Förfarande : 2006/2230(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0129/2007

Ingivna texter :

A6-0129/2007

Debatter :

PV 09/05/2007 - 21
CRE 09/05/2007 - 21

Omröstningar :

PV 10/05/2007 - 7.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0181

BETÄNKANDE     
PDF 192kWORD 154k
4.4.2007
PE 384.503v03-00 A6-0129/2007

om utvärdering av Euratom – femtio år av gemensam kärnkraftspolitik

(2006/2230(INI))

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi

Föredragande: Eugenijus Maldeikis

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om utvärdering av Euratom – femtio år av gemensam kärnkraftspolitik

(2006/2230(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, undertecknat i Rom den 25 mars 1957 (Euratomfördraget),

–   med beaktande av ingressen i Euratomfördraget, med dess upprop om inrättande av en europeisk atomenergigemenskap som skall ”skapa förutsättningar för utvecklingen av en effektiv kärnindustri som väsentligt ökar energiproduktionen, moderniserar tekniken och inom talrika andra områden bidrar till välstånd för [medlemsländernas] folk”,

–   med beaktande av Europeiska gemenskapernas domstols rättspraxis och framför allt domstolens överläggningar av den 14 november 1978(1), dess dom av den 22 april 1999(2) och dess dom av den 10 december 2002(3),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 ”En energipolitik för Europa” (KOM(2007)0001),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Vägledande program om kärnenergi, framlagt enligt artikel 40 i Euratomfördraget för yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén” (KOM(2006)0844),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 december 2006 om grönboken om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om tryggad energiförsörjning i Europeiska unionen(5),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 14 december 2006 till förslaget till rådets förordning om inrättande av ett instrument för kärnsäkerhetsstöd(6),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 5 juli 2006 till förslaget till rådets direktiv om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle(7),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 15 juni 2006 till förslaget till rådets beslut om sjunde ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2007–2011)(8),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 30 november 2006 till förslaget till rådets förordning (Euratom) om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i Europeiska atomenergigemenskapens sjunde ramprogram och för spridning av forskningsresultat (2007–2011)(9),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 30 november 2006 till förslaget till rådets beslut om ett särskilt program för genomförande av sjunde ramprogrammet (2007–2011) för Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet(10),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 30 november 2006 till Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om det särskilda program som genom direkta åtgärder skall genomföras av Gemensamma forskningscentret för genomförande av sjunde ramprogrammet (2007–2011) för Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet(11),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 16 november 2005 till förslaget till rådets förordning om genomförande av protokoll nr 9 om kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien, som bifogades Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien(12),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 november 2005 om användningen av de ekonomiska resurserna för avveckling av kärnkraftverk(13),

–   med beaktande av överläggningarna vid den offentliga utfrågning som anordnades kring detta tema av parlamentets utskott för industrifrågor, forskning och energi den 1 februari 2007,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6-0129/2007), och av följande skäl:

A. Fördragen har med jämna mellanrum setts över grundligt för att svara mot nya krav och utmaningar. Euratomfördraget har i sin 50-åriga historia dock endast varit föremål för en enda ändring(14), och dess centrala bestämmelser och dess huvudsakliga innehåll har under denna period bibehållits i dess ursprungliga version.

B.  Även om Euratomfördraget inte har modifierats mycket de senaste 50 åren har det under denna period legat till grund för en omfattande sekundärlagstiftning och varit föremål för en rad viktiga domar vid Europeiska gemenskapernas domstol, vilket bland annat har gjort det möjligt att avsevärt utvidga fördragets ursprungliga tillämpningsområde.

C. Tack vare Euratomfördraget har det införts höga säkerhetsstandarder för hantering av kärnbränsleelement och radioaktivt avfall i Europeiska Unionen. Det har fastställts enhetliga säkerhetsnormer för att skydda befolkningens och arbetstagarnas hälsa och förfaranden för att se till att dessa normer tillämpas, och därmed har det varit möjligt att motarbeta spridningen av kärnämnen för militära ändamål.

D. Euratomfördraget utgör en övergripande och enhetlig rättslig ram för en säker kärnkraftsanvändning i Europa till förmån för alla medlemsstater.

E.  Flera medlemsstater har aldrig byggt ut någon kärnkraft, vissa har fört en aktiv avvecklingspolitik och andra fortsätter att stödja kärnkraftsindustrin.

F.  Europeiska konventet föreslog i sitt utkast till fördrag om upprättandet av en konstitution för Europa (konstitutionsfördraget) att man skulle skilja Euratomfördraget från den framtida konstitutionens rättsliga struktur. Genom arbetet i konventet om Europeiska unionens framtid och undertecknandet av konstitutionsfördraget har man behållit de befintliga Euratombestämmelserna i form av ett protokoll som fogats som bilaga till fördraget.

G. Tyskland, Irland, Österrike, Ungern och Sverige har fogat en förklaring till konstitutionsfördraget som går ut på att de centrala bestämmelserna i Euratomfördraget behöver uppdateras och att det ”så snart som möjligt” bör sammankallas till en konferens om revidering av fördraget.

H. I takt med den senaste tidens utvidgningar har Europeiska unionen kommit att förete en allt brokigare bild på kärnkraftens område och behovet av att gemenskapen vidtar åtgärder på detta område har blivit allt tydligare.

I.   Euratomfördragets femtioårsjubileum ger Europaparlamentet möjlighet att skärskåda fördragets innehåll och relevans. De viktigaste bestämmelserna i Euratomfördraget har oroväckande nog inte ändrats sedan fördraget började gälla för femtio år sedan.

J.   Dessa reflexioner om fördragets fortvaro hänger oupplösligt samman med kommissionens mål till förmån för en tryggare, hållbarare och konkurrenskraftigare europeisk energipolitik, som skall bidra till kampen mot klimatförändringen, såsom det framgår av kommissionens ovan citerade meddelande av den 10 januari 2007.

Femtio år av Euratomfördraget

1.  Europaparlamentet understryker att Europeiska unionen sedan 1957 och undertecknandet av Euratomfördraget blivit nummer ett i världen inom området kärnenergi och en av de främsta inom den nukleära forskningen kring fission och kontrollerad termonukleär fusion. Den europeiska industrin finns med inom alla delar av kärnbränslecykeln och har kunnat ta fram en inhemsk teknik, som ibland, såsom i fråga om tekniken för anrikning i ultracentrifug, är frukten av partnerskap på europeisk nivå.

2.  Europaparlamentet konstaterar att det faktum att kärnkraftssektorn inom Europeiska unionen omfattar nästan hela bränslecykeln och garanterar Europeiska unionen – som för närvarande brottas med sitt energiberoende – ett industriellt och tekniskt oberoende, särskilt inom anrikning av bränsle.

3.  Europaparlamentet erinrar om att man framför allt tack vare Euratomfördraget nått fram till att den kärnkraft som vid utgången av 2006 producerades i 152 reaktorer i 15 medlemsstater och svarade för 32 procent av all europeisk el utgör största delen av den el som inom EU produceras med andra metoder än förbränning av kol och kolväten och dessutom är en av de mest konkurrenskraftiga energiformerna så att den bidrar till de mål för en energipolitik för Europa, vilka definierats i kommissionens ovannämnda meddelande av den 10 januari 2007.

4.  När det gäller kampen mot klimatförändringar påpekar Europaparlamentet att kommissionen i sin grönbok ”Mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning” (KOM(2000)0769) kommit fram till att kärnkraften skulle göra det möjligt att undvika koldioxidutsläpp på 300 miljoner ton 2010, ”vilket motsvarar koldioxidutsläppen från 100 miljoner bilar”. I bilaga I till sitt meddelande av den 10 januari 2007 påpekade kommissionen att kärnenergin är den energikälla som, näst efter havsbaserad vindkraft och småskalig vattenkraft, producerar minst koldioxid.

5.  Europaparlamentet konstaterar att de länder som var med och grundade Euratom infört en rad bestämmelser fördelade på tio kapitel för att strikt rama in utvecklingen av kärnkraft inom unionen. Dessa bestämmelser gäller ännu i dag och de har oavlåtligen gjorts mångsidigare med hjälp av lagstiftning som antagits utgående från Euratomfördraget och bidrar på ett betydande sätt till säkerheten på europeiska kärnanläggningar.

6.  Europaparlamentet konstaterar att 1957 års enhällighet i kärnkraftsfrågan inte längre finns bland de nuvarande medlemsstaterna.

7.  Europaparlamentet konstaterar att de förväntningar på kärnkraften som uttrycktes i Euratomfördraget för fem decennier sedan har förändrats. Parlamentet noterar att dessa förväntningar numera är mer kopplade till behovet av att, genom Euratomfördraget, förfoga över en sund rättslig ram för att kontrollera hur kärnkraften används i Europeiska unionen och för att låta integrationen av de länder som har tillgång till kärnkraft åtföljas av införlivandet av gemenskapens regelverk. Parlamentet erkänner att man tack vare avdelning II i Euratomfördraget i viktiga kapitel har kunnat skydda befolkningen, arbetstagarna och miljön mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (kapitel 3), främja forskningen om avfallshantering och anläggningarnas säkerhet (kapitel 1) och kontrollera säkerheten hos klyvbara material (kapitel 7).

8.  Europaparlamentet erinrar om att forskningen inledningsvis utvecklats inom den ram som fördraget erbjuder (kapitel 1) och att denna ram för övrigt avsatt spår i form av Gemensamma forskningscentret, som är EU:s första forskningsinstitution. Ett program för forskning och utveckling på kärnenergiområdet bör ingå i den allmänna budgeten för ramprogrammet för forskning och omfattas av samma granskning och offentliga redovisningsskyldighet som övriga forskningsprogram.

9.  Europaparlamentet anser att den lagstiftning som utvecklats inom ramen för kapitel 3 i fördraget (hälsoskyddet) bör förbli EU:s ansvar så att grundläggande krav när det gäller de anställdas och allmänhetens säkerhet uppfylls och utökas till att även omfatta miljön, och att den också tar hänsyn till utvecklingen utgående från resultaten av internationella vetenskapliga undersökningar.

10. Europaparlamentet understryker att denna lagstiftning inte bara gäller för territorier där kärnanläggningar drivs utan att den numera också inkluderar skyddet av medlemsstater som är grannländer till länder med sådana och rentav skyddet av tredjeländer, tack vare fortlöpande kontroller av radioaktiva utsläpp och antagandet av bestämmelser om transport av utbränt bränsle och radioaktivt avfall samt om skydd av livsmedelskedjan och nödlägen som involverar strålning.

11. Europaparlamentet konstaterar att kapitel 4 i Euratomfördraget (investeringar) utformades för att sammanställa exakt information på gemenskapsnivå om medlemsstaternas investeringsprojekt.

12. Europaparlamentet konstaterar dock att kommissionen då den offentliggjort de vägledande programmen för kärnenergi inte gjort någon verklig uppskattning av hur mycket det kommer att behövas av investeringar i kärnkraften med hänsyn tagen till de problem som försörjningstryggheten, kampen mot klimatförändringen och slutligen unionens konkurrenskraft erbjuder, mot bakgrund av att aktiviteten i sektorn ökar globalt.

13. Europaparlamentet välkomnar dock att Euratomfördraget innehåller en skyldighet för Europas kärnkraftsindustri att gå ut med information om alla nya investeringar i kärnkraft i Europa, så att man på det sättet kan skapa sig en helhetsbild av vad som händer på det nukleära området i unionen, något som är ett särdrag för Europas kärnkraftsindustri.

14. Europaparlamentet anser att de gemensamma företagen (kapitel 5 i Euratomfördraget) hade kunnat vara ett bra redskap för genomförandet av den offentliga politiken, framför allt inom området forskning. I själva verket har detta rättsliga instrument använts ett flertal gånger i forskningssammanhang, framför allt då fusionsforskningsprojektet Joint European Torus inrättades i Culham 1978 och, på senare tiden, när det inrättades en europeisk juridisk enhet för att genomföra fusionsforskningsprojektet ITER.

15. Europaparlamentet anser att inrättandet av en byrå (kapitel 6) som övervakar leveranserna till användare inom unionen, utgående från principen om lika tillgång till material, givit Euratomfördraget ett instrument som är till stor nytta i dessa tider då energiförsörjningstryggheten kommit upp till diskussion.

16. Europaparlamentet anser att säkerhetskontrollerna (kapitel 7) är en av de stora framgångarna vid tillämpningen av Euratomfördraget och att de ger kommissionen ett medel att mycket noggrant känna till vilka lager av kärnmaterial det finns inom Europeiska unionen och hur detta material rör sig inom unionen.

17. Europaparlamentet konstaterar att dessa säkerhetskontroller också erbjuder de stater som levererar kärnämnen en verklig garanti för hur dessa ämnen kommer att användas, en garanti som stämmer överens med de kontroller som Internationella atomenergiorganet (IAEA) gör i syfte att hindra spridning av kärnvapen.

18. Europaparlamentet konstaterar att Euratom, utgående från kapitel 10 i Euratomfördraget (yttre förbindelser), anslutit sig till ett flertal internationella konventioner, framför allt konventionen om kärnsäkerhet och gemensamma konventionen om säkerhet vid hantering av utbränt kärnbränsle och radioaktivt avfall. så att gemenskapen kunnat delta i det internationella arbetet inom dessa områden och verka till förmån för de viktiga framsteg som gjorts inom Europeiska unionen.

19. Europaparlamentet konstaterar likaså, att det är utgående från kapitel 10 i Euratomfördraget som Europeiska atomenergigemenskapen ingått ett flertal samarbetsavtal om forskning samt deltagit i internationella projekt såsom Forum Generation IV om framtidens reaktorer och fört internationella förhandlingar om projektet ITER.

Den institutionella diskussionen

20. Europaparlamentet konstaterar att de viktigaste bestämmelserna i Euratomfördraget inte har ändrats sedan det trädde i kraft den 1 januari 1958.

21. Europaparlamentet konstaterar att det enligt subsidiaritetsprincipen är varje medlemsstat som skall besluta ifall den vill vara beroende av kärnkraft.

22. Europaparlamentet noterar för övrigt att vissa medlemsstater som är öppna kärnkraftsmotståndare och som har anslutit sig till gemenskaperna (Europeiska gemenskapen och Euratom) aldrig på något sätt har tvingats utveckla kärnenergi på sitt territorium. Sedan många år accepteras således att Euratomfördragets främjande av kärnenergi inte påför några skyldigheter, men att dess rättsliga ram kan utnyttjas av alla.

23. Europaparlamentet betonar att Euratomfördraget på intet sätt hindrar utvecklingen av en inre marknad för el och att det ännu mindre skulle utgöra ett hinder för principen om fri rörlighet för varor, människor och kapital. Parlamentet påpekar med anledning av detta att den allmänna lagstiftning som gäller enligt fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) gäller för kärnkraftsverksamhet och noterar exempelvis att kärnämnen samt utrustning och teknik för kärnkraftsverksamhet inom och utom EU lyder under de kontrollregler för varor med dubbel användning som antagits på grundval av EG‑fördragets handelspolitik. Parlamentet påpekar dessutom att Euratomlagstiftningen är underställd konkurrenslagstiftningen och reglerna för statligt stöd i enlighet med avdelning VI i EG‑fördraget. Parlamentets slutsats är därför att Euratomfördraget inte alls utgör ett protektionistiskt ramverk för kärnkraft.

24. Europaparlamentet konstaterar att Euratomfördraget erbjuder de länder som gått in för kärnkraft olika instrument för utveckling av kärnkraften (gemensamma företag, stöd till forskning och utveckling, Euratomlån), men också erbjuder en fast rättslig ram i samband med att dessa instrument tas i bruk (hälsoskydd, säkerhetskontroller, försörjning), vilket är ägnat att skingra oron hos de stater som inte gått in för kärnkraft.

25. Europaparlamentet konstaterar att Euratomfördragets rättsliga ram, av omsorg om gemenskapens bästa, också gäller för sådana medlemsstater som inte har någon kärnkraft men har forskningsreaktorer på sitt territorium och föreslår olika instrument för dessa medlemsstater (såsom Euratoms ramprogram för forskning och utveckling) med vilkas hjälp de kan få ekonomiskt stöd, till exempel för medicinsk forskning.

26. Europaparlamentet anser, trots de många olika åsikter som finns om kärnkraft, att bestämmelserna i Euratomfördraget har bidragit till att förhindra spridning av kärnämnen och att de bestämmelser som gäller hälsa, säkerhet och förebyggande av radiologisk smitta har varit till stor nytta och varsamt bör samordnas med EG‑fördragets hälso‑ och säkerhetsbestämmelser.

Luckor

27. Europaparlamentet beklagar att det i Euratomfördraget inte tagits hänsyn till hur Europaparlamentets befogenheter utvecklats, framför allt i form av att medbeslutandeförfarandet utsträckts till att omfatta största delen av gemenskapslagstiftningen. Parlamentet anser sig ha rätt att formellt medverka vid behandlingen av de texter som har Euratomfördraget som sin rättsliga grund, trots den uttalat tekniska karaktären av detta fördrag.

28. Europaparlamentet ser det som ett oacceptabelt demokratiunderskott att parlamentet nästan helt är uteslutet från Euratomlagstiftningen och att det överhuvudtaget endast fått avge ett yttrande om ett av fördragets tio kapitel.

29. Europaparlamentet noterar emellertid att parlamentet enligt ett interinstitutionellt avtal skall involveras i förhandlingarna om Euratoms ramprogram för verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2007–2011). Parlamentet konstaterar också att rådet i samband med de senaste behandlingarna av Euratomtexter i Europaparlamentets utskott för industrifrågor, forskning och energi (Euratoms ramprogram, direktivet om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle(15), instrumentet för kärnsäkerhetsstöd osv.) ofta helt eller delvis tagit hänsyn till parlamentets ändringsförslag, även om förfarandet innebär att Europaparlamentet endast skall höras. Detta kan emellertid inte betraktas som tillräckligt.

30. Europaparlamentet understryker att artikel 203 i Euratomfördraget är viktig eftersom den gör det möjligt att ta lagstiftningsinitiativ som inte förutsågs i det ursprungliga Euratomfördraget, något som bland annat utnyttjades när instrumentet för kärntekniskt samarbete inrättades. Man bör undersöka hur artikel 203 skulle kunna användas för att utveckla nya initiativ och eventuellt göra ändringar i Euratomfördraget.

31. Europaparlamentet beklagar att det inte finns någon lagstiftning om harmoniserade kärnsäkerhetsnormer, hantering av radioaktivt avfall och nedläggning av kärnanläggningar som tillför verkligt mervärde, särskilt jämfört med befintliga internationella regler.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta sig inspireras av genomförandet av IAEA:s konventioner (konventionen om kärnsäkerhet och gemensamma konventionen om säkerhet vid hantering av utbränt kärnbränsle och radioaktivt avfall) och ta hänsyn till de utvärderingar som OECD:s atomenergibyrå gjort av olika nationers mest avancerade praxis vid hanteringen av radioaktivt avfall. Parlamentet konstaterar att samordnade initiativ av det slag som tagits av organisationen Western Europe Nuclear Reactors Association (WENRA) för att utveckla ett gemensamt grepp på säkerhetsfrågor är ägnade att bidra till utvecklingen av en grund i lagstiftningsväg

33. Europaparlamentet påpekar att kommissionen, såsom det bekräftats i domstolens ovannämnda dom i mål C-29/99, kommissionen mot rådet, har befogenheter i kärnsäkerhetsfrågor med stöd av Euratomfördraget och är behörig att komma med förslag i dessa frågor.

Framtidens inriktning

34. Europaparlamentet anser att Euratomfördraget trots sina allvarliga brister för tillfället fortfarande är en ofrånkomlig rättslig grund, inte bara för medlemsstater som vill utveckla kärnkraft, utan också för medlemsstater som bara vill ha en uppsättning rättsinstrument för att skydda sig själva, sina invånare och sin miljö.

35. Europaparlamentet påpekar att Euratomfördragets bestämmelser är centrala i behandlingen av frågor om industrin i anknytning till Lissabonstrategin och energifrågor, framför allt ur försörjningssynvinkel, i en situation där Europeiska unionen arbetar med att fastställa vilka energikällor Europa skulle kunna ha, som i så ringa grad som möjligt vore baserade på kol och kolväten och så konkurrenskraftiga och ”inhemska” som möjligt.

36. Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang att 32 procent av Europeiska unionens el i dagsläget kommer från kärnenergin, som enligt kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 är en av de viktigaste koldioxidfria energikällorna i Europa och den tredje billigaste energikällan i Europa, utan internalisering av koldioxidkostnaderna. Parlamentet anser därför att EU i enlighet med Euratomfördraget bör försvara sitt industriella och tekniska ledarskap gentemot aktörer som kraftigt utökar sin verksamhet på kärnenergiområdet (såsom Ryssland och USA) och nya globala aktörer som dyker upp på kärnenergiområdet (såsom Kina och Indien) och som på medellång sikt kommer att bli konkurrenter till EU.

37. Europaparlamentet anser att avsaknaden av den rättsliga ram som Euratomfördraget erbjuder skulle få som följd att kärnkraftspolitiken i Europa på nytt kom att bli en fråga för de enskilda nationerna, alltså en tillbakagång för gemenskapens regelverk, och således skulle skapa en risk för juridisk osäkerhet för alla de 27 medlemsstaterna.

38. Europaparlamentet kräver att principerna om rättvis konkurrens och lika villkor för olika energikällor respekteras.

39. Europaparlamentet anser också att man genom att stryka ett eller flera kapitel i Euratomfördraget eller införliva vissa av dess bestämmelser med EG-fördraget skulle skapa obalans i Euratomfördraget som helhet och försvaga kontrollen över kärnenergianvändningen i Europa. Utan en enhetlig rättslig ram skulle det också bli betydligt svårare för framtida medlemsstater att införliva Euratomlagstiftningen.

40. Europaparlamentet anser att kärnenergins mycket specifika egenskaper gör att kontrollen av kärnenergianvändningen i Europa förutsätter att man också i fortsättningen har en särskild rättslig ram såsom Euratomfördraget, där alla bestämmelser har visat sig vara användbara i över 50 år. Genom att delvis införliva fördraget i ett tänkt ”energikapitel” i EG-fördraget skulle man försvaga den samlade rättsliga kontrollen över kärnenergin i Europa och avskaffa de särskilda kontrollförfaranden på kärnkraftsområdet som i dag följer av Euratomfördraget.

41. Europaparlamentet anser dock att det behövs vissa reformer av Euratomfördraget.

42. Europaparlamentet anser att en omfattande översyn av Euratomfördraget är nödvändig, oberoende av eventuella kortsiktiga anpassningar, för att åtgärda det demokratiska underskottet och koncentrera EU:s och medlemsstaternas kärnkraftsverksamhet på gemensamma säkerhetsfrågor.

43. Europaparlamentet efterlyser en förnyelse av beslutsfattandet enligt Euratomfördraget, så att Europaparlamentet intimt kan medverka vid lagstiftningen i kärnkraftsfrågor. På det sättet skulle fördraget erbjuda större insyn och möjligheter till oinskränkt medverkan från de europeiska medborgarnas sida. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att åtgärda det inneboende demokratiska underskottet i Euratomfördraget och utsträcka medbeslutandeförfarandet till att omfatta också lagstiftning som antagits med stöd av detta fördrag.

44. Europaparlamentet anser att dessa ändringar kan göras med hjälp av artikel 203 i Euratomfördraget, utan att detta innebär några större omvälvningar i själva fördragets uppläggning och innehåll. Parlamentet uppmanar rådet att beakta denna möjlighet.

45. Europaparlamentet påpekar att det i en situation där den europeiska energipolitiken måste anpassas och kraftverkens livslängd förlängas också måste utvecklas en solid gemenskapslagstiftning om kärnsäkerhet, hantering av radioaktivt avfall och nedläggning av kärnanläggningar samt vidtas åtgärder för att forskning och utveckling inriktad på trygg användning av kärnkraft faktiskt får så mycket uppmärksamhet och stöd som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över de relevanta utkasten till sitt lagstiftningsförslag och lägga fram nya förslag till direktiv om säkerheten vid kärnanläggningar, avfallshantering och stängning och nedläggning av kärnanläggningar, med hänsyn tagen till principen om att ”förorenaren betalar”.

46. Europaparlamentet yrkar på att kommissionen och rådet snabbt skall behandla denna fråga och bearbeta den i nära samverkan med parlamentet.

47. Europaparlamentet efterlyser en utveckling på europeisk nivå av program för undervisning och utbildning i kärnkraftsrelaterade frågor samt en tryggad finansiering av ambitiösa forskningsprogram som kan erbjuda svar på frågor i samband med fission (säkerhet, avfallshantering, framtida reaktorer) och strålskydd och garantera att vi också i fortsättningen kommer att ha den kompetens och de personella resurser som behövs för att hålla kärnenergialternativet öppet på grundval av en hållbar och konkurrenskraftig europeisk industri.

48. Europaparlamentet kräver att det inrättas en europeisk samordningsmekanism för utbyte av bästa nationella praxis när det gäller strålskydd för arbetstagare och för allmänheten, i syfte att komplettera den harmonisering på området som redan uppnåtts genom Euroatomfördraget.

49. Europaparlamentet uppmuntrar med eftertryck kommissionen att regelbundet, såsom det föreskrivs i Euratomfördraget, utarbeta gemensamma vägledande program som anger mål för kärnenergiproduktionen och investeringarna inom detta område mot bakgrund av den ökande globala konkurrensen i sektorn och samtidigt tar hänsyn till målen med minskade utsläpp av växthusgaser. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att det är medlemsstaterna själva som beslutar om användningen också av alla andra energikällor, men att mål (som ibland till och med är bindande) ändå sätts upp på gemenskapsnivå, såsom i fallet med förnybara energikällor.

50. Europaparlamentet uppmanar rådet att, med beaktande av försörjningstryggheten och målet att minska koldioxidutsläppen, utarbeta en samordnad politik för att stimulera investeringar för att, i överensstämmelse med säkerhetsnormerna, förlänga befintliga reaktorers livslängd och förbättra deras prestanda och investeringar i ny kapacitet.

51. Europaparlamentet noterar rådets initiativ om att tillsätta en europeisk högnivågrupp för kärnsäkerhet och avfallshantering.

52. Europaparlamentet välkomnar initiativet att inrätta ett europeiskt kärnkraftsforum för att främja diskussioner på hög nivå mellan politiker, industrin och det civila samhället.

53. Europaparlamentet vill att Euratoms försörjningsbyrå skall återfå sin aktiva roll och kunna göra fullt bruk av de omfattande befogenheter den fått genom Euratomfördraget. Parlamentet anser att denna roll bör betraktas mindre ur uranbristens synvinkel än ur synvinkel av konkurrenskraften och försörjningstryggheten, vilket inbegriper leveranser av framtaget kärnbränsle, samt att bestämmelserna i Euratomfördraget öppnar möjligheter för att göra byrån till ett verkligt övervakningscentrum för kärnenergi och uppmuntrar med tanke på detta den pågående diskussionen om en förbättrad ställning för Euratoms försörjningsbyrå.

54. Europaparlamentet efterlyser ett intensivt internationellt samarbete av det slag som Euratomfördraget kunnat lägga grunden till och vill att samarbetet med IAEA fortsatt skall stärkas för att allt onödigt dubbelarbete mellan IAEA och Euratom skall kunna undvikas och högsta möjliga nivå av skydd tillförsäkras vad gäller strålskydd, kärnsäkerhet och icke-spridning.

55. Europaparlamentet efterlyser ett internationellt samarbete på hög nivå inom forskning och utveckling, såsom i samband med ITER-projektet eller inom ramen för det internationella forumet för utveckling av fjärde generationens reaktorer.

°

°         °

56. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

Dom i mål 1/78, Rec. 1978, s. 2151.

(2)

Dom i mål C-161/97, Kernkraftwerke Lippe-Ems GmbH mot Europeiska gemenskapernas kommission, REG 1999, s. I-02057.

(3)

Dom i mål C-29/99, Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska unionens råd, REG 2002, s. I‑11121.

(4)

Antagna texter, P6_TA(2006)0603.

(5)

EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 112.

(6)

Antagna texter, P6_TA(2006)0599.

(7)

Antagna texter, P6_TA(2006)0300.

(8)

Antagna texter, P6_TA(2006)0266.

(9)

Antagna texter, P6_TA(2006)0517.

(10)

Antagna texter, P6_TA(2006)0524.

(11)

Antagna texter, P6_TA(2006)0523.

(12)

EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 108.

(13)

EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 117.

(14)

Genom EU‑fördraget, undertecknat i Maastricht den 7 februari 1992.

(15)

Rådets direktiv 2006/117/Euratom av den 20 november 2006 om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle (EUT L 337, 5.12.2006, s. 21).


MOTIVERING

Efter att fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallat ”fördraget”) tillämpats i femtio år och mot bakgrund av den diskussion om en europeisk energipolitik som förs i dag har föredraganden fått i uppgift att utreda om fördraget i dag är anpassat efter kärnkraftens situation inom Europeiska unionen och om det står till tjänst med lämpliga redskap för att vi skall kunna bemöta de framtida utmaningarna på energins område.

Vid första påseendet verkar fördraget formellt sett ha överlevt sig självt eftersom dess institutionella organisation inte hållit jämna steg med Europeiska unionens utveckling. Fördraget utformades inledningsvis som ett instrument i den ”funktionella integrationens tjänst” och därför kan det i viss mån förefalla som om det innehållsligt blivit föråldrat, eftersom vissa av bestämmelserna i det blivit inaktuella eller också inte tillämpas på ett sätt som skulle motsvara de ursprungliga avsikterna med fördraget.

I övrigt anser föredraganden att man, trots de begränsningar som fördraget uppvisar, inte kan bortse ifrån att vissa av bestämmelserna i det nu är mer aktuella än någonsin och att fördraget givit upphov till en mängd härledd lagstiftning. Denna lagstiftning fungerar långt ifrån som någon ”kärnkraftsreklam” utan skapar en tvingande ram för kärnkraftsindustrin. Därför kommer vi i detta betänkande att se efter i vad mån fördraget fortsätter vara en lämplig rättslig ram för att skärpa bestämmelserna inom de områden där så behövs, alltså i fråga om gemensamma säkerhetsnormer och hanteringen av radioaktivt avfall och om det kan bidra till Europas konkurrenskraft, självförsörjning med energi och försörjningstrygghet.

I – Fördraget utgör en beprövad och väl avvägd ram för utvecklingen av en konkurrenskraftig kärnkraftsindustri

· 50 år av ambitiösa initiativ och förverkliganden visar hur väl avvägt och effektivt detta fördrag är

Tack vare fördraget har kärnkraften i dag blivit ett viktigt inslag i Europas energiförsörjning och i dag har det för övrigt erkänts att vi tack vare den kan undvika ungefär 312 miljoner ton utsläppt koldioxid per år (7 procent av de totala växthusgasutsläppen i EU).

Med en kärnkraft som 2005 producerat mer än 920 TWh el svarar EU för en tredjedel av hela världens installerade kärnkraftskapacitet, som uppskattats till 2 470 TWh. Kärnkraften står i medeltal för 32 procent av gemenskapens el. Stora olikheter råder dock mellan de enskilda medlemsstaterna. Kärnkraftverk finns i 15 medlemsstater och i vissa av dem kommer huvuddelen av all el från kärnkraft. Industrin i Europa omfattar hela bränslecykeln, med utveckling av inhemsk teknik (anrikning av bränsle, konstruktion av reaktorer, upparbetning och återanvändning av använt bränsle). Det här är enligt föredragandens syn ett påfallande inslag i fråga om kärnkraft i Europa, framför allt i samband med de internationella diskussioner som pågår om ”multilaterala synsätt i fråga om bränslecykeln”.

–   I fråga om forskningen har vi tack vare Euratoms sex ramprogram för forskning och utveckling kunnat ha kvar en forskning i världsklass i Europa, framför allt kring kontrollerad fusion.

· Åtskilliga bestämmelser inom fördraget visar hur livskraftigt och anpassningsbart det är

   Omsorgen om hälsoskyddet har blivit en prioritering:

I fördraget föreskrivs det att Europeiska atomenergigemenskapen skall ”uppställa enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd samt övervaka tillämpningen av dessa normer”. Det här kapitlet har avsatt spår i form av en rik härledd lagstiftning, som bildar ramen för medlemsstaternas nationella strålskyddsbestämmelser: fastställande av gemensamma grundläggande normer, fastställande av högsta tillåtna nivåer för radioaktiviteten i livsmedel, rutiner för informationsutbyte i händelse av farosituationer ur strålningssynvinkel, kontroll av radioaktiviteten i miljön och tillsyn över radioaktivt avfall från kärnanläggningar, skydd för besättningarna ombord på civila flygplan.

   Säkerhetskontroll som tillägg till den övervakning som sköts av Internationella atomenergiorganet (IAEA):

I kapitel 7 inrättas ett heltäckande system av kontroller för att se till att malmer och speciella klyvbara material inte används för andra ändamål än de av förbrukarna uppgivna.

Denna säkerhetskontroll bygger på ett system där innehavarna av klyvbart material redovisar för dessa och den ingår som ett led i det system för garantier (”safeguards”) som tillämpas av IAEA i trepartsavtal som ingåtts med medlemsstaterna och Europeiska atomenergigemenskapen. Systemet för icke-spridning skärptes 1998 genom tilläggsprotokoll till dessa avtal om garantier och inom ramen för detta system skickar Euratom regelbundet in till IAEA uppgifter om klyvbart material hos medlemsstaterna. Föredraganden anser att dessa bägge system visat sig komplettera varandra bra och att man, ifall man vill förbättra dem, bör göra förbättringar av praktiskt slag inom sådana områden som de ömsesidiga undersökningsmetoderna och sättet att utföra inspektioner. På det här sättet kan man undvika onödiga dubbleringar.

   Tack vare en intensiv politik för yttre förbindelser har bristerna i fördraget delvis kunnat avhjälpas på det praktiska planet:

Euratom har utvecklat en omfattande serie av internationella avtal:

–   avtal med internationella organisationer: Euratom har anslutit sig till merparten av de konventioner som ingåtts under IAEA:s överinseende. Den kompletterande karaktären i det här sammanhanget framgår av att de rekommendationer, fördrag och avtal som utarbetats av IAEA stämmer överens med motsvarande politik från Euratoms sida. Euratom har ställning som observatör inom IAEA, vilket har möjliggjort ett aktivt partnerskap på varaktig bas.

–   bilaterala avtal: historiskt sett har Euratoms förbindelser i huvudsak varit inriktade på de tre länder som försett gemenskapen med kärnämnen och kärnteknik, nämligen Kanada, Australien och Förenta staterna. Sedermera har dessa avtal kommit att utsträckas till att också omfatta frågor om säkerhet och kärnforskning. Dessa avtal handlar nuförtiden mera om ömsesidigt samarbete (med Japan, Argentina, Kazakstan, Ukraina) och omfattar säkerhet, övervakning av kärnämnen och kamp mot smuggling av sådana samt forskning kring kärnfusion under kontrollerade former (det rättsliga ramverket kring fusionsforskningsreaktorn ITER). Det är likaså tack vare kapitlet om yttre förbindelser som Euratom har kunnat spela en mycket aktiv roll under de på varandra följande utvidgningarna.

Föredraganden anser att vi i ovannämnda hänseende har att göra med en av de viktigaste aspekterna av fördraget, vilken redan genom sin livskraft visar att fördraget fortfarande är aktuellt.

II – En otillräcklig anpassning i juridiskt hänseende samt vissa luckor ligger dock till grund för de uppenbara svagheterna med Euratom

   Demokratiunderskottet:

På det institutionella planet råder det en obalans som måste rättas till så att Europaparlamentet får mera att säga till om. Parlamentet bör tillerkännas medbeslutanderätt i frågor som sammanhänger med fördraget. Föredraganden understryker att Europaparlamentet gett ett icke obetydligt bidrag. Även om parlamentets roll inskränker sig till att vara samrådspartner har parlamentet upprepade gånger kunnat göra avgörande inlägg i diskussionerna, till exempel när det rådde dödläge i förhandlingarna om antagandet av Euratoms sjunde ramprogram för forskning och utveckling, eller vid förhandlingarna om direktivet om överföringar eller med hjälp av ändringarna i instrumentet för kärntekniskt samarbete.

   Antagandet av standardiserade säkerhetsnormer inom EU, hanteringen av radioaktivt avfall och tryggandet av finansieringen av uppgifter på längre sikt:

Ett förslag till förordning framlades 2003, för att fastställa organisationsprinciperna och möjliggöra en adekvat hantering av säkerhetsfrågor samt uppbåda tillräckligt med penningmedel för den tid driften och avvecklingen av anläggningarna pågick. Eftersom man inte nått fram till någon samsyn antog rådet en konvergensprocess, för en handlingsplan fram till 2006, för vilken en arbetsgrupp för kärnsäkerhet skulle ha ansvaret.

Föredraganden konstaterar att de önskemål som framförts av denna grupp motsvarar de rekommendationer från det gemensamma vägledande programmet om kärnenergi som fördes ut till kännedom den 10 januari 2007 och anser att åtminstone själva tanken på att inrätta en högnivågrupp för kärnsäkerhetsfrågor förtjänar stöd. Att lagstifta på dessa områden kräver ingen grundligare översyn av fördraget, eftersom artikel 203 i det redan erbjuder en tillräcklig rättslig grund för antagandet av nya åtgärder.

III – Fördraget bör göra det möjligt att bemöta framtidens utmaningar inom området energi

Om de redskap som hade bort trygga utvecklingen av kärnkraften inte fungerar på ett sätt som motsvarat förhoppningarna hos dem som lade grunden till fördraget, då anser föredraganden att det inte är fördraget som det är fel på och att man nu måste se till att bestämmelserna i fördraget kan få sin fulla verkan.

–   De gemensamma vägledande programmen om kärnenergi:

Europeiska kommissionen har offentliggjort ett flertal gemensamma vägledande program om kärnenergi, vilket skett 1966, 1972, 1984, 1990 och 1997. Föredraganden beklagar att programmens frivilliga och programplanerande karaktär gått förlorad och att de inte uppfyllt de förväntningar som ställts på dem.

Föredraganden konstaterar att det senaste förslaget till ett sådant program inte heller förefaller ge någon framtidsvision om en anpassning av den industriella kapaciteten på det nukleära området utgående från den gemensamma energipolitiken och inte heller av nödvändiga investeringar i FoU inom områden som kärnsäkerhet och hantering av radioaktivt avfall. Föredraganden önskar att denna bedömning med sikte på framtiden vid behov också skulle kunna vara förenad med förslag till vilka redskap som behövs för att förverkliga den (framför allt Euratomlån).

   Euratoms försörjningsbyrås befogenheter måste aktualiseras på nytt, inom ramen för en liberalisering av marknaden:

Euratom har som uppgift att övervaka att alla användare inom gemenskapen rättvist och regelbundet försörjs med malmer och kärnbränsle (ensamrätt för Euratom att ingå avtal om leverans av kärnämnen, optionsrätt till malmer och klyvbara material som produceras på medlemsstaternas territorium och inrättande av en försörjningsbyrå på kommersiell grund).

Byråns befogenheter har i själva verket inskränkts, vad beträffar dess ensamrätt att ingå avtal och vissa stater har infört förenklade förfaranden med byrån så att den i dag blivit något av ett registreringsorgan. Av omsorg om en tryggad energiförsörjning bör byråns roll återupplivas.

Liksom det också går att utveckla många andra kapitel i fördraget i takt med tidens krav finns det möjligheter till utveckling av försörjningsbyrån, eftersom den har en egen mekanism för översyn. Föredraganden tycker tiden är inne att göra byrån till ett verkligt övervakningscentrum för kärnenergi, precis som kommissionen önskat med tanke på den europeiska energipolitiken.

Slutsatser om den institutionella diskussionen och fördragets framtid:

Utgående från dess skäl anser föredraganden följande:

Ø Fördraget bör konsolideras, framför allt eftersom det visat sig effektivt och för att man inom gemenskapens energiscenarier måste ta hänsyn till hur kärnkraften bidrar till försörjningstryggheten och kampen mot klimatförändringen.

Ø Euratom måste vara uppbyggt på ett sådant sätt att Europaparlamentet får spela en central roll vid förhandlingarna inom ramen för det.

Ø Vid genomförandet av fördraget måste det ovillkorligen tas hänsyn till nya verksamhetsfält. Grunderna för en sådan förändring ingår redan i fördraget.

Ø Fördraget måste garantera förutsättningar för finansiering av FoU inom områdena säkerhet, hantering av radioaktivt avfall samt framtidens reaktorer samt utveckla program för undervisning och utbildning, såsom en underpant på att kärnkraften skall spela en roll inom energiförsörjningen.

Ø Fördraget måste bidra till att det fastställs en samordnad och investeringsvänlig politik. I fördraget finns det redan lämpliga instrument för att en övervakning av marknaden skall kunna garanteras och rekommendationer läggas fram så att EU kan bevara de förutsättningar som behövs för genomförandet av dess energipolitik.


YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor (23.3.2007)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över utvärdering av Euratom – 50 års europeisk kärnenergipolitik

(2006/2230(INI))

Föredragande: Johannes Voggenhuber

FÖRSLAG

Utskottet för konstitutionella frågor uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. EU‑fördragen genomgår med jämna mellanrum omfattande reformer för att svara mot nya krav och utmaningar. Euratomfördraget har i sin 50‑åriga historia dock endast varit föremål för en enda ändring(1), och dess centrala bestämmelser och dess huvudsakliga innehåll har under denna period bibehållits i dess ursprungliga version.

B.  Även om Euratomfördraget inte har modifierats mycket de senaste 50 åren har det under denna period legat till grund för en omfattande sekundärlagstiftning och varit föremål för en rad viktiga domar vid Europeiska gemenskapernas domstol, vilket bland annat har gjort det möjligt att avsevärt utvidga fördragets ursprungliga tillämpningsområde.

C. I takt med den senaste tidens utvidgningar har Europeiska unionen kommit att förete en allt brokigare bild på kärnkraftens område och behovet av att gemenskapen vidtar åtgärder på detta område har blivit allt tydligare. Av de 27 medlemsstaterna har 11 aldrig haft något kärnkraftverk på sitt territorium. Italien har slutat att producera el från kärnkraft, och Belgien, Tyskland, Nederländerna och Sverige har fattat beslut om att göra det.

D. Parlamentet uppmanade rådet redan i sin resolution av den 18 juni 1998 med titeln ”Resolution om kommissionens meddelande Energi för framtiden: Förnybara energikällor – Vitbok för en gemenskapsstrategi och handlingsplan” att ”inom ramen för en framtida översyn av EU‑fördraget föra in ett energikapitel i fördraget, varvid lämplig hänsyn bör tas till främjandet av förnybara energikällor, för att säkerställa en varaktig och miljöanpassad energipolitik på europeisk nivå”(2).

E.  Europeiska konventet föreslog i sitt utkast till fördrag om upprättandet av en konstitution för Europa (konstitutionsfördraget) att man skulle skilja Euratomfördraget från den framtida konstitutionens rättsliga struktur. Genom arbetet i konventet om Europeiska unionens framtid och undertecknandet av konstitutionsfördraget har man behållit de befintliga Euratombestämmelserna i form av ett protokoll som fogats som bilaga till fördraget.

F.  I sin resolution av den 24 september 2003 med titeln Europaparlamentets resolution om utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa samt Europaparlamentets yttrande om sammankallandet av regeringskonferensen (IGC) välkomnade parlamentet avskiljandet av Euratomfördraget och uppmanade regeringskonferensen att ”sammankalla till en konferens om revidering av detta fördrag för att upphäva överspelade och förlegade bestämmelser, särskilt vad gäller främjandet av kärnkraft och avsaknaden av ett demokratiskt beslutsförfarande”(3).

G. Tyskland, Irland, Österrike, Ungern och Sverige har fogat en förklaring till konstitutionsfördraget som går ut på att de centrala bestämmelserna i Euratomfördraget behöver uppdateras och att det ”så snart som möjligt” bör sammankallas till en konferens om revidering av fördraget.

H. Tack vare Euratomfördraget har det införts höga säkerhetsstandarder för hantering av kärnbränsleelement och radioaktivt avfall i Europeiska Unionen. Det har fastställts enhetliga säkerhetsnormer för att skydda befolkningens och arbetstagarnas hälsa och förfaranden för att se till att dessa normer tillämpas, och därmed har det varit möjligt att motarbeta spridningen av kärnämnen för militära ändamål.

1.  Europaparlamentet konstaterar att de på kärnkraften som uttrycktes i Euratomfördraget för fem decennier sedan har förändrats. Parlamentet noterar att dessa förväntningar numera är mer kopplade till behovet av att, genom Euratomfördraget, förfoga över en sund rättslig ram för att kontrollera hur kärnkraften används i Europeiska unionen och för att låta integrationen av de länder som har tillgång till kärnkraft åtföljas av införlivandet av gemenskapens regelverk. Parlamentet erkänner att man tack vare avdelning II i Euratomfördraget i viktiga kapitel har kunnat skydda befolkningen, arbetstagarna och miljön mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (kapitel 3), främja forskningen om avfallshantering och anläggningarnas säkerhet (kapitel 1) och kontrollera säkerheten hos klyvbara material (kapitel 7).

2.  Europaparlamentet ser det som ett oacceptabelt demokratiunderskott att parlamentet nästan helt är uteslutet från Euratomlagstiftningen och att det över huvud taget endast fått avge ett yttrande om ett av fördragets tio kapitel.

3.  Europaparlamentet påpekar att Euratomfördraget, trots de kärnkraftsvänliga tongångarna i ingressen, inte tvingar någon medlemsstat att utveckla kärnkraft på sitt eget territorium. Fördraget respekterar således medlemsstaternas suveränitet och rätt att utveckla sin egen sammansättning av olika energiformer.

4.  Europaparlamentet hänvisar till Amsterdamfördraget från maj 1999 där betydelsen av Europaparlamentets medbeslutanderätt bekräftas. Parlamentet beklagar att det i Euratomfördraget inte har tagits hänsyn till parlamentets utökade befogenheter, särskilt den utvidgade användningen av medbeslutandeförfarandet till att omfatta majoriteten av gemenskapens lagstiftningsförfaranden. Trots fördragets tekniska karaktär bör parlamentet göras formellt delaktigt i texter vars rättsliga grund hämtas från Euratomfördraget.

5.  Europaparlamentet betonar att Euratomfördraget på intet sätt hindrar utvecklingen av en inre marknad för el och att det ännu mindre skulle utgöra ett hinder för principen om fri rörlighet för varor, människor och kapital. Parlamentet påpekar med anledning av detta att den allmänna lagstiftning som gäller enligt fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) gäller för kärnkraftsverksamhet och noterar exempelvis att transport av kärnämnen samt utrustning och teknik för kärnkraftsverksamhet inom och utom EU lyder under de kontrollregler för varor med dubbel användning som antagits på grundval av EG‑fördragets handelspolitik. Parlamentet påpekar dessutom att Euratomlagstiftningen är underställd konkurrenslagstiftningen och reglerna för statligt stöd i enlighet med avdelning VI i EG‑fördraget. Parlamentets slutsats är därför att Euratomfördraget inte alls utgör ett protektionistiskt ramverk för kärnkraft.

6.  Europaparlamentet upprepar sina krav på att sammankalla till en regeringskonferens om en gemensam revidering av Euratomfördraget, att avskaffa de förlegade bestämmelserna i fördraget, att behålla regleringen av kärnkraftsindustrin på EU‑nivå, att reformera de återstående delarna i ljuset av en modern och hållbar energipolitik och föra in dem i ett eget energikapitel i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa.

7.  Europaparlamentet anser, trots de många olika åsikter som finns om kärnkraft, att bestämmelserna i Euratomfördraget har bidragit till att förhindra spridning av kärnämnen och att de bestämmelser som gäller hälsa, säkerhet och förebyggande av radiologisk smitta har varit till stor nytta och varsamt bör samordnas med EG‑fördragets hälso‑ och säkerhetsbestämmelser.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Utvärdering av Euratom – 50 års europeisk kärnenergipolitik

Förfarandenummer

2006/2230(INI)

Ansvarigt utskott

ITRE

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

AFCO
12.10.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Johannes Voggenhuber
4.10.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

22.1.2007

1.3.2007

 

 

 

Antagande

19.3.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

17

0

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Philip Dimitrov Dimitrov, Andrew Duff, Maria da Assunção Esteves, Bronisław Geremek, Anneli Jäätteenmäki, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Jo Leinen, Íñigo Méndez de Vigo, Rihards Pīks, Johannes Voggenhuber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Pervenche Berès, Georgi Bliznashki, Elmar Brok, Carlos Carnero González, Gérard Onesta, Georgios Papastamkos, Bogdan Pęk, György Schöpflin, Alexander Stubb

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 

(1)

Genom EU‑fördraget, undertecknat i Maastricht den 7 februari 1992.

(2)

EGT C 210, 6.7.1998, s. 215, punkt 39.

(3)

EUT C 77 E, 26.3.2004, s. 255, punkt 14.


ÄRENDETS GÅNG

Titel

Utvärdering av Euratom – femtio år av gemensam kärnkraftspolitik

Förfarandenummer

2006/2230(INI)

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

ITRE
28.9.2006

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

AFCO
12.10.2006


 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

 

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren


 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Eugenijus Maldeikis
12.9.2006

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

19.12.2006

30.1.2007

26.2.2007

26.3.2007

 

Antagande

27.3.2007

Slutomröstning: resultat

+

-

0

 

41

4

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

John Attard-Montalto, Jan Březina, Philippe Busquin, Jerzy Buzek, Giles Chichester, Jorgo Chatzimarkakis, Silvia Ciornei, Pilar del Castillo Vera, Den Dover, Lena Ek, Nicole Fontaine, Adam Gierek, Norbert Glante, András Gyürk, Fiona Hall, Rebecca Harms, Erna Hennicot-Schoepges, Ján Hudacký, Mary Honeyball, Anne Laperrouze, Romana Jordan Cizelj, Eugenijus Maldeikis, Angelika Niebler, Reino Paasilinna, Atanas Paparizov, Francisca Pleguezuelos Aguilar, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Herbert Reul, Mechtild Rothe, Paul Rübig, Andres Tarand, Britta Thomsen, Radu Ţîrle, Patrizia Toia, Catherine Trautmann, Claude Turmes, Nikolaos Vakalis, Alejo Vidal-Quadras

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Alexander Alvaro, Konstantin Dimitrov, Avril Doyle, Robert Goebbels, Satu Hassi, Edit Herczog, Eija-Riitta Korhola, Esko Seppänen, Hannes Swoboda, Lambert van Nistelrooij

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Gintaras Didžiokas

Ingivande

4.4.2007

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy