BETÄNKANDE om särskilda problem rörande införlivande och genomförande av lagstiftningen om offentlig upphandling och dess förhållande till Lissabonagendan

11.6.2007 - (2006/2084(INI))

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
Föredragande: Arlene McCarthy

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om särskilda problem rörande införlivande och genomförande av lagstiftningen om offentlig upphandling och dess förhållande till Lissabonagendan

(2006/2084(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–    med beaktande av rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster[1],

–    med beaktande av rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten‑, energi‑, transport‑ och telekommunikationssektorerna[2],

–    med beaktande av rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg‑ och anläggningsarbeten[3],

–    med beaktande av rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster[4],

–    med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/52/EG av den 13 oktober 1997 om ändring av direktiven 92/50/EEG, 93/36/EEG och 93/37/EEG om samordning av förfarandena vid tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling av tjänster, varor samt bygg‑ och anläggningsarbeten[5],

–    med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/4/EG av den 16 februari 1998 om ändring av direktiv 93/38/EEG om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten‑, energi‑, transport‑ och telekommunikationssektorerna[6],

–    med beaktande av kommissionens förslag till direktiv om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten‑, energi‑ och transportsektorerna (KOM(2000)0276)),

–    med beaktande av kommissionens förslag till direktiv om samordning av förfarandena vid tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling av tjänster, varor samt bygg‑ och anläggningsarbeten (KOM(2000)0275),

–    med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning[7],

–    med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster[8],

–    med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena för vatten, energi, transporter och posttjänster[9],

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6‑0226/2007), och av följande skäl:

A. Gemenskapens lagstiftning om offentlig upphandling syftar till att öppna de offentliga marknaderna i medlemsstaterna för gränsöverskridande konkurrens och att därigenom skapa lika villkor för leverantörer. På så sätt stöds utvecklingen av den inre marknaden.

B.  Ett korrekt införlivande och genomförande inom föreskriven tid av lagstiftningen om offentlig upphandling bidrar i betydande omfattning till att målen i EU:s program för bättre lagstiftning kan uppnås.

C. I det nya direktivet om offentlig upphandling (2004/18/EG) sammanförs tre tidigare direktiv om entreprenader, tjänster och varor, och därigenom förtydligas och moderniseras de tidigare bestämmelserna.

D. Genom de nya direktiven införs nya bestämmelser och frivilliga regler som ökar flexibiliteten för de upphandlande myndigheterna, och generella effektivitetsvinster kan skapas i den offentliga upphandlingen genom att de frivilliga inslagen i det nya direktivet om offentlig upphandling (2004/18/EG) införs, eftersom de sänker transaktionskostnaderna.

E.  I det nya direktivet (2004/17/EG) om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena för vatten, energi, transporter och posttjänster införs en undantagsmekanism för verksamheter som är helt öppna för konkurrens i hela Europeiska unionen.

F.  Tidsfristen för införlivande av de nya direktiven med den nationella lagstiftningen gick ut den 31 januari 2006, och hittills har bara tjugo av tjugosju medlemsstater införlivat dem. Försenat införlivande skapar olika rättsliga villkor i EU.

G. Vissa handelshinder kan också uppstå om alla de frivilliga delarna av det nya direktivet om offentlig upphandling inte antas konsekvent av medlemsstaterna.

H. Kommissionen begränsar sig till att erbjuda medlemsstaterna assistans med införlivandet på frivillig basis, vilket innebär att sådan hjälp i själva verket inte alltid kan tillhandahållas.

I.   De faktorer som oftast uppges förhindra ett tillfredsställande genomförande är brist på juridisk sakkunskap, personalbrist och brist på politisk vilja i medlemsstaterna.

J.   Enligt resultattavlan för den inre marknaden i december 2006 hade införlivandetakten förbättrats avsevärt.

K. Större delen av den offentliga upphandling som omfattas av direktiven följer reglerna, och därför är påståendena om att den inre marknaden för offentlig upphandling är ett misslyckande som hotar möjligheterna att uppnå Lissabonmålen ogrundade.

L.  Icke desto mindre finns det problem med insamlingen av data om offentlig upphandling. Dessa beror främst på det stora antalet upphandlande myndigheter och på den ofullständiga registreringen av felaktig regeltillämpning.

M. Kommissionen är bekymrad över antalet olagliga direkta tilldelningar av kontrakt.

N. Olaglig direkt tilldelning sker till följd av en rad faktorer, bland annat att de regler för offentlig upphandling som framgår av direktiven, principerna i fördragen och utslagen i EG‑domstolen missuppfattas, att fel begås i komplicerade upphandlingar, att ramar utvidgas och får en större räckvidd eller varaktighet än de ursprungliga, påstådda korrupta förfaranden, att de långa tidplanerna för EU:s annonsering kringgås och att det finns onödigt komplicerade nationella upphandlingskrav såsom krångliga elektroniska inköpssystem.

O. Det finns farhågor för att de miljömässiga och sociala kriterierna i det nya direktivet om offentlig upphandling kan komma att tillämpas på ett felaktigt sätt.

P.  Kommissionens förmåga att systematiskt snabbt vidta rättsliga åtgärder när reglerna tillämpas på ett felaktigt sätt begränsas av bristande personalresurser.

Q. Införlivandet och genomförandet kan förbättras genom främjande av professionalism och bästa metoder för den offentliga upphandlingen på medlemsstatsnivå.

R.  I ett antal medlemsstater har bästa metoder legat till grund för verkningsfulla system för utvärdering av upphandlingen.

S.  Man har funnit att förkommersiell upphandling är en outnyttjad möjlighet att i Europa använda de offentliga myndigheternas behov som drivkraft för innovation. Förkommersiella upphandlingar kan anordnas enligt gällande bestämmelser i WTO:s avtal om offentlig upphandling, kommissionens direktiv om offentlig upphandling, fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och konkurrenslagstiftningen, inbegripet lagar om statligt stöd och EG-domstolens rättspraxis.

Inledning

1.  Europaparlamentet välkomnar den senaste tidens modernisering och förenkling av EU:s regler för offentlig upphandling, som betydligt har ökat effektiviteten i EU:s offentliga upphandlingsprocesser.

Införlivande av gemenskapslagstiftningen om offentlig upphandling

2.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör utnyttja kommissionens bistånd i införlivandeprocessen fullt ut.

3.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör ges de personalresurser som krävs för att övervaka sent och felaktigt införlivande på ett effektivare sätt.

4.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna aktivt bör dela med sig av kunskaper och bästa metoder om införlivandet av lagstiftning om offentlig upphandling och förbättra samarbetet med kommissionen på det området.

5.  Europaparlamentet anser att ett inkonsekvent införlivande av de frivilliga delarna av det nya direktivet om offentlig upphandling kan få en negativ effekt på den inre marknaden och uppmanar därför medlemsstaterna att överväga att anta alla alternativ som ökar flexibiliteten. Parlamentet betonar särskilt att dessa alternativ kan minska risken för olagliga förfaranden.

6.  Europaparlamentet uppmanar således kommissionen att genomföra en studie för att utvärdera konsekvenserna av ett icke harmoniserat införlivande av de frivilliga delarna av det nya direktivet om offentlig upphandling för gränsöverskridande upphandling i EU.

Genomförande av gemenskapslagstiftningen om offentlig upphandling

7.  Europaparlamentet är fast övertygat om att regelbrotten kan minska om medlemsstaterna och kommissionen inför fler samarbetsförfaranden. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att aktivt främja informellt utbyte på ett tidigt stadium.

8.  Europaparlamentet anser att med tanke på antalet överträdelser bör kommissionen ges de personalresurser som krävs för att på ett effektivare sätt kunna styra genomförandet av lagstiftningen om offentlig upphandling.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge kommissionen tillgång till fullgoda uppgifter om genomförandet av direktiven om offentlig upphandling. Europaparlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna och kommissionen att arbeta tillsammans för att öka kapaciteten för bättre uppgiftsinsamling och bättre övervakning av införlivande‑ och genomförandeproblem.

10. Europaparlamentet kräver att nationella rådgivande organ för offentlig upphandling inrättas för att bistå upphandlande myndigheter med att korrekt tillämpa reglerna om offentlig upphandling och för att bistå anbudsgivare, särskilt små och medelstora företag, i den offentliga upphandlingen.

11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrikta sina nationella bemödanden på att upptäcka och bestraffa olagliga förfaranden och se till att alla relevanta utslag i nationella domstolar och EG‑domstolen följs.

12. Europaparlamentet betonar att informella mekanismer för att lösa tvister kan komplettera formella åtgärder inom offentlig upphandling och bör framhållas mer.

13. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att samordna och förenkla elektroniska inköpssystem för att underlätta tillgången till sådan upphandling.

14. Europaparlamentet välkomnar kommissionens handbok om tillämpningen av miljökriterierna.

15. Europaparlamentet välkomnar kommissionens pågående studie om tillämpningen av de sociala kriterierna för att se till att de tillämpas på ett korrekt och effektivt sätt. Parlamentet kräver att riktlinjer för tillämpningen av sociala kriterier tas fram när studien är klar.

Att förbättra bästa metoder i den offentliga upphandlingen

16. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör avsätta större resurser till att öka professionalismen i upphandlingen och utbyta information om bästa metoder på nationell nivå, för att se till att reglerna om offentlig upphandling tillämpas på ett konsekvent och likartat sätt av alla upphandlande myndigheter och på områden där regelverket är mindre tydligt, i synnerhet upphandling som inte omfattas av direktivens hela räckvidd.

17. Europaparlamentet påpekar att en systematisk utbildning av upphandlingsansvariga i EU skulle öka insynen i nationella genomförandeåtgärder och förfaranden för offentlig upphandling.

18. Europaparlamentet understryker att det behövs en förändring från en budgetbaserad till en resultatbaserad strategi inom offentlig upphandling, där man ser till de totala kostnaderna för projektcykeln och kräver att upphandlingsansvariga utvecklar sunda administrativa och ekonomiska metoder.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i partnerskap med medlemsstaterna förbättra kunskapsspridningen om offentlig upphandling på EU‑nivå.

20. Europaparlamentet uppmuntrar anordnande av nationella ”uppvisningskonferenser” om upphandling där de bästa offentliga upphandlingsprojekten visas upp, samt utveckling och samordning av arbetet i de europeiska nätverken för utbyte av bästa metoder i den offentliga upphandlingen.

21. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att använda sig av förkommersiell upphandling grundad på delad risk och nytta för inköparna och leverantörerna för att utveckla innovativa lösningar för att ta itu med problem av allmänt intresse, vilket skulle kunna vara ett effektivt sätt att främja innovation i EU.

Slutsats

22. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen lägger fram ett förslag till handlingsplan för att uppmuntra medlemsstaterna att uppfylla sin skyldighet att ta itu med kvarvarande och uppkommande problem med införlivande och genomförande i fråga om offentlig upphandling, med inriktning på olaglig direkt tilldelning och sent eller felaktigt införlivande.

*

*   *

23. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska gemenskapernas domstol, Europeiska ombudsmannen och medlemsstaternas parlament.

• [1]  EGT L 209, 24.7.1992, s. 1–24.
• [2]  EGT L 199, 9.8.1993, s. 84–138.
• [3]  EGT L 199, 9.8.1993, s. 54–83.
• [4]  EGT L 199, 9.8.1993, s. 1–53.
• [5]  EGT L 328, 28.11.1997, s. 1–59.
• [6]  EGT L 101, 1.4.1998, s. 1–16.
• [7]  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
• [8]  EUT L 134, 30.4.2004, s. 114–240.
• [9]  EUT L 134, 30.4.2004, s. 1–113.

MOTIVERING

De nya direktiven om offentlig upphandling från 2004 skapade en ram med miniminormer för medlemsstaterna och återspeglar också relevant rättspraxis i EG‑domstolen. De nya direktiven syftar till att förenkla och modernisera de gamla särdirektiven om offentlig upphandling i linje med ambitionen att förbättra lagstiftningen i EU.

Med tanke på att offentlig upphandling svarar för över 16 procent av EU:s bruttonationalprodukt och de utmaningar som utvidgningen av EU medför är favoriserande av nationella företag och andra former av kontraktstilldelning utan fri konkurrens ett ständigt hot mot den nu utvidgade inre marknadens hälsotillstånd.

I linje med programmet för bättre lagstiftning genom en översyn av den gällande lagstiftningens verkan har utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd valt att granska de problem som uppstått efter införandet av de nya direktiven om offentlig upphandling, och att inrikta sig på de dominerande eller nya problemen och på att fastställa de mest praktiska och effektiva lösningarna på dem.

Gemenskapens åtgärder för att hantera sent införlivande är att kommissionen väcker talan mot medlemsstaterna i EG‑domstolen (i enlighet med förfarandena i artiklarna 226 eller 228). I övrigt kan kommissionen bara uppmana medlemsstaterna att samarbeta mer aktivt med varandra och med kommissionen när lagstiftning om offentlig upphandling införlivas.

Dessutom är EU:s uppgifter om offentlig upphandling fortfarande ofullständiga. Uppgiftsinsamlingen försvåras främst av det stora antalet upphandlande myndigheter och den stora andelen upphandlingar som inte behöver annonseras i EUT. Vidare är det mycket svårt att mäta omfattningen av diskriminerande upphandlingsförfaranden, eftersom företag ofta väljer att inte klaga av rädsla för att bli svartlistade. Kostnaden för att göra användbara studier är mycket hög och resultaten är ofta inte övertygande.

Även om många anklagelser är grundlösa tenderar favorisering vid tilldelning av kontrakt att förekomma i politiskt känsliga fall och på grund av att professionalismen inom offentlig upphandling inte är densamma i hela den offentliga sektorn. Bristen på enhetlig upphandlingsprofessionalism är fortfarande ett betydande problem, vilket även gäller expertis i allmänhet i fråga om komplicerade upphandlingar eller inköp som inte omfattas eller inte omfattas helt av direktiven. Vid sidan av förbättringarna i det nya ”botemedelsdirektivet” bör spridning av bästa metoder och utbyte av positiva erfarenheter i EU rekommenderas.

Kommissionen anser att olaglig direkt tilldelning är det allvarligaste brottet mot reglerna för offentlig upphandling och har framfört sin oro över att dessa förfaranden lever kvar. Kommissionens förmåga att systematiskt vidta verksamma rättsliga åtgärder i samtliga fall begränsas främst av personalbrist. Vidare anser kommissionen att det saknas verksamma hjälpmedel för att komma tillrätta med olaglig direkt tilldelning. En del myndigheter följer inte ens utslag i nationella domstolar. Sanktioner bör främst användas mot fall av domstolstrots. En färsk rapport från Världsbanken visade också att problemen med korruption kvarstår, även om de inte ökar. Större kapacitet hos kommissionen är en lösning, men i det här betänkandet föreslås också ett antal andra strategier.

De frivilliga delarna i det nya direktivet om offentlig upphandling ger de upphandlande myndigheterna i medlemsstaterna större flexibilitet. Det rör sig främst om följande alternativ: användning av centrala upphandlingsenheter, konkurrenspräglad dialog, ramavtal, dynamiska inköpssystem och Internetauktioner. Om vissa alternativ inte införlivas i lagstiftningen påverkas främst medlemsstaten själv som inte kan dra nytta av den efterföljande effektiviteten och kostnadsbesparingarna för både inköpare och anbudsgivare. De frivilliga delarna i det nya direktivet kan minska olämpliga upphandlingsmetoder, men så länge dessa möjligheter leder till anhopningar i efterfrågan eller effektiviseringar måste det säkerställas att små och medelstora företag fortfarande kan lämna in anbud på samma villkor som större leverantörer. Elektroniska inköpssystem och användning av ramar bör leda till kostnads‑ och effektivitetsbesparingar, men det finns också en oro för felaktig användning. Framgångsrika ramar kan till exempel också leda till motsatsen, och ramar kan utökas olagligt så att de överskrider det tillämpningsområde eller värde som utannonserats.

Det finns ett antal goda rutiner vid offentlig upphandling som har införts i lagstiftningen i en del medlemsstater och som kan fungera som användbara exempel för andra, till exempel det system för kontinuerlig extern expertgranskning som finns för offentliga upphandlingsprojekt eller större program i Förenade kungariket och som går under beteckningen OGC Gateway review process. Det finns också skäl att inrätta rådgivande organ i medlemsstaterna som kan bistå både de upphandlande myndigheterna med genomförandet av reglerna för offentlig upphandling och anbudsgivarna, särskilt små och medelstora företag, i den offentliga upphandlingen.

Slutligen syftar det nya direktivet till att klargöra hur miljömässiga och sociala behov skall uppfyllas samtidigt som EU‑reglerna följs. Miljömässiga och sociala kriterier är fullt förenliga med en effektiv gränsöverskridande upphandling. Man måste dock se till att de upphandlande myndigheterna inte tillämpar dessa kriterier på ett sätt som diskriminerar företag i andra medlemsstater.

Sammanfattningsvis inriktar sig det här betänkandet på en rad både formella och informella sätt att förbättra verksamheten inom det här viktiga området i hela EU, även om de problem som ligger till grund för att direktiven inte införlivas och genomförs är komplicerade.

YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (11.6.2007)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

över särskilda problem rörande införlivande och genomförande av lagstiftningen om offentlig upphandling och dess förhållande till Lissabonagendan
(2006/2084(INI))

Föredragande: Alain Lipietz

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Lissabonstrategin syftar till att ”bygga upp en aktiv och dynamisk välfärdsstat”[1] för att ”ta itu med övergripande mål av gemenskapsintresse, t.ex. sysselsättning, regional utveckling, miljö”[2]. Av denna anledning är det lämpligt att samordna dessa målsättningar med konkurrensbestämmelserna och att rättsligt förankra dem.

B.  Offentlig upphandling håller på att bli allt viktigare för den ekonomiska tillväxten i EU och på den inre marknaden.

C. Direktiven 2004/18/EG och 2004/17/EG antogs i syfte att förenkla lagstiftningsramen, skapa rättslig säkerhet och främja en anpassning till föränderliga tekniska och ekonomiska omständigheter.

D. Vissa av de innovativa element som introduceras genom dessa direktiv är inte bindande och därför kan införlivandet av dem leda till olika resultat i medlemsstaternas lagstiftning.

E.  Direktiven 2004/18 och 2004/17 ger inte någon klar definition av begreppet intern upphandling eller av andra olika former av offentlig-privat partnerskap.

F.  EG-domstolens rättspraxis i fråga om intern upphandling begränsas till hänvisningar i vissa domslut[3] till omständigheter som motiverar undantag från bestämmelserna för offentlig upphandling.

G. Flera medlemsstater uppmuntrar lokala myndigheter till att inrätta offentlig‑offentliga partnerskap för vilka det inte finns någon fastställd rättspraxis.

H. Domstolen har föreslagit kriterier som gör det möjligt att koppla vissa institutionaliserade offentlig-privata partnerskap till intern upphandling[4].

I.   Domstolen har i linje med Lissabonstrategin fastställt att den lokala befolkningen[5] skall få de största fördelarna, och att detta skall utgöra huvudkriteriet i samband med offentlig upphandling.

J.   Den 26 oktober 2006 antog Europaparlamentet sin resolution om offentlig-privata partnerskap och EG-rätten om offentlig upphandling och koncessioner[6].

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med tanke på den omfattande rättsliga osäkerheten när det gäller tillämpningen av kriterierna för intern upphandling, utveckla kriterier som bygger på EG-domstolens rättspraxis och som skulle skapa en stabil referensram för myndigheternas beslutsfattande i alla medlemsstater.

2.  Europaparlamentet önskar att kommissionen ytterligare klarlägger begreppet offentlig myndighet för att kunna fastställa vilka former av offentlig‑offentliga partnerskap som omfattas av subsidiaritetsprincipen och inte av bestämmelserna för offentlig upphandling.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras lokala myndigheter att följa EG‑domstolens fastställda rättspraxis vid upprättandet av institutionaliserade offentlig‑offentliga partnerskap.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sig av domstolens kriterier och de mål som fastställdes vid toppmötet i Lissabon[7] vid utvärderingen av den aktiva och dynamiska välfärdsstatens upphandlingsförfaranden.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sin roll när det gäller att bistå medlemsstaterna vid införlivandet av direktiven om offentlig upphandling, särskilt för att anpassa de icke-bindande innovativa elementen efter EG‑domstolens kriterier.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sin kapacitet när det gäller att förebygga olaglig upphandlingspraxis, genom att förbättra yrkesmässigheten i samband med upphandling och öka spridningen av bästa praxis, särskilt till lokala och regionala myndigheter.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Särskilda problem rörande införlivande och genomförande av lagstiftningen om offentlig upphandling och dess förhållande till Lissabonagendan
Förfarandenummer	2006/2084(INI)
Ansvarigt utskott	IMCO
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	JURI 6.4.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Alain Lipietz 30.5.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	21.12.2006	11.4.2007		11.6.2007
Antagande	11.6.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		18 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Carlo Casini, Cristian Dumitrescu, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Klaus-Heiner Lehne, Alain Lipietz, Antonio Masip Hidalgo, Manuel Medina Ortega, Aloyzas Sakalas, Diana Wallis, Rainer Wieland, Jaroslav Zvěřina, Tadeusz Zwiefka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Janelly Fourtou, Luis de Grandes Pascual, Kurt Lechner, Michel Rocard, Gabriele Stauner, József Szájer
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

• [1]  Jfr punkt 24.
• [2]  Jfr punkt 17.
• [3]  Mål C-107/98 Teckal (1999), punkt 50, REG. I-08121; mål C-26/03 Stadt Halle (2005) punkt 49, REG. I-1; mål C-458/03 Parking Brixen (2005) punkt 49, REG I-8612.
• [4]  Majoriteten av kapitalet, underställd lokal myndighet, verksamhet som huvudsakligen utövas på dess territorium.
• [5]  Inte minimerade kostnaderna för de lokala myndigheterna. Klart uttalat i domen av den 17 september 2002 i mål C-513/99 Concordia (2002) REG I-7213.
• [6]  Antagna texter, P6_TA(2006)0462.
• [7]  Framför allt sysselsättning på lokal nivå och miljöfrågor.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Särskilda problem rörande införlivande och genomförande av lagstiftningen om offentlig upphandling och dess förhållande till Lissabonagendan

Förfarandenummer

2006/2084(INI)

Ansvarigt utskott

IMCO

Tillstånd: tillkännagivande i kammaren (art. 45)

6.4.2006

Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren

JURI 6.4.2007

Föredragande   Utnämning

Arlene McCarthy 21.2.2006

Behandling i utskott

10.7.2006

12.4.2007

8.5.2007

4.6.2007

Antagande

5.6.2007

Slutomröstning: resultat

+: –: 0:

33 0 0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Daniela Buruiană-Aprodu, Charlotte Cederschiöld, Gabriela Creţu, Mia De Vits, Rosa Díez González, Evelyne Gebhardt, Małgorzata Handzlik, Malcolm Harbour, Edit Herczog, Pierre Jonckheer, Alexander Lambsdorff, Kurt Lechner, Lasse Lehtinen, Toine Manders, Arlene McCarthy, Béatrice Patrie, Zita Pleštinská, Giovanni Rivera, Heide Rühle, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Alexander Stubb, Eva-Britt Svensson, Marianne Thyssen, Horia-Victor Toma, Jacques Toubon, Barbara Weiler

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Wolfgang Bulfon, André Brie, Manuel Medina Ortega, Diana Wallis

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Cristobal Montoro Romero, Paul Rübig

Ingivande

11.6.2007

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)