BETÄNKANDE om Afrikas horn: EU:s regionala politiska partnerskap för fred, säkerhet och utveckling

17.4.2007 - (2006/2291(INI))

Utskottet för utveckling
Föredragande: Filip Kaczmarek

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om Afrikas horn: EU:s regionala politiska partnerskap för fred, säkerhet och utveckling

(2006/2291(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av EU:s strategi ”EU och Afrika: Mot ett strategiskt partnerskap” (Europeiska unionens strategi för Afrika) antagen av Europeiska rådet den 15‑16 december 2005[1],

–    med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för

medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”Europeiskt samförstånd”, undertecknad den 20 december 2005[2],

–    med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000[3], ändrat genom avtalet om ändring av partnerskapsavtalet, undertecknat i Luxemburg den 25 juni 2005[4] (Cotonouavtalet), i synnerhet artikel 8,

–    med beaktande av EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen (SALW) och ammunition till dessa som antogs av Europeiska rådet den 15–16 december 2005[5],

–    med beaktande av kommissionens meddelande ”Europeiska unionens strategi för Afrika – EU:s regionala politiska partnerskap för fred, säkerhet och utveckling i regionen vid Afrikas horn” (KOM(2006)0601),

–    med beaktande av sina resolutioner om Darfur, i synnerhet resolutionerna av den 15 februari 2007[6], 28 september 2006[7], 6 april 2006[8], 23 juni 2005[9] och 16 september 2004[10],

–    med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1706(2006)[11] där en fredsbevarande styrka med 22 000 man föreslås för Darfur,

–    med beaktande av fredsavtalet för Darfur som undertecknades i Abuja, Nigeria, den 5 maj 2006,

–    med beaktande av FN:s barnkonvention som är bindande och tillämplig utan undantag,

–    med beaktande av resultatet av rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte den 12–13 februari 2007,

–    med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om Somalia[12],

–    med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 14‑15 december 2006,

–    med beaktande av rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser om Sudan/Darfur av den 5 mars 2007,

–    med beaktande av sin resolution av den 6 april 2006 om biståndseffektivitet och korruption i utvecklingsländer[13],

–    med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–    med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6‑0146/2007), och av följande skäl:

A.     Vid det andra toppmötet mellan EU och Afrika, som skall hållas i Lissabon 2007, skall stats- och regeringscheferna godkänna en gemensam strategi för EU och Afrika, vilken skall representera EU:s åtagande att omvandla EU:s strategi för Afrika till en gemensam strategi för EU och Afrika. Europaparlamentet har ännu inte involverats.

B.     Kommissionens meddelande ”Europeiska unionens strategi för Afrika – EU:s regionala politiska partnerskap för fred, säkerhet och utveckling i regionen vid Afrikas horn” bygger på konceptet att säkerhets‑ och utvecklingsfrågor hänger ihop. Det fastställs att ingen utveckling kan komma till stånd utan varaktig fred och ingen varaktig fred utan utveckling. Syftet är vidare att tjäna som vägledning i utformningen av land‑ och regionstrategidokument.

C.     Syftet med EU:s strategi för Afrika är att upprätta en övergripande och långsiktig ram för EU:s förbindelser med den afrikanska kontinenten, med förverkligandet av millennieutvecklingsmålen och främjandet av hållbar utveckling, säkerhet och goda styrelseformer i Afrika som främsta mål.

D.     I artikel 8 i Cotonouavtalet ges en ram för att föra en politisk dialog om särskilda politiska frågor av ömsesidigt intresse eller av allmän betydelse för parterna. Vidare fastställs i denna artikel att en bred politik för att främja fred och förebygga, hantera och lösa våldsamma konflikter skall spela en framträdande roll i denna dialog.

E.     I artikel 11 i Cotonouavtalet som handlar om fredsbyggande åtgärder, konfliktförebyggande och konfliktlösning fastställs att parterna skall föra en allsidig och integrerad politik för fredsskapande och förebyggande och lösning av konflikter med fokus i synnerhet på att bygga upp regional, subregional och nationell kapacitet.

Säkerhetsdimension

F.     Afrikas horn är en av de mest konfliktbenägna regionerna i världen och samtidigt en av de fattigaste med en systematisk osäkerhet i vilken konflikter och politiska kriser går in i och underblåser varandra, med komplicerade mellanstatliga förbindelser, instabila, omtvistade, underutvecklade och osäkra gränser, med stater som ger en fristad för, basläger, militärt stöd och diplomatiskt erkännande till krigförande grupper i grannstater.

G.     De bakomliggande orsakerna till konflikter är vanligtvis kränkningar av de mänskliga rättigheterna, avsaknad av demokrati och en rättsstat, dåliga styrelseformer och korruption, etniska spänningar, ineffektiv förvaltning, organiserad brottslighet och narkotika‑ och vapensmuggling samt den okontrollerade och olagliga spridningen av eldhandvapen och lätta vapen såväl som fattigdom, arbetslöshet, social, ekonomisk och politisk orättvisa och ojämlikhet, snabb befolkningstillväxt och undermålig eller dålig förvaltning och/eller exploatering av naturtillgångar.

H.     Konflikterna på Afrikas horn har fått regionala dimensioner med involvering av grannländer och andra länder samt en ökad internationell dimension.

Regionala ramar och externa aktörer

I.      Det regionala organet IGAD (Intergovernmental Authority on Development) är en central del av den politiska strukturen och säkerhetsstrukturen samt av stor betydelse för förebyggandet av konflikter på Afrikas horn, och det är den enda regionala organisation som Somalia är medlem i.

J.      Afrikanska unionen (AU) utvecklar kapacitet för arbeta med medling i konflikter och fredsbevarande åtgärder. Den fredsbevarande resursen för Afrika (African Peace Facility) är en av de mest påtagliga delarna av EU:s samarbete med AU.

