Betänkande - A6-0191/2007Betänkande
A6-0191/2007

    BETÄNKANDE om konsumenternas förtroende för den digitala miljön

    16.5.2007 - (2006/2048(INI))

    Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
    Föredragande: Zuzana Roithová

    Förfarande : 2006/2048(INI)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A6-0191/2007

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

    om konsumenternas förtroende för den digitala miljön

    (2006/2048(INI))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av kommissionens grönbok om översynen av konsumentregelverket (KOM(2006)0744) och dokumentet ”EC Consumer Law Compendium – Comparative Analysis”[1],

    –   med beaktande av den offentliga utfrågningen (och de expertundersökningar som lades fram vid denna utfrågning) om konsumenternas förtroende för den digitala miljön, som hölls vid Europaparlamentet den 24 januari 2007,

    –   med beaktande av EG fördraget, särskilt artiklarna 95 och 153 i detta,

    –   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk: utvecklingen i framtiden[2] och sin resolution av den 7 september 2006 om europeisk avtalsrätt[3],

    –   med beaktande av gällande gemenskapslagstiftning på områdena konsumentskydd, e‑handel och informationssamhällets utveckling,

    –   med beaktande av det tyska ordförandeskapets stadga om konsumentmakt i den digitala miljön,

    –   med beaktande av kommissionens meddelande om skräppost, spionprogram och sabotageprogram (KOM(2006)0688),

    –   med beaktande av kommissionens meddelande om översynen av EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnätverk och kommunikationstjänster (KOM(2006)0334),

    –   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6‑0191/2007), och av följande skäl:

    A. Digital teknik är numera en del av vardagslivet: IKT-industrin spelar huvudrollen när det gäller att erbjuda plattformar, apparatur, mjukvara, informationstjänster, kommunikation, underhållning och kulturprodukter. Gränsen mellan varor och tjänster håller på att suddas ut, olika former av IKT smälter samman, inköpsmetoderna blir fler och fler och konsumenterna skapar i ökande grad själva produkters innehåll eller mervärde. I denna nya komplexa struktur blir det dessutom allt svårare att identifiera vem som tillhandahåller en enskild del av en tjänst och att förstå påverkan från ny teknik och nya affärsformer.

    B.  Förtroendet för den digitala miljön är lågt hos konsumenter och näringsliv i Europa. I vissa av e-handelns aspekter ligger Europa efter Förenta staterna och Asien.

    C. Trots den digitala kommunikationens potential använder sig enbart 6 procent av konsumenterna av gränsöverskridande e-handel med varor, tjänster och innehåll, men denna siffra ökar.

    D. Trots möjligheterna till alternativ tvistlösning använder endast 3 procent av återförsäljarna sådana tjänster, och 41 procent av återförsäljarna känner inte ens till att de kan använda dessa redskap.

    E.  En utveckling av EU:s digitala marknad skulle avsevärt öka EU:s konkurrenskraft i världshandeln.

    F.  Den s.k. nätneutraliteten förtjänar att granskas i detalj och bevakas noggrant på gemenskapsnivå, så att man kan frigöra och helt uttömma dess potential att främja konsumenternas val och göra det möjligt för även nya företag att få jämlik tillgång till den inre marknaden.

    G. Fragmentariseringen av delar av den elektroniska marknaden inom EU hotar rättigheterna enligt gemenskapens regelverk.

    H. Den digitala klyftan är social och geografisk, och de som inte följer med i den digitala utvecklingen bor oftast i missgynnade områden och på landsbygden.

    I.   Konsumenter och näringsliv i Europa har föga rättssäkerhet i gränsöverskridande e-handel inom EU, i jämförelse med nationella transaktioner och transaktioner utanför EU.

    J.   En enda elektronisk transaktion omfattas av många rättsliga bestämmelser som medför sinsemellan olikartade krav, vilket inte förser vare sig näringslivets aktörer eller konsumenterna med tydliga och lättillämpade regler.

    K. Informationssamhällets framtid beror till stor del på dess förmåga att kunna garantera både ett tillräckligt starkt skydd för personuppgifter och en hög säkerhetsnivå i den digitala miljön.

    1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja en lämplig ram för utvecklingen av e‑handeln som skulle ge ett uppsving åt den för närvarande låga nivån på konsumenternas förtroende, skapa en attraktivare företagsmiljö, förbättra lagstiftningens kvalitet, stärka konsumenternas rättigheter och småföretagsoperatörernas ställning på marknaden och stoppa fragmentariseringen av den inre marknaden i den digitala miljön. Parlamentet välkomnar därför kommissionens meddelande om EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 – Starkare konsumenter, högre välbefinnande för konsumenterna och ett effektivt konsumentskydd (KOM(2007)0099).

    2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid sidan om försöken att förbättra kvaliteten på konsumentlagstiftning inrikta sig på att ta fram lämpliga regler för gränsöverskridande e‑handel i form av standarder som frivilligt skulle följas av dem som ingår i det europeiska systemet för förtroendemärkning för gränsöverskridande e‑handel.

    3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en strategi för att öka konsumenternas förtroende för den digitala miljön i dess helhet, baserat på erfarenheterna inom initiativet för e‑förtroende[4].

    4.  Europaparlamentet är övertygat om att initiativet om e-integration måste omsättas i konkreta åtgärder och det snabbt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att kräva att de medlemsstater som har undertecknat detta alleuropeiska initiativ vidtar åtgärder i detta syfte.

    5.  Enligt Europaparlamentets övertygelse bör det finnas en bredare definition av begreppet konsument som är bättre anpassad till informationssamhället.

    6.  Europaparlamentet är övertygat om att småföretagsoperatörer behöver särskilt skydd för att stärka sin marknadsställning i informationssamhället.

    7.  Europaparlamentet betonar att det finns faktorer som leder till bristande konsumentförtroende i den digitala miljön och anser därför att det är nödvändigt att bedriva en aktiv politik och stödja särskilda mekanismer för att öka konsumenternas förtroende genom att garantera att transaktioner i den digitala miljön kan utföras på ett säkert och korrekt sätt.

    8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 2006/2004 om konsumentskyddssamarbete[5], ingå samarbetsavtal om konsumentskydd med tredjeländer (särskilt med OECD-länder), vilket skulle förbättra möjligheterna att säkerställa efterlevnaden av konsumenternas rättigheter i den digitala miljön.

    9.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ om att se över och uppdatera regelverket på konsumentområdet, och särskilt att e-handeln betonas så starkt.

    Att öka konsumenternas förtroende för den digitala miljön

    10. Europaparlamentet anser att en ny strategi för e-förtroende skulle bidra till att öka konsumenternas förtroende, särskilt genom framsteg på följande områden:

    –  Att skapa ett stipendieprogram som använder sig av befintliga finansiella program för projekt som syftar till att öka konsumenternas förtroende för den digitala miljön, inbegripet utbildnings- och informationskampanjer och projekt för att kontrollera hur online‑tjänster fungerar i praktiken (exempelvis anonyma kundbesök).

    –  Att utarbeta en elektronisk undervisningsmodul som är direkt relaterad till konsumentskydd och användarnas rättigheter i den digitala miljön inom konsumenträttsprojektet Dolceta (Development of On Line Consumer Education Tools for Adults). I denna skulle det samtidigt tas hänsyn till unga konsumenters särskilda intressen i den digitala miljön.

    –  Att stödja utbildnings‑ och informationsprojekt som syftar till att göra små och medelstora företag mer medvetna om vad de har för skyldigheter när de tillhandahåller varor, tjänster och innehåll över en gräns i den digitala miljön.

    –  Att förstärka traditionella styrmedel för konsumentskyddet, så att dessa kommer till effektiv användning även i den digitala miljön, exempelvis genom att ge de europeiska konsumentcentrumen ökade befogenheter.

    –  Att undanröja hinder för entreprenörer som bedriver gränsöverskridande verksamhet i den digitala miljön, exempelvis genom att standardisera EU:s regler för gränsöverskridande elektronisk fakturering (e‑fakturering).

    –  Att inrätta ett europaövergripande expertforum för utbyte av bästa nationella praxis, vilket även skulle utgöra en långsiktig lagstiftnings- och icke‑lagstiftningsstrategi för ökat konsumentförtroende för den digitala miljön.

    –  Att göra konsekvensanalyser av alla lagstiftningsförslag som rör den inre marknaden för att bedöma förslagens följder för konsumenterna i den digitala miljön.

    –  Att samordna och stödja uppföranderegler för självreglering i Europa i enlighet med bästa praxis och de viktigaste aspekterna av effektiv självreglering (inklusive en bedömning av deras faktiska betydelse för att förbättra konsumenternas ställning på marknaden i den digitala miljön).

    –  Att införa kravet på en extern granskning av vissa typer av elektroniska tjänster där det finns ett extra stort behov av att se till att de är fullständigt säkra, för att skydda personuppgifter och personlig information (exempelvis vid bankärenden över Internet) osv.

    –  Att stödja obligatorisk användning av den säkraste betalningstekniken för betalningar via Internet.

    –  Att skapa ett europeiskt system för tidig varning, bland annat en databas, för att bekämpa bedrägeriverksamhet i den digitala miljön. Denna databas bör innehålla en möjlighet för konsumenterna att rapportera bedrägligt beteende genom att fylla i ett enkelt formulär på nätet.

    –  Europaparlamentet efterlyser en informationskampanj på EU‑nivå om försäljning av förfalskade mediciner över Internet där det framhålls vilket allvarligt folkhälsohot detta utgör .

    11. Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att alla medlemsstater i tid och på ett effektivt sätt införlivar direktivet om otillbörliga affärsmetoder i sin lagstiftning, eftersom detta är ett viktigt redskap för att garantera konsumentskydd vid gränsöverskridande transaktioner.

    12. Europaparlamentet anser även att ett återupplivat initiativ för e-förtroende inte enbart skulle behandla konsumentskyddet utan även ange ett samordnat angreppssätt för frågan om den digitala miljön som helhet, inbegripet analyser av faktorer utanför marknaden som skyddandet av privatlivets helgd, allmänhetens tillgång till informationsteknik (e‑integration), Internetsäkerhet osv.

    13. Europaparlamentet framhåller att unionsmedborgarnas rätt till tillträde till den digitala miljön är oerhört viktig och upprepar i detta sammanhang hur viktigt det är att använda sig av lämpliga ekonomiska och rättsliga verktyg för att främja e-integration, framför allt genom att genomföra och vid behov stärka allmänna tjänsteskyldigheter på det elektroniska kommunikationsområdet, samt tillhandahålla finansiella resurser för investeringar i utvecklandet av en digital kommunikationsinfrastruktur.

    14. Europaparlamentet är övertygat om att samråd med berörda parter (företrädare för näringslivet och för konsumentorganisationerna) måste ske i fråga om kommande åtgärder.

    Kulturen inom e-handeln

    15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att börja utforma frivilliga europeiska standarder avsedda att underlätta gränsöverskridande e-handel, dvs. europeiska standarder som överbrygger språkskillnader och skillnader mellan gällande lagstiftning i de olika medlemsstaterna – detta är en faktor som på ett allvarligt sätt hindrar såväl konsumenter som små och medelstora företag från att till fullo kunna utnyttja den inre marknadens potential i den digitala miljön.

    16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja införandet av frivilliga standardiserade kontrakt och frivilligt standardiserade allmänna handelsvillkor för e-handel för att garantera ett balanserat förhållande, eftersom varken konsumenterna eller företagen normalt är experter på lag och teknik. Parternas möjlighet att själva utforma avtalen baserat på den grundläggande civilrättsliga principen om fri avtalsrätt bör dock finnas kvar.

    17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kräva att entreprenörer som frivilligt använder standardavtal och standardiserade allmänna handelsvillkor skall upplysa om avtalsvillkor som avviker från dessa.

    18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att de bestämmelser som reglerar elektronisk kommunikation skall ändras så att insynen och offentliggörandet av information till slutanvändarna förbättras.

    Europeisk förtroendemärkning för e-handel över gränserna

    19. Kommissionen uppmanas att ta initiativ till att definiera en europeisk förtroendemärkning för att garantera ökad säkerhet på området för e-handel över gränserna, och att i detta sammanhang tillhandahålla en allmän rättslig ram för frivillig förtroendemärkning i enlighet med direktivet om e-handel. Europaparlamentet rekommenderar att följande bör ingå:

    –  Ett prisvärt system.

    –  Ingen konkurrens med befintliga förtroende- eller kvalitetsmärkningar.

    –  Betalning för kostnader endast vid tvister.

    –  Principen om självreglering (märkningen tilldelas inte på institutionell väg, utan handlare använder den om de offentligt visar att de tillhandahållit obligatorisk information inom föreskriven tid, använt rekommenderade kontrakt, utan dröjsmål handlagt klagomål, använt sig av alternativa tvistlösningssystem eller uppfyllt andra europeiska normer).

    –  Böter för användning som inte är korrekt.

    20. Europaparlamentet konstaterar emellertid följande problem med att genomföra effektiva förtroendemärkningssystem:

    –  Parternas ovilja att investera i marknadsföringen och främjandet av sådana system.

    –  Det finns stor risk för bedrägerier om ordentlig tillsyn saknas.

    21. Europaparlamentet är övertygat om att de mest effektiva sätten att främja konsumenternas förtroende är

    –  sektorspecifika system med starkt stöd och stark tillsyn av ett handelsorgan med övergripande stöd från små och medelstora företag inom sektorn,

    –  sektorspecifika uppförandekoder för tjänsteleverantörer, vars införande uppmuntrades i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden[6] (tjänstedirektivet),

    –  oberoende konsumentrecensioner på webbplatser för att hjälpa nya kunder att göra sina val.

    Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbytet av bästa praxis för sådana system.

    22. Europaparlamentet konstaterar att direktivet om allmän affärspraxis omfattar otillbörlig användning av förtroendemärkning eller annan märkning, liksom falska konsumentrecensioner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras nationella konsumentcentrum är vaksamma mot sådana former av missbruk.

    23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera tidigare erfarenheter av befintlig och framgångsrik förtroendemärkning, särskilt förtroendemärkning som används i fler än en medlemsstat (exempelvis Eurolabel-märkningen), och att använda sig av dessa erfarenheter när man utformar EU-förtroendemärkningen för gränsöverskridande e-handel (inklusive bekräftelse av huruvida spridningen av förtroendemärkningen i de nya medlemsstaterna hindras av att det saknas ekonomiska resurser för att finansiera införandet av en sådan märkning).

    24. Europaparlamentet är övertygat om att förtroendemärkning framför allt ger små och medelstora företag stor möjlighet att bygga upp konsumentförtroende i den digitala miljön.

    En europeisk stadga för användarnas rättigheter i informationssamhället

    25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en europeisk stadga för användarnas rättigheter som skulle klargöra vilka rättigheter och skyldigheter som gäller för informationssamhällets aktörer, däribland konsumenterna, till exempel användarnas rättigheter till digitalt innehåll (det vill säga förtydligande av användarnas rättigheter och skyldigheter i samband med användning av upphovsrättsskyddat material), användarnas rättigheter till grundläggande normer för driftskompatibilitet och rättigheter för särskilt sårbara användare (det vill säga att förbättra funktionshindrades tillgång till Internetsidor).

    26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa grundläggande fri- och rättigheter för användarna i informationssamhället (i detta sammanhang bör vissa fri- och rättigheter för användarna redan ha införts inom ramen för det kommande meddelandet om Internetbaserat innehåll på den inre marknaden).

