Förfarande : 2006/2108(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0090/2007

Ingivna texter :

A6-0090/2007

Debatter :

PV 10/05/2007 - 5
CRE 10/05/2007 - 5

Omröstningar :

PV 10/05/2007 - 7.12
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0183

BETÄNKANDE     
PDF 159kWORD 107k
28.3.2007
PE 382.449v02-00 A6-0090/2007

om bostäder och regionalpolitik

(2006/2108(INI))

Utskottet för regional utveckling

Föredragande: Alfonso Andria

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om bostäder och regionalpolitik

(2006/2108(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av de bestämmelser som gäller för strukturfonderna för perioden 2007‑2013,

–   med beaktande av sin resolution av den 26 september 2006 om den temainriktade strategin för stadsmiljön(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 oktober 2005 om den urbana dimensionen och utvidgningen(2),

–   med beaktande av rådets resolution av den 12 februari 2001 om arkitektonisk kvalitet i stads- och landsbygdsmiljön(3),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Sammanhållningspolitiken och städerna – Städernas och tätorternas bidrag till tillväxt och sysselsättning i regionerna” (KOM(2006)0385),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Den temainriktade strategin för stadsmiljön” (KOM(2005)0718),

–   med beaktande av kommissionens grönbok av den 22 juni 2005 ”Effektivare energiutnyttjande eller hur man kan göra mer med mindre” (KOM(2005)0265),

–   med beaktande av Bristolöverenskommelsen av den 7 december 2005 i vilken det fastställs att en av åtta egenskaper för en hållbar stad är en väl strukturerad och väl uppbyggd stadsmiljö,

–   med beaktande av Europarådets sociala stadga – reviderad version (STE 163) undertecknad i Strasbourg den 3 maj 1996,

–   med beaktande av Europeiska stadgan om bostäder som antogs av dess arbetsgrupp Urban‑Bostäder den 26 april 2006,

–   med beaktande av Vancouverförklaringen om mänskliga bosättningar som antogs i samband med FN-konferensen om människovärdigt boende (Habitat I), vilken anordnades från den 31 maj till den 11 juni 1976 i Vancouver,

–   med beaktande av Regionkommitténs yttrande (345/2006) och yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (407/2007), genom tillämpning av artiklarna 117 och 118 i dess arbetsordning,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A6‑0090/2007), och av följande skäl:

A. Bristen på acceptabla bostäder till ett överkomligt pris påverkar på ett direkt sätt medborgarnas liv och begränsar deras möjligheter till social integration och rörlighet i både städer och på landsbygden.

B.  Många städer inom Europeiska unionen har betydande problem när det gäller bostäder, såsom överutbud eller otillräckligt utbud, beroende på region och land, hemlöshet, ständigt stigande inköps- och underhållskostnader och byggnader i mycket dåligt skick. Dåligt underhåll leder ofta till att man river existerande bostäder, vilket – utan en integrerad utvecklingsstrategi – i sin tur kan skapa nya ojämlikheter i stadsbyggnadshänseende.

C. Bostadsfrågan i städerna ingår i en mer omfattande stadsplaneringshelhet och kan därför kopplas samman med vissa bostadsområdens förfall, försämrad miljö (luftföroreningar, vattenföroreningar, buller, avfall, trafikstockningar etc.) och dåligt fungerande offentlig service, dålig tillgänglighet och säkerhet m.m.

D. Svårigheterna att få tillgång till en bostad är grundorsaken till social segregering och ghettobildning.

E.  Demografiska förändringar och avfolkning av vissa regioner kan leda till minskad efterfrågan på bostäder, till tomma bostäder och avveckling av framför allt kulturell infrastruktur. Detta kan leda till att livskvaliteten minskar i de berörda områdena där huvudsakligen de mindre gynnade befolkningsgrupperna är bosatta.

F.  Kombinationen av låga inkomster, höga energipriser och otillräckliga uppvärmnings- och isoleringssystem leder till energibrist och energiutslagning.

