BETÄNKANDE omkommissionens tjugotredje årsrapport om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2005)
23.11.2007 - (2006/2271(INI))
Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: Monica Frassoni
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om kommissionens tjugotredje årsrapport om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2005)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens tjugotredje årsrapport om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (KOM(2006)0416),
– med beaktande av kommissionens arbetsdokument (SEK(2006)0999 och 1005),
– med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”En europeisk union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten” (KOM(2007)0502),
– med beaktande av artiklarna 45 och 112.2 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för framställningar (A6‑0462/2007), och av följande skäl:
A. EU‑politikens effektivitet avgörs i stor utsträckning av hur den genomförs på nationell, regional och lokal nivå, och det är nödvändigt att noggrant kontrollera och övervaka medlemsstaternas efterlevnad av gemenskapsrätten för att se till att den får de önskade positiva effekterna på medborgarnas dagliga liv.
B. Antalet klagomål som avser överträdelser av gemenskapsrätten visar att EU‑medborgarna spelar en avgörande roll för gemenskapsrättens tillämpning och att möjligheterna att ordentligt bemöta deras oro är viktiga för Europeiska unionens trovärdighet.
C. Kommissionen kan anpassa de metoder den använder för att utföra sitt uppdrag effektivt och införa nyheter som syftar till att förbättra tillämpningen av gemenskapsrätten.
Årsrapporten 2005 och uppföljningen av parlamentets resolution
1. Europaparlamentet konstaterar att det totala antalet överträdelseförfaranden som kommissionen har inlett har ökat konstant under de senaste åren, och att de uppgick till 2 709 upptäckta överträdelser under 2003 (för EU‑15). Parlamentet konstaterar vidare att antalet upptäckta överträdelser minskade dramatiskt 2004 (med 563) och ökade igen 2005, även om antalet klagomål var färre än under 2003: 2 653 registrerade överträdelser (för EU‑25).
2. Europaparlamentet konstaterar följaktligen att de tio nya medlemsstaternas anslutning inte tycks ha inverkat på antalet diarieförda överträdelser, och uppmanar kommissionen att informera och försäkra parlamentet om att detta inte beror på underlåtenhet att diarieföra klagomål och/eller brist på interna resurser för att behandla klagomål inom kommissionen.
3. Europaparlamentet välkomnar att de flesta av de berörda generaldirektoraten har varit villiga att lämna upplysningar om de medel som anslås för att handlägga överträdelser inom deras respektive områden, samt vilket skede överträdelseförfarandena befinner sig i. Parlamentet konstaterar att varje generaldirektorat har olika tillvägagångssätt för att tillämpa gemenskapsrätten och anslå medel, och att det inte finns någon exakt översikt eller offentlig allmän utvärdering av hur dessa olika metoder fungerar.
4. Europaparlamentet åtar sig att stödja kommissionen genom att öka budgetanslagen, vilket de flesta berörda generaldirektoraten har bett om.
5. Europaparlamentet välkomnar att några generaldirektorat har tagit fram särskilda mekanismer för att komplettera tillämpningen av överträdelseförfaranden. Parlamentet konstaterar att förfaranden för att anmäla förslag till nationella lagstiftningsåtgärder infördes i regelverket för elektroniska kommunikationer från 2002, vilket har lett till att kommissionen och medlemsstaternas nationella tillsynsmyndigheter snabbt kan inleda ett samarbete, och uppmanar kommissionen att överväga att systematiskt tillämpa denna förebyggande mekanism inom andra områden.
6. Europaparlamentet anser att det är viktigt att uppmuntra utbyte av bästa metoder mellan medlemsstaterna, till exempel i form av de paketmöten och seminarier om införlivande som anordnas av kommissionen för att underlätta tillämpningen av gemenskapsrätten, och uppmanar kommissionen att fundera på hur parlamentet kan göras delaktigt i dessa processer.
