar sig att 2007 års gemensamma europeiska strategi om handelsrelaterat bistånd skall föreslå specifika åtgärder för att stödja sådana initiativ.
39.Europaparlamentet betonar att regional integration och syd-syd-integration är ett potentiellt kraftfullt instrument för att av handeln skapa hävstångseffekter för utvecklingen eftersom det kan förbättra effektiviteten och konkurrenskraften, åstadkomma stordriftsfördelar, skapa en attraktiv omgivning för utländska direktinvesteringar, säkerställa en starkare förhandlingsposition och även bidra till att konsolidera fred och säkerhet.
40. Europaparlamentet konstaterar att regionala eller gränsöverskridande behov i form av handelsrelaterat bistånd ofta inte tillräckligt beaktas i landsbaserad programplanering. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och internationella finansinstitut (IFI) att föreslå specifika rekommendationer för att förbättra existerande mekanismer, i syfte att beakta behovet av regionalt och gränsöverskridande handelsrelaterat bistånd, inbegripet dem som specifikt är relaterade till regional integration.
Jordbruk
41. Europaparlamentet noterar att jordbruket fortsätter att vara den främsta inkomst- och sysselsättningskällan i de flesta utvecklingsländerna och betonar därför det handelsrelaterade biståndets roll när det gäller att hjälpa utvecklingsländerna att ta itu med de utmaningar deras jordbrukssektorer står inför, särskilt dem som berör varor som socker, bananer och bomull.
Tjänster
42. Europaparlamentet anser att EU, fram till nu, inriktat en förhållandevis liten del av sitt handelsrelaterade bistånd på tjänsteområdet, vilket inte är förenligt med tjänsternas betydelse i världshandeln. Parlamentet betonar därför att inriktningen av offentligt utvecklingsbistånd och handelsrelaterat bistånd inom tjänsteområdet är av grundläggande betydelse för att stärka utvecklingsländernas förmåga att hantera och reglera sina tjänstesektorer, att exportera tjänster och att rätta sig efter de relevanta regelmässiga och andra tjänsterelaterade kraven i OECD-länderna. Parlamentet betonar också att man måste tillhandahålla utvecklingsländerna finansiering samt rättslig och teknisk sakkunskap så att de kan försvara sina ekonomiska intressen på internationell nivå.
Arbets- och miljönormer
43. Europaparlamentet betonar att specifikt bistånd för att införa lagstiftning som faktiskt införlivar grundläggande arbetsnormer enligt ILO-konventionerna och även en lämplig och effektiv miljölagstiftning är en nödvändig komponent i det handelsrelaterade biståndet.
Att främja rättvis handel
44. Europaparlamentet uppmanar till att man riktar särskild uppmärksamhet på initiativ som bäst främjar fattigdomsminskning och hållbar utveckling, inbegripet projekt för rättvis handel och initiativ för att underlätta kvinnors medverkan i arbetslivet.
45. Europaparlamentet betonar att det handelsrelaterade biståndet, i samband med uppbyggandet av produktiv kapacitet, också skall stödja ansträngningar att få små och missgynnade producenter att medverka i handeln, stödja uppbyggnaden av producentorganisationer och deras representativa strukturer, underlätta tillgången till handelsfinansiering och möjliggöra att direkta kontakter upprättas mellan producenter och konsumenter, eftersom det är den bästa metoden i befintliga initiativ för rättvis handel.
46. Europaparlamentet anser att skapandet av handelskapacitet inom ramen för det handelsrelaterade biståndet måste åtföljas av effektivare insatser för att säkerställa anständiga löner för producenter. I detta sammanhang påminns om vikten av producentmedverkan i prissättningen såsom förutses i sammandraget av Cotonouavtalet.
Principerna för EU:s handelsrelaterade bistånd
47. Europaparlamentet understryker att 2007 års gemensamma EU-strategi för det handelsrelaterade biståndet, i linje med OECD:s Parisdeklaration, skall upprätta följande allmänna principer:
När det gäller rationell och geografisk räckvidd
a) Det handelsrelaterade biståndet inte är något universalmedel för utveckling men det är verkligen ett nödvändigt komplement till avregleringen av handeln och utvecklingsländernas egna inrikespolitiska reformer samt till adekvat WTO-flexibilitet.
b) Ett framgångsrikt handelsrelaterat bistånd kräver en verklig integrering av handels- och utvecklingsstrategier.
c) Det handelsrelaterade biståndet skall ge företräde åt de minst utvecklade länderna och de mest sårbara utvecklingsländerna.
När det gäller Dohas utvecklingsagenda
d) Det handelsrelaterade biståndet är inte en ersättning för förhandlingarna om Dohas utvecklingsagenda och de utvecklingsfördelar som blir följden av ett förbättrat marknadstillträde. Det handelsrelaterade biståndet är ett värdefullt och nödvändigt komplement som bör bidra till utvecklingsdimensionen av Dohas utvecklingsagenda genom att hjälpa utvecklingsländer, särskilt de minst utvecklade länderna, att tillämpa och dra nytta av WTO-avtalen och i största allmänhet hjälpa dem att utöka sin handel. Det handelsrelaterade biståndet utgör inte en del av Doha-utvecklingsagendans samlade åtagande och är nödvändigt i sig, oberoende av framsteg under Doha-rundan.
e) Utökat och effektivare handelsrelaterat bistånd skall snabbt genomföras oavsett hur Doha‑rundan slutförs.
f) Det handelsrelaterade biståndet kan inte knytas till resultatet av förhandlingarna eller användas för att kompensera bristande marknadstillträde.
