BETÄNKANDE om förslaget till rådets rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen

14.11.2007 - (11522/2007 – C6‑0246/2007 – 2001/0270(CNS)) - *

(Nytt samråd)
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Martine Roure

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen

(11522/2007 – C6‑0246/2007 – 2001/0270(CNS))

(Samrådsförfarandet – nytt samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets förslag (11522/2007),

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2001)0664)[1],

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 4 juli 2002[2],

–   med beaktande av artikel 34.2 b i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet på nytt har hört parlamentet (C6‑0246/2007),

–   med beaktande av artiklarna 93, 51 och 55.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6‑0444/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Rådet uppmanas att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra förslaget eller ersätta det med ett nytt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Rådets förslag	Parlamentets ändringar
Ändringsförslag 1 Skäl 6
(6) Medlemsstaterna inser att kampen mot rasism och främlingsfientlighet kräver olika typer av åtgärder inom en övergripande ram och inte kan begränsas till enbart straffrättsliga ärenden. Detta rambeslut är dock begränsat till att genom straffrättsliga åtgärder bekämpa särskilt allvarliga former av rasism och främlingsfientlighet. Eftersom medlemsstaternas kulturella och rättsliga traditioner i viss mån skiljer sig från varandra, särskilt på detta område, är en fullständig harmonisering av strafflagstiftningen för närvarande inte möjlig.	(6) Medlemsstaterna inser att kampen mot rasism och främlingsfientlighet kräver olika typer av åtgärder inom en övergripande ram och inte kan begränsas till enbart straffrättsliga ärenden. Det är nödvändigt att se till att en kultur av tolerans råder såväl inom myndighetsförvaltningen som i samhället i övrigt. Detta rambeslut är dock begränsat till att genom straffrättsliga åtgärder bekämpa särskilt allvarliga former av rasism och främlingsfientlighet. Eftersom medlemsstaternas kulturella och rättsliga traditioner i viss mån skiljer sig från varandra, särskilt på detta område, är en fullständig harmonisering av strafflagstiftningen för närvarande inte möjlig.
Ändringsförslag 2 Skäl 6a (nytt)
	(6a) Genom detta rambeslut införs en miniminivå för harmonisering, och rambeslutets effekter begränsas av undantag, bland annat dem i artikel 1.2.
Ändringsförslag 3 Skäl 6b (nytt)
	(6a) Lagstiftningspolitiken bör återspegla att i ett demokratiskt samhälle är straffrätten alltid en sista utväg och beakta alla de värderingar som står på spel, bland annat den fria yttranderätten och alla människors rätt att bemötas med hänsyn och respekt på lika villkor.
Motivering
Definitionen av brott som rör rasism och främlingsfientlighet kräver mycket noggrant övervägande om hur yttrandefriheten ska begränsas. Vidare bör straffrätten alltid spela en underordnad roll.
Ändringsförslag 4 Skäl 9a (nytt)
	(9a) Det bör betraktas som en försvårande omständighet om ett rasistiskt eller främlingsfientligt brott begås av en tjänsteman.
Motivering
De som fallit offer för rasism eller främlingsfientlighet har ofta svårt att tillvarata sina rättigheter, särskilt i en yrkesmiljö. Att utnyttja sin yrkesställning måste betraktas som en försvårande omständighet. Tjänstemannaskapet bör lyftas fram.
Ändringsförslag 5 Artikel 1, punkt 1, led b
b) En enligt led a begången handling bestående av offentlig spridning eller distribution av skrifter, bilder eller annat material.	b) Offentlig spridning eller distribution av skrifter, bilder eller annat material vilkas innehåll utgör en handling enligt vad som avses i leden a, c eller d.
Ändringsförslag 6 Artikel 1, punkt 1, led e
e) För tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaterna välja att straffa enbart gärningar som antingen begås på ett sätt som kan anses störande för allmän ordning eller som är hotfulla, otillbörliga eller kränkande.	e) För tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaterna välja att straffa enbart gärningar som begås på ett sätt som är antingen hotfullt, otillbörligt eller kränkande.
Motivering
Ordalydelsen ”som kan anses störande för allmän ordning” är för vag och bör strykas.
Ändringsförslag 7 Artikel 1, punkt 1, led f