Utvecklingsdimensioner

K.     Den ständiga osäkerheten i regionen undergräver den politiska, sociala och ekonomiska utvecklingen och utgör ett av de största hindren för att uppnå millennieutvecklingsmålen.

L.     Länderna på Afrikas horn tillhör olika regionala ekonomiska organisationer och initiativ såsom Östafrikanska gemenskapen (EAC)[14], den gemensamma marknaden för östra och södra Afrika (COMESA)[15] och Nilbäckeninitiativet (Nile Basin Initiative)[16].

M.    Problemen i regionen förvärras av de regionala följderna av befolkningstillväxt och klimatförändringar som har satt en stark press på tillgången på naturresurser, framför allt olja, och konkurrens om Nilens vattenresurser har också lett till spänningar. Det finns ett stort antal nomadiska herdefolk, vars identitet främst bygger på språk och etnisk tillhörighet och i betydligt lägre grad på nationsgränser, och som hör till de mest marginaliserade grupperna i regionen.

N.     Fattigdomsrelaterade sjukdomar, i synnerhet hiv/aids, tuberkulos (tbc) och malaria, är samtidigt en viktig orsak till och en följd av den betydande fattigdomen i regionen.

O.     I flertalet länder i regionen går mindre än 50 procent av barnen i skolan.

1.      Europaparlamentet beklagar att varken Europaparlamentet, parlamenten i de afrikanska länderna, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen eller företrädare för det civila samhället blev vederbörligen rådfrågade i något skede av utarbetandet av strategin för EU och Afrika, vilket leder till ett ifrågasättande av den demokratiska legitimiteten i det gemensamma åtagandet.

2.      Europaparlamentet erinrar om att det för att utforma en hållbar metod för att skapa varaktig fred på Afrikas horn krävs samverkan mellan alla befintliga EU‑instrument och rättsliga ramar för Afrika. Parlamentet uppmanar till fullständigt genomförande av artiklarna 8‑11 i Cotonouavtalet.

Säkerhetsdimension

3.      Europaparlamentet betonar att konflikterna på Afrikas horn måste hanteras genom ett vittomspännande, konfliktmedvetet och regionalt förhållningssätt som gör det möjligt att formulera ett allsidigt svar på den regionala dynamiken och konfliktsystemen.

4.      Europaparlamentet anser att EU:s åtgärder med avseende på Afrikas horn inte bara skall vara inriktade på säkerhetsfrågor utan även på de strukturella orsakerna till konflikter med koppling till social, politisk och ekonomisk utslagning, samt på att stärka säkerhet och rättvisa.

5.      Europaparlamentet betonar att EU, samtidigt som man inriktar sig på säkerhetsfrågor och åtgärder för att bekämpa terrorism, inte får åsidosätta mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att påvisa och fördöma alla eventuella ”internationella överlämnanden” av personer som arresterats i regionen misstänkta för terrorism.

6.      Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vidta beslutsamma åtgärder för att bekämpa straffriheten i regionen, kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, brotten mot vapenvilor och angreppen på civila, fredsbevarande personal och biståndsarbetare, samt att stödja Internationella brottmålsdomstolens medverkan.

7.      Europaparlamentet understryker att en varaktig fred på Afrikas horn också är beroende av EU:s engagemang till förmån för demokrati och mänskliga rättigheter i regionen. Parlamentet uppmanar EU att offentligt fördöma förtryckarregimerna i regionen, och uttrycker sin djupa oro över det återfall i förtryck som alltsedan fuskvalen 2005 skett i Etiopien, där AU har sitt säte. De som nu förtrycks är oppositionsledare, journalister, människorättsaktivister och vanliga människor.

Fredsskapande regionalt förhållningssätt

8.      Europaparlamentet efterlyser en konsolidering av EU:s närvaro i regionen genom att utnämna en EU‑företrädare till Afrikas horn med ansvar för samordningen av EU‑initiativ för regionen. EU-företrädaren skulle fungera som den främsta EU‑samarbetspartnern för alla stater på Afrikas horn och lämna regelbundna rapporter till Europaparlamentet.

9.      Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och rådet att fortsätta insatserna för att upprätta en EU‑delegation vid AU som är baserad i Etiopien, utöver kommissionens delegation i Etiopien.

10.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inleda ett samråd med övriga aktörer i region, nämligen FN, AU, IGAD, Arabförbundet, Förenta staterna och Kina, om initiativet att samla en omfattande säkerhetskonferens för att ta upp säkerhetsfrågorna i alla stater på Afrikas horn samtidigt. Parlamentet påpekar att ett sådant initiativ skulle fungera som utgångspunkt för att lansera förtroendeskapande åtgärder i regionens stater.

11.    Europaparlamentet är övertygat om att EU i sina ansträngningar för att avhjälpa krisen på Afrikas horn i första hand bör söka afrikanska lösningar, det vill säga lösningar som kan nås genom att de regionala organisationerna på plats, AU och IGAD, deltar. Parlamentet betonar emellertid behovet av att stärka dessa organisationer genom kapacitets‑ och institutionsbyggande, och i synnerhet genom den fredsbevarande resursen när det gäller att förebygga och lösa konflikter.

12.    Europaparlamentet erinrar om att det krävs konkreta åtgärder för att stödja genomförandet av AU:s dagordning för fred och säkerhet för att därigenom förbättra Afrikas förmåga att förebygga, hantera och lösa afrikanska konflikter. Detta kan ske genom att tekniskt stöd, expertråd och institutionsbyggnadsstöd ges till den afrikanska beredskapsstyrkan African Standby Force och till AU-kommissionens avdelning för fred och säkerhet.

13.    Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som regionala initiativ, som afrikanska mekanismen för inbördes utvärdering, spelar för att stävja korruption och främja god förvaltning. Parlamentet betonar nödvändigheten av att afrikanska länder genomför dessa initiativ och av att kommissionen och medlemsstaterna tillhandahåller tekniskt och ekonomiskt bistånd i detta syfte.

14.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja ett rättsligt bindande internationellt instrument om spårning och märkning av handeldvapen och lätta vapen (SALW) och ammunition och att stödja regionala initiativ för att bekämpa olaglig handel med SALW och ammunition i utvecklingsländerna.

15.    Europaparlamentet välkomnar Unicefs initiativ att anordna en internationell konferens i Paris (den 5–6 februari 2007) om barnsoldater, och understryker att det måste bli ett slut på det olagliga och oacceptabla utnyttjandet av barn i väpnade konflikter.

16.    Europaparlamentet betonar vikten av att stoppa den olagliga handeln och skärpa kontrollerna av handeln med SALW. Parlamentet gläds åt att FN:s generalförsamling den 6 december 2006 antog en resolution om utarbetande av ett fördrag om vapenhandel.

17.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att förbättra och utvidga befintliga initiativ för avväpning, demobilisering och återanpassning och för en reform av säkerhetssektorn till andra länder/regioner.

18.    Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att främja den roll som nationella och internationella icke‑statliga organisationer, lokalt förankrade organisationer, gräsrotsrörelser och andra icke‑statliga aktörer kan spela när det gäller att skapa fred och förebygga konflikter.

Utvecklingsdimension/regional integrationsaxel

19.    Europaparlamentet betonar att målet att minska fattigdom genom att uppnå millennieutvecklingsmålen och förverkliga millennieförklaringen måste prioriteras och återspeglas tydligt i alla relevanta EU‑åtgärder för regionen. Parlamentet anser dock att millennieutvecklingsmålen inte skall ses som en teknisk fråga som kan lösas genom att man helt enkelt tillhandahåller mer pengar utan att identifiera och angripa de bakomliggande orsakerna till fattigdomen.

20.    Europaparlamentet är övertygat om att staterna på Afrikas horn förutom gemensamma säkerhetsproblem också har en gemensam utvecklingsdagordning som kräver gemensamma insatser och en mobilisering av det politiska ledarskapet och samhällena i länderna. Parlamentet betonar att dessa frågor bara kan bemötas fullständigt genom konfliktmedvetna gemensamma åtgärder som syftar till att finna gemensamma lösningar.

21.    Europaparlamentet betonar att det skulle vara en solid grund för en positiv politisk dialog mellan staterna på Afrikas horn om man organiserade initiativ och regionalt samarbete kring tydligt identifierade frågor av gemensamt intresse såsom flyktingströmmar, gränskontroll, livsmedelssäkerhet, naturtillgångar, energi, miljö, utbildning, infrastruktur, rustningskontroll och jämställdhet.

22.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna vederbörlig uppmärksamhet åt regionens behov vid framtagandet av inte bara land- och regionstrategidokument för AVS‑länderna utan också av de tematiska strategidokumenten och de årliga åtgärdsprogrammen inom ramen för instrumentet för utvecklingssamarbete.

23.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja bättre samordning mellan kommissionens avdelningar och medlemsstaterna för att harmonisera ingripanden på områden såsom EU:s och Afrikas partnerskap för infrastruktur och EU:s initiativ för gott politiskt styre och för att garantera en samordning på dessa områden med FN, Förenta staterna, Kina och andra internationella aktörer.

24.    Europaparlamentet uttrycker sin oro över experternas förutsägelser om att Afrika till följd av sin underutveckling och fattigdom kommer att drabbas hårdast av den globala uppvärmningen, fastän Afrika har de minsta utsläppen av växthusgaser. Parlamentet understryker att världssamfundet måste ge sitt stöd till Afrika så att världsdelen bättre skall kunna anpassa sig till de svåra följderna av klimatförändringen.

25.    Europaparlamentet erinrar om att en hållbar förvaltning av naturtillgångar, inklusive vatten samt tillgång till och användning av energikällor, måste utgöra en integrerad del av utvecklingsprogram och strategier för att bekämpa fattigdomen och förebygga konflikter på Afrikas horn.

26.    Europaparlamentet anser att det för att öka miljöskyddet av vattentillgångar krävs att EU stöder programmet om ökenutbredning och hållbar förvaltning av land genom det tematiska programmet om miljö och hållbar förvaltning såväl som EU‑mekanismen för vatteninvesteringar i AVS‑staterna.

27.    Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inleda en dialog med Kina med tanke på att Kina har intensifierat sitt politiska och ekonomiska engagemang i Afrika med stora investeringar i infrastruktur och utvecklingsprojekt i länder som Sudan.

28.    Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att uppmana EAC, COMESA och Nilbäckeninitiativet (Nile Basin Initiative) att utbyta information om deras respektive roller och verksamhet sinsemellan och med staterna på Afrikas horn samt med nyckelaktörerna i regionen. Parlamentet betonar den positiva erfarenheten från EAC, COMESA och Nilbäckeninitiativet (Nile Basin Initiative) på områden såsom gränskontroll, insatser för att bekämpa människohandel och spridning av handeldvapen och lätta vapen (SALW), EAC:s tullunion, främjande av handel och investeringar (COMESA) samt samarbete för ett hållbart nyttjande av vatten från Nilens tillrinningsområde.

29.    Europaparlamentet välkomnar EU:s avsikt att arbeta med olika partner för att ta itu med frågor om migration, flyktingar och internflyktingar samt förslaget om att erbjuda ytterligare stöd till värdsamhällen, stater och berörda organisationer som arbetar på plats för att förhindra migration från syd till syd och flyktingkriser.

30.    Europaparlamentet anser att de lokala samhällenas deltagande i ekonomisk verksamhet, både på landsbygden och i städerna, är av avgörande betydelse för att stärka deras socioekonomiska ställning i efterkrigssamhällen.

31.    Europaparlamentet betonar att kampen mot hiv/aids, tuberkulos (tbc) och malaria, såväl som försummade sjukdomar, måste bli till en av huvudstrategierna för att utrota fattigdom och främja ekonomisk tillväxt i staterna på Afrikas horn. Parlamentet understryker att EU:s åtgärder måste utformas så att de riktar in sig på missgynnade och sårbara grupper.

Landnivå

Sudan

32.    Europaparlamentet uppmanar rådet, kommission och medlemsstaterna att axla sitt ansvar till fullo och göra allt inom möjligheternas gräns för att skydda människorna i Darfur från den humanitära katastrof som är en följd av att alla parter ständigt bryter mot vapenvilan och särskilt av våldet mot civilbefolkningen och angreppen på det civila biståndet.

33.    Europaparlamentet är djupt oroat över utvecklingen i Darfur och uppmanar Sudans regering att stoppa Janjaweedmilisens övergrepp. Parlamentet uppmanar med kraft de sudanesiska myndigheterna att utan ytterligare dröjsmål underlätta insättandet i regionen av en gemensam internationell styrka från ÁU och FN och efterlyser ett datum för när insättandet skall börja.

34.    Europaparlamentet beklagar FN:s uppgifter om att 30 av frivilligorganisationernas eller FN:s förläggningar utsatts för direkta angrepp av väpnade grupper under det senaste halvåret, varvid tolv biståndsarbetare dödats.

35.    Europaparlamentet uppmanar alla parter i konflikten att göra sin plikt när det gäller respekt för humanitär rätt och garantera alla människor i nöd i Darfur fullständig, säker och obehindrad tillgång till hjälppersonal och garantera att det humanitära biståndet kommer fram, i synnerhet till internt fördrivna personer.

36.    Europaparlamentet uppmanar till tillämpning av FN:s säkerhetsråds sanktionsåtgärder genom riktade ekonomiska sanktioner såsom reseförbud, frysning av tillgångar och hot om ett oljeembargo. Parlamentet begär att utrustning skall ställas till förfogande för verkställandet av flygförbudet över Darfur som fastställdes i säkerhetsrådets resolution 1591 (2005).

37.    Europaparlamentet understryker att Sudans regerings och FN:s beslut om insättande av en gemensam styrka från AU och FN snabbt måste genomföras, för att öka säkerheten för och skyddet av civilbefolkningen, och begär att så skall ske.

38.    Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet, särskilt FN, Europeiska unionen och dess medlemsstater, Förenta staterna, Kina, Indien, Arabförbundet och AU, att inleda fredssamtal för att förbättra innehållet i fredsavtalet för Darfur och göra det acceptabelt för alla parter och således förbättra parternas delaktighet i avtalet.

39.    Europaparlamentet betonar att ett misslyckande med att lösa konflikten i Darfur skulle få allvarliga följder inte bara för regionen i Östafrika utan också för andra förhållandevis stabila delar av Afrika, som Centralafrika och området kring de afrikanska stora sjöarna.

40.    Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att inte fokusera på Darfurkonflikten på ett sådant sätt att andra konfliktsituationer i Sudan åsidosätts och framför allt att inse hur bräcklig freden är i södra Sudan beroende på de långsamma framstegen i genomförandet av det övergripande fredsavtalet och den allvarliga risken för destabilisering på grund av spänningarna mellan nord och syd, konflikter mellan olika stammar och det utbredda vapeninnehavet i samhället.

Somalia

41.    Europaparlamentet tar avstånd från utländska ingripanden i Somalia och uppmanar Etiopiens regering att dra tillbaka sin armé ur landet. Parlamentet stöder AU:s utsändande av en fredsbevarande styrka inom ramen för ett politiskt avtal mellan de stridande parterna som alla kan känna sig ha del i det. Detta avtal bör leda till att det bildas en nationell samlingsregering som kan samarbeta med den del av ”De islamiska domstolarnas förbund” som är positiv till en freds- och försoningsprocess och med de klanledare som för närvarande inte finns företrädda i regeringen.

42.    Europaparlamentet anser att AU:s fredsbevarande styrka i Somalia, AMISOM, borde omges av en bredare politisk process med stöd från befolkningen och med ett tydligt mandat, god kapacitet, tydliga mål och en uttågsstrategi.

43.    Europaparlamentet välkomnar EU:s stöd av AMISOM men betonar att EU:s bidrag måste vara beroende av att Somalias myndigheter inleder en politisk dialog och försoningsprocess som omfattar alla parter, där de brådskande tar itu med utmaningarna med att få till stånd försoning, institutionsbyggande och fred för Somalias befolkning.

44.    Europaparlamentet betonar den centrala roll som en allomfattande politisk dialog som kommer att leda till försoning och återuppbyggnad av landet har. Parlamentet välkomnar den federala övergångsregeringens åtagande att kalla till en omfattande försoningskonferens (nationella försoningskongressen) med ledare för klaner, religiösa samfund, civilsamhället, näringslivet samt politiska ledare. Parlamentet påpekar att vägen framåt måste bli tillsättandet av en trovärdig regering där alla parter deltar.

45.    Europaparlamentet vill ompröva rollen för den internationella kontaktgruppen för Somalia, bestående av EU, Italien, Sverige, Förenade kungariket, FN, AU, IGAD, Arabförbundet, Norge, Förenta staterna, Kenya och Tanzania, vilken bildades i maj 2006 som ett forum för samordning av det internationella samfundets verksamhet i Somalia för att koncentrera insatserna på frågor som rör styre, institutionsuppbyggnad, humanitär hjälp till fördrivna personer och hjälpbehövande befolkningsgrupper samt öka den regionala stabiliteten och säkerheten.

46.    Europaparlamentet uppmanar Somalias federala övergångsregering att häva undantagstillståndet och återinsätta parlamentets talman, eftersom detta är en förutsättning för att den nationella försoningsprocessen skall komma i gång.

47.    Europaparlamentet framhåller att Somalias federala övergångsregering snabbt måste tillsätta representativa myndigheter för viktiga kommuner, bland dem Mogadishu och Kismaayo, för att skapa politisk stabilitet och slå vakt om säkerheten på det lokala planet, och att övergångsregeringen också måste frångå principen om avväpning med tvång, framför allt i Mogadishu, och i stället förhandla fram en plan för frivillig avväpning.

48.    Europaparlamentet anser att Somalilands begäran om självständighet bör granskas inom ramen för den övergripande säkerhetsdagordningen för Somalia.

Etiopien

49.    Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utöva påtryckningar på regeringen i Etiopien för att den skall avslöja det totala antalet fängslade personer i hela landet, tillåta besök från Internationella rödakorskommittén och ge alla fångar tillgång till sina familjer, rättslig rådgivning och all medicinsk omvårdnad som deras hälsostillstånd kan tänkas kräva, och att alla politiska fångar skall släppas omedelbart och villkorslöst, det vill säga fångar såsom journalister, fackliga aktivister, människorättsaktivister och vanliga människor, samt att regeringen skall uppfylla sina skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen.

50.    Europaparlamentet uppmanar Etiopien att godta dragningen och regleringen av dess gränser i enlighet med vad som fastställts av FN:s gränskommission.

Eritrea

51.    Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vidta åtgärder mot Eritreas regering så att alla politiska fångar släpps, så att fångar åtalade för specifika åtalspunkter får en snabb och rättvis rättegång och så att man avslöjar platsen för fångenskapen för alla dem som sitter fängslade i hemliga fängelser.

52.    Europaparlamentet uppmuntrar den eritreanske presidenten att ha regelbundna kontakter med företrädare för EU och ambassadörerna för olika medlemsstater i Eritrea.

Uganda

53.    Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att främja fredsprocessen i norra Uganda och menar att det är nödvändigt att alla parter i konflikten visar ett äkta och kontinuerligt engagemang för denna, respekterar avtalet om upphörande med fientligheter och sätter stopp för fientlig och hetsande propaganda.

54.    Europaparlamentet uppmanar till en verklig försoningsprocess där de ansvariga för krigsförbrytelser utpekas. Parlamentet betonar Internationella brottmålsdomstolens centrala roll för att lagföra de som åtalats för krigsförbrytelser. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att stödja lokala processer för ett alternativt rättssystem och försoning i norra Uganda samt mellan norra Uganda och övriga landet.

o o

o

55.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna i EU samt till Förenta nationerna, Afrikanska unionen och IGAD.

• [1]  15961/05 (Presse 367), 19.12.2005.
• [2]  EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
• [3]  EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.
• [4]  EUT L 209, 11.8.2005, s. 27.
• [5]  5319/2006, 13.1.2006.
• [6]  Antagna texter, P6_TA(2007)0052.
• [7]  Antagna texter, P6_TA(2006)0387.
• [8]  Antagna texter, P6_TA(2006)0142.
• [9]  EUT C 133 E, 8.6.2006, s. 96.
• [10]  EUT C 140 E, 9.6.2005, s. 153.
• [11]  S/RES/1706 (2006). http://daccessdds.un.org/doc/UNDOC/GEN/N06/484/64/PDF/N0648464.pdf?OpenElement
• [12]  Antagna texter, P6_TA(2006)0322.
• [13]  Antagna texter, P6_TA(2006)0141.
• [14]  Medlemmarna i EAC är: Uganda, Kenya och Tanzania.
• [15]  COMESA: alla länder på Afrikas horn är medlemmar med undantag av Somalia.
• [16]  Nile Basin Initiative: Burundi, Demokratiska Republiken Kongo, Egypten, Eritrea, Etiopien, Kenya, Rwanda, Sudan, Tanzania, Uganda.

MOTIVERING

I. Inledning: varför detta meddelande?

I december 2005 antog Europeiska rådet EU:s strategi för Afrika, med vilken man inrättade en omfattande, integrerad och långsiktig ram för EU:s förbindelser med Afrika. Strävan var huvudsakligen att uppnå millennieutvecklingsmålen samt främja hållbar utveckling, säkerhet och goda styrelseformer i Afrika.

Som det första testfallet för att tillämpa en sådan strategi utfärdade kommissionen i november 2006 meddelandet ”Europeiska unionens strategi för Afrika – EU:s regionala politiska partnerskap för fred, säkerhet och utveckling i regionen vid Afrikas horn[1]”, vilket undersöks i denna rapport.

Syftet med meddelandet är att inrätta ett regionalt politiskt partnerskap med Afrikas horn som grundval för en övergripande strategi för konfliktförebyggande i regionen. Man utgår från det grundläggande antagandet att det inte kan finnas utveckling utan varaktig fred och att det inte kan finnas någon varaktig fred utan utveckling.

Valet av denna region som ett första testfall för EU:s strategi för Afrika grundas på två överväganden: dess strategiska betydelse för EU och den enorma politiska och kulturella komplexiteten hos de tre huvudsakliga och inbördes relaterade konflikterna i regionen (Sudan, Etiopien–Eritrea och Somalia), där ett regionalt tillvägagångssätt skulle vara den enda möjliga strategin för att ta itu med konflikterna (”inget kommer att vara löst förrän allt är löst”).

II. En ambitiös process

Den strategi som kommissionen föreslår syftar till att inrätta ”en omfattande strategi för konfliktförebyggande på Afrikas horn, med målsättningen att på kort till medellång sikt ta itu med de grundläggande orsakerna till instabiliteten både på landsnivå och regional nivå och stärka det regionala samarbetet”.

