BETÄNKANDE om Republiken Österrikes initiativ inför antagandet av rådets beslut om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper

20.12.2007 - (15437/2006 – C6‑0058/2007 – 2007/0803(CNS)) - *

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Armando França

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om Republiken Österrikes initiativ inför antagandet av rådets beslut om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper

(15437/2006 – C6‑0058/2007 – 2007/0803(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Republiken Österrikes initiativ (15437/2006),

–   med beaktande av artiklarna 30, 32 och 34.2 c i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6‑0058/2007),

–   med beaktande av artiklarna 93 och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6‑0507/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner Republiken Österrikes initiativ såsom ändrat av parlamentet.

2.  Rådet uppmanas att ändra texten i överensstämmelse härmed.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra Republiken Österrikes initiativ.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen och Republiken Österrikes regering parlamentets ståndpunkt.

Republiken Österrikes initiativ	Parlamentets ändringar
Ändringsförslag 1 Skäl 4
(4) Ingen medlemsstat förfogar själv över alla de medel och resurser och den expertis som behövs för att effektivt hantera alla möjliga typer av storskaliga krissituationer där det krävs särskilda insatser. Det är därför av avgörande betydelse att varje medlemsstat kan begära bistånd av en annan medlemsstat.	(4) Ingen medlemsstat förfogar själv över alla de medel och resurser och den expertis som behövs för att effektivt hantera alla möjliga typer av särskilda eller storskaliga krissituationer där det krävs särskilda insatser. Det är därför av avgörande betydelse att varje medlemsstat kan begära bistånd av en annan medlemsstat.
Ändringsförslag 2 Skäl 5
(5) I detta beslut anges några allmänna regler om ansvar, inklusive regler om straffrättsligt ansvar, i syfte att tillhandahålla en rättslig ram för de fall där berörda medlemsstater beslutar att begära och lämna bistånd. När denna ram och ett uttalande, vilket anger de behöriga myndigheterna, finns tillgängliga kommer det att bli möjligt för medlemsstaterna att reagera snabbt och spara tid när en krissituation inträffar.	(5) I rådets beslut 2007/…/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (Prümbeslutet) och i synnerhet i artikel 18 i ovannämnda beslut regleras olika typer av polisiärt bistånd mellan medlemsstaterna vid större evenemang och motsvarande, katastrofer och allvarliga olyckor. Detta beslut omfattar inte större evenemang, naturkatastrofer eller allvarliga olyckor i den mening som avses i artikel 18 i Prümbeslutet, utan kompletterar de bestämmelser i Prümbeslutet som föreskriver olika typer av polisiärt bistånd mellan medlemsstaterna med hjälp av särskilda insatsgrupper i andra situationer, dvs. krissituationer förorsakade av människor och terroristaktioner som innebär ett allvarligt direkt fysiskt hot mot personer, egendom, infrastruktur eller institutioner, särskilt tagande av gisslan, kapning och liknande incidenter.
	I detta syfte bör varje medlemsstat ange sina respektive behöriga myndigheter hos vilka övriga berörda medlemsstater kan begära bistånd eller insatser.
Motivering
Det är viktigt att klargöra vilket det huvudsakliga målet med detta beslut är för att kunna motivera att en sådan åtgärd antas jämte Prümbeslutet.
Ändringsförslag 3 Skäl 5a (nytt)
	(5a) När denna rättsliga ram och en förteckning över de behöriga myndigheterna finns tillgängliga kommer det att bli möjligt för medlemsstaterna att reagera snabbt och spara tid i fall av krissituationer. När det gäller att stärka medlemsstaternas förmåga att förebygga och reagera effektivt i sådana krissituationer, i synnerhet vad avser terroristattacker, är det dessutom av avgörande betydelse att de särskilda insatsgrupperna träffas regelbundet och organiserar gemensamma övningar för att kunna dra nytta av varandras erfarenheter.
Ändringsförslag 4 Artikel 1
I detta beslut fastställs allmänna regler och villkor som möjliggör att en medlemsstats särskilda insatsgrupper lämnar bistånd och/eller opererar på en annan medlemsstats territorium i sådana fall där de blivit ombedda av den andra medlemsstaten (nedan kallad ”den ansökande medlemsstaten”) och har samtyckt till att göra detta för att hantera en krissituation.	I detta beslut fastställs allmänna regler och villkor som möjliggör att en medlemsstats (nedan kallad ”den ombedda medlemsstaten”) särskilda insatsgrupper lämnar bistånd och/eller opererar på en annan medlemsstats territorium i sådana fall där de blivit ombedda av den andra medlemsstaten (nedan kallad ”den ansökande medlemsstaten”) och har samtyckt till att göra detta för att hantera en krissituation. De praktiska detaljer och genomförandeåtgärder som kompletterar detta beslut ska fastställas gemensamt av den ansökande medlemsstaten och den ombedda medlemsstaten.
Ändringsförslag 5 Artikel 2, led 1
1. särskild insatsgrupp: varje brottsbekämpande myndighet i en medlemsstat, vilken har hantering av krissituationer som en specialuppgift,	1. särskild insatsgrupp: den brottsbekämpande myndighet i en medlemsstat vilken har hantering av krissituationer som en specialuppgift,
Motivering
Syftet med detta ändringsförslag är att förtydliga målet med förslaget till beslut.
Ändringsförslag 6 Artikel 2, led 2
2. krissituation: varje situation i en medlemsstat som är förorsakad av människor och som innebär ett allvarligt direkt fysiskt hot mot personer eller institutioner i den medlemsstaten, särskilt tagande av gisslan, kapning och liknande incidenter.	2. krissituation: varje situation i en medlemsstat som är förorsakad av människor och som leder till att man rimligen kan anta att ett brott har begåtts, håller på att begås eller kommer att begås som innebär ett allvarligt direkt fysiskt hot mot personer, egendom, infrastruktur eller institutioner i den medlemsstaten, särskilt de situationer som anges i artikel 1.1 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 20021.
	_______________ 1 EGT L 164, 22.6.2002, s. 3.
Ändringsförslag 7 Artikel 2, led 2a (nytt)
	2a. behörig myndighet: den nationella myndighet som är behörig att begära insatser av de särskilda insatsgrupperna och ge tillstånd för sådana insatser.
Ändringsförslag 8 Artikel 3, punkt 1
1. En medlemsstat kan begära att få bistånd av en särskild insatsgrupp i en annan medlemsstat för att hantera en krissituation. En medlemsstat får fritt besluta att bevilja eller avslå en sådan begäran eller föreslå någon annan typ av bistånd.	1. Genom en begäran från de behöriga myndigheterna i vilken typen av det begärda biståndet anges tillsammans med det operativa behovet kan en medlemsstat begära att få bistånd av en särskild insatsgrupp i en annan medlemsstat för att hantera en krissituation. Den behöriga myndigheten i den ombedda medlemsstaten får fritt besluta att bevilja eller avslå en sådan begäran eller föreslå någon annan typ av bistånd.
Ändringsförslag 9 Artikel 4
Allmänna regler om ansvar	Civilrättsligt och straffrättsligt ansvar
1. När tjänstemän från en medlemsstat opererar på en annan medlemsstats territorium i enlighet med detta beslut skall den senare medlemsstaten vara ansvarig för de eventuella skador de förorsakar under sina operationer.	1. När tjänstemän från en medlemsstat opererar inom en annan medlemsstats territorium och/eller utrustning används i enlighet med detta beslut skall de bestämmelser om civilrättsligt och straffrättsligt ansvar som anges i artiklarna 21 och 22 i Prümbeslutet tillämpas.
2. Med undantag från punkt 1 skall, när skadorna förorsakats genom åtgärder som stod i strid med de anvisningar som getts av den ansökande medlemsstaten eller överskred de berörda tjänstemännens befogenheter enligt deras lands nationella lagstiftning, följande regler gälla:
a) Den medlemsstat på vars territorium skadorna förorsakades skall ersätta sådana skador enligt de villkor som gäller för skador som förorsakas av dess egna tjänstemän.
b) Den medlemsstat vars tjänstemän har förorsakat skador på någon person på en annan medlemsstats territorium skall fullt ut ersätta den andra medlemsstaten för alla belopp den har betalat ut till offren eller de personer som befullmäktigats att handla på offrens vägnar.
c) Utan att det påverkar utövandet av eventuella rättigheter gentemot tredje part och med undantag för vad som sägs i led b skall alla medlemsstater under de omständigheter som avses i denna punkt avstå från att kräva ersättning för de skador den lidit av en annan medlemsstat.
Ändringsförslag 10 Artikel 5
Artikel 5	utgår
Straffrättsligt ansvar
Under de operationer som avses i artikel 3 skall tjänstemän som opererar på en annan medlemsstats territorium betraktas som tjänstemän i den medlemsstaten när det gäller brott som begås mot dem eller av dem.
Ändringsförslag 11 Artikel 6
Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter håller möten och anordnar gemensam utbildning och gemensamma övningar närhelst det är nödvändigt, i syfte att utbyta erfarenheter och expertis samt allmän, praktisk och teknisk information om bistånd i krissituationer.	De medlemsstater som deltar skall se till att deras särskilda insatsgrupper håller möten och regelbundet anordnar gemensamma utbildningar och övningar, i syfte att utbyta erfarenheter och expertis samt allmän, praktisk och teknisk information om bistånd i krissituationer. Sådana möten, utbildningar och övningar får finansieras inom ramen för vissa av unionens finansieringsprogram genom anslag från Europeiska unionens budget. I detta sammanhang ska den medlemsstat som innehar ordförandeskapet för Europeiska unionen sträva efter att se till att sådana möten, utbildningar och övningar äger rum.
Ändringsförslag 12 Artikel 7
Varje medlemsstat skall bära sina egna kostnader, om inte de berörda medlemsstaterna har kommit överens om någonting annat.	Den ansökande medlemsstaten skall bära de operativa kostnader som den ombedda medlemsstatens särskilda insatsgrupper gett upphov till i samband med tillämpningen av artikel 3, inklusive kostnader för transport och logi, om inte de berörda medlemsstaterna har kommit överens om någonting annat.
Ändringsförslag 13 Artikel 8, punkt 4a (ny)
	4a. Inget i detta beslut ska tolkas som att dessa bestämmelser om samarbetet mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter ska få tillämpas i fråga om förbindelserna med tredjeländers respektive myndigheter för att kringgå befintliga bestämmelser om internationellt polissamarbete inom ramen för de nationella rättssystemen.
Motivering
Syftet med detta ändringsförslag är att införa en uttrycklig och konkret garanti mot att dessa förenklade bestämmelser om (”analogt”) samarbete olovligen utökas till att gälla samverkan med tredjeländers myndigheter, som kanske arbetar enligt andra normer när det gäller ansvarighet och demokratisk kontroll än dem som gäller för EU:s medlemsstater – en situation som skulle kunna leda till att EU-medborgarnas vitala intressen äventyras på ett oförsvarligt sätt.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Samarbete mellan medlemsstaternas särskilda insatsgrupper
Referensnummer	15437/2006 – C6-0058/2007 – 2007/0803(CNS)
Begäran om samråd med parlamentet	30.1.2007
Ansvarigt utskott  Tillkännagivande i kammaren	LIBE 1.2.2007
Föredragande  Utnämning	Armando França 5.11.2007
Tidigare föredragande	Fausto Correia
Behandling i utskott	27.2.2007		9.10.2007		20.11.2007		18.12.2007
Antagande	18.12.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	53 1 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alexander Alvaro, Roberta Angelilli, Alfredo Antoniozzi, Mario Borghezio, Mihael Brejc, Kathalijne Maria Buitenweg, Michael Cashman, Giuseppe Castiglione, Giusto Catania, Jean-Marie Cavada, Carlos Coelho, Esther De Lange, Panayiotis Demetriou, Gérard Deprez, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Bárbara Dührkop Dührkop, Claudio Fava, Armando França, Urszula Gacek, Kinga Gál, Patrick Gaubert, Roland Gewalt, Lilli Gruber, Jeanine Hennis-Plasschaert, Lívia Járóka, Ewa Klamt, Stavros Lambrinidis, Henrik Lax, Sarah Ludford, Claude Moraes, Javier Moreno Sánchez, Rareş-Lucian Niculescu, Bogusław Rogalski, Martine Roure, Luciana Sbarbati, Inger Segelström, Csaba Sógor, Søren Bo Søndergaard, Vladimir Urutchev, Ioannis Varvitsiotis, Renate Weber, Manfred Weber, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Edit Bauer, Simon Busuttil, Genowefa Grabowska, Ignasi Guardans Cambó, Sophia in ‘t Veld, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Jean Lambert, Jörg Leichtfried, Antonio Masip Hidalgo, Bill Newton Dunn, Rainer Wieland
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Manuel Medina Ortega
Ingivande	20.12.2007