Förfarande : 2007/2103(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0220/2007

Ingivna texter :

A6-0220/2007

Debatter :

PV 19/06/2007 - 13
CRE 19/06/2007 - 13

Omröstningar :

PV 20/06/2007 - 5.9
CRE 20/06/2007 - 5.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0274

BETÄNKANDE     
PDF 199kWORD 158k
11.6.2007
PE 388.523v02-00 A6-0220/2007

om millennieutvecklingsmålen i halvtid

(2007/2103(INI))

Utskottet för utveckling

Föredragande: Glenys Kinnock

ERRATA/ADDENDA
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om millennieutvecklingsmålen i halvtid

(2007/2103(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, där det slås fast att målsättningarna i deklarationen är kriterier som det internationella samfundet gemensamt fastställt för att eliminera fattigdomen i världen,

–       med beaktande av de rapporter om utvecklingssamarbete som hittills upprättats inom ramen för FN:s utvecklingsprogram (UNDP),

–       med beaktande av sin resolution av den 12 april 2005 om Europeiska unionens roll när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen,(1)

–       med beaktande av Romdeklarationen om harmonisering av den 25 februari 2003 efter högnivåforumet om harmonisering och Parisdeklarationen om biståndets effektivitet, antagen den 2 mars 2005 efter högnivåforumet om genomförande, tillnärmning och resultat (hädanefter kallad ”Parisdeklarationen”),

–       med beaktande av det gemensamma uttalandet från rådet och representanter för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Europaparlamentet och kommittén för EU:s utvecklingspolitik: ”Europeiska samförståndet” (hädanefter kallat ”Europeiska samförståndet om utveckling”), undertecknat den 20 december 2005(2),

–       med beaktande av kommissionens meddelande ”EU:s strategi för Afrika – En pakt mellan EU och Afrika för att påskynda Afrikas utveckling” (KOM(2005)0489),

–       med beaktande av sin resolution av den 17 november 2005 om en utvecklingsstrategi för Afrika(3),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (hädanefter kallat instrumentet för utvecklingssamarbete (DCI)),(4)

–       med beaktande av FN:s generalsekreterares årsrapporter om genomförandet av målen i millenniedeklarationen, varav den sista är från juli 2006,

–       med beaktande av rapporten från FN:s arbetsgrupp för millennieprojektet, ledd av professor Jeffrey Sachs, ”Investering i utveckling: en praktisk plan för att uppnå millennieutvecklingsmålen”,

–       med beaktande av rapporten från FN-konferensen om handel och utveckling (UNCTAD) – Minst utvecklade länder 2002: Att undvika fattigdomsfällan,

–       med beaktande av UNICEF:s årsrapport om tillståndet för världens barn och FN:s konvention om barns rättigheter från 1989,

–       med beaktande av kommissionens rapport om millennieutvecklingsmålen 2000–2004 (SEK(2004)1379),

–       med beaktande av Världsbankens globala årsrapport om millenniemålen (Global Monitoring Report), varav den senaste offentliggjordes i april 2007,

–       med beaktande av utvecklingssamarbetets rapport 2006 av OECD, varav den senaste versionen offentliggjordes i mars 2007,(5)

–       med beaktande av slutförklaringar och slutsatser från internationella konferenser, i synnerhet den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering (Monterrey, 2002), världstoppmötet 2005 (New York, 2005), toppmötet om hållbar utveckling (Johannesburg, 2002), FN:s tredje konferens om de minst utvecklade länderna (MUL) (Bryssel, 2001), WTO:s fjärde ministerkonferens (Doha, 2001), den internationella konferensen om befolkning och utveckling (Kairo, 1994), FN:s generalförsamlings specialsession 1999 för en översyn av framstegen när det gäller att uppnå målsättningarna för befolkning och utveckling (”Kairo+5”) och världsforumet om utbildning (Dakar, 2000),

–       med beaktande av nationella reservationer från EU-medlemsstaters sida i slutdeklarationerna och slutsatserna vid ovannämnda konferenser,

–       med beaktande av de åtaganden som EU gjorde vid toppmötet i Barcelona i mars 2002, inför Monterrey-konferensen,

–       med beaktande av de åtaganden om biståndsstorlek, bistånd till de afrikanska länderna söder om Sahara och biståndskvalitet som gjordes av G8-gruppen i Gleneagles 2005,

–       med beaktande av den fjärde konsekvensbeskrivningen från arbetsgrupp II till den mellanstatliga panelen för klimatförändringar ”Klimatförändring 2007: konsekvenser, anpassning och sårbarhet” (hädanefter kallad ”Fjärde konsekvensbeskrivningen om klimatförändringar”)

–       med beaktande av den slutliga Stern-rapporten om klimatförändringarnas ekonomi,

–       med beaktande av slutsatserna från UNDP, FN:s millennieprojekt och Världsbanken i rapporten om energi och millennieutvecklingsmålen 2006,

–       med beaktande av artiklarna 177–181 i EG-fördraget,

–       med beaktande av kommissionens meddelande ”EU:s bistånd: Mer, bättre och snabbare” (KOM(2006)0087),

–       med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet ”Ett effektivare utvecklingsbistånd från EU: en gemensam ram för utarbetandet av landstrategidokument och en gemensam flerårig programplanering” (KOM(2006)0088),

–       med beaktande av kommissionens meddelande ”Om snabbare framsteg i strävan att nå Millennieutvecklingsmålen – Utvecklingsfinansiering och effektivitet i biståndet” (KOM(2005)0133),

–       med beaktande av slutsatserna i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) av den 10–11 april 2006 om utvecklingsfinansiering och EU-biståndets effektivitet,

–       med beaktande av kommissionens meddelande ”EU:s uppförandekodex för arbetsfördelningen på området utvecklingspolitik” (KOM(2007)0072),

–       med beaktande av sin resolution av den 6 april 2006 om biståndets effektivitet och korruptionen i utvecklingsländerna(6),

–       med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om budgetbistånd till utvecklingsländer(7),

–       med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A6-0220/2007), och av följande skäl:

A.     År 2007 innebär att vi är halvvägs mot att uppfylla millennieutvecklingsmålen 2015 och därför utgör detta år ett unikt tillfälle att se över vad som finns kvar att göra.

B.     Det är många av de afrikanska länderna söder om Sahara som är långt ifrån att uppfylla något av millennieutvecklingsmålen. Även i många medelinkomstländer finns det regioner och etniska grupper med miljontals människor som gör otillfredsställande framsteg.

C.     Europeiska unionens råd satte dagordningen för G8-toppmötet i Gleneagles i juli 2005 genom att i maj 2005 komma överens om att 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) skulle gå till offentligt utvecklingsbistånd (ODA) senast 2015 och att denna ökning av biståndet är en grundläggande förutsättning för att uppnå millenniemålen.

D.     OECD:s biståndskommittés riktlinjer tillåter att skuldlättnader inräknas i givarländernas offentliga utvecklingsbistånd (ODA) även om detta inte innebär en överföring av några nya medel från givarland till mottagarland.

E.     Skuldlättnad är ett av syftena med millennieutvecklingsmål 8, som särskilt syftar till att ”ta ett helhetsgrepp på utvecklingsländernas skuldproblem genom nationella och internationella åtgärder i syfte att nå en hållbar skuldnivå på lång sikt.”

F.     Europaparlamentet välkomnar att 24 länder nu har kommit i åtnjutande av skuldavskrivning, däribland 18 i Afrika, men att det fortfarande krävs mycket mer skuldavskrivningar.

G.     Om millennieutvecklingsmålen om grundutbildning skall kunna uppnås krävs det årligen 6,9 miljarder euro från det offentliga utvecklingsbiståndet. Nuvarande globala offentliga utvecklingsbistånd för grundutbildning är runt 1,6 miljarder euro, varav EU‑länderna bidrar med 0,8 miljarder euro.

H.     Finansieringsbehovet för att uppnå millennieutvecklingsmålen om hälsa uppskattas till 21 miljarder euro per år och nuvarande finansiering fyller bara 36 procent av detta behov. Även med den förväntade ökningen av EU:s officiella utvecklingsbistånd 2010 så kommer tillgängliga medel bara att täcka 41 procent av de 21 miljarder euro som krävs, vilket skapar ett underskott om 11,9 miljarder euro per år.

I.      Trots betydande framsteg på vägen mot en grundskoleutbildning för alla under de senaste åren finns det för närvarande fortfarande omkring 77 miljoner barn i grundskoleåldern som inte går i skolan, och målet att rätta till könsobalansen i grundskolorna till 2005 nåddes inte.

J.      De tre millennieutvecklingsmålen som har med hälsa att göra, om barnadödlighet, dödlighet hos mödrar och kampen mot hiv/aids, tuberkulos och malaria, hör till dem som har lägst sannolikhet att nås till 2015.