När det gäller åtagandena för mer handelsrelaterat bistånd och genomförande av detta
g) Det utökade handelsrelaterade biståndet måste vara proportionellt till storleken av fastställda utmaningar, förutsebart, stabilt och kompletterande – men inte en ersättning – till befintligt utvecklingsbistånd.
h) Större samstämmighet med de externa åtgärdernas olika områden, särskilt handels- och utvecklingspolitiken, liksom större komplementaritet och bättre harmonisering, parallellitet och samordning av förfarandena, både mellan EU och dess medlemsstater och i förbindelserna med och mellan andra biståndsgivare, är avgörande för att säkerställa ett konsekvent och effektivt handelsrelaterat bistånd.
i) Landets rätt till inflytande är av grundläggande betydelse. Det handelsrelaterade biståndet måste styras av mottagaren samt utformas och genomföras som en integrerad del av utvecklingsländernas egna strategier för ekonomi och utveckling, och måste vara mottagligt för den privata sektorn och civilsamhällets behov, inbegripet rörelsen för en rättvis handel, Fair Trade.
j) Det handelsrelaterade biståndet skall genomföras på ett differentierat sätt som är beroende av de specifika utvecklingssituationerna och utvecklingsbehoven, så att mottagarländerna eller regionerna, och särskilt deras privata sektorer och civilsamhället, tillhandahålls specifikt, skräddarsytt bistånd som baseras på deras behov, strategier, prioriteringar och tillgångar.
k) Med tanke på det återkommande problemet med utvecklingsländernas brist på inflytande över behovsbedömningarna, beroende på kapacitetsbrist i vissa fall, bör det handelsrelaterade biståndet stödja utvecklingsländerna i förvaltningen, utformningen och genomförandet av handelspolitiken, såsom en integrerad del av deras egna strategier för ekonomi och utveckling. Det handelsrelaterade biståndet bör också utformas för att ta itu med de specifika utvecklingsutmaningar som mottagarländerna fastställt och bör anpassas ordentligt efter ländernas prioriteringar, förfaranden och system.
l) Nyckelfrågan för det handelsrelaterade biståndet och ett effektivt bistånd är att finansieringen skall ske i tid och vara förutsebart. Enligt Parisdeklarationsprinciperna skall mottagarländerna åtnjuta betydande flerårigt förutsebart bistånd. Det handelsrelaterade biståndet bör därför lämnas i tid för att ta itu med både kort- och långsiktiga prioriteringar och helst anpassas till landets eller regionens egen programcykel.
Utökat handelsrelaterat bistånd
48. Europaparlamentet påminner om att EU och medlemsstaterna gemensamt lovade att kollektivt utöka det handelsrelaterade biståndet till två miljarder EUR vid ministerkonferensen i Hongkong. Europaparlamentet noterar att detta löfte skulle kontrolleras på grundval av de traditionella EU-kategorierna för handelsrelaterat bistånd, nämligen "handelspolitik och lagstiftning” samt ”handelsutveckling”, såsom fastställt av OECD/DAC och infört i DAC/WTO DDA-databasen.
49. Europaparlamentet påminner om att EU har åtagit sig att öka sitt totala offentliga utvecklingsbistånd till 0,56 procent av BNP senast 2010, vilket motsvarar 20 miljarder EUR extra i bistånd, och konstaterar därför att extra finansiering för det handelsrelaterade biståndet bör vara tillgänglig i stor utsträckning inom marginalerna för detta tillägg och inte på bekostnad av andra utvecklingsprioriteringar.
50. Europaparlamentet betonar att eftersom det handelsrelaterade biståndet bör komplettera befintligt utvecklingsstöd, bör nya löften om handelsrelaterat bistånd inte leda till en överföring av resurser som redan är öronmärkta för andra utvecklingsinitiativ, såsom projekt för sjuk- och hälsovård och utbildning, vilka är synnerligen viktiga för uppbyggandet av en stark ekonomi.
51. Europaparlamentet upprepar att EU och medlemsstaterna till fullo och snarast skall genomföra sina respektive åtaganden avseende det handelsrelaterade biståndet i enlighet med de allmänna principer som fastställs i denna resolution.
52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i ett specifikt arbetsprogram förklara hur den skall konkretisera sitt löfte att öka nuvarande och planerad gemenskapsfinansiering till stöd för det handelsrelaterade biståndet från det nuvarande genomsnittet på cirka 850 miljoner EUR per år till 1 miljard EUR per år. Parlamentet noterar i detta hänseende att ytterligare handelsrelaterat bistånd skall åstadkommas med hänvisning till en överenskommen utgångspunkt, till exempel genomsnittet 2002–2004.
53. Europaparlamentet betonar att kommissionens och medlemsstaternas löfte om en miljard EUR skall förverkligas utan att man tillgriper en ommärkning av stöd som tidigare klassificerats som bistånd till infrastruktur eller en dubbelredovisning från medlemsstaternas sida av bilateralt stöd och bidrag till EU:s externa stöd.
54. Europaparlamentet uppmanar alla större internationella biståndsgivare att klargöra den exakta arten och omfattningen av sina löften.
