BETÄNKANDE om årsrapporten 2007 om euroområdet
28.6.2007 - (2007/2143(INI))
Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Dariusz Rosati
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om årsrapporten 2007 om euroområdet
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens meddelande om årets bedömning av euroområdet 2007 (KOM(2007)0231),
– med beaktande av kommissionens ekonomiska vårprognos av den 7 maj 2007,
– med beaktande av sin resolution av den 26 april 2007 om de offentliga finanserna i EMU 2006[1],
– med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om situationen för Europas ekonomi: förberedande betänkande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för 2007[2],
– med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om de makroekonomiska följderna av stigande energipriser[3],
– med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om utvidgningen av euroområdet[4],
– med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2006 om den internationella valutafondens strategiska översyn[5],
– med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) årsrapport 2006,
– med beaktande av ECB:s rapporter om den finansiella integrationen i Europa från mars 2007,
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6‑0264/2007), och av följande skäl:
A. Euroområdets BNP steg med 2,7 procent 2006, vilket var en ökning från 1,4 procent 2005 och det bästa resultatet sedan 2000, samtidigt som inflationen låg på 2,2 procent, oförändrat sedan 2005.
B. Budgetunderskottet minskade till 1,6 procent av BNP 2006 från 2,5 procent 2005.
C. Arbetslösheten sjönk till 7,6 procent i slutet av 2006, den lägsta nivån på 15 år.
D. Medlemskap i euroområdet stärker graden av ömsesidigt ekonomiskt beroende mellan medlemsstaterna och kräver en närmare samordning av den ekonomiska politiken för att justera strukturella svagheter inför kommande utmaningar och för att inordna euroområdet i en större globaliserad ekonomi.
E. Euroområdet utgör en kärna av stabilitet i den globala ekonomin.
Makroekonomisk utveckling
1. Europaparlamentet välkomnar den gynnsamma ekonomiska utveckling som uppnåtts under 2006 när det gäller tillväxt och sysselsättning och som lett till två miljoner nya arbetstillfällen och lägre budgetunderskott. Parlamentet påpekar att den höga arbetslösheten och det låga deltagandet på arbetsmarknaden gör att Europa inte kan möta dagens och framtidens utmaningar i en global ekonomi på ett framgångsrikt sätt.
2. Europaparlamentet konstaterar att en del av återhämtningen beror på strukturella förbättringar och välkomnar det faktum att produktiviteten ökar snabbare. Parlamentet anser dock att det är för tidigt att dra några slutsatser om återhämtningen är mer konjunkturell eller strukturell till sin karaktär. Parlamentet uppmanar till försiktighet vid bedömningen av detta.
3. Europaparlamentet välkomnar det faktum att euroområdets medlemmar har gjort gemensamma ansträngningar för att komma till rätta med stora budgetunderskott genom den reformerade stabilitets- och tillväxtpakten. Parlamentet pekar på det faktum att kommissionen anser att anpassningskvaliteten har ökat i euroområdet som helhet, med mindre betoning på enstaka åtgärder och en minskning av de offentliga utgifterna. Parlamentet betonar att främst kombinationen av samlade ansträngningar, särskilt i länder med stora underskott, och bättre ekonomisk utveckling minskade budgetunderskottet i euroområdet till 1,6 procent av BNP 2006, en nedgång från 2,5 procent av BNP 2005.
4. Europaparlamentet framhåller att sunda offentliga finanser är en förutsättning för tillväxt och nya arbetstillfällen eftersom låga budgetunderskott och låg statskuld främjar låga och stabila inflationsförväntningar och bidrar till låga räntor. Parlamentet varnar för en upprepning av de misstag som gjordes under perioden 1999–2001. Parlamentet anser därför att den nuvarande högkonjunkturen bör användas på två sätt för att uppnå följande: minska underskotten och öka överskotten vilket skulle minska skuldsättningen och öka kvaliteten i de offentliga finanserna genom investeringar i utbildning, yrkesutbildning, infrastruktur och forskning och utveckling, vilket skulle bidra till att man kan bemöta de utmaningar som en åldrande befolkning innebär. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det faktum att eurogruppen den 20 april 2007 antog riktlinjer för finanspolitiken i euroområdets medlemsstater och erinrar om åtagandet att aktivt stärka de offentliga finanserna i goda tider och använda oväntade extrainkomster till att minska underskott och skulder.
5. Europaparlamentet framhåller risken med stimulandsåtgärder i vissa medlemsstater. Parlamentet konstaterar att det har gjorts ansträngningar för att stärka de offentliga finanserna i euroområdet som helhet. Parlamentet menar dock att skyldigheten att uppnå det medellångsiktiga mål som anges i stabilitets- och tillväxtpakten innebär att medlemsstaterna måste redovisa överskott under goda tider. Parlamentet konstaterar att förfarande- och uppgiftsbaserade bestämmelser för de offentliga finanserna och oberoende finansmyndigheter är bra för att förstärka de offentliga finanserna och bidrar till att man kan undvika konjunkturstimulerande åtgärder.
6. Europaparlamentet noterar att ECB 2006 beslutade att höja räntan ytterligare. Parlamentet konstaterar att även om inflationen trots kraftiga energiprisökningar var under kontroll så har ökningen av penningmängden systematiskt och med bred marginal överskridit riktvärdet 4,5 procent sedan 2001 utan att inflationen har tagit fart. Parlamentet uppmanar ECB att bättre förklara orsakerna till detta och ange om det är ett symptom på en växande andel likvida medel i ekonomin som skulle kunna späda på inflationen i framtiden eller om det är ett resultat av andra faktorer som exempelvis breddningen av finansmarknaderna, finansiella innovationer och eurons ökade internationella roll.
7. Europaparlamentet konstaterar att priserna ökar snabbare, främst på fastighetsmarknaden, vilket kan vara normalt i en sund ekonomi, men även ökar sannolikheten för våldsamma justeringar. Parlamentet anser att dessa allt snabbare prisökningar ökar behovet av en försiktig finanspolitik i medlemsstater med en sådan utveckling, och strukturella åtgärder som syftar till förebygga obalanser, t.ex. ett större inslag av förebyggande bestämmelser. Parlamentet uppmanar lagstiftarna och tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna att noga följa utvecklingen på fastighetsmarknaden. Parlamentet pekar på en differentierad strategi där man beaktar medlemsstaternas särskilda läge när det gäller tillväxt och budget.
8. Europaparlamentet konstaterar att eurons nominella värdestegring med 11,4 procent mot US-dollarn, 12,4 procent mot yenen och 8 procent mot den kinesiska renminbin endast har lett till en mindre värdestegring av den effektiva växelkursen med 3,5 procent under 2006 och att detta än så länge inte har skadat exporten och tillväxten i euroområdet. Parlamentet noterar dock att effekterna skiljer sig åt mellan medlemsstaterna beroende på deras ekonomiska strukturer och elasticiteten i tillverkningsindustrin och hur de reagerar på växelkursförändringar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att öka sin anpassningsförmåga.
EMU:s funktionssätt
9. Europaparlamentet anser att den divergerande utvecklingen när det gäller tillväxt, inflation och sysselsättning bland medlemsstaterna kan återspegla olika utveckling, t.ex. trender i befolkningsutvecklingen, olika takt när det gäller strukturreformer, varierande tillväxtpotential och processer för att komma i fatt. Parlamentet understryker dock att de stora budgetunderskotten i vissa medlemsstater är tecken på att utvecklingen när det gäller konkurrenskraft går åt olika håll och att olika ekonomisk‑politiska strategier bland medlemsstaterna är nyckeln till att förklara sådana skillnader.
10. Europaparlamentet konstaterar att skillnaderna i den internationella konkurrenskraftsnivån i euroområdets ekonomier delvis orsakas av att utvecklingen när det gäller arbetskraftskostnader går åt olika håll vilket återspeglar olika utveckling för produktivitet och löner. Parlamentet konstaterar att löneökningarna under senare år har legat under nivån för produktivitetstillväxten Parlamentet betonar behovet av en rättvisare fördelning av tillväxten. Parlamentet uppmanar aktieägarna och företagens verkställande direktörer att ha en ansvarsfull strategi när det gäller belöningspaket och bonusar för företagsledningar, vilka har tenderat att öka oproportionerligt jämfört med vanliga lönenivåer och därigenom ger felaktiga signaler och motverkar stödet för en ansvarsfull lönepolitik. Parlamentet konstaterar att låg inflation också är en viktig faktor för att åstadkomma en gynnsam utveckling av arbetskraftskostnaderna.
11. Europaparlamentet kräver i detta sammanhang en ytterligare integration av varu- och tjänstemarknaderna för att komma till rätta med den bestående segmenteringen i nationella marknader av marknaderna inom EMU och uppnå en högre grad av samordning av konjunkturcyklerna i de deltagande nationella ekonomierna.
12. Europaparlamentet menar att euron på sikt endast kan behålla sin styrka och trovärdighet på de internationella finansmarknaderna om euroområdets medlemsstater närmar sig varandra ytterligare på alla områden som har betydelse för valutastabiliteten. Parlamentet uppmanar euroområdets medlemsstater, särskilt arbetsmarknadens parter, att i detta sammanhang göra ytterligare ansträngningar och även förbättra produktivitetsutvecklingen, vilket även är viktigt för att uppnå målen för Lissabonstrategin.
13. Europaparlamentet erinrar om att ECB:s penningpolitik aldrig kan vara helt i samklang med situationen i en viss medlemsstat. Parlamentet konstaterar att i länder med snabb tillväxt är inflationen strukturellt sett högre och realräntan lägre, ibland till och med negativ. Parlamentet menar att sådana situationer är naturliga i en valutaunion med en gemensam valuta och efterlyser en politik för sunda offentliga finanser för att upprätthålla stabiliteten, särskilt mot bakgrund av behovet av beredskap inför befolknings- och åldersrelaterade risker.
14. Europaparlamentet konstaterar att en slapp finanspolitik tillsammans med en återhållsam penningpolitik som styrs av räntehöjningar och växelkurshöjningar leder till en dålig åtgärdsmix och alltför stora makroekonomiska kostnader för att åstadkomma stabilisering. Parlamentet anser att en stramare finanspolitik skulle minska trycket på penningpolitiken och möjliggöra en bättre blandning av åtgärder och säkerställa snabbare ekonomisk tillväxt inom ramen för en viss inflation.
Strukturreformer och den inre marknaden
15. Europaparlamentet påminner om att en integrerad europeisk finansmarknad är av grundläggande betydelse för att EMU skall fungera smidigt. Parlamentet menar därför att integrationen av finansmarknaderna måste fullbordas och de återstående hindren mot finansiell integration undanröjas för att ett effektivt finanssystem skall kunna skapas och euroområdets förmåga att hantera ekonomiska chocker förbättras. Parlamentet pekar på det faktum att finansiell integration även kan utgöra en risk för finansiell stabilitet om förfarandena för förebyggande, hantering och lösning av kriser fortsätter att delas upp på nationell nivå, vilket gör områdestäckande motåtgärder svårare. Parlamentet framhåller i detta sammanhang åter behovet av ett integrerat europeiskt system för samarbete mellan kontrollorganen som en viktig del när det gäller fullbordandet av integrationen av finansmarknaderna.
16. Europaparlamentet anser att takten för strukturreformer på varu-, tjänste-, arbets- och finansmarknaderna bör snabbas på och att förverkligandet av den inre marknaden är av avgörande betydelse för att främja den ekonomiskt tillväxten och skapa arbetstillfällen.
17. Europaparlamentet konstaterar att tjänstesektorn står för omkring 70 procent av euroområdets BNP och erbjuder den största möjligheten för att öka sysselsättningen. Parlamentet konstaterar att prisstegringar inom tjänstesektorn ständigt bidrar till den övergripande inflationen. Parlamentet framhåller därför att ökad konkurrens i tjänstesektorn skulle leda till lägre inflation. Parlamentet efterlyser av samma skäl en fullt ut fungerande inre marknad för tjänster och ett snabbt genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden[6].
18. Europaparlamentet anser att ett effektivt och fullständigt genomförande av Lissabonstrategin är nyckeln till en högre tillväxtpotential. Parlamentet beklagar att euroområdets resultat när det gäller innovationer, exempelvis när det gäller företagens utgifter för forskning och utveckling, är lägre än i Förenta staterna och Japan. Parlamentet beklagar även att de sammanlagda utgifterna för forskning och utveckling från den offentliga och privata sektorn i euroområdet har stagnerat kring cirka 2 procent av BNP, vilket är klart under det mål som fastställdes av Europeiska rådet i Barcelona den 15–16 mars 2002, vilket var att nå 3 procent av BNP före 2010. Parlamentet vill därför se en konsekvent politik som främjar en innovationsbaserad tillväxt. Parlamentet erinrar om att en sådan politik kräver mer investeringar i utbildning, en mera utvecklad sektor för finansiella tjänster och flexiblare arbetsmarknad i enlighet med flexicurity‑modellen samt kompletterande åtgärder för att justera alltför stora orättvisor som orsakas av reformerna.
Utvidgning av euroområdet
19. Europaparlamentet välkomnar Sloveniens inträde i euroområdet den 1 januari 2007 och den smidiga övergången från tolar till euro.
20. Europaparlamentet uppmuntrar övriga nya medlemsstater att fortsätta ansträngningarna för att vara beredda att gå med i euroområdet och att anta den gemensamma valutan vid ett tidigt datum. Parlamentet pekar på de fördelar som följer med konvergeringsprocessen och det slutliga antagandet av euron som valuta, både för de nya medlemsstaterna och för euroområdet i sin helhet. Parlamentet anser att frågor som rör euroområdet inte enbart bör fokuseras på de nya medlemsstaterna och pekar på frågan om möjligheten att ställa sig utanför.
21. Europaparlamentet betonar behovet av en överenskommelse mellan parlamentet, rådet och kommissionen om en tydlig vägkarta för processen för ansökan till euroområdet för att säkerställa en tillräcklig period för bedömning och förberedelser för alla institutioner som är inblandade vilket skulle öka förtroendet för övergångsprocessen hos medborgarna och medlemsstaterna.
22. Europaparlamentet beklagar att den definition för prisstabilitet som används för att bedöma konvergenskriterierna inte alltid överensstämmer med den definition av prisstabilitet som ECB har antagit inom ramen för sin penningpolitik.
23. Europaparlamentet efterlyser mer effektiva åtgärder för att hantera penningtvätt och bedrägerier och ifrågasätter bristen på information i kommissionens ordinarie rapporter om bolag som är baserade utanför EU och om deras roll och betydelse och begär information om detta ämne.
24. Europaparlamentet menar att de nya medlemsstaterna kan möta utmaningar när de går med i euroområdet särskilt när det gäller prisstabilitetskriteriet eftersom inflationen kan vara en del av processen med att komma ifatt. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att undersöka konvergenskriterierna genom ytterligare analys av och politisk debatt om tillämpningen av konvergenskriterierna på potentiella euroområdesmedlemmar och mot bakgrund av den nya verkligheten och skillnaderna i ekonomisk utveckling. Parlamentet betonar att konvergenskriterierna måste tillämpas i enlighet med fördraget och att euroområdets konkurrenskraft hur som helst inte får ifrågasättas.
25. Europaparlamentet påminner om behovet av att tidigt dra igång omfattande informationskampanjer riktade till medborgarna i kandidatländerna för att åstadkomma förtroende för övergångsprocessen och säkerställa att övergångsfasen hanteras på ett rättvist och ärligt sätt av alla inblandade så att övergången till euron blir en framgång. Parlamentet bedömer att medborgarnas informationsunderskott måste minskas och att användningen av informationskampanjer måste organiseras på ett tidigt stadium.
Styrning
26. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att man uppnår bättre samordning av medlemsstaternas budgetpolitik över konjunkturcykeln, t.ex. utifrån en gemensam tidsplanering och makroekonomiska antaganden. Parlamentet efterlyser ett strikt och effektivt genomförande av stabilitets- och tillväxtpakten.
27. Europaparlamentet anser att euroområdets särskilda dimension med strukturell övervakning kopplad till Lissabonstrategin bör stärkas genom åtgärder för att förbättra EMU:s funktionssätt. Parlamentet välkomnar fokuseringen på euroområdet i kommissionens årliga lägesrapport om genomförandet av Lissabonstrategin som ett första steg i denna riktning.
28. Europaparlamentet betonar behovet av att stärka styrningen och den europeiska integrationsprocessen, särskilt inom euroområdet, eftersom det är det enda sättet att hantera de globala ekonomiska utmaningarna. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att i framtiden se till att den årliga rapporten om euroområdet innehåller ett antal rekommendationer om åtgärder för att tillhandahålla instrument för en detaljerad dialog mellan de olika gemenskapsorgan som är inblandade i att stärka den ekonomiska styrningen av unionen.
29. Europaparlamentet erinrar om behovet av att öka effektiviteten i Lissabonprocessen genom att samordna innehållet och valet av tidpunkt för de ekonomiska åtgärdsinstrument som fortfarande genomförs separat med målet om en intelligent tillväxtstrategi som ytterligare koncentrerar rapporterings- och bedömningsarbetet på området för de nationella reformprogrammen, men samtidigt också omfattar de nationella stabilitets- och konvergensprogrammen.
30. Europaparlamentet anser att eurogruppen bör komma överens om en vägkarta om vad som bör åstadkommas under de kommande två åren i euroområdet. Parlamentet anser att eurogruppen för att åstadkomma starkare ekonomisk samordning bör röra sig från en informell till en mera formell institutionell ram som även omfattar en ordentlig infrastruktur.
Extern representation
31. Europaparlamentet understryker att euron har vuxit fram till att bli den näst viktigaste internationella valutan efter US-dollarn. Parlamentet anser att särskilt den omfattande användningen av euron på de internationella obligationsmarknaderna är en viktig orsak till eurons internationella roll. Parlamentet beklagar att eurogruppens ordförande, kommissionen och ECB fortsätter att representeras i mycket olika utsträckning i olika internationella institutioner och sammanhang. Parlamentet konstaterar med intresse att eurogruppen och Ekofinrådet har behandlat olika förslag om att stärka euroområdets externa representation och förbättra den interna samordningen på världsarenan. Parlamentet anser att ytterligare steg behöver tas innan eurons externa representation motsvarar dess växande betydelse inom den globala ekonomin. Parlamentet anser att en förutsättning för en gemensam extern representation är en verkligt gemensam ekonomisk politik inom euroområdet.
0 0
0
32. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till eurogruppens ordförande, rådet, kommissionen och till Europeiska centralbanken.
- [1] Antagna texter, P6_TA(2007)0168.
- [2] Antagna texter, P6_TA(2007)0051.
- [3] Antagna texter, P6_TA(2007)0054.
- [4] EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 249.
- [5] EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 118.
- [6] EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.
MOTIVERING
Årsrapporten om euroområdet 2007 är den andra rapporten i sitt slag som utarbetats av Europeiska kommissionen. Förra årets rapport togs emot väl av rådet och Europaparlamentet som ett viktigt dokument med en djup analytisk bedömning av de ekonomiska villkoren i euroområdet. Årets rapport innehåller en överblick av den ekonomiska situationen 2006 och en genomgång av de ekonomiska utmaningar som euroområdets medlemsstater står inför.
År 2006 stärktes den ekonomiska återhämtningen i euroområdet avsevärt, BNP-tillväxten steg till 2,7 procent från 1,4 procent året innan och arbetslösheten sjönk till 7,6 procent i slutet av 2006 vilket var den lägsta nivån på 15 år. Två miljoner nya arbetstillfällen skapades under 2006 vilket visar att de arbetsmarknadsreformer som genomförts i vissa medlemsstater började bära frukt. Den ekonomiska tillväxten var allmän och backades upp av en stadig exportökning och en stark återhämtning av den inhemska efterfrågan, ett tecken på ett bättre arbetsmarknadsläge och en ökad optimism bland konsumenter och investerare. En stark konjunktur i tillverkningsindustrin motsvarades av ökad makroekonomisk stabilitet med en fortsatt stabil inflation på 2,2 procent, oförändrad sedan 2005, och ett budgetunderskott som sjönk till 1,6 procent från 2,5 procent föregående år.
Mot denna allmänt positiva bild av det övergripande läget i euroområdet finns några mindre positiva tecken. För det första är förbättringen av de offentliga finanserna, som visserligen varit kraftigt, mindre än vad som krävs för att stärka de offentliga finanserna permanent. Under perioder av återhämtning bör länder samla överskott i sin budgetbalans för att skapa en buffert för mindre gynnsamma budgetar vid lågkonjunktur och möta det medellångsiktiga målet att budgetarna skall vara balanserade eller ge ett överskott. Idag är underskotten i de största ekonomierna i euroområdet fortfarande stora om man ser till konjunkturcykeln. Medlemsstaterna bör använda den nuvarande konjunkturuppgången till att förbättra sitt övergripande budgetläge och förbereda sig inför sämre tider.
För det andra leder konjunkturstimulerande åtgärder vid ekonomisk återhämtning till en dålig åtgärdsblandning när de omfattar en försiktigare penningpolitik för att kontrollera inflationstendenser. Fortsatta stimulanser kräver högre ränta för att hålla inflationen på en låg nivå vilket kan öka de makroekonomiska kostnaderna för att åstadkomma prisstabilitet. Brist på tillräcklig budgetdisciplin kan leda till stramare penningpolitik vilket har en negativ effekt på tillväxt och sysselsättning.
För det tredje bör man notera att de genomsnittliga värdena för de makroekonomiska indikatorerna i euroområdet som helhet döljer växande olikheter mellan enskilda medlemsstater när det gäller ekonomisk tillväxt, produktivitet och konkurrenskraft. Dessa skillnader beror på ett antal faktorer, bl.a. olika takt i strukturreformsarbetet, processer för att komma ifatt och olika nationella åtgärder som lönebildning och beskattning. Medlemsstater där tapp i relativ konkurrenskraft återspeglar snabbt stigande arbetskraftskostnader bör vidta åtgärder för att vända dessa negativa tendenser.
I rapporten påpekas att hållbar tillväxt kräver mer strukturreformer, inbegripet fullbordande av den inre marknaden för varor, tjänster och arbetskraft. Särskilt åtgärder för att skapa mer konkurrens och öppenhet i tjänstesektorn lär främja tillväxt och skapande av arbetstillfällen i framtiden. På liknande sätt skulle ett kraftfullare genomförande av Lissabonstrategin bidra till att skynda på utvecklingen av innovationer och kunnande och göra euroområdets ekonomier mera konkurrenskraftiga och dynamiska.
Utvidgningen av euroområdet är en process som bör leda till stora ekonomiska fördelar för de enskilda medlemsstaterna och euroområdet som helhet. I rapporten konstateras att Sloveniens anslutning till euroområdet har löpt väl och andra nya medlemsstater uppmanas att vidta åtgärder för att anta euron som valuta så snart det är möjligt. Anslutningsprocessen kan dock försvåras av bristen på konsekvens och öppenhet i processen för att bedöma graden av nominell konvergens i kandidatländerna. I rapporten erinras särskilt om att den definition för prisstabilitet som används vid bedömning av konvergenskriterierna (den genomsnittliga inflationen i de tre EU-länder som har lägst inflation) inte överensstämmer med den definition för prisstabilitet som ECB antagit för sin penningpolitik (inflation under 2 procent, men i närheten av 2 procent) och framhåller att denna inkonsekvens bör rättas till. I rapporten konstateras även att vissa nya medlemsstater med snabbt växande ekonomier kan komma att stå inför svårigheter när det gäller att uppfylla inflationskriterierna och komma med i euroområdet utan att dämpa sin ekonomiska tillväxt eftersom inflationen kan återspegla kraftiga produktivitetsförbättringar och på så sätt vara en del av processen att komma i fatt. I rapporten uppmanas därför kommissionen och rådet att titta närmare på konvergenskriterierna mot bakgrund av den nya verkligheten och skillnaderna i ekonomisk utveckling.
För att till fullo kunna utnyttja de potentiella fördelarna med den gemensamma valutan krävs mera samordning mellan medlemsstaterna när det gäller åtgärder, särskilt genom en gemensam tidsplan och gemensamma makroekonomiska antaganden inför det nationella budgetarbetet. Dessutom bör övervakning på EU-nivå av de offentliga finanserna och reformprogrammen i enskilda medlemsstater förstärkas. När det gäller externa förbindelser finns det goda skäl för en gemensam representation för euroområdet i internationella finansiella organ under förutsättning att den ekonomiska politiken i de enskilda medlemsstaterna samordnas tillräckligt.
Kommissionens årsrapport 2007 om euroområdet innehåller en god grund för en bred diskussion om den övergripande ekonomiska situationen i euroområdet och kommande utmaningar. Den ger även Europaparlamentet en möjlighet att uttrycka sina åsikter och ange prioriteringar för den ekonomiska politiken och styrningen i EU.
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Årsrapporten 2007 om euroområdet |
|||||||||||
|
Förfarandenummer |
||||||||||||
|
Ansvarigt utskott |
ECON |
|||||||||||
|
Rådgivande utskott |
|
|
|
|
|
|||||||
|
Inget yttrande avges |
|
|
|
|
|
|||||||
|
Förstärkt samarbete |
|
|
|
|
|
|||||||
|
Föredragande |
Dariusz Rosati |
|
||||||||||
|
Tidigare föredragande |
|
|
||||||||||
|
Behandling i utskott |
7.5.2007 |
21.5.0007 |
26.6.2007 |
|
|
|||||||
|
Antagande |
27.6.2007 |
|||||||||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
38 0 1 |
||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Mariela Velichkova Baeva; Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Sharon Bowles, Ieke van den Burg, David Casa, Jonathan Evans, Elisa Ferreira, Jean-Paul Gauzès, Donata Gottardi, Benoît Hamon, Gunnar Hökmark, Sophia in 't Veld, Othmar Karas, Christoph Konrad, Guntars Krasts, Kurt Joachim Lauk, Andrea Losco, Astrid Lulling, Cristobal Montoro Romero, Joseph Muscat, Lapo Pistelli, John Purvis, Alexander Radwan, Bernhard Rapkay, Heide Rühle, Eoin Ryan, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Margarita Starkevičiūtė |
|||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) |
Katerina Batzeli, Harald Ettl, Werner Langen, Maria Petre, Gianni Pittella, Gilles Savary, Kristian Vigenin, Corien Wortmann-Kool |
|||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2) |
Slavi Binev |
|||||||||||
|
Ingivande |
28.6.2007 |
|
||||||||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
|
|||||||||||