    27. Europaparlamentet anser att Internetmiljön och den digitala tekniken gör att konsumenterna erbjuds en rad olika nya produkter och tjänster och att immaterialrätten kan fås att överensstämma med konsumenternas förväntningar. Parlamentet anser även att konsumentintresset blir allt viktigare i förhållande till de immateriella rättigheterna. Samtidigt är konsumenternas rätt att använda digitala verk fortfarande oklar, och de nuvarande trenderna inom immaterialrätten, hanteringen av digitala rättigheter och tekniskt skydd bör på lämpligt sätt ta hänsyn till konsumenternas rättigheter.

    28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sprida denna stadga och uppmuntra medlemsstaterna och berörda organisationer att sprida den vidare till alla Internetanvändare så att dessa känner till sina rättigheter och har de medel som krävs för att utöva dem.

    Fragmentarisering av den inre marknaden i den digitala miljön

    29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för att stoppa fragmentariseringen av den inre marknaden i den digitala miljön (det vill säga vägran att lämna tillgång till varor, tjänster och innehåll som erbjuds i gränsöverskridande sammanhang), något som avsevärt påverkar konsumenterna huvudsakligen i nya och små medlemsstater enbart på grund av deras medborgarskap, hemvist eller innehav av ett betalkort som utfärdats i en viss medlemsstat. Kommissionen uppmanas även att regelbundet underrätta parlamentet om framsteg på detta område.

    30. Europaparlamentet framhåller att det är oacceptabelt att vissa entreprenörer som levererar varor eller tillhandahåller tjänster eller innehåll över Internet i flera medlemsstater inte ger konsumenterna tillgång till deras webbsidor i andra medlemsstater utan tvingar dem att använda webbsidorna i det land som de bor i eller är medborgare i.

    31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en bestämmelse om tillgång till produkter som levereras över gränserna, i linje med artikel 20 i tjänstedirektivet.

    32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka hur effektiv artikel 20 i tjänstedirektivet är, särskilt när det gäller objektiva kriterier.

    33. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen undersöker under vilka villkor licenser för ett visst territorium eller exklusiva kontrakt för ett visst territorium står i strid med den inre marknaden. Parlamentet uppmuntrar och uppmanar kommissionen att övergripande informera det om resultaten av dessa undersökningar.

    34. Europaparlamentet betonar vikten av att se till att det finns goda skäl för europeiska entreprenörer i den digitala miljön att erbjuda varor, tjänster och innehåll över gränserna på hela EU:s inre marknad.

    35. Europaparlamentet konstaterar att driftskompatibilitet är en avgörande ekonomisk faktor och betonar vikten av näringslivsdriven, tillgänglig och driftskompatibel standard på teknisk och juridisk nivå, för att möjliggöra stordriftsfördelar, garantera konsumenterna icke-diskriminerande tillgång till apparatur, tjänster och innehåll, främja en snabb utveckling av tekniken och bidra till att undvika fragmentarisering av marknaden. Verklig driftskompatibilitet mellan apparatur, tjänster och innehåll åtminstone på konsumentnivå (slutanvändare) bör främjas.

    Förstärkning av konsumenternas rättsliga skydd i den digitala miljön

    36. Europaparlamentet är övertygat om att ett ökat konsumentförtroende för den digitala miljön skulle bli möjligt genom ett tydligare och förbättrat gemenskapsregelverk för konsumentfrågor som inriktas på områdesövergripande rättsliga verktyg och harmonisering av vissa aspekter av avtalsrätten i konsumentfrågor. Detta bör även omfatta andra direktiv, exempelvis direktiven om distansförsäljning av finansiella tjänster och e‑handel.

    37. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag i grönboken om översynen av konsumentregelverket (KOM(2006)0744) om att låta digitala filer ingå i tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier[7].

    38. Europaparlamentet är övertygat om att tillämpningen av systemet i fråga om orättvisa avtalsvillkor bör förstärkas på området för licensavtal med slutanvändare och bör innehålla så kallade tekniska kontraktsvillkor.

    39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att reglerna för distansförsäljning utökas till att även omfatta avtal som ingås mellan konsumenter och yrkeshandlare vid Internetauktioner och avtal om turisttjänster (flygbiljetter, hotellvistelse, biluthyrning, fritidsverksamhet och så vidare) som beställs individuellt via Internet.

    40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förenkla och standardisera kraven på obligatorisk information som säljaren skall tillhandahålla köparen vid e-handel och inom ramen för sådan information prioritera viktig obligatorisk information.

    41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att försörjningskedjan i den digitala miljön öppnas för ökad insyn på sådant sätt att konsumenten alltid känner till vem leverantören är och om det rör sig om en mellanhand eller den slutgiltiga leverantören.

    42. Europaparlamentet framhåller att det är oacceptabelt att konsumenter utan ordentlig förvarning omdirigeras från säljarens webbsida till en annan webbsida, eftersom detta för konsumenterna döljer den verkliga identiteten på den som tillhandahåller varorna, tjänsterna eller innehållet.

    43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka konsumentskyddet i fall där konsumenten står för hela avtalsrisken, till exempel genom förskottsbetalning, särskilt vid elektroniska avtal.

    44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda sin bedömning om åtgärder om kollektiva tvistlösningsmekanismer för gränsöverskridande tvister mellan företag och konsumenter i den digitala miljön.

    45. Europaparlamentet påminner om de positiva erfarenheterna av problemlösningsnätverket på den inre marknaden (Solvit) och nätverket av europeiska konsumentcentrum. Parlamentet efterlyser inrättandet av ett europeiskt informationssystem för e-handel som skulle kunna ge alla europeiska e-konsumenter detaljerad vägledning och information om vilka rättigheter och skyldigheter konsumenterna och företagen har i den digitala miljön, praktisk vägledning om möjligheterna att använda sig av alternativa tvistlösningssystem, både på allmän nivå och vid behov i enskilda fall.

    46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att konsumenterna har ett effektivt skydd mot attacker mot deras säkerhet och privatliv i den digitala miljön, genom såväl lagstiftning som tekniska åtgärder.

    47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka konsumentskyddsutvecklingen inom e-handel via mobiltelefoner, med betoning på bland annat skyddet av unga konsumenter.

    48. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta för att inom hela EU:s inre marknad nå målet om en hög konsumentskyddsnivå i den digitala miljön.

    49. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet (helst en gång per år) underrätta parlamentet om de framsteg som görs när det gäller konsumentskydd i den digitala miljön (däribland de praktiska åtgärder som vidtagits för att efterleva innehållet i denna resolution).

    °

    °         °

    50. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

    MOTIVERING

    Betänkandet om konsumenternas förtroende för den digitala miljön behandlar det ytterst breda område som gäller förtroende i samband med användning av informations- och kommunikationsteknik för e-handel, informationstjänster, digital kommunikation och underhållning. Med andra ord har betänkandet samband med det dagliga livet för majoriteten av konsumenter och företagsoperatörer i Europa i det nya seklet. Ny teknik erbjuder stora möjligheter för både konsumenter och företagsoperatörer att fullt ut utnyttja den inre marknaden. Användarna i informationssamhället möter emellertid ibland även en rad hinder som gör det svårare att använda Internetmiljön än att utföra samma ärende (till exempel en handelstransaktion) i en traditionell miljö utanför nätet. Unionen måste aktivt och systematiskt eftersträva att ta bort dessa hinder och nå rätt balans mellan rättsligt skydd för konsumenter och företagsoperatörer (med betoning på de särskilda särdragen hos små och medelstora företag). I detta betänkande beaktas översynen av gemenskapens konsumentskyddsregelverk, e-handel, avtalsrätt och upphovsrättsskydd, och det är ett lägligt politiskt upprop från parlamentet till kommissionen och medlemsstaterna. Parlamentet beaktar även den offentliga utfrågningen om konsumenternas förtroende för den digitala miljön den 24 januari 2007 och anser att Europa befinner sig i ett mycket viktigt skede som kommer att avgöra huruvida EU i den globaliserade och virtuellt gränslösa digitala miljön kan omforma den inre marknaden till ett relativt försteg framför andra globala konkurrenter eller om den inre marknaden och de (just nu 27) isolerade nationella marknaden i den digitala miljön kommer att utgöra mer av ett hinder för EU när det gäller att fullt ut utveckla informationssamhället och Lissabonstrategin.

    Behovet av ett betänkande om konsumenternas förtroende för den digitala miljön framgår även av siffror från en rad statistiska publikationer.

    Enligt en Eurobarometer-undersökning uppgav 33 procent av konsumenterna att företag hade vägrat sälja eller leverera varor eller tjänster eftersom konsumenten inte var bosatt i samma land. Trots att 48 procent av återförsäljarna i EU skulle vara redo att påbörja handel över gränserna är det bara 29 procent av företagen som för närvarande säljer över gränserna till minst ett annat EU-land; på liknande sätt uppger 18 procent av återförsäljarna att de skulle vara redo för handel över gränserna med tio eller fler medlemsstater, men endast 5 procent av företagen gör detta just nu. Enligt undersökningen säljer 57 procent av återförsäljarna i EU via Internet. De största hindren för handeln över gränserna ansågs vara osäkerhet i samband med transaktionerna (61 procent av de svarande), olika bokföringsregler (58 procent), komplexiteten i fråga om klagomål och tvistlösning (57 procent), sinsemellan olika konsumentskyddslagstiftningar (55 procent), svårigheter att erbjuda service efter försäljning (55 procent), för höga kostnader för leverans över gränserna (51 procent) och översättningskostnader (43 procent). Hälften av återförsäljarna anser att om det genom hela EU fanns enhetlig lagstiftning om transaktioner med konsumenter skulle deras försäljning över gränserna öka. Det är betecknande att 62 procent av återförsäljarna i EU inte vet var de skall hitta information om den konsumentskyddslagstiftning som är i kraft i andra medlemsstater.

    Av Eurobarometer-undersökningen framgår också att 6 procent av konsumenterna handlade via Internet hos en leverantör i en annan medlemsstat. Ett av skälen till detta är att inte mindre än 45 procent av konsumenterna känner sig mindre trygga när de handlar via Internet från företag som ligger utomlands (i en medlemsstat var denna siffra 73 procent). Rent allmänt ansåg 56 procent av konsumenterna att det är större risk att företag i andra medlemsstater som man köper varor och tjänster från inte respekterar konsumentskyddslagstiftningen, medan 71 procent av konsumenterna trodde att det var svårare att lösa sådant som klagomål, returer, prisavdrag, garantier och så vidare när man handlar från företag i andra medlemsstater. En andel på 65 procent av konsumenterna trodde att det skulle vara besvärligare att returnera en produkt som har köpts genom distansförsäljning inom ångerfristen om köpet gjorts från en leverantör i en annan medlemsstat. Undersökningar har visat att ett av skälen till varför konsumenterna tvekar att handla över gränserna är att de inte kan vara säkra på att skyddsnivån de har hemma kommer att gälla när de handlar över gränserna.

    Rent allmänt kan man säga att förtroendet för den digitala miljön är lågt hos konsumenter och näringsliv i Europa och att Europa i vissa av e-handelns aspekter ligger efter Förenta staterna och Asien. Detta gäller emellertid även för andra former av distansförsäljning (till exempel via mobiltelefon). Fragmentariseringen av den elektroniska marknaden inom EU på vissa områden för leverans av varor, tjänster och innehåll äventyrar målen med den inre marknaden, skadar konsumenternas förtroende och till och med hotar rättigheter och friheter enligt gemenskapens regelverk. Mot bakgrund av bristen på förtroende för den digitala miljön hos konsumenterna i EU och de många faktorer som begränsar e-handel över gränserna är det beklagligt att EU just nu saknar en egen strategi som skulle kunna hjälpa till med att lösa situationen. Tråkigt nog saknar konsumenter och företagsoperatörer i EU ofta säkerhet och skydd på hög nivå i e-handeln över gränserna inom EU, även i jämförelse med att göra samma transaktion med enheter utanför EU. Samtidigt som man uppskattar EU-lagstiftningens bidrag till den globala utvecklingen av e-handelns rättsliga reglering måste man erkänna att den aktuella gemenskapslagstiftningen inte tillräckligt beaktar den senaste utvecklingen i den digitala miljön, och på vissa områden fungerar den snarast som hinder; exempelvis omfattas en enda elektronisk transaktion normalt av flera rättsliga bestämmelser som medför sinsemellan olikartade krav, vilket innebär att varken näringslivets operatörer eller konsumenterna har tillgång till tydliga och lättillämpade regler.

    Föredraganden anser att det vore ett viktigt steg i riktning mot att förbättra konsumenternas förtroende för den digitala miljön att anta en strategi med särskilt följande drag:

     att skapa en attraktiv företagsmiljö för e-handel över gränserna,

     att inrätta gemenskapsnormer för att förbättra e-handelskulturen,

     att tydliggöra konsumenternas och företagens rättigheter och skyldigheter i den digitala miljön,

     att sätta stopp för fragmentariseringen av den inre markanden i den digitala miljön,

     att förstärka rättsskyddet för konsumenterna i den digitala miljön och se till att efterlevnaden av detta skydd förbättras.

    I direkt samband med detta anser föredraganden att det är lämpligt att fortsätta med den redan utformade verksamheten. Kommissionen bör därför på nytt lansera, och på ovan föreslaget sätt modernisera, det initiativ för e-förtroende som föreslagits i form av ett internt arbetsdokument.

    I överensstämmelse med sina resolutioner enligt ovan vidhåller Europaparlamentet att den nuvarande definitionen av begreppet konsument är för smal mot bakgrund av informationssamhällets ökande behov, som gör att småföretag (som består av en enda person) hamnar i samma läge som konsumenter i handel över gränserna, utan att de emellertid ges jämförbart skydd (garantiperioder, ångerrätt med mera).

    Den digitala miljön har inga nations- eller kontinentgränser, och därför är det också avgörande att förbättra skyddsnivån för konsumenterna i EU när de e-handlar i tredjeländer. Därför anser föredraganden att man måste komma överens om att ingå avtal om konsumentskyddssamarbete med länder utanför EU (särskilt med OECD-länderna och länder som geografiskt ligger nära Europa).

    Denna uppmaning att arbeta med ett nytt och avsevärt bredare initiativ för e-förtroende i syfte att öka konsumenternas förtroende för den digitala miljön utgör ett tillfälle att inkludera en rad åtgärder (särskilt icke-lagstiftningsåtgärder som att finansiera riktade utbildnings- och informationskampanjer under medverkan av konsumentorganisationer) och en ökad samordning av kommissionens och medlemsstaternas enskilda verksamhet (exempelvis att öka befogenheterna för de europeiska konsumentcentrumen för att öka deras effektivitet i den digitala miljön och att inrätta europaövergripande expertforum för utbyte av bästa nationella praxis). Tonvikten måste emellertid läggas på att se till att intresserade parter (näringslivsföreträdare, konsumentorganisationer och liknande) rådfrågas om framtida åtgärder på detta dynamiska område och att sådana åtgärder även stöds med hjälp av så kallade mjuka lagstiftningsåtgärder (exempelvis självreglering genom uppförandekoder och kommissionsförslag till normer för förbättrad e-handelskultur inom EU). Eftersom undersökningar och statistik visar att bedrägeriverksamhet på Internet (till exempel nätfiske, s.k. phishing) för närvarande är det största hotet (som är större än skräppost, s.k. spam), bör det inrättas ett europeiskt system för tidig varning (inklusive en databas) i syfte att bekämpa bedrägeriverksamhet i den digitala miljön. Större konsumentförtroende för den digitala marknaden kan även nås genom snabb och korrekt hantering av krav, klagomål och tvister, vilken på bästa sätt uppnås med hjälp av Internetbaserade alternativa tvistlösningssystem. Kommissionen bör även se till att det nya initiativet för e-förtroende inte begränsas enbart till konsumentskydd utan även anger ett samordnat tillvägagångssätt för hela frågan om den digitala miljön (inbegripet analyser av faktorer utanför marknaden). Eftersom de flesta konsumenter och företagsoperatörer inte är experter på lag och teknik bör kommissionen stödja införandet av standardiserade kontrakt för e-handel för att garantera båda parter ett rättvist tillvägagångssätt.

    Eftersom det saknas en särskild förtroendemärkning för elektroniska transaktioner över gränserna rekommenderar föredraganden att det införs ett gemenskapssystem för förtroendemärkning (som naturligtvis skulle kräva att en rad villkor uppfylls, bland annat att betalning för kostnader sker endast vid tvister, det vill säga att gemenskapens förtroendemärkning skulle tilldelas och drivas avgiftsfritt). Målet med en förtroendemärkning för gemenskapen, bland andra åtgärder, är att skapa den kritiska massa av nöjda kunder som behövs för att e-handel över gränserna skall fungera.

    Ett annat viktigt styrmedel för att öka konsumenternas förtroende för den inre marknaden kommer enligt föredragandens åsikt att vara upprättandet av en europeisk stadga för användarnas rättigheter i informationssamhället. En sådan stadga skulle inte enbart klargöra vilka rättigheter och skyldigheter som för närvarande gäller för informationssamhällets aktörer, däribland konsumenterna, utan även omfatta nya rättigheter och skyldigheter (till exempel användarnas rättigheter till digitalt innehåll, det vill säga ett förtydligande av användarnas rättigheter i samband med användning av upphovsrättsskyddat material, användarnas rättigheter till grundläggande normer för driftskompatibilitet och rättigheter för särskilt sårbara användare, det vill säga att förbättra funktionshindrades tillgång till Internetsidor).

    Föredraganden varnar för den ökande fragmentariseringen av den inre marknaden i den digitala miljön (det vill säga vägran att lämna tillgång till varor, tjänster och innehåll som erbjuds i gränsöverskridande sammanhang), något som avsevärt påverkar konsumenterna huvudsakligen i nya och små medlemsstater enbart på grund av deras medborgarskap, hemvist eller innehav av ett betalkort som utfärdats i en viss medlemsstat. Föredraganden anser att ett sådant beteende måste bemötas effektivt.

    Ett tydligare och insynsvänligare gemenskapsregelverk på området för konsumentskydd i den digitala miljön, särskilt om det inriktas på områdesövergripande rättsliga åtgärder och en översyn av avtalsrätten i konsumentfrågor, kan bidra till ökat konsumentförtroende. Enligt föredraganden måste aktuella brister i konsumentregelverket lösas på åtminstone följande områden: licensavtal med slutanvändare och så kallade tekniska kontraktsvillkor bör omfattas av bestämmelserna om orättvisa avtalsvillkor; avtal som ingås mellan konsumenter och yrkeshandlare vid Internetauktioner och avtal om turisttjänster (flygbiljetter, hotellvistelse, biluthyrning, fritidsverksamhet och så vidare) som beställs individuellt via Internet bör omfattas av reglerna för distansförsäljning; kraven för obligatorisk information som säljaren skall tillhandahålla vid e-handel bör förenklas och standardiseras; insynen i försörjningskedjan i den digitala miljön på säljarens sida bör öka så att konsumenten alltid känner till vem leverantören är (och om det rör sig om en mellanhand eller den slutgiltiga leverantören); det bör skapas ett effektivt verktyg för konsumentskydd i fall där konsumenten står för hela avtalsrisken (även den ekonomiska risken, till exempel när förskottsbetalning krävs), särskilt när det gäller e-handel över gränserna.

    YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (20.3.2007)

    till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

    över konsumenternas förtroende i den digitala miljön
    (2006/2048(INI))

    Föredragande: David Hammerstein Mintz

    FÖRSLAG

    Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

    1.  Europaparlamentet anser att digital teknik numera är en del av vardagslivet: ITK-industrin spelar huvudrollen när det gäller att erbjuda plattformar, apparatur, mjukvara, informationstjänster, kommunikation, underhållning och kulturprodukter. Gränsen mellan varor och tjänster håller på att suddas ut, olika former av IKT smälter samman, inköpsmetoderna blir fler och fler och konsumenterna skapar i ökande grad själva produkters innehåll eller mervärde. Parlamentet noterar att det i denna nya komplexa struktur blir svårare och svårare att identifiera vem som tillhandahåller en enskild del av en tjänst och att förstå påverkan från ny teknik och nya affärsformer.

    2.  Europaparlamentet understryker att det inte bara är enskilda individer som är konsumenter, utan också små och medelstora företag. Parlamentet noterar dock att de tekniska problemen vid handel online, varors osäkra ursprung och vissa aktörers illegala verksamhet kan vara en del av de faktorer som skapar misstro. Parlamentet anser i detta sammanhang att tillit och förtroende bör främjas och att konsumenterna bör försäkras att transaktioner kan genomföras på ett sätt som präglas av insyn och rättvisa.

    3.  Europaparlamentet anser att det blir allt mer viktigt att fastställa relationen mellan konsumentintressen och immateriella rättigheter, eftersom det fortfarande är oklart vilka rättigheter till tillgång till digitala verk konsumenterna har, och nuvarande förhållanden när det gäller immateriella rättigheter, förvaltning av digitala rättigheter och tekniska skyddsåtgärder inte på ett adekvat sätt avspeglar dessa rättigheter.

    4.  Europaparlamentet välkomnar initiativ som syftar till att främja förtroende och trovärdighet inom e-handel och pekar på de framgångsrika kvalitetsmärken (exempelvis Euro-Label) som redan finns. Parlamentet framhåller emellertid att det ofta i är just i de nya medlemsstaterna som ekonomiska resurser för att införa dessa system saknas. I synnerhet för små och medelstora företag är kvalitetsmärken en viktig möjlighet att skapa förtroende och kompensera den nackdel det innebär att synas mindre i reklam jämfört med de stora online-plattformarna och nätbutikerna.

    5.  Europaparlamentet noterar att kompatibilitet är en avgörande ekonomisk faktor. Standarder bör garantera kompatibilitet och bidra till att undvika fragmentering av marknaden. Parlamentet noterar också att mjukvara med öppen källkod är en huvudfaktor för att underlätta kompatibilitet och bidra till säkerheten, eftersom avsaknad av patenterade eller krypterade koder och algoritmer tillåter att mjukvarans tillförlitlighet testas och att tekniskt sinnade personer kan bidra till utvecklingen av mjukvara och teknik.

    6.  Europaparlamentet understryker att marknaden för digitalt konstnärligt material fortfarande befinner sig på ett tidigt utvecklingsstadium och att självreglering här skulle kunna spela en viktig roll.

    ÄRENDETS GÅNG

    Titel

    Konsumenternas förtroende i den digitala miljön

    Förfarandenummer

    2006/2048(INI)

    Ansvarigt utskott

    IMCO

    Yttrande
      Tillkännagivande i kammaren

    ITRE
    16.3.2006

    Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

     

    Föredragande av yttrande Utnämning

    David Hammerstein Mintz

    25.4.2006

    Tidigare föredragande av yttrande

     

    Behandling i utskott

    25.9.2006

    30.1.2007

     

     

     

    Antagande

    20.3.2007

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    22

    19

    0

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Renato Brunetta, Philippe Busquin, Jerzy Buzek, Giles Chichester, Den Dover, Nicole Fontaine, Adam Gierek, Norbert Glante, András Gyürk, David Hammerstein Mintz, Rebecca Harms, Erna Hennicot-Schoepges, Mary Honeyball, Ján Hudacký, Romana Jordan Cizelj, Werner Langen, Eugenijus Maldeikis, Eluned Morgan, Angelika Niebler, Reino Paasilinna, Atanas Paparizov, Francisca Pleguezuelos Aguilar, Herbert Reul, Paul Rübig, Andres Tarand, Britta Thomsen, Radu Ţîrle, Patrizia Toia, Catherine Trautmann, Claude Turmes, Nikolaos Vakalis, Alejo Vidal-Quadras, Dominique Vlasto

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Alexander Alvaro, Pilar Ayuso, Danutė Budreikaitė, Zdzisław Kazimierz Chmielewski, Edit Herczog, Esko Seppänen, Dirk Sterckx, Hannes Swoboda

    Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

     

    Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

    ...

    ÄRENDETS GÅNG

    Titel

    Konsumenternas förtroende för den digitala miljön

    Förfarandenummer

    2006/2048(INI)

    Ansvarigt utskott
      Tillstånd: tillkännagivande
    i kammaren

    IMCO
    16.3.2006

    Rådgivande utskott
      Tillkännagivande i kammaren

    ITRE
    16.3.2006

     

     

     

     

    Inget yttrande avges
      Beslut

    Zuzana Roithová
    21.2.2006

     

    Förstärkt samarbete
      Tillkännagivande i kammaren

    19.4.2006

    11.7.2006

    10.10.2006

    24.1.2007

    21.3.2007

    Föredragande
      Utnämning

    7.5.2007

     

     

     

     

    Tidigare föredragande

    8.5.2007

    Behandling i utskott

    +

    -

    0

    41

    0

    0

    Antagande

    Charlotte Cederschiöld, Corina Creţu, Mia De Vits, Rosa Díez González, Janelly Fourtou, Evelyne Gebhardt, Malcolm Harbour, Pierre Jonckheer, Lasse Lehtinen, Toine Manders, Arlene McCarthy, Bill Newton Dunn, Zita Pleštinská, Guido Podestà, Zuzana Roithová, Luisa Fernanda Rudi Ubeda, Heide Rühle, Leopold Józef Rutowicz, Christel Schaldemose, Alexander Stubb, Eva-Britt Svensson, Marianne Thyssen, Jacques Toubon, Bernadette Vergnaud, Barbara Weiler

    Slutomröstning: resultat

    Wolfgang Bulfon, Jean-Claude Fruteau, Joel Hasse Ferreira, Konstantinos Hatzidakis, Filip Kaczmarek, Othmar Karas, Manuel Medina Ortega, Pier Antonio Panzeri, Olle Schmidt, Søren Bo Søndergaard, Marc Tarabella, Anja Weisgerber

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Philip Bushill-Matthews, Sophia in 't Veld, Horia-Victor Toma, Anne Van Lancker

    Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

    16.5.2007

    Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

     

    Ingivande

     

    Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)