55. Europaparlamentet ber kommissionen att i detalj beskriva vilka specifika åtgärder som behövs för att garantera att det faktum att handeln ingår i programdialogen med mottagarländer och mottagarregioner också leder till att det utlovade utökade biståndet faktiskt genomförs.
56. Europaparlamentet erkänner de budgetsvårigheter som kommissionen står inför när den anslår medel till multilaterala ändamål. Parlamentet ber kommissionen klarlägga behoven för att finansiera övergripande initiativ för handelsrelaterat bistånd, inbegripet bilaterala, regionala och multilaterala initiativ som den integrerade ramen. Europaparlamentet betonar i detta hänseende att det föreslog en ny budgetpost som redan införts i EU‑budgeten för 2007 för att finansiera multilaterala program och initiativ inom området för handelsrelaterat bistånd som erbjuder mervärde till gemenskapens geografiska program. Den nya budgetposten ger parlamentet större kontroll över de utgifter som hänför sig till de multilaterala programmen och initiativen inom området för det handelsrelaterade biståndet och sålunda ökar synlighet och insyn i detta slags utgifter. Kommissionen uppmanas att snarast slutföra en finansieringsbedömning för övergripande initiativ för handelsrelaterat bistånd, inbegripet den integrerade ramen.
Ekonomiska partnerskapsavtal
57. Europaparlamentet anser att ett adekvat stöd till anpassningsåtgärder och åtföljande åtgärder i samband med ekonomiska partnerskapsavtal (EPA) kommer att spela en betydande roll när det gäller att fastställa AVS-ländernas och AVS‑regionernas förmåga att dra nytta av de potentiella fördelarna av EPA‑relaterade åtaganden och reformer. Vidare anser parlamentet att det handelsrelaterade biståndet till AVS-länderna är ett nödvändigt komplement om dessa skall kunna dra full nytta av de möjligheter som det internationella handelssystemet erbjuder.
58. Europaparlamentet välkomnar åtagandet att en väsentlig del av EU:s och medlemsstaternas löfte att öka det handelsrelaterade biståndet till två miljarder EUR senast 2010 kommer att gälla AVS-länderna. Parlamentet noterar dock med oro att enbart medlemsstaternas kollektiva bidrag avses tillkomma utöver Europeiska utvecklingsfondens medel. Parlamentet beklagar att de operativa delarna av utvecklingsbiståndet till de ekonomiska partnerskapsavtalen (EPA), och därför konsekvenserna av detta beslut för EPA-samtalen, fortfarande inte är fastställda, och uppmanar med kraft rådet och kommissionen att klargöra storleken och budgetarten på medlemsstaternas bidrag så snart som möjligt och i god tid innan förhandlingarna om ekonomiska partnerskapsavtal avslutas, med särskild hänvisning till frågor knutna till de tillgängliga nivåerna och omfattningen av stöd, mekanismerna för hur det skall lämnas, fastställda samband och synergier med den tionde EUF:s programplanering, och till processen att knyta det handelsrelaterade biståndet till EPA-förhandlingarna och dess genomförande.
59. Europaparlamentet efterlyser en översyn av medlemsstaternas befintliga program för handelsrelaterat bistånd i den mån de berör anpassningar knutna till ekonomiska partnerskapsavtal för att på så sätt identifiera den mest effektiva mekanismen för att ge effektivt stöd vid anpassningar knutna till ekonomiska partnerskapsavtal.
60. Europaparlamentet betonar att man snarast måste ta itu med de utmaningar som gäller effektiv utbetalning av ändamålsenligt handelsrelaterat bistånd till de AVS-stater som redan är involverade i förmånsordningar på handelsområdet med EU (till exempel Botswana, Lesotho, Namibia och Swaziland som redan kommit halvvägs när det gäller att avskaffa tullar vid handel med EU).
Den integrerade ramen
61. Europaparlamentet välkomnar rekommendationerna från arbetsgruppen för den integrerade ramen och, med tanke på åtagandet vid WTO:s ministerkonferens 2005 att göra den förstärkta integrerade ramen operationell senast den 31 december 2006, uppmanar biståndsgivarna, och EU i synnerhet, att klargöra åtagandena så att den förstärkta integrerade ramen kan finansieras omedelbart, adekvat och förutsebart och i praktiken genomföras så snart som möjligt.
62. Europaparlamentet påminner om att den förstärkta integrerade ramen bör bli nyckelinstrumentet när det gäller att bistå de minst utvecklade länderna att fastställa sina behov inom handelsområdet genom diagnostiska handelsintegrationsstudier, samt att den även bör bli ett betydande verktyg för att bistå de minst utvecklade länderna att införa handeln i deras nationella utvecklingsplaner och att förbättra deras kapacitet att formulera, förhandla och genomföra handelspolitiken.
63. Europaparlamentet konstaterar att den vägledande kostnaden på 400 miljoner dollar för den förstärkta integrerade ramen som baseras på en medverkan av 40 minst utvecklade länder under en period av fem år skulle innebära ett genomsnittligt belopp på 1–2 miljoner per land och år, vilket skulle vara en förbättring om det faktiskt genomförs men att det ändå är långt från att vara det väsentliga svaret på befintliga utmaningar.
