BETÄNKANDE om strukturpolitikens effekter på sammanhållningen i EU

19.4.2007 - (2006/2181(INI))

Utskottet för regional utveckling
Föredragande: Francisca Pleguezuelos Aguilar

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om strukturpolitikens effekter på sammanhållningen i EU

(2006/2181(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslagen till EU:s territoriella agenda och Leipzig-stadgan,

–   med beaktande av rapporten från den 20 januari 2006 ”Att skapa ett innovativt Europa” (Aho‑rapporten) från den oberoende expertgrupp för forskning och utveckling samt innovation som utsågs efter det informella mötet mellan stats- eller regeringscheferna i Hampton Court,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 juni 2006 ”Tillväxt- och sysselsättningsstrategin och reformen av den europeiska sammanhållningspolitiken – Fjärde framstegsrapporten om sammanhållningen” (KOM(2006)0281),

–   med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2002 om kommissionens andra rapport till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om ekonomisk och social sammanhållning[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 28 september 2005 om den territoriella sammanhållningens roll för regional utveckling[2],

–   med beaktande av sin resolution av den 15 december 2005 om det direkta statliga stödets roll som verktyg för regional utveckling[3],

–   med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2005 om förslaget till rådets förordning om inrättandet av Sammanhållningsfonden[4],

–   med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2005 om förslaget till rådets förordning om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden[5],

–   med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2006 om omlokaliseringar i ett regionalt utvecklingsperspektiv[6],

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 4 juli 2006 om förslaget till rådets förordning om inrättandet av Sammanhållningsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1164/94[7],

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 4 juli 2006 om förslaget till rådets förordning om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999[8],

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 27 september 2006 om förslaget till rådets beslut om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen[9],

–   med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2006 om budgeten för 2007: Kommissionens rapport om den årliga politiska strategin[10],

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A6‑0150/2007), och av följande skäl:

A. Det kan inte förnekas att sammanhållningspolitiken har positiva effekter på sammanhållningen på det sociala, ekonomiska och territoriella området och när det gäller att förbättra förvaltningen på lokal och regional nivå.

B.  Dessa positiva effekter varierar från en region till en annan. Avsikten med detta betänkande är därför att lägga fram rekommendationer för att maximera de positiva effekterna under den nya programplaneringsperioden.

C. Förslagen till EU:s territoriella agenda och Leipzig-stadgan håller på att utarbetas för att antas under det informella ministermöte om stadsutveckling och territoriell sammanhållning som skall äga rum i Leipzig den 24–25 maj 2007.

D. För att förbättra strukturfondernas effekter på sammanhållningen inom Europeiska unionen måste de små och medelstora företagen spela en större roll inom forskning, utveckling och innovation (FoU+I) och när det gäller tillgång till FoU+I‑tjänster vid offentliga forskningsinstitut.

E.  I enlighet med den redan nämnda fjärde framstegsrapporten om sammanhållningen var BNP-tillväxten i de 13 sammanhållningsländerna under perioden 1995–2002 större än i EU-15 (3,6 % per år mot ett genomsnitt i EU-15 på 2,2 % per år).

F.  Varje euro som inom EU investeras i sammanhållningspolitiken ger upphov till ytterligare utgifter, i genomsnitt 0,9 euro i de minst utvecklade regionerna (mål 1) och 3 euro i de regioner som genomgår omstrukturering (mål 2).

G. De fria marknadskrafterna räcker inte till för att skapa den sammanhållning som EU:s grundare önskade sig. Denna sammanhållning kräver nödvändigtvis statliga interventioner som gör det möjligt att återupprätta balansen mellan regionerna.

H. Strukturpolitiken spelar en viktig roll för förstärkningen av den territoriella sammanhållningen och bör anpassas till de nya territoriella utmaningarna i EU, såsom befolkningens åldrande, utvecklingen av jordbruksmarknaden, invandringen, energifrågorna och klimatförändringarna.

I.   Inrättande av områden med många centrum (polycentrism) är det ledmotiv i den europeiska territoriella strategin som bör beaktas under den period då den nya sammanhållningspolitiken genomförs.

