Betänkande - A6-0091/2007Betänkande
A6-0091/2007

BETÄNKANDE om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009

29.3.2007 - (2006/2232(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: Georgs Andrejevs

Förfarande : 2006/2232(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0091/2007
Ingivna texter :
A6-0091/2007
Debatter :
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009

(2006/2232(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 ”Hiv/aids: dags att leverera”[1],

–       med beaktande av sin resolution av den 30 november 2006 om aids[2],

–       med beaktande av rådets slutsatser av den 6 juni 2005 om bekämpning av hiv/aids,

–       med beaktande av rådets slutsatser av den 24 november 2005 om Världsaidsdagen – Yttrande från EU om förebyggande av aids för en aidsfri generation,

–       med beaktande av EU:s narkotikastrategi (2005–2012), som antogs av rådet den 22 november 2004,

–       med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009 (KOM(2005)0654),

–       med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om en samstämmig europeisk policyram för yttre åtgärder mot hiv/aids, malaria och tuberkulos (KOM(2004)0726),

–       med beaktande av kommissionens meddelande om Europeiska grannskapspolitiken – Strategidokument (KOM(2004)0373),

–       med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2006)0726),

–       med beaktande av Dublinförklaringen om partnerskap för att bekämpa hiv/aids i Europa och Centralasien, antagen vid ministerkonferensen ”Att bryta barriärerna – Partnerskap för kamp mot hiv/aids i Europa och Centralasien”, som hölls inom ramen för det irländska ordförandeskapet den 24 februari 2004,

–       med beaktande av Vilniusförklaringen om åtgärder för att stärka insatserna mot hiv/aids i Europeiska unionen och i grannländerna, antagen av ministrar och regeringsföreträdare från Europeiska unionen och grannländerna vid konferensen ”Europa och hiv/aids – nya utmaningar, nya möjligheter”, som hölls i Vilnius, Litauen, den 17 september 2004,

–       med beaktande av FN:s millenniedeklaration, som antogs av FN:s generalförsamling vid dess 55:e session den 18 september 2000, och med beaktande av FN:s millenniemål för utveckling, särskilt målet att minska spridningen av hiv/aids senast 2015,

–       med beaktande av den åtagandeförklaring om hiv/aids som antogs av FN:s generalförsamling vid dess särskilda session om hiv/aids den 27 juni 2001,

–       med beaktande av den resolution om åtagandeförklaringen om hiv/aids som antogs av FN:s generalförsamling den 2 augusti 2001,

–       med beaktande av FN:s generalförsamlings uppföljning av genomförandet av åtagandeförklaringen om hiv/aids, ”Mot allmän tillgång: Utvärdering genom FN:s program om hiv/aids av upptrappningen av förebyggande insatser, behandling, vård och stöd i samband med hiv” av den 24 mars 2006,

–       med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare om åtagandeförklaringen om hiv/aids: fem år senare av den 24 mars 2006,

–       med beaktande av den politiska förklaringen om hiv/aids, som antogs av FN:s generalförsamling den 2 juni 2006,

–       med beaktande av WHO:s hiv/aids‑program ”Mot allmän tillgång senast 2010” från 2006,

–       med beaktande av Unaids rapport från 2006 om den globala aidsepidemin,

–       med beaktande av Unaids uppdatering om epidemin från december 2006,

–       med beaktande av EuroHIV:s halvårsrapport 2005 från augusti 2006,

–       med beaktande av Eurobarometerundersökningen om aidsförebyggande insatser från februari 2006,

–       med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution 1399 (2004) och dess rekommendation 1675 (2004) om en europeisk strategi för främjande av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i detta sammanhang,

–       med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6‑0091/2007), och av följande skäl:

A.     Enligt Unaids uppdatering om epidemin för 2006 har över 39,5 miljoner människor i världen smittats av hiv, och av dessa smittades 4,3 miljoner under 2006. 95 procent av alla som smittats med hiv/aids lever i utvecklingsländerna.

B.     EuroHIV:s halvårsrapport från 2005 visar att 215 510 personer smittades av hiv under 1998–2005 i EU och att 646 142 personer smittades i Världshälsoorganisationens (WHO) europeiska region.

C.     Över hälften av alla nya fall av hivinfektion drabbar unga människor under 25 år.

D.     Nya framsteg när det gäller behandlingen av hiv/aids kombinerat med minskad finansiering av förebyggande åtgärder har bidragit till en ökning vad avser riskbeteenden och därmed även till allt fler nya fall av hiv-smitta.

E.     Rapporterna från EuroHIV och Unaids bekräftar att antalet nya fall av hivsmitta fortfarande ökar i alarmerande omfattning i EU och i grannländerna, och att det uppskattade antalet hivsmittade personer i vissa länder nästan är tre gånger större än den officiella siffran.

F.     Trots ökningen av antalet fall av hiv-smitta har antalet nya aidsfall under de senaste åren fortsatt att minska stadigt under 2005. Mindre än hälften så många nya aidsfall förekom under 2005 jämfört med 1998.

G.     En stor andel av fallen av hiv-smitta förblir oupptäckta. Många hiv-smittade känner inte till sin serostatus och får förmodligen kännedom om den först när sjukdomar med koppling till hiv/aids bryter ut[3].

H.     De grupper som är exponerade för de högsta riskerna att smittas av hiv inbegriper sprutnarkomaner, homosexuella och bisexuella män, prostituerade, invandrare, intagna i fängelser och ungdomar under 25 år.

I.      Epidemin bland sprutnarkomaner är en av orsakerna till den snabba hiv‑spridningen i många länder i Östeuropa.

J.      I samband med Unaids uppdatering om epidemin 2006 upptäckte man att omkring tre fjärdedelar av de heterosexuellt överförda hivinfektionerna i västra och centrala Europa finns bland invandrare.

K.     I de flesta länder i Centraleuropa och Västeuropa är det fortfarande ovanligt att donerat blod är hiv-smittat. Färska siffror visar dock att det finns tendens i motsatt riktning i vissa länder i Östeuropa.

L.     I Dublinförklaringen framhålls att främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män och mellan flickor och pojkar, respekten för rätten till reproduktiv och sexuell hälsa, tillgången till sexualupplysning och sexualhälsovård samt öppenhet kring sexualitet är avgörande faktorer i kampen mot pandemin.

M.    Förebyggande program, däribland program för utbildning och ökad tillgång till information och kondomer samt tillgång till behandling, narkotikarehabilitering och skademinskande åtgärder, utgör de effektivaste verktygen för bekämpning av hiv/aids.

N.     EuroHIV har inga nationella uppgifter från Spanien eller Italien, trots att EuroHIV betraktar båda länderna som betydande epidemihärdar.

O.     Aktuella uppgifter bekräftar att omfattningen av nya hivinfektioner och antalet personer med aids skiljer sig mellan varje medlemsstat och grannland, vilket även är fallet när det gäller de grupper som anses mest utsatta.

P.     Kvinnorna utgör numera 50 procent av dem som lever med hiv/aids i världen, men deras särskilda behov när det gäller reproduktiv hälsa i samband med familjeplanering, säkra födslar och amning förbises ofta. Enligt FN:s aidsprogram har antalet hiv-infekterade kvinnor och flickor under de senaste två åren ökat i alla delar av världen, varvid ökningstakten varit särskilt hög i Östeuropa, Asien och Latinamerika och enligt WHO löper kvinnor av biologiska skäl troligen större risk än män att smittas av hiv vid heterosexuella kontakter.

Q.     Alltfler kvinnor drabbas ofrivilligt av hiv i privatlivet på grund av oskyddade heterosexuella kontakter och blir bärare av detta virus som de sedan riskerar att föra över till sina barn. För att man effektivt skall kunna åtgärda aids måste man ta itu med sådant som fortsätter att innebära en risk för kvinnorna och göra dem mera utsatta, såsom våld mot och handel med kvinnor samt fattigdom och könsdiskriminering, sexuell promiskuitet eller att etiska principer inte efterlevs.

R.     Den senaste Eurobarometerundersökningen om aidsförebyggande insatser från februari 2006 visade att 54 procent av befolkningen i EU‑25 tror eller är övertygade om att det är möjligt att smittas av hiv genom att kyssa någon som har aids eller är hivpositiv, och 42 procent tror eller är övertygade om att det är möjligt att smittas av hiv genom att dricka från samma glas som någon som har aids eller är hivpositiv.

S.     Genom Dublinförklaringen lovade regeringsföreträdare från Europa och Centralasien att främja ett kraftfullt och ansvarsfullt ledarskap på regeringsnivå för att skydda sina folk från detta hot mot framtiden samt främja de mänskliga rättigheterna och bekämpa stigmatisering och säkra tillgång till utbildning, information och tjänster för alla behövande och se till att kampen mot hiv/aids i Europa och Centralasien blir en fast punkt på våra regionala institutioners och organisationers dagordningar.

T.     I och med Vilniusförklaringen bekräftade ministrar och regeringsföreträdare från EU och grannländerna återigen de åtaganden man hade gjort genom Dublinförklaringen. I båda förklaringarna betonas behovet av kraftfulla och heltäckande uppföljningsåtgärder för de åtgärder som anges i dem.

U.     I Vilniusförklaringen nämner man uttryckligen användningen av nationella finansiella instrument såväl som gemenskapsfinansiering, inbegripet strukturfonderna, för genomförandet av politik för att bekämpa hiv/aids.

V.     Icke‑statliga organisationer är ofta beroende av offentlig finansiering. Upphandlingsförfarandena för de gemenskapsfinansierade programmen är vanligtvis komplicerade och EU‑medlemskapet innebär ofta ett plötsligt avbrytande av det ekonomiska stödet till icke‑statliga organisationer från andra internationella källor än EU:s.

W.    Det är allmänt känt att inte alla medlemsstater har lika tillgång till behandling och mediciner och att ojämlikheter förekommer i många av dem, särskilt i de nya medlemsstaterna, med hänsyn till finansiering och resurser.

X.     Under de senaste åren har skarp konkurrens från generiska antiretrovirala läkemedel för förstahandsbehandling bidragit till en prissänkning med nästan 99 procent, från 10 000 US‑dollar till omkring 130 US‑dollar per patient och år. Priserna för sekundärläkemedel, som patienterna behöver eftersom naturlig resistens utvecklas, är emellertid fortsatt höga, vilket framför allt beror på ökade patenthinder i de länder som är viktigast för framställandet av generiska läkemedel.

Y.     Det finns inget vaccin mot hiv, och forskningen om mikrobicider och andra innovativa nya läkemedel pågår.

Z.     Fem år efter Dohaförklaringen, enligt vilken alla WTO:s medlemsstater har rätt att utfärda tvångslicenser och fritt får avgöra på vilka grunder sådana licenser utfärdas, har WHO slagit larm om att 74 procent av aidsmedicinerna fortfarande är patentskyddade.

AA.  WHO beräknar att 10 procent av alla nya hivinfektioner i världen har anknytning till injicering av narkotika och att mindre än 5 procent av dem som injicerar narkotika i världen har tillgång till effektiva hivförebyggande insatser, behandling och vård.

AB.  Tuberkulos (TBC) påskyndar utvecklingen av hiv till aids, och 90 procent av alla hivpositiva dör av TBC bara några månader efter det att de har utvecklat aktiva TBC‑symptom på grund av brist på lämplig behandling, vilket innebär att man beräknar att en tredjedel av dödsfallen i aids beror på TBC.

1.      Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder och stöder de åtgärder och initiativ som föreslås i detta.

2.      Europaparlamentet understryker alla människors rätt till hälsovård, medicinska tjänster och läkemedel.

3.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska de senaste uppgifterna om nya hivinfektioner för att fastställa vilka länder och befolkningsgrupper som drabbas hårdast av denna epidemi och förmedla sina slutsatser till respektive medlemsstat.

4.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i enlighet med nationella uppgifter som tillhandahålls av medlemsstaterna, ange vilka grupper som är mest utsatta i varje samhälle och upprätta en fullständig förteckning över dessa grupper, så att kommissionen och medlemsstaterna kan rikta sig till dem och nå dem på ett effektivt sätt, med hänsyn till förhållandena i de olika länderna, och ge dem information om hur man skyddar sig själv och sina partner.

5.      Europaparlamentet är oroat över den snabba ökningen av multiresistenta stammar av hiv/aids och uppmanar kommissionen att fortsätta föra separat statistik över dessa samt att identifiera och sprida de bästa metoderna för att förhindra denna utveckling.

6.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga lämpliga åtgärder för att nå invandrargrupper i EU, särskilt de som kommer från länder där förekomsten av hiv/aids är hög, för att dämpa den oroande tendensen med ett ökande antal hivinfektioner i dessa grupper.

7.      Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 juli 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG[4], särskilt med avseende på systematisk hiv-screening i samband med blodgivning.

8.      Europaparlamentet betonar betydelsen av rapportering av korrekta uppgifter och framhåller att uppgifterna bör samlas in konfidentiellt i samband med anonyma och frivilliga tester. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra sina respektive test‑ och rapporteringsmetoder.

9.      Europaparlamentet noterar att Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) kommer att ha det fulla ansvaret för övervakning, insamling och offentliggörande av uppgifter om hiv/aids från och med 2008. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra möjliga luckor i samband med rapportering av nya uppgifter. Parlamentet uppmanar ECDC att beakta ämnets känslighet när rapporter offentliggörs.

10.    Europaparlamentet uppmanar Spanien och Italien att rapportera sina nationella uppgifter till ECDC.

11.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda alla tillgängliga instrument, t.ex. instrumenten för grannskapspolitiken och den nordliga dimensionen, för att nå de utsatta befolkningsgrupperna i grannländerna, särskilt i Kaliningradområdet i Ryssland.

12.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta väl underbyggda program för att främja genomförandet av förebyggande och skadebegränsande insatser, däribland användning av kondomer, terapi med substitutionsbehandling för narkomaner, tillgång till frivilliga tester, program för utbyte av rena nålar och sprutor samt rådgivning till medlemmar av grupper som anses vara utsatta eller som berörs av eller är smittade med hiv, att främja och sprida bästa praxis för förebyggande åtgärder, och att tillhandahålla en årlig rapport om genomförandet av dessa åtgärder.

13.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja informationskampanjer där befolkningen tydligt informeras om hiv-viruset, hur smitta kan förhindras samt om riskbeteenden och beteenden som kan förhindra smitta.

14.    Eftersom kvinnor smittade med hiv ofta har utsatts för våld av en manlig partner och kvinnor löper större risk att smittas av hiv uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna och kommissionen att vidta de åtgärder mot våld mot kvinnor som framgår av parlamentets resolution av den 2 februari 2006 om dagens situation när det gäller bekämpning av våld mot kvinnor och eventuella framtida åtgärder[5].

15.    Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta ett forum för det civila samhället och uppmuntrar kommissionen att fortsätta och intensifiera sitt samarbete med det civila samhället inom ramen för detta forum.

16.    Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att undersöka möjligheterna att inrätta forum för det civila samhället på nationell nivå i syfte att förbättra samarbetet mellan nationella regeringar, offentliga myndigheter, sjuk- och hälsovården och lokala icke-statliga organisationer som arbetar med hiv/aids‑frågor.

17.    Europaparlamentet betonar betydelsen av både Dublinförklaringen och Vilniusförklaringen och uppmanar kommissionen att följa upp dem.

18.    Europaparlamentet betonar att kommissionen måste effektivisera sina insatser i kampen mot hiv/aids inom de olika ansvariga generaldirektoraten och förbättra de olika administrativa förfarandena och mekanismerna för att tillhandahålla så effektiva och samordnade åtgärder som möjligt, för att undvika varierande kriterier och åstadkomma bästa möjliga samverkansvinster.

19.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda politiskt och tekniskt stöd till grannländer som vill utnyttja flexibiliteten i TRIPS-avtalet för att komma till rätta med ett folkhälsoproblem.

20.    Europaparlamentet beklagar att de gällande bestämmelserna om gemenskapens direktfinansiering av icke-statliga organisationer och bestämmelserna om deras deltagande i projekt som finansieras genom gemenskapsprogram inte har harmoniserats. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de gällande förfarandena för att kunna förbättra de icke‑statliga organisationernas tillgång till olika former av gemenskapsfinansiering.

21.    Europaparlamentet upprepar att EU‑medlemskapet ofta innebär ett plötsligt avbrytande av det ekonomiska stödet till icke‑statliga organisationer från andra internationella källor än EU:s. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att övervaka situationen i Bulgarien och Rumänien och så snart som möjligt föreslå åtgärder för att överbrygga den ekonomiska klyftan.

22.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydligt fastställa bestämmelserna för användning av medel från strukturfonderna och socialfonderna för projekt och/eller program med anknytning till hiv/aids.

23.    Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att använda alla möjligheter som står till buds inom det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling för att fortsätta att finansiera och identifiera fler lovande projekt för hiv/aidsforskning och utveckling av nya innovativa antiretrovirala läkemedel, vacciner och mikrobicider. Kommissionen bör se till att hiv/aidsforskningen är jämnt könsfördelad och omfattar aspekter som vaginal och rektal fysiologi och ekologi samt hur viruset smittar biologiskt och fysiologiskt.

24.    Europaparlamentet välkomnar kommissionens föresats att stödja forskning och utvärdering som gäller förebyggande beteendemönster.

25.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anslå en större andel offentligt stöd till läkemedelsforskningen genom att kräva att stödmottagarna ägnar en viss del av sin forskning åt dessa sjukdomar.

26.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta resurser för förebyggande åtgärder inom ramen för handlingsprogrammet för åtgärder på folkhälsoområdet för att bekämpa hiv/aids.

27.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforska möjligheter och praktiska instrument och att utnyttja resultaten från klinisk forskning för att bekämpa hiv/aids i partnerländerna, på västra Balkan och i Centralasien, samtidigt som man följer förfarandena för yttre bistånd och de befogenheter som fastställts i respektive landstrategidokument och vägledande program.

28.    Europaparlamentet anser att palliativ vård är ett viktigt inslag i vården av människor med hiv/aids och att denna bör utvecklas och ges större plats i hela EU.

29.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma främjandet av programmen för kvinnors reproduktiva hälsa, för att motverka att den ökande spridningen bland kvinnor.

30.    Europaparlamentet uppmuntrar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att stödja och tillhandahålla medel för forskning och utveckling rörande mikrobiocider och kondomer för kvinnor, som ger kvinnor en möjlighet att skydda sig och sin manliga partner mot hiv/aids med eller utan partnerns samtycke, eftersom kondomer visserligen fortsätter att vara det mest välkända och utbredda sättet att skydda sig mot hiv/aids och sexuellt överförbara sjukdomar men samtidigt kräver den manliga partnerns samtycke[6].

31.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram nationella strategier för att stärka kvinnors och flickors förmåga att skydda sig från risken för att smittas med hiv.

32.    Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att öka samverkansvinsterna mellan arbetet med att förebygga hiv/aids och program för att främja sexuella rättigheter och sexuell hälsa.

33.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja ett könsbalanserat deltagande av både kvinnor och män i kampen mot aids, samt uppmanar med kraft medlemsstaterna att se över de nationella organen.

34.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge alla drabbade tillgång till hivmediciner, i synnerhet gravida kvinnor, för att förhindra att sjukdomen överförs till ofödda barn.

35.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att ge ekonomiskt och allmänt stöd till de värdefulla insatser som görs genom den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att också göra detta.

36.    Europaparlamentet påpekar att samtidig infektion med hiv och tuberkulos leder till döden för en tredjedel av de hivpositiva. Parlamentet rekommenderar därför starkt att kommissionen och medlemsstaterna erkänner detta faktum genom att upprätta och främja program för bekämpning av båda infektionerna samtidigt. Parlamentet noterar också att hepatit eller depression ofta diagnostiseras samtidigt som hiv och efterlyser initiativ till behandling och vård av dessa patienter.

37.    Europaparlamentet betonar vikten av att regeringar, regionala och lokala beslutsorgan, vårdleverantörer, läkemedelsbranschen, icke‑statliga organisationer och det civila samhället tar sitt ansvar för att se till att målet om att nå alla med förebyggande insatser, behandling och vård uppfylls.

38.    Europaparlamentet är bekymrat över de höga kostnaderna för nya andrahandsläkemedel för aidssjuka och efterlyser en grundläggande diskussion om patentlagstiftningen. Små anpassningar av en produkt eller ett verksamt ämne bör bara få leda till en proportionell förlängning av patentskyddet.

39.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja ökad användning av media och de mest lämpliga distributionskanalerna för att ge mer information till befolkningen och i synnerhet ungdomar om hivsmitta, hur hiv överförs, hivtestning och förebyggande beteenden.

40.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforska möjligheten att infoga ett avsnitt om aidsbekämpning i den Europeiska ungdomsportalen, med bland annat uppgifter om vilka möjligheter till information, rådgivning och vård det finns inom EU i fråga om hiv/aids.

41.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, det civila samhället och den privata sektorn att inleda eller stödja program och utarbeta upplysningskampanjer för bekämpning av homofobi och den stigmatisering som drabbar alla som lever med hiv/aids och diskriminering av utsatta grupper och hiv-smittade, i syfte att avskaffa de hinder som fördröjer en effektiv bekämpning av hiv/aids. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbjuda diskriminering av personer som lever med hiv/aids, särskilt inom tjänstesektorn (till exempel försäkrings- och bankväsende men även sjuk- och hälsovård).

42.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta politiska strategier och program för social integrering av personer som har hiv/aids och deras inträde på arbetsmarknaden.

43.    Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att visa ledarskap när det gäller att på europeisk, nationell och lokal nivå främja och finansiera tillgången till utbildning om hiv/aids, inbegripet rådgivning om ett ansvarsfullt sexuellt beteende och förebyggande och behandling av sexuellt överförbara sjukdomar samt tillgången till information, testning och relaterade tjänster, med vederbörlig hänsyn till sekretess och informerat samtycke.

44.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja hälsoupplysning i skolorna i syfte att öka medvetenheten och främja säkra sexualmönster.

45.    Europaparlamentet uppmuntrar med eftertryck medlemsstaterna att se till att alla medborgare får ta del av sexualupplysning som inbegriper respekt och ansvar för ens partner och lika rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner, och understryker vikten av sexualundervisning i skolan.

46.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka den kompetens och kunskap som primärvårdens personal har i frågor som rör hiv/aids och att erbjuda sjukvårdsanställda fortbildning där de får lära sig att vägleda och medvetandegöra allmänheten på lämpligt sätt.

47.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut stödja kvinnor och män som ansvarar för den dagliga vården av personer som lever med aids och som tar hand om deras barn och föräldralösa barn. De bör få utbildning i hemsjukvård och information om hur man skyddar sig mot hiv/aids och på vilket sätt god behandling och vård är bra för personer som lever med aids.

48.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att upprätta offentlig‑privata partnerskap i grannländerna för att främja kompletterande sätt att bekämpa hiv/aids.

49.    Europaparlamentet välkomnar initiativet från det tyska ordförandeskapet att organisera konferensen ”Ansvar och partnerskap – tillsammans mot hiv/aids” den 12‑13 mars 2007 i Bremen samt att Madrid kommer att vara värd för den XI:e europeiska konferensen om aids den 24-27 oktober 2007.

50.    Europaparlamentet understryker den viktiga roll som samhällen, lokala organisationer, icke-statliga organisationer och personer som lever med hiv/aids spelar i kampen mot hiv/aids.

51.    Europaparlamentet föreslår att man inrättar en ”clearingcentral” på EU‑nivå i syfte att samla in och analysera de bästa metoderna från alla institutioner och organisationer som arbetar med bekämpning av hiv/aids. Parlamentet anser att en sådan mekanism skulle bidra till att fastställa bristerna i de befintliga åtgärderna och formulera nya strategier.

52.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar, WHO (Europa) och till medlemsstaternas regeringar.

  • [1]  Antagna texter, P6_TA(2006)0321.
  • [2]  Antagna texter, P6_TA(2006)0526.
  • [3]  HIV/AIDS in Europe (”Hiv/aids i Europa” ), Europarådet, utskottet för socialfrågor, hälso- och familjefrågor, rapportör: Christine McCafferty, dokument 11033, 27 september 2006.
  • [4]  EUT L 33, 8.2.2003, s. 30.
  • [5]  Antagna texter, P6_TA(2006)0038.
  • [6]  ”Women and HIV/AIDS: Confronting the Crisis”, en gemensam rapport från Unaids/Unfpa/Unifem, 2004:45.

MOTIVERING

Inledning

Tendenserna den senaste tiden visar tydligt att antalet personer som smittas med hiv (humant immunbristvirus), däribland personer som lever med aids (förvärvat immunbristsyndrom) och personer som dör i aidsrelaterade sjukdomar, fortsätter att öka. Varje år smittas fler kvinnor och ungdomar av hiv i EU och i de angränsande länderna. Riskfyllt beteende, som oskyddat sex och injicerande av narkotika, är fortfarande de främsta källorna för hivsmitta. De senaste undersökningarna visar på ett oroväckande sätt hur invandrarbefolkningar har blivit en av de mest riskutsatta grupperna. Andra särskilt utsatta grupper innefattar prostituerade och homosexuella och bisexuella män.

De första fallen av hiv upptäcktes i USA 1981. Läkare observerade en samling ovanliga dödsfall som hade orsakats av sällsynta cancerformer som bara brukade drabba äldre personer men som nu också drabbade unga homosexuella män. Efter att noga ha övervakat utvecklingen av den nya sjukdomen, som vid tidpunkten bara ansågs drabba homosexuella män, insåg forskarna snabbt att de hade att göra med en ny typ av virusinfektion som skulle kunna drabba alla människor. Fram till i dag har utvecklingen av en behandling för de nya symptomen visat sig vara mycket besvärlig på grund av deras retrovirala karaktär.

Införandet av antiretrovirala läkemedel under det sena 1980‑talet var tillsammans med olika informationskampanjer mycket viktigt för att begränsa epidemins spridning i Västeuropa och Förenta staterna. Under de senaste åren har emellertid antalet hivinfektioner återigen ökat. Den nya infektionsvågen drabbar främst kvinnor, sprutnarkomaner och ungdomar. På grund av att aids inte längre anses vara en dödsdom tar många ungdomar risker och nonchalerar infektionsrisken.

Tack vare utvecklingen av de nya antiretrovirala läkemedlen lever nu ett ökande antal människor med hiv/aids. Detta har inneburit en belastning för den befintliga hälsovårdsinfrastrukturen och innebär helt nya logistiska frågor när det gäller resurser. Tillgången till antiretroviral behandling är tämligen god i Västeuropa (EU‑15). I de nya medlemsstaterna är emellertid läget helt annorlunda. Efter anslutningen till EU har dessa medlemsstater tvingats att betala de normala västeuropeiska priserna för antiretrovirala läkemedel. De står inför stora svårigheter när det gäller finansieringen av allmän tillgång till antiretrovirala läkemedel för alla behövande.

I år är det 25 år sedan man upptäckte det syndrom som sedermera fick heta aids. Under dessa år har utvecklingen gått framåt och man har gjort många viktiga genombrott. Den grundläggande situationen är emellertid fortfarande densamma: det finns inget vaccin mot hiv och inga botemedel mot sjukdomar med anknytning till aids. För att kunna förändra denna situation måste vi intensifiera våra gemensamma insatser för att hitta ett botemedel mot denna epidemi. Ytterligare en omständighet är oförändrad sedan upptäckten av de första fallen: människor som lever med hiv/aids drabbas fortfarande av olika fördomar och diskriminering. Detta verkar bero på att de mest utsatta grupperna redan tillhör de marginaliserade samhällsgrupperna.

Föredragandens åsikt

Föredraganden stöder Dublinförklaringen och Vilniusförklaringen och betonar deras betydelse. Han uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att hålla sina löften om en grundlig uppföljning av de åtaganden som görs i förklaringarna. Han välkomnar också kommissionens meddelande om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder. Med tanke på att länderna i östra Europa måste ta itu med de nya höga siffrorna när det gäller hiv‑infektioner, är han särskilt glad över att kommissionen har föreslagit ett så pass brett förhållningssätt och låtit de angränsande länderna omfattas av meddelandet. Kommissionen har genom detta erkänt att hiv/aids inte känner några gränser och bara kan bekämpas genom ett heltäckande förhållningssätt där man riktar in sig på olika politiska, sociala, institutionella och ekonomiska frågor. Föredraganden anser bestämt att denna sjukdom bara kan övervinnas om alla ansvariga aktörer och institutioner, däribland det civila samhället och privata företag, samarbetar för att nå detta gemensamma mål och effektiviserar alla de olika insatserna för att möjliggöra synergieffekter och bana väg för en mer kraftfull, samordnad och heltäckande insats i kampen mot hiv/aids.

Förslag och rekommendationer

Föredraganden påpekar att det finns behov av en heltäckande informationskampanj i EU. Kommissionen lanserade förra året en kampanj som kallades ”Aids … kommer ni ihåg mig?”. Föredraganden är övertygad om att medlemsstaterna bör följa upp kampanjen genom att inleda nationella informationskampanjer som riktas till grupper som anses vara de mest utsatta i de olika länderna. Han föreslår dessutom att man vidtar kompletterande, heltäckande och samordnade åtgärder för att bekämpa stigmatisering och diskriminering.

När det gäller de angränsande länderna rekommenderar föredraganden att man till fullo utnyttjar de befintliga strukturerna för att främja ett samordnat förhållningssätt i kampen mot hiv/aids, inbegripet de tillgängliga medlen för gränsöverskridande samarbete. För att ytterligare hjälpa de angränsande länderna i kampen mot denna epidemi föreslår föredraganden att man undersöker de offentlig‑privata partnerskapens möjligheter att ge bidrag och öka medvetenheten inom de mest utsatta befolkningsgrupperna.

Föredraganden vill dessutom betona det viktiga arbete som olika icke‑statliga organisationer i EU utför. Han oroas över den allvarliga bristen på finansiering för vissa icke‑statliga organisationer i en del medlemsstater som anslöt sig till EU 2004. Han rekommenderar kraftfullt en omvärdering av mekanismerna i samband med Europeiska kommissionens finansiering av projekt och program. Lokala och nationella icke‑statliga organisationer i EU och de angränsande länderna utför ett mycket viktigt grundläggande arbete i kampen mot epidemin. Det är därför av yttersta vikt att dessa organisationer får regelbunden finansiering även i framtiden. Föredraganden vill också påpeka att det är troligt att Rumänien och Bulgarien får liknande problem när de väl blir medlemmar i EU 2007.

När det gäller de olika nationella hälso‑ och sjukvårdssystemen vill föredraganden uppmana kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera åtgärder för tillhandahållande av stöd till de hälso‑ och sjukvårdssystem som påverkas av det svåra läget när det gäller att ge allmän tillgång till dyra antiretrovirala behandlingar. För att minska bördan för hälso‑ och sjukvårdssystemen, särskilt i de angränsande länderna, är det viktigt att utveckla nya sätt att samarbeta med t.ex. läkemedelsindustrin och andra privata företag i form av offentlig‑privata partnerskap.

I Vilniusförklaringen föreslås uttryckligen användning av strukturfonderna och andra gemenskapsfonder för att bekämpa epidemin. Det är viktigt att utnyttja strukturfonderna till fullo och omedelbart börja undersöka alla möjligheter som detta instrument såväl som andra EU‑instrument kan ge.

YTTRANDE från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (28.2.2007)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009
(2006/2232(INI))

Föredragande: Michael Cashman

FÖRSLAG

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Nya framsteg när det gäller behandlingen av hiv/aids kombinerat med minskad finansiering av förebyggande åtgärder har bidragit till en ökning vad avser riskbeteenden och därmed även till allt fler nya fall av hiv-smitta. Enligt eurohiv rapporterades 23 620 nya fall av hiv-smitta i Europeiska unionen under 2005 och takten för nya fall av rapporterad hiv-smitta har nästan fördubblats sedan 1998.

B.  Trots ökningen i antalet fall av hiv-smitta har antalet nya aidsfall under de senaste åren fortsatt att minska stadigt under 2005. Mindre än hälften så många nya aidsfall förekom under 2005 jämfört med 1998.

C. Enligt UNAIDS lever mer än 39,5 miljoner människor med hiv, och bara under 2006 förekom 4,3 miljoner nya fall av hiv-smitta. 95 procent av de drabbade är hemmahörande i utvecklingsländerna, varav 28 miljoner i Afrika söder om Sahara. Endast 1 procent av de smittade i utvecklingsländerna som är i behov av behandling (med antiretroviral medicin) får denna behandling.

D. En stor andel av fallen av hiv-smitta förblir oupptäckta. I Förenade kungariket, till exempel, känner uppskattningsvis en tredjedel av personerna med hiv-smitta inte till sin serostatus och får kännedom om den förmodligen först när sjukdomar med koppling till hiv/aids bryter ut[1].

E.  Det är allmänt känt att inte alla medlemsstater har lika tillgång till behandling och mediciner och att ojämlikheter förekommer i många av dem, särskilt i de nya medlemsstaterna, med hänsyn till finansiering och resurser.

F.  Personer som lever med hiv/aids är föremål för diskriminering och ett antal olika fördomar, såväl privat som i sitt yrkesliv.

G. 2006 års Eurobarometerundersökning om aidsförebyggande insatser visade att 54 procent av befolkningen i EU:s 25 medlemsstater tror eller är övertygade om att aids kan överföras genom att man pussar en person på munnen som har aids eller hiv-smitta, och 42 procent tror eller är övertygade om att man riskerar att smittas om man dricker ur ett glas som en person med aids eller hiv-smitta just druckit ur.

1.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte sammanställer nationella uppgifter om hiv/aids att utveckla ett effektivt system för rapportering av fall av hiv/aids.

2.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att tillhandahålla fri och spridd tillgång till hiv-testning och att sprida information, även på Internet och särskilt till högriskgrupper och unga personer, om testning och rådgivning på frivillig basis.

3.  Europaparlamentet uppmuntrar med eftertryck medlemsstaterna att se till att alla medborgare får ta del av sexualupplysning som inbegriper respekt och ansvar för ens partner och lika rättigheter för homosexuella, bisexuella och transsexuella, och understryker vikten av att ge sexualupplysning i skolor.

4.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att underlätta tillgången till primära förebyggande åtgärder till lägsta möjliga kostnad, exempelvis tillgång till kondomer för män och kvinnor och säker injektionsutrustning.

5.  Europaparlamentet betonar alla människors allmänna rätt att få samma tillgång som andra till såväl medicinsk vård och behandling som medicin.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att stödja och tillhandahålla medel för forskning och utveckling rörande mikrobiocider och kondomer för kvinnor, som ger kvinnor en möjlighet att skydda sig och sin manliga partner mot hiv/aids med eller utan partnerns samtycke, eftersom kondomer visserligen fortsätter att vara det mest välkända och lättillgängliga skyddet mot hiv/aids och sexuellt överförbara sjukdomar men samtidigt kräver den manliga partnerns samtycke[2].

7.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslutsamhet när det gäller att se till att invandrargruppers särskilda behov tillgodoses så att de får samma tillgång som andra till information och förebyggande åtgärder, behandling, vård och stöd.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att beivra och sprida kunskap om handeln med kvinnor som är offer för fattigdom och diskriminering och som kan bli utsatta för sexuellt våld och därmed ytterligare exponerade för hiv/aids.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i ytterligare utsträckning utveckla arbetet för information och medvetenhet i syfte att ta itu med allmänhetens bild av hiv/aids och förebygga diskriminering av personer som lever med hiv/aids. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbjuda diskriminering av personer som lever med hiv/aids, särskilt inom tjänstesektorn (till exempel försäkrings- och bankväsendet men även hälsovården).

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka tilldelningen av offentliga medel för forskning om hiv i syfte att utveckla nya mediciner/vaccin.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta politiska strategier och program för social integrering av personer som har hiv/aids och deras inträde på arbetsmarknaden.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att från och med den dag då diagnosen ställs involvera personer som lever med hiv/aids i arbetet med att definiera deras funktionshinder så att de kommer att omfattas av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet[3] och därmed även är skyddade mot diskriminering på arbetsplatsen på grund av sin hiv‑/aids‑status, vilket bland annat innebär att rimliga anpassningsåtgärder vidtas på arbetsplatsen.

13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på internationell nivå främja avskaffandet av restriktioner när det gäller resande och bosättning för personer som lever med hiv/aids, eftersom sådana restriktioner är diskriminerande.

14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG, särskilt när det gäller den systematiska hiv-screeningen av donerat blod. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och grannländer att inte diskriminera vare sig homosexuella eller bisexuella personer genom att förbjuda dem att lämna blod.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009

Referensnummer

2006/2232(INI)

Ansvarigt utskott

ENVI

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

LIBE
28.9.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Michael Cashman
19.12.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

1.2.2007

 

 

 

 

Antagande

28.2.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

46

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Alexander Alvaro, Edit Bauer, Philip Bradbourn, Mihael Brejc, Giuseppe Castiglione, Giusto Catania, Mladen Petrov Chervenyakov, Carlos Coelho, Fausto Correia, Panayiotis Demetriou, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Bárbara Dührkop Dührkop, Kinga Gál, Patrick Gaubert, Roland Gewalt, Lilli Gruber, Jeanine Hennis-Plasschaert, Lívia Járóka, Magda Kósáné Kovács, Barbara Kudrycka, Henrik Lax, Sarah Ludford, Edith Mastenbroek, Claude Moraes, Javier Moreno Sánchez, Martine Roure, Luciana Sbarbati, Inger Segelström, Søren Bo Søndergaard, Manfred Weber, Tatjana Ždanoka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Simon Busuttil, Marco Cappato, Charlotte Cederschiöld, Gérard Deprez, Giorgos Dimitrakopoulos, Genowefa Grabowska, Sophia in 't Veld, Ona Juknevičienė, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Tchetin Kazak, Marian-Jean Marinescu, Hubert Pirker, Marie-Line Reynaud, Luca Romagnoli, Eva-Britt Svensson

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...

  • [1]  HIV/AIDS in Europe (”Hiv/aids i Europa” ), Europarådet, utskottet för socialfrågor, hälso- och familjefrågor, rapportör: Christine McCafferty, dokument 11033, 27 september 2006.
  • [2]  ”Women and HIV/AIDS: Confronting the Crisis”, en gemensam rapport från Unaids/Unfpa/Unifem, 2004:45.
  • [3]  Artikel 5 i rådets direktiv 2000/78/EG.

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (29.11.2006)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009
(2006/2232(INI))

Föredragande: Zita Gurmai

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Inemot hälften av alla vuxna som lever med hiv/aids är kvinnor. Enligt FN:s aidsprogram har antalet hiv-infekterade kvinnor och flickor under de senaste två åren ökat i alla delar av världen, varvid ökningstakten varit särskilt hög i Östeuropa, Asien och Latinamerika. Enligt WHO löper kvinnor av biologiska skäl troligen större risk än män att smittas av hiv vid heterosexuella kontakter.

B.  Mönstren för epidemierna håller i ett flertal länder på att förändras, så att fallen med sexuellt överförd hiv utgör en allt större del av de nya fall som diagnostiseras. Alltfler kvinnor drabbas ofrivilligt av hiv i privatlivet på grund av oskyddade heterosexuella kontakter och blir bärare av detta virus som de sedan riskerar att föra över till sina barn.

C. För att man effektivt skall kunna åtgärda aids måste man ta itu med sådant som fortsätter att innebära en risk för kvinnorna och göra dem mera utsatta, såsom våld mot och handel med kvinnor samt fattigdom och könsdiskriminering, sexuell promiskuitet eller att etiska principer inte efterlevs.

1.  Under år 2005 konstaterades omkring fem miljoner nya fall av hivsmitta i världen och tre miljoner människor dog samma år i aidsrelaterade sjukdomar, varav fler än en halv miljon (570 000) var barn[1]. Med tanke på detta uppmanar parlamentet institutioner, regeringar och andra organ att förena sina ansträngningar och se till att barn och ungdomar inte bara omfattas av strategierna för att bekämpa hiv/aids, utan att de också står i centrum för strategierna.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att aktivt engagera det civila samhället i utarbetandet, genomförandet och övervakningen av strategierna. En viktig del i förverkligandet av och trovärdigheten i arbetet mot hiv/aids, på nationell och europeisk nivå, är att särskilt involvera hiv-positiva och deras organisationer.

3.  Europaparlamentet konstaterar att kondomanvändning minskar risken för smittspridning av hiv vid sexuella kontakter, men även att ett flertal studier visar att kunder inom sexhandeln föredrar att köpa sex utan kondom, vilket gör att all prostitution innebär en ökad smittorisk. Parlamentet anser att legalisering av prostitution leder till en generell ökning av både den legala och den illegala sexhandeln, vilket får till följd att även smittorisken ökar. Parlamentet anser inte heller att legalisering av prostitution leder till säkrare sex eftersom det i praktiken har visat sig mycket svårt at kontrollera kondomanvändningen även i legala bordeller och de reglerade hälsokontrollerna omfattar dessutom enbart dem som säljer sex, inte kunderna.

4.  Eftersom kvinnor smittade med hiv ofta har utsatts för våld av en manlig partner och kvinnor löper större risk att smittas av hiv uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna och kommissionen att vidta de åtgärder mot våld mot kvinnor som framgår av parlamentets resolution av den 2 februari 2006 om dagens situation när det gäller bekämpning av våld mot kvinnor och eventuella framtida åtgärder[2].

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det samlas in lämpliga och aktuella övervakningsdata, uppdelade efter kön och ålder, för att stödja och utveckla mera innovativa och bättre målinriktade kampanjer mot droger och hälsokampanjer för att vi skall kunna förebygga hiv och få bukt med aidsepidemin i EU och i angränsande länder.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och alla berörda parter, bland annat icke-statliga organisationer och det civila samhället, att verka för att bekämpa stigmatiseringen och fördomarna mot hiv/aidssmittade i Europa.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforska möjligheter och praktiska instrument och att utnyttja resultaten från klinisk forskning för att bekämpa hiv/aids i partnerländerna, på västra Balkan och i Centralasien, samtidigt som man följer förfarandena för yttre bistånd och de befogenheter som fastställts i respektive landstrategidokument och vägledande program.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även i fortsättningen betrakta hiv/aids‑forskningen som en prioritering i det sjunde ramprogrammet.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med nationella hälsovårdsmyndigheter och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar främja och utveckla system för övervakning, tidig varning och medvetandegörande av allmänheten om hiv/aids i Europa och i partnerländerna.

10. Europaparlamentet uppmärksammar medlemsstaterna på att det behövs fler informationskampanjer och större resurser för att bekämpa hiv/aids bland ungdomar mellan 15 och 25 år inom EU, eftersom statistik från FN:s aidsprogram från 2004 visar på en oroväckande ökning av sjukdomen i denna åldersgrupp.

11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla och bygga ut riktade kampanjer för kvinnor och allmän tillgång till information om och tjänster i anslutning till sexuell och reproduktiv hälsa, hivmediciner för att förebygga risken för smittospridning från mödrar till barn och antiretrovirusterapi. Parlamentet understryker även att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter måste garanteras som en strategisk prioritering för att jämställdheten skall kunna förverkligas och kvinnor få ökat medinflytande.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med den privata sektorn investera i utvecklingen av ekonomiskt överkomliga och användarvänliga behandlings‑ och diagnosinstrument för att bredda tillgången till behandling.

13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och hälsovårdsmyndigheterna att vidta hygien- och informationsåtgärder för hälso- och sjukvårdspersonal, som till stor del består av kvinnor, för att förhindra att hiv/aidsviruset överförs vid blodtransfusioner i samband med kirurgiska ingrepp och vid vård av patienter.

14. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att öka samverkansvinsterna mellan arbetet med att förebygga hiv/aids och program för att främja sexuella rättigheter och sexuell hälsa.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för de nya externa finansieringsinstrumenten avsätta tillräckligt med medel för att genomföra sin politik med avseende på sexuella och reproduktiva rättigheter i allmänhet och hiv/aidsbekämpning i synnerhet.