7. Europaparlamentet välkomnar de insatser som vissa av kommissionens generaldirektorat – framför allt GD Miljö – har gjort för att förbättra jämförelsekontrollen av vissa direktiv, men är inte tillfredsställt med kommissionens svar om sekretessen när det gäller jämförelsestudierna. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att på sin webbplats offentliggöra de studier som begärts av de olika generaldirektoraten om utvärdering av de nationella genomförandeåtgärdernas överensstämmelse med gemenskapens lagstiftning.
8. Europaparlamentet välkomnar att överträdelser knutna till framställningar för första gången behandlas specifikt och ingående i årsrapporten och dess relevanta bilagor.
9. Europaparlamentet uppmuntrar bruket att sända delegationer till olika medlemsstater för att undersöka frågor som tagits upp av framställare. Parlamentet ser detta som ett pragmatiskt sätt att lösa problem direkt med medlemsstaterna i medborgarnas intresse. Sådana uppdrag är desto nödvändigare med tanke på att kommissionen saknar ”inspektionsbefogenheter” för kontroll av EG‑rättens genomförande i praktiken, t.ex. på miljöområdet.
10. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att som regel inbegripa medborgares eller personers sammanfattningar i framtida lagförslag och efterlyser konkreta exempel på sådana sammanfattningar, liksom ett klargörande att de utgör en väsentlig del av den aktuella rättsakten, i enlighet med punkt 19 i parlamentets resolution av den 16 maj 2006 om kommissionens tjugoförsta och tjugoandra årsrapporter om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2003 och 2004)[1].
11. Europaparlamentet anser att kommissionen bör inta en mer aktiv hållning när det gäller att övervaka nationella händelser som kan utgöra en överträdelse av gemenskapsrätten. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i högre grad använda sina representationskontor för att förhindra eller vidta åtgärder mot överträdelser.
12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att gå längre än en rent formell införlivning av gemenskapslagstiftningen och att i möjligaste mån undvika att endast delar av direktiven införlivas, detta för att främja insynen i och förenklingen av lagstiftningen.
13. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i sitt meddelande ”En europeisk union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten” behandlar några av de viktigaste politiska frågorna som parlamentet tog upp i sin ovannämnda resolution av den 16 maj 2006. Parlamentet konstaterar emellertid att några viktiga frågor fortfarande är olösta och inte har besvarats fullständigt, särskilt när det gäller de medel som anslås för handläggning av överträdelseärenden, överträdelseförfarandets längd och den begränsade tillämpningen av artikel 228 i EG‑fördraget, samt utvärderingen av tillämpningen av prioritetskriterierna, och uppmanar kommissionen att bemöta dessa viktiga frågor.
Kommissionens meddelande ”En europeisk union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten” från 2007
14. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i sitt nyligen antagna meddelande uppmärksammar och vederbörligen beaktar frågan om tillämpningen av gemenskapsrätten: ”Om lagstiftningen inte tillämpas på rätt sätt, finns det risk för att EU:s politiska mål inte kan uppnås och att de friheter som garanteras genom fördragen endast blir delvis förverkligade”[2]. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att nå konkreta och synliga resultat genom att följa upp de åtaganden som anges i meddelandet och kontinuerligt informera parlamentet om de resultat som nås.
15. Europaparlamentet noterar att behandlingen av framställningar har avslöjat vad som verkar vara strukturella brister i medlemsstaternas genomförande av olika gemenskapsrättsliga bestämmelser. Parlamentet anser att gemenskapsrättens konsekvens och enhetlighet kräver att överträdelser av gemenskapsrätten alltid anhängiggörs vid EG‑domstolen, åtminstone i nationellt betydelsefulla ärenden som blir prejudicerande för nationell rättspraxis och framtida rättstillämpning. Parlamentet anser att ett konsekvent agerande från kommissionens sida i detta avseende avsevärt skulle kunna minska medborgarnas behov av att i ett senare skede klaga hos kommissionen och göra framställningar till Europaparlamentet i liknande frågor.
16. Europaparlamentet konstaterar att det största hindret mot överträdelseförfarandets effektivitet (artiklarna 226 och 228 i EG fördraget) fortfarande är förfarandets längd och den begränsade tillämpningen av artikel 228. Parlamentet vidhåller att den tidsgräns som föreslagits av kommissionen för ärenden som rör underlåtenhet att meddela införlivandeåtgärder (längst 12 månader från det att den formella underrättelsen skickats till det att ärendet lösts eller talan väcks i domstolen) och förfarandena för att se till att tidigare domar från domstolen följs (mellan 12 och 24 månader) aldrig får överskridas och uppmanar därför kommissionen att under tidsfristens gång regelbundet följa upp hur överträdelseförfarandena fortskrider och att informera de berörda medborgarna om detta.
17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara hårdare i sin tillämpning av artikel 228 i fördraget för att se till att domstolens domar följs.
18. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har för avsikt att förbättra de nuvarande arbetsmetoderna i syfte att prioritera och påskynda behandlingen och handläggningen av de befintliga förfarandena och engagera medlemsstaterna och göra dem formellt delaktiga. Parlamentet konstaterar att de frågor och klagomål som kommissionen tar emot enligt den föreslagna nya arbetsmetoden kommer att översändas direkt till den berörda medlemsstaten ”om en fråga kräver ett förtydligande av sak‑ eller rättsläget, skulle en framställan om detta översändas till den berörda medlemsstaten. (…) bör medlemsstaten beviljas en kortare frist för att meddela de nödvändiga förtydligandena, uppgifterna och lösningarna direkt till de berörda medborgarna eller företagen och därefter underrätta kommissionen”[3].
19. Europaparlamentet är djupt oroat över att den nya arbetsmetoden, med tanke på att ärendet i fråga återförvisas till den berörda medlemsstaten (som ju är delvis ansvarig för att gemenskapsrätten har tillämpats felaktigt från första början) kan leda till att kommissionen försummar sitt institutionella ansvar som ”fördragens väktare” enligt artikel 211 för att se till att gemenskapsrätten tillämpas korrekt. Parlamentet konstaterar att kommissionen ofta är den enda institution som medborgarna kan vända sig till för att anmäla bristande tillämpning av gemenskapsrätten.
20. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att klargöra följande punkter när den nya arbetsmetoden införs:
– Tydligt fastställa de ärenden som kommer att omfattas av den nya metoden.
– Bekräfta att den nya arbetsmetoden inte är en alternativ mekanism till överträdelseförfarandena.
– Garantera att den nya metoden inte kommer att leda till att överträdelseförfarandena, som redan är ytterst långdragna och obestämda, försenas ännu mer, och att kommissionen inte ska ha överseende med medlemsstaterna om de inte håller de tidsfrister som kommissionen själv har fastställt för behandlingen av klagomål.
– Klargöra när klagomålen ska diarieföras enligt den nya metoden (före eller efter det att medlemsstaten i fråga har fått yttra sig) och ange vem som ska fatta beslut om att diarieföra ett visst klagomål samt garantera att principen om kommissionens kollegiala ansvar respekteras när ett klagomål diarieförs.
– Ange vem som ska kontakta den klagande (kommissionen eller medlemsstaten).
– Informera parlamentet om de särskilda åtgärder som kommissionen avser att vidta för att se till att den agerar fullt ut som fördragets väktare under övergångsperioden fram till dess att det nya systemet genomförts helt och hållet, och om det nya systemet inte skulle leda till de förväntade resultaten.
21. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att genomföra ett pilotprojekt tillsammans med några av medlemsstaterna för att prova den nya arbetsmetoden under 2008, och att pilotprojektet efter utvärdering av det första årets verksamhet kan utvidgas till att omfatta alla medlemsstater.
22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrikta det föreslagna pilotprojektet på de medlemsstater där tillämpningen av gemenskapsrätten förblir problematisk till följd av bristande samarbete från de nationella myndigheternas sida, särskilt på regional och lokal nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för pilotprojektet undersöka om det krävs ökade resurser inom kommissionen för att behandla och handlägga klagomål när den nya arbetsmetoden införs.
23. Med tanke på att framställningar och klagomål från medborgare och företag underlättar upptäckten av ett stort antal överträdelser, och för att undvika förvirring vid kontakter med de olika organen för problemlösning, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att undersöka möjligheten att ge tydlig vägledning eller inrätta en enda kontaktpunkt på Internet för att hjälpa medborgarna.
24. Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att ”låta beslut fattas i en snabbare och mer kontinuerlig takt i de flesta steg i förfarandet för att skapa förutsättningar för en snabbare handläggning av ärenden”. Kommissionen anordnar fyra formella möten per år då man fattar beslut om överträdelseförfaranden. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att oftare fatta beslut om överträdelser (text utgår). Parlamentet beklagar att kommissionen inte föreslår mer effektiva politiska och organisatoriska åtgärder för att infria dessa nya åtaganden i sitt meddelande.
25. Europaparlamentet konstaterar att meddelandets bilaga innehåller en förteckning över de områden inom gemenskapsrätten som föreslås för utvärdering, och uppmanar kommissionen att klargöra förteckningens räckvidd.
26. Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har tagit hänsyn till åtagandet i 2002 års meddelande om ”bättre övervakning av EG‑rättens tillämpning”, nämligen att ”tillämpningen av prioritetskriterierna kommer att utvärderas årligen i samband med behandlingen av årsrapporten om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning”[4], och välkomnar kommissionens nya åtagande att ”beskriva och förklara sina insatser beträffande dessa prioriteringar i sina årsrapporter, från 2008”[5].
27. Europaparlamentet noterar att framställningar gällande kontinuerliga överträdelser från medlemsstaternas sida av framställarnas mänskliga och grundläggande rättigheter har fortsatt att inkomma till parlamentet. Europaparlamentet beklagar djupt att de kriterier för att bedöma kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller de grundläggande friheterna som fastställs i gemenskapsrätten har strukits i den nya förteckningen över prioritetskriterier. Parlamentet erinrar om att det enligt EU‑fördraget har befogenhet att inleda det förfarande som avses i artikel 7.1 i EU‑fördraget.
28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att generellt tillämpa principen om att all korrespondens som avser en anmälan av en verklig överträdelse av gemenskapsrätten ska diarieföras som ett klagomål om det inte omfattas av de exceptionella omständigheter som anges i punkt 3 i bilagan till meddelandet om ”klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten”[6]. Parlamentet konstaterar att Europeiska ombudsmannen nyligen har slagit fast att kommissionen har gjort sig skyldig till ”administrativt missförhållande” för att inte ha diariefört ett klagomål enligt det förfarande som anges i detta meddelande, och uppmanar kommissionen att informera och rådfråga parlamentet vid eventuella ändringar av kriterierna för exceptionella omständigheter för att inte diarieföra klagomål.
29. Europaparlamentet uppmanar kommissionens alla avdelningar att hålla de klagande fullständigt informerade om hur handläggningen av deras klagomål fortskridit då varje förutbestämd tidsfrist löper ut (formell underrättelse, yttrande med motivering, hänskjutande till domstolen) och motivera sina beslut och redogöra noggrant för motiveringarna inför de klagande i enlighet med vad som anges i kommissionens meddelande från 2002.
30. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att vidta åtgärder för att säkra fritt tillträde till kommissionens elektroniska databas och uppmanar kommissionen att fullgöra detta åtagande så snabbt som möjligt.
31. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att tillhandahålla sammanfattande information om alla stadier i överträdelseförfarandena, från den formella underrättelsen och framåt. Parlamentet anser att kommissionen bör offentliggöra innehållet i sina kontakter med medlemsstaterna och tidpunkten för dessa, så snart de relevanta frågorna inte längre är föremål för undersökning för att uppnå större öppenhet och en bättre tillämpning av gemenskapsrätten i de nationella domstolarna.
32. Europaparlamentet välkomnar kommissionens kommande offentliggörande av en skriftlig redogörelse för domstolens rättspraxis när det gäller krav på ersättning för överträdelser av rättigheter som omfattas av gemenskapsrätten. Parlamentet föreslår dessutom att kommissionen bör undersöka möjligheten att i enlighet med nationell processrätt fungera som amicus curiae i relevanta skadeståndsmål vid nationella domstolar, såsom redan sker i inhemska rättstvister som gäller gemenskapens konkurrenslagstiftning[7].
Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll i tillämpningen av EU‑lagstiftningen
33. Europaparlamentet anser att parlamentets ständiga utskott bör spela en mycket mer aktiv roll i kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning inom sina respektive ansvarsområden och att de bör erhålla stöd och informeras regelbundet av kommissionen i detta hänseende. Parlamentet föreslår att parlamentets föredragande för ett visst ärende eller föredragandens utnämnda efterträdare i stor utsträckning som möjligt ska spela en aktivare roll när det gäller att övervaka att gemenskapens lagstiftning genomförs i medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att de regelbundna sammanträden om tillämpning som anordnas av utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor bör anordnas av samtliga parlamentsutskott, och kommissionen bör alltid ges möjlighet att närvara vid dessa sammanträden.
34. Europaparlamentet konstaterar emellertid att kommissionens ovilja att lämna exakta upplysningar om de ärenden där överträdelseförfaranden har inletts allvarligt minskar allmänhetens intresse för och effektiviteten hos dessa sammanträden, och uppmanar parlamentsutskotten att, så ofta det är möjligt, bjuda in företrädare för de berörda medlemsstaterna eller rådet till sammanträdena om gemenskapsrättens tillämpning.
35. Europaparlamentet anser att parlamentets utskott (inklusive utskottet för framställningar) bör ges tillräckligt administrativt stöd så att de kan utföra sitt uppdrag effektivt, och uppmanar arbetsgruppen om reformen av parlamentet, budgetutskottet och andra berörda organ inom parlamentet att lägga fram konkreta förslag om bl.a. föredragandens roll framöver, enligt ovan, och att överväga om en särskild arbetsgrupp kan inrättas inom varje utskottssekretariat för att garantera en fortsatt och effektiv kontroll av gemenskapsrättens tillämpning.
36. Europaparlamentet anser att det krävs ökat samarbete mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet och deras respektive parlamentariker för att främja och öka en effektiv kontroll av EU‑frågor på nationell nivå. Parlamentet anser att de nationella parlamenten kan spela en viktig roll i kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning och på så vis bidra till att stärka EU:s demokratiska legitimitet och föra EU närmare medborgarna.
37. Europaparlamentet påminner om rådets åtagande att uppmuntra medlemsstaterna att utarbeta och offentliggöra tabeller som visar i vilken mån nationella åtgärder vidtagits för att införliva direktiven. Parlamentet anser att sådana tabeller är nödvändiga för att kommissionen verkligen ska kunna kontrollera genomförandet av åtgärderna i samtliga medlemsstater. I sin egenskap av medlagstiftare bör parlamentet vidta alla de åtgärder som krävs för att se till att bestämmelserna om dessa tabeller inte stryks från kommissionens förslag under lagstiftningsförfarandet.
38. Europaparlamentet konstaterar att de nationella domstolarna fyller en central funktion i tillämpningen av gemenskapsrätten och stöder helhjärtat kommissionens insatser för att utforma kompletterande utbildning för nationella domare, praktiserande jurister och tjänstemän inom de nationella myndigheterna.
39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre kontrollera hur medlemsstaternas domstolar följer parlamentets beslut rörande parlamentarisk immunitet och att informera parlamentet om vilka åtgärder som vidtas om kommissionen konstaterar att besluten inte följts.
°
° °
40. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EG‑domstolen, Europeiska ombudsmannen samt medlemsstaternas parlament.
- [1] EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 122.
- [2] KOM(2007)0502, s. 2.
- [3] KOM(2007)0502, s. 7.
- [4] KOM(2002)0725, s. 12.
- [5] KOM(2007)0502, s. 9.
- [6] KOM(2002)0141.
- [7] Kommissionens meddelande om samarbetet mellan kommissionen och domstolarna i EU:s medlemsstater när det gäller tillämpningen av artiklarna 81 och 82 i EG‑fördraget (EUT C 101, 27.4.2004, s. 54), punkterna 17–20.
MOTIVERING
I detta betänkande utvärderas kommissionens kontroll av tillämpningen av gemenskapsrätten under 2005. I betänkandet analyseras även meddelandet ”En europeisk union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten” (KOM(2007)0502), som kommissionen nyligen antog.
Betänkandet är ett resultat av ett stort antal möten som föredraganden har hållit med de kommissionsledamöter som är ansvariga för tillämpningen av gemenskapsrätten inom sina respektive befogenhetsområden. Dessutom har föredraganden haft täta kontakter med kommissionens olika tjänsteavdelningar som arbetar med handläggning och genomförande av gemenskapsrätten.
I anslutning till detta förslag till betänkande anordnades en offentlig utfrågning om tillämpningen av gemenskapsrätten den 3 maj 2007, där företrädare för nationella parlament, nationella domare, praktiserande jurister samt företrädare för nationella regeringar utbytte erfarenheter och sakkunskap och bidrog till betänkandets begreppsmässiga utformning. Betänkandet bygger även på en jämförande studie om införlivandet av gemenskapsrätten i medlemsstaterna som utarbetats av Europaparlamentets politiska avdelning i samarbete med Europeiska centrumet för parlamentarisk forskning och dokumentation (ECPRD).
I betänkandet beaktas erfarenheter som andra parlamentsutskotten haft av tillämpningen av gemenskapsrätten och man erkänner den viktiga roll som Europaparlamentet kan spela för att se till att gemenskapsrätten tillämpas på ett korrekt sätt.
9.10.2007
YTTRANDE från utskottet för FRAMSTÄLLNINGAR ()
till utskottet för rättsliga frågor
över kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2005) tjugotredje årsrapporten
(2007/2771(INI))
Föredragande: Diana Wallis
FÖRSLAG
Utskottet för framställningar uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott införliva följande i sitt resolutionsförslag:
Årsrapporten för 2005 och rapporten från undersökningskommittén beträffande krisen i bolaget Equitable Life
1. Europaparlamentet välkomnar att överträdelser knutna till framställningar för första gången behandlas specifikt och ingående i årsrapporten och dess relevanta bilagor, och håller med kommissionen om att framställningar utgör en värdefull informationskälla när det gäller att upptäcka överträdelser av gemenskapsrätten. Parlamentet välkomnar kommissionens uttalade avsikt att se till att de frågor som diskuteras i dess årsrapporter är av mer strategisk karaktär.
2. Europaparlamentet uppmuntrar bruket att sända delegationer till olika medlemsstater för att undersöka frågor som tagits upp av framställare. Parlamentet ser detta som ett pragmatiskt sätt att lösa problem direkt med medlemsstaterna i medborgarnas intresse. Sådana uppdrag är desto nödvändigare med tanke på att kommissionen saknar ”inspektionsbefogenheter” för kontroll av EG‑rättens genomförande i praktiken, t.ex. på miljöområdet.
3. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att som regel inbegripa medborgares eller personers sammanfattningar i framtida lagförslag och efterlyser konkreta exempel på sådana sammanfattningar, liksom ett klargörande att de utgör en väsentlig del av den aktuella rättsakten, i enlighet med punkt 19 i parlamentets resolution av den 16 maj 2006 om kommissionens tjugoförsta och tjugoandra årsrapporter om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2003 och 2004)[1].
4. Europaparlamentet anser att i fall då framställningar och praktisk erfarenhet visar att en specifik gemenskapsrättsakt inte uppnår de fastställda målen bör parlamentet, rådet och kommissionen prioritera en översyn av rättsakten.
5. Europaparlamentet erinrar om rådets åtagande att uppmuntra medlemsstaterna att utarbeta och offentliggöra tabeller som visar sambandet mellan direktiven och inhemska åtgärder för införlivande[2]. Parlamentet stöder kommissionens fortsatta ansträngningar i denna fråga.
6. Europaparlamentet anser att kommissionen bör inta en mer aktiv hållning när det gäller att övervaka nationella händelser som kan utgöra en överträdelse av gemenskapsrätten och när det gäller att förbättra granskningen av genomförandeprocessen i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i högre grad använda sina representationskontor för att förhindra eller vidta åtgärder mot överträdelser.
Kommissionens meddelande 2007: ”En europeisk union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten”
7. Europaparlamentet välkomnar kommissionens kommande offentliggörande av en skriftlig redogörelse för domstolens rättspraxis när det gäller krav på ersättning för överträdelser av rättigheter som omfattas av gemenskapsrätten. Parlamentet föreslår dessutom att kommissionen bör undersöka möjligheten att i enlighet med nationell processrätt fungera som amicus curiae i relevanta skadeståndsmål vid nationella domstolar, såsom redan sker i inhemska mål som gäller gemenskapens konkurrenslagstiftning[3].
8. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att förbättra de nuvarande arbetsmetoderna och uppmärksammar det föreslagna pilotprojektet som direkt involverar medlemsstaterna i hanteringen av förfrågningar och klagomål.
9. Europaparlamentet anser att en sådan ny metod, dvs. att ärendet behandlas på den plats som ligger geografiskt närmast medborgaren, inte bör
- leda till minskat samarbete med Europaparlamentet, som företräder folken i de stater som ingår i gemenskapen, i synnerhet genom dess utskott för framställningar, i fråga om de ärenden som överförs till medlemsstaterna,
- resultera i färre rättigheter för klagande gentemot kommissionen,
- användas av medlemsstaterna för att orättmätigt ta åt sig äran för framgångar som uppnås gemensamt på EU‑nivå, eller användas för att fördröja inledandet av ett överträdelseförfarande.
10. Europaparlamentet anser att den berörda medlemsstaten alltid bör samverka aktivt och direkt med utskottet för framställningar och i en anda av lojalt samarbete när en framställning görs till parlamentet parallellt med ett klagomål som behandlas enligt den nya metod som beskrivs i pilotprojektet.
11. Europaparlamentet noterar att behandlingen av framställningar har avslöjat vad som verkar vara strukturella brister i medlemsstaternas genomförande av olika gemenskapsrättsliga bestämmelser. Parlamentet anser att gemenskapsrättens konsekvens och enhetlighet kräver att överträdelser av gemenskapsrätten alltid anhängiggörs vid EG‑domstolen, åtminstone i nationellt betydelsefulla ärenden som blir prejudicerande för nationell rättspraxis och framtida rättstillämpning. Parlamentet anser att ett konsekvent agerande från kommissionens sida i detta avseende avsevärt skulle kunna minska medborgarnas behov av att i ett senare skede klaga hos kommissionen och göra framställningar till Europaparlamentet i liknande frågor.
12. Europaparlamentet noterar att framställningar gällande kontinuerliga överträdelser från medlemsstaternas sida av framställarnas mänskliga och grundläggande rättigheter har fortsatt att inkomma till parlamentet. Parlamentet erinrar om att det enligt EU‑fördraget har befogenhet att inleda det förfarande som avses i artikel 7.1 i EU‑fördraget, som kan leda till att oberoende personer anmodas att lägga fram en rapport om risken för ett allvarligt åsidosättande av de principer som Europeiska unionen bygger på, inklusive respekten för de mänskliga rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
13. Europaparlamentet anser att om undersökningen eller klagomålet avslöjar en överträdelse av gemenskapsrätten är det av yttersta vikt att medlemsstaten åtgärdar detta. Parlamentet anser dessutom att den sistnämnda termen bör ges en vid tolkning och att det ibland kanske inte är tillräckligt att överträdelsen upphör.
14. Med tanke på att framställningar och klagomål från medborgare och företag underlättar upptäckten av ett stort antal överträdelser[4] bör dessa uppmuntras och behandlas genom de lämpligaste kanalerna för att undvika förvirring. Med tanke på den förvirrande situationen idag där många olika organ hanterar klagomål och problemlösning, vilken kan förvärras ytterligare i och med det föreslagna pilotprojektet, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att undersöka möjligheterna att ge tydlig vägledning eller inrätta en enda kontaktpunkt på Internet för att hjälpa medborgarna.
15. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att tillhandahålla sammanfattande information om alla stadier i överträdelseförfarandena, från den formella underrättelsen och framåt. Parlamentet anser att kommissionen bör offentliggöra innehållet i sina kontakter med medlemsstaterna och tidpunkten för dessa, så snart de relevanta frågorna inte längre är föremål för undersökning för att uppnå större öppenhet och en bättre tillämpning av gemenskapsrätten i de nationella domstolarna.
16. Europaparlamentet anser att utskottet för framställningar snarast bör få bättre administrativa resurser, så att parlamentets kapacitet att genomföra oberoende undersökningar av de framställningar det mottar ökar.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande |
3.10.2007 |
||
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
21 1 0 |
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Simon Busuttil, Luis Herrero-Tejedor, Carlos José Iturgaiz Angulo, Mairead McGuinness, Manolis Mavrommatis, Gay Mitchell, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Radu Ţîrle, Michael Cashman, Proinsias De Rossa, Alexandra Dobolyi, Lasse Lehtinen, Miguel Angel Martínez Martínez, Maria Matsouka, Marian Harkin, Diana Wallis, Marcin Libicki, Margrete Auken, David Hammerstein, Kathy Sinnott |
||
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) |
Carlos Carnero González, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg |
||
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2) |
|
||
- [1] EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 122.
- [2] Interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, (EUT C 321, 31.12.2003, s. 1). Se även kommissionens meddelande KOM(2006)0689.
- [3] Kommissionens meddelande om samarbetet mellan kommissionen och domstolarna i EU:s medlemsstater när det gäller tillämpningen av artiklarna 81 och 82 i EG‑fördraget (EUT C 101, 27.4.2004, s. 54), punkterna 17–20.
- [4] Se bilaga I, sidorna 4–8 i årsrapporten. Se även kommissionens arbetsdokument om situationen inom olika sektorer ”Commission staff working document: Situation in the different sectors”, SEK(2006)0999, sidorna 23–26.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande |
20.11.2007 |
||
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
24 0 0 |
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Carlo Casini, Bert Doorn, Cristian Dumitrescu, Monica Frassoni, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Neena Gill, Othmar Karas, Piia-Noora Kauppi, Klaus-Heiner Lehne, Katalin Lévai, Antonio López-Istúriz White, Hans-Peter Mayer, Manuel Medina Ortega, Aloyzas Sakalas, Diana Wallis, Tadeusz Zwiefka |
||
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) |
Mogens N.J. Camre, Charlotte Cederschiöld, Vicente Miguel Garcés Ramón, Luis de Grandes Pascual, Kurt Lechner, Eva Lichtenberger, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Gabriele Stauner |
||
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2) |
Toine Manders, Tomáš Zatloukal |
||