Betänkande - A6-0170/2007Betänkande
A6-0170/2007

BETÄNKANDE om förslaget till rådets rambeslut om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll

9.5.2007 - (KOM(2005)0690 – C6‑0052/2006 – 2005/0267(CNS)) - *

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Agustín Díaz de Mera García Consuegra

Förfarande : 2005/0267(CNS)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0170/2007
Ingivna texter :
A6-0170/2007
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets rambeslut om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll

(KOM(2005)0690 – C6‑0052/2006 – 2005/0267(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2005)0690)[1],

–   med beaktande av artikel 31 och artikel 34.2 b i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6‑0052/2006),

–   med beaktande av artiklarna 93 och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6‑0170/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Kommissionen uppmanas att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslagParlamentets ändringar

Ändringsförslag 1

Skäl 8a (nytt)

 

(8a) Olika rättsordningar kan tillämpas i samband med en och samma brottmålsdom. Följden blir att otillförlitliga uppgifter cirkulerar mellan medlemsstaterna och att den dömde hålls i ovisshet om rättsläget. För att undvika detta bör den dömande medlemsstaten anses vara innehavare av uppgifterna om de brottmålsdomar som avkunnats på dess territorium mot medborgare i andra medlemsstater. Den medlemsstat där den dömde är medborgare och dit dessa uppgifter kommer att översändas måste se till att de hålls uppdaterade genom att ta hänsyn till varje ändring eller strykning som görs i den dömande medlemsstaten. Bara uppgifter som har uppdaterats på detta sätt bör användas internt av den medlemsstat där den dömde är medborgare eller vidarebefordras av denna till en annan stat, som kan vara en medlemsstat eller ett tredjeland.

Ändringsförslag 2

Skäl 10

(10) De personuppgifter som behandlas vid genomförandet av föreliggande rambeslut är skyddade enligt reglerna i rambeslutet av den xxxxxx om skydd av personuppgifter, som behandlas inom ramen för polisiärt och rättsligt samarbete på det straffrättsliga området. Föreliggande rambeslut inbegriper dessutom reglerna i beslutet av den 21 november 2005 om utbyte av uppgifter ur kriminalregistret, som gäller en begränsning av möjligheten för den ansökande medlemsstaten att använda uppgifter som mottagits efter en ansökan från dess sida. Genom beslutet kompletteras de specifika regler som gäller när den medlemsstat där den anklagade är medborgare vidarebefordrar uppgifter om domar, som överförts till den av den dömande medlemsstaten.

(10) De personuppgifter som behandlas vid genomförandet av föreliggande rambeslut är skyddade enligt reglerna i rambeslutet av den xxxxxx om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete och särskilt de grundläggande principer för uppgiftsskydd som anges i artikel 9 i föreliggande rambeslut. Föreliggande rambeslut inbegriper dessutom reglerna i beslutet av den 21 november 2005 om utbyte av uppgifter ur kriminalregistret, som gäller en begränsning av möjligheten för den ansökande medlemsstaten att använda uppgifter som mottagits efter en ansökan från dess sida. Genom beslutet kompletteras de specifika regler som gäller när den medlemsstat där den anklagade är medborgare vidarebefordrar uppgifter om domar, som överförts till den av den dömande medlemsstaten.

Motivering

Rambeslutet om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete, som bör tillämpas också på den föreliggande rättsakten som en generell regel (lex generalis), har ännu inte antagits. Därför är det nödvändigt att hänvisa till en uppsättning grundläggande allmänna principer för uppgiftsskydd, vilka bör respekteras i samband med insamling, behandling och överföring av uppgifter inom det föreliggande rambeslutets tillämpningsområde.

Ändringsförslag 3

Skäl 12a (nytt)

 

(12a) En förbättring av utbytet och spridningen av information om brottmålsdomar kan märkbart stärka det rättsliga och polisiära samarbetet på EU‑nivå, men detta samarbete kan äventyras om den inte åtföljs av ett snabbt antagande av en i alla medlemsstater tillämplig enhetlig uppsättning grundläggande processrättsliga garantier för misstänkta och svarande i brottmål.

Motivering

Rambeslutet om processrättsliga garantier för misstänkta och svarande i brottmål är fortfarande, sedan 2004, under behandling i rådet, och denna försening kan märkbart hindra framstegen i det rättsliga och polisiära samarbetet, särskilt genom att skapa konflikter med konstitutionella åtgärder på nationell nivå.

Ändringsförslag 4

Artikel 1, led a

a) definiera på vilket sätt en medlemsstat, i vilken en dom avkunnats mot en person bosatt i en annan medlemsstat (nedan kallad ”dömande medlemsstat”), kan överföra uppgifter om en sådan dom till den medlemsstat där den anklagade är medborgare (nedan kallad ”medlemsstat där den anklagade är medborgare”),

a) definiera på vilket sätt en medlemsstat, i vilken en dom avkunnats mot en person bosatt i en annan medlemsstat (nedan kallad ”dömande medlemsstat”), överför uppgifter om en sådan dom till den medlemsstat där den anklagade är medborgare (nedan kallad ”medlemsstat där den anklagade är medborgare”),

Motivering

I den nuvarande versionen sägs det att en medlemsstat ”kan överföra” uppgifter. Det är dock inte fråga om en möjlighet utan en skyldighet.

