BETÄNKANDE Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi

11.9.2007 - (2007/2000(INI))

Utskottet för utrikesfrågor
Föredragande: Jacek Saryusz-Wolski
Rådgivande utskotts föredragande (*):
Lena Ek, utskottet för industrifrågor, forskning och energi
(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi

(2007/2000(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens grönbok ”En europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning” (KOM(2006)0105),

–   med beaktande av det första mötet inom EU:s kontaktnätverk för trygg energiförsörjning (Nesco) den 10 maj 2007 i Bryssel,

–   med beaktande av det gemensamma dokumentet från kommissionen och rådets höge representant om energipolitikens externa aspekter, som lades fram vid Europeiska rådets möte den 15–16 juni 2006,

–   med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2006 om förslaget till rådets beslut om Europeiska gemenskapens ingående av fördraget om en energigemenskap[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om tryggad energiförsörjning i Europeiska unionen[2],

–   med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om effektivare energiutnyttjande eller hur man kan göra mer med mindre – grönbok[3],

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 oktober 2006: ”Yttre aspekter på EU:s energipolitik – från principer till handling” (KOM(2006)0590),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 december 2006 om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning – grönbok[4],

–   med beaktande av sin resolution av den 16 november 2006 om en Östersjöstrategi för den nordliga dimensionen[5], i synnerhet del II,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 23–24 mars 2006 om Europeiska rådets stöd för grönboken om en energipolitik för Europa och den 15‑16 juni 2006 om det gemensamma dokumentet från kommissionen och den höge representanten om energiförsörjningens externa aspekter,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 21–22 juni 2007 om ett mandat för regeringskonferensen att utarbeta ett reformfördrag om ändring av befintliga fördrag,

–   med beaktande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa enligt vilket energiområdet är ett område där befogenheterna delas med medlemsstaterna,

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europeiska rådet och Europaparlamentet ”En energipolitik för Europa”, (KOM(2007)0001),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2006)0726),

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 8–9 mars 2007 och Europeiska rådets handlingsplan (2007–2009) för en energipolitik för Europa (EPE),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet: ”Svartahavssynergin – ett nytt regionalt samarbetsinitiativ” (KOM(2007)0160),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6‑0312/2007), och av följande skäl:

A. En trygg energiförsörjning bör anses som en grundläggande beståndsdel av Europeiska unionens övergripande säkerhet samt ett grundläggande element när det gäller att åstadkomma ekonomisk och social utveckling i Europa, något som dock ännu saknar fördragsenlig grund.

B.  Till följd av att energiförsörjningen för närvarande och i allt större utsträckning är till stor del beroende av instabila och odemokratiska länder, har insatserna för att säkra en trygg energiförsörjning uteslutande på nationell nivå visat sig vara otillräckliga och inte garantera alla EU-medlemsstaters långsiktiga intressen. EU:s energipolitik gentemot omvärlden har nära anknytning till EU:s energipolitik för den inre marknaden och med tanke på regleringen av den inre marknaden och yttre aspekter finns det behov av att skapa en gemensam energipolitik som beaktar alla medlemsstaters politiska och ekonomiska intressen.

C. EU:s sårbarhet och stora beroende av energi från länder med auktoritära regimer undergräver kraftigt utvecklingen av en trovärdig, effektiv och konsekvent gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, i synnerhet när det gäller respekten för och främjandet av de värderingar som EU bygger på.

D. Principerna för EU:s inre energimarknad skulle kunna ligga till grund för en konstruktiv politik gentemot EU:s externa energipartner, under beaktande av särdragen i de berörda tredjeländerna, särskilt i syfte att stödja en hållbar energiutveckling, bland annat utveckling av energieffektivitet och förnybara energikällor.

E.  En trygg energiförsörjning till rimliga och förutsebara priser måste garanteras på europeisk nivå genom ett starkt politiskt samarbete och genom att den inre energimarknaden fullbordas genom ytterligare avreglering.

F.  Energifrågan bör inte användas som ett verktyg för att utöva politisk påtryckning på transit- och mottagarländer.

G. Gassektorn är för tillfället mycket sårbar för externa hot. Nya former av närmare samarbete mellan gasexporterande länder håller på att utvecklas, något som kan komma att hota den europeiska energiförsörjningen.

H. En gemensam europeisk utrikespolitik för energi, som bygger på solidaritet, diversifiering och främjande av hållbarhet, skulle skapa synergieffekter och garantera en trygg energiförsörjning i EU samt öka EU:s styrka och handlingskraft i utrikespolitiska frågor och trovärdighet som en global aktör.

I.   En hållbar, tillförlitlig och ekonomiskt överkomlig energiförsörjning måste tryggas. Med tanke på att de internationella olje- och gaspriserna är mycket instabila ligger det i EU‑medborgarnas intresse att det skapas en sammanhållen europeisk utrikespolitik för energi.

J.   Ett nära samarbete inom området för energiförsörjning utgör en av de mest effektiva och oumbärliga förtroendebyggande åtgärderna i förbindelserna mellan EU och dess grannländer.

K. En grundval för solidaritet inom energipolitiken kan tjäna som exempel för framtida solidaritet på andra områden och på så sätt bidra till att stärka EU:s roll i dess yttre förbindelser.

L.  En tillförlitlig riskbedömning av energiförsörjningen bör ingå i EU:s utrikespolitik för energi, och här bör det nyinrättade kontaktnätverket för trygg energiförsörjning (Nesco) spela en avgörande roll. I samband med detta bör även tillräcklig övervakningskapacitet för ett förvarningssystem tillhandahållas.

M. De gemensamma insatserna för forskning om och användning av förnybara energikällor och energieffektivitet bör intensifieras, både inom EU och i samarbete med externa partner och tredjeländer.

1.  Europaparlamentet begär att det utvecklas en gemensam europeisk utrikespolitik för energi, vilket i hög grad skulle garantera en trygg energiförsörjning för hela EU och samtidigt verka för hållbarhet på internationell nivå och därmed ge ett påtagligt mervärde åt insatserna på nationell nivå till förmån för EU:s medborgare.

2.  Europaparlamentet menar att energipolitiken måste vara en integrerad och framträdande del av den gemensamma utrikespolitiken och att energipolitiken bör beaktas i alla utrikespolitiska sammanhang.

3.  Europaparlamentet betonar att medan medlemsstaterna bör behålla sin suveräna rätt att göra strategiska val när det gäller olika energikällor, utnyttja sina energiresurser och besluta om försörjningsstrukturerna, så finns det ett behov av att utarbeta konkreta bestämmelser, som bör införlivas i fördragen, vilka leder till att det skapas en gemensam europeisk utrikespolitik för energi som omfattar försörjningstrygghet, transitering och investeringar i energisäkerhet samt till att energieffektivitet och energibesparingar liksom rena och förnybara energikällor främjas, framför allt vad avser länder vars energiförbrukning ökar snabbt.

4.  Europaparlamentet efterlyser en fördragsenlig grund för energi och tryggad energiförsörjning.

5.  Europaparlamentet understryker att en europeisk utrikespolitik för energi måste bidra till att Europeiska unionens värderingar och intressen främjas, tillämpas och tillvaratas samt att huvudmålen i dess utrikespolitik främjas, det vill säga att bevara freden och trygga de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen. EU:s beroende av importerad energi påverkar avsevärt dess förmåga till oberoende beslutsfattande inom andra politikområden.

6.  Europaparlamentet ser behovet av att fortsätta motverka klimatförändringarna, vilka bland annat kan leda till kraftiga flyktingrörelser och säkerhetspolitiska risker, och vikten av att målen i Kyotoprotokollet uppfylls. Parlamentet stöder därför helhjärtat de pågående försöken att skapa en multilateral ram för tiden efter 2012 i syfte att minska växthusgasutsläppen, och anser att det är nödvändigt att EU:s ansträngningar att utveckla förnybara och rena energiresurser och teknik för energisparande och energieffektivitet beaktas i alla yttre förbindelser.

7.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av Nesco, och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att befästa verksamheten i detta kontaktnätverk för att fullt ut utveckla dess operativa kapacitet och använda det som ett effektivt förvarningssystem vid hot mot energisäkerheten och som ett system för informationsutbyte på energiområdet.

8.  Europaparlamentet förordar en stegvis metod när det gäller utarbetandet av en gemensam europeisk utrikespolitik för energi.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att före utgången av 2007 utarbeta en detaljerad färdplan som leder fram till att en sådan politik skapas, med angivelse av kortsiktiga, medellånga och långsiktiga målsättningar, mål och åtgärder och med en klart fastställd tidsram för genomförandet.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig framstegsrapport om genomförandet av ovan nämnda målsättningar för att Europaparlamentet skall kunna bli mer delaktigt i övervakningen av den gemensamma europeiska utrikespolitiken för energi.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta årliga rapporter om efterlevnaden av reglerna för den inre marknaden inom energisektorn, framför allt när det gäller insyn och hur företag i tredjeländer följer EU:s konkurrenslagstiftning, särskilt de största leverantörerna och alla deras dotterbolag.
Parlamentet välkomnar den uppmaning som riktades till kommissionen vid Europeiska rådets toppmöte den 8–9 mars 2007 om att utvärdera hur vertikalt integrerade energiföretag från tredjeländer påverkar den inre marknaden och hur principen om ömsesidighet skall genomföras.

12. Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att utländska statsägda bolag okontrollerat investerar i EU:s energisektor, framför allt i överföringsnäten för el- och gas.

13. Europaparlamentet uppmanar ordförandeskapet, kommissionen och den höge representanten att skapa större samordning för att kunna visa upp en enad front i frågor om en gemensam utrikespolitik för energi. I samband med den kommande översynen av fördragen efterlyses en starkare roll för kommissionen och Europaparlamentet när det gäller utformningen av den gemensamma utrikespolitiken för energi. Efter att det nya reformfördraget trätt i kraft föreslår parlamentet att det med rådets och kommissionens godkännande utses en särskild representant för utrikespolitiken för energi med ”dubbla roller”, som skall agera under överinseende av den nyinrättade stärkte höge representanten för utrikes- och säkerhetspolitik, en vice ordföranden i kommissionen, och som således skall vara förankrad både i rådet och kommissionen och skall ansvara för samordningen av alla strategier inom den gemensamma europeiska utrikespolitiken för energi och därmed stärka EU:s möjligheter att skydda sina energisäkerhetsintressen i förhandlingarna med EU:s externa partner.

14. Europaparlamentet är övertygat om att energistadgefördraget (ECT) bör utgöra hörnstenen för den gemensamma europeiska utrikespolitiken för energi, eftersom detta fördrag är det internationella samfundets viktigaste instrument för främjande av samarbete inom energisektorn och skapar en grund för rättvis och skälig behandling, garanterar säkerhet för investeringar och garanterar en rätt till ersättning i händelse av expropriation och/eller nationalisering. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att med eftertryck kräva att ECT tillämpas och att se till att innehållet i protokollet om transitering ingår i alla fördrag och avtal med samarbetspartnerna på energiområdet.

15. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta ansträngningarna med att i EU:s grannskap och i samarbete med tredjeländer verka för en utvidgning av den inre marknadens principer och normer. Kommissionen uppmanas därför att överväga att utvidga den Europeiska energigemenskapen mellan EU och sydöstra Europa till att omfatta andra tredjeländer när så är lämpligt och att skapa nya regionala energimarknader i enlighet med denna modell, exempelvis en energigemenskap mellan Europa och Medelhavsområdet, för att på det sättet trygga försörjningen.

Principer och rekommendationer avseende åtgärder inom ramen för en gemensam europeisk utrikespolitik för energi

A. Diversifiering

16. Europaparlamentet anser, med tanke på EU:s ökande beroende av ett begränsat antal energikällor, leverantörer och transportrutter, att det är nödvändigt att stödja prioriterade initiativ som syftar till diversifiering av energikällor, både geografiskt och genom utveckling av hållbara alternativ. Särskilt bör miljövänliga och förnybara energikällor prioriteras. Försörjningstrygghet till rimliga och förutsebara priser måste vara ett överordnat mål för EU.

17. Europaparlamentet stöder prioriteringen av samtliga diversifieringsprojekt som genomförs i dess grannskap – särskilt de projekt som syftar till att skapa nya transportkorridorer vilka leder till diversifiering av både leverantörer och rutter, såsom energikorridoren Kaspiska havet–Svarta havet–EU – särskilt byggandet av Nabuccoledningen, infrastruktur för flytande naturgas, sammankoppling av elnät, fullbordandet av EU–Medelhavsområdets infrastrukturringar för el och gas samt förverkligandet av nya projekt för oljeinfrastruktur av europeiskt intresse såsom Odessa-Gdansk-projektet och Constanta-Trieste-projektet som högprioriterade projekt av europeiskt intresse.

18. Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att utse en särskild samordnare för prioriterade projekt som är av intresse för EU i enlighet med vad som fastställs i Europeiska rådets slutsatser från mars 2007, särskilt Nabuccoprojektet och högspänningsledningen mellan Tyskland, Polen och Litauen.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra en aktiv politik på högsta nivå för att EU skall kunna diversifiera sina naturgastillgångar. Parlamentet förväntar sig att allt samarbete mellan gasexporterande länder sker på en öppen, transparent och konkurrensinriktad marknad. Inrättandet av en ”gasvariant” av OPEC skulle dock motverka detta syfte.

20. Europaparlamentet konstaterar att man bör gå från ord till handling och inleda anbudsförfaranden för konkreta prioriterade projekt, och uppmanar den särskilde höge representanten för utrikespolitiken för energi, då denne utsetts, att även ansvara för samordningen av åtagandena för att utveckla extern energiinfrastruktur (till exempel Nabucco- och Odessa-Gdansk-projekten). Parlamentet uppmanar kommissionen, ordförandeskapet och den höge representanten att under tiden och i samarbete med EU:s samordnare stärka åtagandet för att utveckla extern energiinfrastruktur.

21. Europaparlamentet anser att förverkligandet av energidiversifieringsprojekten bör vara en av de prioriterade frågorna i den förstärkta europeiska grannskapspolitiken, och efterlyser ökat stöd till förbättringen av investeringsklimatet och regelverket, på grundval av energistadgefördragets principer, inom energisektorerna i producentländerna och transitländerna.

22. Europaparlamentet uppmanar till ett erkännande av att olika medlemsstater befinner sig i olika situationer när det gäller kombination av energikällor, importberoende och infrastruktur, och stöder alla ansträngningar som syftar till att undanröja medlemsstaternas nuvarande beroende av dominanta leverantörer, begränsningar i infrastruktur, koldioxidintensiva energikällor samt energiimport från länder som systematiskt kränker FN‑stadgans bokstav och anda.

23. Europaparlamentet stöder alla ansträngningar som syftar till att skapa nya finansieringskällor för alla viktiga projekt, inbegripet särskilda lån från Europeiska investeringsbanken (EIB), samt öronmärkning av särskilda budgetposter i EU:s budget för detta ändamål, förutsatt att de inte undergräver säkerheten i någon medlemsstat.

24. Europaparlamentet efterlyser bättre samarbete med EIB och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), i syfte att utnyttja finansiella instrument för att stödja prioriterade projekt.

25. Europaparlamentet anser att ett eventuellt beroende av importerade biobränslen är lika oroväckande som ett beroende av importerad olja eller gas. Kommissionen uppmanas att tillsammans med EU:s partner utveckla ett världsomfattande certifieringssystem som kan säkerställa att biobränslen produceras och används hållbart, utan att hota den biologiska mångfalden, och utarbeta normer för odling och förädling av biobränslen, liksom normer för den övergripande livscykelbalansen i fråga om växthusgaser.

B. Enighet när det gäller att försvara EU:s intressen

26. Europaparlamentet anser att det är oumbärligt att EU utvecklar en långsiktig strategi och ram för att skapa en gemensam utrikespolitik för energi, i syfte att anta en fast ståndpunkt i dialogen med de största leverantörsländerna och öka förmågan att gå ut med ett enhetligt budskap i diskussionerna på EU‑, medlemsstats- och näringslivsnivå. På så vis skapar man en plattform för solidaritet på andra politikområden och för en starkare extern roll för unionen.

27. På kort sikt uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att hålla varandra och kommissionen informerade samt att samråda med varandra och med kommissionen om strategiska beslut som rör viktigare bilaterala avtal med tredjeländer om energiprojekt, som skulle kunna påverka andra medlemsstaters och hela EU:s intressen. Detsamma bör gälla för alla utrikespolitiska frågor av gemensamt intresse. När det gäller bilaterala avtal som har ingåtts i strid med övriga medlemsstaters eller EU:s intressen uppmanar parlamentet medlemsstaterna, och i vissa fall kommissionen, att i enlighet med solidaritetsprincipen arbeta tillsammans för att nå en överenskommelse som ser till att neutralisera eventuella negativa effekter, särskilt vad gäller miljöpåverkan.

28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att en fullständig miljökonsekvensutredning utförs innan man beviljar stora infrastrukturinvesteringar, och yrkar framför allt på att de skall överväga vilket hot som den planerade nordeuropeiska gasledningen (Nord Stream) innebär mot ekosystem och människoliv, eftersom det ligger vapen och ammunition dumpade på bottnen av Östersjön just där denna gasledning är tänkt att gå. I händelse av en allvarlig miljöolycka bör det ekonomiska ansvaret ligga på de inblandade parterna.

29. På medellång sikt efterlyses institutionell behörighet för kommissionen att förhandla om EU:s ramavtal med tredjeländer om energiförsörjning.

C. Solidaritet i krissituationer

30. Med tanke på att solidaritet och en trygg energiförsörjning är nödvändiga för att den inre marknaden skall fungera väl, inbegripet lika tillgång till energi för alla ekonomiska operatörer. Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att skapa en solidaritetsmekanism, i den anda av solidaritet mellan medlemsstaterna som avses i det nya reformfördrag som Europeiska rådet enades om vid sitt möte i juni 2007. Detta skulle göra det möjligt för EU att handla effektivt, snabbt och enhetligt i krissituationer förorsakade av antingen försörjningsavbrott, skador på viktig infrastruktur eller andra händelser.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja införandet av den så kallade klausulen om trygg energiförsörjning i handels-, associerings-, partnerskaps- och samarbetsavtal med producent- och transitländer, i vilken det skulle fastställas en uppförandekod och uttryckligen anges vilka åtgärder som skall vidtas i händelse av att en av parterna avbryter försörjningen eller ensidigt ändrar villkoren för denna.

32. Europaparlamentet föreslår att det skapas en effektiv mekanism, som inbegriper Nesco, med vars hjälp man kan reagera i händelse av försörjningsavbrott och som omfattar åtgärder för effektiv användning av varningssystem och uppbyggnad av en EU‑övergripande infrastruktur för hantering av energikriser, särskilt när det gäller gas och elektricitet, vilken skulle kunna användas för att bistå medlemsstater i nöd med beaktande av de geologiska och geografiska förhållandena i dessa medlemsstater, särskilt när det gäller lagringskapacitet och närhet till energikällor.

D. Förstärkt samarbete med stora producent-, transit- och förbrukningsländer

33. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsatt engagera sig aktivt i en nära dialog mellan EU och alla stora producent-, transit- och förbrukningsländer och i synnerhet att stärka relationerna på energiområdet med Algeriet, Egypten och andra producentländer i Mashriq/Maghreb-området.

34. Europaparlamentet stöder alla åtgärder som syftar till att främja öppenhet, rättsstatsprincipen och förbättrat styre inom energisektorn genom energipartnerskap med tredjeländer, i syfte att skapa ömsesidigt förmånliga, öppna, transparenta, icke-diskriminerande och stabila rättsliga förhållanden för tillgång till resurser närmare källan och för energiinvesteringar och handel, vilka bör bygga på principen om ömsesidighet, rättvis och öppen konkurrens och som säkerställer att inkomster från energihandel inte missbrukas och avleds för att finansiera terrorism.

35. Europaparlamentet betonar behovet av att ingå forsknings- och utvecklingspartnerskap med stora förbruknings- och transitländer utanför EU, i syfte att tackla den utmaning som den globala uppvärmningen innebär och utveckla alternativa och förnybara energikällor. Samarbetet på energiområdet med sådana tredjeländer, däribland Förenta staterna, bör utvidgas särskilt med avseende på energieffektiv teknik och främjandet av produktion och användning av kraftvärme utgående från förnybara energikällor samt hållbar produktion och användning av biomassa.

36. Europaparlamentet uppmanar EU att skapa en dialog med utvecklingsländerna om energifrågor i syfte att påskynda decentraliseringen av förnybara energiformer, tillgången till energi och hållbarhet liksom energiinfrastruktur av gemensamt intresse.

37. Europaparlamentet understryker särskilt hur viktigt det är att intensifiera energidialogen med Förenta staterna och andra viktiga energipartner som delar EU:s värderingar. Parlamentet uppmanar gemenskapens institutioner att sträva efter att inrätta ett partnerskap för trygg energiförsörjning med Förenta staterna.

38. Europaparlamentet kräver att även europeiska länder som inte är EU‑medlemmar, exempelvis Norge, aktivt involveras i EU:s utrikespolitik för energi.

39. Europaparlamentet efterlyser en sammanhängande energipolitik för samtliga utrikespolitiska områden, exempelvis den nordiska dimensionen, samverkan i området kring Svarta havet och Europa-Medelhavspartnerskapet.

40. Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ för att utveckla en närmare dialog om energifrågor med länderna i södra Kaukasus, den kaspiska och den centralasiatiska regionen samt Medelhavsområdet och Mellanöstern. Parlamentet välkomnar EU:s initiativ till att tillämpa ett tillvägagångssätt baserat på kritisk och konstruktiv dialog gentemot länderna i regionen, vilket balanserar EU:s intresse av att diversifiera sin olje- och gasförsörjning och målet att uppnå politiska reformer i dessa länder.

41. Europaparlamentet begär att befintliga mekanismer utvecklas och att nya mekanismer skapas, inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken och samverkan i området kring Svarta havet, för att få till stånd ett djupare samarbete med transitländerna – Ukraina, Vitryssland, Moldavien, länderna i södra Kaukasus samt Mashriq- och Maghrebländerna – i syfte att skapa större insyn i hur marknaden fungerar och stabilitet i försörjning och transitering.

42. Europaparlamentet understryker Turkiets viktiga roll som knutpunkt för distribution av gasleveranser till EU och förväntar sig att Turkiet samarbetar fullt ut med EU för att underlätta transiteringen.

43. Europaparlamentet uppmuntrar Turkiet att gå med som fullvärdig medlem i Europeiska energigemenskapen, som idag även omfattar länderna i sydöstra Europa, och erbjuder ett strukturerat regelverk för att fördjupa det regionala energisamarbetet och därmed ytterligare säkra energiförsörjningen och stärka basen för investeringar. Parlamentet stöder Ukrainas, Norges och Moldaviens ansökningar om medlemskap i energigemenskapen.

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Nesco att utveckla verktyg och mekanismer med vars hjälp grannsamarbetet kan förbättras när det gäller att analysera och övervaka situationen i transitområden, och därmed öka EU:s förmåga att förebygga krissituationer och reagera effektivare och snabbare om en kris skulle uppstå.

45. Europaparlamentet understryker att EU:s energipartnerskap med Ryssland är viktigt, men påpekar samtidigt att Ryssland fortfarande är nästan helt beroende av EU-marknaden och av enskilda, storskaliga europeiska kunder för sin energiexport. EU uppmanas att i samband med energidiskussionerna mellan EU och Ryssland understryka det ömsesidiga beroendeförhållandet. Energipartnerskapet mellan EU och Ryssland kan enbart grundas på principen om icke-diskriminering och rättvis behandling samt lika villkor för marknadstillträde.

46. Europaparlamentet påpekar att Ryssland redan binds av energistadgefördraget i enlighet med artikel 45 i detta fördrag[6]. Förutom att Ryssland måste ratificera energistadgefördraget, bör EU förhandla fram ett formellt ramdokument om energiförbindelserna med Ryssland inom ramen för det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet. Parlamentet anser dock att det inte finns anledning att införliva energistadgefördragets principer i partnerskaps- och samarbetsavtalet, men medger samtidigt mervärdet av sådana bestämmelser som förtydligar eller kompletterar de skyldigheter som anges i energistadgefördraget, särskilt protokollet om transitering.

47. Europaparlamentet betonar att om Ryssland ratificerar energistadgefördraget skulle en sådan ratificering utgöra ett tydligt och konkret bevis på Rysslands åtagande att tillhandahålla energi på ett betryggande sätt och samarbeta i energifrågor utifrån gemensamma principer och värderingar.

48. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att använda sitt inflytande för att förmå Ryssland att förbinda sig till öppna, rättvisa och transparenta marknader för energiproduktion och energiförsörjning. Parlamentet anser att EU:s stöd för en rysk anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO) skulle påverkas positivt om Ryssland ratificerade energistadgefördraget och dess protokoll om transitering.

49. Europaparlamentet uttrycker sin oro över den ineffektivitet som kännetecknar det ryska energisystemet i allmänhet, såväl i utvinnings- och transportledet som för industrin och hushållen. Detta kan få allvarliga konsekvenser för Rysslands förmåga att uppfylla sina försörjningsåtaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta upp denna fråga i samband med sitt tekniska samarbete med Ryssland.

50. Europaparlamentet framhåller att principen att utveckla miljövänlig och energieffektiv teknik bör ingå i ett nytt avtal mellan EU och Ryssland. Parlamentet understryker vikten av att öka samarbetet i miljöfrågor mellan EU och Ryssland inom ramen för den nordliga dimensionen.

51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i sina diskussioner med EU:s främsta leverantörer av kolväten, kräva att europeiska företag behandlas på lika villkor som endast utgår från ekonomiska kriterier och utan att politiska faktorer tas med i beräkningen när inköpspriserna skall fastställas.

52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om destinationsklausuler när det gäller gasförsörjning, vilka i själva verket förhindrar återexport av gas inom den inre marknaden, och uppmanar kommissionen att driva igenom ett avskaffande av alla sådana klausuler i eventuella kontrakt för naturgas på EU:s marknad, eftersom de är förbjudna enligt EU:s lagstiftning.

53. Europaparlamentet efterlyser en intensifiering av dialogen med Kina, Indien, Brasilien, andra tillväxtekonomier och utvecklingsländer, för att man skall kunna bygga upp en stabil och förutsägbar global energimarknad som bygger på rättvisa och transparenta regler och som även syftar till att främja gemensamma ansträngningar för att bekämpa den globala uppvärmningen och säkra en hållbar utveckling.

54. Europaparlamentet efterlyser intensifierade förbindelser med Mellanöstern och Nordafrika inom energisektorn och understryker vikten av ett framtida energipartnerskap mellan Afrika och Europa, som förmodligen kommer att lanseras vid toppmötet EU-Afrika den 7‑8 december 2007 i Lissabon som ett av huvudinitiativen i den gemensamma EU-Afrika strategin. Energipartnerskapet bör bidra till att stärka dialogen mellan Afrika och EU om energitillgång, energiförsörjning, ökade investeringar i energiinfrastruktur, förnybara energikällor och energieffektivitet genom att utöka utvecklingsinriktad användning av olje- och gasinkomster, skapa ökad insyn och integrera klimatförändringar i energi- och utvecklingssamarbetet.

55. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en rättvis konkurrens på det internationella planet genom att inom WTO arbeta för särskilda regler för insyn i energimarknaden, framför allt i fråga om åtgärder som snedvrider handeln.

56. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen inom WTO skall se efter om det går att förhandla fram multilaterala avtal för särskilda energimarknader, såsom biobränslen, och att kommissionen så snart som möjligt skall rapportera till Europaparlamentet om vad den kommit fram till.

57. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att aktivt och bestämt motarbeta eventuella tendenser till oligopol, såsom faran för att det skapas en gaskartell.

58. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som är medlemmar i G8 liksom kommissionen att utnyttja detta forum för att främja EU:s intressen på energiområdet. Detta gäller inte minst då de deltar i det utvidgade G8+5‑forumet som för samman ledande producenter och konsumenter.

59. Europaparlamentet stöder alla åtgärder som syftar till att stärka multilaterala tekniska initiativ, såsom det internationella partnerskapet för att minska fackling, initiativet för öppenhet i utvinningsindustrin, arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt, Internationella finansieringsbolagets ekvatorsprinciper och Inogate.

60. Europaparlamentet understryker att en gemensam europeisk utrikespolitik för energi är i sig otillräcklig och att en gemensam europeisk energipolitik måste utvecklas. I denna bör ingå en gemensam europeisk politik för forskning och utveckling på energiområdet.

61. Europaparlamentet uppmanar rådet att skapa en strategi till skydd för viktig infrastruktur i EU och dess omedelbara grannskap mot terroristhot.

62. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att utgående från bästa praxis i varje medlemsstat lägga fram förslag till lagstiftningsreformer, framför allt i fråga om fullständig åtskillnad av ägandet mellan energiproduktion, energiöverföring och energidistribution samt starkare oberoende myndighetstillsyn på nationell nivå, och genom bättre samordning mellan det arbete som utförs av tillsynsmyndigheter på EU‑nivå främja utvecklingen av nya och förnybara energikällor samt utarbeta en tydlig ram för ökade investeringar i infrastruktur för energiöverföring.

63. Europaparlamentet understryker att om det skapas interoperabilitet mellan energinäten och ett väl samordnat europeiskt energinät kommer det att öka konkurrenskraften på el- och gasmarknaderna, försörjningstryggheten och skyddet av miljön samt stärka EU:s ställning gentemot leverantörs- och transitländer.

64. Europaparlamentet understryker att föroreningar som uppstår då energiresurser – i synnerhet olja – utnyttjas riskerar inte bara att orsaka allvarliga och oåterkalleliga miljöskador utan även att ge upphov till allvarliga – såväl regionala som globala – säkerhetsrisker, exempelvis i Mellanöstern. Parlamentet efterlyser nya skyddsåtgärder liksom investeringar i lösningar för att utnyttja energiresurser på ett säkrare och mer effektivt sätt.

65. Europaparlamentet begär att man genom en offentlig informationskampanj skapar en offentlig diskussion för att öka EU-medborgarnas medvetenhet om den gemensamma europeiska utrikespolitiken för energi och om de positiva aspekterna av denna politik.

o

o o

66. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

• [1]  EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 340.
• [2]  EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 112.
• [3]  EUT C 298 E, 8.12.2006.
• [4]  Antagna texter, P6_TA(2006)0603.
• [5]  EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 330.
• [6]  Enligt artikel 45.1 i energistadgefördraget är de stater som har undertecknat fördraget men inte ratificerat det provisoriskt bundna av stadgan från undertecknandet till ratificeringen såvida de inte avträtt avtalet.

MOTIVERING

På senare år har energiförsörjningen blivit en topprioritering på EU:s politiska agenda. Detta är dock inte något helt nytt, eftersom tanken på behovet av en gemensam energipolitik var ett viktigt inslag redan i 1952 års Europeiska kol- och stålgemenskap och 1957 års Euratom‑fördrag. De globala energimarknaderna och den geopolitiska situationen har förändrats avsevärt sedan dess. Det finns många anledningar till varför försörjningstryggheten har blivit en sådan viktig fråga, men ett av de viktigaste skälen kan nog sägas vara gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina i januari 2006, och den försörjningskris som följde och som påverkade flera medlemsstater. Konflikten var en riktig väckarklocka för EU. Från den ena dagen till den andra insåg vi att energi inte bara är en handelsvara som är nödvändig för vår fortsatta ekonomiska utveckling och vårt välbefinnande, men att energi också kan användas som ett politiskt vapen för att utöva politiska påtryckningar. I detta sammanhang är EU:s växande beroende av extern energiförsörjning, till stor del från odemokratiska och instabila länder, och särskilt beroendet av gas från Ryssland, oroväckande, eftersom det kan skada medlemsstaternas långsiktiga ekonomiska och politiska intressen samt EU:s allmänna säkerhet. Svårigheter, även tillfälliga, som leder till minskad energiförsörjning från tredjeländer kommer också att orsaka allvarliga störningar i EU:s ekonomiska verksamhet.

Dessutom ökar det globala trycket på energikällor. Kinas och Indiens framväxt som ekonomiska stormakter, den fortsatta efterfrågan på energi i USA och den instabila situationen i viktiga oljeexporterande regioner påverkar i stor utsträckning de internationella energimarknaderna. En framtida stabil produktion beror i allt högre grad på inrikespolitiska frågor och på vilka regionala ambitioner de stora leverantörerna av energi har. Eftersom energi har blivit en viktig faktor i ländernas nationella säkerhet och ekonomiska utveckling kan denna dynamik påverka den globala maktbalansen.

Den nya politiken bör omfatta energiförsörjningens alla geografiska riktningar i östra och södra grannskapsområdet, Centralasien, Medelhavsregionen och Mellanöstern. Vikten av det framtida energipartnerskapet mellan EU och Afrika bör också betonas, liksom vikten av en intensivare dialog om tillgång till energi och försörjningstrygghet.

Europas svar på utmaningarna

EU:s växande beroende av energiimport har också ökat betydelsen av en politik på området energiförsörjningstrygghet. Även om EU kan sadla om till energieffektivitet och förnybara energikällor under de närmaste två decennierna kommer inte vårt beroende av olja och gas att minska nämnvärt. Vi kan minska beroendet, men inte komma i från det. Följaktligen kommer vi att bli tvungna att söka energikällor utanför våra gränser och i allt större utsträckning att konkurrera om energi. Vi måste därför hantera detta beroende med utrikespolitik på energiområdet och med lämpliga instrument. Vissa storkonsumenter (USA och Kina) har lyft fram energiförsörjningstrygghet som en prioritering i sin utrikes- och säkerhetspolitik. Vissa av EU:s medlemsstater har också redan anammat detta. På EU-nivå har dock gemenskapen i nuläget ingen behörighet i fråga om externa energiangelägenheter och att ”tala med en röst” är fortfarande ett mål som ligger långt ifrån verkligheten.

Medvetenheten om hur strategiskt viktiga energirelaterade trygghetsfrågor är och hur viktig den geopolitiska dimensionen är har dock ökat. I sin rapport om en extern politik som tjänar Europas intressen på energiområdet, vilken presenterades för rådet 2006, tog den höge representanten upp frågan genom att efterlysa en bredare debatt som skulle leda till en övergripande handlingsplan. Rådets antagande i mars 2007 har otvivelaktigt lett till att befästa den inre energimarknaden, men när det gäller utrikespolitik på energiområdet har inte tillräckliga framsteg gjorts och rapporten baseras på uttalanden snarare än på konkreta planer om hur man skulle kunna gå vidare mot en målinriktad politik.

Mot en gemensam europeisk utrikespolitik på energiområdet

Föredraganden anser att försörjningstryggheten måste betraktas som en mycket viktig del i EU:s övergripande säkerhet. Han beklagar att det fortfarande inte finns någon fördragsgrund för den. Han välkomnar således att regeringskonferensen för det nya reformfördraget, som antogs av rådet i juni 2007, anger nya bestämmelser om energisolidaritet.

Föredraganden anser emellertid att det är dags att se bortom de befintliga ramarna och efterlyser en gemensam europeisk utrikespolitik på energiområdet som ska genomföras och innehålla lämpliga instrument. Den nya politiken bör grundas på solidaritet, mångfald och främjande av hållbarhet. Den bör vara i samklang (uppbackad av EU:s politik, medlemsstaterna och industrin) och förenlig med EU:s allmänna utrikespolitiska mål, såsom konfliktförebyggande åtgärder och främjande av mänskliga rättigheter. Hur effektiv den kommer att bli beror på EU:s beredskap att samla sina ansenliga gemensamma resurser och låta dem användas i allas gemensamma intresse. Detta skulle kräva ett samarbete med producent-, transit- och konsumentländer och intensivare energidiplomati. EU:s 27 medlemsstater måste gå ifrån dagens unilaterala sätt att handskas med energifrågor och i stället föra en ny gemensam politik som bygger på energisolidaritet. Det är bara genom att handla kollektivt som Europa kan hoppas på lika villkor i sina förbindelser med de största leverantörerna. Den nya politiken bör därför skapa synergier som garanterar försörjningstrygghet för EU, ökar EU:s styrka och förmåga att agera utrikespolitiskt och stärker dess trovärdighet som global aktör.

Det är viktigt att understryka att enskilda medlemsstater bör få behålla sin legitima och suveräna rätt att välja sin egen nationella energimix och bestämma hur försörjningsstrukturen m.m. ska se ut, men utvecklingen av en sammanhängande och fokuserad utrikespolitik skulle förstärka den kollektiva externa energiförsörjningen och öka EU:s möjlighet att effektivare hantera dagens utmaningar.

Föredraganden är övertygad om att utvecklingen av en sådan politik skulle tillföra ett avsevärt mervärde i enlighet med subsidiaritetsprincipen när det gäller ansträngningar på nationell nivå och att detta är det enda sättet att effektivt komma till rätta med den energipolitiska frågan. Han kommer med en rad konkreta förslag för detta ändamål och stödjer en gradvis tillnärmning av en gemensam europeisk utrikespolitik på energiområdet. Föredraganden anser att den gemensamma europeiska energipolitiken ska bygga på principer såsom mångfald, enighet i försvaret av EU:s intressen, solidaritet i krissituationer och förstärkt samarbete med viktiga producent, transit- och konsumentländer.

Han föreslår flera innovativa idéer som skulle kunna hjälpa till att genomföra detta ambitiösa projekt:

· Skapa en särskild representant för utrikespolitiken på energiområdet ”med en dubbel roll” och med uppgift att samordna all politik som rör externa aspekter av energiförsörjningen (t.ex. energi, miljö, handel, transport, konkurrens). Att skapa synergier på ett konsekvent sätt skulle sannolikt stärka EU:s förmåga att skydda sina intressen vad gäller försörjningstryggheten. Denna institutionella ”nyhet” utgör ett viktigt verktyg. Det är viktigt att komma i håg Jean Monnets ord om att ingenting fungerar utan ett institutionellt ankare.

· Uppmana kommissionen att före slutet av 2007 utarbeta en färdplan som skall leda till att en utrikespolitik på energiområdet utformas där mål på kort, medellång och lång sikt anges, liksom åtgärder som ska genomföras inom en viss tidsram. Föredraganden menar att detta behövs för att sätta i gång den inre dynamiken och gå från ord till handling. Han uppmanar i detta sammanhang kommissionen att årligen överlämna en framstegsrapport till Europaparlamentet om genomförandet av huvudmålen i den nya politiken, inklusive en bedömning av tredjeländers iakttagelser av de bestämmelser som gäller EU:s inre marknad, såsom insyn, principen om ömsesidighet och överensstämmelse med EU:s konkurrenslagar. Föredraganden insisterar på att parlamentet noga ska övervaka de framsteg som görs för att utveckla den nya politiken.

· Utveckla en form av bred diplomati i energifrågor, som inte endast lägger fokus på EU:s egen försörjningstrygghet. Energiförsörjning bör utgöra en hörnsten i grannskapspolitiken. Nära samarbete på energiområdet och möjligheten att dela på energireserver är en av de mest effektiva och obestridliga förtroendeskapande åtgärderna.

· Infoga konkreta bestämmelser i fördragen som omfattar försörjningstrygghet, transit och investering, vilka redan anges i förhandlingsuppdraget för det nya reformfördraget. Föredraganden skulle egentligen helst vilja se att EU får institutionell behörighet att förhandla om den övergripande politiska ramen för energiförsörjning med producent- och transitländer.

· Se till att medlemsstaterna och kommissionen samråder när det gäller strategiska beslut om viktiga bilaterala avtal med tredjeländer. När bilaterala avtal har träffats i strid med EU:s intressen eller med andra medlemsstaters intressen bör kommissionen och medlemsstaterna samarbeta för att komma till rätta med de negativa effekterna av sådana avtal. Detta avspeglar i praktiken solidaritetsprincipen och refererar till beslut som redan har fattats, t.ex. när Östersjöledningen byggdes. Bygga upp EU‑infrastruktur för hantering av energikriser, särskilt för gas, som skulle kunna användas för att hjälpa behövande medlemsstater, bör också ges extra uppmärksamhet.

· Infoga en såkallad energiförsörjningsklausul i alla avtal med producent- och transitländer, som fastställer en uppförandekod och uttryckligen anger åtgärder som ska vidtas om en av parterna avbryter energiförsörjningen.

· Prioritera diversifierade projekt som skapar nya transportkorridorer, såsom korridoren mellan Centralasien, Södra Kaukasus och Europa, särskilt byggandet av Nabuccoledningen, sammankopplingen av elnät, fullbordandet av EU–Medelhavsområdets infrastrukturringar för el och gas samt Odessa-Gdansk-projektet. Alla instrument, vilka dels handlar om politisk dialog och gemenskapspolitik, såsom handel, utveckling, konkurrens, forskning och miljö, dels om ekonomiska bidrag och lån, även från EIB, EBR, ska användas på ett konsekvent sätt för att skynda på fullbordandet av dessa infrastrukturprojekt.

· Föredraganden uttrycker dessutom:

· Stöd för alla åtgärder som syftar till att främja insyn, rättsstatliga principer och förbättrat styre i energisektorn genom energipartnerskap med tredjeländer. Målet är att skapa ömsesidigt främjande, öppna, icke-diskriminerande, stabila, rättsliga villkor för energiinvesteringar i handel, som ska grundas på principen om ömsesidighet. I samband med detta uppmuntrar föredraganden kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att hindra okontrollerade investeringar i statsägda utländska företag inom EU:s energisektor, särskilt i gas- och elnäten.

Ett starkt önskemål om att EU:s viktigaste energipartner ska underteckna energistadgefördraget, inklusive transitprotokollet och påminner om att Ryssland redan är bunden vid detta fördrag. Fördraget bör vara en hörnsten i den gemensamma europeiska utrikespolitiken på energiområdet. I rapporten vädjar man till Ryssland att skriva under stadgan och konstaterar också att EU bör förhandla fram ett formellt ramdokument i samband med de nya förhandlingarna om partnerskaps- och samarbetsavtalet för att klargöra skyldigheterna i fördraget, särskilt i transitprotokollet. Vidare sägs det att om Ryssland skulle underteckna ovan nämnda stadga skulle detta ha en positiv inverkan på EU:s stöd till Rysslands medlemskap i Världshandelsorganisationen.

Föredraganden är mycket medveten om att det fortfarande är långt kvar tills EU:s nya gemensamma utrikespolitik på energiområdet har förverkligats, och eftersom nya idéer ofta möts av ett visst motstånd är han rädd att ge kommissionen ytterligare ansvar på detta strategiskt viktiga område. Gemensamma hot mot försörjningstryggheten kräver dock ett gemensamt svar och det finns inget bättre sätt att långsiktigt säkra EU:s och dess medlemsstaters intressen. Detta skulle också innebära en impuls till större integrering i EU. Dagens utmaningar kräver en målinriktad och modig strategi.

Dagens EU byggdes på konkreta insatser med visioner och instrument. Målet i denna rapport är att få detta att upprepa sig!

YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (3.7.2007)

till utskottet för utrikesfrågor

över en gemensam europeisk utrikespolitik för energi
(2007/2000(INI))

Föredragande(*): Lena Ek

(*) Förstärkt samarbete mellan utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för utrikesfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s energipolitik gentemot omvärlden har nära anknytning till EU:s energipolitik för den inre marknaden och betonar, med tanke på regleringen av den inre marknaden och yttre aspekter, behovet av att skapa en gemensam energipolitik som beaktar alla medlemsstaters politiska och ekonomiska intressen. Parlamentet fastställer likaså att en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik framstår som en förutsättning för att Europas vilja att värna sina intressen i fråga om energi skall få den trovärdighet som krävs ute i världen.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid den kommande regeringskonferensen ta med principerna för en gemensam energipolitik i EG‑fördraget så att det läggs en fast grund för gemensamt agerande i energifrågor gentemot tredjeländer.

3.  Europaparlamentet understryker att ett väl samordnat europeiskt energinät och en verkligt konkurrenskraftig inre energimarknad kommer att stärka EU:s position gentemot utländska leverantörer.

4.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att utgående från bästa praxis i varje medlemsstat lägga fram förslag till lagstiftningsreformer, framför allt i fråga om fullständig åtskillnad av ägandet mellan energiproduktion och energiöverföring och energidistribution och starkare oberoende myndighetstillsyn på nationell nivå samt genom bättre samordning mellan det arbete som utförs av tillsynsmyndigheter på EU‑nivå verka till förmån för utvecklingen av nya och förnybara energiformer samt en tydlig ram för ökade investeringar i infrastruktur för energiöverföring. Parlamentet önskar också en flerårig förhandsplan för prioriterade infrastrukturinvesteringar inom EU (terminaler för gastankfartyg, gasledningar, högspänningsledningar, decentraliserade kraftverk osv.) för att prioriteringarna för gemenskapsfinansieringen (via t.ex. Europeiska investeringsbanken och strukturfonderna) skall kunna fastställas.

5.  Europaparlamentet understryker vikten av enstämmighet gentemot tredjeländer som en garanti för att det gås ut med ett enhetligt budskap i diskussionerna på EU‑, medlemsstats- och näringslivsnivå.

6.  Europaparlamentet uppmanar till en gemensam strategi för att säkra energiförsörjning och transiteringsvägar och säkerställa solidariteten inom EU. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till bättre definierade solidaritetsåtgärder och tekniska normer för att medlemsstater som har problem med energiförsörjningen snabbt skall kunna få hjälp. Parlamentet uppmanar också till en integrerad EU-mekanism för tryggad energiförsörjning av olja och gas i krissituationer.

7.  Europaparlamentet framhåller att det behövs ett internationellt samarbete med tredje länders forskningscentrum när det gäller att utveckla förnybar energi såsom vindkraft, solkraft och energieffektivitet samt passivhus och hållbara städer, ren kolteknik och biobränsle utan negativ inverkan på miljön, i mindre utvecklade länder och i partnerskap med länder som genomgår en snabb utveckling. Parlamentet anser att kunskap om förnybar energi och energieffektivitet bör överföras till dessa länder.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att utvidga energiavtalet mellan EU och sydöstra Europa till att också omfatta andra länder utanför EU och, tillsammans med grannländerna, skapa nya regionala energimarknader efter modell av Sydösteuropeiska energigemenskapen, exempelvis en energigemenskap mellan Europa och Medelhavsområdet, för att på det sättet trygga försörjningen. Parlamentet uppmanar till ökat samarbete på energiområdet med andra länder, såsom Förenta staterna, särskilt med avseende på energieffektiv teknik och främjandet av produktion och användning av kraftvärme utgående från förnybara energikällor samt hållbar biomassa. Parlamentet påpekar att det enda som kan ligga till grund för energipartnerskapet mellan Ryska federationen och EU är principen om icke-diskriminering och rättvis behandling samt likvärdiga marknadsvillkor. Parlamentet uppmanar EU att inom sin politik för utvecklingssamarbete betrakta frågan om tillgång till och förnuftig användning av hållbar energi i Afrika och utvecklingsländerna annorstädes som en av sina prioriteringar.

9.  Europaparlamentet anser att ett eventuellt beroende av importerade biobränslen är lika oroväckande som ett beroende av importerad olja eller gas samt uppmanar kommissionen att tillsammans med EU:s partner utveckla ett världsomfattande certifieringssystem som kan tillförsäkra att biobränslen produceras och används hållbart, utan att hota den biologiska mångfalden, tillsammans med normer för odlingen och förädlingen av dem, liksom också för den övergripande livscykelbalansen i fråga om växthusgaser.

10. Europaparlamentet föreslår att partnerskaps- och samarbetsavtal med olje- och gasproducerande regioner skall användas för att tillförsäkra insyn i leverantörsländerna samt ömsesidighet med dem och tillträde till marknaden i dem, för att främja investeringar i utvinnings- och transportinfrastruktur och för att trygga långsiktig energiförsörjning.

11. Europaparlamentet vill att alla eventuella framtida avtal om energisamarbete mellan EU och Ryska federationen skall innehålla en föreskrift om ömsesidigt tillträde till infrastrukturen samt behandla frågan om tekniska fel som inträffar i tredjeländer och påverkar de gränsöverskridande leveranserna till medlemsstaterna. Parlamentet understryker att det är en ofrånkomlig förutsättning för framtida investeringar i Ryska federationens energiinfrastruktur samt för tryggandet av en tillräcklig försörjning av Europa med gas i framtiden, att Ryska federationen ratificerar och genomför transiteringsprotokollet och energistadgefördraget.

12. Europaparlamentet erinrar om att Ryska federationen påtagit sig att tillämpa energistadgefördraget, vilket Ryssland provisoriskt undertecknat i enlighet med artikel 45.1 i nämnda fördrag. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att kräva att Ryska federationen skall handla i enlighet med sina åtaganden på energiområdet.

13. Europaparlamentet hoppas att Ryssland är berett på en öppen och ingående diskussion med syfte att inrätta rättvisa och ömsesidigt acceptabla förbindelser till EU i energifrågor.

14. Europaparlamentet erkänner att EU:s beroende av importerad energi avsevärt påverkar EU:s förmåga till oberoende beslutsfattande inom andra områden av politiken och understryker därför att det behövs kraftfulla åtgärder till stöd för utveckling och användning av inhemska energikällor som endast i ringa grad bygger på kol. Parlamentet erinrar om att framför allt ett ensidigt beroende måste undvikas.

15. Europaparlamentet anser det oacceptabelt att energiförsörjning används som ett politiskt motiverat styrmedel. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att gemensamt reagera på dessa åtgärder och betyga sitt stöd till och sin solidaritet med de berörda medlemsstaterna.

16. Europaparlamentet medger att EU är beroende av traditionella energikällor, såsom olja och gas. Parlamentet beklagar oljans betydelse för EU:s ekonomi och uppmanar till minskat beroende av importerad olja. Parlamentet betonar att för att förbättra EU:s energisäkerhet och minska sårbarheten för leveransavbrott krävs det en ökad mångfald av oljeleverantörer i flera länder och flera transitvägar. Parlamentet uppmanar till ökad användning av alternativa bränslen och till åtgärder för energisparande samt till forskning inom dessa områden (inom byggnads- och transportsektorerna samt omvandlingen av energi).

17. Europaparlamentet erkänner att gas har ökat i betydelse och att det behövs flera gasleverantörer och transitvägar, vilket omfattar bland annat byggandet av terminaler för flytande naturgas och lagringsanläggningar samt nya gasledningar och välkomnar att man i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 8 och 9 mars 2007 framhållit att gasledningen Nabucco är av stor vikt bland projekten av europeiskt intresse.

18. Europaparlamentet är bestört över den senaste tidens utveckling, som kan minska EU:s förmåga att öka mångfalden bland sina gasleverantörer och transitvägar, nämligen det påstådda initiativet om att skapa en internationell gaskartell. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att föra en aktiv politik på högsta nivå för att EU skall kunna öka mångfalden bland sina gasleverantörer.

19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att noga överväga miljöaspekterna innan man beviljar stora infrastrukturinvesteringar och yrkar framför allt på att de skall överväga vilket hot som Nord Streams planerade gasledning i norra Europa innebär mot ekosystem och människoliv, eftersom det ligger vapen och ammunition dumpade på bottnen av Östersjön just där denna gasledning är tänkt att gå.

20. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att EU fortsätter att gå i bräschen för den globala kampen mot klimatförändringar och strävar efter att uppnå målen i Kyotoprotokollet. Parlamentet erinrar om slutsatserna i Sternrapporten om vilka ekonomiska möjligheter det innebär att Kyotokriterierna respekteras samt vilka risker som utvecklingsekonomierna råkat ut för. Parlamentet anser att det är nödvändigt att EU:s ansträngningar att utveckla förnybara och rena energiresurser och teknik för energisparande och energieffektivitet integreras i alla yttre förbindelser.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	En gemensam europeisk utrikespolitik för energi
Förfarandenummer	2007/2000(INI)
Ansvarigt utskott	AFET
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	ITRE 18.1.2007
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren	18.1.2007
Föredragande av yttrande Utnämning	Lena Ek 27.2.2007
Tidigare föredragande av yttrande	Jacek Saryusz-Wolski
Behandling i utskott	11.4.2007	3.5.2007		25.6.2007
Antagande	26.6.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		36 1 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Šarūnas Birutis, Jan Březina, Philippe Busquin, Jerzy Buzek, Jorgo Chatzimarkakis, Giles Chichester, Silvia Ciornei, Vera Pilar del Castillo, Den Dover, Lena Ek, Nicole Fontaine, Adam Gierek, Norbert Glante, Umberto Guidoni, András Gyürk, Rebecca Harms, Romana Jordan Cizelj, Werner Langen, Romano Maria La Russa, Pia Elda Locatelli, Teresa Riera Madurell, Eugenijus Maldeikis, Angelika Niebler, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Herbert Reul, Andres Tarand, Britta Thomsen, Radu Ţîrle, Catherine Trautmann, Alejo Vidal-Quadras, Dominique Vlasto
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Alexander Alvaro, Christian Ehler, John Purvis, Hannes Swoboda, Silvia-Adriana Ţicău
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

YTTRANDE från utskottet för utveckling (3.5.2007)

till utskottet för utrikesfrågor

över Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi
(2007/2000(INI))

Föredragande: Anders Wijkman

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för utrikesfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande till Europeiska rådet: Yttre aspekter på EU:s energipolitik – från principer till handling, i vilket kommissionen tar upp strategierna för att hantera klimatförändringen och energiförsörjningen, liksom energi‑ och utvecklingspolitiken. Parlamentet betonar att Europeiska unionen vid utarbetandet och genomförandet av sin energipolitik bör följa de grundläggande principerna i sin politik för utvecklingssamarbete. Parlamentet beklagar att otillräckliga finansiella resurser öronmärkts för att bemöta den utmaning som energi och utveckling innebär.

2.  Europaparlamentet betonar att EU:s samarbete med utvecklingsländerna gällande energiförsörjning måste innefatta ett hållbarhetsperspektiv. Ett mål bör vara att se till att utvecklingsländerna har kapacitet att främja klimathänsyn i nationella beslutsprocesser, har väl fungerande energimarknader, kan delta i de internationella institutionerna, har kapacitet att utveckla en politik för hållbar energi och prioriterar både effektivitet och förnybara energikällor.

3.  Europaparlamentet understryker att energin är en övergripande fråga med stora utvecklingsmöjligheter, eftersom tillgången till prismässigt överkomliga energitjänster är absolut nödvändig för att kunna tillgodose de grundläggande behoven, minska behovet av arbetskraft och generera inkomster.

4.  Europaparlamentet understryker att ekonomisk utveckling inte behöver betyda att man följer industriländernas utsläppsmönster. Parlamentet begär en ökad produktionskapacitet för hållbar energi och ett ökat tekniskt samarbete. Parlamentet betonar att utvecklingsländerna har potentiell nytta av att få tillgång till den teknik som utvecklats eller som kommer att utvecklas av Europeiska unionen och till unionens program på området för energiproduktion och efterfrågestyrning. Parlamentet begär att det inrättas ordentligt finansierade partnerskap på energiområdet med länder såsom Kina och Indien, där de snabbt ökande utsläppen av växthusgaser utgör ett stort hot mot klimatstabiliteten och därmed mot utvecklingen. Parlamentet anser att dessa partnerskap bör syfta till en hållbar utveckling och får varken ersätta utvecklingssamarbete eller räknas in i det biståndsmål som EU förbundit sig att leva upp till.

5.  Europaparlamentet betonar att det i många utvecklingsländer finns mycket goda förutsättningar för att använda förnybara energitekniker, vilket är ett effektivt sätt att få bukt med skenande oljekostnader. Parlamentet föreslår att stödet till produktion av förnybar energi i partnerskapsländerna – med stränga hållbarhetskrav – bör vara en högt prioriterad fråga för multilaterala finansinstitut.

6.  Europaparlamentet välkomnar partnerskapet mellan EU och Afrika på energiområdet och betonar att arbetet främst bör inriktas på att bekämpa fattigdomen genom att tillhandahålla energi till överkomliga priser som bygger på effektiva tekniker och förnybara energikällor, snarare än att trygga den europeiska energiförsörjningen.

7.  Europaparlamentet betonar att befolkningen i många låginkomstländer till följd av klimatförändringarna är sårbara för katastrofer som orsakas av klimatförändringen. Parlamentet uttrycker särskild oro över de allvarliga hoten mot utvecklingen och millenniemålen på grund av att kraftiga stormar och översvämningar förväntas inträffa allt oftare och att det oftare kommer att råda brist på färskvatten samt att havsnivån väntas stiga. Parlamentet begär att förebyggande åtgärder mot katastrofer och riskminskning snarast skall integreras i strategierna för att minska fattigdomen.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att stärka de energirelaterade aspekterna av de multilaterala organisationernas åtgärder inom handel, finansiering och utveckling, särskilt Världshandelsorganisationen, Världsbanken och dess investeringsorgan för ren energi och hållbar utveckling, Internationella finansieringsbolaget och FN:s konvention om klimatförändringar samt att i större utsträckning stödja multilaterala tekniska initiativ som Global Gas Flaring Reduction Partnership, Extractive Industries Transparency Initiative (utvinningsindustrins initiativ för öppenhet), arbetsgruppen för finansiella åtgärder, IFC Equator principles (Internationella finansieringsbolagets ekvatorsprinciper) och Inogate.

9.  Europaparlamentet betonar att en osäker energi‑ och klimatsituation sannolikt kommer att leda till internationella kriser och konflikter med katastrofala konsekvenser för demokratin, de mänskliga rättigheterna och utvecklingen, vilket konflikten i Darfur är ett exempel på. Parlamentet uppmanar därför världssamfundet att i ökande grad erkänna säkerhetsdimensionen i utmaningarna rörande energi och klimat, samt deras ekonomiska, miljömässiga och utvecklingsmässiga innebörd.

10. Europaparlamentet betonar, med tanke på Europeiska unionens ledande roll inom utvecklingsbiståndet, att utvecklingspolitiken och samarbetsprogrammen bör grundas på partnerskapsförbindelser med utvecklingsländerna. Givarländernas politik och åtgärder bör stimulera till förbindelser med mottagarländerna som ger ömsesidig nytta och bör beakta det nära sambandet mellan energipolitiken och politiken på andra områden som t.ex. jordbruk, handel, miljö, demografi, hälsa och utbildning.

11. Europaparlamentet understryker att situationen är oacceptabel i många olje‑ och gasproducerande länder, eftersom det råder brist på öppenhet om hur olje‑ och gastillgångar används och energitillgångarna inte kommer utvecklingen till nytta. Parlamentet efterlyser därför kraftfulla initiativ från EU för att se till att god styrning sätts i centrum för trygg energiförsörjning. Parlamentet begär öppenhet i utvinningsindustriernas hantering av exempelvis oljeproduktionen både från regeringarnas och företagens sida, och begär att fullständig information om hur olje‑ och gastillgångar används blir ett villkor för att importera dessa tillgångar till EU. Parlamentet efterlyser dessutom förnuftiga sanktioner mot bedrägliga metoder i de olje- och gasproducerande länderna.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta sitt ansvar på energiområdet, som en del av en gemensam europeisk energistrategi i EU:s förbindelser med utvecklingsländerna.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi
Förfarandenummer	2007/2000(INI)
Ansvarigt utskott	AFET
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	DEVE 18.1.2007
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Anders Wijkman 30.1.2007
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	2.5.2007	10.4.2007
Antagande	3.5.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		23 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Margrietus van den Berg, Josep Borrell Fontelles, Danutė Budreikaitė, Thierry Cornillet, Ryszard Czarnecki, Emanuel Jardim Fernandes, Filip Kaczmarek, Maria Martens, Miguel Portas, José Ribeiro e Castro, Toomas Savi, Frithjof Schmidt, Feleknas Uca, Anna Záborská, Jan Zahradil
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Milan Gaľa, Ana Maria Gomes, Alain Hutchinson, Manolis Mavrommatis, Ralf Walter, Anders Wijkman, Gabriele Zimmer
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Michael Gahler
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

YTTRANDE från utskottet för internationell handel (2.3.2007)

till utskottet för utrikesfrågor

över en gemensam europeisk utrikespolitik för energi
(2007/2000(INI))

Föredragande: Jean-Pierre Audy

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för utrikesfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som det internationella handelssystemet och handelsöverenskommelserna spelar genom att erbjuda ett stabilt regelverk som är ägnat att skapa den miljö som behövs för sökandet efter nya och innovativa energilösningar, framför allt på den förnybara och miljöriktiga energins område.

2.  Europaparlamentet uppmanar till ömsesidiga investeringar och en ömsesidig öppning av marknaderna, respekt för konkurrensreglerna och strategiska visioner i fråga om långsiktiga avtal.

3.  Europaparlamentet vill att energigemenskapen skall utvidgas så vi får en alleuropeisk energigemenskap som fungerar enligt marknadsekonomins regler och medger insyn.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en rättvis konkurrens på det internationella planet genom att inom Världshandelsorganisationen (WTO) arbeta för särskilda regler för insyn i energimarknaden, framför allt i fråga om åtgärder som snedvrider handeln.

5.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen inom Världshandelsorganisationen (WTO) skall se efter om det går att förhandla fram multilaterala avtal för särskilda energimarknader, såsom biobränslen, och att kommissionen så snart som möjligt skall rapportera till Europaparlamentet om vad den kommit fram till.

6.  Europaparlamentet anser att det måste tas med en avdelning om energi i alla nya handelsavtal som ingås av EU.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anordna sammankomster på hög nivå, inledningsvis mellan de huvudsakliga importländerna samt EU:s huvudsakliga olje- och gasleverantörer.

8.  Europaparlamentet förväntar sig att det globala behovet av vetenskaplig forskning om energi ökar p.g.a. de högre energipriserna. Parlamentet anser att de europeiska tillverkarna, p.g.a. sitt tekniska försprång, är särskilt ägnade att tillfredsställa detta behov. Därför uppmanar parlamentet med kraft kommissionen att tillsammans med tillverkarna och medlemsstaterna snarast genomföra åtgärder till stöd för vetenskaplig forskning om energi, och framför allt stödja forskning om ökad användning av förnybara energikällor och väte samt ITER (den internationella termonukleära försöksreaktorn) där, förutom EU, också Förenta staterna, Japan, Ryssland, Kina, Indien och Korea medverkar.

9.  Europaparlamentet framhåller att den huvudsakliga prioriteringen för EU:s energipolitik gentemot omvärlden måste vara att minska beroendet av fossila bränslen från ett fåtal stora leverantörer samt att det behövs en långsiktig strategi för mångsidigare energiförsörjningskällor.

10.  Europaparlamentet anser att ett globalt system för utsläppstak och handel med utsläppsrätter för koldioxid inom ramen för Kyotoprotokollet skulle bidra till att bromsa tillväxten av efterfrågan på energi runtom i världen. Parlamentet framhåller att ett sådant system bör bygga på principen om ”minskning och konvergens”, som godkänts av FN och går ut på att alla länder på sikt når fram till lika stora utsläppsandelar per capita över hela världen. Parlamentet anser dessutom att minskade utsläpp från fartyg och luftfarkoster kommer att bidra till detta.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin handelspolitik ägna ökad uppmärksamhet åt kopplingarna mellan energipolitiken och klimatet.

12.  Europaparlamentet betonar behovet av fortsatt utnyttjande och främjande av alla lokalt tillgängliga och rena resurser, framför allt genom en omläggning av en del av den europeiska jordbruksproduktionen för att främja användningen av miljöriktig biomassa, och utvecklingen av andra generationens biobränslen, i syfte att bidra till minskat importberoende, liksom också genom en utbyggnad av vattenkraften, och välkomnar kommissionens förslag nyss om att det skall fastställas ett bindande minimimål på att 10 procent av allt motorbränsle 2020 skall bestå av biobränslen.

13.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU fortsätter utveckla sin samstämmighet till stöd för sina energipolitiska mål på det internationella planet.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi
Förfarandenummer	2007/2000(INI)
Ansvarigt utskott	AFET
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	INTA 18.1.2007
Föredragande av yttrande Utnämning	Jean-Pierre Audy 18.12.2006
Behandling i utskott	23.1.2007	27.2.2007
Antagande	27.2.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		18 1 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Françoise Castex, Christofer Fjellner, Béla Glattfelder, Ignasi Guardans Cambó, Eduard Raul Hellvig, Jacky Henin, Sajjad Karim, Ģirts Valdis Kristovskis, Marusya Ivanova Lyubcheva, Albert Jan Maat, Vural Öger, Georgios Papastamkos, Robert Sturdy, Gianluca Susta, Zbigniew Zaleski
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Jean-Pierre Audy, Panagiotis Beglitis, Elisa Ferreira, Jens Holm, Javier Moreno Sánchez, Carl Schlyter

YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (11.6.2007)

till utskottet för utrikesfrågor

Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi
(2007/2000(INI))

Föredragande: Umberto Guidoni

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för utrikesfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.      Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets slutsatser från mötet i Bryssel den 8-9 mars 2007, där man tydligt uttalar att ”de utmaningar som klimatförändringarna medför måste tacklas effektivt och utan dröjsmål”. Parlamentet anser därför att handlingsramar måste utarbetas.

2.      Europaparlamentet noterar betydelsen av de potentiella hot som den internationella säkerheten står inför på grund av klimatförändringar orsakade av bland annat den ökande bristen på färskvattenkällor, massmigration och obalansen mellan de regioner som drabbas värst av effekterna av klimatförändringar och de regioner som står för merparten av utsläppen. Parlamentet välkomnar den första diskussionen i FN:s säkerhetsråd om de globala säkerhetshot som är förknippade med klimatförändringar.

3.      Europaparlamentet upprepar sitt krav på att kampen mot klimatförändringar inte längre skall angå endast miljödiplomater och miljöpolitiker, utan istället måste ingå i EU:s utrikespolitik, handelspolitik och andra politikområden och stå i centrum för EU:s och medlemsstaternas verksamhet.

4.      Europaparlamentet uppmanar EU att anpassa sin verksamhet och sina ekonomiska resurser till de utmaningar som en energi- och miljöpolitik innebär.

5.      Europaparlamentet välkomnar planerna på att upprätta ett nätverk av kontaktpersoner för energifrågor, som skall hjälpa EU att reagera så snabbt som möjligt i händelse av en energiförsörjningskris. Parlamentet betonar vikten av att införa tidiga varningssystem för miljöhot.

6.      Europaparlamentet betonar att energiproduktion och energikonsumtion är de två största källorna till utsläpp av växthusgaser, och hävdar att integrerade miljö- och energipolitiska insatser behövs för att förverkliga målet om en hållbar energipolitik för Europa:

–  att fullfölja miljömålen och bekämpa klimatförändringen vilket redan lyfts fram av parlamentet i resolutionen av den 14 februari 2007[1],

–  att göra energiförsörjningen tryggare och dämpa de stigande energipriserna,

–  att stimulera samarbetet mellan EU-ländernas och grannländernas ekonomier, i enlighet med bland annat fördraget om en energigemenskap, eftersom i dagsläget inte råder någon rättvis konkurrens på den europeiska energimarknaden.

7.      Europaparlamentet påminner om vikten av en integrerad politik som är avgörande för sammanhållningen av interna och externa aspekter av energipolitiken och för sammanhållningen av energipolitiken och andra relaterade politiska insatser. Vidare poängterar parlamentet att EU:s beroende av importerad energi innebär allvarliga konsekvenser för dess oberoende när det gäller att fatta beslut inom andra politikområden. Parlamentet understryker därför att kraftiga åtgärder behövs för att främja utvecklingen och användningen av inhemska energikällor.

8.      Europaparlamentet uppmanar EU att stärka sin trovärdighet genom en gemensam utrikespolitik som även omfattar energifrågor.

9.      Europaparlamentet påminner om att en bättre sammanlänkad och integrerad inre marknad för gas och elektricitet måste skapas för att en effektiv gemensam europeisk utrikespolitik skall kunna drivas i energifrågan. Parlamentet betonar vikten av att ”tala med samma röst” i förhandlingar med tredje länder för att garantera ett enhetligt budskap i diskussioner inom EU, på medlemsstatsnivå och i näringslivet.

10.    Europaparlamentet efterlyser mer öppenhet och samråd för att garantera att miljö- och säkerhetskrav är uppfyllda innan man inleder anläggandet av nya gas- och oljegasledningar, inklusive Östersjögasledningen.

11.    Europaparlamentet uppmanar EU att från första början se till att anläggandet av en Östersjöledning mellan Ryssland och Tyskland åtföljs av omfattande miljöstudier (exempelvis av vapen och ammunition som fortfarande ligger kvar på havsbotten), för att kunna utesluta eventuella risker för miljön. Om planen förverkligas måste gällande miljönormer garanteras.

12.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för att avsevärt öka energieffektiviteten, eftersom det är den mest effektiva strategin, med hjälp av konkreta åtgärder som att avskaffa momsen på effektivitetsåtgärder såsom isolering, förhindra energislöseri och utveckla förnybara energikällor och energikällor med lågt utsläpp.

13.    Europaparlamentet anser att man genom väl avvägda nationella skattesystem kan öka energieffektiviteten i medlemsstaterna och förhindra onödig energikonsumtion.

14.    Europaparlamentet understryker vikten av att förebygga en överkonsumtion av energi, och uppmanar därför medlemsstaterna att främja allmänna transportmedel och en utbyggnad av den allmänna transportinfrastrukturen samt en utveckling och modernisering av fjärrvärmesystemen. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det i händelse av en energikris är lättare att genomföra ett byte till en annan energikälla om fjärrvärme används.

15.    Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att EU i samband med incitament för biobränsle eller biomassa inom unionen framhåller att denna användning inte hotar den globala livsmedelsförsörjningen, inte leder till ökat tryck på naturskogar eller expansion av monokulturer eller odlingar av exotiska arter, eller förvärrade klimatförändringar genom skövlig av tropiska skogar.

16.    Europaparlamentet uppmanar EU att ta initiativ till gemensamma internationella åtgärder för att minska den ohållbara ökningen av efterfrågan på energi och för att få fram en övergång till en koldioxidfattig ekonomi. Ett sådant initiativ bör bidra till följande mål:

–  att ställa upp höga ambitiösa kvantifierade mål för energieffektivitet, förnybar energi och användning av biobränsle för varje berörd sektor, något som gör det möjligt för EU att ställa sig i frontlinjen i kampen mot klimatförändringen och bli världsledande i utvecklingen av miljövänlig och banbrytande energiteknik,

–  att stödja utvecklingen och användningen av förnybar energi (vindkraft, solkraft, biomassa, vattenkraft och jordvärme) i EU och tredjeländer, bland annat genom att införa fler program för ren och effektiv energi i unionens utvecklingspolitik, vilket leder till en rättvis tekniköverföring och ger fördelar i form av en ledarställning när det gäller utvecklingen av internationella marknader, dock med beaktande av att det vid utvecklingen och användningen av ovannämnda förnybara energikällor dröjer en viss tid innan de blir lönsamma.

17.    Europaparlamentet uppmanar EU att inleda en dialog med USA och de asiatiska länderna för att åstadkomma en högre energieffektivitet och i högre grad påverka länderna i Ost- och Centralasien.

18.    Europaparlamentet uppmanar EU att föra en särskild dialog om energifrågor med utvecklingsländerna och att använda gemenskapens instrument (t.ex. den nyligen startade globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi) för att finna kompletterande ekonomiska resurser för att stärka utvecklingen av lokala förnybara energikällor, energitillgång och hållbar energi i de länderna samt energiinfrastruktur av gemensamt intresse och att samtidigt främja effektiv teknik med mindre koldioxidutsläpp.

19.    Europaparlamentet uppmanar dessutom EU att, förutom att ge ekonomiskt stöd till utvecklingsländerna, även sprida sin teknik på internationell nivå och inleda en dialog med dessa länder, där EU skall agera förebild och där användningen av delade energiinfrastrukturer skall ses som ett långsiktigt mål.

20.    Europaparlamentet uppmanar EU att aktivt söka nya former av energipartnerskap med länder som har stor potential för förnybart väte eller elproduktion och export från bland annat koncentrerad solenergi.

21.    Europaparlamentet betonar att det växande beroendet av energiimport kan leda till politiska svårigheter i framtiden. Parlamentet konstaterar med oro att kritik mot människorättssituationen i olje- och gasexporterande länder oftast inte sker med önskad tydlighet eftersom man är rädd för exportbegränsningar.

22.    Europaparlamentet framhåller att principen att utveckla miljövänlig och energieffektiv teknik bör ingå i ett nytt avtal mellan EU och Ryssland. Parlamentet understryker vikten av att öka samarbetet i miljöfrågor mellan EU och Ryssland inom ramen för den nordliga dimensionen.

23.    Europaparlamentet anser att inrättandet av en europeisk tillsynsmyndighet på ett betydande sätt kommer att bidra till genomförandet av en extern EU-politik på energiområdet.

24.    Europaparlamentet betonar att EU:s och dess medlemsstaters viktigaste utrikespolitiska mål – det vill säga att respektera mänskliga rättigheter, främja demokrati och rättssäkerhet, upprätthålla det transatlantiska partnerskapet och, framför allt, säkra freden – aldrig får ifrågasättas, hur viktigt det än är att garantera en trygg energiförsörjning genom bland annat utrikespolitiska åtgärder.

25.    Europaparlamentet kräver att en miljökonsekvensbedömning omgående görs av EU:s externa bistånd och stöd från internationella finansinstitut . Uppnåendet av millennieutvecklingsmålen måste prioriteras. Parlamentet är övertygat om att intelligent energiteknik, förnybara energikällor och särskilt energieffektivitet har stora möjligheter att förbättra tillgången till energi utan att utsläppen ökar, samt för att minska beroendet av externa energikällor minskar och uppnå både klimatmålen och utvecklingsmålen.

26.    Europaparlamentet stödjer förslaget till energipartnerskap med Afrika. Parlamentet rekommenderar dock starkt att ett liknande partnerskap upprättas även med Kina och Indien, och att tänka på de mycket snabbt växande utsläppen av växthusgaser i dessa länder och det trängande behovet av att hjälpa dem med kapacitetsbyggande och investeringar i förnybara energikällor och energieffektiv teknik.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi
Förfarandenummer	2007/2000(INI)
Ansvarigt utskott	AFET
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	ENVI 18.1.2007
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Umberto Guidoni 27.2.2007
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	2.5.2007
Antagande	5.6.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		49 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Adamos Adamou, Georgs Andrejevs, Liam Aylward, Irena Belohorská, Johannes Blokland, John Bowis, Hiltrud Breyer, Martin Callanan, Dorette Corbey, Chris Davies, Avril Doyle, Mojca Drčar Murko, Edite Estrela, Jill Evans, Karl-Heinz Florenz, Matthias Groote, Erna Hennicot-Schoepges, Jens Holm, Caroline Jackson, Dan Jørgensen, Christa Klaß, Eija-Riitta Korhola, Holger Krahmer, Urszula Krupa, Peter Liese, Jules Maaten, Linda McAvan, Alexandru-Ioan Morţun, Riitta Myller, Péter Olajos, Miroslav Ouzký, Antonyia Parvanova, Vittorio Prodi, Guido Sacconi, Daciana Octavia Sârbu, Karin Scheele, Carl Schlyter, Richard Seeber, María Sornosa Martínez, Antonios Trakatellis, Evangelia Tzampazi, Thomas Ulmer, Marcello Vernola, Glenis Willmott
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Alfonso Andria, Iles Braghetto, Umberto Guidoni, Caroline Lucas, Miroslav Mikolášik, Alojz Peterle
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

• [1]  Antagna texter, P6_TA(2007)0038.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi

Förfarandenummer

2007/2000(INI)

Ansvarigt utskott   Tillstånd: tillkännagivande i kammaren

AFET 18.1.2007

Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren

DEVE 18.1.2007

INTA 18.1.2007

ENVI 18.1.2007

ITRE 18.1.2007

Inget yttrande avges   Beslut

Föredragande av yttrande Utnämning

Jacek Saryusz-Wolski 28.11.2006

Behandling i utskott

5.6.2007

16.7.2007

3.9.2007

Antagande

3.9.2007

Slutomröstning: resultat

+ - 0

45 3 4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Roberta Alma Anastase, Christopher Beazley, Angelika Beer, Bastiaan Belder, André Brie, Elmar Brok, Colm Burke, Hélène Flautre, Hanna Foltyn-Kubicka, Michael Gahler, Jas Gawronski, Maciej Marian Giertych, Klaus Hänsch, Jana Hybášková, Jelko Kacin, Metin Kazak, Bogdan Klich, Vytautas Landsbergis, Emilio Menéndez del Valle, Eugen Mihăescu, Francisco José Millán Mon, Philippe Morillon, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Raimon Obiols i Germà, Vural Öger, Ria Oomen-Ruijten, Justas Vincas Paleckis, Ioan Mircea Paşcu, Tobias Pflüger, Hubert Pirker, Samuli Pohjamo, Bernd Posselt, Libor Rouček, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Jacek Saryusz-Wolski, István Szent-Iványi, Antonio Tajani, Charles Tannock, Geoffrey Van Orden, Kristian Vigenin, Josef Zieleniec

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Laima Liucija Andrikienė, Maria Badia i Cutchet, Mariela Velichkova Baeva, Árpád Duka-Zólyomi, Lilli Gruber, Milan Horáček, Evgeni Kirilov, Jaromír Kohlíček, Nickolay Mladenov, Aloyzas Sakalas, Csaba Sándor Tabajdi

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

11.9.2007