64. Europaparlamentet efterlyser bättre samordning och samstämmighet mellan olika biståndsgivare, som återspeglar den bevisade kompetensen hos de berörda organen när det gäller att utbetala effektivt stöd av hög kvalitet inom olika områden för handelsrelaterat bistånd, och större öppenhet när det gäller det stöd som anslagits i form av handelsrelaterat bistånd. Parlamentet insisterar därför på att civilsamhället och den privata sektorn skall vara ordentligt företrädda i den integrerade ramen.
65. Europaparlamentet betonar att insyn och öppenhet vid biståndstilldelningen och effektiv kontroll och utvärdering är av grundläggande betydelse när det gäller att skapa förtroende i utvecklingsländerna och för en fortsatt förbättring av biståndskvaliteten.
66. Europaparlamentet begär att kommissionen skall utveckla kvantifierbara kriterier för utvärderingen av det handelsrelaterade biståndets effektivitet.
67. Europaparlamentet konstaterar rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) beslut att det handelsrelaterade biståndet för ekonomiska partnerskapsavtal (EPA) bara skall täcka handelspolitik och lagstiftning samt handelutvecklingsåtgärder. Rådet och kommissionen uppmanas att klargöra hur man kommer att tillmötesgå andra behov från EPA, exempelvis handelsrelaterad infrastruktur, uppbyggnad av produktiv kapacitet och handelsrelaterad anpassning. Rådet och kommissionen bör ytterligare överväga de lämpligaste biståndsmekanismerna för olika stödkategorier när det gäller EPA.
68. Europaparlamentet konstaterar att kvinnor relativt sett har mindre nytta av de möjligheter som liberaliseringen av handeln och globaliseringen erbjuder och samtidigt i högre grad drabbas av de negativa följderna av denna utveckling. Parlamentet förespråkar därför att EU i sina program för handelsrelaterat bistånd skall fästa särskild uppmärksamhet vid att öka kvinnors möjligheter att medverka i handeln, särskilt internationell handel.
Övervakning, utvärdering, genomgång och parlamentets roll vid granskning och översikt
69. Europaparlamentet anser att OECD/DAC bör övervaka den globala agendan för det handelsrelaterade biståndet, för att säkerställa maximal transparens när det gäller biståndets förvaltning och vart biståndet går, men är överens med rekommendationen från WTO:s arbetsgrupp att det handelsrelaterade biståndet skall ingå som en del av biståndsgivarens och/eller mottagarens genomgångar av WTO:s handelspolitiska åtgärder.
70. Europaparlamentet upprepar att kommissionen skall undersöka de framsteg som gjorts i genomförandet av åtgärderna inom området för det handelsrelaterade biståndet och överlämna en rapport två gånger om året (med start 2008) till parlamentet och rådet om genomförandet och de uppnådda resultaten och, så långt som möjligt, de huvudsakliga följderna och effekterna av det handelsrelaterade biståndet.
71. Europaparlamentet begär uttryckligen att rapporten som utkommer två gånger per år skall innehålla specifika uppgifter om bakgrund och förlopp när det gäller finansierade åtgärder, där så är lämpligt med resultatet av kontroller och utvärderingar, om relevanta partners medverkan och om konkretiserandet av löftena samt budgetåtaganden och betalningar, uppdelade efter respektive land, region och biståndskategori. Rapporten skall också bedöma de framsteg som gjorts när det gäller att införa handeln i biståndsprogrammen samt uppnådda biståndsresultat och, så långt som möjligt, använda sig av specifika och mätbara indikatorer för dess roll när det gäller att uppnå målen för det handelsrelaterade biståndet.
72. Europaparlamentet betonar att kommissionen senast den 31 december 2010 till Europaparlamentet och rådet skall överlämna en andra rapport där genomförandet och uppnådda resultat av det handelsrelaterade biståndet utvärderas, vid behov, tillsammans med ett förslag till ökning av budgeten för det handelsrelaterade biståndet och till införande av nödvändiga förändringar i strategin för det handelsrelaterade biståndet och i dess genomförande.
73. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar samt AVS–EU-rådet och den gemensamma parlamentariska församlingen AVS–EU.
- [1] EGT C 177 E, 25.7.2002, s. 290.
- [2] EUT C 272 E, 13.11.2003, s. 277.
- [3] EUT C 39 E, 13.2.2004, s. 79.
- [4] EUT C 67 E, 17.3.2004, s. 255.
- [5] EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 435.
- [6] EUT C 77 E, 26.3.2004, s. 393.
- [7] EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 277.
- [8] EUT C 92 E, 20.4.2006, s. 397.
- [9] Antagna texter, P6_TA(2005)0289.
- [10] Antagna texter, P6_TA(2005)0461.
- [11] Antagna texter, P6_TA(2006)0123.
- [12] Antagna texter, P6_TA(2006)0242.
- [13] Antagna texter, P6_TA(2006)0350.
MOTIVERING
Detta betänkande har strävat efter att vara ambitiöst men ändå realistiskt i sin bedömning och i EU:s krav när det gäller handelsrelaterat bistånd. Bara det faktum att det handelsrelaterade biståndet är tillbaka och högst upp på handels- och utvecklingsagendan är en mycket positiv utveckling och kommissionen och medlemsstaterna får en försiktig gratulation för det sätt på vilket de tagit sig an denna agenda.
Betänkandet upprepar det ytterst övertygande rationella tänkandet för ett större och förbättrat handelsbistånd och strävar efter att lämna ett positivt bidrag till hur kommissionens och medlemsstaternas handelsrelaterade bidrag skall lämnas och granskas. Viktigt att notera är också att betänkandet önskar en omfattande och ständig medverkan från Europaparlamentets sida.
Parlamentet har under en tid givit sitt stöd för det handelsrelaterade biståndet och infört en ny budgetpost vilken specifikt inriktas på denna verksamhet i den budget för 2007 som Europaparlamentet godkände i december förra året.
Utmaningen
Det multilaterala åtagandet att ta itu med globala ojämlikheter ingår i millennieutvecklingsmålen, som fortfarande bör vara den huvudsakliga referenspunkten när EU eller någon annan större biståndsgivare tillhandahåller utvecklingsbistånd. Medan traditionellt utvecklingsbistånd fortfarande har en huvudroll att spela när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen, har även stadig och hållbar tillväxt en livsviktig roll att spela.
Huvudbeståndsdelen i denna ekonomiska tillväxt är utvecklingsländernas förmåga till utrikeshandel. De minst utvecklade länderna har dock sett sin andel av världshandeln minska under de senaste 40 åren från 1,9 procent till mindre än 1 procent. Detta har inträffat trots initiativ för att utöka tillträdet till tullfria marknader, av vilka Europeiska unionens ”allt utom vapen-initiativ” är det största. Detta visar att medan frihandel ofta är vägen till ekonomisk tillväxt, är marknadstillträdet inte tillräckligt för att åstadkomma en fattigdomsminskande ekonomisk tillväxt.
Marknadstillträdet kan anses vara en sida i en rättmätig triangel för fattigdomslindrande ekonomisk tillväxt medan de två andra ömsesidigt kompletterande sidorna i denna triangel är en lämplig inrikespolitik, bland annat socialpolitik, och ett väsentligt och effektivt riktat handelsrelaterat bistånd. Genom att öka det handelsrelaterade biståndet kan EU påverka utvecklingen genom att stödja den inhemska reformagendan och vinna större stöd för en friare handel.
Det handelsrelaterade biståndet erbjuder också en unik möjlighet att motarbeta den ömsesidiga bristen på förtroende mellan bistånd och handel. Medan globaliseringsprocessen ofta, och till viss del med rätta, har ansetts vara fientligt inställd till utvecklingsprioriteringarna, syftar det handelsrelaterade biståndet till att utrusta utvecklingsländernas ekonomier så att de kan skapa och dra nytta av ett mer öppet globalt handelssystem. Det handelsrelaterade biståndet kan därför förena målen för ett mer öppet globalt handelssystem och hållbar utveckling.
Bakgrund
Vid WTO:s sjätte ministerkonferens i Hongkong, lovade kommissionsledamot Mandelson att EU skulle öka sitt stöd till det handelsrelaterade biståndet till två miljarder EUR årligen senast 2010. En garanti lämnades också av alla parter att de skulle åta sig och öka stödet för en förstärkt integrerad ram för att samordna utgifterna för det handelsrelaterade biståndet. I Hongkong inrättades också en WTO-arbetsgrupp för det handelsrelaterade biståndet som när den redogjorde för sina slutsatser i juli 2006 presenterade ett antal utmaningar för givarna av det handelsrelaterade biståndet.
Vid mötet med EU:s råd (allmänna frågor och yttre förbindelser) i oktober 2006 klargjordes EU:s inställning till det handelsrelaterade biståndet. Åtagandet på två miljarder EUR (en miljard från kommissionen och en miljard från medlemsstaterna) bekräftades och det fastställdes att åtagandet gjordes inom ramen för den traditionella OECD/DAC-databasens definition av handelsrelaterat bistånd.
Rådets möte i oktober bad också om att det skulle utarbetas en gemensam EU-strategi för det handelsrelaterade biståndet vid vårmötet 2007 som skulle upprätta en färdplan för att EU kollektivt skulle uppnå tvåmiljardersmålet, fastställa de närmare bestämmelserna för samordning och svaret på olika geografiska nivåer och rent allmänt skulle behandla EU:s förmåga att lämna, kontrollera och fastställa bästa metod för att lämna handelsrelaterat bistånd.
Detta betänkande behandlas alltså i rätt tidpunkt i utskottet för internationell handel eftersom det lägger fram Europaparlamentets synpunkter på vad EU:s gemensamma strategi för handelsrelaterat bistånd bör säga om genomförandet och kontrollen av EU:s handelsrelaterade bistånd.
Parlamentets medverkan
Liksom i fallet med det europeiska samförståndet om utveckling, i vars utformning Europaparlamentet till fullo medverkade, begärs i detta betänkande att parlamentet också skall få vara med vid utformningen av EU:s gemensamma strategi för handelsrelaterat bistånd. I betänkandet uppmanas också kommissionen att två gånger om året överlämna en rapport till Europaparlamentet, med början 2008, där genomförandet av EU:s handelsrelaterade bistånd utvärderas.
Räckvidden för det handelsrelaterade biståndet
I betänkandet erkänns också att slutsatserna från WTO:s arbetsgrupp för det handelsrelaterade biståndet i högsta grad är konstruktiva i och med att de utsträcker definitionen av handelsrelaterat bistånd till att även inbegripa handelsrelaterad infrastruktur, handelsrelaterad anpassning och uppbyggande av produktiv kapacitet. Det erkänns dock att åtagandet från kommissionen och medlemsstaterna skall bedömas inom ramen för den traditionella OECD‑DAC-databasens definition av handelsrelaterat bistånd, som begränsas till ”handelspolitik och lagstiftning” samt ”handelsutveckling”.