J.   Sammanhållningspolitiken måste göras synligare.

1.  Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitiken på ett avgörande sätt stöder den inre marknaden tack vare de handelsflöden och den sysselsättning som genereras när projekt som samfinansieras med Europeiska unionen utarbetas och genomförs.

2.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att utveckla en integrerad och hållbar strukturpolitik som på ett konsekvent sätt kombinerar strukturfondernas och Sammanhållningsfondens insatser med övrig gemenskapspolitik. Parlamentet kräver att informations- och utbildningsåtgärder vidtas så att alla berörda aktörer, framför allt aktörerna på fältet, känner till begreppet integrerad politik och tillämpar en sådan politik.

3.  Europaparlamentet betonar att kommissionen, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna bör fästa särskild uppmärksamhet vid att uppfylla de mål som på ett genomgripande sätt integrerats i alla politikområden och alla åtgärder under den period då den nya sammanhållningspolitiken genomförs för att undvika social utslagning.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera vilka typer av nationell och regional offentlig politik som främjar konvergens och att utarbeta ett meddelande om detta tema i syfte att undersöka möjligheten att fastställa att en god nationell strategisk utvecklingspolitik, vilken bör definieras utifrån kvantifierbara indikatorer, skall utgöra villkor för beviljande av resurser inom ramen för den framtida sammanhållningspolitiken, för att detta sätt göra sammanhållningspolitiken mer effektiv.

5.  Europaparlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna bör verka för att öka Europeiska socialfondens bidrag till genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin genom att stärka deras inbördes samverkan. Denna ökning bör därefter påvisas genom relevanta indikatorer för att främja lika möjligheter.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforska nya sätt att kombinera strukturpolitiken och strukturinstrumenten med annan gemenskapspolitik och andra gemenskapsverktyg i syfte att skapa synergieffekter på området för främjande av hållbar konkurrenskraft, forskning och innovation på grundval av det arbete som utförs av kommissionens enhetsövergripande arbetsgrupper på detta område.

7.  Europaparlamentet rekommenderar regionerna och medlemsstaterna att i de operativa programmen fastställa kvantifierbara mål för FoU+I.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att undersöka om förslaget i den ovannämnda Aho-rapporten om ett krav på att minst 20 % av strukturfondsmedlen skall avsättas för stöd till FoU+I från och med nästa programperiod är genomförbart, och att inte enbart fokusera på stora projekt och framstående forskningscentrum, utan också uppmärksamma mindre projekt i mindre gynnade regioner, framför allt sådana projekt som bidrar till en hållbar regional utveckling.

9.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen och rådet främjar inrättandet av tekniska ombud på lokal och regional nivå (med stöd av befintliga resurser såsom nätverken Euro Info Centre (EIC) och Innovation Relay Centre (IRC)). Dessa ombud skulle finansieras via strukturfonderna och vara knutna till regionala projekt, forskningsparker, kluster och nätverk. Ombuden skall aktivera innovationen inom företag, särskild inom små och medelstora företag, genom att underlätta deras tillgång till stöd och EU-program

10. Europaparlamentet välkomnar utarbetandet av förslagen till EU:s territoriella agenda och Leipzig-stadgan, men understryker i detta sammanhang att de båda förslagen tydligare måste behandla frågan hur man fastställer åtgärder för att genomföra de mål som nämns i de två strategiska dokumenten och på vilket sätt medlemsstaterna skall involveras. Parlamentet insisterar bestämt på att medlemsstaterna i samband med det informella rådsmötet i Leipzig den 24–25 maj 2007 formellt måste åta sig att främja en hållbar stadsutveckling.

11. Europaparlamentet är övertygat om att en utvärdering av effekterna av utnyttjandet av strukturfonderna på lång sikt och på olika nivåer är nödvändig för utarbetandet av framtida lagstiftning och god budgetförvaltning på detta område.