Ändringsförslag 5

Artikel 2, led a

a) brottmålsdom: alla avgöranden i en brottmålsdomstol eller annan myndighet, vilka kan överklagas i en brottmålsdomstol som fastslår skuldfrågan avseende en straffbar gärning eller en överträdelse som är straffbar enligt nationell lagstiftning som en lagöverträdelse.

a) brottmålsdom: alla avgöranden där en domstol fastslår skuldfrågan i brottmålsförfaranden avseende en straffbar gärning enligt nationell lagstiftning.

Ändringsförslag 6

Artikel 3, punkt 1

1. Varje medlemsstat skall, för det ändamål som avses i detta rambeslut utse en central myndighet. Medlemsstaterna kan emellertid utse en eller flera myndigheter för att överföra uppgifter enligt artikel 4 och svar på ansökningar enligt artiklarna 6 och 7.

1. Varje medlemsstat skall, för det ändamål som avses i detta rambeslut, utse en central myndighet. Medlemsstaterna kan emellertid utse en eller flera myndigheter för att överföra uppgifter enligt artikel 4 och svara på ansökningar om uppgifter enligt artikel 7.

Motivering

Det sätt på vilket ansökningarna om uppgifter skall besvaras beskrivs i artikel 7 i förslaget.

Ändringsförslag 7

Artikel 4, punkt 1

1. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att alla domar som avkunnats på dess territorium vid överföringen till kriminalregistret skall innehålla upplysningar om den dömdes nationalitet, om det rör sig om en person som är bosatt i en medlemsstat.

1. Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att alla domar som avkunnats på dess territorium vid överföringen till kriminalregistret, efter att de har förts in i kriminalregistret, skall innehålla upplysningar om den dömdes nationalitet eller nationaliteter, om det rör sig om en person som är bosatt i en annan medlemsstat.

Motivering

I den ursprungliga artikeln betonas skyldigheten att överföra uppgifterna om de domar som avkunnats. Däremot sägs ingenting om skyldigheten att dessförinnan föra in dem i den dömande medlemsstatens kriminalregister. Det bör beaktas att den dömde kan ha mer än en nationalitet.

Ändringsförslag 8

Artikel 4, punkt 2, stycke 2

Om den dömde är medborgare i flera medlemsstater, skall uppgifterna överföras till var och en av dessa medlemsstater, även om den dömde är medborgare i den medlemsstat på vars territorium domen avkunnats.

Om det är allmänt känt att den dömde är medborgare i flera medlemsstater, skall uppgifterna överföras till var och en av dessa medlemsstater, även om den dömde är medborgare i den medlemsstat på vars territorium domen avkunnats.

Motivering

I några fall är det kanske inte känt att den dömde har dubbel nationalitet.

Ändringsförslag 9

Artikel 4, punkt 3

3. Överföringen av uppgifter om domstolsavgörandena skall också omfatta uppgifter om hur länge uppgifterna skall lagras i den dömande statens register, enligt den dömande medlemsstatens gällande nationella lagstiftning vid överföringstillfället.

utgår

Motivering

Det skulle vara omöjligt att iaktta denna skyldighet för de medlemsstater vars nationella lagstiftning innehåller vissa krav, förutom att straffet har avtjänats, för att de aktuella uppgifterna i kriminalregistret skall strykas (t.ex. att den dömde har betalat det skadestånd som fastställs i domen).

Ändringsförslag 10

Artikel 4, punkt 4

4. De åtgärder som vidtas i efterhand för att tillämpa den dömande medlemsstatens nationella lagstiftning och som innebär en ändring eller strykning av uppgifter i kriminalregistret, inklusive ändringar som påverkar hur länge uppgifterna skall lagras, skall omgående överföras av den centrala myndigheten i den dömande medlemsstaten till den centrala myndigheter i den medlemsstat där den anklagade är medborgare.

4. Varje efterföljande ändring eller strykning av uppgifter i kriminalregistret skall omgående överföras av den centrala myndigheten i den dömande medlemsstaten till den centrala myndigheten i den medlemsstat där den anklagade är medborgare.

Motivering

Varje uppdatering eller ändring av uppgifter i den dömande medlemsstatens kriminalregister måste omgående överföras till den medlemsstat där den anklagade är medborgare. Syftet bör vara att se till att uppgifterna i den aktuella medlemsstatens kriminalregister hålls uppdaterade.

Ändringsförslag 11

Artikel 5, punkt 1

1. Den centrala myndigheten i den medlemsstat där den anklagade är medborgare skall enligt artikel 4 lagra alla överförda uppgifter för att kunna överföra dem enligt artikel 7.

1. Den centrala myndigheten i den medlemsstat där den anklagade är medborgare skall enligt artikel 4.2 och 4.4 och artikel 11 lagra överförda uppgifter för att kunna överföra dem enligt artikel 7.