Slutsatserna från WTO:s arbetsgrupp för det handelsrelaterade biståndet uppvisar ett antal tvetydigheter, som för närvarande utesluter att ett internationellt samförstånd kan uppnås om definitionen av det handelsrelaterade biståndet och därmed för ögonblicket förhindrar att mål uppställs inom dess ramar. De ursprungliga EU-åtagandena gjordes ju med den gamla OECD/DAC-definitionen. Om kommissionen och medlemsstaterna tillåts bredda detta åtagande så att de nya kategorierna för handelsrelaterat bistånd omfattas, kan detta göra det möjligt för dem att ommärka biståndet för att motsvara dessa mål.
I betänkandet insisteras dock på att kommissionen i sin gemensamma strategi för handelsrelaterat bistånd lägger fram konkreta åtgärder som tar hänsyn till den fulla bredden av den definition för handelsrelaterat bistånd som lämnades av WTO:s arbetsgrupp för det handelsrelaterade biståndet. Det är verkligen av grundläggande betydelse att hänsyn tas till alla delar inom definitionen om utvecklingsekonomierna framgångsrikt skall kunna integreras i den globala ekonomin och om de eventuella skadliga effekterna av handelsrelaterade anpassningar skall kunna minskas.
Handelsrelaterad anpassning
Bistånd till handelsrelaterad anpassning – inriktad på att underlätta omstruktureringsprocessen snarare än att endast tillhandahålla kompensation – behövs bland annat för att minska kostnaderna för urholkade förmåner, inkomstförluster från handelstullar och kostnaderna till följd av ökade livsmedelspriser som tenderar att drabba länder som är nettoimportörer av livsmedel.
Behovet av åtgärder för att minska effekterna av ekonomisk anpassning tillmötesgås redan genom den interna gemenskapspolitiken, till exempel genom fonden för justering för globaliseringseffekter, och den externa politiken, till exempel genom handlingsplanerna för socker. Dessutom föreslog EU:s kommissionsledamot med ansvar för handel (den 4 februari 2005) att det skulle inrättas en särskild fond för handelsanpassning för att hjälpa de fattiga att handla mer effektivt och lindra de sociala kostnaderna för anpassningen.
Det finns redan en anpassningsmekanism på multilateral nivå i form av Internationella valutafondens handelsintegrationsmekanism, som inte är tillgänglig för länder som saknar IMF-program och ges i form av lån och därför inte lämpligt för kraftigt skuldsatta länder. Hittills har endast tre länder använt sig av denna mekanism. I betänkandet begärs därför en översyn av handelsintegrationsmekanismen.
Principerna
För att tillse att EU:s handelsrelaterade bistånd följer Parisprinciperna om biståndseffektivitet och styrs av mottagaren, välkomnar betänkandet, som utgångspunkt, att det inrättas en process på nationell nivå som inbegriper relevanta ministerier, bland annat handelsministerier, biståndsgivare och, nog så viktigt, den privata sektorn.
En annan mycket viktig del när det gäller att identifiera de minst utvecklade ländernas handelsrelaterade bistånd utgör den förstärkta integrerade ramen – som drivs gemensamt av Internationella valutafonden (IMF), Internationella Handelscentrumet (ITC), FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD), FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Världsbanken och WTO. Den integrerade ramen har det dubbla målet att föra in och anpassa handeln i de minst utvecklade ländernas utvecklingsplaner och strategier för fattigdomsminskning och att bistå vid den samordningen av det handelsrelaterade tekniska bistånd som är svaret på de behov som fastställts för de minst utvecklade länderna.
EU:s handelsrelaterade bistånd måste stödja EU:s andra prioriteringar och värden, vilket innebär att det handelsrelaterade biståndet skall användas till stöd för genomförande av lagstiftning som garanterar både grundläggande arbetsnormer, enligt ILO:s konventioner, och miljönormer.
Behovet av ytterligare bistånd
I betänkandet begärs att utvecklings- och handelspolitiken till fullo skall integreras. Detta innebär att det är av grundläggande betydelse att det handelrelaterade biståndet läggs till det redan befintliga utvecklingsbiståndet och inte förringar andra utvecklingsprioriteringar. Om det handelsrelaterade biståndet verkligen skall vara styrt av mottagarna, är det samtidigt av grundläggande betydelse att det belopp som är tillgängligt för handelsrelaterat bistånd också motsvarar den ökande efterfrågan. Denna efterfrågan kan öka väsentligt. Till exempel, i samband med en OECD-dialog om handelsrelaterad biståndspolitik i november 2006 redogjorde Mauritius vice premiärminister för planer som skulle kräva två miljarder EUR i handelsrelaterat bistånd under 10 år.
Det faktum att EU har lovat att höja sina nivåer för utvecklingsbistånd med 20 miljarder EUR till 0,56 procent av BNP senast 2010 innebär att det bör finnas väl tilltagna finansieringsmöjligheter för att tillfredställa den ökande efterfrågan. Behovet av ytterligare finansiering är än mer uppenbar när vi betänker att kommissionens mål att höja det handelsrelaterade biståndet till en miljard senast 2010, vid närmare eftertanke innebär en inte särskilt ambitiös höjning med 150 miljoner EUR över fyra år.