f) För tillämpningen av punkt 1 är hänvisningen till religion avsedd att minst inbegripa gärningar som är en förevändning för att rikta gärningar mot en grupp av personer eller en medlem av en sådan grupp, utpekad med åberopande av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung.	f) För tillämpningen av punkt 1 är hänvisningen till religion avsedd att minst inbegripa gärningar som är en förevändning för att rikta gärningar mot en grupp av personer eller en medlem av en sådan grupp, utpekad med åberopande av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung. En medlemsstat får emellertid inte undanta en persons yttranden eller gärningar som kan anses underblåsa rashat från straffrättsligt ansvar. Respekten för religionsfriheten får inte hindra rambeslutets effektivitet.
Ändringsförslag 8 Artikel 1, punkt 2
2. Varje medlemsstat får, när rådet antar detta rambeslut, göra ett uttalande om att medlemsstaten endast kommer att göra förnekande eller flagrant förringande av de brott som det hänvisas till i punkt 1 c och/eller 1 d straffbara, om sådana brott har fastställts genom ett slutgiltigt beslut av en nationell domstol i denna medlemsstat och/eller av en internationell domstol eller genom enbart ett slutgiltigt beslut av en internationell domstol.	2. Varje medlemsstat får, när rådet antar detta rambeslut, göra ett uttalande om att medlemsstaten endast kommer att göra förnekande eller flagrant förringande av de brott som det hänvisas till i punkt 1 c och/eller 1 d straffbara, om sådana brott har fastställts genom ett slutgiltigt beslut av en nationell domstol i denna medlemsstat och/eller av en internationell domstol.
Ändringsförslag 9 Artikel 2, punkt 2
2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att anstiftan till de gärningar som avses i artikel 1 c och 1 d blir straffbar.	2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att anstiftan till de gärningar som avses i artikel 1 blir straffbar.
Ändringsförslag 10 Artikel 5, punkt 1
1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att juridiska personer kan ställas till ansvar för sådana gärningar som avses i artiklarna 1 och 2, vilka begås för deras räkning av en person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning inom den juridiska personens organisation, grundad på	1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att juridiska personer kan ställas till ansvar för sådana gärningar som avses i artiklarna 1 och 2, vilka begås av en person som har en ledande ställning inom den juridiska personens organisation, grundad på
a) befogenhet att företräda den juridiska personen, eller	a) befogenhet att företräda den juridiska personen, eller
b) befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller	b) befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller
c) befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen.	c) befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen,
	och som har agerat i denna egenskap.
Ändringsförslag 11 Artikel 5, punkt 2
2. Förutom i de fall som redan anges i punkt 1 skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att en juridisk person kan göras ansvarig, när brister i övervakning eller kontroll som skall utföras av en sådan person som avses i punkt 1 har gjort det möjligt för en person som är underställd den juridiska personen att för den juridiska personens räkning begå sådana gärningar som avses i artiklarna 1 och 2.	2. Förutom i de fall som redan anges i punkt 1 skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att en juridisk person kan göras ansvarig, när brister i övervakning eller kontroll som skall utföras av en sådan person som avses i punkt 1 har gjort det möjligt för en person som är underställd den juridiska personen att begå sådana gärningar som avses i artiklarna 1 och 2 och personens gärningar enligt den nationella lagstiftningen kan tillskrivas den juridiska personen.
Ändringsförslag 12 Artikel 5, punkt 3
3. Den juridiska personens ansvar enligt punkterna 1 och 2 skall inte utesluta lagföring av fysiska personer som är gärningsmän eller medhjälpare till de gärningar som avses i artiklarna 1 och 2.	3. Den juridiska personens ansvar enligt punkterna 1 och 2 skall inte utesluta lagföring av fysiska personer som är gärningsmän, anstiftare eller medhjälpare till de gärningar som avses i artiklarna 1 och 2.
Ändringsförslag 13 Artikel 7a (ny)
	Artikel 7a
	Minimikrav
	1. Medlemsstaterna får införa eller behålla ett högre skydd i kampen mot rasism och främlingsfientlighet än det som följer av bestämmelserna i detta rambeslut.
	2. Genomförandet av detta rambeslut får under inga omständigheter utgöra skäl för att inskränka det skydd som redan finns i medlemsstaterna på de områden som omfattas av detta rambeslut.
	3. Rambeslutet påverkar inte några skyldigheter som medlemsstaterna har enligt den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering av den 7 mars 1966. Medlemsstaterna ska genomföra detta rambeslut i enlighet med dessa skyldigheter.
Motivering
Rambeslutet bör innehålla en bestämmelse om icke-försämring för att se till att genomförandet inte leder till att det befintliga skyddet i artikel 6 i direktiv 2000/43/EG (punkterna 1 och 2) försämras. Det bör också innehålla en bestämmelse om att genomförandet inte kommer att påverka någon skyldighet som följer av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (punkt 3).
Ändringsförslag 14 Artikel 7b (ny)
	Artikel 7b
	Detta rambeslut påverkar inte några skyldigheter som medlemsstaterna har enligt den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering av den 7 mars 1966. Medlemsstaterna ska genomföra detta rambeslut i överensstämmelse med dessa skyldigheter.
Motivering
Förslag om att stryka – 1 och 2 – föredragandens förslag: straffet för en given handling enligt straffrätten bör alltid ersättas så snart ett mindre strängt straff införs för samma handling. Detta är en grundläggande princip för straffrätten.
Ändringsförslag 15 Artikel 7, punkt 2
2. Detta rambeslut skall inte medföra krav på att medlemsstaterna skall vidta åtgärder som står i strid med grundläggande principer som rör föreningsfrihet och yttrandefrihet, särskilt tryckfrihet och yttrandefrihet i andra medier såsom följer av konstitutionella traditioner eller regler om pressens eller andra mediers rättigheter, ansvar och rättssäkerhetsgarantier, när dessa regler hör samman med fastställande eller begränsning av ansvar.	2. Detta rambeslut skall inte medföra krav på att medlemsstaterna skall vidta åtgärder som står i strid med medlemsstaternas allmänna grundläggande principer som rör föreningsfrihet och yttrandefrihet, särskilt tryckfrihet och yttrandefrihet i andra medier såsom följer av konstitutionella traditioner eller regler om pressens eller andra mediers rättigheter, ansvar och rättssäkerhetsgarantier, när dessa regler hör samman med fastställande eller begränsning av ansvar.
Ändringsförslag 16 Artikel 9, punkt 1, led c
c) till förmån för en juridisk person som har sitt huvudkontor inom medlemsstatens territorium.	c) när huvudkontoret för den juridiska person som ska hållas ansvarig är beläget inom medlemsstatens territorium.
Ändringsförslag 17 Artikel 10, punkt 3
3. Inom tre år efter det att den tidsfrist som anges i artikel 10.1 har löpt ut skall rådet se över detta rambeslut. För att förbereda översynen skall rådet fråga medlemsstaterna huruvida de har upplevt svårigheter i det rättsliga samarbetet avseende brotten i artikel 1. Vidare får rådet uppmana Eurojust att lägga fram en rapport om huruvida skillnader mellan de olika nationella lagstiftningarna har givit upphov till svårigheter i det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna på detta område.	3. Inom tre år efter det att den tidsfrist som anges i artikel 10.1 har löpt ut skall rådet se över detta rambeslut. För att förbereda översynen skall rådet fråga medlemsstaterna huruvida de har upplevt svårigheter i det rättsliga samarbetet avseende brotten i artikel 1 och höra Europaparlamentet. Vid översynen ska rådet ta hänsyn till yttrandena från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och de icke‑statliga organisationerna inom området. Vidare får rådet uppmana Eurojust att lägga fram en rapport om huruvida skillnader mellan de olika nationella lagstiftningarna har givit upphov till svårigheter i det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna på detta område.
Motivering
Parlamentet bör höras i samband med översynen av rambeslutet, och yttrandena från de icke-statliga organisationerna och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter bör också gås igenom.
Ändringsförslag 18 Artikel 12
12. Detta rambeslut skall tillämpas på Gibraltar.	12. Detta rambeslut skall även tillämpas på Gibraltar.

• [1]  EGT C 75 E, 26.3.2002, s. 269.
• [2]  EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 558.

MOTIVERING

Inledning

Den första rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter i augusti 2007 visar att de rasistiska brotten ökar i minst åtta EU‑länder. Enligt rapporten är ”det rasistiska våldet och de rasistiska brotten fortfarande en allvarlig social sjukdom i hela Europa”. Detta visar återigen hur angeläget det är att kämpa aktivt på EU‑nivå mot dessa gissel – rasism, intolerans och främlingsfientlighet.

Alla EU:s medlemsstater har i viss omfattning en lagstiftning för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet men där finns olikheter. Dessa olikheter gör att nödvändigheten av en harmonisering inom EU framstår ännu tydligare, för att garantera en effektiv kamp mot gränsöverskridande rasism och främlingsfientlighet i Europa i allmänhet.

Bakgrund

Rådet antog 1996 den gemensamma åtgärden 96/443/RIF om kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Detta instrument innehåller bestämmelser för harmonisering av straffrätten i medlemsstaterna och för att förbättra det ömsesidiga stödet i kampen mot rasism och främlingsfientlighet.

Kommissionen lade fram ett förslag till rambeslut angående kampen mot rasism och främlingsfientlighet i november 2001[1]. Detta förslag hade två mål: att likadana rasistiska och främlingsfientliga handlingar ska följas av samma straffrättsliga påföljder i alla medlemsstater och att förbättra det rättsliga samarbetet på detta område. Det nya i förhållande till den gemensamma åtgärden låg i att medlemsstaterna, i stället för att välja mellan att göra dessa handlingar straffbara och att göra undantag från principen om dubbel straffbarhet, ålades att vidta åtgärder för att utdöma straff för dessa handlingar eftersom de utgör brott.

Trots många diskussioner i rådet har man aldrig kommit överens om den texten. Den italienska delegationen, som alltid hade motsatt sig detta förslag och som hade föreslagit en alternativ text i mars 2003, återtog sina förbehåll 2006. Därmed blev det möjligt att återuppta debatten på grundval av en kompromiss som uppnåddes av det luxemburgska ordförandeskapet 2005. Rådet lyckades, tack vare det tyska ordförandeskapet, nå en politisk uppgörelse den 19 april 2007[2].

Europaparlamentet antog en första ståndpunkt den 4 juli 2002 (betänkande av Ceyhun –T5‑363/2002[3]). Denna ståndpunkt byggde emellertid på kommissionens ursprungliga förslag från 2001. Den text som kom från rådet är resultatet av flera års förhandlingar och har följaktligen genomgått omfattande förändringar. Därför var det lämpligt att återigen samråda med Europaparlamentet.

Föredragandens ståndpunkt

Föredraganden är nöjd med att rådet äntligen har nått en överenskommelse om ett förslag till rambeslut om kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Skyddet och främjandet av EU‑medborgarnas grundläggande rättigheter och särskilt kampen mot rasism och främlingsfientlighet utgör en viktig och prioriterad fråga för Europeiska unionen. Det var följaktligen mycket oroande när rådet inte lyckades nå någon överenskommelse om detta förslag till rambeslut. Det är nödvändigt att Europeiska unionen sänder ett kraftfullt politiskt budskap till förmån för de grundläggande rättigheterna genom att anta denna text.

Föredraganden beklagar dock att den text som utarbetats av rådet inte innehåller långtgående mål och att den inte lever upp till den politiska utmaning som kampen mot rasism och främlingsfientlighet innebär. Tyvärr återfinns bara ett fåtal av de inslag i kommissionens förslag från 2001 som Europaparlamentet önskade förstärka i sitt första betänkande. Föredraganden är väl medveten om hur nödvändigt och svårt det är att komma fram till en kompromiss, men beklagar att denna har uppnåtts på bekostnad av den rättsliga kvaliteten i förslaget till rambeslut. Föredraganden är särskilt oroad över att tillämpningsområdet har inskränkts avsevärt. Det är också beklagligt att förolämpningar från eller ledning av en rasistisk grupp inte utgör något brott, vilket föreslogs av kommissionen.

Den ytterligare gräns för tillämpningsområdet som tillkommer genom artikel 1 punkt 1f där en del av rasismen som grundas på religiös tro utesluts är enligt föredraganden överflödig och bör modifieras för att kunna garantera att denna form av rasism beivras på samma sätt som andra former. Detsamma gäller tillägget av kravet på att en brottslig handling enligt punkterna 1c och 1d i artikel 1 ”riskerar att uppmuntra till våld eller hat”. Att förringa folkmordsbrott är en form av rasism, och medlemsstaterna borde kunna utdöma straff för det också, även om det inte utgör en risk för uppmuntran till hat eller våld.

Föredraganden anser att detta rambeslut är ett viktigt första steg i en bättre kamp mot rasism och främlingsfientlighet på EU‑nivå och en minimiharmonisering på detta område. Det är viktigt att anta det. Föredraganden betonar dock att Europeiska unionen borde gå ännu längre vid den omprövning av rambeslutet som förutses om tre år. Föredraganden föreslår dessutom att en artikel ska läggas till (artikel 7a ny) med en klausul om upprätthållande av skyddsnivån för att rambeslutet inte ska försvaga det befintliga skyddet i artikel 6 i direktiv 2000/43/EG och en garanti för att rambeslutet inte medger en lägre skyddsnivå än den som garanteras genom den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering.

Föredraganden erinrar om att detta rambeslut bör ses inom en global ram för EU‑instrument för kampen mot alla former av diskriminering, för att garantera att kampen mot rasismen blir effektiv. Den senaste rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter visar att rasdiskriminering fortfarande sker särskilt på sysselsättningsområdet, utbildningsområdet och i fråga om tillgången till bostäder. Det är anledningen till att detta rambeslut om rasism borde kompletteras genom att man antar ett allmänt direktiv om kampen mot all diskriminering som finns inskriven i artikel 13 i fördraget.

Föredraganden beklagar slutligen att omfattningen av rambeslutet om kampen mot rasism och främlingsfientlighet har begränsats genom regeln om enhällighet i rådet och ett enda samråd med Europaparlamentet på detta område. Föredraganden understryker att det är angeläget att övergå till kvalificerad majoritet och medbeslutande för alla frågor inom den tredje pelaren.

• [1]  KOM(2001)0664, EGT C 75 E, 26.3.2002, s. 269.
• [2]  Dokument nr 5118/07 DROIPEN 1.
• [3]  EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 379.

RESERVATION (12.11.2007)

i enlighet med artikel 48.3 i arbetsordningen

av Koenraad Dillen

Lagstiftning om skydd mot rasistiska brott kan medlemsstaterna förverkliga på ett perfekt sätt, och EU:s agerande strider därför mot subsidiaritetsprincipen.

Detta ramdirektiv är en attack mot yttrandefriheten. Samtidigt som det är godtagbart att bekämpa rasism, på grundval av konkreta initiativ till eller bruk av våld, är det oacceptabelt att begreppet ”rasism” blandas ihop med en befogad allmän diskussion som gäller exempelvis motstånd mot massinvandring och islamisering eller försvar av nationell identitet.

En sådan sammanblandning är ett faktum, vilket framgår av en förklaring från Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, som hävdat att ”islamofobi” är en ny form av rasism och att bråket om de danska teckningarna bör bemötas med en lag mot hädelse.

Genom detta ramdirektiv förbjuds ”anstiftan till hat” i samband med ”religion”, varigenom varje kritisk offentlig politisk diskussion om islam och islamisering kommer att kunna tolkas som ”anstiftan till hat” gentemot muslimer. Detta ramdirektiv gör det omöjligt att föra en debatt kring invandring och islam och kommer att leda till fall av godtycklig talan mot och förföljelse av de politiker som är tonangivande i denna debatt.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen
Referensnummer	11522/2007 - C6-0246/2007 - KOM(2001)0664 - C5-0689/2001 - 2001/0270(CNS)
Begäran om samråd med parlamentet	21.12.2001
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	LIBE 3.9.2007
Rådgivande utskott        Tillkännagivande i kammaren	JURI 3.9.2007
Inget yttrande avges        Beslut	JURI 3.10.2007
Föredragande        Utnämning	Martine Roure 21.2.2005
Behandling i utskott	2.10.2007		12.11.2007
Antagande	12.11.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	34 4 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Carlos Coelho, Esther De Lange, Panayiotis Demetriou, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Bárbara Dührkop Dührkop, Kinga Gál, Patrick Gaubert, Lilli Gruber, Ewa Klamt, Magda Kósáné Kovács, Barbara Kudrycka, Stavros Lambrinidis, Henrik Lax, Roselyne Lefrançois, Claude Moraes, Javier Moreno Sánchez, Martine Roure, Luciana Sbarbati, Inger Segelström, Károly Ferenc Szabó, Søren Bo Søndergaard, Vladimir Urutchev, Ioannis Varvitsiotis, Manfred Weber, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Adamos Adamou, Simon Busuttil, Marco Cappato, Koenraad Dillen, Maria da Assunção Esteves, Ignasi Guardans Cambó, Luis Herrero-Tejedor, Sophia in ‘t Veld, Carlos José Iturgaiz Angulo, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Eva-Britt Svensson
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Carmen Fraga Estévez, Fernando Fernández Martín
Ingivande	14.11.2007