Motivering

Ordet ”alla” kan tolkas på flera olika sätt. Det är därför lämpligare att hänvisa till artikel 11 när det gäller uppgifternas innehåll. Ändringsförslaget syftar också till att förhindra eventuella förvanskningar av uppgifter som kan uppstå när den dömande medlemsstatens uppgiftskategorier omvandlas till de uppgiftskategorier som används i den medlemsstat där den anklagade är medborgare.

Ändringsförslag 12

Artikel 5, punkt 3

3. Den medlemsstat där den anklagade är medborgare får endast använda sådana uppgifter som erhållits enligt punkt 2. Det enda fall i vilket skyldigheten i punkt 2 får leda till en mindre gynnsam behandling av den berörda personen i ett nationellt domstolsförfarande är om personen har dömts i nationell domstol.

3. Den medlemsstat där den anklagade är medborgare får endast använda sådana uppgifter som uppdaterats enligt punkt 2.

Motivering

Den regel som föreslås i den strukna meningen har ingenting med förslagets innehåll att göra.

Ändringsförslag 13

Artikel 6, punkt 1

1. Begär en medlemsstat uppgifter som finns i en annan medlemsstats nationella kriminalregister, kan den centrala myndigheten i enlighet med nationell lagstiftning rikta en ansökan om ett utdrag ur kriminalregistret och uppgifter därom till en annan medlemsstats centrala myndighet.

1. Begär en medlemsstat uppgifter som finns i en annan medlemsstats nationella kriminalregister inom ramen för ett brottmålsförfarande mot en person eller av andra skäl än ett brottmålsförfarande kan den centrala myndigheten i enlighet med nationell lagstiftning rikta en ansökan om ett utdrag ur kriminalregistret och uppgifter därom till en annan medlemsstats centrala myndighet.

Motivering

Det är nödvändigt att ta med de situationer som omfattas av artikel 7 i förslaget.

Ändringsförslag 14

Artikel 6, punkt 1a (ny)

 

1a. Begär en medlemsstat, av andra skäl än ett brottmålsförfarande, uppgifter ur kriminalregistret i den medlemsstat där den anklagade är medborgare skall den ansökande medlemsstaten specificera sina skäl för ansökan.

Motivering

Detta ändringsförslag är förenligt med lydelsen i artikel 9.2 i förslaget och har som mål att konkretisera i vilka specifika fall som dessa uppgifter får överföras enligt lagstiftningen i den dömande medlemsstaten eller i den medlemsstat där den berörda personen är medborgare (vilken lagstiftning som tillämpas beror på omständigheterna), så att uppgifterna kan användas av andra skäl än ett brottmålsförfarande.

Ändringsförslag 15

Artikel 6, punkt 2

2. Begär en person uppgifter om sig själv i kriminalregistret, kan den centrala myndigheten i den medlemsstat till vilken denna ansökan riktas i enlighet med nationell lagstiftning rikta en ansökan om ett utdrag ur kriminalregistret och uppgifter därom till en annan medlemsstats centrala myndighet, under förutsättning att den berörda personen är eller har varit bosatt i den ansökande medlemsstaten eller i den medlemsstat till vilken ansökan riktas.

2. Begär en person uppgifter om sig själv i kriminalregistret, skall den centrala myndigheten i den medlemsstat till vilken denna ansökan riktas i enlighet med nationell lagstiftning rikta en ansökan om ett utdrag ur kriminalregistret och uppgifter därom till en annan medlemsstats centrala myndighet, under förutsättning att den berörda personen är eller har varit bosatt i den ansökande medlemsstaten eller i den medlemsstat till vilken ansökan riktas.

Motivering

I de fall där den berörda personen är eller har varit bosatt i en medlemsstat och detta kan styrkas kan en ansökan om uppgifter från den medlemsstaten inte vara beroende av val från den medlemsstat varifrån ansökan riktas.

Ändringsförslag 16

Artikel 7, punkt 1, led a

a) Nationella brottmålsdomar.

a) Nationella brottmålsdomar som förts in i kriminalregistret.

Motivering

Syftet är att klargöra att endast registrerade domar, dvs. domar som inte strukits på grund av att straffet har avtjänats, har rättsverkan. Detta ändringsförslag skall tillsammans med det följande ändringsförslaget bidra till att man inte skapar ett alltför komplicerat system som kan begränsa utbytet av uppgifter.

Ändringsförslag 17

Artikel 7, punkt 1, led d

d) Brottmålsdomar som av kunnats av tredjeländer och som överförts till myndigheten.

d) Brottmålsdomar som avkunnats av tredjeländer och som överförts till myndigheten och förts in i kriminalregistret.

Motivering

Syftet är att klargöra att endast registrerade domar, dvs. domar som inte strukits på grund av att straffet har avtjänats, har rättsverkan.

Ändringsförslag 18

Artikel 7, punkt 2, stycke 1

2. Om en ansökan om utdrag ur kriminalregistret enligt villkoren i artikel 6 riktas till den centrala myndigheten i den medlemsstat där den anklagade är medborgare av andra skäl än ett brottmålsförfarande, skall myndigheten svara enligt nationell lagstiftning om nationella brottmålsdomar och brottmålsdomar som avkunnats av tredjeländer och som överförts till denna.

2. Om en ansökan om utdrag ur kriminalregistret enligt villkoren i artikel 6 riktas till den centrala myndigheten i den medlemsstat där den anklagade är medborgare av andra skäl än ett brottmålsförfarande, skall myndigheten när det gäller nationella brottmålsdomar och brottmålsdomar som avkunnats av tredjeländer och som överförts till denna och förts in i dess kriminalregister svara enligt nationell lagstiftning.

Motivering

Syftet är att klargöra att endast registrerade domar, dvs. domar som inte strukits på grund av att straffet har avtjänats, har rättsverkan, och att ringa in vilka uppgifter som får överföras.

Ändringsförslag 19

Artikel 7, punkt 2, stycke 2

Den centrala myndighet i den medlemsstat där den anklagade är medborgare skall hos den centrala myndigheten i den dömande medlemsstaten omgående verifiera om och i vilken utsträckning uppgifterna om de brottmålsdomar som avkunnats av denna och som överförts till den förra får överföras till den ansökande medlemsstatens centrala myndighet.

Om uppgifter överförs av den dömande medlemsstaten skall den centrala myndigheten i den medlemsstat där den anklagade är medborgare vidarebefordra de mottagna uppgifterna. Vid överföringen av uppgifter i enlighet med artikel 4 får den dömande medlemsstatens centrala myndighet underrätta den centrala myndigheten i den medlemsstat där den anklagade är medborgare om att uppgifterna om de brottmålsdomar som avkunnats i den förra och överförts till den senare får överföras till den centrala myndigheten i en annan ansökande medlemsstat, men enbart med den dömande medlemsstatens samtycke.

Motivering

Generellt sett skall det vara tillåtet att överföra uppgifterna till en ansökande medlemsstat även om denna varken är den medlemsstat där den anklagade är medborgare eller den medlemsstat som avkunnade domen. Undantag kan dock göras om det finns särskilda skäl. Ett samrådssystem, t.ex. det som föreslogs i den ursprungliga texten i detta stycke, skulle försvåra utbytet av uppgifter.

Ändringsförslag 20

Artikel 7, punkt 2, stycke 3

Den dömande medlemsstaters centrala myndighet skall svara den medlemsstat där den anklagade är medborgare så snart att denna kan svara inom den frist som anges i artikel 8.

Om samtycke krävs från den dömande medlemsstaten skall dess centrala myndighet svara den medlemsstat där den anklagade är medborgare så snart att denna kan svara inom den frist som anges i artikel 8.

Motivering

Syftet är att skapa överensstämmelse med ändringsförslag 18.

Ändringsförslag 21

Artikel 7, punkt 4

4. Om en ansökan om utdrag ur kriminalregister riktas till den centrala myndigheten i en annan medlemsstat än den där den anklagade är medborgare, skall denna medlemsstat överföra alla uppgifter om nationella brottmålsdomar till den centrala myndigheten i den ansökande medlemsstaten. Om ansökan görs i andra syfte än ett brottmålsförfarande skall den besvaras enligt nationell lagstiftning.

4. Om en ansökan om utdrag ur kriminalregister riktas till den centrala myndigheten i en annan medlemsstat än den där den anklagade är medborgare, skall den medlemsstat till vilken ansökan ställs överföra alla uppgifter om de brottmålsdomar som förts in i dess kriminalregister till den centrala myndigheten i den ansökande medlemsstaten. Om ansökan görs i andra syften än ett brottmålsförfarande skall den centrala myndigheten i den medlemsstat till vilken ansökan ställs besvara enligt nationell lagstiftning.

Motivering

Syftet är att klargöra att endast registrerade domar, dvs. domar som inte strukits på grund av att straffet har avtjänats, har rättsverkan, och att ringa in vilka uppgifter som får överföras.

Ändringsförslag 22

Artikel 9, punkt -1 (ny)

 

-1. Vid behandling av personuppgifter enligt detta rambeslut skall åtminstone följande grundprinciper respekteras:

 

a) Behandlingen av uppgifter skall vara föreskriven i lag, nödvändig och proportionell i förhållande till syftet med insamlingen och/eller vidarebehandlingen.

 

b) Uppgifter kan endast behandlas för fastställda och legitima syften och vidarebehandlas på ett sätt som är förenligt med dessa syften.

 

c) Uppgifterna skall vara exakta och uppdaterade.

 

d) Särskilda kategorier av uppgifter rörande ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i parti eller fackförening, sexuell läggning eller hälsa skall behandlas endast om detta är absolut nödvändigt i ett specifikt fall och om detta sker i enlighet med lämpliga garantier.

Ändringsförslag 23

Artikel 9, punkt 1

1. Personuppgifter som tillhandahålls enligt artikel 7.1 och 7.4 i brottmålsförfaranden får av den ansökande medlemsstaten endast användas i det förfarande inom vars ram de begärts och i enlighet med formuläret i bilagan.

1. Personuppgifter som tillhandahålls enligt artikel 7.1 och 7.4 i brottmålsförfaranden får av den ansökande medlemsstaten användas i enlighet med principerna i punkt -1, dock bara i samband med det förfarande inom vars ram de begärts och i enlighet med formuläret i bilagan.

Ändringsförslag 24

Artikel 9, punkt 2

2. Personuppgifter som överförs enligt artikel 7.2 och 7.4 i andra syften än ett brottmålsförfarande får inte användas av den ansökande medlemsstaten med stöd i dess nationella lagstiftning för andra syften än de för vilka de begärts och inom de tidsfrister som den medlemsstat till vilken ansökan riktas angivit i formuläret.

2. Personuppgifter som överförs enligt artikel 7.2 och 7.4 i andra syften än ett brottmålsförfarande får användas av den ansökande medlemsstaten med stöd i dess nationella lagstiftning och i enlighet med principerna i punkt -1, dock bara för de syften för vilka de begärts och inom de tidsfrister som den medlemsstat till vilken ansökan riktas angivit i formuläret.

Ändringsförslag 25

Artikel 9, punkt 3

3. Oberoende av punkterna 1 och 2 får personuppgifter som överförts enligt artikel 7.1, 7.2 och 7.4 användas av den ansökande medlemsstaten för att avvärja ett omedelbart och allvarligt hot mot den allmänna säkerheten.

3. Oberoende av punkterna 1 och 2 får personuppgifter som överförts enligt artikel 7.1, 7.2 och 7.4 användas av den ansökande medlemsstaten om denna användning är nödvändig och proportionell i syfte att avvärja ett omedelbart och allvarligt hot mot den allmänna säkerheten; i så fall skall den ansökande medlemsstaten tillhandahålla den medlemsstat till vilken ansökan ställs ett meddelande i efterhand avseende uppfyllelsen av kraven på nödvändighet, proportionalitet, sakens brådskande natur och hotets allvar.

Ändringsförslag 26

Artikel 9, punkt 4

4. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att personuppgifter som överförts till ett tredje land enligt artikel 7.3 blir föremål för samma användningsbegränsningar som gäller medlemsstater enligt punkterna 1, 2 och 3 i föregående artikel.

4. Medlemsstaterna skall dessutom vidta nödvändiga åtgärder för att personuppgifter som överförts till ett tredje land enligt artikel 7.3 blir föremål för samma användningsbegränsningar som gäller medlemsstater enligt punkterna 1, 2 och 3 i föregående artikel.

Ändringsförslag 27

Artikel 9, punkt 5

5. Denna artikel skall inte gälla personuppgifter som en medlemsstat erhållit enligt detta rambeslut och som kommer från samma medlemsstat.

5. Punkterna 1–4 skall inte gälla personuppgifter som en medlemsstat erhållit enligt detta rambeslut och som kommer från samma medlemsstat.

Ändringsförslag 28

Artikel 9, punkt 5a (ny)

 

5a. Varje medlemsstat skall se till att de nationella dataskyddsmyndigheterna systematiskt får information om utbytet av personuppgifter enligt detta rambeslut och framför allt om användningen av personuppgifter under de omständigheter som avses i artikel 9.3.

Medlemsstaternas dataskyddsmyndigheter skall övervaka det utbyte som avses i stycke 1 och samarbeta med varandra i detta syfte.

Ändringsförslag 29

Artikel 9a (ny)

 

Artikel 9a

 

Den registrerades rättigheter

 

1. Den registrerade skall informeras om det faktum att personuppgifter om honom eller henne behandlas. Tillhandahållandet av denna information skall senareläggas om detta är nödvändigt för att inte äventyra de ändamål för vilka uppgifterna behandlas.

 

2. Den registrerade skall ha rätt att utan obefogat dröjsmål få information om vilka uppgifter som behandlas på ett språk som han eller hon förstår, samt att korrigera och, i tillämpliga fall, radera sådana uppgifter som har behandlats i strid med de principer som anges i artikel 9.-1.

 

3. Tillgång till den information som avses i punkt 1 kan nekas eller senareläggas om detta är absolut nödvändigt för att

 

a) skydda säkerheten och den allmänna ordningen,

 

b) förhindra ett brott,

 

c) inte hindra undersökningen eller beivrandet av straffbara gärningar,

 

d) skydda tredje parters rättigheter och garantier.

Ändringsförslag 30

Artikel 11, punkt 2, led a

a) uppgifter om personer som är föremål för en brottmålsdom (efternamn, förnamn, födelsedatum, födelseort, pseudonymer eller alias om sådana förekommer, kön, nationalitet, rättslig form och säte för juridiska personer),

a) uppgifter om personer som är föremål för en brottmålsdom (efternamn, förnamn, tidigare namn, födelsedatum, födelseort och födelseland, pseudonymer eller alias om sådana förekommer, kön, nationalitet, rättslig form och säte för juridiska personer),

Motivering

Tidigare namn bör införas med tanke på att det är vanligt med namn- och identitetsbyten.

Ändringsförslag 31

Artikel 11, punkt 2, led b

b) uppgifter om brottmålsdomens form (datum och plats, den beslutsfattande myndighetens namn och typ),

b) uppgifter om brottmålsdomens form (datum och plats, referensnummer om detta är känt samt den beslutsfattande myndighetens namn och typ),

Motivering

Identifieringen kommer att underlättas genom att man i förekommande fall anger brottmålsdomens referensnummer.

Ändringsförslag 32

Artikel 11, punkt 2, led c

c) uppgifter om faktabakgrunden till domen (datum, plats, typ och tillämplig brottsrubricering), samt

c) uppgifter om faktabakgrunden till domen (datum, typ och tillämplig brottsrubricering), samt

Motivering

Den plats där brottet begicks är irrelevant när det gäller de följder som domen kan få för andra straffrättsliga förfaranden. Några medlemsstater anger inte brottsplatsen bland de uppgifter som förs in i kriminalregistret.

Ändringsförslag 33

Artikel 11, punkt 6

6. De tekniska åtgärder som avses i punkt 5 skall genomföras senast tre år efter antagandet av det standardiserade formatet och de metoder som krävs för att möjliggöra ett datoriserat utbyte av uppgifter om brottmålsdomar.

6. De tekniska åtgärder som avses i punkt 5 skall genomföras senast ett år efter antagandet av det standardiserade formatet och de metoder som krävs för att möjliggöra ett datoriserat utbyte av uppgifter om brottmålsdomar.

Ändringsförslag 34

Artikel 14, punkt 5

5. Föreliggande rambeslut påverkar inte tillämpningen av mer gynnsamma bestämmelser som finns i bilaterala eller multilaterala avtal som slutits mellan medlemsstaterna.

5. Föreliggande rambeslut påverkar inte tillämpningen av mer gynnsamma bestämmelser som finns i bilaterala eller multilaterala avtal eller konventioner som slutits mellan medlemsstaterna.

Motivering

Syftet är att skapa överensstämmelse med ändringsförslag 17.

  • [1]  Ännu ej offentliggjort i EUT.

MOTIVERING

Bakgrund

Information om olika typer av fällande domar, arresteringar, husrannsaknings‑ och häktningsorder, straffregisteruppgifter och andra signifikanta bevis på en kriminell bakgrund läggs in och bevaras i straffregister i enlighet med den nationella lagstiftningen i varje medlemsstat. Huvudsyftet med straffregistret är att tillhandahålla en fullständig historik över alla enskilda kriminella bakgrunder. Denna kan användas för en rad ändamål, som att identifiera misstänkta, bidra till pågående brottsundersökningar, avgöra hur strikt en dom i ett brottmål skall tillämpas eller för att klargöra och utvärdera en persons ärlighet och lämplighet. Förekomsten av sådana register avspeglar behovet av att lägga in och bevara information om fällande domar mot medborgare eller invånare i ett land. Principen att det är varje medlemsstats ansvar att centralisera informationen om fällande domar mot de egna invånarna har bibehållits oförändrad (nationalitetsprincipen).

På grund av konsekvenserna av frekventa förflyttningar över gränserna i EU blir det dock vanligare och vanligare att människor döms i brottmål utanför de länder där de är medborgare. Huvudfrågan är därför vad man skall göra med informationen om fällande domar mot personer som vare sig är medborgare eller invånare i den medlemsstat där de har dömts: hur dessa domar skall registreras och till vem de skall vidarebefordras och hur. Som läget är nu finns det inga gemensamma EU‑kriterier för fällande domar mot icke‑medborgare (eftersom det handlar om en rent nationell kompetens). Å ena sidan tar en del medlemsstater inte med utländska domar mot deras medborgare i sina straffregister, å andra sidan använder sig de som gör det av olika kriterier när de lägger in uppgifterna. Således varierar den registrerade informationen om utdömda straff från ett land till ett annat. Bortsett från att information av olika slag registreras är det befintliga systemet för informationsutbyte mellan medlemsstaterna otillfredsställande och leder inte till någon effektiv eller korrekt användning över gränserna.

Med hänsyn till behovet av att till fullo respektera mångfalden av rättsliga system i medlemsstaterna, domarkårens oberoende och alla befintliga EU‑mekanismer är det nu viktigt att skyndsamt konsolidera det europeiska rättsområdet för att se till att alla EU‑medborgares grundläggande fri‑ och rättigheter tryggas, samtidigt som den ömsesidiga tilliten och rättsstatsprincipen förstärks i hela unionen. I det sammanhanget är det viktigt att utöka det rättsliga samarbetet, och där är informationsutbytet en av huvudfrågorna.

Syftet med detta förslag är att förbättra kommunikationen och se till att förfrågningar om information om straffuppgifter medlemsstaterna emellan besvaras korrekt, fullständigt och uttömmande.

Således krävs det ytterligare framsteg för att skapa europeiska mekanismer för informationsutbyte i en standardiserad, datoriserad och lätt överförbar form, med hjälp av automatiserade förfaranden och på grundval av ett ”europeiskt standardformat”.

Den befintliga rättsliga ramen

För närvarande cirkulerar information om fällande domar mellan medlemsstaterna i enlighet med mekanismerna i europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål från 1959 (Europarådets konvention, hädanefter kallad ”1959 års konvention”), och närmare bestämt artiklarna 13 och 22 samt artikel 4 i tilläggsprotokollet av den 17 mars 1978.

Dessa bestämmelser reglerar

–    omständigheterna kring vidarebefordrande av utdrag ur straffregister till andra undertecknare av konventionen (artikel 13), och

–    skyldigheten att på ett ömsesidigt och automatiserat sätt en gång om året översända uppgifter om fällande domar mot medborgare i andra medlemsstater som har undertecknat konventionen (artikel 22).

Den mekanism som bygger på 1959 års konvention är dock inte tillfredsställande. Det automatiska vidarebefordrandet av information om fällande domar mot medborgare i andra medlemsstater som har undertecknat konventionen (artikel 22) är ibland otillräckligt och kan till och med vara helt obefintligt.

För att erhålla information genom en begäran om inbördes rättshjälp enligt artikel 13 måste man följa ett förfarande som är så komplicerat att de rättsliga myndigheterna helt enkelt inte begär någon information. Detta innebär att medborgare i andra medlemsstater ofta döms med hänsyn tagen till deras straffregister i det land där rättegången äger rum, och inte med hänsyn till domar mot dem i andra medlemsstater, och i synnerhet inte till domar i det land där de är medborgare eller invånare.

Innehållet i förslaget

Den 13 oktober 2004 antog kommissionen ett första förslag till ett rambeslut om utbyte av information som har hämtats ur straffregister, i syfte att på kort sikt förbättra mekanismerna i 1959 års konvention. Detta förslag förändrar dock inte dessa mekanismer på något signifikant sätt, och är bara ett litet steg mot att åtgärda deras brister. Det föreliggande förslaget syftar till att reformera dessa mekanismer i grunden, för att se till att den medlemsstat där personen i fråga är medborgare kan ge ett snabbt, korrekt, fullständigt och uttömmande svar på de framställningar om information som den får.

Man måste också ta hänsyn till rådets rambeslut om att fällande domar i EU:s medlemsstater skall beaktas i nya brottmålsprocesser. Vid RIF‑rådets sammanträde den 4–5 december 2006 kom man fram till en generell överenskommelse om tillämpningen av detta beslut. Icke desto mindre kan det bara bli verkningsfullt om det finns mekanismer som underlättar utbytet av information om straffuppgifter.

Automatisk överföring av information om fällande domar

Enligt förslaget blir medlemsstaterna skyldiga att regelbundet utbyta information, antingen omedelbart eller så snart som möjligt (inte bara en gång om året), om fällande domar och andra senare förändringar som gör att information i straffregistren ändras eller tas bort. Dessutom är den medlemsstat där den dömde är medborgare skyldig att behålla och uppdatera den översända informationen (alla register måste innehålla samma information om en viss person och en viss dom). Dessa regler får dock inte användas på ett sådant sätt att någon behandlas mindre fördelaktigt än om han eller hon hade dömts av en domstol i sin egen medlemsstat.

Om de nationella reglerna om förande av straffregister till exempel har medfört att en nationell dom har raderats, kan den medlemsstat där personen i fråga är medborgare inte längre använda den informationen i nationella processer. Den kan emellertid fortfarande översända den till en annan medlemsstat som begär den.

För att se till att utbytet fungerar på ett ändamålsenligt och korrekt sätt bör informationen om domarna innehålla den dömdes nationalitet och den tidsperiod under vilken uppgiften skall kvarstå i den dömande medlemsstatens register.

Utbyte av information efter en framställning

Information om straffuppgifter kan begäras av den centrala myndigheten i en medlemsstat, av en individ avseende hans eller hennes egen kriminella bakgrund (genom en central myndighet i en medlemsstat) eller av ett tredjeland (enligt artikel 13 i 1959 års konvention). För att underlätta utbytet måste alla framställningar från en central myndighet följa ett ”europeiskt standardformat” (tredjeländer är undantagna).

I syfte att påskynda informationsutbytet innehåller förslaget också tidsgränser för besvarandet av framställningar. En framställning från en medlemsstat måste besvaras inom tio dagar, och en framställning från en individ avseende hans eller hennes egen kriminella bakgrund inom tjugo arbetsdagar. Framställningar från tredjeländer styrs av 1959 års konvention, som inte innehåller någon specifik tidsgräns.

Förslaget innehåller tre slags förfaranden för att besvara en begäran om information om fällande domar:

1.   När en framställning görs av en medlemsstat till den medlemsstat där personen i fråga är medborgare:

      –  Om informationen begärs i samband med ett straffrättsligt förfarande måste den medlemsstat där personen i fråga är medborgare översända information om alla fällande domar som finns i dess register: nationella domar, domar avkunnade i andra medlemsstater och domar avkunnade i tredjeländer.

      –  Om informationen begärs för andra syften än straffrättsliga förfaranden måste den medlemsstat där personen i fråga är medborgare svara i enlighet med sin egen lagstiftning om nationella fällande domar och fällande domar i tredjeländer. När det gäller fällande domar i en annan medlemsstat måste den dock kontrollera med medlemsstaten i fråga om och i vilken utsträckning den kan översända den erhållna informationen.

2.   När framställningen görs av ett tredjeland till den medlemsstat där personen i fråga är medborgare (enligt artikel 13 i 1959 års konvention) skall informationen om nationella fällande domar översändas i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat från vilken informationen begärs, liksom fallet är med fällande domar i tredjeländer. Om den begärda informationen innehåller fällande domar från en annan medlemsstat måste dock den medlemsstat där personen i fråga är medborgare och varifrån informationen begärs kontrollera om och i vilken utsträckning den kan översända informationen.

3.   Om en annan medlemsstat än den medlemsstat där personen i fråga är medborgare får en begäran om information från någon annan medlemsstat måste den vidarebefordra informationen om nationella fällande domar. Om framställningen inte har samband med något straffrättsligt förfarande skall medlemsstaten svara i enlighet med den nationella lagstiftningen.

Föredragandens kommentarer och rekommendationer

Föredraganden anser att kommissionens förslag bör välkomnas, och att förverkligandet av den föreslagna mekanismen kommer att ge ett positivt tillskott till antagandet av resolutioner på det rättsliga området.

Han föreslår ett antal ändringar som syftar till att göra förslaget mer fullständigt och klargöra formuleringarna i det. En del av ändringsförslagen är avsedda att placera det i linje med rambeslutet om att fällande domar i EU:s medlemsstater skall beaktas i samband med nya straffrättsliga förfaranden.

Förslaget måste vara tydligt och exakt formulerat, och villkorliga formuleringar som kan ge intrycket att översändandet av information kan vara ett rent uttryck för medlemsstaternas goda vilja måste undvikas. På samma sätt måste den juridiska terminologin i de olika språkversionerna helt motsvara den som används i medlemsstaten i fråga.

För att öka effektiviteten i det praktiska straffrättsliga samarbetet är det viktigt att bibehålla den mekanism som kommissionen föreslår, enligt vilken

1.   den medlemsstat där personen i fråga är medborgare kommer att vara ansvarig för att bevara informationen om fällande domar mot dess egna medborgare,

2.   ändringar eller raderingar av information om straffuppgifter i den dömande medlemsstaten måste leda till samma ändringar eller raderingar i den medlemsstat där personen i fråga är medborgare.

Hur det går till när straffuppgifter ändras eller tas bort är naturligtvis mycket viktigt. Det finns självfallet två möjligheter: dessa ändringar eller raderingar kan antingen följa lagstiftningen i den medlemsstat där den dömde personen är medborgare eller i den dömande medlemsstaten.

I det första fallet skulle det vara avhängigt av den dömde personens nationalitet om straffuppgifter som följer av en dom i en nationell domstol skulle bli tillgänglig för de övriga medlemsstaterna. En medlemsstat som ber om information ur registret i den medlemsstat där personen i fråga är medborgare skulle inte nödvändigtvis få all befintlig information om personen: den skulle bara få sådana uppgifter som den medlemsstat där personen i fråga är medborgare anser att den skall hålla enligt lag.

Det verkar mer korrekt att tillämpa lagstiftningen i den dömande medlemsstaten. I det fallet uppstår ingen snedvridning på grund av nationalitet och fullständigheten hos de uppgifter som finns i straffregistren tryggas, även om det inte skulle finnas någon garanti för att samma regler skulle gälla den tidsperiod som straffuppgifter skall behållas.

Slutligen får inte beslutet leda till krav som det blir svårt för medlemsstaterna att uppfylla, eftersom det skulle göra informationsutbytet långsammare. En del av de föreslagna bestämmelserna skulle innebära att man skapar underindex och underregister som skulle fördröja genomförandet av den mekanism som skall inrättas.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Utbyte av uppgifter ur kriminalregister mellan medlemsstater

Referensnummer

KOM(2005)0690 – C6-0052/2006 – 2005/0267(CNS)

Begäran om samråd med parlamentet

10.2.2006

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

LIBE

16.2.2006

Föredragande

       Utnämning

Agustín Díaz de Mera García Consuegra

23.1.2006

 

 

Behandling i utskott

12.7.2006

11.4.2007

8.5.2007

 

Antagande

8.5.2007

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

41

0

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Alexander Alvaro, Mario Borghezio, Philip Bradbourn, Mihael Brejc, Kathalijne Maria Buitenweg, Michael Cashman, Carlos Coelho, Fausto Correia, Elly de Groen-Kouwenhoven, Panayiotis Demetriou, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Bárbara Dührkop Dührkop, Kinga Gál, Roland Gewalt, Lilli Gruber, Jeanine Hennis-Plasschaert, Lívia Járóka, Ewa Klamt, Wolfgang Kreissl-Dörfler, Barbara Kudrycka, Stavros Lambrinidis, Henrik Lax, Kartika Tamara Liotard, Sarah Ludford, Dan Mihalache, Claude Moraes, Javier Moreno Sánchez, Martine Roure, Inger Segelström, Károly Ferenc Szabó, Adina-Ioana Vălean, Ioannis Varvitsiotis, Manfred Weber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Edit Bauer, Simon Busuttil, Ignasi Guardans Cambó, Jean Lambert, Katalin Lévai, Antonio Masip Hidalgo, Marianne Mikko, Hubert Pirker, Eva-Britt Svensson

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Tobias Pflüger

Ingivande

10.5.2007