Även om man vid ministermötet i Hongkong 2005 lovade att höja finansieringsnivån för den integrerade ramen med 25 miljoner EUR till 60 miljoner EUR, ligger detta belopp långt under de begärda 300 miljonerna EUR. Kommissionen och medlemsstaterna bör därför klarlägga sina åtaganden för den integrerade ramen. I detta syfte bör kommissionen använda och utvidga den nyligen inrättade budgetposten för handelsrelaterat bistånd.
Handelsrelaterat bistånd, ekonomiska partnerskapsavtal och Dohas utvecklingsagenda
Det är lämpligt att det handelsrelaterade biståndet från Dohas utvecklingsagenda hålls avskilt från och inte villkoras av det samlade åtagandet från WTO-förhandlingarnas Doha-runda.
När det gäller de ekonomiska partnerskapsavtal som för närvarande förhandlas fram med AVS-länderna, skall också det handelsrelaterade biståndet lämnas oavsett resultatet av dessa förhandlingar. Kommissionen och medlemsstaterna bör tydligt redogöra för det handelsrelaterade bistånd som är tillgängligt för AVS-länderna innan de ekonomiska partnerskapsavtalen ingås, så att länderna ordentligt kan förutse det bistånd som de kommer att erhålla, både för att underlätta handeln inom de ekonomiska partnerskapsavtalen och för att minska anpassningskostnaderna i samband med de ekonomiska partnerskapsavtalen. Detta skulle hjälpa till att få utvecklingsdimensionen inom de ekonomiska partnerskapsavtalen, vilken hittills lyst med sin frånvaro, att återigen märkas.
Det handelsrelaterade biståndet har också en nyckelroll att spela när det gäller att underlätta inrättandet av de regionala handelblock som förutses inom de ekonomiska partnerskapsavtalen och för att underlätta interregional och intraregional syd-syd-handel.
YTTRANDE från utskottet för utveckling (7.11.2006)
till utskottet för internationell handel
över EU:s handelsbistånd
(2006/2236(INI))
Föredragande: Margrietus van den Berg
FÖRSLAG
Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
1. Europaparlamentet betonar den centrala roll som åtgärder inom ramen för initiativet ”Stöd till handeln” (Aid for Trade) kan spela för uppnåendet av millennieutvecklingsmålen senast 2015 genom att man främjar utvecklingsländernas aktiva deltagande i det multilaterala handelssystemet. Parlamentet påpekar dock att det offentliga utvecklingsbiståndet måste utökas avsevärt fram till 2015 om denna gemensamma ambition skall kunna förverkligas.
2. Europaparlamentet erinrar om att ”Stöd till handeln” skall förbättra marknadstillträdet för små och missgynnade producenter i utvecklingsländer. Parlamentet begär därför att 10 procent av budgeten för ”Stöd till handeln” öronmärks för ”Stöd till rättvis handel” i enlighet med punkt 19 i sin resolution av den 6 juli 2006 om rättvis handel och utveckling[1].
3. Europaparlamentet anser att ”Stöd till handeln”-paketet bör omfatta en bred uppsättning åtgärder för kapacitetsutveckling och tekniskt stöd för att förbättra AVS-staternas (staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) förmåga att identifiera behov och strategier och utveckla deras kompetens och effektivitet i anslutning till handelsförhandlingar, deras kapacitet att formulera regional handelspolitik, särskilt när det gäller interregional handel syd–syd, samt deras kapacitet att inrätta lokala marknader.
4. Europaparlamentet erkänner AVS-staternas ökade oro över metoderna för utbetalning av, effektiviteten för och kvaliteten på det handelsstöd (”Stöd till handeln”) som förvaltas av gemenskapen och som tilldelas ekonomiska anpassningsprogram.
5. Europaparlamentet erkänner att ”Stöd till handeln” är mycket viktigt för att maximera de potentiella fördelarna för utvecklingsländer med en multilateral handelsliberalisering. Parlamentet betonar vikten av att garantera utvidgade instrument inom ramen för ”Stöd till handeln” för att öka produktionen och handelskapaciteten i utvecklingsländer, och särskilt i de AVS-stater som drabbas av en betydande försämring av värdet på traditionella handelspreferenser.
6. Europaparlamentet begär att ”Stöd till handeln”-åtgärder skall präglas av ett mera mottagarorienterat synsätt som beaktar utvecklingsländernas behov och förbättrar biståndets ägarskap. Parlamentet betonar att ”Stöd till handeln” bör vara obundet, vittomfattande, tillräckligt stort och ett supplement till befintliga program, förutsägbart och långsiktigt. Parlamentet föreslår att befintliga handelsregler också bör förenklas och göras mera användarvänliga.
7. Europaparlamentet betonar, när det gäller synen att ”Stöd till handeln”-paketet bör komplettera befintligt utvecklingsstöd, att löften om nya ”Stöd till handeln”-medel inte bör leda till en överföring av resurser som redan är öronmärkta för andra utvecklingsinitiativ, såsom projekt för sjuk- och hälsovård och utbildning, vilka är synnerligen viktiga för uppbyggandet av en stark ekonomi.
8. Europaparlamentet efterlyser ökad samordning och bättre samstämmighet mellan olika biståndsgivare, baserat på den bevisade kompetensen hos de berörda organen när det gäller att utbetala effektivt stöd av hög kvalitet inom olika områden för ”Stöd till handeln”, och större öppenhet när det gäller det bistånd som anslagits i form av handelsrelaterat stöd. Parlamentet insisterar därför på att civilsamhället och den privata sektorn skall vara fullfjädrat företrädda i det integrerade regelverket.
9. Europaparlamentet uppmanar EU att uppfylla de åtaganden som unionen gjorde i förhållande till de minst utvecklade länderna inom ramen för Doharundan genom att förhandsdistribuera utvecklingspaketet och avskaffa jordbruksexportsubventionerna senast 2013. Parlamentet betonar att EU måste uppmana övriga WTO-medlemmar att göra lika i förhållande till deras åtaganden gentemot de minst utvecklade länderna.
10. Europaparlamentet konstaterar att kvinnor relativt sett har mindre nytta av de möjligheter som liberaliseringen av handeln och globaliseringen erbjuder och samtidigt i högre grad drabbas av de negativa följderna av denna utveckling. Parlamentet förespråkar därför att EU i sina program för handelsrelaterat bistånd skall fästa särskild uppmärksamhet vid att främja en ökning av kvinnors möjligheter att ta del i handeln, med särskild betoning på internationell handel.
11. Europaparlamentet insisterar på AVS-staternas ökade behov, som följer av de ekonomiska partnerskapsavtalen, måste finansieras ur nya källor. Parlamentet ifrågasätter också effektiviteten för de befintliga mekanismerna för utbetalning av ”Stöd till handeln”-medel genom sådana avtal.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte använda ”Stöd till handeln” för att tvinga utvecklingsländer att godkänna ett resultat i handelsförhandlingarna som inte är förenligt med deras utvecklingsbehov och prioriteringar.
13. Europaparlamentet efterlyser en översyn av gemenskapens och medlemsstaternas befintliga ”Stöd till handeln”-program i den mån de berör anpassning i anslutning till ekonomiska partnerskapsavtal för att på så sätt identifiera den mest effektiva mekanismen för utbetalning av effektivt stöd vid anpassningar i anslutning till ekonomiska partnerskapsavtal.
14. Europaparlamentet betonar att man i brådskande ordning måste ta itu med de utmaningar som gäller effektiv utbetalning av effektivt ”Stöd till handeln” till de AVS-stater som redan är involverade i genomförandet av ett frihandelsavtal med EU (det vill säga Botswana, Lesotho, Namibia och Swaziland som redan kommit halvvägs i sina åtaganden att avskaffa tullar vid handel med EU).
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
EU:s handelsbistånd |
||||||
|
Referensnummer |
|||||||
|
Ansvarigt utskott |
INTA |
||||||
|
Yttrande |
DEVE |
||||||
|
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren |
|
||||||
|
Föredragande av yttrande Utnämning |
Margrietus van den Berg |
||||||
|
Tidigare föredragande av yttrande |
|
||||||
|
Behandling i utskott |
2.10.2006 |
6.11.2006 |
|
|
|
||
|
Antagande |
6.11.2006 |
||||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
15 0 1 |
|||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Margrietus van den Berg, Danutė Budreikaitė, Marie-Arlette Carlotti, Hélène Goudin, Maria Martens, Luisa Morgantini, Horst Posdorf, Feleknas Uca, Elena Valenciano Martínez-Orozco, Anna Záborská |
||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
John Bowis, Fiona Hall, Alain Hutchinson, Jan Jerzy Kułakowski, Manolis Mavrommatis, Csaba Őry |
||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
|
||||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
|
||||||
- [1] Antagna texter; (P6_TA(2006)0320).
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
EU:s handelsrelaterade bistånd |
|||||||||||
|
Förfarandenummer |
||||||||||||
|
Ansvarigt utskott |
INTA |
|||||||||||
|
Rådgivande utskott |
DEVE |
|
|
|
|
|||||||
|
Inget yttrande avges |
|
|
|
|
|
|||||||
|
Förstärkt samarbete |
|
|
|
|
|
|||||||
|
Föredragande |
David Martin |
|
||||||||||
|
Tidigare föredragande |
|
|
||||||||||
|
Behandling i utskott |
3.10.2006 |
23.1.2007 |
27.2.2007 |
|
|
|||||||
|
Antagande |
21.3.2007 |
|||||||||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
22 1 1 |
||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Kader Arif, Graham Booth, Carlos Carnero González, Christofer Fjellner, Béla Glattfelder, Ignasi Guardans Cambó, Eduard Raul Hellvig, Jacky Henin, Syed Kamall, Ģirts Valdis Kristovskis, Marusya Ivanova Lyubcheva, Erika Mann, David Martin, Georgios Papastamkos, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Tokia Saïfi, Peter Šťastný, Daniel Varela Suanzes-Carpegna, Zbigniew Zaleski |
|||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) |
Danutė Budreikaitė, Elisa Ferreira, Małgorzata Handzlik, Jens Holm, Eugenijus Maldeikis, Zuzana Roithová |
|||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2) |
Sepp Kusstatscher, Corien Wortmann-Kool |
|||||||||||
|
Ingivande |
29.3.2007 |
|
||||||||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
|
|||||||||||