Beskrivningen av de komplexa säkerhets‑ och utvecklingsfrågorna i regionen såväl som möjliga nivåer för EU:s ingripande, nämligen regional nivå och landsnivå, i kombination med kompletterande åtgärder, utgör en grund för att utarbeta en serie av konkreta förslag från EU för regionen. Man kan knappast ha något att invända mot att det finns ett akut behov av att utforma konfliktförebyggande strategier, initiativ för regional integration och stärkande av de afrikanska institutionerna.

Men man kan också ställa en berättigad fråga: I en region där fem av sju länder ligger i konflikt med sina grannländer, och där varje konflikt underblåser en annan, där ett land har saknat en fungerande regering i över 15 år och där befolkningsandelen under fattigdomsgränsen är över 22 procent, kommer begreppet regionalt partnerskap att fungera som en patentlösning i denna region för sådana komplexa inbördes relaterade problem?

Enligt betänkandet är det värt att försöka. Trots alla brister och luckor i meddelandet, några av dem oundvikliga, och vilka behandlas i vederbörlig ordning i betänkandet, instämmer föredraganden med fyra antaganden som verkar utgöra grunden för den föreslagna strategin:

1.  Det finns ingen hållbar utveckling utan varaktig fred (och vice versa) och ingen varaktig fred utan ett verkligt deltagande från afrikanska regionala institutioner.

2.  Ett regionalt perspektiv eller ”en regional uppgörelse” krävs för att finna lösningar på enskilda konflikter.

3.  Regionala integrationsinitiativ kommer att vara framgångsrika när man tar itu med gemensamma utmaningar, och inte bara när man hanterar befintliga konflikter: Regional integration bör byggas kring vatten, livsmedelssäkerhet, ökenspridning, och inte kring gränser eller etniska tvister.

4.  EU som sådant har en central roll att spela i regionen. EU kan och måste exportera sin egen modell för regional integration med åtföljande varaktig fred.

Samtidigt tar föredraganden meddelandet för vad det är: inledningen på en process. Det slutliga mål som uppges i meddelandet är att EU skall inrätta en regional strategi för regionen. Samtidigt har EU:s medlemsstater sina enskilda yttre åtgärder på hornet. Sålunda vänder sig denna rapport till EU‑medlemsstaterna lika mycket som till kommissionen.

III. Luckor och missförstånd: vägen framåt

Även om föredraganden till fullo instämmer med det slutliga målet för meddelandet och berömmer kommissionen för detta initiativ, anser föredraganden att meddelandet långt ifrån framställer en sann gemenskapsstrategi. Meddelandet verkar sammanställa och kombinera en lista över redan befintliga åtgärder, vilket är nödvändigt men utan tvekan otillräckligt.

Betänkandet från Europaparlamentet tar upp följande rekommendationer:

· EU:s utarbetande av en gemensam strategi för Afrika (nämns inte i meddelandet)

Under det andra toppmötet EU–Afrika, vilket skall hållas i Lissabon 2007, skall stats‑ och regeringscheferna godkänna den gemensamma strategin för EU och Afrika. Den gemensamma strategin skulle representera EU:s åtagande för att omforma den ”unilateralt” antagna EU‑strategin för Afrika till ett gemensamt åtagande mellan EU och Afrika.

Europaparlamentet rådfrågades inte i någon fas av förberedelsen av den gemensamma strategin. I detta fall är det svårt att påstå att dokumentet har den nödvändiga demokratiska legitimiteten.

· En proaktiv diplomatisk EU‑dagordning för regionen

I betänkandet efterfrågas en strukturerad och proaktiv diplomatisk EU‑dagordning i regionen, med utnämningen av en särskild EU‑företrädare till Afrikas horn med ansvar för samordningen av EU‑initiativ för regionen. Detta skulle tjäna det dubbla syftet att undvika dubblering av EU:s insatser och identifiera den främsta samarbetspartnern för alla stater på Afrikas horn.

En proaktiv dagordning innebär att EU skall ha en tydlig ståndpunkt avseende var och en av konflikterna i regionen. Således skulle det bidra till att utforma ett övergripande förhållningssätt från EU gentemot hela regionen om man innefattade en analys av varje land och regional konflikt och en minimiuppsättning mål, vilket saknas i meddelandet.

· Politisk dialog: Artikel 8 i Cotonouavtalet. Hur EU kan använda texten till fullo

I artikel 8 tillhandahålls en ram för att föra en politisk dialog om särskilda politiska frågor av ömsesidigt intresse eller av allmän betydelse, såsom vapenhandeln, överdrivna militära utgifter etc. Vidare fastställs i denna artikel att en bred politik för att främja fred och förebygga, hantera och lösa våldsamma konflikter skall spela en framträdande roll i denna dialog. I artikeln belyses också behovet av att till fullo beakta det mål som utgörs av fred och demokratisk stabilitet när man definierar prioriterade samarbetsområden.

Hur avser medlemsstaterna att genomföra den fulla innebörden av artikel 8? Nyckeln skulle kunna vara att följa en politik som kopplar särskilda samarbetsområden till prestationer när det gäller fred och säkerhet.

· Styrelseformer

Dåliga styrelseformer är en viktig del av de centrala problemen på Afrikas horn. Sålunda kommer respekten för de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och frågan om demokratiska institutioner att ges hög prioritet i betänkandet.

Auktoritära och till och med diktatoriska tendenser tilltar i regionen. Hur kan kvaliteten på styrelseformerna i länderna i regionen förbättras effektivt? Afrikanska mekanismen för inbördes granskning och initiativet för gott politiskt styre skulle kunna ge omedelbara verktyg för EU:s handlande. Emellertid fordrar problem såsom korruption, människohandel, organiserad brottslighet och brott mot de mänskliga rättigheterna ett långsiktigt synsätt. Vilket skulle vara det lämpligaste instrumentet för att uppnå konkreta framsteg i denna fråga? Hur kan EU på bästa sätt använda sin mjuka makt? I Europaparlamentets betänkande bör man föreslå initiativ för att hantera detta problem, som knappt behandlas i kommissionens meddelande.

