Betänkande - A6-0148/2007Betänkande
A6-0148/2007

BETÄNKANDE om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 92/84/EEG om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker

18.4.2007 - (KOM(2006)0486 – C6‑0319/2006 – 2006/0165(CNS)) - *

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Astrid Lulling

Förfarande : 2006/0165(CNS)
Dokumentgång i plenum

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 92/84/EEG om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker

(KOM(2006)0486 – C6‑0319/2006 – 2006/0165(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2006)0486)[1],

–   med beaktande av artikel 93 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6‑0319/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6‑0148/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslagParlamentets ändringar

Ändringsförslag 1

SKÄL 4

(4) Dessa samråd ledde till att kommissionen den 26 maj 2004 lade fram en andra rapport . I den rapporten påpekades det att punktskattesatserna i de olika medlemsstaterna behöver samstämmas mer för att den inre marknaden skall kunna fungera korrekt, inte minst med tanke på de möjligheter till snedvridning av konkurrensen och bedrägerier som annars uppstår.

utgår

Ändringsförslag 2

Skäl 4A (nytt)

 

(4a) Det effektivaste sättet att uppnå tillnärmning av punktskatter på alkoholdrycker är genom skattekonkurrens och detta kan i sin tur bäst främjas genom fri, obegränsad och till och med underlättad rörlighet för sådana produkter över Europeiska unionens inre gränser, där skatten endast tas ut på försäljningsstället.

Motivering

Skattekonkurrens är något bra för konsumenterna och EU:s ekonomi, och detta kan endast uppnås om den inre marknaden får fungera fullt ut och helt fritt i enlighet med grundfördragen. Detta är en av våra medborgares grundläggande rättigheter.

Ändringsförslag 3

SKÄL 5

(5) I detta hänseende är det nödvändigt att kompensera för den minskning av gemenskapens minimiskattesatsers reala värde, när det gäller punktskatterna på alkohol och alkoholdrycker. Minimisatserna bör därför ökas i takt med inflationen.

utgår

Ändringsförslag 4

SKÄL 6

(6) I syfte att lindra de svårigheter detta kan medföra för vissa medlemsstater som kan behöva öka sina nationella satser avsevärt för att uppnå de nya minimisatserna är det lämpligt att möjliggöra övergångsperioder.

utgår

Ändringsförslag 5

SKÄL 7

(7) Det är också nödvändigt att göra det regelbundna översynsförfarandet flexiblare och mindre betungande, och att anpassa översynernas frekvens. Nuvarande period om två år är för kort för att ändringar i medlemsstaternas lagstiftning skall kunna utvärderas ordentligt. Översyn bör äga rum vart fjärde år.

utgår

Ändringsförslag 6

SKÄL 7A (nytt)

 

(7a) De minimisatser för punktskatter på alkohol och alkoholhaltiga drycker som fastställs i direktiv 92/84/EEG har inte lett till någon tillnärmning av dessa satser mellan medlemsstaterna.

Ändringsförslag 7

SKÄL 7B (nytt)

 

(7b) En sådan tillnärmning skulle endast kunna uppnås genom att såväl minimisatser som maximisatser sätts genom inrättandet av uppförandekod som hjälper medlemsstaterna att tillnärma sina punktskattesatser, i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

Motivering

Det är allmänt känt att det under 15 senaste åren inte skett någon tillnärmning av de punkskattesatser som kommer till uttryck i konsumentpriserna. Anledningen till detta är inte att minimisatserna fått ett nytt värde utan den mycket höga och till och med stigande nivån i vissa medlemsstater. För att uppnå målet om tillnämning, och en därmed förknippad relativt begränsad snedvridning av den inre marknaden, behövs en allmän överenskommelse för att begära att medlemsstater med höga skatter sänker sina punktskatter.

Ändringsförslag 8

SKÄL 7C (nytt)

 

(7c) De medlemsstater som önskar höja minimisatserna, till exempel för att beakta inflationen, är fria att göra det.

Ändringsförslag 9

SKÄL 7D (nytt)

 

(7d) Vissa medlemsstater har satt punktskatterna på alkohol och alkoholdrycker på nivåer som är upp till tio gånger högre än minimisatserna, även om dessa skulle inflationsjusteras.

Ändringsförslag 10

Skäl 7E (nytt)

 

(7e) De existerande mininivåerna på punktskatterna stimulerar i hög grad den informella ekonomin, särskilt i de två medlemsstater som just anslutit sig, Bulgarien och Rumänien.

Motivering

BNP per capita skiljer sig kraftigt åt inom EU. Till följd av detta har minimiskattenivåerna olika effekter på olika medlemsstater och blir en mycket större börda för konsumenterna i länder såsom Bulgarien och Rumänien. Ökad informell ekonomisk verksamhet är den logiska följden.

Ändringsförslag 11

SKÄL 7F (nytt)

 

(7f) De medlemsstater som fruktar snedvridningar av konkurrensen på den inre marknaden på grund av en ökad gränshandel mellan sina länder och en angränsande medlemsstat med betydligt lägre skattesatser är fria att sänka sina skattesatser.

Ändringsförslag 12

SKÄL 7G (nytt)

 

(7g) Det är upp till medlemsstaterna att bestämma nivåerna på punktskatterna och det finns ingen anledning att föreskriva minimisatser då inte maximisatser föreskrivs.

Ändringsförslag 13

SKÄL 8

(8) Direktiv 92/84/EEG bör därför ändras.

(8) Direktiv 92/84/EEG bör därför upphöra att gälla.

Ändringsförslag 14

ARTIKEL 1
Artikel 1, artikel 3.1, stycke 1 och artiklarna 4, 6 och 8 (direktiv 92/84/EEG)

Direktiv 92/84/EEG skall ändras på följande sätt:

Artikel 1, artikel 3.1 första stycket och artiklarna 4, 6, 7a och 8 i direktiv 92/84/EEG skall upphöra att gälla.

(1) Artikel 1 skall ersättas med följande:

 

”Artikel 1

 

Senast den 1 januari 2008 skall medlemsstaterna tillämpa minimiskattesatser för punktskatt i enlighet med de regler som fastställs i detta direktiv.”

 

(2) I artikel 3.1 skall första stycket ersättas med följande:

 

”Från och med den 1 januari 2008 skall minimiskattesatsen på alkohol och på alkohol som ingår i andra drycker än dem som avses i artiklarna 4, 5 och 6 vara fastställd till 720 euro per hektoliter ren alkohol.”

 

(3) Artikel 4 skall ersättas med följande:

 

”Artikel 4

 

Från och med den 1 januari 2008 skall minimipunktskattesatsen på mellanprodukter vara fastställd till 59 euro per hektoliter av produkten.”

 

(4) Artikel 6 skall ersättas med följande:

 

”Artikel 6

 

Från och med den 1 januari 2008 skall minimipunktskattesatsen på öl vara fastställd till en av följande satser, avseende den färdiga produkten:

 

a) 0,98 euro per hektoliter/grad Plato.

 

b) 2,45 euro per hektoliter/grad av alkohol.”

 

(5) Följande artikel skall införas som artikel 7a:

 

”Artikel 7a

 

Genom undantag från artikel 1 får medlemsstater som den 31 december 2007 tillämpar punktskatter som skulle behöva ökas med minst 10 % för att nå upp till de minimisatser som fastställs i artiklarna 3, 4 och 6 skjuta upp tillämpningen av minimisatserna för punktskatten till den 1 januari 2009. Om en ökning med minst 20 % skulle behövas kan tillämpningen av minimisatserna för punktskatten skjutas upp till den 1 januari 2010.”

 

(6) Artikel 8 skall ersättas med följande:

 

”Artikel 8

 

Kommissionen skall granska de punktskattesatser som fastställs i direktivet vart fjärde år, och för första gången senast den 31 december 2010. Vid behov skall kommissionen lägga fram en rapport eller ett förslag. Rådet skall vidta de åtgärder som behövs, i enlighet med artikel 93 i fördraget.

 

Motivering

Medlemsstater med lägre punktskatter i euro är också de medlemsstater som har lägre genomsnittlig BNP per capita och som ligger efter i lönenivåer. Det är dessutom värt att notera att dessa länder är tvungna att ansluta sig till euroområdet så snart som de uppfyller kraven. Anslutning till euroområdet kräver att inflationen hålls låg under en längre tid, och varje ökning av punktskatten måste därför genomföras utan att man bryter den inflationsbekämpande politik som håller konsumentprisindex på en nedåtgående trend.

Ändringsförslag 15

ARTIKEL 1A (ny)

 

Artikel 1a

 

Uppförandekod

 

Medlemsstaterna skall på förslag av kommissionen fastställa en uppförandekod senast den 31 december 2009 enligt vilken medlemsstater som tar ut punktskatter över EU:s genomsnitt skall vidta åtgärder i syfte att frysa sina punkskatter och gradvis minska dem, beroende på läget i den ekonomiska cykeln.

 

Medlemsstater som tar ur punktskatter under EU:s genomsnitt skall inte minska sina punktskattesatser med anledning av åtgärderna den 1 januari 2007 utan bör överväga att öka sina satser med ett lämpligt belopp, beroende på läget i den ekonomiska cykeln.

 

Genomförandet av denna uppförandekod skall ses över första gången fyra år efter att den trätt i kraft.

Motivering

Se motivering till ändringsförslag 14.

Ändringsförslag 16

ARTIKEL 2

Artikel 2

utgår

Genomförande

 

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2007. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

 

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

 

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

 

  • [1]  Ännu ej offentliggjort i EUT.

MOTIVERING

1.   Rättslig bakgrund

Den 8 september 2006 antog kommissionen ett förslag till direktiv om ändring av direktiv 92/84/EEG om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker[1].

Detta förslag sägs syfta till att öka minimisatserna för att ta hänsyn till inflationen och undvika att skattesatsernas reala värde minskar och istället behålla nivån som beslutades av rådet 1992. Kommissionen har på grundval av statistik från Eurostat om de årliga förändringarna i HKPI (det harmoniserade konsumentprisindexet) räknat ut att den totala inflationen mellan 1993 och 2006 varit i storleksordningen 31 procent.

Produkt

Sats uttryckt per

Nuvarande minimisats

Föreslagen minimisats

Vin

hektoliter

0 €

0 €

Öl

hektoliter och grad Plato

eller

hektoliter alkohol

0,748 €

eller

1,87 €

0,98 €

eller

2,45 €

Mellan-produkter

hektoliter

45 €

59 €

Alkohol

Hektoliter ren alkohol

550 €

720 €

Denna ökning av minimisatserna för öl, ren alkohol och mellanprodukter skulle beröra 9 av de 27 medlemsstaterna som skulle få öka sina respektive punktskattesatser. De berörda medlemsstaterna är Lettland, Malta, Tjeckien, Tyskland, Luxemburg, Litauen, Spanien, Rumänien och Bulgarien. Övriga medlemsstater tillämpar redan satser som ligger över minimisatserna.

Vissa medlemsstater tillämpar punktskattesatser som ligger avsevärt högre än minimisatserna, bland annat Förenade kungariket, Irland, Finland och Sverige. Till exempel ligger de tillämpade satserna för öl över 15 EUR per hektoliter ren alkohol i slutprodukten jämfört med den nuvarande satsen 1,87 EUR som skulle öka till 2,45 EUR enligt kommissionens förslag.

2.   Kommissionens argument

Ett av huvudargumenten som framförts av rådet och kommissionen        för att öka minimisatserna för punktskatterna på alkoholhaltiga drycker är att minska konkurrenssnedvridningar och främja den inre marknaden. Men effekterna av en sådan ökning av minimisatserna skulle vara minimal eftersom skillnaderna mellan medlemsstaterna skulle förbli stora.

Ett argument som framförts är kampen mot de konkurrenssnedvridningar som är förknippade med att grannmedlemsstater tillämpar olika satser. En ökning av minimisatserna skulle dock inte ändra något på det. Till exempel skulle inte nivån på gränshandeln mellan Förenade kungariket och Frankrike eller Finland och Estland påverkas av en ökning av minimisatserna, eftersom dessa länder inte berörs.

En ökning av minimisatserna skulle kunna få effekter på gränshandeln mellan Tyskland och Sverige och mellan Tyskland och Danmark, men dessa effekter skulle också vara minimala, eftersom satserna efter en ökning i Tyskland ändå skulle vara 7 gånger högre i Sverige och 3 gånger högre i Danmark än i Tyskland.

3.   Föredragandens ståndpunkt

Man kan konstatera att direktiv 92/84/EEG som fastställde minimisatser inte har lett till någon tillnärmning av punktskatterna på alkohol och alkoholdrycker på 15 år, snarare tvärtom.

Punktskatterna på en liter öl med 5 volymprocents alkohol är 0,09 EUR i Tjeckien och Malta och 1,43 EUR i Finland. För 70 centiliter (icke mousserande) vin med maximalt 15 volymprocents alkohol betalar man 0,02 EUR i Frankrike och 1,91 EUR i Irland. För 70 centiliter mousserande vin med maximalt 15 volymprocents alkohol är punkskatten 0,06 EUR i Frankrike och 3,82 EUR i Irland. För 70 cl av en mellanprodukt med maximalt 22 volymprocent alkohol betalar man 0,31 EUR i Grekland och 4,94 EUR i Finland. För 70 centiliter spritdryck med 40 volymprocent är skatten 1,68 EUR i Cypern och 15,41 EUR i Sverige.

Om de medlemsstater som fortfarande tillämpar de minimisatser som sattes 1992 skulle ha velat höja dem, för att undvika att satserna reala värde minskar eller för att höja skatteinkomsterna, hade de kunnat göra det, och de är fortfarande fria att göra det.

Då detta inte varit fallet för vissa medlemsstater kan man dra slutsatsen att dessa medlemsstater, varav tre gamla och sex nya, har haft giltiga skäl för att agera så, och det måste man respektera.

De medlemsstater som satt dessa punktskatter på en betydligt högre nivå än minimisatserna och som klagar på en allt större gränshandel får inte glömma att en ökning av gränshandeln tack vare den fria rörligheten för varor är en av målsättningarna med den inre marknaden. Skattekonkurrens är något helt legitimt på den inre marknaden.

Man kan alltså inte stoppa en konkurrenssnedvridning som uppstått till följd av olika punktskatter då medlemsstaterna är fria att sätta dessa satser själva.

Minimisatserna som sattes 1992 och som tillämpas av en minoritet av de nuvarande medlemsstaterna har inte förhindrat andra medlemsstaterna att med upprepade höjningar skapa ett allt större gap mellan de satser som för närvarande tillämpas av de 27 medlemsstaterna.

Det finns således inget existensberättigande för minimisatser. Man bör avskaffa gemenskapslagstiftningen på området.

I detta sammanhang kan det vara värt att påpeka att intäkter från punkt- och konsumtionsskatter utgör i genomsnitt 2,7 procent av BNP i EU-25. Punktskatterna på oljeprodukter och tobak och energi i vissa medlemsstater utgör den största delen av denna procentandel. I de medlemsstater som tillämpar punktskatter på alkoholdrycker nära minimisatserna utgör dessa skatteintäkter endast en försumbar del av denna procentandel.

I Tyskland var skatteintäkterna från punktskatterna på öl 808,99 miljoner EUR 2002 och skatteintäkterna från punkskatterna på cigaretter var 13 346,42 miljoner EUR, dvs. mer än 13 miljarder EUR. Skatteintäkterna från punktskatterna på blyfri bensin var 22,7 miljarder EUR. Punktskatterna på alkoholdrycker ger alltså relativt lite till statskassan när man jämför med skatteintäkterna från punktskatter på tobak och oljeprodukter.

När man beaktar byråkratin och de administrativa kostnaderna för uppbörden av punktskatterna täcker intäkterna från punktskatterna på alkohol i de flesta fall precis bara kostnaderna och nettointäkten är minimal, eller till och med obefintlig i de medlemsstater som tillämpar minimisatserna. Varför tvinga på dem minimisatser när de är fria att sätta högre satser beroende på sina budgetbehov?

4.   Slutsatser

Minimisatserna har under de 15 år de funnits inte haft någon som helst effekt på tillnärmningen av punktskatterna på alkohol och alkoholdrycker och bidrar inte på något sätt till de påstådda konkurrenssnedvridningarna. Ökningen av gränshandeln är inte följden av minimisatser utan av överdrivet höga satser i de nordiska medlemsstaterna.

Kommissionen betonar att dess förslag att öka minimisatserna endast får minimala effekter på slutpriserna på alkoholdrycker. Kommissionen glömmer att varje ökning av minimisatserna inverkar på detaljhandelspriserna genom multiplikatoreffekter (moms och vinstmarginaler) och skulle således ha en inflationsdrivande effekt, särskilt i de nya medlemsstaterna, som med rätta motsätter sig det.

Varken konsumenter eller producenter skulle gynnas av en sådan åtgärd. Som saker och ting faktiskt är har minimisatserna på alkohol och alkoholdrycker förlorat sin existensberättigande. Man kan alltså avskaffa dem, något som inte hindrar medlemsstaterna att behålla sina nuvarande satser eller till och med att öka dem på eget ansvar.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker

Referensnummer

KOM(2006)0486 – C6 0319/2006 – 2006/0165(CNS)

Begäran om samråd med parlamentet

26.9.2006

Ansvarigt utskott
  Tillkännagivande i kammaren

ECON

28.9.2006

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

ENVI

28.9.2006

AGRI

28.9.2006

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

ENVI

3.10.2006

AGRI

3.10.2006

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Astrid Lulling

25.9.2006

 

Behandling i utskott

24.1.2007

28.2.2007

27.3.2007

 

 

Antagande

11.4.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

19

15

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Udo Bullmann, David Casa, Manuel António dos Santos, Jonathan Evans, Elisa Ferreira, José Manuel García-Margallo y Marfil, Jean-Paul Gauzès, Robert Goebbels, Donata Gottardi, Gunnar Hökmark, Karsten Friedrich Hoppenstedt, Sophia in ‘t Veld, Othmar Karas, Christoph Konrad, Astrid Lulling, Gay Mitchell, Cristobal Montoro Romero, Lapo Pistelli, Joop Post, John Purvis, Alexander Radwan, Dariusz Rosati, Heide Rühle, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Lydia Shouleva, Peter Skinner, Margarita Starkevičiūtė, Ivo Strejček, Ieke van den Burg

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Jorgo Chatzimarkakis, Pilar del Castillo Vera, Harald Ettl, Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, Thomas Mann, Maria Petre, Gianni Pittella

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Gianluca Susta, Martin Dimitrov