FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om medlemsstaternas ansträngningar under 2005 för att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter
23.7.2007 - (2007/2108(INI))
Fiskeriutskottet
Föredragande: Paulo Casaca
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om medlemsstaternas ansträngningar under 2005 för att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om medlemsstaternas ansträngningar under 2005 för att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter (KOM/2006/0872),
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken[1],
– med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1438/2003 av den 12 augusti 2003 om genomförandebestämmelser för gemenskapens flottpolitik enligt definitionen i kapitel III i rådets förordning (EG) nr 2371/2002[2],
– med beaktande av förslaget till rådets förordning om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2007)0196),
– med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om en politik för att minska oönskade bifångster och stoppa bruket att kasta fångst överbord inom EU:s fiske (KOM/2007/0136),
– med beaktande av kommissionens meddelande om rättighetsbaserade förvaltningsinstrument för fisket (KOM(2007)0073),
– med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om förbättrade indikatorer för fiskekapaciteten och fiskeansträngningen inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2007)0039),
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A6‑0297/2007), och av följande skäl:
A. Att skydda och bevara de marina resurserna och utnyttjandet av dessa resurser i enlighet med hållbarhetsprincipen måste vara en central fråga i gemenskapens fiskeripolitik.
B. För att på lång sikt garantera fisket och avkastningen inom fiskerinäringen krävs det hållbara fiskebestånd.
C. Sedan början av 1980‑talet är överkapaciteten i gemenskapens fiskeflotta i förhållande till de tillgängliga resurserna en konstant orosfaktor för fiskets livskraft.
D. I slutförklaringen från världstoppmötet för hållbar utveckling i Johannesburg den 26 augusti till den 4 september 2002 förespråkas ett ekosystembaserat utnyttjande av fångstvattnen. I förklaringen ingick förslag om att avskaffa destruktiva fiskemetoder och mötet krävde att försiktighetsprincipen skall tillämpas när det gäller resursernas utnyttjande.
E. Vid toppmötet fastställdes som mål att fram till 2015 återställa bestånden av arter som håller på att utfiskas och att till samma datum se till att utnyttjandet av havets resurser är förenligt med måttet maximal stabil avkastning.
F. De senaste åren har EU godkänt flera återhämtnings- och förvaltningsplaner för överutnyttjade resurser (kummel, sjötunga, ål, havskräfta) och med all sannolikhet måste fler kommersiella arter tas med i framtiden.
G. Denna målsättning har inte uppnåtts av vissa medlemsstater, och vissa har till och med ökat sin fiskeansträngning, trots de framsteg som gjorts sedan det första fleråriga utvecklingsprogrammet för fiskeflottan genomfördes 1983 i syfte att minska flottans kapacitet och maskinstyrka och anpassa den till de befintliga resurserna. Hänsyn har inte tagits till de nationella flottornas och fiskeindustriernas specifika egenskaper.
H. Det är nödvändigt att tillsammans med forskningen på fiskeområdet främja miljövänliga fiskemetoder genom att förbättra fiskeredskapen, göra dem mer selektiva och förbjuda fiskeredskap som förstör de marina ekosystemen.
I. Trots att det gått flera år är de uppgifter som översänds av medlemsstaterna fortfarande inte enhetliga, vilket gör det svårt och i praktiken nästan omöjligt att göra en jämförelse mellan fiskeflottorna.
J. Många medlemsstater har skickat in sina uppgifter till fartygsregistret för sent och vissa medlemsstater har inte ens iakttagit den tidsfrist som anges i gemenskapslagstiftningen.
K. En god förvaltning av resurserna i enlighet med försiktighetsprincipen och principen om hållbar utveckling kräver att de befintliga kontrollmekanismerna stärks, så att flaggstater och kuststater där fartygen är verksamma i varje givet ögonblick kan ta reda på var fartygen befinner sig och vilket fiske som bedrivs.
L. En dialog med de yrkesverksamma inom sektorn och deras deltagande i alla de åtgärder som införts för att anpassa flottan till resursernas status är oundgänglig om åtgärderna skall få effekt.
M. Fiskarna och de organisationer som företräder dem bör delta vid utformningen av åtgärder för att skydda den marina miljön och återställa fiskbestånden.
N. De rådgivande nämnderna inom fisket är verkningsfulla organ för samarbete och dialog mellan olika befintliga intressen inom fiskerisektorn (miljö, naturskydd, yrkesverksamma inom tillverknings- och förädlingsindustri samt vattenbruk) förutsatta att det finns ett nära samband mellan det geografiska området och de problem som nämnden behandlar.
O. Fiskerisektorn i Europeiska unionens öregioner och yttersta randområden har specifika problem eftersom de marina livsmiljöerna kräver särskilt skydd. Fisket i dessa områden bedrivs dessutom i form av småskaligt kustfiske och under hårda villkor på grund av kontinentalsockelns utformning och på grund av att verksamheten måste bedrivas långt ute på öppna havet. Dessa faktorer gör att det krävs särskilda åtgärder för att trygga fartygens och fiskets säkerhet.
1. Europaparlamentet lyckönskar kommissionen till årsrapporten om medlemsstaternas ansträngningar under 2005 för att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter. Trots svårigheter på grund av bristande enhetlighet i medlemsstaternas uppgifter har kommissionen lyckats göra en sammanfattning som medger en analys av de nationella flottornas utveckling.
2. Europaparlamentet bekräftar att åtgärderna för att skydda den marina miljön och återställa fiskbestånden måste vara mer omfattande, framför allt genom att vissa faktorer med djupgående effekter för den marina miljön och fiskbestånden beaktas och undersöks, exempelvis föroreningar längs kusterna och på öppet hav, utsläpp från industrin och jordbruket, bottenskrapning och sjötransporter, som ett komplement till nuvarande förvaltningsmetoder. Parlamentet anser att ett gemenskapsinitiativ på detta område är av högsta prioritet.
3. Europaparlamentet noterar att flottans totala maskinstyrka och kapacitet gradvis har minskat (med omkring två procent per år), dock utan att resursutnyttjandenivån har avtagit, eftersom tekniska framsteg upphäver eller omintetgör de möjligheter i fråga om avkastning och fiskeansträngningar som förväntas genom de måttliga minskningarna.
4. Europaparlamentet anser att det är oacceptabelt att medlemsstaterna inte fullgör sina skyldigheter när det gäller att samla in och översända uppgifter rörande anpassningen av deras fiskekapacitet till beståndens storlek. Parlamentet uppmanar kommissionen att betrakta detta bristande fullgörande som en allvarlig förseelse, precis som ifråga om fiskarnas skyldighet att lämna in fångstuppgifter, och att införa lämpliga sanktioner.
5. Europaparlamentet betonar att anpassningen av de nationella flottorna till befintliga bestånd måste ta hänsyn till den minskning av fiskeansträngningen som redan har skett, särskilt i vilken grad de fleråriga utvecklingsprogrammen har uppfyllts.
6. Europaparlamentet erinrar om att alla åtgärder för anpassning av de nationella flottorna och återhämtning av fiskbestånden måste vidtas tillsammans med fiskarna och grunda sig på vetenskaplig forskning på fiskeområdet.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål föreslå riktlinjer för att garantera att medlemsstaternas uppgifter är enhetliga och en jämförelse kan göras av utvecklingen inom de olika nationella flottorna. Härigenom kan också varje medlemsstat få tillgång till specificerade uppgifter om vilka fångster som gjorts av de fartyg som är verksamma i dess kustområden.
8. Europaparlamentet slår fast att det med hänsyn till verkligheten och den bestående överkapaciteten vore bra att undersöka nyttan av de befintliga systemen för anpassning av gemenskapsflottans till fiskemöjligheterna, genom att i gemenskapspolitiken för resursbevarande och fiskeförvaltning lämna plats för andra effektivare system som på egen hand kan leda till kapacitetsminskningar som till och med är större än de som fastställs i gemenskapslagstiftningen.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta relevanta initiativ för att eventuellt övergå från en förvaltning av flottorna baserad på begränsning av tonnage och maskinstyrka till ett system där fiskeansträngningen kan kontrolleras med hjälp av geografisk indelning och lämpliga tekniska lösningar för att skapa en hållbar förvaltning av resurserna.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att förbättra säkerheten för fiskefartyg som bedriver kustnära och småskaligt fiske inom EU, förslag som syftar till att höja motorvolymer och maskinstyrka och renovera fartygen i syfte att förbättra hygienen och säkerheten ombord, utan att resultatet blir en ökad fiskeansträngning.
11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om inrättande av en särskild regional rådgivande nämnd för EU:s yttersta randområden.
12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
MOTIVERING
1. INLEDNING
I artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002[1] och artikel 12 i kommissionens förordning (EG) nr 1438/2003[2] anges att medlemsstaterna senast i april varje år skall lämna in en rapport om vilka insatser som gjorts under föregående år för att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och befintliga fiskemöjligheter. Medlemsstaternas rapporter finns tillgängliga på webbplatsen Europa på följande adress: http://ec.europa.eu/fisheries/fleet/index.cfm?method=FM_Reporting.menu.
2. SLUTSATSER I ÅRSRAPPORTEN 2005
I den årsrapport som kommissionen har lagt fram för parlamentet och rådet inom ramen för uppdraget att informera om hur situationen ser ut för flottan och dess anpassning till tillgängliga resurser redovisas flottans utveckling under åren 2003–2005. Här finns också uppgifter beträffande inlandsflottor och fiskeflottor som är registrerade i de yttersta randområdena. Kommissionen har även gjort en bedömning av de rapporter som sänts in av medlemsstaternas nationella myndigheter och av uppgifterna till det register över in- och utträden som kommissionen förfogar över. Det är dessa aspekter föredraganden vill kommentera, efter en inledande sammanfattning av huvudlinjerna.
a) Resultat beträffande den fastlandsbaserade flottan (gemenskapens flotta med undantag för fartyg registrerade i de yttersta randområdena):
Enligt registret över gemenskapsflottan har den sammanlagda kapaciteten för EU:s 15 medlemsstater under treårsperioden 2003–2005 minskat med 117 000 bruttoton och 499 000 kW, vilket motsvarar en nettominskning på 6,27 procent av tonnaget och 7,28 procent av maskinstyrkan i EU‑15‑flottan. Nettominskningen 2005 uppgick till runt 50 000 bruttoton jämfört med 23 000 bruttoton 2004 och 44 000 bruttoton 2003. Minskningarna är måttliga med hänsyn till det höga tryck som flertalet av gemenskapens fiskevatten utsätts för, framför allt vad gäller bottenlevande arter.
I de nya medlemsstaterna har flottans kapacitet minskat med 41 000 bruttoton och 101 000 kW sedan den 1 maj 2004, vilket motsvarar en minskning på 18 procent av tonnaget och 18 procent av maskinstyrkan jämfört med fiskekapaciteten då länderna anslöt sig till EU.
Under 2003, 2004 och 2005 drogs ungefär 132 000 bruttoton och 427 000 kW in från EU:s flotta med hjälp av statligt stöd, vilket innebär att denna kapacitet inte kan ersättas.
Merparten (112 000 bruttoton och 373 000 kW) av den kapacitet som dragits in med hjälp av statligt stöd kommer från medlemsstater i EU‑15. Den kapacitet som dragits in genom statligt stöd i de nya medlemsstaterna sedan den 1 maj 2004 uppgår till 20 000 bruttoton och 54 000 kW.
b) Resultat för flottor som är registrerade i de yttersta randområdena:
Vad gäller kapaciteten för flottor registrerade i de yttersta randområdena och variationerna mellan den 1 januari 2003 och den 31 december 2005 visar det sig att den flotta som är registrerad i de spanska och portugisiska yttersta randområdena har minskat avsevärt, i fråga om både tonnage och maskinstyrka. En smärre minskning av antalet fartyg och tonnage och en ökning av maskinstyrkan har registrerats för de franska utomeuropeiska departementen.
c) Kommissionens allmänna anmärkningar
Kvaliteten i medlemsstaternas rapporter har förbättrats jämfört med 2004. Vissa medlemsstater lämnade mycket detaljerade rapporter som innehöll mer information än vad de var skyldiga att lämna. Vissa medlemsstater respekterade dock inte tidsfristen för att lämna in rapporterna och följde inte de krav på utformning och innehåll som anges i artikel 13 i kommissionens förordning (EG) nr 1438/2003. När denna rapport utarbetades hade Förenade kungariket ännu inte lämnat in sin årsrapport.
I sina rapporter lyfte medlemsstaterna fram genomförandet av systemet för förvaltning av de nationella fartygsflottorna, men bedömningen av balansen mellan fiskefartygsflottornas kapacitet och tillgängliga fiskemöjligheter är mer uttömmande än i tidigare rapporter.
Sammanfattningen bygger på medlemsstaternas årsrapporter och på de uppgifter som hämtats från gemenskapens register över fiskefartyg. Det förekommer fortfarande en del smärre avvikelser mellan de uppgifter som medlemsstaterna lämnat i sina rapporter och uppgifterna från deras deklarationer till detta register. Tack vare medlemsstaternas och kommissionens insatser för att synkronisera uppgifterna har dessa avvikelser ingen betydelse för förvaltningen av fiskeflottorna. Arbetet med att undanröja dessa avvikelser bör emellertid fortsätta. De uppgifter som medlemsstaterna presenterat i sina nationella rapporter förändrar inte slutsatserna i rapporten.
I enlighet med artikel 16 i rådets förordning (EG) nr°2371/2002 skall de medlemsstater som inte följer artiklarna 11, 13 och 15 i denna förordning minska sin fiskeansträngning till den nivå som skulle ha förelegat om bestämmelserna i artiklarna hade följts. Dessutom kan de, proportionellt, bli föremål för tillfällig avstängning från finansiellt stöd från gemenskapen inom ramen för fonden för fiskets utveckling, FFU.
För att ytterligare förbättra årsrapporterna bör kommissionen, tillsammans med kommittén för fiske och vattenbruk, fastställa mer detaljerade riktlinjer för deras innehåll och införa ett gemensamt harmoniserat metodiskt tillvägagångssätt med större betoning på en analys av utvecklingen av fiskekapaciteten i förhållande till de tillgängliga fiskbestånden. Dessa frågor kommer att diskuteras vid kommande möten i kommittén för fiske och vattenbruk.
Det nya systemet för förvaltning av gemenskapsflottan antogs 2002. I de kommande årsrapporterna bör detta systems bidrag till att uppnå en bättre balans mellan flottorna och fiskbestånden få ökad uppmärksamhet. Inverkan av de nationella systemen för att ta fartyg ur drift, särskilt på minskningarna av fiskeansträngningen i fiskevatten som är föremål för förvaltnings‑ eller återhämtningsplaner, bör identifieras och utvärderas på ett bättre sätt.
3. FÖREDRAGANDENS KOMMENTAR
FAO:s rapport från 2006 om läget i världen för fiske och vattenbruk visar att problemet med överkapacitet, som sedan minst två decennier ingår i arbetsprogrammet för alla länder med en större kommersiell fiskeflotta, långt ifrån är löst.
Kina är här en av stormakterna, liksom länderna i Asien som står för 86,1 procent av världsflottan. Kina införde 2002 ett program för neddragningar av flottan som varje år beviljas anslag på omkring 33 miljoner dollar som kompensation för fartyg som tas ur drift. Framtidsutsikterna är ovissa, eftersom antalet fartyg under kinesisk flagg har ökat enligt de uppgifter som lämnades till FAO 2003 och 2004. Flottan från Filippinerna och Indonesien, som är andra stora fiskeländer, har ökat under den aktuella perioden.
I de amerikanska fiskevattnen är bilden densamma: I Förenta staterna har antalet fartyg med en lastkapacitet på över 100 bruttoton ökat med 3,55 procent mellan 2003 och 2005. Argentina och Chile har visserligen minskat antalet industriella fiskefartyg, men i likhet med vad som gäller för andra länder i regionen har deras kustflotta växt.
I de europeiska länderna utanför gemenskapen är utvecklingen mer dämpad. Enligt tillgängliga uppgifter har antalet fartyg i Island, Norge och Ryssland minskat något, men de fartyg som byggs är större, vilket gör att redarna kan öka verksamhetens ekonomiska slagkraft. Fiskeansträngningen minskar med andra ord inte.
Fiskeresurserna globalt sett har legat på samma nivå de senaste 15 åren, även om vissa förändringar kan noteras. I vissa områden, till exempel Atlanten, är minskningen av fiskeresurser på grund av överfiske av kommersiella arter som torsk och kummel slående. Alltsedan FAO började föra ett tillförlitligt register över fiskeresurserna, det vill säga sedan mitten av 70‑talet, har dessa arter fortsatt att minska. Överexploateringen har ökat konstant. Under 70‑talet berördes endast tio procent av arterna, men under 90‑talet var 25 procent av arterna hotade och nivån har varit densamma sedan dess. De helt utfiskade resurserna uppgick på 70‑talet till 50 procent och i dag till 52 procent.
Mot bakgrund av detta kan föredraganden bara upprepa de rekommendationer som Europaparlamentet framfört tidigare då insatserna för att minska kapaciteten byggde på att de fleråriga utvecklingsprogrammen skulle följas. De systemändringar som införandet av den gemensamma fiskeripolitiken har lett till, med skapandet av ett register över fartygs in‑ och utträde, har inte ändrat det grundläggande problemet med gemenskapsflottans överkapacitet i förhållande till tillgängliga resurser.
De slutsatser som Europaparlamentet framförde i sina resolutioner från 1998[3] och 1999[4] är fortfarande aktuella. Problemen är desamma. Trots åren som gått är medlemsstaterna fortfarande föga intresserade av att anpassa storleken på sina flottor till de befintliga resurserna.
Det verkar ibland som om medlemsstaterna inför de ekonomiska och samhälleliga följderna av att införa samstämmiga och nödvändiga, men högst impopulära, åtgärder väljer en låt gå politik i väntan på att en naturlig utveckling, det vill säga allt sämre fångster, skall leda till att fisket avstannar på grund av vikande ekonomisk lönsamhet och avsaknad av hållbara utsikter för ett gynnsamt utnyttjande av fiskeresurserna.
Det framgår av kommissionens rapport att vissa offentliga myndigheter inte har tillräckliga tekniska resurser eller tillräckligt med personal för att på ett verkningsfullt sätt kunna analysera sina respektive flottors utveckling.
Medlemsstater med stora flottor, som Italien och Frankrike, har skickat in sina rapporter för sent och en stor medlemsstat, Förenade kungariket, har inte skickat in någon rapport alls, vilket innebär att kommissionen inte kan uppfylla sina åtaganden på ett effektivt sätt och göra en sammanfattning som Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen och Kommittén för fiske och vattenbruk kan använda för att avge ett nyanserat yttrande om flottans utveckling.
Även utan en exakt bild av flottans situation framgår det tydligt att den är överdimensionerad i förhållande till fångster som skulle motsvara ett hållbart utnyttjande av fiskevattnen. Insatserna för att minska flottans kapacitet i tonnage och maskinstyrka uppgår till knappt två procent på ett år, vilket inte räcker som kompensation för ökad ekonomisk vinning på grund av tekniska lösningar som gör att havets resurser kan utnyttjas bättre.
Varför skall man i detta läge envisas med att föra en politik som går ut på att minska fartygens tonnage och maskinstyrka när den ändå ger så ringa resultat? Det vore kanske lämpligt att undersöka andra sätt att kontrollera fiskeansträngningen, till exempel genom strikta kontroller av fiskevattnen i geografiska områden, en förvaltning som är anpassad till särdragen i de olika områden där fiske bedrivs och som tar hänsyn till den marina miljön, bevarandet av naturresurser och livsmiljöer samt de ekonomiska och sociala omständigheter som råder i branschen och genom tillämpningen av system för förvaltning av fiskeansträngningen som snarare bygger på fiskeredskapens selektivitet än på flottans minskade kapacitet och maskinstyrka.
Kommissionen verkar ha börjat lyssna på dessa argument eftersom. Nyligen översände den nämligen fyra dokument till rådet och parlamentet som markerar början på en djupare diskussion om att ändra de förvaltningssystem som ingick i den reform av den gemensamma fiskeripolitiken som genomfördes enligt förordning nr 2371/2002. Det handlar om följande dokument:
– Förslag till rådets förordning om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2007)0196).
– Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om en politik för att minska oönskade bifångster och stoppa bruket att kasta fångst överbord inom EU:s fiske (KOM(2007)0136).
– Kommissionens meddelande om rättighetsbaserade förvaltningsinstrument för fisket (KOM(2007)0073).
– Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om förbättrade indikatorer för fiskekapaciteten och fiskeansträngningen inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2007)0039).
Motiveringen till förslaget till rådets förordning om insamling av uppgifter inom fiskerisektorn bekräftar att kommissionen undersöker nya vägar för att möjliggöra förbättringar på andra områden, till exempel fiskefartygens säkerhet, oberoende av flottornas storlek och motorstyrka. Den reviderade förordningen om uppgiftsinsamling är avsedd att uppfylla nya krav som uppstått i och med det stigande behovet av fiskeriförvaltning (dvs. flott‑ och områdesbaserad snarare än fiskbeståndsbaserad förvaltning) och utvecklingen mot en ekosystembaserad strategi för fiskeriförvaltning. En betydande nyhet i förslaget är insamlingen av miljöuppgifter, vars huvudsakliga syfte att övervaka fiskeverksamhetens inverkan på det marina ekosystemet.
- [1] Rådets förordning (EG) nr 2371/2002 (EGT L 358, 31.12.2002, s. 59–80).
- [2] Kommissionens förordning (EG) nr 1438/2003 (EGT L 204, 13.8.2003, s. 21–28).
- [3] A4‑0046/98, om kommissionens årsrapport till rådet och Europaparlamentet om resultat av de fleråriga utvecklingsprogrammen för fiskeflottor vid slutet av år 1996 (KOM(1997)0352).
- [4] A5‑0096/99, om kommissionens årsrapport till rådet och Europaparlamentet om resultatet av de fleråriga utvecklingsprogrammen för fiskeflottorna vid utgången av 1997 (KOM(1999)0175).
ÄRENDETS GÅNG
|
Titel |
Medlemsstaternas ansträngningar under 2005 för att uppnå en hållbar balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter |
|||||||||||
|
Förfarandenummer |
||||||||||||
|
Ansvarigt utskott |
PECH |
|||||||||||
|
Rådgivande utskott |
ENVI 6.6.2007 |
|
|
|
|
|||||||
|
Inget yttrande avges |
ENVI |
|
|
|
|
|||||||
|
Förstärkt samarbete |
|
|
|
|
|
|||||||
|
Föredragande |
Paulo Casaca |
|
||||||||||
|
Tidigare föredragande |
|
|
||||||||||
|
Behandling i utskott |
3.5.2007 |
11.6.2007 |
|
|
|
|||||||
|
Antagande |
17.7.2007 |
|||||||||||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
23 1 0 |
||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Alfonso Andria, Elspeth Attwooll, Iles Braghetto, Paulo Casaca, Zdzisław Kazimierz Chmielewski, Emanuel Jardim Fernandes, Carmen Fraga Estévez, Duarte Freitas, Ioannis Gklavakis, Pedro Guerreiro, Ian Hudghton, Heinz Kindermann, Rosa Miguélez Ramos, Marianne Mikko, Philippe Morillon, James Nicholson, Seán Ó Neachtain, Willi Piecyk, Joop Post, Struan Stevenson, Catherine Stihler, Daniel Varela Suanzes-Carpegna |
|||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) |
Carl Schlyter, Thomas Wise |
|||||||||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2) |
Francesco Ferrari |
|||||||||||
|
Ingivande |
23.7.2007 |
|
||||||||||
|
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk) |
|
|||||||||||