16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att anpassa förebyggande program och behandlingsprogram till alla dem som kommer i kontakt med hiv/aids, framför allt dem vars språk, kultur och uppehållsvillkor kan göra det svårt för dem att få tillgång till sjukvård.

17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja ökad användning av media och de mest lämpliga distributionskanalerna för att ge mer information till befolkningen och i synnerhet ungdomar om hivsmitta, hur hiv överförs, hivtestning och förebyggande beteenden.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforska möjligheten att infoga ett avsnitt om aidsbekämpning i den Europeiska ungdomsportalen, med bland annat uppgifter om vilka möjligheter till information, rådgivning och vård det finns inom EU i fråga om hiv/aids.

19. Med tanke på att hiv/aids drabbar allt fler kvinnor uppmanar Europaparlamentet unionen och medlemsstaterna att fortsätta investera i utvecklingen av mikrobiocider så att kvinnor kan skydda sig mot hiv/aids.

20. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att garantera att alla får utbildning och tillhandahålls undervisning i hur man når personlig utveckling och hur man lever tillsammans i ett samhälle och i etiska principer, livsfärdigheter och sexualupplysning, inklusive ansvar och respekt för ens partner, samt åtgärder för att i skolorna öka säkerheten för alla barn, öka skyddet mot våld, övergrepp, våldtäkt, riskerna med sexuell promiskuitet, oönskade graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar, bland dem hiv, i så nära samarbete som möjligt med skolor och övriga läroanstalter, socialtjänsten och instanser som arbetar med att bekämpa ungdomsbrottslighet.

21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av politiska insatser och olika program främja social integration och arbetsmarknadsintegration av personer som är drabbade av hiv/aids.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla fast vid sitt åtagande att öka resurserna för hiv/aidsforskningen och att se till att hiv/aidsforskningen är jämnt könsfördelad och omfattar aspekter som vaginal och rektal fysiologi och ekologi samt hur viruset smittar biologiskt och fysiologiskt.

23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja ett könsbalanserat deltagande av både kvinnor och män i kampen mot aids, samt uppmanar med kraft medlemsstaterna att se över de nationella organen för samordning av åtgärderna mot aids och se till att personer med kunskaper om jämställdhetsfrågor, både kvinnor och män, finns företrädda där på ett meningsfullt sätt.

24. Europaparlamentet ser positivt på att den 11:e europeiska aidskonferensen kommer att hållas i Madrid den 24–27 oktober 2007 och hoppas särskilt på att unga forskare kommer att bjudas in för att presentera forskningsprojekt om sjukdomen.

25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut stödja kvinnor och män som ansvarar för den dagliga vården av personer som lever med aids och som tar hand om deras barn och föräldralösa. De bör få utbildning i hemsjukvård och information om hur man skyddar sig mot hiv/aids och på vilket sätt god behandling och vård är bra för personer som lever med aids.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samband med program för utvecklingsbistånd ge alla drabbade tillgång till hivmediciner, i synnerhet gravida kvinnor, för att förhindra att sjukdomen överförs till ofödda barn.

27. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta frivillig rådgivning och testning t.ex. vid mödravårdscentraler som utgångspunkt för insatserna att minska effekterna av hiv/aids och sexuellt överförbara sjukdomar under graviditeten, både när det gäller primär prevention av smittan och vård av den gravida kvinnan och hennes barn. Tillgång till säkra aborter och rådgivning för att säkerställa ett väl grundat beslut och kvinnans samtycke bör utgöra en del av tjänsterna.

28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och företagsledare i den privata sektorn att utarbeta, tillämpa och med kraft se till att man följer de riktlinjer som förbjuder diskriminering av hivsmittade arbetstagare eller arbetstagare som har hivsmittade familjemedlemmar samt se till att de anställda får upplysning om hiv/aids.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009

Referensnummer

2006/2232(INI)

Ansvarigt utskott

ENVI

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

FEMM
28.9.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Zita Gurmai
24.1.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

4.10.2006

23.11.2006

 

 

 

Antagande

23.11.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

19

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Edit Bauer, Hiltrud Breyer, Věra Flasarová, Lissy Gröner, Zita Gurmai, Esther Herranz García, Lívia Járóka, Pia Elda Locatelli, Angelika Niebler, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Christa Prets, Eva-Britt Svensson, Britta Thomsen

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Anna Hedh, Mary Honeyball, Sophia in 't Veld, Zita Pleštinská, Heide Rühle, Bernadette Vergnaud

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...

  • [1]  amfAR (The Foundation for AIDS Research) ”Gender-Based Violence and HIV among Women: Assessing the Evidence, Issue Brief No.3 June 2005 ”Women and HIV/AIDS: Confronting the Crisis” A Joint Report by Unaids/Unfpa/Unifem 2004:45.
  • [2]  Antagna texter, P6_TA(2006)0038.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009

Förfarandenummer

2006/2232(INI)

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

ENVI
28.9.2006

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

FEMM
28.9.2006

LIBE
28.9.2006

ITRE
28.9.2006

AFET
28.9.2006

 

Inget yttrande avges
  Beslut

ITRE
20.2.2006

AFET
13.9.2006

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Georgs Andrejevs
11.5.2006

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

30.1.2007

21.3.2007

 

 

 

Antagande

21.3.2007

Slutomröstning: resultat

+

-

0

44

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Adamos Adamou, Georgs Andrejevs, Liam Aylward, Pilar Ayuso, Johannes Blokland, John Bowis, Frieda Brepoels, Dorette Corbey, Chris Davies, Avril Doyle, Mojca Drčar Murko, Edite Estrela, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Satu Hassi, Gyula Hegyi, Caroline Jackson, Dan Jørgensen, Eija-Riitta Korhola, Holger Krahmer, Aldis Kušķis, Peter Liese, Jules Maaten, Linda McAvan, Marios Matsakis, Alexandru-Ioan Morţun, Riitta Myller, Miroslav Ouzký, Antonyia Parvanova, Frédérique Ries, Guido Sacconi, Richard Seeber, Kathy Sinnott, Bogusław Sonik, María Sornosa Martínez, Antonios Trakatellis, Evangelia Tzampazi, Thomas Ulmer, Marcello Vernola, Anja Weisgerber, Glenis Willmott

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Alfonso Andria, Giovanni Berlinguer, Iles Braghetto, Radu Ţîrle

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Radu Podgorean

Ingivande

29.3.2007

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)