12. Europaparlamentet föreslår att de europeiska institutionerna och medlemsstaterna skall främja bästa metoder och mäta gemenskapspolitikens effekter på sammanhållningen med hjälp av relevanta indikatorer genom att tilldela organet ORATE de resurser och de uppgifter som det behöver för att kunna verka som ett verkligt observationsorgan för strukturpolitikens inverkan på sammanhållningen.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att också kontrollera öronmärkningens territoriella effekter, och framför allt att utvärdera om gemenskapsstödets fokusering på Lissabonmålen verkligen bidrar till en balanserad och konsekvent regional utveckling.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, regionerna och de lokala myndigheterna, i synnerhet de regioner som omfattas av konvergensmålet, att prioritera åtgärder som syftar till att förhindra territoriell obalans genom att främja en integrerad utveckling och skapandet av polycentriska områden.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att undersöka vilka instrument som är lämpligast för att skapa en territoriell balans mellan stads- och landsbygdsområden, genom att säkra komplementaritet mellan landsbygdsutvecklingen och den regionala utvecklingen och främja ett integrerat strategiskt tillvägagångssätt i samband med utveckling av stadsområden tillsammans med omgivande förorts- och landsbygdsområden (”influensområden”) samt genom att uppmuntra till utbyte av bästa metoder, i synnerhet inom territoriella och sektoriella nätverk till förmån för en bättre förvaltning av medlen, något som exempelvis kunde göras inom ramen för Europeiska veckan för regioner och städer som anordnas i Bryssel.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och regionerna att i större utsträckning utnyttja strukturfonderna för att stimulera en oberoende och hållbar utveckling i regioner med nettoutvandring och motarbeta de negativa konsekvenserna av demografiska förändringar.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att främja sammanhållningspolitikens bidrag till uppfyllandet av den nya strategin för hållbar utveckling, dvs. en strategi som i stor utsträckning bygger på förnybara energikällor, återanvändning och återvinning samt på ett transportsystem som effektivt utnyttjar möjligheterna med intermodala kombinationer.

18. Europaparlamentet föreslår att kommissionen, medlemsstaterna, regionerna och de lokala myndigheterna i sina landsbygdsområden stöder och stimulerar ekonomisk verksamhet relaterad till utveckling av ny teknik, eftersom sådan verksamhet inte behöver drivas i närheten av stora tätorter.

19. Europaparlamentet understryker vikten av territoriellt samarbete inom sammanhållningspolitiken, och uppmanar förvaltningsmyndigheterna att främja transnationellt och gränsöverskridande samarbete genom att inrätta olika territoriella och sektoriella samarbetsnätverk samt utbyten av erfarenheter och bästa praxis på regional och lokal nivå inom ramen för initiativet ”Regioner för ekonomisk förändring”.

20. Europaparlamentet begär att man vid sidan av BNP per capita använda andra territoriella indikatorer för att mäta sammanhållningsnivån, såsom sysselsättningsgraden och sysselsättningens kvalitet, skillnaderna i BNP mellan grannregioner, index för utflyttning från centrum och för tillgänglighet, tillgång till infrastruktur och transport, verksamhetsnivån inom forskning och innovation, undervisning och utbildning samt graden av diversifiering av områdets produktion.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Eurostat besluta om användning av nya kvantitativa och kvalitativa sammanhållningsindikatorer inom ramen för den översyn efter halva tiden av den nya sammanhållningspolitiken som skall göras 2009.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera strukturfondernas hävstångseffekt när det gäller att locka privata investeringar inom ramen för den nya sammanhållningspolitiken och att fästa uppmärksamhet vid behovet av samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram mer uppgifter om kvaliteten på och varaktigheten för de arbetstillfällen som skapats genom strukturfonderna.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fästa uppmärksamhet vid att den svaga administrativa kapaciteten kan utgöra ett stort hinder för att maximera sammanhållningspolitikens effekter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att under den period då den nya sammanhållningspolitiken genomförs utveckla det instrument som trepartsavtal och trepartsöverenskommelser representerar och fortsätta arbetet med att stärka den administrativa kapaciteten, bland annat genom att inrätta ett nätverk med godkända handledare för att säkra konsekvens mellan utbildnings- och informationsåtgärder inom medlemsstaternas förvaltningsmyndigheter, framför allt på regional och lokal nivå.

25. Europaparlamentet betonar vikten av principen med partnerskap i genomförandet av sammanhållningspolitiken. Enligt denna princip skall samtliga parter informeras fullt ut, deras ståndpunkter skall noteras i utvärderingsdokumenten och nödvändiga utbildningsåtgärder skall vidtas för att de skall kunna utföra sina uppgifter.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för genomförandebestämmelserna undersöka åtgärder för att göra insatserna mer synliga, inte bara när det gäller stora infrastrukturprojekt utan också när det gäller små projekt, att mer ingående kontrollera tillämpningen av obligatoriska åtgärder för offentliggörande och att vidta åtgärder gentemot de medlemsstater som gjorts sig skyldiga till allvarliga överträdelser av dessa bestämmelser. Parlamentet uppmanar förvaltningsmyndigheterna att involvera Europaparlamentets ledamöter i informationskampanjer om projekt som finansierats med strukturmedel.

27. De projekt som finansieras genom EU återspeglar Europas solidaritet och närhet till folket, och Europaparlamentet understryker därför vikten av att de regionala myndigheterna och medlemsstaterna respekterar och rättar sig efter de åtgärder som fastställs i genomförandebestämmelserna för att göra insatserna mer synliga, samt att de ökar sina insatser för att informera medborgarna genom att framhäva sammanhållningspolitikens praktiska resultat för medborgarna.

28. Europaparlamentet anser att det behövs nya undersökningar för att utveckla olika scenarier för den framtida finansieringen av EU:s sammanhållningspolitik. Parlamentet anser att en jämförelse bör göras av de huvudsakliga finansieringsinstrumentens (ERUF, ESF första pelaren i jordbrukspolitiken, EJFLU) effekter på utvecklingen av unionen med 27 medlemsstater.

29. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

• [1]  EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 209.
• [2]  EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 88.
• [3]  EUT C 286 E, 23.11.2006, s. 501.
• [4]  EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 289.
• [5]  EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 95.
• [6]  EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 123.
• [7]  EUT L 210, 31.7.2006, s. 79.
• [8]  EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.
• [9]  EUT L 291, 21.10.2006, s. 11.
• [10]  EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 357.

MOTIVERING

I juli 2006 antog Europaparlamentet och rådet de fyra förordningar i vilka sammanhållningspolitiken utformas för programplaneringsperioden 2007–2014. Lite senare slutfördes även de strategiska riktlinjerna och den rättsliga ramen hade sålunda fastställts.

Nu när de strategiska riktlinjerna fastställts kan genomförandefasen för denna nya sammanhållningspolitik inledas. Även om de centrala riktlinjerna genomförts kan man fortfarande lägga fram nya rekommendationer för att anpassa genomförande av den nya politiken i syfte att maximera dess effekt på det sociala, ekonomiska, territoriella och förvaltningsmässiga området.

Dessutom befinner vi oss den fas då effekterna skall utvärderas för den avslutade programplaneringsperioden. Kommissionen arbetar redan med den fjärde rapporten om sammanhållning som troligtvis kommer att läggas fram vid det ministermöte om stadsutveckling och territoriell sammanhållning som skall äga rum den 24–25 maj i Leipzig (Tyskland). Under hösten 2007 kommer kommissionen på grundval av slutsatserna i den fjärde rapporten om sammanhållning att inleda en debatt om sammanhållningspolitikens framtid. För närvarande finns det möjlighet att bidra till utarbetandet av denna rapport som skall utgöra grund för en mer omfattande debatt om sammanhållningspolitiken.

Denna debatt kommer att utmynna i en diskussion kring den översyn av EU:s budget som enligt överenskommelse skall göras 2008/2009. I denna fråga har kommissionen för avsikt att lägga fram en rapport om översyn i början av 2009. Eftersom sammanhållningspolitiken kommer att uppta den största budgetposten i Europeiska unionens budget måste ärendet behandlas med uppmärksamhet. Det finns skäl att diskutera och påminna om mervärdet av denna politik innan debatten om en översyn av Europeiska unionens budget inleds.

Syftet med betänkandet är sålunda att bidra med rekommendationer för genomförandet av den nya sammanhållningspolitiken, bidra till debatten om den fjärde rapporten om sammanhållningen och framhäva den avgörande roll som sammanhållningspolitiken spelat för uppnåendet av målen i Lissabonstrategin och sammanhållningsstrategin. Med utgångspunkt i tidigare erfarenheter vill man i betänkandet maximera den nya sammanhållningspolitikens sociala, ekonomiska och territoriella effekter samt effekter på förvaltningen. Med siktet inställt på detta mål kommer man fram till ett antal rekommendationer och synpunkter.

I.    Optimera synergieffekterna mellan de olika formerna av offentlig politik

Sammanhållningspolitikens effekter skulle kunna ökas genom en ökning av synergieffekterna mellan de olika formerna av offentlig politik, både vertikalt, dvs. mellan politik på nationell och regional nivå samt på gemenskapsnivå, och horisontellt, dvs. mellan olika gemenskapspolitikområden.

När det gäller en vertikal ökning av synergieffekterna bör medlemsstaterna fästa större uppmärksamhet vid att den nationella politiken skall främja insatser som finansieras av strukturfonderna och att de bidrar till att genomföra stora strategier (Lissabonstrategin, sysselsättningsstrategin m.m.). När det gäller en horisontell ökning av synergieffekterna bör politikområdena i högre grad integreras och kunna kombineras, i synnerhet på området för innovation. Det bör vara möjligt att ackumulera vissa stöd och åtgärder för att regionerna skall kunna koncentrera sina utvecklingsinsatser.

II.  Främja innovation

Innovation utgör nyckeln till en ökad ekonomisk effekt av sammanhållningspolitiken. I betänkandet fastställs därför ett antal rekommendationer för att genom den nya sammanhållningspolitiken stärka innovationen med utgångspunkt i Aho-rapporten.

De små och medelstora företagen spelar en mycket viktig roll när det gäller att uppnå målet att öka innovationen. Inom Europeiska unionen investerar de små och medelstora företagen, i jämförelse med exempelvis Förenta staterna, inte tillräckligt i forskning, utveckling och innovation. Det är framför allt de små och medelstora företagen som kan bidra till konvergens i de mindre utvecklade regionerna. Det skulle följaktligen vara klokt att föreslå ett antal åtgärder för att övervinna hindren för innovation, såsom att inrätta en funktion med ett tekniskt ombud och fastställa ambitiösa, men samtidigt realistiska, kvantifierbara mål.

III. Stärka sammanhållningens territoriella dimension

Målet med den territoriella sammanhållningen lades av regeringskonferensen till i det konstitutionella fördraget som en tredje dimension av sammanhållningen. Sedan dess har målet blivit politiskt accepterat trots att det konstitutionella fördraget inte ratificerats. Den territoriella sammanhållningen omnämndes i den tredje rapporten om sammanhållningen och i de strategiska riktlinjerna och kommer även att analyseras i den fjärde rapporten om sammanhållningen som skall läggas fram i maj 2007. Mycket bör emellertid ännu göras för att stärka detta mål.

I den territoriella agendan och i Leipzig-stadgan, som kommer att antas i slutet av maj vid ministermötet om stadsutveckling och territoriell sammanhållning, kommer den territoriella sammanhållningens mål att fastställas, men flera åtgärder för att uppnå målen måste utarbetas. Begreppet utvärdering av den territoriella effekten skulle kunna utgöra ett verktyg för att ge ökad tyngd åt detta begrepp. Utvärderingen av den territoriella effekten syftar till att öka investeringarnas positiva effekter på områdesutvecklingen. På nationell nivå finns det inom vissa medlemsstater redan en tradition för utvärdering av den territoriella effekten. Sådant förekommer till exempel i Tyskland (”Raumordnungsverfahren”) och i Österrike (”Raumverträglichkeitsprüfung”), men en gemensam ram för att definiera detta begrepp saknas.

Inrättande av områden med många centrum (polycentrism) bör vara ledmotivet i den territoriella dimensionen. I detta sammanhang är det även viktigt att skapa balans mellan stads- och landsbygdsområden och stödja ekonomisk verksamhet i områden som ligger långt från stora tätorter.

IV. Mer exakt mäta regionernas konvergens och sammanhållningspolitikens   effekter

Diskussionen kring den fjärde rapporten om sammanhållningen bör även leda till en debatt om sammanhållningsindikatorer och metoder för att mäta inte bara sammanhållningspolitikens effekter utan även de effekter annan gemenskapspolitik får för sammanhållningen.

BNP representerar förvisso regionernas ekonomiska konvergens, men är inte tillräckligt för att mäta den sociala eller territoriella konvergensen. Det finns mindre utvecklade regioner som uppvisar en god ekonomisk tillväxt, men där sysselsättningsgraden sjunker, vilket får oroväckande följder för den demografiska utvecklingen i dessa regioner. Andra indikatorer måste tas i bruk för att definiera regionernas behov.

För att optimera synergieffekterna mellan olika former av offentlig politik horisontellt måste man få ökad kännedom om hur denna politik påverkar sammanhållningen. Vi behöver en typ av observationsorgan för bevakning av gemenskapspolitikens effekter för att kommissionen och Europaparlamentet skall få tillgång till mer exakta uppgifter om sammanhållningspolitikens resultat så att medlemsstaterna bättre kan utnyttja denna politik.

V.  Förbättra förvaltningen och göra sammanhållningspolitiken synligare

Det kan inte förnekas att sammanhållningspolitiken har positiva effekter på förvaltningen i Europa. Principen om samarbete som innebär att det civila samhället skall delta på alla förvaltningsnivåer har förändrat det administrativa systemet i många av det länder som mottar stöd från strukturfonderna.

För de tolv nya medlemsstaterna, som är de som gynnas mest av den nya sammanhållningspolitiken, är genomförandet av denna politik en stor utmaning. EU stöder de 12 nya medlemsstaterna i deras ansträngningar att öka den administrativa kapaciteten. Genomförandefasen för denna process bör fortsätta. EU måste även övervaka att strukturfondsmedlen spenderas på ett effektivt sätt. Kraftfulla åtgärder bör vidtas när EU‑finansierade projekt avbryts för att avskräcka myndigheterna från att slösa med medel genom att inte genomföra projekt.

Sammanhållningspolitiken har inte endast förändrat det administrativa systemet i medlemsstaterna och deras regioner utan även gjort EU mer synligt för medborgarna och bidragit till ökat stöd för EU i regioner som dragit stor nytta av sammanhållningspolitiken. Åtgärderna för att göra insatserna synligare respekteras tyvärr inte alltid och tillämpas inte på mindre projekt. För att bidra till sammanhållningspolitikens positiva effekter på stödet för EU måste samtliga insatser göras synligare.

YTTRANDE från budgetutskottet (25.1.2007)

till utskottet för regional utveckling

över strukturpolitikens effekter på sammanhållningen i EU
(2006/2181(INI))

Föredragande: Nathalie Griesbeck

FÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utskottet för regional utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet understryker strukturfondernas betydelse för att öka EU-politikens synlighet för EU-medborgarna.

2.  Europaparlamentet påminner i sin resolution av den 18 maj 2006 om kommissionens rapport om den årliga politiska strategin[1] om att sammanhållningen är en av prioriteringarna i budgeten för 2007.

3.  Europaparlamentet är övertygat om att en utvärdering av strukturfondernas långsiktiga effekter är nödvändig för utarbetandet av framtida lagstiftning och god budgetförvaltning på detta område.

4.  Europaparlamentet beklagar bristen på gemensamma indikatorer för att mäta strukturfondernas verkliga effekter på sammanhållningen.

5.  Europaparlamentet framhåller behovet av kvantitativa indikatorer för att kunna mäta sammanhållningspolitikens effekter på ekonomisk tillväxt, arbetslöshet, infrastruktur, forskning och innovationer och för att kunna mäta strukturfondernas konkreta effekter och fatta lämpliga beslut om budgeten.

6.  Europaparlamentet är medvetet om att strukturåtgärdernas kvalitativa inverkan på livskvaliteten är svår att bedöma. Parlamentet konstaterar emellertid att löntagarnas löner, förväntad livslängd, förändringar i andelen långtidsarbetslösa etc. återspeglar den övergripande livskvaliteten i en region och därför kan användas som kvalitativa indikatorer.

7.  Europaparlamentet kräver att det skapas ett mätinstrument som balanseras av olika kvantitativa och kvalitativa indikatorer och är gemensamt för samliga medlemsstater.

8.  Europaparlamentet påminner om att Europaparlamentet och kommissionen i sin gemensamma förklaring som bifogas budgeten för 2007 understryker hur viktigt det är att Europeiska unionens budgetmedel används på ett optimalt sätt och att budgetens genomförande förbättras. Parlamentet understryker att utvärderingen av gemenskapsprogrammen måste bli en viktig uppgift för de institutioner som är delaktiga i det årliga budgetförfarandet och att syftet med detta är att utvärdera och bedöma de kvantitativa och kvalitativa aspekterna av varje gemenskapsprogram.

9.  Europaparlamentet är emot inrättandet av ett granskningsorgan för gemenskapens sammanhållningspolitik om detta inte samtidigt innebär en överföring av ansvar och budgetmedel.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Strukturpolitikens effekter på sammanhållningen i EU
Förfarandenummer	2006/2181(INI)]
Ansvarigt utskott	REGI
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	BUDG 6.7.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Nathalie Griesbeck 20.9.2004
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	25.1.2007
Antagande	25.1.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		29 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Laima Liucija Andrikienė, Richard James Ashworth, Reimer Böge, Salvador Garriga Polledo, Monica Maria Iacob-Ridzi, Janusz Lewandowski, Mario Mauro, Nina Škottová, László Surján, Herbert Bösch, Brigitte Douay, Neena Gill, Catherine Guy-Quint, Jutta Haug, Vladimír Maňka, Dan Mihalache, Gianni Pittella, Yannick Vaugrenard, Ralf Walter, Gérard Deprez, Nathalie Griesbeck, Anne E. Jensen, Jan Mulder, Kyösti Virrankoski, Wiesław Stefan Kuc, Wojciech Roszkowski, Gérard Onesta
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Paul Rübig, Hans-Peter Martin
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

• [1]  Antagna texter från detta sammanträde, P6_TA(2006)0221.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Strukturpolitikens effekter på sammanhållningen i EU

Förfarandenummer

2006/2181(INI)

Ansvarigt utskott   Tillstånd: tillkännagivande i kammaren

REGI 6.7.2006

Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren

BUDG 6.7.2006

Inget yttrande avges   Beslut

Förstärkt samarbete   Tillkännagivande i kammaren

Föredragande   Utnämning

Francisca Pleguezuelos Aguilar 2.5.2006

Tidigare föredragande

Behandling i utskott

18.12.2006

22.1.2007

27.2.2007

Antagande

12.4.2007

Slutomröstning: resultat

+: –: 0:

41 0 1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jean Marie Beaupuy, Rolf Berend, Jana Bobošíková, Antonio De Blasio, Vasile Dîncu, Gerardo Galeote, Iratxe García Pérez, Ambroise Guellec, Gábor Harangozó, Marian Harkin, Jim Higgins, Alain Hutchinson, Mieczysław Edmund Janowski, Gisela Kallenbach, Evgeni Kirilov, Miloš Koterec, Constanze Angela Krehl, Mario Mantovani, Sérgio Marques, Miguel Angel Martínez Martínez, Yiannakis Matsis, Miroslav Mikolášik, James Nicholson, Lambert van Nistelrooij, Jan Olbrycht, Markus Pieper, Bernard Poignant, Wojciech Roszkowski, Stefan Sofianski, Catherine Stihler, Margie Sudre, Andrzej Jan Szejna, Kyriacos Triantaphyllides, Oldřich Vlasák

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Jan Březina, Brigitte Douay, Den Dover, Richard Falbr, Emanuel Jardim Fernandes, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Francisca Pleguezuelos Aguilar, Jürgen Schröder, Lydia Shouleva, László Surján

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Luigi Cocilovo, Andrea Losco

Ingivande

19.4.2007

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...