· Stärkande av de regionala institutionerna

I sina ansträngningar för att hantera krisen på Afrikas horn bör EU först och främst söka afrikanska lösningar genom de regionala organisationerna på plats, nämligen AU och IGAD.

Detta sätter frågan om att stärka dessa organisationer i centrum för EU:s insatser, vilket skulle kunna åstadkommas genom en verklig satsning på kapacitets- och institutionsbyggande.

Begreppet afrikanskt egenansvar är och måste vara hörnstenen i alla EU:s initiativ för regionen. Att omsätta detta begrepp i praktiken kräver emellertid konstanta ansträngningar från båda sidorna (EU och Afrika) mot det slutliga målet att förankra detta begrepp i den dynamik som utgörs av förbindelserna mellan EU och Afrika.

· På väg mot en afrikansk arkitektur för fred och säkerhet: Den afrikanska beredskapsstyrkan African Standby Force

Till grund för begreppet ligger stärkandet av Afrikas förmåga att förebygga, hantera och lösa afrikanska konflikter. Konkreta åtgärder skulle kunna vidtas genom att stödja genomförandet av AU:s dagordning för fred och säkerhet, och genom att ge stöd till African Standby Force och Afrikanska unionens kommissions avdelning för fred och säkerhet.

· Omfattande säkerhetskonferens för regionen

I princip är detta ett positivt initiativ, fastän det behöver utarbetas noggrant. Det skulle möjliggöra ett synsätt som går bortom befintliga regionala institutioner.

Att ta upp i Europaparlamentets betänkande: Hur kan EU se till att alla berörda parter tar initiativet på allvar och att det får konkreta resultat? Framgång i detta fall kan inte definieras i absoluta termer. Ansträngningarna måste främst riktas mot förtroendeskapande åtgärder bland alla relevanta aktörer.

Säkerhetsfrågor kan hanteras bättre om de är knutna till intresseområden och gemensamma problem.

•       Avväpning, demobilisering och återanpassning (DDR)

Befintliga initiativ för avväpning, demobilisering och återanpassning (Somaliland, några andra regioner i Somalia, och Eritrea) bör förbättras och utvidgas till andra länder/regioner.

· Regional integration

I betänkandet från Europaparlamentet rekommenderas att några områden av gemensamt intresse (vatten, livsmedelstrygghet, ökenspridning, energi, miljö, jämställdhet) skall identifieras och resurser investeras i att etablera regionala infrastrukturer för att stödja regional integration på lång sikt, vilket skulle göra det möjligt att systematiskt ta itu med dessa frågor. Alla dessa frågor måste sättas högt på säkerhets- och utvecklingsdagordningen för Afrikas horn. I betänkandet betonas vikten av att undvika att göra önskelistor och skapa engångsinstitutioner utan, när det är möjligt, istället bygga på befintliga initiativ.

Utvecklingsperspektivet måste understrykas: millennieutvecklingsmålen skall integreras i dessa verksamhetsområden, samt den viktiga roll som civilsamhället spelar.

• [1]  Följande geografiska omfattning fastställs i meddelandet: Afrikas horn (Djibouti, Etiopien, Eritrea, Kenya, Somalia, Sudan och Uganda).

YTTRANDE fRÅN UTSKOTTET FÖR UTRIKESFRÅGOR (1.3.2007)

till utskottet för utveckling

om Afrikas horn: EU:s regionala politiska partnerskap för fred, säkerhet och utveckling
(2006/2291(INI))

Föredragande: Miguel Portas

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att länderna i regionen är skyldiga att respektera de mänskliga rättigheterna i enlighet med Cotonouavtalet och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

2.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkra ett effektivt skydd för flyktingar och människor som fördrivits i sina hemländer, särskilt kvinnor och barn.

3.  Europaparlamentet välkomnar Unicefs initiativ att anordna en internationell konferens i Paris (den 5–6 februari 2007) om barnsoldater och understryker att det måste bli ett slut på det olagliga och oacceptabla utnyttjandet av barn i väpnade konflikter.

4.   Europaparlamentet betonar att det är en prioriterad målsättning för EU att upprätthålla de mänskliga rättigheterna och försöka hitta förhandlingslösningar mellan alla parter i regionen. Parlamentet understryker den viktiga roll som det civila samhället och frivilligorganisationerna har i detta sammanhang. Alla väpnade grupper uppmanas att visa aktning för de mänskliga rättigheterna och avhålla sig från alla angrepp på civilbefolkningen, också sexuellt våld mot kvinnor.

5.   Europaparlamentet påpekar att alla berörda parter måste delta om det skall gå att återupprätta en varaktig fred på Afrikas horn. Parlamentet betonar vikten av att stödja en dialog mellan de stridande parterna i regionen och, vid behov, med parter utanför regionen, särskilt i Darfur och Somalia. Det är också viktigt att stödja en dialog mellan Eritrea och Etiopien.

6.   Europaparlamentet understryker att en varaktig fred på Afrikas horn också är beroende av EU:s engagemang till förmån för demokrati och mänskliga rättigheter i regionen. Parlamentet uppmanar EU att offentligt fördöma förtryckarregimerna i denna region och uttrycker sin djupa oro över det återfall i förtryck som alltsedan fuskvalen 2005 skett i Etiopien, där Afrikanska unionen har sitt säte. De som nu förtrycks är oppositionsledare, journalister, människorättsaktivister och vanliga människor.

7.   Europaparlamentet understryker att det råder ett akut behov av en klart utformad strategi för att befästa säkerheten i regionen, något som är en absolut förutsättning för att millennieutvecklingsmålen skall kunna nås.

8.  Europaparlamentet konstaterar att Kina har ett växande inflytande i regionen och uppmanar kommissionen att inleda en dialog på hög nivå om utvecklingssamarbetet och samordningen av strategierna för konflikterna i regionen.

9.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över experternas förutsägelser om att Afrika till följd av sin underutveckling och fattigdom kommer att drabbas hårdast av den globala uppvärmningen, fastän Afrika har de minsta utsläppen av växthusgaser. Parlamentet understryker att världssamfundet måste ge sitt stöd till Afrika så att världsdelen bättre skall kunna anpassa sig till de svåra följderna av klimatförändringen.

10. Europaparlamentet betonar vikten av att stoppa den olagliga handeln och skärpa kontrollerna av handeln med lätta vapen. Parlamentet gläds åt att FN:s generalförsamling den 6 december 2006 antog en resolution om utarbetande av ett fördrag om vapenhandel.

11. Europaparlamentet är djupt oroat över utvecklingen i Darfur och uppmanar Sudans regering att stoppa Janjaweedmilisens övergrepp. Parlamentet uppmanar med kraft de sudanesiska myndigheterna att utan ytterligare dröjsmål underlätta insättandet i regionen av en gemensam internationell styrka från Afrikanska unionen och FN och efterlyser ett datum för när insättandet skall börja.

12. Europaparlamentet beklagar FN:s uppgifter om att 30 av frivilligorganisationernas eller FN:s förläggningar utsatts för direkta angrepp av väpnade grupper under det senaste halvåret, varvid tolv biståndsarbetare dödats.

13. Europaparlamentet understryker att Sudans regerings och FN:s beslut om insättande av gemensam styrka från Afrikanska unionen och FN snabbt måste genomföras, för att öka säkerheten för och skyddet av civilbefolkningen, och begär att så skall ske.

14. Europaparlamentet tar avstånd från utländska ingripanden i Somalia och uppmanar Etiopiens regering att dra tillbaka sin armé ur landet. Parlamentet stöder Afrikanska unionens utsändande av en fredsbevarande styrka inom ramen för ett sådant politiskt avtal mellan de stridande parterna att alla kan känna sig ha del i det. Detta avtal bör leda till att det bildas en nationell samlingsregering som kan samarbeta med den del av ”De islamiska domstolarnas förbund” som är positiv till en freds- och försoningsprocess och med de klanledare som för närvarande inte finns företrädda i regeringen.

15. Europaparlamentet uppmanar Somalias federala övergångsregering att upphäva undantagstillståndet och återinsätta parlamentets talman, då ju detta är en förutsättning för att den nationella försoningsprocessen skall komma i gång.

16. Europaparlamentet framhåller att Somalias federala övergångsregering snabbt måste tillsätta representativa myndigheter för viktiga kommuner, bland dem Mogadishu och Kismaayo, för att skapa politisk stabilitet och slå vakt om säkerheten på det lokala planet och att övergångsregeringen också måste frångå principen om avväpning med tvång, framför allt i Mogadishu, och i stället förhandla fram en plan för frivillig avväpning.

17. Europaparlamentet betonar vikten av en bättre samordning mellan EU:s och dess medlemsstaters politik och stöd, både när det gäller de interna processerna i EU och genom en närmare samordning på plats av kommissionens delegation (eller av en ”övervakande” medlemsstat). Parlamentet betonar vikten av full samordning mellan EU, dess medlemsstater och berörda internationella aktörer till förmån för en harmoniserad strategi.

18. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ha kvar EU:s nuvarande instrument för förbättring av dialogen mellan EU och de regionala myndigheterna och utveckla en effektiv användning av dem.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	EU:s regionala politiska partnerskap för fred, säkerhet och utveckling i regionen vid Afrikas horn
Referensnummer	2006/2291(INI)
Ansvarigt utskott	DEVE
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	AFET 14.12.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Miguel Portas 28.11.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	30.1.2006	27.2.2006
Antagande	27.2.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		17 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Panagiotis Beglitis, Véronique De Keyser, Hanna Foltyn‑Kubicka, Bronisław Geremek, Ana Maria Gomes, Jana Hybášková, Ioannis Kasoulides, Eugen Mihăescu, Pasqualina Napoletano, Jacek Saryusz‑Wolski, István Szent‑Iványi, Inese Vaidere
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Alexandra Dobolyi, Milan Horáček, Jaromír Kohlíček, Erik Meijer, Miguel Portas
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Afrikas horn: EU:s regionala politiska partnerskap för fred, säkerhet och utveckling
Förfarandenummer	2006/2291(INI)
Ansvarigt utskott   Tillstånd: tillkännagivande i kammaren	DEVE 14.12.2006
Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren	AFET 14.12.2006	INTA 14.12.2006
Inget yttrande avges   Beslut	INTA 22.11.2006
Förstärkt samarbete   Tillkännagivande i kammaren
Föredragande   Utnämning	Filip Kaczmarek 3.10.2006
Tidigare föredragande
Behandling i utskott	18.12.2006		27.2.2006
Antagande	11.4.2006
Slutomröstning: resultat	+ - 0		23 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Margrete Auken, Margrietus van den Berg, Josep Borrell Fontelles, Thierry Cornillet, Koenraad Dillen, Fernando Fernández Martín, Romana Jordan Cizelj, Maria Martens, Gay Mitchell, Miguel Portas, Horst Posdorf, Toomas Savi, Pierre Schapira, Frithjof Schmidt, Luis Yañez-Barnuevo García, Anna Záborská, Mauro Zani
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)	John Bowis, Milan Gaľa, Alain Hutchinson, Jan Jerzy Kułakowski, Miguel Angel Martínez Martínez, Manolis Mavrommatis, Anne Van Lancker
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)
Ingivande	17.4.2007
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)