G. Bostadsfrågor handlar inte bara om bostadsbyggande utan också om samhällelig infrastruktur (kulturcentra, bibliotek, sportanläggningar, samlingsplatser m.m.) som utgör en verklig faktor för social integration och när det gäller att motverka känslan av alienation, vilket särskilt är ett problem i storstadsområden.

H. Social utslagning står i strid med den europeiska sociala modellen.

I.   Vitaliteten i stads- och stadsdelscentra och substansen i kulturmärkta byggnader måste bevaras.

J.   Städernas utbredning ger upphov till flera sociala och ekonomiska problem och påverkar transporter (trängsel i kollektivtrafiken, beroende av privata bilar), miljöskyddet (ökad energiförbrukning, föroreningar) och tillgången till tjänster.

K. Det är viktigt att förnya och hitta nya användningsområden för övergivna industriområden (brownfield sites) och bevara grönområden (greenfield sites).

L.  De finansiella instrument som stöder sammanhållningspolitiken bidrar till stadsområdenas uppsving genom att främja renovering av gemensamma områden, genomförande av säkerhetsåtgärder och åtgärder för att förebygga brottslighet, utveckling av åtgärder för effektiv användning av vatten och energi, stöd till åtgärder för social integration m.m.

M. Det finns särskilda problem som är knutna till de stora prefabricerade byggnaderna, både när det gäller bostädernas kvalitet och svårigheterna att sanera infrastrukturen (finansiering av underhålls- och renoveringsarbeten samt forskning i lämplig teknik).

N. Europeiska regionala utvecklingsfondens (ERUF) nya bestämmelser har gjort att bostäderna i de nya medlemsstaterna blivit stödberättigade i en rad särskilda fall(4).

O. Det finns problem i anslutning till äganderätten, särskilt problem som uppstått som en följd av olämplig reglering i vissa medlemsstater av både hyror och överlåtelse av äganderätt.

P.  Man bör beakta det sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning(5).

Q. Man bör beakta finansieringsinitiativen Jeremie(6) och Jessica(7) som inrättats i samarbete med Europeiska investeringsfonden och Europeiska investeringsbanken (EIB).

R.  Bostadssektorn i sig är en viktig källa till sysselsättning, både inom själva byggnadssektorn och inom sektorerna renovering, inredning, närhetstjänster och finansiella tjänster.

S.  Rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och konsumentfrågor) har gett frågan om bostadslösa och bostadsrelaterad utslagning prioriterad status inom ramen för EU:s strategi för social integration och socialt skydd.

T.  Investeringar i subventionerade bostäder spelar, och kommer fortsättningsvis att spela, en avgörande roll när det gäller att tillhandahålla bostäder för en stor del av de människor för vilka bostadsmarknaden annars inte skulle vara tillgänglig.

1.  Europaparlamentet anser att rätten till en lämplig bostad till ett rimligt pris är en viktig grundläggande rättighet som erkänns i flera internationella stadgor och flera av medlemsstaternas konstitutioner.

2.  Europaparlamentet anser att renoveringen av bostäder för sociala ändamål och med tanke på energieffektiviteten inte endast är en urban fråga och att de storskaliga bostadsrelaterade utmaningarna som landsbygden för närvarande står inför, särskilt i de nya sammanhållningsländerna, skall hanteras på lämpligt sätt.

3.  Europaparlamentet önskar att man på europeisk nivå skulle fastställa en rad kvalitetsindikatorer för att definiera begreppet ”lämplig bostad”.

4.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU antar en europeisk stadga om bostäder utgående från det arbete som utförts av parlamentets arbetsgrupp Urban-Bostäder och på grundval av den stadga som godkänts av de politiska grupper som fanns representerade.

5.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten att – inom ramen för Lissabonstrategin – stärka rätten till bostadsstöd och andra sociala rättigheter för att på allvar möjliggöra arbetskraftens rörlighet.

6.  Europaparlamentet uppmanar beslutsfattare på nationell och lokal nivå att vidta åtgärder som hjälper unga att få sin första bostad.

7.  Europaparlamentet begär att kommissionen inkluderar bostäder i reflektionerna om städer och hållbar utveckling av regioner och i arbetsprogrammet för den enhetsövergripande arbetsgrupp som inrättats för att samordna sådana politikområden som rör den urbana dimensionen.

8.  Europaparlamentet betonar att följande säkerhetsrelaterade frågor är viktiga:

—    kriminalitet, särskilt i fattiga bostadsområden,

—    byggnader (byggnormer och normer för användning),

—    infrastrukturer som används för distribution av elektricitet och gas, vatten och avlopp samt värme (säkerheten för befintliga system och för teknik som används vid sanering samt utbyte av gamla rörledningar).

9.  Europaparlamentet anser också att det är viktigt att på ett sammanhängande sätt behandla olika aspekter på hållbar utveckling (solidaritet, miljö och energi), tillgänglighet, hälsa, säkerhet och kvalitet samt att garantera att utgifterna för förbättringen av bostäder är förenliga med de medel som hushållen har till sitt förfogande.

10. Europaparlamentet betonar betydelsen av kulturcentra, interkulturell dialog och gemensamma projekt mellan olika områden som ett instrument för att stödja integrationen av olika samhällsgrupper som bor i städer, förorter och omgivande landsbygd.

11. Europaparlamentet betonar nödvändigheten att beakta den specifika problematiken med bostäder på landsbygden, i syfte att främja en balanserad regional utvecklingsplanering som motarbetar segregation och landsbygdens avfolkning, särskilt med beaktande av de många problem som finns i sådana områden, bland annat invånarnas låga inkomster, utspridd och förfallen bebyggelse samt brist på hyresbostäder, subventionerade bostäder och andra bostäder.

12. Europaparlamentet hänvisar också till särarten hos de bostadsfrågor som berör små städer. Små städer drar till sig landsbygdsbefolkning inte bara genom möjligheten till arbete utan också för att det är där folk kan öka sin utbildnings- och kompetensnivå och där hälsobehov och kulturella intressen tillgodoses. Det är nödvändigt att stärka utvecklingen av dessa funktioner i små städer eftersom de har en direkt koppling till omstruktureringsprocesserna på landsbygden, särskilt hälsovård, gymnasieutbildning, utveckling av små och medelstora företag, turism, kurortsfunktioner m.m.

13. Europaparlamentet anser att det i fråga om landsbygdsområden är absolut nödvändigt att föreslå åtgärder för att främja köp, rehabilitering eller renovering av gamla byggnader, stödja offentliga och privata organ som ger råd och individuell hjälp till privatpersoner och företag som slår sig ner i området och förbättra utbudet av offentliga och privata och nya och renoverade subventionerade bostäder.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en kartläggning av, och medlemsstaterna att förbättra databasen för uppgifter om, boendekostnader och efterfrågan på bostäder, och mer generellt fastighetsmarknaden, och då beakta oenhetligheten i bostadsbruket, förändringar i traditionella familjestrukturer och unga människors särskilda situation samt en åldrande och minskande befolkning. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att beakta tillgången till och bruket av teknisk, social, kulturell och trafikrelaterad infrastruktur vid planering och omstrukturering av bostadsprojekt och insamling av uppgifter.

15. Europaparlamentet betonar att när det gäller subsidiaritetsprincipen bör de bostadsrelaterade problemen, i egenskap av nationell fråga, huvudsakligen skötas på lokal nivå och de lokala myndigheterna därför stödas.

16. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att på grund av de komplexa faktorer som har en inverkan på bostäder, anta en integrerad strategi – förankrad i principerna om subsidiaritet och närhet. En sådan strategi skulle kunna säkerställa att olika åtgärder genomförs samtidigt, vilket skulle främja tillgången till bostäder, förbättra kvaliteten på byggandet och livskvaliteten för alla generationer samt främja stads- och landsbygdsmiljöernas attraktionskraft.

17. Europaparlamentet understryker att eftersom de flesta sociala bostäder inte ligger i hälsosamma miljöer och att kvaliteten på dessa bostäder inte garanterar goda levnadsförhållanden, bör man inte enbart främja bostadssektorn genom åtgärder finansierade av EU:s regionala utvecklingsfond utan också förbättra invånarnas miljö och hälsovillkor och därmed deras livskvalitet.