K.     Enligt FN:s rapport om millennieutvecklingsmålen 2006 fortsätter utbredningen av hiv/aids att öka, trots framsteg i en del länder. Antalet smittade ökade från 36,2 miljoner 2003 till 38,6 miljoner 2005 (hälften av dessa var kvinnor), och antalet dödsfall till följd av aids ökade också 2005, trots bättre tillgång till antiretroviral behandling.

L.     Det är beklagligt att för närvarande över 90 procent av finansieringen av forskning på hälso- och sjukvårdsområdet går till sjukdomar som bara påverkar 10 procent av jordens befolkning. Patentsystem kan ha fungerat som incitament till forskning och utveckling i industriländerna, men detta har inte varit fallet i fråga om nonchalerade sjukdomar som drabbar de fattiga.

M.    Enligt en del uppskattningar saknas det omkring två miljoner lärare och över fyra miljoner människor inom hälso- och sjukvården i utvecklingsländerna, och i de flesta fall finns det inga strategier för att utbilda och rekrytera personal.

N.     Europaparlamentet är oroat över att arbetet med att komma till rätta med undernäring går så långsamt och att 27 procent av barnen är undernärda och 53 procent av dödsfallen för barn under fem års ålder har att göra med undernäring.

O.     Enligt FN:s utvecklingsprogram (UNDP) har minst 19 länder fullgjort bedömningar av vad som krävs för att klara millennieutvecklingsmålen och ytterligare 55 håller på att genomföra dem, men hittills är det inget låginkomstland i Afrika som håller på att genomföra dessa strategier.

P.     Europaparlamentet beklagar att den jämförande studie för övervakningen av Parisdeklarationen som genomfördes 2006 gav nedslående resultat när det gäller genomförandet av löften om harmonisering, anpassning och ägande.

Q.     Europaparlamentet uppmärksammar att Europeiska gemenskapen, Förenade kungariket, Nederländerna, Sverige, Irland, Danmark och Tyskland ökar andelen bistånd via allmänt budgetbistånd.

R.     Utvecklingsstödets kvalitet är lika viktig som kvantiteten, med hänsyn tagen till ländernas absorptionskapacitet.

S.     Framsteg på vägen mot millennieutvecklingsmålen kräver radikala åtgärder för att komma till rätta med de strukturella orsakerna till fattigdom, däribland rättvisa handelssystem som bygger på rättvisa regler, utformade för att främja handeln och korrigera obalanserna i den globala handeln, i synnerhet när det gäller Afrika.

T.     I sin resolution om rättvis handel och utveckling av den 6 juli 2006(8) framhöll parlamentet den roll som rättvis handel spelar när det gäller att förbättra utkomstmöjligheterna för små jordbrukare och producenter i utvecklingsländerna, eftersom den ger en hållbar produktionsmodell med garanterad avkastning för tillverkaren.

U.     Ett ökat stöd till den privata sektorn, i synnerhet till små och medelstora företag, är en drivkraft som gör att nya marknader utvecklas och skapas, liksom att det skapas arbetstillfällen.

V.     Uppnåendet av millennieutvecklingsmålen är en prioriterad fråga för EU, och Förenta nationerna har insett vilken avgörande roll lokala myndigheter spelar när det gäller att nå dessa mål.

W.    Det uppskattas att två miljarder människor i världen inte har tillgång till moderna energibärare, och inget land har lyckats minska fattigdomen i någon större omfattning utan att öka energianvändningen betydligt.

X.     Stern-rapporten om klimatförändringarnas ekonomi och den fjärde konsekvensbeskrivningen om klimatförändringar visade klart att klimatförändringar har störst inverkan på utvecklingsländer och att klimatförändringar redan är en realitet för många av världens mest sårbara samhällen.

Y.     Enligt Världsbankens preliminära uppskattningar kommer det att krävas 10‑40 miljarder US‑dollar om året för att göra utvecklingen i de fattigaste länderna ”klimatsäker”. Bidragen till anpassningsfonder inom ramen för klimatkonventionen uppgår inte till mer än 150–300 miljoner dollar om året.

Z.     9 procent av utvecklingsländernas befolkning bor i konfliktdrabbade sårbara stater, men 27 procent av de extremt fattiga, nästan en tredjedel av alla dödsfall bland barn och 29 procent av de 12-åringar som inte gick ut grundskolan 2005 finns i sårbara stater.

AA.  Europaparlamentet anser att gott styre och förbättrad institutionell kapacitet är avgörande för att se till att grundläggande sociala tjänster och infrastruktur tillhandahålls och för att värna om medborgarnas säkerhet.

BB.   Europaparlamentet inser att ett uppnående av millennieutvecklingsmålen inte bara skulle vara ett enormt framsteg när det gäller att minska fattigdom och lidande i världen, utan också kommer att visa att det internationella systemet har förmåga att sätta upp praktiska mål för globala partnerskap och se till att de nås.

ATT TRAPPA UPP BISTÅNDET

1.      Europaparlamentet understryker att det övergripande syftet med utvecklingssamarbete är och måste vara att bekämpa fattigdomen. Parlamentet betonar dock att denna kamp inte begränsar sig till materiell tillväxt och att därför demokratibyggande och främjande av grundläggande mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och principerna om rättvisa, jämlikhet, öppenhet och ansvarsskyldighet alltid måste vara centrala inslag i sådana samarbeten.

2.      Europaparlamentet erinrar om att G8-länderna i Gleneagles 2005 åtog sig att fördubbla biståndet till de afrikanska länderna söder om Sahara senast 2010 och uttrycker sin besvikelse över att ingenting har hänt under 2006 enligt OECD i fråga om det officiella utvecklingsbiståndet om skuldlättnader inte beaktas.

3.      Europaparlamentet understryker att om G8-givarländerna skall kunna uppfylla sina ekonomiska åtaganden gentemot Afrika så måste de var och en bidra med ytterligare 15 miljarder euro till Afrika senast 2010, i relation till vad de bidrog med 2004, men de är än så länge långt ifrån att uppfylla detta.

4.      Europaparlamentet välkomnar den insats som många EU-länder gjort genom att skriva av utvecklingsländers skulder. Parlamentet är dock oroat över att denna skuldavskrivning på ett artificiellt sätt har höjt EU:s biståndssiffror med närmare 30 procent under 2006, vilket innebär att medlemsstaterna har betalat 0,31 procent av BNI i verkligt bistånd förra året, och därigenom inte uppnått det kollektiva halvtidsmålet om 0,33 procent.

5.      Europaparlamentet uppmanar EU och G8-länderna att skilja skuldavskrivning och skuldlättnader från biståndssiffror i linje med Monterrey-överenskommelsen och rådets slutsatser från april 2006.

6.      Halvvägs i genomförandeperioden för millennieutvecklingsmålen har det officiella utvecklingsbiståndet från EU-15 som en del av BNI minskat från 0,44 procent ODA/BNI under 2005 till 0,43 procent ODA/BNI under 2006, vilket Europaparlamentet beklagar.

7.      Europaparlamentet välkomnar att stödet från kommissionen steg med 5,7 procent till 7,5 miljarder euro 2006, vilket återspeglar en förbättrad betalningsförmåga på grund av de större åtaganden som har gjorts under de senaste åren.

8.      Europaparlamentet lovordar de medlemsstater som har uppnått eller passerat målet om 0,7 procent ODA/BNI och dem som ökar sitt verkliga bistånd, men beklagar att en del av EU-15-länderna med stor marginal har missat interimsmålet om 0,33 procent under 2006.

9.      Europaparlamentet noterar att ett stort G8-land som Italien har missat målet om 0,33 procent med god marginal, och att landets bistånd under 2006 uppgick till endast 0,2 procent av nationalinkomsten, efter en minskning med 30 procent av det reella biståndet.

10.    Europaparlamentet noterar att Portugal, som under sitt ordförandeskap skall stå värd för toppmötet EU-Afrika, endast uppnådde 0,21 procent ODA/BNI under 2006.

11.    Europaparlamentet noterar att de som blåser upp sitt bistånd värst är Österrike (57 procent), Frankrike (52 procent), Italien (44 procent), Tyskland (53 procent) och Storbritannien (28 procent), och dessutom att Tyskland, som för närvarande är ordförande både i EU och G8, inte skulle ha nått målet om 0,33 procent ODA/BNI utan att blåsa upp sitt bistånd.

12.    Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte har gjort det att uppfylla löftena från Barcelona, Gleneagles och Monterrey och snarast förbinda sig att trappa upp det reella stödet för 2007, och uppmanar kommissionen att stödja dessa medlemsstater med noggrann planering av de ekonomiska och organisatoriska aspekterna av kommande biståndsökningar för att se till att EU:s interimsmål på 0,56 procent av BNI 2010 nås.

13.    Europaparlamentet hävdar att man i den budgetöversyn som inleds 2008 bör beakta EU:s allt viktigare roll i världen och möjliggöra en ökning av utgifterna för utveckling. I det sammanhanget kan EU besluta att införa nya sätt att finansiera millennieutvecklingsmålen, såsom genom Europeiska investeringsbanken (EIB).

14.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att planera för den klart sannolika utgången att den tionde EUF inte kommer att ratificeras av alla 27 medlemsstater före 2010 och därför snarast se till att det finns medel under övergångsperioden (2008‑2010).

15.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att undersöka nya finansieringskällor som alternativa sätt att trygga finansiering av utvecklingsprogram, men betonar att detta bör vara ett komplement till åtagandet att ODA skall nå upp till 0,7 procent av BNI.

16.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet utvärdera vilka framsteg som gjorts i strävan att uppnå målen för det officiella utvecklingsbiståndet och välkomnar kommissionens förslag att EU:s medlemsstater skall ta fram nationella tidtabeller för att se till att de är på rätt väg när det gäller att nå de överenskomna ODA‑målen för länderna till 2010/2015 och förbättra den långsiktiga förutsägbarheten hos sina biståndsflöden.

17.    Europaparlamentet uppmanar EU och G8 att erkänna nya givares ökande betydelse, i synnerhet Kina, och att ta med dessa nya givare i en dialog om synsätt och normer för externt stöd, inklusive vikten av att tillämpa internationellt överenskomna biståndsregler och -normer.

18.    Europaparlamentet uppmanar G8‑länderna att frikoppla allt stöd från sina nationella ekonomiska intressen, och noterar att G8 som grupp för närvarande binder 29 procent av sitt bistånd till utvecklingsländerna, jämfört med genomsnittet för alla givarländerna som är 24 procent.

SKULDLÄTTNADER

19.    Europaparlamentet understryker att det är möjligt att så många som 60 länder kan behöva få alla sina skulder avskrivna om de skall ha någon chans att nå millennieutvecklingsmålen och att det finns ännu fler länder som kräver ytterligare skuldlättnader, däribland ett antal länder med illegitima skulder, såsom de som Sydafrikas före detta apartheidregim drog på sig.

20.    Europaparlamentet välkomnar Världsbankens slutsats att länder som fått skuldavskrivning inom ramen för initiativet för kraftigt skuldtyngda fattiga länder (HIPC) mer än fördubblade sina utgifter för planer för att minska fattigdomen mellan 1999 och 2005.

21.    Europaparlamentet uppmanar länderna att fullgöra sina skyldigheter att använda medel som har frigjorts genom skuldlättnad och skuldavskrivning på ett öppet och ansvarsfullt sätt och anser också att skuldlättnad bara skall nekas om det finns en utbredd konsensus i parlamentet och i det civila samhälles organisationer att normerna för öppenhet och redovisningsskyldighet inte följs.

22.    Europaparlamentet betonar att långsiktigt hållbara skulder är beroende av en ansvarsfull lånepolitik, tillhandahållande av lämplig finansiering, upprätthållande av en sund ekonomisk politik, förstärkt skuldhantering och en sund offentlig och parlamentarisk kontroll av tagande av lån, liksom av exportutvecklingen och i synnerhet en diversifiering av exporten.

23.    Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ställer upp skadliga strukturella villkor för skuldlättnad, såsom privatisering, sektoriella omstruktureringar, avreglering av handel och finansmarknader och kopplingar till Internationella valutafondens (IMF) makroekonomiska mål, att upphöra med detta.

24.    Europaparlamentet uppmanar alla givare och fordringsägare att göra all information om lån och skuldavskrivning lätt tillgänglig och åtkomlig i partnerländerna och att insistera på samma öppenhet för kommersiella fordringsägare.

25.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att agera på korruptionens ”utbudssida” genom att göra dem som ger mutor till föremål för utredning, ställa dem inför rätta och svartlista dem och att skydda fattiga länder mot ”blodsugarmedel”.

26.    Europaparlamentet uppmanar Världsbanken att tillhandahålla mer subventionerad finansiering till länder som strävar efter att nå millennieutvecklingsmålen.

FINANSIERING AV MÄNSKLIG OCH SOCIAL UTVECKLING

27.    Europaparlamentet uppmanar EU att höja sina ODA-åtaganden för utbildning för att eliminera underskottet om 5,3 miljarder euro och med tanke på att den största utmaningen för Utbildning för alla – Fast Track Initiative (FTI) är bristen på extern finansiering. Kommissionen lovordas för sina försök att få givarna att göra fler utfästelser. Parlamentet beklagar dock att 76 miljoner barn är utan undervisning, även om åtagandena vid givarkonferensen i Bryssel den 2 maj 2007 skall göra det möjligt för ytterligare 1 miljon barn att gå i skolan.

28.    Europaparlamentet uppmanar EU att öka sin andel av det globala officiella utvecklingsbiståndet från nuvarande 6,6 procent, i syfte att bidra till att minska underskottet om 11,9 miljarder euro per år av de totalt 21 miljarder euro som bedöms vara nödvändiga för att fylla de globala behoven av hälsoinsatser. Parlamentet uppmanar även till fortsatt och ökat förutsägbart stöd till den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria.

29.    Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen att fortsätta stödja Abujadeklarationen från 2001, där det slås fast att ett land skall avsätta åtminstone 15 procent av sin nationella budget till hälso- och sjukvård, och beklagar att endast två afrikanska stater har uppfyllt detta löfte.

30.    Europaparlamentet understryker att utvecklingsländernas regeringar har åstadkommit verkliga framsteg när det gäller att öka investeringarna i hälso- och sjukvård och utbildning under det senaste decenniet, men att löftena i en del fall inte har infriats, och uppmanar dessa regeringar att fastställa en tidtabell för när målet att minst 20 procent av statsbudgeten skall investeras i utbildning och 15 procent i hälso- och sjukvård skall nås.

31.    Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att 2008 genomföra en revision av åtagandet i instrumentet för utvecklingssamarbete (DCI) enligt vilket 20 procent av allt offentligt utvecklingsbistånd från gemenskapen skall gå till grundläggande hälsovård och grundskole- och gymnasieutbildning 2009.

PRIORITERINGAR INOM MÄNSKLIG OCH SOCIAL UTVECKLING

32.    Europaparlamentet betonar att det är en prioriterad fråga att se till att ”svårnåbara” barn – barn från konfliktdrabbade sårbara stater, med funktionshinder, från avlägsna regioner, kroniskt fattiga familjer eller som är utstötta på grund av etnisk tillhörighet – kan utnyttja sin rätt till grundutbildning.

33.    Europaparlamentet uppmanar EU att skyndsamt uppmärksamma utbildning i konfliktdrabbade och sårbara stater, som för närvarande får mindre än en femtedel av utbildningsstödet i världen trots att mer än hälften av de barn som går miste om utbildning bor där, och uppmanar i synnerhet kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd (ECHO) att följa upp med tydliga riktlinjer för ECHO:s stöd till utbildning vid krisinsatser.

34.    Europaparlamentet uppmanar EU att bistå länder med att bygga upp nationell kapacitet att spåra undervisningsresultat i syfte att se till att utvidgad tillgång till utbildning också leder till utbildning med kvalitet.

35.    Europaparlamentet beklagar att praktiskt taget inget land i Afrika är på god väg att nå millennieutvecklingsmålen om mödrars och barns hälsa.

36.    Europaparlamentet konstaterar att framstegen i fråga om barnadödlighet släpar efter andra millennieutvecklingsmål trots att det finns enkla, billiga insatser som skulle kunna förhindra miljontals dödsfall varje år och betonar att oral rehydrationsterapi, sängförhängen behandlade med insektsmedel, amning och vanlig antibiotika mot andningssjukdomar kan förhindra uppskattningsvis 63 procent av dödsfallen bland barn.

37.    Europaparlamentet anser att hälsovårdsinfrastrukturen förtjänar ett stabilt och långsiktigt finansiellt stöd från nationella budgetar och internationell hjälp för att nå de millennieutvecklingsmål som har med hälsa att göra, såsom minskad barnadödlighet genom ökad immuniseringstäckning, minskad dödlighet bland mödrar genom ökad tillgång till kunnig personal, stöd till forskning och utveckling av och tillgång till nya diagnosmetoder och behandlingar, tillhandahållande av säkert dricksvatten och sanitär utrustning samt en betydande upptrappning av insatserna mot målet att alla senast 2010 skall ha tillgång till förebyggande åtgärder, behandling och stöd i samband med hiv/aids, malaria, tuberkulos och andra sjukdomar, inklusive marginaliserade befolkningsgrupper och de som är mest sårbara för infektionssjukdomar.

38.    Europaparlamentet uppmanar de internationella biståndsgivarna att hjälpa utvecklingsländerna med att utveckla och genomföra heltäckande åtgärdsprogram på hälso- och sjukvårdsområdet, ta itu med frågor som behovet av att trygga hållbar finansiering i infrastruktur och löner på hälso- och sjukvårdsområdet, öka investeringarna i utbildning och undvika alltför stor kunskapsflykt genom att högt kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal emigrerar.

39.    Europaparlamentet välkomnar Johannesburgförklaringen från den tredje ordinarie sessionen för Afrikanska unionens ministerkonferens om hälsa den 9–13 april 2007 om att förstärka hälso- och sjukvårdssystemen för rättvisa och utveckling som ett viktigt initiativ när det gäller att nå millennieutvecklingsmålen om hälsa. Parlamentet uppmanar EU att stödja medlemsstaterna i Afrikanska unionen i arbetet med att genomföra de program som bygger på denna förklaring.

40.    Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta gå i spetsen för insatserna för att främja rätten till sexuell och reproduktiv hälsa genom att hålla fast vid sin finansiering av förverkligandet av Internationella konferensens om befolkning och utveckling (ICPD) handlingsprogram och beklagar att länderna i Afrika söder om Sahara inte bara har de högsta dödstalen bland mödrar men också den lägsta användningen av preventivmedel i världen (19 procent) och att 30 procent av alla dödsfall bland mödrar i Afrika beror på osäkra aborter.

41.    Europaparlamentet påpekar att FN planerar att anta en ny målsättning för millennieutvecklingsmål 5 om allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och noterar därför handlingsplanen från Maputo om att göra den kontinentala politiska ramen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter operativ 2007–2010, vilken antogs vid specialsessionen för Afrikanska unionens ministerkonferens om hälsa den 18–22 september 2006 (handlingsplanen från Maputo).

42.    Europaparlamentet betonar det brådskande behovet av att ta itu med alla former av könsbaserat våld på grund av våldets inverkan på flickors tillgång till utbildning samt hälso- och sjukvård. Våldet är också en av de främsta faktorerna bakom hiv-pandemin och därmed ett av de största hindren för att uppnå jämställdhet mellan könen i utvecklingsländer.

43.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt engagemang för att bekämpa hiv/aids i utvecklingsländerna och att se till att de hårdast drabbade får än bättre tillgång till förebyggande resurser och åtgärder, antiretroviral behandling och hälso- och sjukvårdstjänster (infrastruktur, personal och mediciner) som kan klara den ökande efterfrågan, till priser som de har råd med.

44.    Europaparlamentet konstaterar att alla millennieutvecklingsmålen ytterst är avhängiga av att aids‑epidemin kan hejdas och ber kommissionen att ge bekämpandet av denna globala pandemi högsta prioritet genom att stödja intensifierade och heltäckande insatser. Parlamentet framhåller att dessa bör garantera allmän tillgång till befintliga förebyggande åtgärder och behandling liksom tillräckliga investeringar i utveckling av och allmän tillgång till ett brett spektrum av förebyggande tekniker, däribland mikrobicider och vacciner. Parlamentet uppmanar EU att främja ett utökat deltagande från industrins sida, mer samordnade vetenskapliga insatser och politiska åtgärder och program som skyndar på testandet av nya vacciner och mikrobicider.

45.    Europaparlamentet uppmanar EU att öka finansieringen för att se till att framsteg inom grundvetenskapen och biomedicinen leder till nya och rimligt prissatta mediciner, vacciner och diagnosmöjligheter för bortglömda sjukdomar. Parlamentet uppmanar vidare EU att stödja utvecklingsfaserna inom forskning och utveckling och se till att bortglömda befolkningsgrupper får möjlighet att använda nya produkter.

46.    Europaparlamentet uppmanar EU att stödja ett fullständigt genomförande av Dohaförklaringen om TRIPS-avtalet och om folkhälsa som WTO:s ministerkonferens antog den 9–14 november 2001 och att se till att läkemedel är överkomliga för de utvecklingsländer som vidtar åtgärder i enlighet med förklaringen, och uppmanar vidare EU att ge utvecklingsländerna tekniskt stöd för genomförandet av folkhälsofrämjande åtgärder i patenträtten.

47.    Europaparlamentet understryker behovet av en heltäckande översyn av de befintliga system som inte lyckas lösa problemet med tillgång till läkemedel. Detta omfattar rekommendationer till WTO om att ändra de regler som styr exporten av läkemedel med tvångslicenser, det så kallade 30 augusti-beslutet.

48.    Europaparlamentet påpekar att man enligt en del uppskattningar behöver rekrytera 2 miljoner lärare och över 4 miljoner människor till hälso- och sjukvården för att göra hälsa och utbildning till alla till en realitet och att 10 miljarder euro årligen måste investeras i utbildning av och löner till kompetenta lärare och kompetent sjukvårdspersonal.

49.    Europaparlamentet uppmanar de fattiga ländernas regeringar att sätta befintlig hälso- och sjukvårdspersonals och lärares löner på värdiga nivåer i samarbete med deras fackföreningar.

50.    Europaparlamentet uppmanar de fattiga ländernas regeringar att se till att parlamenten och medborgarna är representerade och kan utöva tillsyn över offentliga tjänster och underlätta det civila samhällets och de lokala myndigheternas delaktighet i lokal och nationell planering och budgetprocesser, inklusive avtal och överenskommelser med bidragsgivare.

51.    Europaparlamentet understryker att undernäringen ökar i en del länder och att det uppskattas att i hela Afrika kommer 3,7 miljoner fler barn att vara undernärda 2015 än i dag, och uppmanar EU att se över och utvärdera om unionens indirekta investeringar är verkningsfulla mot undernäring.

52.    Europaparlamentet uppmanar EU:s bidragsgivare att omedelbart börja använda internationellt överenskomna nutritionsindikatorer i sina rapporter om framsteg i fråga om livsmedelssäkerhet, skyddsnät och social trygghet, styrelsesätt, vatten, sanitära förhållanden och hälso- och sjukvård.

BISTÅNDSKVALITET OCH FATTIGDOMSFOKUSERAT UTVECKLINGSSAMARBETE

53.    Europaparlamentet insisterar på att kommissionen och medlemsstaterna använder uppförandekoden om givarsamordning för att se till att utgifter och program som avser hälsa och utbildning är bättre samordnade och för att se till att man i högre grad koncentrerar sig på ur biståndssynvinkel försummade länder (aid-orphan countries), inklusive länder i kris och sårbara stater.

54.    Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att till fullo genomföra Parisdeklarationen för att förbättra biståndseffektiviteten och betonar att EU måste göra mer i fråga om ömsesidig redovisningsskyldighet, partnerländernas ägande och reformering av tekniskt stöd eftersom DAC-medlemsstaterna gjorde dåligt ifrån sig på dessa tre områden i den färska OECD:s referensundersökningen om genomförandet av Parisdeklarationen.

55.    Europaparlamentet uppmanar EU att hjälpa partnerländerna att bygga upp inhemsk kapacitet för att genomföra en konsekvent utvecklingshantering, eftersom detta är centralt när det gäller att trygga ländernas rättmätiga ägandeskap till och ledning av den egna utvecklingsprocessen.

56.    Europaparlamentet anser att mikrofinansiering är ett av de viktigaste instrumenten i kampen mot fattigdom, eftersom den gör det möjligt för de fattiga att själva delta aktivt i denna kamp.

57.    Europaparlamentet anser att könsspecifika prioriteringar och barns rättigheter måste omvärderas i gemenskapens utvecklingspolitik, som grundläggande rättigheter och som en del av de styrelseskickskriterier som ingår i Cotonouavtalet(9) och andra överenskommelser.

58.    Europaparlamentet välkomnar det EG‑partnerskap om jämställdhet för fred och utveckling som nyligen har lanserats i syfte att se till att könsdimensionen inte åsidosätts när Parisdeklarationen genomförs och ses över.

59.    Europaparlamentet anser att strategidokument för att minska fattigdomen och landstrategidokument är potentiellt viktiga verktyg för att uppnå millennieutvecklingsmålen, men att de bör upprättas, genomföras, övervakas och utvärderas i samarbete med parlamenten i AVS-länderna och medlemsstaterna, parlamentet, det civila samhället och lokala myndigheter och att de bör fokusera på att millennieutvecklingsmålen skall uppnås.

60.    Europaparlamentet framför sin oro över bristen på flexibilitet i EG:s programplanering som gör att man begränsar prioriteringarna i början av en programplaneringscykel och sedan inte kan stödja nya frågor som kommer upp, inte ens om partnerländernas regeringar direkt begär detta.

61.    Europaparlamentet understryker att det långsiktiga målet för utvecklingssamarbetet måste vara att skapa förutsättningar för en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling. Parlamentet betonar i det sammanhanget behovet av att främja offentlig‑privata partnerskap för tillväxt, inklusive stödåtgärder till små och medelstora företag i syfte att öka produktiviteten och sysselsättningen.

62.    Europaparlamentet understryker den stora potential som utländska direktinvesteringar har när det gäller utveckling, hållbar ekonomisk tillväxt, överförandet av know‑how, företagaranda och teknik och skapande av arbetstillfällen. Parlamentet betonar i det sammanhanget vikten av ett genomblickbart, förutsägbart och gynnsamt investeringsklimat, minimerad byråkrati för företagen, respekt för äganderätten, främjande av konkurrens och strävan efter en sund makroekonomisk politik.

63.    Europaparlamentet uppmanar biståndsgivare och mottagare att främja förbättrad statistik för genomförandet av millennieutvecklingsmålen och övervakningen av dem.

64.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla projekt främst är inriktade på att minska fattigdomen när medel spenderas på infrastruktur.

65.    Europaparlamentet tillstår att EU:s nuvarande fonder och faciliteter som infrastrukturfaciliteten, vattenfaciliteten och energifaciliteten ägnas åt viktiga frågor, men ifrågasätter om de var för sig eller sammantagna i någon betydande omfattning bidrar till att nå millennieutvecklingsmålen.

66.    Europaparlamentet uppmanar EU att stärka partnerskapen med utvecklingsländerna på ett sätt som uppmuntrar till ömsesidigt ansvar och ömsesidiga åtaganden genom att fastställa förutsägbara riktmärken och tidsfrister för att öka det officiella utvecklingsbiståndet så att det blir lättare för mottagarländerna att planera hur man skall öka de offentliga investeringarna.

67.    Europaparlamentet understryker att alla medel måste utnyttjas för att nå millennieutvecklingsmålen och att detta förutsätter bredast möjliga partnerskap av berörda parter, i synnerhet med de nationella parlamenten i utvecklingsländerna, civilsamhället, lokala myndigheter och privata partner.

68.    Europaparlamentet förutsätter att en överenskommelse kommer att nås när den gemensamma strategin för Afrika och EU om den grundläggande vikten av att nå millennieutvecklingsmålen 2015 dras upp.

GENERELLT BUDGETSTÖD

69.    Europaparlamentet insisterar på att EU och regeringarna i partnerländerna ser till att budgetstöd alltid tar formen av sektorsspecifikt budgetstöd där pengar öronmärks för en viss sektor där de skall spenderas, använder fattigdomsrelaterade mål som direkt mäter politikens resultat i stället för budgetmässiga intäkter och kostnader, inför mekanismer och kontrollverktyg för att se till att en tillräcklig del av stödet i form av generellt budgetstöd används för grundbehov, i synnerhet hälsa och utbildning, och understryker att detta måste åtföljas av stöd till kapacitetsuppbyggnad och understryker att 0,5 procent av det beviljade budgetstödet bör avsättas till civilsamhällets vakthundar.

70.    Europaparlamentet uppmanar EU att stödja en konsekvent millennieutvecklingsmålshantering av det generella budgetstödet i olika delar av de verkställande och lagstiftande organen och att stödja en parlamentarisk granskning av budgetstödet från civilsamhällets och de lokala myndigheternas sida för att se till att det finns en stark och tydlig koppling mellan budgetstödet och uppnåendet av millennieutvecklingsmålen.

71.    Europaparlamentet efterlyser ett deltagande från de nationella parlamentens och civilsamhällets sida i en effektiv budgetövervakning i form av uppföljning av offentliga utgifter, som innehåller en detaljerad jämförelse mellan ”inkomster” och ”resultat” på grundval av kriterierna från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC).

72.    Europaparlamentet uppmanar EU att öka andelen stöd som utgår genom direkt budgetstöd till de länder som har visat prov på god förvaltningssed, respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer.

73.    Europaparlamentet betonar att budgetstöd i dess vanliga form egentligen är ännu ett kortsiktigt avtal mellan givare och regeringar, där få avtal sträcker sig över mer än tre år, och uppmanar givarna att öka längden på sina åtaganden, helst i linje med vad EG föreslår som ”millennieutvecklingsmålsavtal” med sexåriga åtaganden och klara överenskommelser och tydlighet i fråga om när och hur detta stöd kan komma att upphävas.

74.    Europaparlamentet uppmanar länderna att inrikta sig på det generella budgetstödets konsekvenser på kvinnors jämställdhet och könsrelationer, eftersom ökad total finansiering inte nödvändigtvis avhjälper det faktum att de marginaliserade grupperna, till exempel kvinnor och funktionshindrade, har mindre tillgång till biståndet och lägre status.

SAMHÄLLSSTYRNING

75.    Europaparlamentet påminner om att Cotonouavtalet innehåller en ram för dialog mellan EU och AVS-länderna om styrelsefrågor och uppmanar EU att förstärka denna ram i stället för att lägga till nya initiativ, strategier och politiska åtgärder.

76.    Europaparlamentet beklagar att EG:s styrelseinstrument, som framställs som en delutbetalning av budgetstödet som skall fungera som ett incitament, innebär att millennieutvecklingsmålen reduceras till endast en av tjugotre indikatorer, tillsammans med andra indikatorer såsom avreglerad handel, terrorbekämpning och migration som är irrelevanta för genomförandet av millennieutvecklingsmålen, och anser att styrelseinstrumentet bör vara inriktade på partnerlandets åtagande att genomföra millennieutvecklingsmålen.

77.    Europaparlamentet uppmanar EG att ta vara på det tillfälle som översynen av strategin med profiler för styrelsesätt 2008 ger att lyssna på vad europeiska och afrikanska parlament och det civila samhällets organisationer, liksom medlemsstaterna och regeringarna i Afrika, anser och anpassa styrelsesättsstrategin efter detta.

FRED OCH SÄKERHET

78.    Europaparlamentet påminner om att fred och säkerhet är avgörande för att uppnå millennieutvecklingsmålen, och uppmanar därför EU att se till att dess utvecklingspolitik har en positiv inverkan på byggandet av freden.

79.    Europaparlamentet påminner om åtagandet att införliva konfliktkänslighet med alla EU:s politiska åtgärder och instrument, som förespråkas i programmet för förebyggande av väpnade konflikter från Göteborg 2001, och uppmanar EU att genomföra de senast antagna redskapen för att förebygga konflikter såsom EU:s strategi för handeldvapen och lätta vapen, EU:s politiska ramar för säkerhetsreformer och det gemensamma EU‑konceptet om avväpning, demobilisering, och återanpassning (DDR).

80.    Europaparlamentet välkomnar att ett fördrag om vapenhandeln nu stöds av 80 procent av världens regeringar och uppmanar EU att göra sitt för att se till att ett internationellt, rättsligt bindande fördrag kommer till stånd.

HANDEL

81.    Europaparlamentet uppmanar EU att se till att den politik man driver inom handeln, fisket, utvecklingssamarbetet och den gemensamma jordbrukspolitiken är väl sammanhållen, i syfte att undvika direkta eller indirekta negativa följder för ekonomin i utvecklingsländerna.

82.    Europaparlamentet betonar att en öppnad handel kan bli en av de mest effektiva drivkrafterna bakom ekonomisk tillväxt, men att den måste kompletteras av omfördelande och sociala inhemska politiska åtgärder för att fattigdomen skall minskas.

83.    Europaparlamentet understryker löftet från Doharundan och behovet av rättvisa och jämförbara internationella regelbaserade handelssystem som är utformade för att korrigera handelsobalanser i internationell handel, i synnerhet när det gäller Afrika, och uppmanar EU att göra allt som står i dess makt för att få stopp på dödläget i WTO‑förhandlingarna.

84.    Europaparlamentet noterar att enligt ordföranden för den blockerade Doharundan måste EU skära ned sina exportsubventioner till jordbruket som snedvrider handeln med uppskattningsvis 70 procent för att underlätta ett utvecklingsvänligt avtal och att en överenskommelse om nedskärningar av subventioner och tullar måste nås för att förhandlingarna skall kunna avslutas i slutet av 2007.

85.    Europaparlamentet anser att rättvis handel är ett viktigt redskap när det gäller att bygga en hållbar handel med rättvis avkastning för tillverkare i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att svara på parlamentets resolution om rättvis handel och utveckling med en rekommendation om att stödja rättvis handel i enlighet med punkterna 1 och 2 i resolutionen.

86.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dess kommersiella avtal bidrar till, och inte hindrar, att millennieutvecklingsmålen nås. I synnerhet bör den se till att de ekonomiska partnerskapsavtalen fungerar som instrument för utveckling i AVS‑länderna och för att utplåna fattigdomen.

87.    Europaparlamentet anser inte att immaterialrättsliga bestämmelser bör ingå i förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap och frihandelsavtal, särskilt bestämmelser som sträcker sig längre än TRIPS-avtalet, såsom dataexklusivitet och begränsningar på grundval av tvångslicenser.

88.    Europaparlamentet anser att alla AVS-länder måste ha en klar rätt att välja om de vill utvidga förhandlingarna till att omfatta mer än handel med varor och uppmanar kommissionen att se till att immateriella rättigheter och Singaporefrågorna (konkurrenspolitiken, offentlig upphandling och investeringar) tas bort från förhandlingsbordet om inte AVS-länderna vill förhandla om dessa frågor.

89.    Europaparlamentet noterar att studier genomförda av FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD) och andra under den senaste tiden visar att en omfattande avreglering av handeln i de minst utvecklade länderna (MUL) har haft liten inverkan på målen om varaktig och väsentlig fattigdomsminskning och har bidragit till att utvecklingsländernas betalningsbalanser har försämrats, särskilt de afrikanska ländernas, och uppmanar EU att inleda en hållbar, allvarligt menad kampanj för att verkligen öka dessa minst utvecklade länders exportkapacitet genom att främja tekniskt stöd till fromma för fytosanitära standarder, äganderätt, företagande och mervärdesprogram.

90.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa sin samarbets- och handelspolitik så mycket som möjligt för att hjälpa utvecklingsländernas regeringar att bibehålla och utveckla offentliga tjänster, i synnerhet sådana som ger befolkningen som helhet tillgång till dricksvatten, hälsovård, utbildning och transporter.

91.    Europaparlamentet anser att det faktum att AVS‑länderna ofta är mycket beroende av basvaror, som är särskilt sårbara för prisfluktuationer och höjda tullar, skall uppmärksammas till fullo och betonar vikten av diversifiering, utveckling av tillverkningsindustri och små och medelstora företag i dessa länder.

92.    Europaparlamentet betonar vikten av att bygga upp en handelskapacitet och behovet av ytterligare resurser från EU för att öka AVS‑ländernas förmåga att urskilja behov och strategier, förhandla och stödja regional integration, av diversifiering och förberedelser för avreglering genom ökad produktion, utbuds- och handelskapacitet och att uppväga anpassningskostnaderna liksom av att öka deras förmåga att dra till sig investeringar.

93.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt handelsrelaterade stöd för att stödja kapacitetsbyggande, som är avgörande om de fattigaste länderna skall kunna komma till rätta med den ökade konkurrens som avregleringen av marknaden leder till.

94.    Europaparlamentet insisterar på att resurser för att täcka handelsstöd måste vara tillkommande medel som tillhandahålls i enlighet med den tionde Europeiska utvecklingsfonden, i linje med AVS-ländernas krav att justeringarna av avtalen om ekonomiskt partnerskap finansieras separat och utöver den tionde EUF.

KLIMATFÖRÄNDRINGEN

95.    Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att spela en ledande roll när det gäller att främja renare, effektivare strategier för en hållbar utveckling med liten kolanvändning.

96.    Europaparlamentet påpekar att de fattiga samhällena i utvecklingsländerna har bidragit minst till klimatförändringarna, men att det är de som kommer att drabbas värst, och uppmanar EU att ställa betydande medel till förfogande för att göra det möjligt för utvecklingsländerna att anpassa sig till höjda havsnivåer och den ökade styrkan och frekvensen hos extrema väderfenomen som torka, kraftiga stormar, översvämningar etc., liksom till de påfrestningar på hälso- och sjukvård, livsmedelsproduktion och vatten som följer av dem, som kan äventyra utvecklingen och leda till storskalig migration och hot mot säkerheten.

97.    Europaparlamentet uppmanar EU att tillhandhålla omfattande finansiering för att göra det möjligt för fattiga länder att anpassa sig till klimatförändringar och betonar att dessa pengar inte enbart kan kanaliseras från befintliga biståndsbudgetar och att utbetalningarna bör vara tillkommande kompensationsstöd. Parlamentet anser också att en betydande andel av inkomsterna från utauktioneringen av rättigheter enligt systemet för handel med utsläppsrätter och kolskatterna bör användas för att finansiera en ren utveckling i utvecklingsländerna.

98.    Europaparlamentet betonar att anpassningen inte enbart får betraktas som en humanitär fråga eller som en prioriterad fråga enbart inom ramen för klimatkonventionen. Parlamentet understryker att åtgärder för riskreducering och klimatsäkring måste integreras med den övergripande utvecklingsagendan, inklusive strategidokumenten för minskad fattigdom och landstrategidokumenten.

99.    Europaparlamentet uppmanar EU att införa nödåtgärder för att göra det möjligt för fattiga länder att producera patenterad ren utvecklingsteknik för att bidra till att åtgärda energibristen och undvika problemet med snabbt stigande utsläpp när de fattiga länderna växer.

100.  Europaparlamentet betonar att tillhandahållandet av moderna energitjänster till de fattiga är en avgörande förutsättning för att millennieutvecklingsmålen skall nås, även om energin inte uttryckligen nämns i millenniedeklarationen. Parlamentet påpekar att förutsättningarna för förnybar energiteknik är utmärkta i många utvecklingsländer och är ett effektivt sätt att bemöta kraftigt stigande oljekostnader och klara energibehoven samtidigt som ytterligare skadlig klimatpåverkan undviks. Parlamentet beklagar att EU har fått otillräckliga ekonomiska resurser för att ta itu med den utmaning som energifattigdomen är. Parlamentet understryker därför behovet av ökat bistånd, liksom av ökat stöd till privata investeringar i förnybar energiteknik.

DAGORDNINGEN EFTER MILLENNIEUTVECKLINGSMÅLEN

101.  Europaparlamentet understryker att om man uppnår millennieutvecklingsmålen så kommer antalet fattiga människor att halveras inom ett årtionde, vilket är en enorm framgång, men detta kommer ändå att innebära att hundratals miljoner av de fattigaste och mest utsatta människorna lever kvar i kronisk fattigdom.

102.  Europaparlamentet uppmanar EU att fastställa ett datum för en överenskommelse om en strategi för att utrota fattigdomen efter 2015.

103.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och anslutningsländerna, Interparlamentariska unionen, Förenta nationerna och OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd.

(1)

EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 311.

(2)

EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.

(3)

Antagna texter detta datum, P6_TA(2005)0445.

(4)

EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.

(5)

Offentliggjord i mars 2007, ISBN nummer 9789264031050.

(6)

Antagna texter denna dag, P6_TA(2006)0141.

(7)

Antagna texter denna dag, P6_TA(2007)0043.

(8)

Antagna texter, P6_TA(2006)0320.

(9)

Partnerskapsavtal mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (EGT L 317, 15.12.2000, s. 3), ändrat genom avtalet om ändring av partnerskapsavtalet, undertecknat i Luxemburg den 25 juni 2005 (EUT L 209, 11.8.2005, s. 27).


MOTIVERING

INLEDNING

Millennieutvecklingsmålen är tidsbundna, mätbara mål för ett globalt partnerskap. Även om många delar av världen har gjort stora framsteg när det gäller att uppfylla millenniemålen så är de afrikanska länderna söder om Sahara långt därifrån och detta är också den fattigaste delen av världen.

BISTÅND

Under 2005 lovade EU15 att avsätta 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) som officiellt utvecklingsbistånd (ODA) senast 2015, med ett interimsmål om 0,56 procent senast 2010. Minst halva denna planerade ökning från 26,5 miljarder euro till 50 miljarder euro skall gå till Afrika. Europeiska kommissionen har redan, i sin bedömning av EU-strategin för Afrika, slagit fast att dessa mål skall uppfyllas.

Men vi bör notera att ODA var exceptionellt hög under 2005 på grund av de stora skuldnedskrivningar som gjordes vid Pariskonferensen. Det bilaterala biståndet till länderna söder om Sahara steg med 23 procent i reella termer, till 21 miljarder euro under 2006, men om man undantar skuldlättnaderna för Nigeria, så steg det bilaterala biståndet till regionen bara med cirka 2 procent. OECD:s beräkningskonventioner medger att givarländerna kan räkna det nominella värdet av skuldavskrivningar som bistånd, men i verkligheten innebär inte skuldlättnader att några nya medel för utveckling överförs. I linje med Monterreyöverenskommelsen bör skuldlättnader uteslutas ur alla belopp som syftar till att ge en klar bild av hur stort det verkliga biståndet till Afrika är.

Millennieutvecklingsmålen kommer definitivt inte att nås om inte de fattigaste utvecklingsländerna får ökat och förbättrat bistånd för att komplettera sina egna inhemska försök att få fram resurser. FN, Afrikanska unionen, G8 och EU måste sporras till att ta itu med nuvarande bedömningar, vilka visar att givarländerna borde budgetera för att erbjuda ytterligare cirka 3,7 miljarder per år så att målet om att nå nivån 18,7 miljarder i reella resurser för Afrika kan uppnås senast 2010.

Vi behöver också se ett större engagemang när det gäller att uppfylla Parisdeklarationen om biståndseffektivitet, vilket skulle garantera viktig långsiktig och förutsägbar finansiering.

En annan viktig faktor är att det finns ett ökande antal givarländer som inte ingår i OECD:s biståndskommitté, till exempel Ryssland, Kina och vissa EU-medlemsstater. Deras engagemang bör beaktas, i synnerhet det inflytande som vissa har på samhällsstyrning, ekonomisk politik, öppenhet och insyn.

MER RESURSER FÖR UTVECKLING

Utvecklingsutgifterna måste på ett lämpligt sätt beaktas vid den grundläggande översyn av EU:s utgifter som skall inledas 2008.

Innovativa finansieringskällor bör också undersökas som alternativa källor till finansiering förutom ODA. Internationella finansieringsmekanismen för vaccinationsförpliktelse har samlat in 0,75 miljarder för vaccinationer genom den globala alliansen för vaccin och vaccinationer. Den franska flygbiljettsskatten förväntas bidra med 187 miljarder per år. Åtta afrikanska och fyra utvecklade länder har tagit ett första steg mot att införa en särskild skatt på flygresor.

När nu både EU-budgeten och den tionde Europeiska utvecklingsfonden är fastställda fram till 2013, och endast marginella ökningar kan noteras, måste antagligen en ökning av finansieringen kanaliseras via medlemsstaternas bilaterala biståndspaket, vilket innebär en proportionell minskning av EU-biståndet i förhållande till det bistånd som enskilda EU‑medlemsstater ger. Medlemsstaterna bör utarbeta strategier som gör det möjligt för dem att kanalisera mer pengar via kommissionen. Ett förslag har varit att skapa en särskild fond för millennieutvecklingsmålen som fokuserar på insatser för att minska fattigdomen i alla fattiga länder och som skulle styras på ett öppet, insynsvänligt och ansvarskännande sätt.

SKULDLÄTTNADER

Löftet från Gleneagles om att erbjuda 100-procentiga skuldlättnader till kraftigt skuldtyngda fattiga länder har inte uppfyllts. Sierra Leone var det sjuttonde landet som uppfyllde kraven för att räknas som kraftigt skuldtyngt land i slutet av 2006. Åtta länder väntar för närvarande på beslut och ytterligare åtta befinner sig strax före denna punkt. Skuldlättnader har gjort det möjligt att omfördela 420 miljarder euro till sociala utgifter i Afrika, till exempel för att avskaffa skolavgifter i ett antal länder.

HANDEL

Afrikanska unionen har uppmanat det internationella samfundet att inrätta rättvisa och skäliga handelssystem och att underlätta tillgången till dess marknader. Eftersom EU i Doharundan förhandlar som ett enda handelsblock så är detta klart och tydligt ett område där Europa har stora möjligheter att verka för förändringar.

På internationell nivå och inom ramen för förhandlingarna om de ekonomiska partnerskapsavtalen måste villkoren för marknadstillträde, tekniska handelshinder och restriktiva ursprungsregler tas upp, precis som allvarliga kapacitetshinder.

KLIMATFÖRÄNDRINGEN

FN:s klimatpanel har understrukit att samtidigt som världens fattigaste länder har bidragit minst till problemet med klimatförändringar så drabbas de värst av fenomenet.

EU har redan åtagit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent senast 2020 och med 30 procent om det finns motsvarande stöd från andra industrinationer. Givarländerna har också ökat sin finansiering av miljöprogram mellan 2000 och 2005, men detta måste påskyndas för att göra det möjligt för fattiga utsatta länder att anpassa sig till förhöjda havsnivåer och umbäranden som förvärras på grund av torka och mer extrema väderförhållanden. EU bör också arbeta tillsammans med utvecklingsländerna för att ta fram bromsande insatser genom att stödja ren, energibesparande och effektiv tekniköverföring och investeringar i teknik som innebär låga koldioxidutsläpp.

TILLGÅNG TILL UTBILDNING

Framstegen mot att uppfylla millenniemålet om allmän utbildning är uppmuntrande enligt Världsbanken, men det är fortfarande nödvändigt att 50 miljoner afrikanska barn skrivs in i skolan om vi skall kunna uppnå detta mål till 2010. Tidpunkten för att uppnå det första millennietutvecklingsmålet om jämställdhet mellan könen – att få bort klyftan i utbildning mellan könen – var satt till 2006 och har redan missats.

Både inom UNESCO och i Världsbankens s.k. Fast Track Initiative (FTI) konstateras det att strategier måste säkerställa att barn som är svåra att nå kan få möjlighet att tillvarata sina rättigheter till grundutbildning – detta inbegriper funktionshindrade barn eller barn från avlägset belägna regioner, kroniskt fattiga familjer och dem som utesluts på grund av etnicitet.

Det behövs förbättringar i undervisningskvaliteten och UNESCO har varnat att antalet grundskolelärare i länderna söder om Sahara måste öka från 2,4 miljoner till 4 miljoner senast 2015 för att garantera allmän grundutbildning av kvalitet. Internationellt stödda insatser behövs också för att hjälpa länder att bygga upp nationell kapacitet för att spåra och övervaka resultaten av inlärningen.

De internationella samarbetsparterna måste nu arbeta för att minska det befintliga globala underskottet, som rör sig om cirka 5,3 miljarder euro per år. Vi bör gratulera kommissionen till att ha sammankallat EU-givarländerna i maj 2007 så att utfästelser om grundutbildning då kan göras.

TILLGÅNG TILL GRUNDLÄGGANDE HÄLSO- OCH SJUKVÅRD OCH BEKÄMPANDE AV SJUKDOMAR

Tillhandahållande av behandling av vissa särskilda sjukdomar ökar, men hälso- och sjukvårdssystemen är så svaga att framgångarna i insatserna för att minska barnsjukdomarna och barn-, spädbarns- och mödradödligheten är hopplöst långsamma. Miljontals barn dör trots tillgången till enkla, billiga och preventiva ingripanden. Likaledes dör miljontals kvinnor vid förlossningen eller av graviditetsrelaterade orsaker. I Afrika är dödsrisken vid förlossning så chockerande hög som 1 av 6.

Att afrikansk hälso- och sjukvårdspersonal emigrerar gör dessa problem ännu allvarligare. Oxfam bedömer att det i tolv länder söder om Sahara bara är 10 procent av befolkningen som har tillgång till sjuk- och hälsovårdspersonal.

De totala hälso- och sjukvårdskostnaderna ökade från 4,1 procent till 5,6 procent av BNP mellan 1990 och 2002, men i vissa länder har den inhemska finansieringen stagnerat eller till och med minskat. Det kvarstår ett stort underskott när det gäller finansieringsbehoven för att uppnå millennieutvecklingsmålen om hälsa, lågt räknat av Världsbanken bedömt till mellan 18,7 och 37,5 miljarder euro per år. Återigen behöver den globala fonden löften om substantiell, förutsägbar och långsiktig finansiering.

För närvarande används över 90 procent av hälsoforskningsresurserna till sjukdomar som drabbar endast 10 procent av världens befolkning. Patentsystem må ha verkat som en stimulansåtgärd för FoU i de utvecklade länderna, men detta har inte varit fallet för nonchalerade sjukdomar som drabbar de fattiga.

I Abuja 2000–2001 åtog sig de afrikanska regeringarna att använda minst 15 procent av sin budget till hälso- och sjukvårdsmål. Sedan dess har endast ett fåtal afrikanska länder tagit med hälso‑ och sjukvårdssystemen i sina centrala utvecklingsramar och endast två, Botswana och Gambia, har uppfyllt åtagandena från Abuja.

ETT RÄTTIGHETSBASERAT SÄTT ATT UPPNÅ MILLENNIEMÅLEN

2006 års World Development Rapport om rättvisa och utveckling refererar till brist på jämställdhet mellan könen som den arketypiska ojämställdhetsfällan. Denna brist på jämställdhet avspeglas i att kvinnor ligger efter i många av millennieutvecklingsmålen. Inrotad diskriminering av kvinnor fortsätter att vara ett stort hinder för de typer av framsteg som är nödvändiga för att millennieutvecklingsmålen skall kunna uppfyllas.

Afrikanska unionen har undertecknat en stadga om kvinnors rättigheter i Afrika. EU har åtagit sig att främja jämställdhet mellan könen i all sin verksamhet, inklusive i sitt utvecklingssamarbete. EU har också undertecknat Pekingdeklarationen och alla medlemsstater är signatärer av konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor (CEDAW).

Att rädda kvinnors liv innebär att se till att de har allmän tillgång till sexuellt reproduktiv hälso- och sjukvård och familjeplanering samt vård före och efter förlossningen. EU måste stå fast vid de utfästelser som gjordes vid den internationella konferensen om befolkning och utveckling i Kairo och bör fortsätta att gå i spetsen för rätten till sexuell och reproduktiv hälsa genom att behålla nivåerna på finansiering av fullskaliga tjänster på detta område.

Jämställdhetsrättigheter är en fråga som berör alla områden och på samma sätt förhåller det sig med barns och funktionshindrades rättigheter, och detta bör beaktas i all politik och alla program.

FRED OCH SÄKERHET

Många länder gör inga framsteg när det gäller att uppfylla millennieutvecklingsmålen och det rör sig oftast om länder som är i en krissituation eller som återhämtar sig efter en konflikt. Att förbättra samordningen mellan säkerhet, stabiliseringsåtgärder, humanitärpolitik och humanitära operationer med långsiktiga utvecklingsinsatser är nödvändigt, precis som behovet av mekanismer för att förhindra konflikter.

EU måste stödja fredsbyggande, men också omgående vidta åtgärder när det gäller handeldvapen, inklusive stöd till det internationella avtalet om vapenhandel (International Arms Trade Treaty).

SAMHÄLLSSTYRNING

Afrikanska unionen antog en stadga om demokrati, val och samhällsstyrning vid sitt toppmöte i januari 2007 och har inrättat en afrikansk mekanism för ömsesidig granskning. Det finns fortfarande mycket att göra, men t.ex. Ghana och Rwanda har reagerat på sin granskning och vidtar åtgärder. Det måste finnas stöd för civilt och parlamentariskt deltagande samt för kvinnors deltagande i politiken. Korruption och mutor fortsätter att vara ett problem och vi bör notera att initiativet om insyn i utvinningsindustrin är ett stort steg framåt.

EU kommer att stödja ett antal samhällsstyrningsprogram inom ramen för EU-Afrikastrategin och Cotonou-partnerskapsavtalen gör samhällsstyrning till ett delat ansvar.

BUDGETSTÖD

Samtidigt som budgetstöd till AVS-länderna har utgjort nästan en fjärdedel av EU-biståndet under de senaste åren, så har kommissionen för avsikt att öka denna andel till mer än 50 procent under den tionde europeiska utvecklingsfonden. Det är därför viktigt att mekanismer och kontrollverktyg finns på plats för att se till att medel som går till den allmänna budgeten direkt stödjer ansträngningarna att uppnå millennieutvecklingsmålen.

Utvecklingsländerna behöver stöd för att bygga upp sin egen kapacitet att producera en sammanhållen process för att hantera utvecklingen. En nyckelfråga, i synnerhet i Afrika, är absorptionskapaciteten – det är viktigt att erkänna att kapaciteten är av central betydelse om man skall kunna uppnå millennieutvecklingsmålen.

Givarna bör också finansiera ett uppbyggande av parlamentens kapacitet att granska regeringarnas budget och politik. Det måste också finnas ökad kontroll genom den gemensamma parlamentariska församlingen eftersom dess arbete omfattar det rättsligt bindande och kontraktuella förhållandet mellan ledamöter av Europaparlamentet och parlamentsledamöter från AVS-länderna.

NATIONELLA STRATEGIER FÖR ATT UPPNÅ MILLENNIEUTVECKLINGSMÅLEN

Enligt FN:s utvecklingsprogram har minst 19 länder genomfört bedömningar av behoven för att uppnå millenniemålen, och ytterligare 55 är på väg att göra dem. Men hittills har inte ett enda låginkomstland i Afrika fått det utlovade stödet från det internationella samfundet för att genomföra dessa strategier.

EU, FN och finansinstitutionerna måste stödja regeringarna när det gäller att jämka samman deras nuvarande utvecklingsstrategier, till exempel strategidokumenten, med millenniemålen genom brett förankrade deltagandeprocesser och de måste uppfylla åtagandena om att stödja ökat bistånd som en del av nationella utvecklingsstrategier.

FATTIGDOMSFOKUS I EU:S UTVECKLINGSSAMARBETE

I den europeiska överenskommelsen om utveckling, artikel 19 i Cotonouavtalet och finansieringsinstrumentet DCI ät minskning och utplånande av fattigdomen huvudmålet för gemenskapens utvecklingssamarbete med utvecklingsländerna. Europaparlamentet är lite oroat över att EU-biståndet till transport och andra infrastrukturprojekt under 2005 uppgick till runt 817 miljoner euro, samtidigt som anslagen till utbildning och hälso- och sjukvård hamnade på 185 miljoner respektive 239 miljoner – även om en analys av de faktiska utgifterna för dessa sektorer i samband med budgetstödet är svår att göra. Det är viktigt att EU-stödet till transportsektorn har en klar och tydlig koppling till fattigdomsbekämpningen.

Det finns viss oro över att även om kriterierna för EU-stöd inkluderar mänskliga rättigheter och demokrati, så finns det inslag i detta sammanhang som gör att europeiska ekonomiska och geopolitiska intressen dras in i planeringsprocessen. Nationella och regionala utvecklingsstrategier måste vara demokratiskt fastslagna av befolkningarna själva och deras respektive regeringar bör vara ansvariga för dem genom demokratiska institutioner och inte genom villkor som anpassats till givarländernas egna strategiska intressen.

Europaparlamentet vill se en mer flexibel och anpassningsbar Europeisk utvecklingsfond, särskilt mot bakgrund av det faktum att millenniemålen själva inte är oföränderliga.

GIVARSAMORDNING

EU:s uppförandekodex för arbetsfördelningen på området utvecklingspolitik kommer i rättan tid och har potential att förbättra samordningen mellan kommissionen och medlemsstaterna. Det är dock fortfarande osäkert hur framgångsrik en frivillig kod i verkligheten kan bli.

DAGORDNINGEN EFTER MILLENNIEUTVECKLINGSMÅLEN

Även om millenniemålsåtagandena uppfylls så kommer det fortfarande att finnas miljontals kroniskt fattiga personer som ännu inte har nåtts av insatserna. Det tar tid för en global strategi för att totalt utplåna fattigdomen att växa fram, så till år 2010 bör EU ha en strategi klar som är anpassad för att hantera detta problem.

SLUTSATS

Vi har bevittnat en banbrytande 100-procentig avskrivning av multilaterala skulder, men när det gäller biståndet vill det också till att det sker en spårändring, eftersom Europas bistånd inte växer tillräckligt för att uppfylla löftena från Gleneagles, om vi utelämnar skulderna. När det gäller handeln är framstegen en besvikelse, särskilt eftersom ändrade handelsregler skulle gynna de fattiga mer än en femfaldig ökning av biståndet.

Under 2005 demonstrerade tusentals EU-medborgare under banderollen ”Make Poverty History” och Oxfam har deklarerat att vi redan ser en verklig förbättring av livet för en del av världens fattigaste människor. Det är dags att medge att det har skett en social och politisk förändring och att det finns en växande förståelse för att vi inte skall efterlysa välgörenhet, utan snarare rättvisa.


ÄRENDETS GÅNG

Titel

Millennieutvecklingsmålen i halvtid

Förfarandenummer

2007/2103(INI)

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

DEVE
6.6.2007

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

FEMM
6.6.2007

INTA
6.6.2007

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

FEMM
8.5.2007

INTA
7.5.2007

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Glenys Kinnock
28.2.2007

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

11.4.2007

2.5.2007

4.6.2007

5.6.2007

 

Antagande

5.6.2007

Slutomröstning: resultat

+:
–:
0:

18
10
0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Margrete Auken, Margrietus van den Berg, Josep Borrell Fontelles, Danutė Budreikaitė, Corina Creţu, Nirj Deva, Alexandra Dobolyi, Fernando Fernández Martín, Filip Kaczmarek, Glenys Kinnock, Maria Martens, Luisa Morgantini, José Javier Pomés Ruiz, Miguel Portas, Horst Posdorf, José Ribeiro e Castro, Toomas Savi, Frithjof Schmidt, Jürgen Schröder, Feleknas Uca, Johan Van Hecke, Luis Yañez-Barnuevo García, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Miguel Angel Martínez Martínez, Manolis Mavrommatis, Pasqualina Napoletano, Anne Van Lancker, Ralf Walter

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

 

Ingivande

11.6.2007

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy