BETÄNKANDE om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare

17.9.2007 - (2006/2250(INI))

Utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredraganden: Javier Moreno Sánchez

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare

(2006/2250(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av kommissionens meddelande om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare (KOM(2006)0402),

- med beaktande av kommissionens meddelande om en strategisk plan för laglig migration (KOM(2005)0669), och sin resolution från den … september 2007[1] om samma fråga,

- med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 26 februari 2007 om handlingsprogrammet om laglig migration, kampen mot den olagliga invandringen och framtiden för det europeiska migrationsnätverket (CdR 233/2006),

- med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 4‑5 november 2004 och det bifogade Haagprogrammet[2],

- med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln ”Den övergripande strategin för migration efter ett år: På väg mot en samlad europeisk migrationspolitik” (KOM(2006)0735),

- med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 15–16 december 2005 om en ”Övergripande strategi för migration: prioriterade åtgärder med inriktning på Afrika och Medelhavsområdet” såsom de bekräftades i ordförandeskapets slutsatser efter Europeiska rådets möte den 14–15 december 2006,

- med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 21–22 juni 2007 och regeringskonferensens mandat i fråga om rättsliga och inrikes frågor,

- med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2005 om sambandet mellan laglig och olaglig migration och integrationen av invandrare[3],

- med beaktande av sin resolution av den 28 september 2006 om den gemensamma invandringspolitiken inom EU[4], där parlamentet beklagade att ”sju år efter det att Tammerforsprogrammet antogs har Europeiska unionen fortfarande inte någon samordnad invandringspolitik”,

- med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om den humanitära situationen för flyktingar från Irak[5],

- med beaktande av rådets beslut 2006/688/EG av den 5 oktober 2006 om upprättande av ett system för ömsesidigt informationsutbyte om medlemsstaternas åtgärder rörande asyl och invandring[6],

- med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd[7],

- med beaktande av resultatet av ministerkonferensen mellan EU och Afrika om migration och utveckling som hölls i Rabat den 10–11 juni 2006,

- med beaktande av Afrikas och EU:s gemensamma förklaring om migration och utveckling antagen vid ministerkonferensen mellan EU och Afrika som hölls i Tripoli den 22–23 november 2006,

- med beaktande av den handlingsplan mot människohandel som antogs av rådet den 1‑2 december 2005,

- med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 16 november 2006[8] med krav på en ny EU‑strategi för att bekämpa människohandel,

- med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln ”Om tillämpning av den övergripande strategin för migration på Europeiska unionens östra och sydöstra grannregioner” (KOM(2007)0247),

- med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om cirkulär migration och partnerskap för rörlighet mellan Europeiska unionen och

      tredjeländer (KOM(2007)0248),

- med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (KOM(2007)0249) – C6‑0143/2007 – 2007/0094(COD)),

- med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter[9],

- med beaktande av Amsterdamfördraget som ger gemenskapen befogenheter och ansvar inom områdena invandring och asyl, och artikel 63 i EG‑fördraget,

- med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för utveckling (A6‑0323/2007), och av följande skäl:

A.  Invandring är ett globalt fenomen som ökar i omfattning och därför också påverkar Europeiska unionen.

B.   Enligt uppskattningar, som för övrigt inte stämmer överens, varierar antalet tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i Europeiska unionen mellan 4,5 och 8 miljoner personer. Det är viktigt att förbättra kvaliteten på och överensstämmelsen mellan tillgängliga statistiska uppgifter.

C.  Migrationens omfattning gör att medlemsstaterna inte har kapacitet att hantera den själva. Därför krävs en övergripande och konsekvent invandringsstrategi på EU‑nivå. Att det saknas en lämplig lösning för ankomsten av olagliga invandrare vid unionens gränser belyser både den otillräckliga solidariteten mellan medlemsstaterna och den bristande samordningen mellan ländernas politik, trots de uttalanden och åtaganden som gjorts.

D.  En gemensam invandringspolitik inom EU kräver att medlemsstaterna respekterar principerna om solidaritet, delat ansvar, ömsesidig tilltro och öppenhet.

E.   Invandringspolitiken bör vara övergripande och därmed innefatta en rad frågor, framför allt kampen mot olaglig invandring och människohandel, nödvändiga insatser för att förbättra och samordna de lagliga invandringskanalerna, orsakerna till utvandring från tredjeländer (pådrivande faktorer såsom underutveckling, fattigdom, krig, diktatoriska regimer, svaga statliga institutioner, konsekvenser av klimatförändringen och miljökatastrofer osv.), EU:s attraktionskraft (pådrivande faktorer såsom levnadsnivå, demokrati, fred, sysselsättningsmöjligheter, inklusive svartarbete), medlemsstaternas demografiska och ekonomiska behov, samstämdheten mellan insatser som görs på lokal, nationell och europeisk nivå, frågor om integration och blandning av kulturer, respekten för grundläggande rättigheter, särskilt asylrätten och principen om ”non-refoulement”, samt kampen mot rasism och främlingsfientlighet.

F.   Kampen mot människohandel är en prioritering för unionen, särskilt att minska handeln med de mest utsatta, som kvinnor och barn, liksom att rasera nätverk och maffiagrupper som tjänar på människohandel.

G.  Många människor som befinner sig i en olaglig situation kommer in i Europeiska unionen på laglig väg men upphör sedan att uppfylla kraven för inresa.

H.  Olaglig och laglig invandring hänger nära samman, och kampen mot olaglig invandring är mycket viktig för att upprätta en politik för laglig invandring.

I.    Genom att utöka möjligheterna till laglig invandring kan man minska antalet olagliga inresor och därmed också antalet olagliga invandrare.

J.    På grund av att en del regeringar inte inser omfattningen av behovet av invandrad arbetskraft kan arbetsgivarna hamna i en svår situation när de försöker tillgodose sina företags behov inom ramen för lagens krav på dokumentation.

K.  EU:s och dess medlemsstaters samarbete med ursprungs‑ och transitländerna är av största vikt. Det krävs dessutom en fungerande och praktisk politik för gemensam utveckling i syfte att på ett tidigt skede komma till rätta med de underliggande orsakerna till utvandring från tredjeländer.

L.   I den allmänna debatten talas det tyst om invandringens orsaker och positiva sidor (framför allt för våra samhällens ekonomi, demografi och kulturella berikning). I stället sätts fokus på svårigheterna och problemen.

M.  På några få decennier har invandringen blivit en central fråga i den offentliga debatten i hela Europeiska unionen, en mycket känslig politisk fråga som lätt kan utnyttjas i demagogiska och populistiska syften. Politiker och medieföreträdare bör vara medvetna om att de noga måste välja sina ord i denna fråga.

Övergripande strategi

1.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens strategi, som kommer att ha en central roll när det gäller att stimulera mer konsekventa och effektiva insatser från medlemsstaternas sida.

2.   Europaparlamentet välkomnar initiativet om ”tillämpning av den övergripande strategin för migration på Europeiska unionens östra och sydöstra grannregioner” (KOM(2007)0247). Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att se till att tillräckliga mänskliga och ekonomiska resurser tilldelas för att den övergripande strategin för migration ska kunna genomföras ordentligt.

3.   Europaparlamentet välkomnar de institutionella följderna av förslaget till reformfördrag i enlighet med regeringskonferensens mandat, särskilt utvidgningen av medbeslutandeförfarandet och beslutsfattande med kvalificerad majoritet till att omfatta alla invandringspolitiska områden, klargörandena av EU:s befogenheter i fråga om viseringar och gränskontroller, utökandet av EU:s befogenheter i fråga om asylfrågor liksom utökandet av EU:s befogenheter i fråga om laglig och olaglig invandring.

4.   Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att samla in och harmonisera statistiska uppgifter om migrationen. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att tillsammans med Eurostat åtgärda bristen på samstämda och tillförlitliga uppgifter, i samarbete med Europeiska nätverket för migration och internationella organisationer såsom OECD. Parlamentet välkomnar antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007. Samtliga medlemsstater uppmanas att ta fram statistik som överensstämmer med de harmoniserade definitionerna och tillhandahålla all den information som fordras för att tolka statistiken.

5.   Europaparlamentet anser att invandringen är en utmaning på europeisk och global nivå som fordrar en lösning på samma nivåer. Enligt parlamentet är det unionen i sin helhet som ska se till att EU kan utnyttja den ekonomiska, demografiska och sociala möjlighet som invandringen kan innebära för våra samhällen.

6.   Europaparlamentet anser att det är olämpligt att vidta förhastade åtgärder för att hantera migrationsströmmarna, med tanke på att det under flera år har funnits ett konstant flöde av invandrare. Vad som krävs är i stället en strategi på medellång och lång sikt.

7.   Europaparlamentet anser att unionen, som en del av invandringspolitiken, måste vidta konsekventa åtgärder, både inom och utanför dess gränser (intern och extern dimension).

8.   Europaparlamentet betonar att konflikter med internationella dimensioner i hela världen leder till inflöden av invandrare.

9.   Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen i samarbete med FN lägger fram en studie om klimatförändringens inverkan på migrationsströmmarna.

10. Europaparlamentet understryker att transportörernas och ursprungsländernas myndigheters ansvar, liksom insatserna för att förstärka den rättsliga ramen för att bekämpa ligor som bedriver människohandel, bekämpa olaglig anställning och människohandel och avslöja administrativ korruption, är en viktig del i kampen mot olaglig invandring, som också måste bygga på ett omfattande polissamarbete och rättsligt samarbete.

11. Europaparlamentet betonar vikten av utvecklingssamarbete för att påverka de bakomliggande orsakerna till migrationsströmmarna. Utvecklingssamarbete är ett kompletterande instrument och inte ett alternativ till unionens politik för integration och migration.

12. Europaparlamentet påminner om att särskilt EU:s grannländer vid Medelhavet och dess östra grannländer får ta emot en majoritet av de invandrare som egentligen är på väg till Europa. Parlamentet anser det vara av avgörande betydelse att se till att dessa invandrares grundläggande rättigheter respekteras, och att särskild hänsyn tas till rättigheterna för underåriga utan medföljande vuxen. Parlamentet understryker behovet för EU att stärka samarbetet med alla partnerländer vid Medelhavet när det gäller hanteringen av migrationsströmmar och att bistå dem i kampen mot olaglig invandring. Parlamentet framhåller vikten av att stärka länkarna mellan de nordafrikanska länderna och länderna söder om Sahara samt med ursprungsländerna i Asien.

13. Europaparlamentet påminner om att olagliga invandrare inte ska behandlas som brottslingar: många av dem riskerar sina liv för att söka friheten eller en försörjning i Europa. Parlamentet anser att det är politikernas ansvar att föra en konsekvent och effektiv politik för att bekämpa olaglig invandring. Samtidigt är det viktigt att ta hänsyn till individens skydd och grundläggande rättigheter och att framhålla för medborgarna på vilket sätt den lagliga invandringen bidrar till Europas ekonomiska tillväxt och demografi.

14. Europaparlamentet betonar att alla åtgärder för att bekämpa olaglig invandring och stärka kontrollerna vid de yttre gränserna måste respektera individens garanterade skydd och grundläggande rättigheter, enligt bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, framför allt när det gäller asylrätten och principen om ”non-refoulement”.

15. Europaparlamentet understryker att förvaltningen av tillfälliga mottagningsförläggningar för olagliga invandrare inom och utanför unionen måste uppfylla grundläggande rättigheter och att bästa metoder, särskilt i fråga om boende, utbildning och tillgång till hälso‑ och sjukvård, finansiella resurser och rättsstatsprincipen, måste utbytas mellan alla berörda nivåer och organisationer såsom lokala och nationella myndigheter, EU:s institutioner och icke‑statliga organisationer.

16. Europaparlamentet är chockerat över de omänskliga förhållandena i flera av de förvarsenheter för invandrare och asylsökande som parlamentets utskott för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har besökt.

17. Europaparlamentet upprepar sitt hårda motstånd mot tanken på att inrätta mottagnings‑ eller inkvarteringscentrum för olagliga invandrare eller asylsökande utanför unionens gränser och i invandrarnas ursprungsregioner.

18. Europaparlamentet noterar kommissionens översyn av förordning 343/2003 (”Dublin II”). Parlamentet betonar att den förordningen måste ses över och att denna översyn också bör gälla grundprincipen i förordningen, det vill säga att den medlemsstat som ansvarar för att behandla en asylansökan är det första inreselandet, med tanke på att detta innebär en oproportionerlig och ohållbar börda för vissa medlemsstater.

19. Europaparlamentet understryker att det krävs särskilda försiktighetsåtgärder när det gäller kvinnor och barn, särskilt underåriga utan medföljande vuxen och personer med funktionshinder som behöver stöd och anpassade skyddsåtgärder, särskilt om de ska återvända.

20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin invandringspolitik inbegripa ett gott hälsoskydd för invandrare genom att erbjuda förebyggande vård och medicinsk behandling.

21. Europaparlamentet uppmanar till ett närmare samarbete mellan regionala och lokala myndigheter och mellan arbetsmarknadens parter för utbyte av bästa metoder när det gäller inkvartering, skolgång och tillgång till hälso‑ och sjukvård.

22. Europaparlamentet understryker behovet av att ta större hänsyn till det språk som används för att beskriva olaglig invandring så att bilden av denna företeelse förbättras. Parlamentet anser att man i utbildning och information i medier måste bemöda sig att överföra sådana grundläggande värden för unionen som tolerans, solidaritet, ömsesidig respekt och behovet av att bekämpa diskriminering och främlingsfientlighet.

Kommissionens prioriteringar

Samarbete med tredjeländer

23. Europaparlamentet anser att invandringens många dimensioner kräver ett nära samarbete med alla berörda tredjeländer. Ministerkonferenserna i Rabat och Tripoli under 2006 och FN:s globala migrationsforum, som hölls i Bryssel i juli 2007 där Europaparlamentet var representerat, markerar en början på denna nödvändiga dialog mellan ursprungs‑ och transitländerna och de europeiska stater som är mål för utvandringen. Med hjälp av denna dialog bör grunderna läggas för ett verkligt partnerskap baserat på gemensam utveckling. När det gäller olaglig invandring anser parlamentet att dialogen bör syfta till att inrätta eller förbättra återtagandeavtalen.

24. Europaparlamentet påpekar, som ett exempel på god praxis, att vissa medlemsstater ingått samarbetsavtal om invandringsfrågor med olika afrikanska stater, som fastställer sambandet mellan migration och utveckling. Medlemsstaterna och kommissionen uppmuntras att intensifiera samarbetet och att även fortsättningsvis inrätta utvecklingsprogram om dessa frågor.

25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fortsätta utvecklingen av regionala skyddsprogram i samarbete med ursprungs- och transitländer, och att informera parlamentet om erfarenheterna av de pilotprojekt som hittills genomförts. Parlamentet välkomnar det nya EU-programmet om migration och utveckling i Afrika som tilldelats en startsumma på 40 miljoner euro och som har som målsättning att skapa nya arbeten i Afrika, och uppmanar kommissionen att tillhandahålla mer information om de praktiska arrangemangen. Parlamentet välkomnar också i detta sammanhang undertecknandet av samarbetsavtalet mellan Mali och kommissionen, med stöd av Spanien och Frankrike, i syfte att öppna det första centret för information om och hantering av migration som kommer att inrättas med medel från detta program.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla de åtgärder som krävs för att bredda de informationskällor om möjligheter och villkor för laglig invandring i EU som finns att tillgå i ursprungsländerna.

27. Europaparlamentet uppmanar EU, AVS‑ländernas regeringar och de övriga ursprungsländernas regeringar att genomföra och tillämpa en politik som syftar till att maximera den positiva effekten av att emigranter skickar tillbaka pengar till sina hemländer, genom att se till att de går igenom officiella överföringssystem för att därigenom åstadkomma större och snabbare flöden till lägre avgifter och genom bättre kanaler. Parlamentet anser att det är viktigt att invandrarna blir delaktiga i utvecklingen av sina ursprungsländer.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda hur utnyttjandet av mikrolån kan stödjas och utvecklas på lämpligt sätt.

29. Europaparlamentet uppmanar unionen att föra en konsekvent utrikespolitik, framför allt genom att se till att den gemensamma handelspolitikens och utvecklingspolitikens mål är förenliga och närmar sig varandra. EU bör överväga att införa en ”plan för utveckling av Afrika”, där ekonomiskt stöd och handelsavtal kopplas till demokrati, utvecklingen i fråga om mänskliga rättigheter och migration, så att människor erbjuds ett alternativ till att lämna sina ursprungsländer.

30. Europaparlamentet anser att frågor om olaglig invandring bör prioriteras i EU:s förbindelser med tredjeland, och i synnerhet med de olagliga invandrarnas ursprungsländer och/eller transitländer.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig lägesrapport till parlamentet om de medel som används för att bekämpa olaglig invandring och gällande lagstiftning, hur medlemsstaterna tillämpar den och vilken lagstiftning som förbereds.

32. Europaparlamentet erinrar om att tillämpningen av artikel 13 i Cotonouavtalet behöver uppmärksammas särskilt, både i fråga om återtagande och i fråga om en förstärkning av de dialogmetoder som anges i avtalet. Parlamentet betonar att uppbyggande av kapacitet för att hantera invandringen måste stödjas i ursprungs‑ och transitländerna i syfte att förstärka institutionerna och öka de tillgängliga medlen för att kontrollera den (offentlig förvaltning och rättslig ram, utbildning, varningsgrupper vid gränserna, säkerhetstjänster mot människohandel etc.). Parlamentet påpekar att alla AVS‑länder på en medlemsstats begäran måste godkänna att deras egna medborgare, som olagligt vistas inom ett territorium som tillhör en medlemsstats i Europeiska unionen, återvänder och återtas. Parlamentet påminner om att ursprungs‑ och transitländerna måste ta sitt ansvar och fullgöra sina skyldigheter att kontrollera den olagliga invandringen och att det behövs informationskampanjer om de risker den medför, EU:s medlemsstaters policy om återsändande och de avtal som finns om laglig invandring och de möjligheter de ger.

33. Europaparlamentet anser att beviljandet av stöd som tredjeländerna ansöker om hos Europeiska unionen i syfte att bekämpa smuggelnätverk för olagliga invandrare som verkar på deras territorier bör göras avhängigt av att dessa länder samarbetar och vilka bemödanden de gör på det området.

Säkerhet och integrerad förvaltning av de yttre gränserna

34. Europaparlamentet betonar gränskontrollernas betydelse i kampen mot den olagliga invandringen. Parlamentet bekräftar att gränserna bör kontrolleras i en anda av delat ansvar och solidaritet mellan medlemsstaterna. Mottagningsvillkoren ska vara värdiga för dem som anländer och vara fullt förenliga med asylrätten och lagstiftningen om internationellt skydd, bland annat principen om ”non-refoulement”.

35. Europaparlamentet anser att Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) bör få de resurser som krävs för dess verksamhet, vilket betonas i artikel 7 i förordning (EG) nr 2007/2004 (förvaltning av teknisk utrustning). Parlamentet beklagar djupt att medlemsstaterna inte har hållit sina löften om att tillhandahålla logistiska och mänskliga resurser till stöd för byråns arbete. Parlamentet anser att det centraliserade registret över tillgänglig teknisk utrustning, eller den så kallade verktygslådan, bara är meningsfull om medlemsstaterna fullföljer sina åtaganden i fråga om teknisk utrustning. Frontex uppmanas att ingå fungerande överenskommelser med de länder som deltar i den europeiska grannskapspolitiken och andra tredjeländer.

36. Europaparlamentet gläder sig åt antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en mekanism för upprättande av grupper för snabba ingripanden vid gränserna, enligt principen om solidaritet mellan medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att lagstiftningsinitiativet om grupper för snabba ingripanden vid gränserna för första gången har gjort solidaritet på invandringsområdet obligatorisk, och inte bara frivillig. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag som innebär att solidaritetsprincipen också blir obligatorisk när det gäller medlemsstaternas åtaganden gentemot det centraliserade registret över tillgänglig teknisk utrustning. Parlamentet påminner om att varje medlemsstat ska se till att det finns en reserv med kvalificerad personal, och parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att tillåta att det skapas riktiga snabbinsatsstyrkor vid EU:s gränser.

37. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa gemensamma övervakningspatruller som arbetar hela året och samordnas av Frontex, i högriskområden och särskilt vid havsgränserna.

38. Europaparlamentet uppmanar rådet att vidta åtgärder för att skyndsamt upprätta det europeiska patrulleringsnätverket och förverkliga det europeiska övervakningssystemet för de södra havsgränserna.

39. Europaparlamentet anser att Frontex och snabbinsatsstyrkorna vid EU:s havsgränser även ska ha till uppgift att rädda invandrare och asylsökande som befinner sig i nödsituationer där deras liv är i fara.

40. Europaparlamentet påminner alla medlemsstater och tredjeländer om att respektera internationell rätt och internationella skyldigheter att eftersöka och rädda människor i sjönöd. Parlamentet anser att medlemsstaterna har ett gemensamt ansvar för att rädda liv till havs. Parlamentet noterar Maltas förslag i RIF‑rådet om en överenskommelse mellan EU:s medlemsstater som innebär att olagliga invandrare som räddas till havs av EU‑registrerade fartyg i en eftersöknings‑ och räddningsregion som tillhör en icke‑EU‑stat som vägrar att ta sitt ansvar bör delas strikt proportionellt mellan medlemsstaterna i enlighet med ett i förväg överenskommet system.

41. Europaparlamentet anser med tanke på migrationsflödet från Afrika till Europa att de sydliga medlemsstaterna vid unionens yttre gränser, i synnerhet de mindre medlemsstaterna som Malta och Cypern, för närvarande har en oproportionerligt tung börda, vilket gör att åtgärderna för en gemensam förvaltning av unionens yttre gränser måste förstärkas.

42. Europaparlamentet ber kommissionen att inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken öka de konkreta åtgärderna för att ge grannländerna tekniskt och ekonomiskt stöd både för att säkra sina gränser med EU och deras övriga gränser.

43. Europaparlamentet rekommenderar att teknik används i gränskontrollerna, att informationssystemet för viseringar utnyttjas systematiskt och att ett system för automatisk registrering av ankomster och avresor införs i framtiden.

Säkra rese‑ och identitetshandlingar

44. Europaparlamentet understryker att utfärdandet av säkra identitetsdokument i ursprungsländerna måste främjas, i syfte att underlätta identifieringen av olagliga invandrare som kommer in på unionens territorium.

45. Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som parlamentet och rådet har gjort om informationssystemet för viseringar, vilken kommer att underlätta tillämpningen av gemenskapens viseringspolitik och bör bidra till att förstärka kampen mot olaglig invandring.

46. Europaparlamentet erinrar om att utvecklingen av biometriska verktyg för säkrare handlingar med större äkthetsgarantier, vilket är viktigt för att bekämpa bedrägerier, olaglig invandring och människohandel, gör det lättare för dem som reser i god tro att korsa gränserna och att den måste ske med hänsyn till skyddet för personuppgifter, i enlighet med direktiv 95/46/EG när det gäller insatser inom ramen för den första pelaren. När det gäller insatser inom ramen för den tredje pelaren väntar sig parlamentet att det antas ett särskilt rambeslut och stöder därför det tyska ordförandeskapets åtgärder.

47. Europaparlamentet hävdar återigen att utan ett lämpligt skydd för personuppgifter är det otänkbart att inrätta ett automatiserat system för registrering av in‑ och utresor till unionens territorium. Parlamentet anser att ett sådant system skulle underlätta kontrollen av tredjelandsmedborgare som kommer in på Europeiska unionens territorium och förbättra medlemsstaternas förmåga att kontrollera om en tredjelandsmedborgare har stannat längre än tillåtet.

Kamp mot människohandel

48. Europaparlamentet är övertygat om att särskild uppmärksamhet bör ägnas kampen mot människohandel och dem som faller offer för denna handel, i synnerhet utsatta personer som kvinnor och underåriga, genom att göra kampen mot smugglarna till en prioriterad fråga för unionen. Parlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan i frågan och betonar att denna plan bör ta hänsyn till behovet av att samarbeta med ursprungs- och transitländerna.

49. Europaparlamentet påpekar att kampen mot människohandel, och särskilt handeln med kvinnor och barn, är ett av EU:s prioriterade områden. Det är därför nödvändigt att se till att adekvata ekonomiska medel tilldelas denna verksamhet.

50. Europaparlamentet påminner om att det är hög tid att fastställa tydliga och konkreta mål, till exempel att halvera antalet offer för människohandel under den kommande tioårsperioden. Parlamentet anser dock att huvudmålet naturligtvis måste vara att helt avskaffa den här sortens brottslighet så snart som möjligt.

51. Europaparlamentet medger att många kvinnor som faller offer för människosmuggling lever i unionen som olagliga invandrare och att majoriteten av dem inte har tillgång till rättsligt eller socialt skydd. Medlemsstaterna uppmanas att ta hänsyn till dessa människors situation och att i överensstämmelse med deras nationella lagar förbättra deras situation eller hjälpa dem att återvända till sina hemländer.

52. Europaparlamentet understryker att dessa åtgärder måste vidtas utan att offren för människohandel blir måltavlor eller drabbas.

53. Europaparlamentet påminner om att olaglig invandring medför att stora summor pengar överförs till de ligor som kontrollerar människosmugglingen och främjar korruption, bedrägeri och exploatering av invandrad arbetskraft, samt att detta är ett hinder i kampen mot olaglig invandring.

54. Europaparlamentet är djupt chockerat över att det finns kriminella nätverk som organiserar båtöverfärder från Afrika till Europa och att EU inte kan stoppa dem. Fartygen som körs till Europa har samma storlek, är vanligen lastade med trettio personer, har samma färg, drivs med samma motor och medför mat, dryck och annat av samma fabrikat och märke. Alla dessa faktorer bevisar verkligen att kriminaliteten hittills har visat sig vara mer effektiv än gemensamma europeiska åtgärder. Parlamentet är övertygat om att detta cyniska nätverk är ansvarigt för att hundratals människor har förlorat sina liv till havs. Kommissionen och rådet uppmanas att fördubbla sina bemödanden i kampen mot människohandel.

55. Europaparlamentet uppmanar institutionerna, medlemsstaterna och Europol att mobilisera sig för att genomföra det medellångsiktiga handlingsprogrammet för kampen mot människohandel, genom att rikta in sig på människohandlarna, människosmugglarna och maffiagrupperna.

56. Europaparlamentet beaktar rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna och EU:s plan för bästa metoder, standarder och förfaranden för att bekämpa och förhindra människohandel som antogs i december 2005. Parlamentet välkomnar också den gemensamma förklaringen från Afrika och EU som utarbetades under ministerkonferensen mellan EU och Afrika om migration och utveckling, vilken hölls i Libyen den 22–23 november 2006.

57. Europaparlamentet påminner om de viktiga insatser som Expertgruppen för frågor om människohandel, som kommissionen tillsatte 2003, har gjort när det gäller övervakning och policyrekommendationer, och förväntar sig att den ska fortsätta sitt arbete.

Frågan om legaliseringar

58. Europaparlamentet påminner om att många medlemsstater har genomfört eller aviserat att de kommer att genomföra legaliseringar och att sådana beslut för närvarande är något som medlemsstaterna är fria att fatta. Parlamentet anser dock att dessa beslut ganska ofta är ett tecken på att det saknas lämpliga åtgärder för att hantera ett fenomen som är en del av samhället i de flesta medlemsstaterna. Dessutom anser parlamentet att masslegalisering av olagliga invandrare bör vara en engångsföreteelse, eftersom en sådan åtgärd inte löser de verkliga underliggande problemen.

59. Europaparlamentet är medvetet om att en ändring av invandringspolitiken i en medlemsstat kan påverka migrationsströmmarna och utvecklingen i andra medlemsstater. Enligt principerna om lojalt samarbete och ömsesidig solidaritet bör medlemsstaterna använda sig av systemet för ömsesidig information (om nationella åtgärder i migrations‑ och asylärenden som kan få effekter på andra medlemsstater eller på gemenskapen som helhet). Parlamentet noterar att ett sådant system har börjat tas i drift under 2007 för utbyte av information och erfarenheter av bästa metoder. Detta har även fastslagits vid RIF-rådets senaste möten.

Åtgärder mot en central attraktionsfaktor: olagliga anställningar

60. Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen har lagt fram ett förslag till direktiv om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (KOM(2007)0249), vilket i huvudsak innehåller administrativa påföljder, uteslutning från offentlig upphandling och – för de värsta överträdelserna – straffrättsliga påföljder.

61. Europaparlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att vidta kraftfulla åtgärder för att bekämpa olaglig anställning av invandrare och att sätta in en rad straff mot arbetsgivarna, utöka inspektionerna på arbetsplatserna med de mänskliga och materiella resurser som behövs för att bekämpa olaglig rekrytering och främja åtgärder för att skydda invandrarna.

62. Europaparlamentet betonar att kampen mot olagliga anställningar inte bara har en ekonomisk och en social dimension, utan också en psykologisk: genom att eliminera en del av de faktorer som gör Europa attraktivt (möjligheten att hitta arbete, även om arbetsvillkoren flagrant strider mot grundläggande rättigheter) syftar den till att minska incitamenten att utvandra till unionen och begränsa den svarta ekonomins utrymme i våra ekonomier.

63. Europaparlamentet anser att åtgärder mot olagliga anställningar har dröjt alltför länge, med tanke på att det rör sig om en av de viktigaste attraktionsfaktorerna för den olagliga invandringen och en källa till exploatering.

64. Europaparlamentet uppmanar de olika rådskonstellationer som berörs av frågan att fördubbla sina samordningsbemödanden när de diskuterar det här direktivet.

65.     Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att strikt tillämpa sina nationella lagbestämmelser om svart arbete, som snart måste anpassas till det kommande direktivet.

66. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste anstränga sig för att kasta ljus över olagliga anställningar, särskilt inom de sektorer där ett stort antal invandrare är sysselsatta. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att ta krafttag mot denna exploatering. Parlamentet konstaterar att en del av detta arbete kan vara informationskampanjer som riktar sig till arbetsgivare och anställda i syfte att framhålla de negativa konsekvenser som olaglig anställning kan ha på de nationella socialförsäkringssystemen, statsfinanserna, den rättvisa konkurrensen, de ekonomiska resultaten och de anställda själva. Parlamentet påminner om vikten av att göra företrädare för båda sidorna på arbetsmarknaden delaktiga i en sådan process.

Politik för återvändande

67. Europaparlamentet påminner om ursprungs‑ och transitländernas ansvar för återtagande och uppmuntrar en EU‑politik för återvändande som både är effektiv och tar hänsyn till individens värdighet och fysiska integritet, i enlighet med Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och Genèvekonventionen.

68. Europaparlamentet önskar att förslaget till direktiv om återvändande antas under det portugisiska ordförandeskapet och att återvändandepolitikens regler och villkor fastställs på EU‑nivå. Parlamentet betonar vikten av en verkningsfull återvändandepolitik, eftersom detta är en av de faktorer som kan minska den olagliga invandringen.

69. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera återvändandepolitiken (effektiviteten av gällande avtal i alla medlemsstaterna, analys av orsakerna till de försenade förhandlingarna om partnerskapsavtal med berörda tredjeländer, förfaranden i ursprungs‑ och transitländerna, praktiskt genomförande av återtagandeavtal och deras överensstämmelse med grundläggande rättigheter, osv.).

70. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att när det gäller återtagande av olagliga invandrare utforma EU‑avtal med berörda tredjeländer.

Förbättringar av informationsutbytet genom befintliga instrument

71. Europaparlamentet uppmanar alla berörda aktörer att stärka sitt informationsutbyte, och att inkludera Frontex och Europol varje gång det är nödvändigt. Parlamentet anser att samarbetet mellan invandringssambandsmännen är en prioritering och att parlamentet bör underrättas regelbundet om utvecklingen och resultaten av ICONet.

Transportörernas ansvar

72. Europaparlamentet anser att det krävs en utvärdering av de åtgärder som vidtagits på området, särskilt genomförandet av direktiv 2001/51/EG av den 28 juni 2001 om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985[10] och det forum som inrättades 2001, vilket består av företrädare för medlemsstaterna, transportsektorn och humanitära organisationer.

* *

73. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att delta i en årlig debatt i parlamentet om Europeiska unionens invandringspolitik. Parlamentet ber kommissionen att vid detta tillfälle presentera en omfattande rapport, bland annat fullständiga statistiska uppgifter, om invandringens utveckling i Europa.

74. Europaparlamentet uppmanar sitt behöriga utskott att föra en nära och regelbunden dialog med de nationella parlamentens motsvarande utskott med ansvar för frågor kring invandring och att fullfölja sitt samarbete med utskottet för migration, flyktingar och befolkningsfrågor i Europarådets parlamentariska församling.

75. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt FN:s flyktingkommissariat och Internationella organisationen för migration.

• [1]  P6_TA-PROV(2007)0...
• [2]  Europeiska rådets slutsatser, bilaga I, punkt III.
• [3]  EUT C 124E, 25.5.2006, s. 535.
• [4]  Antagna texter, P6_TA(2006)0386.
• [5]  Antagna texter, P6_TA(2007)0056.
• [6]  EUT L 283, 14.10.2006, s. 40.
• [7]  EUT L 199, 31.7.2007, s. 23.
• [8]  Antagna texter, P6_TA(2006)0498.
• [9]  EUT L 199, 31.7.2007, s. 30.
• [10]  EGT L 187, 10.7.2001, s. 45.

MOTIVERING

Men han avbröt mig och ville veta hur jag tänkte mig detta andra liv. Då skrek jag till honom: ”Ett liv där jag kunde minnas detta liv”.

Albert Camus, Främlingen

Översättning: Sigfrid Lindström

Tusentals olagliga invandrare kommer varken att minnas livet i sitt ursprungsland eller det bättre liv de strävade efter – de drunknade när de försökte nå europeiskt territorium. Deras död, som ständigt visas för oss på bild i våra hem, månad efter månad, är med all säkerhet den olagliga invandringens mest synliga och dramatiska ansikte. Det påminner oss om att Europeiska unionen bör agera, och det fort. EU:s trovärdighet och legitimitet står på spel.

Andra invandrare lyckas korsa de europeiska gränserna vid flygplatser, kuster eller på land, antingen med egna medel eller också som offer för maffianätverk. De etablerar sig i våra samhällens svarta ekonomi, godtar i allmänhet arbetsvillkoren och de oskäliga lönerna. Och de har inga rättigheter.

Hur kampen mot dessa olagliga migrationsströmmar ska bedrivas är med säkerhet den mest känsliga dimensionen av den övergripande och gemensamma invandringspolitik som unionen måste utveckla.

Den olagliga invandringen är en utmaning med höga politiska, ekonomiska, demografiska och sociala insatser, och utgör ett test på unionens kapacitet att vidta samstämmiga åtgärder både inom och utanför sina gränser.

De olika aspekterna av kampen mot den olagliga invandringen väcker många frågor. I sitt meddelande om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare ger Europeiska kommissionen svar på dessa frågor och föreslår åtgärder som behandlas i detta initiativbetänkande.

Europaparlamentet har pekat på att det krävs en övergripande strategi för invandring som tar hänsyn till alla de aspekter som nämns i resolutionsförslaget.

I slutsatserna efter Europeiska rådets möte den 14–15 december 2006 försöker det finländska ordförandeskapet bemöta detta genom att sammanföra de olika delarna av en ”övergripande EU‑strategi för migration”. Strategin ska under det här året ta form genom åtgärder för samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om kampen mot den olagliga invandringen, förvaltning av unionens gränser, laglig migration, integration av lagliga invandrare, förverkligande av en gemensam asylordning för EU senast 2010 och lämpliga finansiella resurser.

Det bör påpekas att beslutsförfarandena i det här skedet fortfarande skiljer sig åt mellan olaglig invandring (där gäller medbeslutande och kvalificerad majoritet sedan övergångsregeln i artikel 67 i EG‑fördraget aktiverades den 1 januari 2005) och laglig invandring, som till stor del är medlemsstaternas befogenhet. Parlamentet har flera gånger uttalat sig för en utvidgning av medbeslutandet, vilket skulle stärka samstämmigheten i invandringspolitiken. Den resolution som antogs av parlamentet den 7 juni 2007 om EU:s konstitutionella process (på grundval av betänkandet av Enrique Barón Crespo och Elmar Brok inom utskottet för konstitutionella frågor) påminner återigen om att unionen måste få befogenhet att föra en samstämmig migrationspolitik.

Samspelet mellan laglig och olaglig invandring har i själva verket många sidor. En restriktiv politik för laglig invandring kan leda till att den olagliga invandringen ökar. Och den olagliga invandringen – som nätverk av människosmugglare och människohandlare utnyttjar – följer vägar till Europa som ändras med tiden i förhållande till medlemsstaternas politik.

Utvärdering av innehållet i kommissionens meddelande

Mot bakgrund av utfrågningen den 30 januari 2007 och utvecklingen av situationen och de åtgärder som planerats eller antagits under detta första halvår, vill föredraganden ge några synpunkter på prioriteringarna i kommissionens meddelande. De är ett komplement till det arbetsdokument som presenterades vid utfrågningen.

– Samarbete med tredjeländer

Det faktum att invandringen har flera dimensioner kräver bland annat ett nära samarbete med alla berörda tredjeländer. Ministerkonferenserna i Rabat och Tripoli under 2006 (där Europaparlamentet var representerat av ordförande Jean‑Marie Cavada respektive föredraganden) markerade början på denna nödvändiga dialog mellan ursprungs‑ och transitländerna och de europeiska stater som är invandringens mål. Denna dialog bör syfta till att inrätta ett verkligt partnerskap med dessa länder och samtidigt lägga grunderna för gemensam utveckling.

Kampen mot olaglig invandring bör skapa förutsättningar för att inrätta återtagandeavtal eller förbättra deras funktion. Särskild uppmärksamhet bör ägnas genomförandet av artikel 13 i Cotonouavtalet, både i fråga om återtagande och i fråga om de dialogmetoder som anges i avtalet. Det är också viktigt att utveckla ursprungs‑ och transitländernas kapacitet att förvalta sin emigration, så att de får institutioner och medel för att kontrollera den (lämplig offentlig förvaltning och lagstiftning, utbildning av och utrustning för gränsvakter och poliser för att motarbeta människohandlare osv.). Dialogen bör fortsätta och ge konkreta resultat. I juli kommer det att hållas ett världsforum i Belgien om migration och utveckling, där parlamentet ska vara representerat.

– Säkra gränser – integrerad förvaltning av de yttre gränserna

Kontrollen av gränserna är självklart den viktigaste förutsättningen för kampen mot olaglig invandring. Utan en sådan kontroll kan politiken inte vara trovärdig. Frontex måste få de resurser som krävs för dess verksamhet, och medlemsstaterna måste hålla sina löften om att tillhandahålla logistiska och mänskliga resurser till stöd för byråns arbete. Frontex bör kunna samordna utplaceringen av gemensamma övervakningspatruller som arbetar permanent, under hela året, i s.k. ”högriskområden”. Föredraganden är mycket positiv till grupper för snabba ingripanden (RABIT) och önskar att de blir operativa så snart som möjligt.

Kontrollen av gränserna bör för övrigt utföras med värdiga mottagningsvillkor för behövande och framför allt medföra full respekt för asylrätten och principen att inte återsända någon till en plats där han eller hon riskerar förföljelse eller omänsklig behandling.

– Säkra rese‑ och identitetshandlingar

Kommissionen förlitar på att utvecklingen av biometriska verktyg ska göra handlingar säkrare. Denna utveckling är värdefull men måste ske med respekt för skyddet för personuppgifter, enligt direktiv 95/46/EG när det gäller insatser inom den första pelaren. När det gäller insatser inom den tredje pelaren har parlamentet många gånger insisterat på att det krävs ett särskilt rambeslut (se det antagna betänkandet om Martine Roures förslag). Utan ett lämpligt skydd för personuppgifter är det otänkbart att inrätta ett automatiserat system för registrering av in‑ och utresor till unionens territorium, enligt ordförandeskapets slutsatser från december 2006. Föredraganden väntar sig att kommissionen ska tillhandahålla all väsentlig information om sina förslag på området.

– Kamp mot människohandel

Genomförandet av det medellångsiktiga handlingsprogrammet för bekämpning av människohandel bör mobilisera institutionerna och medlemsstaterna, och nödvändiga medel bör anslås. Europol och alla redskap för rättsligt och polisiärt samarbete i Europa bör användas för det ändamålet.

Kampen mot människohandel måste inriktas på de handlare, smugglare och maffiagrupper som tjänar på den. Man bör absolut undvika att angripa offren för denna handel eller medverka till att de kommer till skada.

– Frågan om legaliseringar

Som kommissionen påpekar innebär det nuvarande rättsläget att medlemsstaterna är fria att fatta beslut om legalisering. Många stater har fattat, fattar nu eller ska fatta ett sådant beslut. Fallet Spanien har diskuterats brett i hela Europa – ibland mycket positivt, framför allt inom OECD, men ofta negativt. Föredraganden anser att det är viktigt att klargöra ett antal punkter: den spanska regeringen hade tydligt aviserat att legaliseringen skulle vara en engångsåtgärd, för att undvika en pådrivande effekt ”el efecto llamada”. Målet för denna selektiva och unika legalisering, som visade sig bli mycket omfattande, var att konkret och effektivt lösa problemet med de hundratusentals olagliga invandrare som vistades inom spanskt territorium, att ge dem rättigheter och skyldigheter och att begränsa utrymmet för den svarta ekonomin. Legaliseringen genomfördes därför endast på grundval av ett anställningskontrakt som uppfyller ekonomins behov av arbetskraft. Denna politik, som är en frukt av ett tidigare avtal med arbetsgivare, fackföreningar och företrädare för det civila samhället, har tillfört nästan 700 000 lagliga arbetstagare till det spanska ekonomiska systemet. Den spanska regeringens åtgärd kompletteras av en heltäckande plan för integrering av invandrare i det spanska samhället, med ett anslag på mer än två miljarder euro för perioden 2007–2010.

Enligt principerna om lojalt samarbete och ömsesidig solidaritet gläder sig föredraganden dessutom åt att systemet för ömsesidigt informationsutbyte (om nationella åtgärder i migrations‑ och asylärenden som kan få effekter på andra medlemsstater eller på gemenskapen som helhet) kommer att tas i drift under 2007, och att Nederländerna och Tyskland vid de senaste mötena i rådet (rättsliga och inrikes frågor) underrättade de andra medlemsstaterna om sina planer på att genomföra omfattande legaliseringar. Kommissionen ska närmare beskriva den studie som den planerar att genomföra om den här frågan.

– Åtgärder mot en central attraktionsfaktor: olagliga anställningar

Föredraganden menar att denna fråga är en av dem som utvecklas mest i kommissionens meddelande. Än i dag dröjer åtgärderna alltför mycket på detta område, samtidigt som detta är en av de främsta orsakerna till olaglig invandring och en central orsak till den pådrivande effekt som nämndes ovan. Kommissionens aviserade förslag om harmoniserade påföljder i medlemsstaterna för dem som anställer olagliga invandrare (utestängning från offentliga upphandlingar, straffrättsliga påföljder, åläggande att betala kostnaderna för personens återvändande osv.) går i rätt riktning.

I stället för att göra en koppling mellan invandring och arbetslöshet, vilken ofta hålls vid liv av populistiska strömningar, bör det framhållas att olagliga invandrare i allmänhet utför arbeten som europeiska medborgare ratar, särskilt inom byggnadssektorn, jordbruket och hushållstjänster. Och genom att godta sämre arbetsvillkor och de lägsta lönerna bidrar dessa invandrare i hög grad till att vissa ekonomiska sektorer (framför allt säsongsrelaterade) hamnar utanför alla rättsliga ramar.

Kampen mot olagligt arbete innefattar en viktig psykologisk dimension: genom strävan att minska attraktionskrafterna i Europa (en möjlig anställning, även om villkoren är ovärdiga med hänsyn till grundläggande rättigheter) ska kampen minska incitamenten att utvandra till unionen och begränsa den svarta ekonomins utrymme i våra ekonomier.

– Politik för återvändande

Det är viktigt att parlamentet så snart som möjligt antar sin ståndpunkt från första behandlingen om kommissionens förslag till direktiv. Föredraganden beklagar att rådets arbete tycks blockerat och att antagandet av direktivet om återvändande inte finns med bland det tyska ordförandeskapets prioriteringar.

Som parlamentet betonat bör återvändandepolitikens regler och villkor fastställas på EU‑nivå, med respekt för gällande rätt. För att återvändandefonden ska bli verklighet är det därför nödvändigt att anta detta direktiv som bygger på betänkandet av vår kollega Manfred Weber.

Det vore värdefullt om kommissionen kunde utvärdera återvändandepolitiken (effektiviteten av gällande avtal, analys av orsakerna till de försenade förhandlingarna osv.).

– Förbättringar av informationsutbytet genom befintliga instrument

De många berörda aktörerna måste uppenbart stärka sitt informationsutbyte och inkludera Frontex och Europol varje gång det är nödvändigt. Samarbetet mellan invandringssambandsmännen är en prioritering. Parlamentet bör regelbundet informeras om utvecklingen och resultaten på området, till exempel när det gäller nätverket ICONet.

– Transportörernas ansvar

Det verkar krävas en utvärdering av de åtgärder som vidtagits, särskilt genomförandet av direktiv 2001/51/EG. Kommissionen nämner det forum som bildades 2001 och som består av företrädare för medlemsstaterna, transportsektorn och humanitära organisationer.

Slutsats

Utöver de inledande synpunkter som redovisats vill föredraganden understryka

- att den olagliga invandringen är en utmaning för EU som bör hanteras på EU‑nivå på ett samordnat sätt och i en anda av solidaritet, delat ansvar, öppenhet och ömsesidig tilltro mellan medlemsstaterna. Solidaritet bör framför allt visas med unionens södra och östra områden, som i dag tar emot de största strömmarna av olagliga invandrare,

- att övergångsregeln i artikel 67 i EG‑fördraget behöver tillämpas för att göra Europeiska unionens invandringspolitik samstämmigare och effektivare,

- att problemen i fråga är varierande, vilket kommissionens meddelande speglar på ett bra sätt. Dessa skiftande problem måste lösas med en övergripande strategi, som bland annat utmärks av

· en effektiv gränskontroll som balanseras av värdiga och lagenliga mottagningsvillkor,

· ett nära samarbete med ursprungs‑ och transitländerna, inklusive kontroll vid dessa länders gränser och genomförande av återtagandeavtalen,

· en politik för gemensam utveckling som begränsar orsakerna till utvandringen från dessa länder, genom finansiering av och stöd till konkreta projekt. Det är nödvändigt att mer lyfta fram de bästa exemplen från de senaste åren,

· en beslutsam kamp mot olagliga anställningar i Europa,

· en ingående studie om de faktorer som ger upphov till olaglig invandring och den påverkan som klimatförändringen kan ha på migrationsströmmarna,

· ett långt större utnyttjande av de tillgängliga budgetanslagen jämfört med de senaste åren.

Föredraganden vill slutligen betona, om det nu skulle behövas, att olagliga invandrare inte ska jämställas med brottslingar. De riskerar sina liv för att söka friheten eller en försörjning i Europa. Det är politikernas ansvar att framhålla detta för medborgarna och att samtidigt föra en övergripande, samstämmig och effektiv kamp mot den olagliga invandringen.

RESERVATION

Vi avvisar förslaget av följande skäl:

–  Innan EU vidtar åtgärder för att bekämpa olaglig invandring bör man genomföra en effektiv europeisk politik för laglig invandring som gör det möjligt för invandrare att på laglig väg ta sig in i EU. De åtgärder som medlemsstaterna hittills har vidtagit ligger i linje med kommissionens meddelande och baserar sig på en repressiv strategi och på rapporter om att de ursprungliga målen inte har uppnåtts.

–  Genom förslaget uppmuntras den verksamhet som bedrivs vid Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex). Denna verksamhet har varit mycket otillfredsställande i förhållande till både dess resultat och dess ekonomiska kostnader. Därför anser vi att Frontex-strategin genomfördes på grundval av ren propaganda.

–  Vi tar bestämt avstånd från den EU-politik för återtagande som institutionaliserats genom Cotonouavtalet och som nu uppmuntras av förslaget. Vi anser nämligen att invandrarna inte garanteras tillräckliga rättsliga skyddsmekanismer.

–  Förslaget medför ett indirekt erkännande av administrativt frihetsberövande av invandrare. Vi tar bestämt avstånd från frihetsberövanden som ett sätt att bekämpa olaglig invandring. De ledamöter av Europaparlamentet som har besökt uppsamlingsläger kan dock vittna om att de i flera fall är platser där mänskliga rättigheter och grundläggande friheter ofta åsidosätts.

YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor (17.4.2007)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare
(2006/2250(INI))

Föredragande: Ioannis Kasoulides

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet oroar sig över det faktum att EU fortsättningsvis utstår ett ständigt tryck från olaglig invandring, vilket leder till humanitära kriser, handel med och exploatering av människor, och förlust av människoliv.

2.  Europaparlamentet är övertygat om att den enda ramen för att effektivt tackla olaglig invandring är en gemensam europeisk invandringspolitik, inklusive en europeisk migrations- och utvecklingspolitik. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare.

3.  Europaparlamentet påminner om att den illegala invandringen berör alla medlemsstater, och att medlemsstater som får ta emot ett oproportionerligt stort antal illegala invandrare bör ha EU:s solidaritet.

4.  Europaparlamentet anser att strategin visavi den externa dimensionen bör syfta till att stärka EU:s inflytande över den globala migrationsprocessen och kombinera åtgärder för att säkra de yttre gränserna och bekämpa människohandel med ett fördjupat samarbete med tredje länder om hanteringen av migrationsflöden, i syfte att lindra utlösande faktorer i ursprungsländerna och lotsa invandringen mot lagliga kanaler. Parlamentet stöder ett kraftfullt genomförande av den övergripande strategi om migration som Europeiska rådet antog i december 2005 liksom av de åtgärder som Europeiska rådet antog i december 2006.

5.  Europaparlamentet understryker att varje åtgärd för att bekämpa olaglig invandring som EU vidtar, ensamt eller i samarbete med tredje länder, måste överensstämma med de grundläggande rättigheterna och får inte innebära att behövande flyktingar vägras tillgång till internationellt beskydd.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla de tekniska, praktiska, mänskliga och ekonomiska resurser som krävs för att höja den operativa kapaciteten vid Frontex och för att utvidga medlemsstaternas samarbete om gränsförvaltning i syfte att rädda liv till sjöss, möta den olagliga invandringen, bekämpa människohandel och snabbt bistå medlemsstater som möter akuta problem i samband med höga invandringsflöden.

7.  Europaparlamentet påpekar att kampen mot människohandel, och särskilt handeln med kvinnor och barn, är ett av EU:s prioriterade områden. Det är därför nödvändigt att se till att adekvata ekonomiska medel tilldelas denna verksamhet.

8.  Europaparlamentet anser att frågor om olaglig invandring bör prioriteras i EU:s förbindelser med tredjeland, och i synnerhet med ursprungsländerna och/eller med länder som används vid transiteringen av olagliga invandrare.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utveckla partnerskap med ursprungs- och transitländer för hantering av migration som omfattar uppbyggnad av institutioner och kapacitet, tekniskt bistånd, garantier för att internationell rätt respekteras, förpliktelser vad gäller återtagande, åtgärder för att bekämpa maffiagrupper som specialiserar sig på människohandel, informationskampanjer samt kvoter för laglig invandring. Parlamentet uppmanar kommissionen att påskynda sina ansträngningar att ingå återtagandeavtal med ursprungsländerna och med de transitländer som används vid olagliga migrationsflöden.

10. Europaparlamentet beklagar att problem kvarstår som hindrar EU från att återsända olagliga invandrare på ett effektivt sätt, och uppmanar kommissionen och rådet att införa en fungerande ordning för EU att inom rimlig tid utfärda resehandlingar som erkänns av tredjeländer.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla de åtgärder som krävs för att bredda de informationskällor om möjligheter och villkor för laglig invandring i EU som finns att tillgå i ursprungsländerna.

12. Europaparlamentet uppmanar de av EU:s medlemsstater som ännu inte undertecknat återtagandeavtal att så snart som möjligt vidta de åtgärder som krävs i detta hänseende.

13. Europaparlamentet stöder kommissionens plan att stärka aspekten av migrationshantering i den europeiska grannskapspolitiken, och efterlyser ett stärkt migrationssamarbete på regional nivå i EU:s södra och östra grannområden.

14. Europaparlamentet påminner om att särskilt EU:s grannländer vid Medelhavet och dess östra grannländer får ta emot en stor majoritet av invandrare som egentligen är på väg till Europa. Parlamentet anser det vara av avgörande betydelse att se till att dessa invandrares grundläggande rättigheter respekteras, och att särskild hänsyn tas till rättigheterna för minderåriga utan vuxet sällskap. Parlamentet understryker behovet att stärka samarbetet med alla partnerländer vid Medelhavet när det gäller hanteringen av migrationsströmmar och att bistå dem i kampen mot olaglig invandring. Parlamentet framhåller vikten av att stärka länkar mellan nordafrikanska länder och länderna söder om Sahara samt med ursprungsländer i Asien.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fortsätta utvecklingen av regionala skyddsprogram i samarbete med ursprungs- och transitländer, och att informera parlamentet om erfarenheterna av de pilotprojekt som hittills genomförts. Parlamentet välkomnar också i detta sammanhang att kommissionen har undertecknat ett samarbetsavtal Mali i syfte att, med stöd av Spanien och Frankrike, öppna det första centret i landet i fråga för information om och hantering av migration.

16. Europaparlamentet är övertygat om att en av nycklarna till en framgångsrik kontroll av den illegala invandringen ligger i att man tacklar de faktorer som gör att människor lämnar sina hemländer, bland annat genom ett åtagande från EU:s sida att satsa stort på konfliktlösning, effektivt utvecklingsstöd – i form av omfattande investeringar i hälsovård och utbildning – och uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen. Parlamentet är övertygat om att medlemsstaterna inte bör vidta nationella åtgärder för att legalisera olagliga invandrares situation eftersom sådana åtgärder skapar en dragningskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera dialogen mellan EU och Afrika om utveckling och migration, inklusive handel och jordbrukspolitik.

17. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att inom ramen för den nya Afrikastrategi som kommissionen har antagit vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla millennieutvecklingsmålen inom den tidsram som FN har fastställt.

18. Europaparlamentet stöder att lagliga kanaler för invandring öppnas. Parlamentet understryker att ansträngningarna för att stärka cirkulär migration bör intensifieras i syfte att eliminera de negativa effekterna av kunskapsflykten från ursprungsländerna. Parlamentet anser att sådana ansträngningar utgör en väsentlig del av de bilaterala förbindelserna med ursprungsländerna.

19. Europaparlamentet understryker vikten av att särskilda normer införs till skydd för kvinnor, barn och personer med funktionshinder.

20. Europaparlamentet anser att starkare ekonomiska band till ursprungsländerna bör främjas, inklusive ett öppnare, pålitligare och mindre kostsamt system för penningöverföring på de internationella finansmarknaderna. Parlamentet anser att ett sådant system behövs för att främja produktiva investeringar i ursprungsländerna och skulle dessutom utgöra en viktig del av kampen mot finansieringen av organiserad brottslighet, inbegripet terrorism.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att noggrant och regelbundet syna graden av samarbetsvillighet som tredjeländer visar EU i kampen mot olaglig invandring, och vill i detta sammanhang understryka betydelsen av den mekanism för övervakning och utvärdering av tredjeländer när det gäller bekämpning av olaglig invandring som Europeiska rådet antog vid sitt möte i Thessaloniki år 2003.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna till effektivare samarbete med FN:s flyktingkommissariat och Internationella organisationen för migration samt med relevanta frivilligorganisationer. Parlamentet välkomnar det faktum att Europeiska rådet i december 2006 beslutade att stödja det första mötet i det globala forumet för migration och utveckling som äger rum i Bryssel i juli 2007. Parlamentet kräver att det involveras i förberedelserna av detta möte och säkras möjlighet att delta.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare
Referensnummer	2006/2250(INI)
Ansvarigt utskott	LIBE
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	AFET 26.10.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Ioannis Kasoulides 28.11.2006
Behandling i utskott	27.2.2007	12.4.2007
Antagande	12.4.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		28 1 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Christopher Beazley, Panagiotis Beglitis, Michael Gahler, Ana Maria Gomes, Alfred Gomolka, Richard Howitt, Georgios Karatzaferis, Bogdan Klich, Eugen Mihăescu, Francisco José Millán Mon, Cem Özdemir, Ioan Mircea Paşcu, Tobias Pflüger, Bernd Posselt, Jacek Saryusz-Wolski, Gitte Seeberg, Marek Siwiec, Konrad Szymański, Antonio Tajani, Jan Marinus Wiersma
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Laima Liucija Andrikienė, Alexandra Dobolyi, Árpád Duka-Zólyomi, Glyn Ford, Tunne Kelam, Evgeni Kirilov, Aloyzas Sakalas
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Wiesław Stefan Kuc, Marcin Libicki
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

YTTRANDE från utskottet för utveckling (1.3.2007)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare
(2006/2250(INI))

Föredragande: Manolis Mavrommatis

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om politiska prioriteringar i kampen mot olaglig invandring av tredjelandsmedborgare som ett steg i rätt riktning för att utarbeta en EU-strategi i samklang med EU:s grannländer för att på ett effektivt sätt kunna hantera flyktingströmmarna, med en gemensam EU-politik inom detta område som ett långsiktigt mål.

2.  Europaparlamentet välkomnar att man vid Europeiska rådets möte den 14‑15 december 2006 än en gång erkände behovet av en samlad europeisk invandringspolitik som bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna, partnerskap med tredjeländer och respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna för invandrare. Parlamentet välkomnar också att man vid mötet samtyckte till att under 2007 vidta konkreta åtgärder i linje med dessa principer.

3.  Europaparlamentet anser dock att en samlad europeisk invandringspolitik kräver att medbeslutande med parlamentet och omröstningar med kvalificerad majoritet i rådet utvidgas till andra områden, t.ex. laglig invandring eller integration av tredjelandsmedborgare, i enlighet med artikel 67 i EG-fördraget, och i linje med det nederländska ordförandeskapets planer från 2004. Parlamentet uppmanar rådet att agera därefter.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU att bekämpa olaglig invandring genom att ta itu med massinvandringens underliggande orsaker, dvs. att bekämpa fattigdom och stärka utveckling, ekonomisk tillväxt, god förvaltning och social sammanhållning i ursprungsländerna.

5.  Europaparlamentet påpekar, som ett exempel på god praxis, att vissa medlemsstater ingått samarbetsavtal om invandringsfrågor med olika afrikanska stater, som fastställer sambandet mellan migration och utveckling. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att intensifiera samarbetet och att även fortsättningsvis inrätta utvecklingsprogram om dessa frågor.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra sina respektive åtgärdsprogram för olaglig invandring i full överensstämmelse med de grundläggande mänskliga rättigheterna, särskilt Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

7.  Europaparlamentet betonar att kampen mot människohandel, särskilt handel med minderåriga utan medföljande vuxen, och alla former av slaveri knutna till olaglig invandring måste behandlas som en prioriterad fråga i EU och att tillräckliga ekonomiska och politiska medel måste anslås för sådana åtgärder. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör underteckna och efterleva de internationella konventioner som rör dessa frågor, t.ex. FN:s protokoll för förebyggande, bekämpande och bestraffande av handeln med människor, Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel, FN‑konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och FN-konventionen om barnets rättigheter.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU och de afrikanska länderna att genomföra EU:s och Afrikas gemensamma handlingsplan för att bekämpa handel med människor, särskilt med kvinnor och barn, och att framför allt förbättra samarbetet mellan ursprungs-, transit- och destinationsländerna i fråga om identifiering, stöd, skydd, återtagande och återintegrering av offren. Vidare bör man organisera informationskampanjer om riskerna med olaglig invandring och handeln med människor i dessa länder.

9.  Europaparlamentet välkomnar det nya EU-programmet om migration och utveckling i Afrika som tilldelats en startsumma på 40 miljoner euro och som har som målsättning att skapa nya arbeten i Afrika och uppmanar kommissionen att tillhandahålla mer information om de praktiska arrangemangen. Parlamentet välkomnar också i detta sammanhang undertecknandet av samarbetsavtalet mellan Mali och kommissionen, med stöd av Spanien och Frankrike, i syfte att öppna det första centret för information om och hantering av migration som kommer att inrättas med medel från detta program.

10. Europaparlamentet betonar behovet av samarbete mellan ursprungs- och destinationsländer i kampen mot olaglig invandring. AVS-EU-partnerskapet är särskilt lämpligt som ram för att ta fram gemensamma lösningar i migrationsfrågan, på grundval av artikel 13 i Cotonouavtalet.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med ursprungsländerna avsätta resurser till informationskampanjer i de olagliga invandrarnas ursprungsländer för att varna dem för de fysiska risker och faror som olaglig invandring medför och för den följande utslagningen i destinationsländerna. Parlamentet anser att alla tillgängliga kanaler bör användas för dessa informationskampanjer, såsom massmedia, lokala radiostationer och TV.

12. Europaparlamentet välkomnar att man vid Europeiska rådets möte den 14‑15 december 2006 samtyckte till att säkra en konsekvent uppföljning av FN:s högnivådialog om internationell migration och utveckling som ägde rum i september 2006 . Det första mötet i det globala forumet för migration och utveckling, som ska äga rum i juli 2007 i Belgien, kommer att vara en viktig händelse. Parlamentet uppmanar EU att se till att det blir ett högt deltagande i det globala forumet, där EU kommer att inta en ledande roll genom att lyfta fram frågorna om migration och utveckling. Parlamentet måste delta i förberedelserna inför EU:s medverkan i det globala forumet och vara vederbörligt representerat där.

13. Europaparlamentet påminner kommissionen om att minst 90 procent av de förutsedda utgifterna i temaprogrammen ska utformas på ett sådant sätt att de uppfyller de kriterier för officiellt utvecklingsbistånd (ODA) som OECD/DAC har infört, enligt artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 antagen av rådet den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete[1].

14. Europaparlamentet beaktar rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna[2] och EU:s plan för bästa metoder, standarder och förfaranden för att bekämpa och förhindra människohandel[3] som antogs i december 2005. Parlamentet välkomnar också den gemensamma förklaringen från Afrika och EU som utarbetades under ministerkonferensen mellan EU och Afrika om migration och utveckling, vilken hölls i Libyen den 22–23 november 2006.

15. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ansluta sig till FN protokollet om smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen och protokollet för förebyggande, bekämpande och bestraffande av människohandel.

16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin invandringspolitik inbegripa ett gott hälsoskydd för invandrare genom att erbjuda förebyggande vård och medicinsk behandling.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare
Referensnummer	2006/2250(INI)
Ansvarigt utskott	LIBE
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	DEVE 26.10.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Manolis Mavrommatis 6.11.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	30.1.2007	28.2.2007
Antagande	28.2.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		30 1 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Margrietus van den Berg, Josep Borrell Fontelles, Danutė Budreikaitė, Marie-Arlette Carlotti, Corina Creţu, Nirj Deva, Koenraad Dillen, Hélène Goudin, Filip Kaczmarek, Glenys Kinnock, Maria Martens, Luisa Morgantini, José Javier Pomés Ruiz, Miguel Portas, Horst Posdorf, Toomas Savi, Pierre Schapira, Frithjof Schmidt, Jürgen Schröder, Feleknas Uca, Luis Yañez-Barnuevo García, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Fiona Hall, Alain Hutchinson, Jan Jerzy Kułakowski, Miguel Angel Martínez Martínez, Manolis Mavrommatis, Atanas Paparizov, Anne Van Lancker, Ralf Walter
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Elena Valenciano Martínez-Orozco
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

• [1]  EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.
• [2]  EUT L 261, 6.8.2004, s. 19.
• [3]  EUT C 311, 9.12.2005, s. 1.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	12.9.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	[51] [2] [0]
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alexander Alvaro, Alfredo Antoniozzi, Mihael Brejc, Kathalijne Maria Buitenweg, Michael Cashman, Giuseppe Castiglione, Giusto Catania, Carlos Coelho, Fausto Correia, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Bárbara Dührkop Dührkop, Claudio Fava, Patrick Gaubert, Roland Gewalt, Lilli Gruber, Adeline Hazan, Jeanine Hennis-Plasschaert, Lívia Járóka, Ewa Klamt, Roger Knapman, Magda Kósáné Kovács, Barbara Kudrycka, Esther De Lange, Henrik Lax, Roselyne Lefrancois, Sarah Ludford, Jaime Mayor Oreja, Dan Mihalache, Claude Moraes, Javier Moreno Sánchez, Martine Roure, Luciana Sbarbati, Inger Segelström, Søren Bo Søndergaard, Károly Ferenc Szabó, Vladimir Urutchev, Manfred Weber, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)	Inés Ayala Sender, Edit Bauer, Simon Busuttil, Gérard Deprez, Iratxe García Pérez, Ignasi Guardans Cambó, Sophia in 't Veld, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Metin Kazak, Jean Lambert, Antonio Masip Hidalgo, Hubert Pirker, Antonio Tajani
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)	Iles Braghetto, Kyriacos Triantaphyllides