18. Europaparlamentet anser också att chanserna för att en sådan integrerad strategi skall vara framgångsrik ökar om den förverkligas av de lokala och regionala myndigheterna som kan säkerställa en helhetssyn, optimal samordning mellan olika politikområden och initiativ som genomförs i tätorten samt en långsiktig syn på den berörda stadens utveckling. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att på grundval av artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden koppla samman städerna med programplaneringen och förvaltningen av strukturfonderna avsedda för att samfinansiera åtgärder i städerna vilka är stödberättigade inom ramen för operationella program samt delegera själva genomförandet till dem.

19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och lokala myndigheter att på grundval av det finska ordförandeskapets rekommendation ”Hälsa inom alla politikområden” och vid utarbetandet av bostadsprogram med gemenskapsstöd garantera att lokala myndigheter gör en bedömning av hälsoeffekterna, så att socialt missgynnade personers boendemiljö är lämplig ur miljö- och hälsosynvinkel betraktat.

20. Europaparlamentet insisterar på nödvändigheten av en dialog och på enighet mellan de olika nivåerna hos lokala, regionala och statliga myndigheter för att garantera att de offentliga insatserna är samstämmiga och socialt ansvarsfulla och bygger på horisontell samordning (omfattar alla de politikområden inom gemenskapen som rör bostäder) liksom vertikal samordning (bland de aktörer på olika nivåer – europeisk, nationell, regional och lokal – som är aktiva inom bostadssektorn) samt blandad samordning (bland offentliga myndigheter, socioekonomiska aktörer och det civila samhället). Parlamentet vill också att invånarna och deras organisationer skall bli mer delaktiga så att beslut om revitalisering, restaurering, förvaltning och bevarande av stadsmiljön sker gemensamt.

21. Europaparlamentet uppmanar till bättre samordning mellan de finansiella flödena och de politikområden som har en inverkan på bostäder, i synnerhet genom att garantera komplementariteten mellan de åtgärder som finansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), EIB:s instrument (Jessica, Jeremie), det sjunde ramprogrammet för forskning samt av andra initiativ på gemenskapsnivå, nationell, regional och lokal nivå beträffande bostäder och stadsförnyelse, med särskild hänsyn till behovet av att modernisera och renovera bostäder i kulturhistoriska stadsdelar.

22. Europaparlamentet önskar att man inför översynen av sammanhållningspolitiken 2009 återupptar diskussionen om att alla medlemsstater skall kunna få EU-stöd för renovering av subventionerade bostäder i syfte att spara energi och skydda miljön, vilket i dag bara är möjligt i vissa länder. Behovet av bostäder är skriande i hela EU. Parlamentet begär att kommissionen och EIB genomför initiativet Jessica med samma villkor i alla länder, inklusive bostäder inom ramen för ett integrerat utvecklingssynsätt.

23. Europaparlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att till fullo utnyttja de medel som Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) ställer till förfogande inom området för bostäder.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att man i samband med kontrollen av strukturfondsinsatserna fullt ut tillämpar skäl 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 när det gäller finansiering av bostadsbyggande med europeiska strukturmedel, och att mindre gynnade grupper kan få tillgång till lämpliga bostäder tack vare den sociala hyressättning och hyresreglering som bör följa av ett bostadsbyggande med sådan offentlig finansiering.

25. Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för ett stärkt partnerskap mellan de offentliga myndigheterna, de socioekonomiska aktörerna och det civila samhället och betonar den vikt som offentliga-privata partnerskap skulle kunna spela, särskilt när det gäller att modernisera prefabricerade byggnader och förnya övergivna industriområden.

26. Europaparlamentet stöder den kampanj som kommissionen har lanserat till förmån för hållbar energi, vars syfte är att uppmärksamma de europeiska medborgarna på vikten av en minskad energiförbrukning för hushållen. Parlamentet uppmanar också kommissionen att främja en bred informationskampanj inom ramen för handlingsplanen för energieffektivitet.

27. Europaparlamentet begär att kommissionen gör det lättare att inom bostadssektorn sprida ny teknik och effektivare byggprodukter som möjliggör en lägre energiförbrukning.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkra en effektiv uppföljning av pilotprojektet för subventionerade bostäder inom ramen för programmet Save(8), i syfte att främja och sprida utvalda lyckade projekt på området för energieffektivitet.

29. Europaparlamentet betonar vikten av att utbyta bästa praxis när det gäller bostadspolitik och uppmanar kommissionen att utveckla tematiska nätverk för bostäder, vilka motsvarar dem som inrättats inom ramen för Urbact-programmet. I detta sammanhang välkomnar parlamentet med stort intresse kommissionens initiativ ”Regioner för ekonomisk förändring” (KOM(2006)0675) och väntar på en presentation av genomförandebestämmelserna för detta initiativ.

30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en webbplats på EU:s alla officiella språk som kunde utvecklas till ett samarbetsforum och ett forum för utbyte av information och bästa praxis motsvarande det europeiska nätverket för kunskap om städerna (EUKN – European Urban Knowledge Network).

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbereda en studie för att kartlägga kompetens- och ansvarsfördelningen mellan nationell, regional och lokal nivå och fastställa den rättsliga ramen för bostadssektorn i samtliga medlemsstater. Parlamentet anser att en sådan studie skulle möjliggöra övervägda beslut samt avgränsa möjliga insatsområden för EU till förmån för bostadssektorn så att gemenskapsåtgärderna medför ett verkligt mervärde i förhållande till nationella, regionala och lokala åtgärder.

32. Europaparlamentet stöder varmt tanken på förenklad byråkrati på alla nivåer, så att den fysiska planeringen och förvaltningen blir mer effektiv.

33. Europaparlamentet betonar vikten av fortbildning av aktörerna på fältet, inklusive specifik utbildning om stadsplanering, byggnation, renovering, förvaltning och underhåll av det befintliga byggnadsbeståndet, och välkomnar finansieringen av fortbildningsåtgärder inom ramen för Europeiska socialfonden.

34. Europaparlamentet betonar vikten av att de myndigheter som ansvarar för regionalplaneringen – under fasen för kartläggning av politiken för fysisk planering och planering av insatser och genomförande – beaktar tillgängligheten för funktionshindrade när det gäller bostäder och offentliga lokaler, och även lokaltrafik. Dessa myndigheter bör också se till att det finns lek- och rekreationsplatser för barn och ungdomar.

35. Europaparlamentet uppmuntrar EIB-gruppen och Europeiska kommissionen att inom ramen för Jeremie, och i samverkan med initiativet Jessica, införa en strategi som särskilt är inriktad på byggnadssektorn så att den får ett uppsving, särskilt i de nya medlemsstaterna, något som skulle vara ett strukturellt stöd till utvecklingen av bostadssektorn med mobilisering av lokala och regionala resurser i stadsprojekt.

36. Europaparlamentet uppmanar de nationella, regionala och lokala myndigheterna att fastställa hur situationen i städer och inom territorier skiljer sig åt i medlemsstaterna och att utveckla och justera sin bostadspolitik i enlighet med hållbarhetsprincipen.

37. Europaparlamentet uppmanar nationella, regionala och lokala myndigheter att i brådskande ordning ta itu med ett av prioritetsområdena inom bostadspolitiken, nämligen avskaffandet av hemlöshet.

38. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

(1)

Antagna texter, P6_TA(2006)0367.

(2)

EUT C 233 E, 28.9.2006, s. 127.

(3)

EGT C 73, 6.3.2001, s. 6.

(4)

Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden: artikel 7.2 och skäl 5 och 6.

(5)

Seventh Framework Programme of the European Community for Research, Technological Development and Demonstration Activities (2007–2013).

(6)

Joint European Resources for Micro to Medium Enterprises; gemensamma europeiska resurser för mikroföretag till medelstora företag.

(7)

Joint European Support for Sustainable Investment in City Areas; gemensamt europeiskt stöd till hållbara investeringar i stadsområden.

(8)

Save – flerårigt handlingsprogram för främjande av energieffektivitet.


MOTIVERING

Även om inte fördraget ger Europeiska unionen någon särskild behörighet beträffande bostäder har flera gemenskapspolitiska områden (särskilt miljöpolitik, energipolitik, transportpolitik, socialpolitik eller åtgärder till förmån för den gemensamma marknaden) direkta eller indirekta konsekvenser för bostadsstandarden i Europeiska unionens olika medlemsstater.

Det bör dock noteras att bestämmelserna för Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) för perioden 2007–2013 har gjort att bostäderna i de nya medlemsstaterna blivit stödberättigade i en rad särskilda fall (artikel 7.2 och skälen 5 och 6), vilket de facto har lett till att en del av ansvaret i frågan har överförts till EU.

Bostäderna återspeglar dessutom i ett bredare perspektiv städernas attraktionskraft när det gäller att förstärka deras tillväxtpotential och skapa arbetstillfällen och därmed deras bidrag till genomförandet av Lissabonagendan. Städernas bidrag till tillväxt och sysselsättning uppvärderas dessutom i gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållning.

Europaparlamentet har yttrat sig i detta ämne i flera resolutioner(1) för konkreta åtgärder som stimulerar utveckling av stadsmiljön och ger större ansvar åt de lokala beslutsfattarna vilka skulle ha till uppgift att upprätta förvaltningsplaner och planer för stadstransporter för att förbättra livskvaliteten i städerna.

I Europeiska stadgan om bostäder som antogs av Europarlamentets arbetsgrupp ”Urban‑Bostäder” den 26 april 2006 fastställs dessutom att bostäder är en grundläggande tillgång, en grundläggande social rättighet enligt den europeiska sociala modellen och en del av den mänskliga värdigheten.

I detta sammanhang är det viktigt att fastställa vilka faktorer som påverkar bostäder, för att kunna bedriva en ”socialt ansvarsfull” politik och göra bostäder tillgängliga för alla. Man måste komma till rätta med företeelser som segregering mellan områden och uppkomst av ghetton och möta de socioekonomiska utmaningar som hänger samman med att befolkningen åldras, samtidigt som bostäder sätts in i ett vidare perspektiv i hållbar utveckling för städerna.

Detta betänkande är inriktat på ett bostadsfrågesynsätt utifrån tre huvudlinjer:

1.        Sociala aspekter.

2.        Miljö- och energiaspekter.

3.        Samordningsaspekter.

1.    Sociala aspekter

Bristen på acceptabla bostäder till ett överkomligt pris påverkar, trots att det anses vara en grundläggande rättighet enligt Europeiska stadgan om bostäder, på ett direkt sätt medborgarnas liv och begränsar deras möjligheter till social integration, val av studier, utbildning och utveckling i arbetslivet.

Detta påverkar i sin tur konkurrenskraften, sysselsättningen och den ekonomiska utvecklingen i allmänhet. Boendekostnaderna har under det senaste årtiondet konstant ökat i nästan alla EU:s medlemsstater. Kostnadsökningen har lett till att hushållens möjligheter att konsumera andra produkter minskat, vilket på lång sikt bromsar en hållbar utveckling.

Problemen med tillgång på bostäder och deras kvalitet skapar i synnerhet problem med social segregering. De som har det sämst ställt stannar kvar och fortsätter att strömma till problemområden medan de mest välbärgade söker sig till andra bostadsområden. I detta sammanhang väcks också frågan om hemlösheten och problemen med social integration av invandrare, vilka uppstått både i andra regioner i Europeiska unionen och i tredjeländer samt om problemen i förorterna vilka yttrar sig genom det våld som successivt har blossat upp i flera av medlemsstaternas städer.

I detta sammanhang kan kultur vara ett värdefullt instrument för att främja integrationen i de olika samhällena i städerna och förorterna. Inrättande av kulturcentra eller genomförande av samarbetsprojekt mellan bostadsområden kan på så sätt möjliggöra en mångkulturell dialog, särskilt i städer och förorter med stor andel invandrare där integrationsproblemen är som störst. Det är alltså viktigt att inlemma kulturaktiviteter i en integrerad strategi för planering och förnyelse av städerna.

Social utslagning anses i motsats till den europeiska sociala modellen vara ett framtidsperspektiv för varje medborgare. Det är därför nödvändigt att garantera större social sammanhållning och i synnerhet främja integrationen av unga och äldre. Detta kan göras genom att förbättra förbindelserna mellan den historiska stadskärnan och förortscentrum, mellan rika och fattiga bostadsområden samt mellan städer och landsbygd.

Det bör även noteras att bostadssektorn i sig är en viktig källa till sysselsättning, både inom själva byggnadssektorn och inom sektorerna renovering, inredning, närhetstjänster och finansiella tjänster.

2.    Miljö- och energiaspekter

Strategin för utveckling av bostäderna i städerna ingår i en mer omfattande allmän strategi för utveckling av städerna. Bostadsproblemen är inte begränsade till frågor som endast rör byggnation och fysisk planering, utan påverkas i hög grad av en dålig stadsplanering som leder till att vissa bostadsområden med försämrad miljö (luftföroreningar, vattenföroreningar, buller, avfall, trafikstockningar etc.) och dåligt fungerande offentlig service, dålig tillgänglighet och säkerhet etc. blir allt mindre attraktiva och så småningom förfaller.

Energiproblem leder ofta till att förfallet ökar. De ökande energipriserna leder å ena sidan till rationalisering och exploatering (införande av åtgärder och teknik för att spara energi och införa hållbar energi, utveckla nya energikällor etc.), men å andra sidan leder kombinationen låga inkomster, höga energipriser och olämpliga uppvärmnings- och isoleringssystem till bränslefattigdom (fuel poverty)(2) och energiutslagning. Det är viktigt att notera att den största potentialen för energiinbesparing finns inom bostadssektorn där denna potential uppskattas till 27 procent av den förbrukade energin, något som kommissionen understryker i sin handlingsplan om energi.

Det faktum att städernas utbredning ökar påverkar städernas tillstånd, vilket också bör uppmärksammas. Utflyttningen från stadskärnorna och uppkomsten av tätortsbebyggelse utanför städerna leder till många organisatoriska problem vilka särskilt påverkar transporterna (trängsel i kollektivtrafiken, beroende av privata bilar), miljöskyddet (ökad energiförbrukning, föroreningar från privata bilar) och tillgång till service, vilket påverkar den sociala och ekonomiska situationen i städerna och bland deras invånare.

En förutsättning för att bostäder skall vara attraktiva är att det finns effektiva, billiga och väl fungerande transportmedel som gör det möjligt att ta sig från bostadsområdena till arbetsplatserna. Hela befolkningen måste därför erbjudas transportmedel som ersätter privata bilar.

Att i bostadsmiljön ha god tillgång till tjänster (särskilt sociala tjänster, sjukvård, utbildning, handel och offentlig förvaltning) är grundläggande. I detta hänseende bör särskilt de mindre gynnade bostadsområdena uppmärksammas, där det ofta råder brist på närtjänster och vilka ofta har dåliga kommunikationer till tjänster på längre avstånd.

Säkerheten i städerna spelar också en viktig roll när det gäller de europeiska städernas attraktionskraft. Det är därför viktigt att utarbeta politik för att bekämpa kriminaliteten, särskilt i de mindre gynnade bostadsområdena. Vid renovering av offentliga platser är det exempelvis möjligt att förebygga brottslighet och garantera bättre säkerhet. Vid genomförandet av sådana åtgärder är det nödvändigt att ha tillgång till information och statistik av hög kvalitet för att kunna föra en mer målinriktad politik.

Det är också nödvändigt att betona betydelsen av säkerheten hos den infrastruktur som används för distribution av el och gas, vatten och avlopp, både när det gäller tillgång och säkerhet hos de befintliga systemen och den teknik som används vid sanering. Detta är framför allt fallet i de nya medlemsstaterna i Central- och Östeuropa, där stommarna i de flesta fall måste byggas ut för att de skall uppfylla de gällande säkerhetsnormerna.

3.    Samordningsaspekter

I detta sammanhang, då de olika problemen korsar och går in i varandra, är det nödvändigt att anta en integrerad strategi – som är djupt förankrad i principerna om subsidiaritet och närhet. En sådan strategi skulle kunna säkerställa att olika åtgärder genomförs samtidigt vilka är avgörande för livskvaliteten och stadsmiljöernas attraktionskraft. Detta kunde ske genom en gemensam metod som ger utrymme för deltagande och som ingår i Lissabon- och Göteborgagendan.

En sådan strategi kan förverkligas på ett bättre sätt av de lokala myndigheterna som kan säkerställa en helhetssyn, optimal samordning mellan olika politikområden och initiativ som genomförs i tätorten samt en långsiktig syn på stadens utveckling.

För att stödja denna strategi måste horisontell samordning införas (mellan alla de politikområden inom gemenskapen som rör bostäder) liksom vertikal samordning (mellan de aktörer på olika nivåer – europeisk, nationell och lokal – som är aktiva inom bostadssektorn) samt blandad samordning (mellan offentliga myndigheter, socioekonomiska aktörer och det civila samhället).

Städerna, regionerna och medlemsstaterna bör dessutom ha en mekanism för utbyte av erfarenhet och bästa praxis beträffande bostadspolitik och de lärdomar man kan dra av programmet Urbact som i dag omfattar 17 tematiska nätverk och flera arbetsgrupper.

Framför allt måste man uppvärdera och sprida den bästa praxis som används av de nationella, regionala och lokala myndigheterna för att konkret utveckla den ovannämnda strategin och beakta de olika sammanhang som man hänvisar till. Denna mekanism möjliggör införande av livslångt lärande och är en av de grundläggande källorna till mervärde på europeisk nivå.

Ämnet är komplicerat och det finns behov av att planera och genomföra en integrerad strategi på lokal nivå. Därför består inte heller mervärdet i gemenskapens bidrag till den nationella, regionala och lokala kompetensen i att genomföra sådana lagstiftningsåtgärder som inte kan möta städernas olika behov och situationer, utan snarare i att införa ett system för stöd till utbyte och överföring av bästa praxis mellan medlemsstaterna.

(1)

Europaparlamentets resolution om den temainriktade strategin för stadsmiljön (2006/2061(INI)) och Europaparlamentets resolution om den urbana dimensionen och utvidgningen (2004/2258(INI)).

(2)

Man talar om bränslefattigdom när mer än 10 procent av inkomsterna går åt till att betala energifakturor.


ÄRENDETS GÅNG

Titel

Bostäder och regionalpolitik

Förfarandenummer

2006/2108(INI)

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

REGI
18.5.2006

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

EMPL
16.11.2006

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

EMPL
23.1.2007

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Alfonso Andria
2.5.2006

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

22.11.2006

22.1.2007

 

 

 

Antagande

20.3.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

45
3
1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Alfonso Andria, Stavros Arnaoutakis, Elspeth Attwooll, Tiberiu Bărbuleţiu, Jean Marie Beaupuy, Rolf Berend, Jana Bobošíková, Antonio De Blasio, Vasile Dîncu, Gerardo Galeote, Iratxe García Pérez, Eugenijus Gentvilas, Pedro Guerreiro, Gábor Harangozó, Marian Harkin, Alain Hutchinson, Mieczysław Edmund Janowski, Gisela Kallenbach, Tunne Kelam, Evgeni Kirilov, Sérgio Marques, Miguel Angel Martínez Martínez, Yiannakis Matsis, Miroslav Mikolášik, Jan Olbrycht, Maria Petre, Markus Pieper, Wojciech Roszkowski, Elisabeth Schroedter, Stefan Sofianski, Grażyna Staniszewska, Catherine Stihler, Kyriacos Triantaphyllides, Oldřich Vlasák, Vladimír Železný

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Alfredo Antoniozzi, Jan Březina, Brigitte Douay, Den Dover, Emanuel Jardim Fernandes, Ljudmila Novak, Mirosław Mariusz Piotrowski, Zita Pleštinská, Christa Prets, Toomas Savi, László Surján, Károly Ferenc Szabó, Nikolaos Vakalis

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Věra Flasarová

Ingivande

28.3.2007

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy