Betänkande - A6-0520/2007Betänkande
A6-0520/2007

BETÄNKANDE om Mot en EU-strategi för barnets rättigheter

20.12.2007 - (2007/2093(INI))

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Roberta Angelilli
Rådgivande utskotts föredragande (*):
Marie Panayotopoulos-Cassiotou, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen


Förfarande : 2007/2093(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0520/2007

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om Mot en EU-strategi för barnets rättigheter

(2007/2093(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–      med beaktande av artikel 6.2 i fördraget om Europeiska unionen,

–      med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Bryssel den 21‑22 juni 2007 om en reform av fördragen,

–      med beaktande av den framtida artikel 3 i Lissabonfördraget som föreskriver att unionen ”ska bekämpa (…) diskriminering samt främja (…) skydd av barnets rättigheter” och att unionen ”i sina förbindelser med den övriga världen ska (…) bidra till (…) skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter”,

–      med beaktande av det beslut som stats- och regeringscheferna fattade i slutet av regeringskonferensen i Lissabon den 19 oktober 2007 om att göra Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna[1] rättsligt bindande och av artikel 24 i stadgan som innehåller särskilda bestämmelser om ”barnets rättigheter” och framför allt slår fast att ”vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, ska barnets bästa komma i främsta rummet”,

–      med beaktande av unionens beslut att ansluta sig till 1950 års europeiska konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, där det fastställs påföljder för de medlemsländer som inte tillämpar konventionen,

–      med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och de frivilliga protokollen till denna konvention, som antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989,

–      med beaktande av FN:s handlingsplan som antogs på den internationella konferensen om befolkning och utveckling i Kairo i september 1994,

–      med beaktande av rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter[2],

–      med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 juli 2006 ”Mot en EU-strategi för barnets rättigheter” (KOM(2006)0367),

–      med beaktande av lägesrapporten av den 1 mars 2007 från Europaparlamentets ombudsman för barn som förs bort vid internationella vårdnadstvister, där Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och andra institutioner informerades om den dramatiska ökningen av bortföranden vid vårdnadstvister,

–      med beaktande av resultaten från Rädda Barnens och Plan Internationals samråd om kommissionens meddelande[3],

–      med beaktande av det forum som kommissionen inrättade efter offentliggörandet av sitt meddelande ”Mot en EU-strategi för barnets rättigheter” och som höll sitt första möte i Berlin den 4 juni 2007,

–      med beaktande av den politiska deklaration som antogs i Berlin den 4 juni 2007 i samband med det första forumet, där man inskärper vikten av att hänsyn systematiskt tas till barns rättigheter i Europeiska unionens interna och externa politik,

–      med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2006 om icke-diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi[4],

–      med beaktande av den tematiska undersökningen nr 4 ”Implementing the rights of the child in the European Union” av den 25 maj 2006 från EU:s nätverk av oberoende exporter om grundläggande rättigheter[5],

–      med beaktande av FN:s generalsekreterares studie om våld mot barn, vilken lades fram för FN:s generalförsamling den 11 oktober 2006,

–      med beaktande av Unicefs riktlinjer från september 2006 om skydd av barn som fallit offer för människohandel,

–      med beaktande av rådets rambeslut 2004/68/RIF av den 22 december 2003 om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi[6],

–      med beaktande av artiklarna 34 och 35 i FN:s konvention om barnets rättigheter som berör skydd av barn mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp och som syftar till att förhindra att barn bortförs, säljs eller blir föremål för handel,

–      med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 maj 2007 ”Att införa en allmän politik för kampen mot IT-relaterad brottslighet” (KOM(2007)0267),

–      med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–      med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för rättsliga frågor (A6‑0520/2007), och av följande skäl:

A.    Huvudsyftet med kommissionens meddelande ”Mot en EU-strategi för barnets rättigheter” är att främja en uttrycklig bekräftelse av barns rättigheter, särskilt rätten till en egen identitet, rätten att växa upp under trygga förhållanden/rätten till omvårdnad, rätten till en familj, rätten att vara älskad, rätten till lek och rätten till hälsa, utbildning, social integrering, lika möjligheter, idrott och en ren och skyddad miljö samt rätten att informeras om dessa rättigheter. Det bör skapas ett barnvänligt samhälle där barn kan känna sig omvårdade och aktivt delaktiga.

B.    Artikel 24.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna säger att ”varje barn har rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa”.

C.    Enligt artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter är det viktigt att alla barn har rätt till delaktighet och att deras erfarenheter och åsikter alltid beaktas i frågor som rör dem samt att hänsyn tas till barnets ålder, mognad och intellektuella utveckling. Denna rättighet är absolut och får inte inskränkas. Det måste finnas former för att kommunicera med alla barn, även de som inte uttrycker sig på ett sätt som är lätt för vuxna att förstå, till exempel småbarn, barn med funktionshinder och barn med ett annat språk än det vi själva talar.

D.    Det är mycket viktigt att barns rättigheter införlivas och skyddas i all EU‑politik som påverkar barn direkt och indirekt (mainstreaming).

E.    Om föräldrarna är fattiga och socialt utslagna är det mycket svårt för barnen att utöva sina rättigheter. Det finns dessutom många andra faktorer som förhindrar barn från att utöva sina rättigheter, till exempel föräldrar som mindre väl klarar sin föräldraroll, krav på att barn ska företrädas av en vuxen i domstol eller det faktum att barnet kan åtnjuta rätt till hälsovård endast med tillåtelse från vårdnadshavaren.

F.    Vuxna bör ge barn goda möjligheter att komma till tals, så att de kan uttrycka sina åsikter och bli lyssnade på. De vuxna bör också främja barnens fredliga och vänskapliga gester och uppmuntra dem att umgås med andra barn. Tiden är en viktig faktor för att skapa goda förutsättningar för lyhördhet och för att ge barn en möjlighet att komma till tals, inte enbart vid särskilda tillfällen. Detta bör beaktas vid finansieringen av offentliga program.

G.    Kränkningar av barnens rättigheter, våld mot barn och handel med barn för olagliga adoptioner, prostitution, olagligt arbete, tvångsäktenskap, tiggeri på gatan eller andra ändamål är fortfarande ett problem inom EU.

H.    Alltfler barn lider av kroniska sjukdomar som neurodermit och allergier samt av luftvägssjukdomar och bullerbelastning.

I.     Barns ekologiska rättigheter finns förankrade i FN:s barnkonvention.

J.     Familjen är en gynnsam miljö för att skydda barnens rättigheter, utveckla deras personligheter, bygga upp deras förmågor och ge dem de kunskaper som krävs för att de ska kunna utöva sina rättigheter och bli medvetna om sina skyldigheter. Alla tänkbara åtgärder bör därför vidtas för att stödja familjerna genom lämpliga offentliga åtgärder. Alla barn som saknar en sådan miljö, till exempel föräldralösa, hemlösa och flyktingar, bör dock i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter åtnjuta ett annat skydd som gör det möjligt för dem att växa upp utan att bli utsatta för någon som helst diskriminering.

K.    EU:s strategi för barnets rättigheter bör utgå från de värderingar och principer som fastställts i FN:s konvention om barnets rättigheter.

L.    Barn bör tillerkännas rätten att vara självständiga rättspersoner, men trots nationell och internationell lagstiftning utsätts kvinnor och flickor ofta för juridisk, social och ekonomisk diskriminering, vilket påverkar deras möjligheter att utöva sina grundläggande rättigheter, såsom lika tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård, säkra livsmedel och rent vatten och reproduktiva rättigheter för ungdomar.

M.   De grundläggande värderingarna och rättigheterna, bland annat jämställdhet mellan kvinnor och män, bör utgöra en nödvändig del av barns uppfostran och ligga till grund för alla följande etapper i livet.

N.    Det är mycket viktigt att jämställdhetsperspektivet integreras i all politik som berör barn eftersom jämställdheten börjar med att flickors och pojkars lika rättigheter erkänns redan under de första levnadsåren.

O.    Kränkningar av invandrarkvinnors och invandrarflickors mänskliga rättigheter i form av så kallade hedersrelaterade brott, tvångsäktenskap, könsstympning eller andra kränkningar kan inte rättfärdigas på någon som helst kulturell eller religiös grund och kan under inga omständigheter tolereras.

P.    I Europa utsätts barn redan vid en tidig ålder för skräckskildringar, pornografi och våld i media, vilket kan få förödande psykosociala följder för barn, såsom ångesttillstånd, depressioner, ökad aggressivitet och problem i skolan.

Huvudlinjerna i strategin

1.     Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ, där det tydligt klargörs att barn omfattas av samtliga konventioner om grundläggande mänskliga rättigheter på samma sätt som vuxna, samt utöver det ett antal fler rättigheter, bland annat genom FN:s konvention om barnets rättigheter, som har formulerats utifrån barns och ungas särskilda förutsättningar.

2.     Europaparlamentet gläds åt att regeringskonferensen den 19 oktober 2007 beslutade att ta med barns rättigheter i Lissabonfördraget som ett av EU:s mål och därmed skapa en ny rättslig grund för barns rättigheter.

3.     Europaparlamentet gläds åt att kommissionen har utarbetat en handlingsplan om barn i samband med yttre förbindelser, vilken kommer att falla inom den godkända ramen för och de godkända åtagandena i EU:s strategi för barnets rättigheter.

4.     Europaparlamentet konstaterar att ett ökande antal områden som omfattas av EU:s befogenheter påverkar barns rättigheter direkt eller indirekt. Kommissionen uppmanas att i den konsekvensanalys som föreskrivs av meddelandet av den 27 april 2005 ”Hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag – Metoder för en systematisk och strikt kontroll” (KOM(2005)0172) ta med ett avsnitt där man bedömer i vilken utsträckning juridisk hänsyn tas till barns rättigheter.

5.     Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att skapa en särskild budgetpost för barns rättigheter, så att det blir möjligt att finansiera arbetet med att genomföra kommissionens meddelande ”Mot en EU‑strategi för barnets rättigheter” samt särskilda projekt som rör barn, såsom exempelvis det europeiska systemet för tidig varning för bortföranden av barn och ett samordningsorgan som består av företrädare för de centrala myndigheterna i medlemsstaterna som ska ha till uppgift att minska antalet bortföranden av barn. Denna budgetpost bör även omfatta stöd till nätverk av frivilligorganisationer som arbetar inom detta område och se till att barn är delaktiga i arbetet med att genomföra meddelandet och de ovannämnda projekten.

6.     Europaparlamentet efterlyser ett effektivt övervakningssystem som stöds med ekonomiska medel och en årlig rapport för att se till att de åtaganden som fastställts i meddelandet ”Mot en EU strategi för barnets rättigheter” och den kommande strategin för barnets rättigheter genomförs.

7.     Europaparlamentet påminner om att en framgångsrik kommande strategi kräver att man engagerar sig och vidtar åtgärder på lång sikt, att man övervakar genomförandet av barns rättigheter i högre grad och effektivt genom att utveckla indikatorer och genom att involvera frivilligorganisationer och föräldraföreningar och föreningar inom skolan och att man samordnar strategin med nationella och internationella initiativ och strategier som rör skydd av barnets rättigheter.

8.     Europaparlamentet uppmanar kommissionen att från 2008 utarbeta en omfattande rapport om barn och ungdomar i Europeiska unionen. Denna rapport bör publiceras vartannat år.

9.     Europaparlamentet välkomnar kommissionens planer att införa en hjälptelefonlinje för barn i hela EU och påpekar att denna tjänst måste vara gratis och tillgänglig dygnet runt. Medlemsstaterna uppmanas att genom olika informationsåtgärder informera barnen om möjligheten att använda denna tjänst.

10.   Europaparlamentet emotser med intresse kommissionens rapport om medlemsstaternas genomförande av 2003 års rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.

11.   Europaparlamentet begär att barns rättigheter, enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, ska tas med bland de prioriterade frågorna i det fleråriga ramprogrammet för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (nedan kallad byrån). Parlamentet begär att byrån så snart som möjligt ska skapa ett nätverk för samarbete med internationella institutioner, i synnerhet barnombudsmän och frivilligorganisationer som arbetar inom detta område, så att deras erfarenheter och kunskaper tillvaratas fullt ut.

12.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen, byrån och medlemsstaterna att samarbeta med relevanta FN‑organ, internationella organisationer och forskningscentrum för att förbättra insamlingen av jämförbara statistiska uppgifter om barnens situation i EU, om så krävs genom att utöka Eurostats mandat. Syftet bör vara att utveckla och ta med ett större antal indikatorer som särskilt rör barn, exempelvis fattigdom och socialt utanförskap bland barn. Barnens delaktighet i datainsamlingen bör garanteras.

13.   Europaparlamentet begär att kommissionen ska samla in köns- och åldersuppdelad statistik över alla former av diskriminering och våld som riktar sig mot barn. Kommissionen bör också föra in jämställdhetsperspektivet i alla politiska åtgärder och instrument för den kommande strategin, till exempel inom forumet för barnets rättigheter samt se till att dessa följs upp och utvärderas, bland annat med hjälp av en genusbaserad budget.

14.   Europaparlamentet begär att barnens rättigheter integreras i EU:s yttre politik och åtgärder, inklusive den europeiska grannskapspolitiken och det strategiska partnerskapet med Ryssland, såsom fastställs i kommissionens kommande arbetsdokument om Europeiska unionens åtgärdsplan om barns rättigheter i yttre förbindelser, samt i utvidgningsprocessen. Dessa riktlinjer bör erkännas vara kraftfulla verktyg som ger möjlighet att främja barnens rättigheter. Kommissionen uppmanas att omvandla dessa möjligheter till specifika mål i gemenskapens och medlemsstaternas externa arbete

15.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om möjligheten att i alla internationella överenskommelser mellan Europeiska gemenskapen och tredjeländer införa en särskild, juridiskt bindande klausul om respekten för barns rättigheter så som de fastställs på internationell nivå.

16.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fördubbla sina ansträngningar för att bistå utvecklingsländer i arbetet med att se till att bestämmelserna i FN:s konvention om barnets rättigheter och i de tillhörande frivilliga protokollen införlivas i deras nationella lagstiftning.

17.   Europaparlamentet anser att det bör övervägas att låta EU ansluta sig till FN:s konvention om barnets rättigheter och de båda frivilliga protokollen till den konventionen samt Europarådets konventioner om barnets rättigheter, bland annat den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och konventionerna om utövande av barnets rättigheter, adoptioner, utnyttjande och sexuellt ofredande. Rådet uppmanas att komma med ett principiellt ställningstagande för att göra det möjligt för EU att delta i förhandlingar om framtida konventioner som framför allt rör barns rättigheter.

18.   Europaparlamentet påpekar att alla strategier för barnets rättigheter bör utgå från de värderingar och fyra grundprinciper som ingår i FN:s konvention om barnets rättigheter: skydd mot alla former av diskriminering, barnets bästa i första rummet, rätten till liv och utveckling och rätten att uttrycka sin åsikt och att bli lyssnad på i alla frågor eller förfaranden som påverkar barnet.

19.   Europaparlamentet beklagar att alla medlemsstater ännu inte har tillsatt en barnombudsman, i enlighet med uppmaningen från FN:s kommitté för barnets rättigheter, för att främja förverkligandet av barnens rättigheter och det fortsatta genomförandet av FN:s konvention om barnets rättigheter, och uppmanar de medlemsstater som inte har gjort det att göra det snarast. EU bör dessutom ge ekonomiskt stöd till det europeiska nätverket för barnombudsmän (ENOC) så att det får möjlighet att arbeta mer ingående och på EU-nivå med frågor som rör barns rättigheter.

20.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer och bättre rutiner i syfte att förtydliga och underlätta de nationella myndigheternas tillämpning av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, eftersom denna ger utrymme för olika tolkningar.

21. Europaparlamentet framhåller vikten av att medlemsstaterna och kandidatländerna genomför befintliga internationella åtaganden fullt ut, särskilt FN:s konvention om barnets rättigheter, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder, som innehåller särskilda bestämmelser för barn med funktionshinder och ILO:s konventioner om barnarbete.

22.   Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har ratificerat Haagkonventionen av den 19 oktober 1996 om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn att göra detta. EU-institutionerna uppmanas att uppmuntra tredjeländer att ratificera de viktigaste internationella instrumenten för skydd av barns rättigheter, i synnerhet de som syftar till att förbättra situationen för invandrande barn.

23.   Europaparlamentet uppmanar EU att genom information och rekommendationer aktivt verka för att öka kännedomen om FN:s konvention om barnets rättigheter inom och utanför unionen.

24.   Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de utan dröjsmål måste uppfylla sina åtaganden på EU-nivå och på internationell nivå när det gäller skydd av barnets rättigheter.

25.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa utbytesprogram för lärare och elever med länder utanför EU, särskilt länder i Mellanöstern och utvecklingsländer, samt att sprida och främja barns rättigheter, med tyngdpunkten på rätten till utbildning och jämställdhet mellan könen.

26.   Europaparlamentet poängterar hur viktigt det är att barns behov beaktas på flera olika sätt. Ett bra exempel är rapport nr 7 från Unicefs Innocenti Research Center som innehåller sex dimensioner av barnens välfärd: materiellt välbefinnande, hälsa och trygghet, utbildning, familje- och vänskapsband, beteende och risker samt subjektivt välbefinnande.

27.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att garantera att förståndshandikappade barns rättigheter tillvaratas, i synnerhet deras rätt till frihet, utbildning och tillgång till rättsväsendet, och att de skyddas mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling.

28.   Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att se till att barn har en effektiv och oberoende företrädare i domstol eller domstolsliknande förhandlingar som rör dem. Barn bör även ha en behörig vårdnadshavare om ingen ansvarsfull, kompetent och lämplig vuxen familjemedlem finns som kan uppfylla sådana plikter.

29.   Europaparlamentet betonar att eftersom de allra flesta barn, särskilt små barn, får omsorg inom en familj måste en strategi för barnets rättigheter innehålla bestämmelser som främjar familjers välfärd.

30.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta strategier och vidta omfattande och övergripande åtgärder som syftar till att skydda barns rättigheter och på så sätt uppnå rättvisa mellan barn i olika områden och lika möjligheter för barn.

31.   Europaparlamentet föreslår att EU med begreppet ”barn i fara” ska avse alla barn som är offer för en social situation som äventyrar deras psykiska eller fysiska hälsa och/eller utsätter dem för risken att bli involverade i brottslighet, som gärningsmän eller offer.

32.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder (informationskampanjer, utbyte av bästa praxis etc.) för att förhindra att barn utsätts för fara, bland annat genom att förebygga ungdomsbrottslighet.

33.   Europaparlamentet påpekar att rätten till utbildning och fortbildning är en grundläggande social rättighet och uppmanar alla medlemsstater och kandidatländer att garantera denna rättighet, oavsett vilket socialt och etniskt ursprung barnet eller föräldrarna har eller vilken fysisk eller juridisk situation barnet eller föräldrarna befinner sig i.

34.   Europaparlamentet begär att den kommande strategin ska omfatta insatser för förebyggande av könsrelaterat våld, med tyngdpunkten på bland annat upplysningskampanjer om jämlikhet mellan könen som riktar sig till flickor och pojkar, föräldrar, lärare och utsatta samhällsgrupper. Syftet bör vara att flickor ska bli mer självständiga, att deras lika möjligheter ska säkerställas och att deras rättigheter bättre ska skyddas. Pojkars och mäns aktiva delaktighet i de nyss nämnda förebyggande åtgärderna bör främjas. Kommissionen uppmanas att göra sin strategi för utvecklingsstöd och sina handelsavtal avhängiga av införandet av lagstiftning som säkrar jämställdhet mellan kvinnor och män och förbjuder alla typer av våld mot kvinnor och barn.

35.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina förbindelser med tredjeländer uppmuntra ratificering av internationella konventioner vars syfte är att undanröja diskriminering av kvinnor och att främja deras deltagande i det ekonomiska, sociala och politiska livet och på så sätt bidra till deras barns välbefinnande.

Barnets delaktighet

36.   Europaparlamentet gläds åt att kommissionen har sjösatt ett forum som sammanför representanter för medlemsstaterna, Europaparlamentet, kommissionen, frivilligorganisationer och nationella och internationella organisationer som arbetar med barns rättigheter samt barnen själva. Ett av forumets huvudmål bör vara att göra barnen delaktiga. Kommissionen uppmanas att se till att barn och barnombudsmännen i medlemsstaterna är delaktiga liksom även föräldra- och familjeföreningar.

37.   Europaparlamentet gläds åt att kommissionen har tillsatt en avdelningsövergripande grupp och utsett en samordnare för barns rättigheter, och begär att det i enlighet med bestämmelserna i Lissabonfördraget inrättas en samordningsenhet i Europaparlamentet som ska samarbeta med kommissionens avdelningsövergripande enhet och koordinera och förenkla alla parlamentets initiativ och aktiviteter när det gäller barns rättigheter. Dessa organ bör också utgöra ett nätverk för utbyte av information och god praxis i fråga om de nationella strategiska planer för barn som genomförs av vissa medlemsstater. Organen uppmanas att knyta direkta kontakter med barn- och ungdomsorganisationer för att utveckla, genomföra, övervaka och säkra barns meningsfulla och faktiska delaktighet i alla beslut som rör dem.

38.   Europaparlamentet påminner om att barn och ungdomar, oavsett ålder, har rätt att uttrycka sina åsikter. Rätten att komma till tals gäller både flickor och pojkar och bör säkerställas i arbetet med att utarbeta en EU-strategi för barnets rättigheter, och ett balanserat deltagande mellan flickor och pojkar bör garanteras.

39.   Europaparlamentet inser att ett aktivt deltagande är nära förknippat med information och välkomnar utarbetandet av en informations‑ och kommunikationsstrategi som syftar till att offentliggöra EU-åtgärder på ett barnvänligt sätt och göra dem tillgängliga för alla.

40.   Europaparlamentet ser med intresse fram emot att kommissionen under 2008 offentliggör sin undersökning som utvärderar befintliga EU‑åtgärders inverkan på barns rättigheter och ett samrådsdokument som har till syfte att fastställa de främsta prioriteringarna i EU:s framtida åtgärder när det gäller barns rättigheter. Målet bör i detta fall vara att anta en vitbok. Kommissionen uppmanas att ta hänsyn till resultaten från det samråd som Rädda Barnen och Plan International höll med omkring ett tusen barn i början av 2007. Av detta samråd framgick att de prioriterade frågorna för barnen själva är våld mot barn, diskriminering, social utestängning och rasism, drogernas, alkoholens och rökningens effekter, prostitution, handel med barn och miljöskydd[7]. Förutom dessa specifika prioriterade frågor måste strategins övergripande mål vara barnens rätt att delta och påverka. Kommissionen uppmanas därför att utveckla en process där alla berörda intressenter, inklusive barn, kan delta i det samråd som är avsett att utforma EU:s strategi för barns rättigheter.

41.   Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att information om barnens rättigheter förmedlas till barn på ett barnvänligt sätt och med lämpliga medel. Kommissionen uppmanas att

–    utveckla effektiva kommunikationsverktyg, bland annat en barnvänlig webbplats, för att främja EU:s arbete med barns rättigheter,

–    skapa ett permanent och gemensamt informationssystem i syfte att öka medvetenheten om barns situation i EU,

–    skapa och främja regelbundna och permanenta informationskanaler om barns situation i EU, såsom statistiska rapporter, studier och utbyte av information och god praxis.

Prioriterade frågor inom EU:s kommande strategi för barnets rättigheter

Våld

42.   Europaparlamentet hävdar bestämt att varje form av våld mot barn är oberättigat, även i hemmet, och att sådant våld måste fördömas. Parlamentet efterlyser därför gemenskapslagstiftning som förbjuder alla former av våld, sexuellt utnyttjande, förnedrande bestraffning och skadliga traditionella sedvänjor. Parlamentet fördömer alla former av våld mot barn, inklusive fysiskt, psykiskt och sexuellt våld såsom tortyr, utnyttjande och exploatering av barn, bortförande av barn, handel med eller försäljning av barn och deras organ, våld i hemmet, barnpornografi, barnprostitution, pedofili eller skadliga traditioner som till exempel kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap och hedersrelaterade brott.

43.   Europaparlamentet erinrar om rekommendationerna i FN:s generalsekreterares studie om våld mot barn när det gäller att förhindra och reagera på alla former av våld mot barn. Parlamentet erkänner i synnerhet behovet att prioritera förebyggande politik och stärka de sociala tjänsterna, särskilt de tjänster som avser familjerådgivning och behovet att förbättra stödet till våldsoffren, ställa förövarna inför rätta och stärka insamlingen och analysen av uppgifter om detta dolda problem. Parlamentet begär att man inom ramen för politiken för att förhindra våld mot barn ska främja en ökad medvetenhet, informations- och utbildningskampanjer och kapacitetsuppbyggnad för yrkesgrupper som arbetar med och för barn.

44.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att antingen särlagstifta mot kvinnlig könsstympning eller att anta lagar enligt vilka alla som utför könsstympning kan åtalas.

45.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att agera mot hedersbrott oavsett orsak, dvs. oberoende av om brottet sker i samband med homosexualitet, religion eller könsidentitet, arrangerade äktenskap eller äktenskap med minderåriga.

46. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra läkare mer uppmärksamma på de skadliga traditionerna och se till att överträdelser av gällande lag bestraffas på ett konsekvent sätt genom att särskilt uppmärksamma sårbara grupper såsom flickor och kvinnor som invandrat, tillhör etniska minoritetsgrupper eller är funktionshindrade.

47. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ålägga vårdpersonal att registrera samtliga fall av kvinnlig könsstympning och att även registrera fall där det misstänks att könsstympning kan komma att utföras.

48. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta ställning mot traditionsbaserat våld mot kvinnor, fördöma familjegrundade kränkningar av invandrarflickors mänskliga rättigheter och att se efter vilka lagar som kan tillämpas för att hålla familjemedlemmarna ansvariga, framför allt när det gäller s.k. hedersrelaterade brott.

49. Europaparlamentet anser att om våld mot och utnyttjande av barn ska diagnostiseras och tacklas på ett tidigt stadium, måste ett särskilt förfarandeprotokoll införas för att registrera och behandla sådana fall. Man måste även tillhandahålla utbildning för medicinsk personal och vårdpersonal med ansvar för frågor i samband med barns fysiska och psykiska hälsa.

50.   Europaparlamentet understöder utnämningen av en särskild representant för FN:s generalsekreterare när det gäller eliminering av våld mot barn. Denne bör ges det mandat och de resurser som behövs för att se till att de globala åtagandena för att sätta stopp för våldet mot barn fullgörs.

51.   Europaparlamentet understryker att det måste skapas en rättslig ram beträffande sexuellt utnyttjande av barn och övergrepp mot barn, och att det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna, Europol, Eurojust samt alla behöriga internationella organ bör stärkas.

52.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsätta resurser för utbildnings- och mediekampanjer avsedda för föräldrar och yrkesmän och att säkerställa barnvänliga juridiska, medicinska och psykosociala tjänster.

53.   Europaparlamentet uppmanar samtliga institutioner och medlemsstater att aktivt delta i arbetet för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn, handel med barn, pedofili, sexuellt utnyttjande av barn på Internet, barnprostitution samt barnsexturism, genom att vidta alla åtgärder som krävs för att fullborda harmoniseringen av medlemsstaternas lagstiftning på grundval av de gemensamma minimiprinciper som fastställs i rambeslutet 2004/68/RIF och i andra lagstiftningsinstrument som möjliggör deltagande av offentliga och privata aktörer, i överensstämmelse med kommissionens meddelande ”Att införa en allmän politik för kampen mot IT-relaterad brottslighet”.

54.   Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att sexuellt utnyttjande av barn i straffrättsligt hänseende bör likställas med våldtäkt. Försvårande omständigheter bör beaktas när ett barn blir sexuellt utnyttjat eller utsätts för sexuella övergrepp.

55.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att införa en könsneutral lagstiftning när det gäller sexuellt våld och att överväga att kriminalisera sexköp av barn (dvs. minderåriga) i enlighet med artikel 1 i det frivilliga protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter som gäller barnhandel, barnprostitution och barnpornografi och som antogs av FN:s generalförsamling den 25 maj 2000. Medvetenhet bland allmänheten är avgörande för att bekämpa och minska efterfrågan på barnprostitution och barnpornografi.

56.   Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 16 november 2006 som innehöll en rekommendation till rådet när det gäller kampen mot människohandel. I punkt E anför parlamentet att det bör uppställas ett mål om att halvera antalet offer för människohandel under de tio kommande åren även om det allt överskuggande målet naturligtvis bör vara att omgående eliminera denna brottslighet.

57.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta effektiva lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder, däribland insamling av köns- och åldersuppdelade uppgifter, i syfte att förebygga och avskaffa alla former av våld som förekommer på deras territorium, såväl i den privata som i den offentliga sfären.

58.   Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att stödja en snabb ratificering av det ovannämnda protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter och det frivilliga tilläggsprotokollet om barn i väpnade konflikter.

59.   Europaparlamentet uppmanar samtliga EU-institutioner och medlemsstater att se till att offer för människohandel får bästa tänkbara stöd och hjälp. Det är särskilt angeläget att hitta en lämplig och hållbar lösning för barnoffer för människohandel.

60.   Europaparlamentet uppmanar alla institutioner och medlemsstater att aktivt delta i bekämpandet av handel med barn för alla former av utnyttjande, inklusive arbete (exempelvis barnarbete[8], tvångsarbete, slaveriliknande arbete i hemmet, slaveri, skuldslaveri och tiggeri), tvångsäktenskap, adoption och olaglig verksamhet (exempelvis narkotikahandel och ficktjuveri), sexuellt utnyttjande och prostitution osv.

61.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart genomföra en utvärdering av de nationella genomförandebestämmelserna för rambeslut 2004/68/RIF i syfte att utarbeta ett förslag till en omedelbar ändring av de nationella bestämmelser som strider mot detta beslut. Parlamentet stöder kommissionens åtagande om att tillsammans med de största kreditkortsföretagen bedöma om det är tekniskt genomförbart att stänga ner det nätbaserade betalningssystemet för webbplatser som är involverade i försäljning på nätet av barnpornografiskt material eller införa andra restriktioner. Parlamentet uppmanar också andra aktörer inom näringslivet, såsom exempelvis banker, växlingskontor, Internetleverantörer och sökmotorföretag att aktivt delta i arbetet mot barnpornografi samt annan kommersiell exploatering av barn. Mot bakgrund av antagandet av det nya direktivet för audiovisuella medietjänster[9] uppmanas rådet och kommissionen att förbjuda barnpornografi och våld mot barn i alla audiovisuella medier. En av kommissionens grundläggande prioriteringar bör vara att stärka de gränsöverskridande insatserna mot barnpornografiska Internetsidor och att förbättra samarbetet mellan de offentliga myndigheterna och den privata sektorn i syfte att få till stånd ett åtagande om att stänga illegala webbplatser.

62.   Europaparlamentet påpekar att barn och ungdomar utnyttjas inom mode, musik, film och idrott.

63.   Europaparlamentet är angeläget om att skydda barnets rättigheter och begär därför att det inrättas ett ändamålsenligt, effektivt och proportionerligt regelsystem i dialog med tjänsteleverantörerna, medierna (offentliga och privata TV-bolag, reklambranschen, pressen, videospel, mobiltelefoner och Internet) och industrin. Syftet med detta system bör bland annat vara att förbjuda sändningar av skadligt bildmaterial och innehåll (bland annat mobbning på nätet) och marknadsföring av våldsamma TV-spel som genom att uppmuntra till våld och sexism kan hämma barnens fysiska och psykiska utveckling. Parlamentet noterar med oro det allt större problemet med att pornografiska bilder och bilder som tagits i samband med sexuella övergrepp mot barn sprids via mms. Parlamentet stöder programmet Safer Internet om operativa och tekniska åtgärder för en säkrare Internetanvändning, särskilt för barn. Medlemsstaterna och Internetleverantörerna uppmanas att i samarbete med sökmotorföretag och polisen genomföra blockeringsteknik för att förhindra Internetanvändare att få tillträde till olagliga webbplatser som rör sexuellt utnyttjande av barn och allmänheten att få tillgång till material som visar sexuellt utnyttjande av barn.

64.   Europaparlamentet välkomnar genomförandet av en europeisk ram för säkrare mobiltelefonanvändning bland barn och ungdomar. Denna ram har införts som en självregleringskodex bland ledande företag i branschen i EU och kommer även att följas av nationella självregleringskodexar. Detta är ett första viktigt steg för att skydda minderåriga mot de faror som är förenade med användningen av mobiltelefoner. Det krävs dock att kommissionen ständigt övervakar och utvärderar tillämpningen på nationell nivå för att kunna göra en bedömning av resultaten och undersöka behovet av ett lagstiftningsinitiativ på gemenskapsnivå.

65.   Europaparlamentet anser att EU behöver ett enhetligt system för klassificering och märkning i samband med försäljning och spridning av audiovisuella medietjänster och videospel till minderåriga, så att det europeiska systemet kan fungera som förebild för länder utanför EU.

66.   Europaparlamentet påminner om det befintliga Europeiska systemet för åldersmärkning av dator- och TV-spel (PEGI) som nyligen kompletterats med särskild märkning av onlinespel. Kommissionen och medlemsstaterna bör uppmuntra och ytterligare stödja denna typ av självreglering för märkning av spel i syfte att bättre skydda minderåriga mot olämpligt innehåll och informera föräldrar om de eventuella risker som spel medför samt goda exempel.

67.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skärpa sina kontroller av innehållet i de TV-program som sänds på tider då det är flest barn bland TV‑tittarna, och främja föräldrakontrollen genom att tillhandahålla lämplig och likartad information om TV‑programmen. Informationstekniken ger barnen nya möjligheter att när som helst få tillgång till TV-program från varje dator med Internetanslutning. Större uppmärksamhet bör fästas vid att granska massmediernas obegränsade rätt att rikta sig till barn och barnets rätt till fullt tillträde till massmedierna.

68.   Europaparlamentet noterar att det i alla medlemsstater skett en mycket oroande ökning av ungdomsbrottsligheten, som involverar ungdomar som gärningsmän och oftast även som offer. Denna ökning måste bemötas med integrerade politiska åtgärder, inte bara på nationell nivå utan även på gemenskapsnivå. Parlamentet rekommenderar därför att man omedelbart genomför en grundlig undersökning av problemet och att man därefter utarbetar planer för ett övergripande ramprogram på gemenskapsnivå för att kombinera åtgärder kring tre vägledande principer: förebyggande åtgärder, social integration av ungdomsbrottslingar och rättsliga och utomrättsliga ingripanden.

69.   Europaparlamentet betonar behovet av ökade satsningar på barnkultur genom EU‑programmen Media och Kultur och uppmanar rådet och kommissionen att använda nyskapande projekt i barnvänlig form för att väcka intresse för europeisk kultur och europeiska språk samt tidigt stimulera barns vetgirighet. Samtidigt understryker parlamentet vikten av medieundervisning, för att man med hjälp av pedagogiskt innehåll ska främja en mera medveten användning av de olika medierna.

70.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i den kommande strategin utarbeta en omfattande plan för att förhindra brott och mobbning i skolor, annan kränkande behandling, samt det särskilda problemet med ungdomsgäng genom att framför allt engagera familjerna, skolan och sociala tjänster som arbetar med att hjälpa familjer, samt idrotts- och ungdomscentrum och ungdomarna själva med avsikt att skapa möjligheter och främja ett aktivt deltagande i samhället. Dessutom bör medlemsstaterna utbyta god praxis med varandra.

71.   Europaparlamentet efterlyser säkra, utannonserade, konfidentiella och tillgängliga mekanismer för barn, deras representanter och andra för att anmäla våld mot barn. Alla barn, inklusive omhändertagna barn och barn inom rättsliga institutioner, bör vara medvetna om att det finns mekanismer för klagomål.

72.   Europaparlamentet hoppas att medlemsstaterna kan införa ett system där man kan få tillgång till information om fällande domar för övergrepp mot barn. Syftet med ett sådant system bör vara att se till att personer som dömts för sexuella övergrepp betraktas som helt olämpliga för arbeten med barn för all framtid och att de därmed inom hela EU nekas tillträde till vissa yrken där man kommer i kontakt med barn[10]. Åtgärder bör i dessa fall vidtas för att förhindra återfall i brott till exempel då tidigare dömda för sexualbrott mot barn reser utomlands. I detta sammanhang välkomnar parlamentet de framsteg som gjorts i rådet när det gäller utbytet av information mellan medlemsstaterna om nationella straffrättsliga domar. Rådet uppmanas att agera snabbt för att samordna de nationella kriminalregistren genom ett europeiskt nätverk.

73.   Europaparlamentet begär att försäljning och konsumtion av droger och alkohol i skolorna och i skolornas närhet bekämpas, och att barn informeras om riskerna med droger och alkohol.

74.   Europaparlamentet begär att medlemsstaterna enas om vad som avses med övergrepp mot barn, med tanke på att det förekommer olikheter i medlemsstaternas lagstiftning när det gäller till exempel åldern för samtycke till sexuellt umgänge.

75.   Europaparlamentet kräver effektivt skydd av barn mot sexuellt utnyttjande bland annat genom att betrakta barnsexturism som ett brott i samtliga medlemsstater som regleras av en extraterritoriell strafflagstiftning. Parlamentet begär att alla EU-medborgare som begår ett brott i ett tredjeland ska omfattas av en enhetlig extraterritoriell strafflagstiftning som ska vara tillämplig i hela EU, i enlighet med det frivilliga protokoll till FN:s konvention om barnets rättigheter som avser handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.

76.   Europaparlamentet begär att Europol ges befogenheter att samarbeta med medlemsstaternas polismyndigheter och de länder som påverkas av denna turism. Syftet bör vara att genomföra utredningar så att man kan identifiera dem som är ansvariga för dessa brott. För detta ändamål bör det inrättas europeiska sambandsmän. Parlamentet efterlyser även tillräckliga åtgärder för rehabiliteringen och integreringen i samhället av offer för sexuellt utnyttjande som har befriats från sina profitörer. Dessutom efterlyser parlamentet mer information om barnsexturismen i medlemsstaterna.

77.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stifta lagar som straffbelägger barnsexturism och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att undersöka möjligheterna att anta en samordnad EU-strategi mot barnsexturism och att underteckna och främja uppförandekoder för hotell- och turistnäringen, till exempel ECPAT:s[11] Code of Conduct for the Protection of Children from Sexual Exploitation in Travel and Tourism (uppförandekoden om skydd av barn mot sexuellt utnyttjande inom resande och turism) av den 21 april 2004.

78.   Europaparlamentet betonar att den stora majoriteten av barn som fallit offer för människohandel för kommersiell sexuell exploatering, såsom prostitution och produktion av barnpornografi, men också när det gäller tvångsgifte, är tonårsflickor, vilket gör människohandeln till en viktig könsfråga. Parlamentet understryker dessutom att det även inom grupper som försöker få bukt med och stoppa människohandel fortfarande finns konventionella attityder om relationerna mellan könen och traditionella uppfattningar om kvinnors och flickors roller.

79.   Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att betrakta ett barn som har blivit vittne till våld i hemmet som ett brottsoffer.

80.   Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte har undertecknat protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, vilket antogs av FN i Palermo år 2000, att göra detta och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillhandahålla skydd för barn som fallit offer för människohandel, bland annat genom att tillåta offer för människohandel att stanna kvar inom deras territorium tillfälligt eller stadigvarande.

81.   Europaparlamentet rekommenderar att den kommande strategin ger särskild tyngd åt den medicinska, psykiska och sociala vården av barn som utsatts för försummelse, övergrepp, misshandel, utnyttjande och direkt och/eller indirekt våld, med tanke på att barnets bästa måste komma i första hand och med tanke på jämställdhetsperspektivet. Parlamentet påminner om att det indirekta våldets konsekvenser på barns hälsa och förebyggandet av detta våld bör tas upp i kommissionens arbete. Parlamentet betonar att dessa frågor ofta hör ihop med fattigdom och social utslagning bland familjer och att man därför måste lösa problemen med nya och mer solidariska socialpolitiska åtgärder.

82.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att redovisa vilken roll efterfrågan har på såväl kommersiell sexuell exploatering av barn som andra former av exploatering av barn. Parlamentet kräver därefter att åtgärder vidtas för att stävja denna efterfrågan, bland annat genom kampanjer riktade till allmänheten. Då människohandel med barn är en organiserad brottslighet, krävs gemensamma ansträngningar från medlemsstaterna för att bekämpa brottsligheten och sätta barnets rätt till skydd främst.

83.   Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att erkänna att flickor är överrepresenterade bland sexutnyttjade barn och att åtgärder mot sexuellt utnyttjande av barn därför bör genomföras ur ett könsperspektiv.

84.   Europaparlamentet anser att ett erkännande av könsrelationerna mellan flickor och pojkar i livets tidiga stadier är en förutsättning för jämställdhet mellan könen i senare livsskeden.

85.   Europaparlamentet begär att det ska finnas andra straff än fängelsestraff för minderåriga som har begått brott, exempelvis ungdomstjänst. Straffen bör dock stå i proportion till de brott som begåtts. Parlamentet begär också att det ska finnas fortbildningsåtgärder för att underlätta den sociala och yrkesmässiga återanpassningen för dessa personer. Det är viktigt att lära de minderåriga att de inte bara har rättigheter utan även skyldigheter. Kvarhållande av minderåriga lagöverträdare bör endast tillämpas som en sista utväg och för en så kort tid som möjligt. Parlamentet efterlyser också utbildningsåtgärder som möjliggör en återanpassning till samhället och arbetslivet. Fortbildningsåtgärderna ska bland annat syfta till att ge ungdomarna kunskap och verktyg för att hantera den verklighet som de ska leva i. Ungdomarna måste få klart för sig att de är skyldiga att respektera andra människors rättigheter och leva i enlighet med de lagar och regler som samhället har ställt upp. För att göra det möjligt för ungdomarna att utvecklas till ansvarstagande individer krävs att de görs delaktiga och får rätt till inflytande över sin situation och de frågor som rör dem.

86.   Europaparlamentet konstaterar att straffmyndighetsåldern i medlemsstaterna idag varierar. Parlamentet begär att kommissionen genomför en studie om medlemsstaternas olika syn på straffmyndighetsåldern, deras behandling av minderåriga lagöverträdare och deras effektiva strategier för att för att förebygga ungdomsbrottslighet.

87.   Europaparlamentet understryker att de personer som arbetar med ungdomsbrottslighet (åklagare, advokater, socialtjänstemän och poliser) måste få särskild utbildning.

88.   Europaparlamentet önskar att det inom Europadomstolen för mänskliga rättigheter inrättas en särskild avdelning för barnets rättigheter.

89.   Europaparlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna erkänner att förekomsten av tusentals gatubarn är ett allvarligt socialt problem som innebär en överträdelse av bestämmelserna i FN:s konvention om barnets rättigheter.

90.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta kraftåtgärder för att förbjuda alla möjliga former av utnyttjande av barn, bland annat utnyttjande för prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänster, slaveri eller slaveriliknande verksamhet, användning av barn för tiggeri, olaglig verksamhet, sport och liknande aktiviteter, olagliga adoptioner, tvångsäktenskap eller andra former av utnyttjande.

91.   Europaparlamentet begär att åtgärder ska vidtas för att lösa problemet med internationella bortföranden av barn, som ofta är en följd av att föräldrarna strider om vårdnaden efter separationer eller skilsmässor. Barnets bästa ska alltid komma i främsta rummet.

92.   Europaparlamentet betonar att det i artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter fastställs att ”vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.” Av Haagkonventionen om bortföranden av barn framgår att barnets bästa även omfattar en snabb återvändo efter ett bortförande. Barnets bästa omfattar emellertid mer än enbart en snabb återvändo, exempelvis en säker fysisk närmiljö, en kärleksfull omgivning, en stödjande och flexibel familjestruktur, lämpligt beteende av föräldern som förebild, kontinuitet i uppfostran och omvårdnad och anständiga levnadsvillkor. Haagkonventionen om bortföranden av barn tar inte hänsyn till dessa kriterier. Man tittar till exempel inte på vem av föräldrarna som för bort barnet, om det är en vårdnadshavare eller ej, hur gammalt barnet är, hur länge barnet stannar i ett annat land, om det går i skola där och har fått vänner osv. Trots de goda avsikterna i Haagkonventionen om bortföranden av barn och Bryssel II‑förordningen (förordning (EG) nr 2201/2003) blir slutsatsen att barnets rättigheter ofta inte skyddas på ett bra sätt. Kommissionen uppmanas därför att vidta åtgärder för att även på dessa områden bättre garantera barnets rättigheter och att lägga fram förslag i denna riktning.

93.   Europaparlamentet begär att lämpliga och snabba åtgärder ska vidtas för att söka efter och hitta saknade och bortförda barn, och att bland annat Schengens informationssystem ska användas för att förhindra att saknade barn passerar nationsgränserna. Parlamentet välkomnar den europeiska telefonlinjen för försvunna barn och frivilligorganisationernas motsvarande insatser och uppmanar kommissionen att främja inrättandet av en europeisk telefonjour för barn och ungdomar med problem.

94.   Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att genomföra FN:s generalförsamlings resolutioner A/RES/46/121, A/RES/47/134 och A/RES/49/179 om mänskliga rättigheter och extrem fattigdom, A/RES/47/196 om införande av en internationell dag för utrotning av fattigdomen och A/RES/50/107 om firandet av det internationella året för utrotning av fattigdomen och utropandet av FN:s första decennium för utrotning av fattigdomen, samt dokumenten från FN:s ekonomiska och sociala råd E/CN.4/Sub.2/1996/13, E/CN4/1987/NGO/2, E/CN4/1987/SR.29 och E/CN.4/1990/15 om mänskliga rättigheter och extrem fattigdom, E/CN.4/1996/25 om rätten till utveckling och E/CN.4/SUB.2/RES/1996/25 om genomförandet av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna.

Fattigdom/diskriminering

95.   Europaparlamentet påminner om att 19 procent av barnen i Europeiska unionen lever under fattigdomsgränsen och att det därför måste vidtas lämpliga stödåtgärder som utgår från barnets behov, bland annat åtgärder för att stödja deras familjer. Medlemsstaterna uppmanas att anta ambitiösa och uppnåeliga mål för att minska – och till slut utrota – fattigdom bland barn.

96.   Europaparlamentet förespråkar att det i medlemsstaterna inrättas lämpliga strukturer i syfte att hjälpa barn och föräldrar att anpassa sig till förändrade familjesituationer.

97.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som gör att barn tillåts vara barn och delta i barnaktiviteter utan social diskriminering och utanförskap.

98.   Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras plikt att stödja och skydda barn från att drabbas av undernäring, sjukdom och misskötsel oavsett barnens eller deras föräldrars sociala situation eller rättsliga ställning.

99.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försöka integrera strategier som i synnerhet riktar sig mot fattigdom bland barn, ungdomsarbetslöshet och social integrering av minoriteter i alla relevanta utvecklingsstrategier, bland annat strategidokumenten för minskad fattigdom och de vägledande programmen.

100. Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att erbjuda barn möjligheten att ge ett verkligt bidrag i kampen mot fattigdomen. För att öka effektiviteten i kampen mot fattigdom bland barn kräver parlamentet att alla berörda parter, även de allra fattigaste barnen, verkligen aktiveras i att utforma, genomföra och utvärdera de projekt som har som mål att utrota extrem fattigdom.

101. Europaparlamentet betonar att åtgärder mot kommersiell sexuell exploatering av barn, dvs. handel med barn i sexuella syften, barnpornografi och barnsexturism, bör vara ett av strategins främsta mål, särskilt med tanke på FN:s millennieutvecklingsmål. Fattigdom är ofta en av flera orsaker till social utestängning, diskriminering och barns utsatthet. Kommersiell sexuell exploatering av barn finner dock sin grundorsak i en efterfrågan på sex med barn, och den organiserade brottsligheten som är beredd att profitera på barns utsatthet.

102. Europaparlamentet uppmanar till att överväga möjligheten att tillhandahålla psykosocialt och emotionellt stöd till barn som lever under svåra förhållanden, såsom väpnade konflikter eller kriser, till tvångsförflyttande barn och barn som lever i extrem fattigdom.

103. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sin skyldighet att hjälpa till och skydda alla barn mot riskerna för undernäring, sjukdom och misskötsel, oavsett barnens eller deras föräldrars sociala situation och/eller rättsliga ställning.

104. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till ett direktiv som täcker alla de former av diskriminering som avses i artikel 13 i EG-fördraget och alla de områden som omfattas av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung[12].

105. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fästa särskild uppmärksamhet vid alla former av diskriminering av barn, bland annat diskriminering av barn som lider av inlärningssvårigheter (exempelvis dyslexi, dyskalkyli, dyspraxi) eller andra former av funktionshinder.

106. Europaparlamentet gläds åt att det finns många frivilligorganisationer och volontärer som arbetar för att främja vänskap och solidaritet mellan de mest missgynnade barnen och barn med olika social bakgrund för att bekämpa extrem fattigdom och social utslagning. EU-institutionerna och medlemsstaterna uppmanas att se till att även de allra fattigaste barnen kan dra nytta av gemenskapsprojekten och att projekten inom den europeiska volontärtjänsten ger dessa organisationer möjlighet att ta emot unga volontärer.

107. Europaparlamentet begär framför allt att romska barn och barn som tillhör andra nationella minoriteter omfattas av riktade åtgärder, särskilt för att se till att de inte utsätts för diskriminering, segregation, social utestängning, utslagning i skolan och utnyttjande, vilket är vanligt bland romska barn. Medlemsstaterna uppmanas också att sträva efter att åtgärda det faktum att romska barn är överrepresenterade på institutioner för personer med psykiska funktionshinder. Parlamentet begär också att man ska främja utbildningskampanjer, åtgärder för att motverka att ungdomar avslutar sin skolgång i förtid samt förebyggande hälsoskydds- och stödprojekt, bland annat vaccinationer.

108. Europaparlamentet anser att EU bör sätta upp ett mål om att det inte ska finnas hemlösa barn eller gatubarn inom EU. Parlamentet efterlyser lämpliga och riktade åtgärder för att hjälpa hemlösa barn och gatubarn eftersom de flesta av dem är mycket traumatiserade och socialt utestängda, inte får formell utbildning eller hälsovård, lätt kan bli offer för människohandel (till exempel prostitution, organhandel och olagliga adoptioner), narkotikaberoende och brottslighet eller ofta är tvungna att tigga.

109. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att betrakta problemen för tusentals gatubarn och barn som tvingas till tiggeri som en allvarlig social och människorättslig fråga. Medlemsstaterna uppmanas också att införa påföljder mot de personer som bär ansvaret för att barn tvingas till tiggeri.

110. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen, medlemsstaterna och föreningarna i det civila samhället att se till att alla barn får möjlighet att tillhöra en grupp eller en förening för barn, så att det blir möjligt för dem att träffa andra barn och utbyta tankar med dem. Det krävs stödåtgärder av vuxna som tillåter varje barn att ha sin plats i gruppen och uttrycka sig. Därför begär parlamentet att medlemsstaterna och de relevanta lokala myndigheterna uppmuntrar projekt som är inriktade på att låta barnen komma till tals, till exempel kommunala barnråd eller barnparlament, och att samtidigt se till att även de mest utstötta barnen är delaktiga.

111. Europaparlamentet begär att man ska överväga möjligheten att ta fram ett gemenskapsinstrument för adoptioner som utvecklas i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter och andra relevanta internationella standarder. Detta gemenskapsinstrument bör förbättra informationstjänsternas kvalitet, förberedandet av internationella adoptioner, handläggningen av internationella adoptionsansökningar och uppföljningstjänsterna efter en adoption. Det bör beaktas att alla internationella konventioner om skydd för barns rättigheter erkänner de övergivna och föräldralösa barnens rättighet till en familj och till omvårdnad.

112. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att agera för att tillförsäkra barns grundläggande rätt till en familj. Medlemsstaterna uppmanas därför att ta fram effektiva lösningar för att förhindra att barn överges och att övergivna och föräldralösa barn spärras in på institutioner. Barnets bästa måste alltid komma i första rummet, så som det föreskrivs i FN:s konvention för barnets rättigheter.

113. Europaparlamentet anser att adoptioner kan ske inom barnets hemland eller genom att hitta en familj genom internationella adoptioner, i enlighet med nationell lagstiftning och internationella konventioner. Att placera barn på barnhem bör bara vara en provisorisk lösning. Ett alternativ kan vara att låta barnen komma till fosterfamiljer. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att, tillsammans med Haagkonferensen, Europarådet och barnorganisationer, skapa en ram som garanterar insyn, en effektiv uppföljning av dessa barns utveckling och att samordna sina åtgärder så att handel med barn förhindras. Medlemsstaterna uppmanas att ta särskild hänsyn till barn med särskilda behov, till exempel barn som behöver läkarvård och funktionshindrade barn.

114. Europaparlamentet framhåller att ungdomsbrottslingar upplever ett socialt utanförskap som i praktiken ofta gör det omöjligt för dem att återanpassas till samhället. Medlemsstaterna uppmanas därför att vidta åtgärder till förmån för ungdomar som tidigare varit på barnhem eller institutioner så att dessa personer med hjälp av stödåtgärder kan planera sin yrkesframtid och lättare integreras i samhället.

115. Europaparlamentet konstaterar att de barn som tar hand om föräldrar eller syskon med särskilda behov ska ha rätt till särskilt riktat stöd.

116. Europaparlamentet påpekar man i den kommande EU-strategin bör erkänna familjens viktiga roll som den samhällsinstitution som har huvudansvaret för barnets överlevnad, skydd och utveckling. Barnets rättigheter bör beaktas fullt ut vid strävandena att förena yrkesliv, familjeliv och arbetstid, där särskilt situationen för mödrar som själva har funktionshinder eller som har barn med funktionshinder ska lyftas fram, samt vid utarbetandet av strategier för statliga och/eller privata stödåtgärder för barn och deras föräldrar, för att båda föräldrarna ska kunna klara av och dela på ansvaret för uppfostran och omvårdnad. Det ska erkännas att alltfler människor nuförtiden lever i alternativa familjestrukturer som inte stämmer överens med bilden av den traditionella kärnfamiljen med mamma, pappa och deras biologiska barn.

117. Europaparlamentet anser att det är viktigt att ta full hänsyn till barns rättigheter i frågan om att förena arbetsliv, privatliv och arbetstid.

118. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avskaffa alla restriktioner i föräldrars möjligheter att träffa sina barn till följd av nationella olikheter, i synnerhet när gäller rätten att tala ett annat språk än landets officiella. Avskaffade restriktioner i samband med en konflikt mellan föräldrarna i ett internationellt äktenskap bör innebära full frihet att tala det språk som barnet och föräldern väljer, med vederbörlig hänsyn till eventuella domstolskrav på att mötena ska vara övervakade.

119. Europaparlamentet välkomnar tillsättandet av barnombudsmän och uppmanar samtliga medlemsstater att underlätta inrättandet av en sådan tjänst både nationellt och lokalt.

Barnarbete

120. Europaparlamentet betonar att det är av central betydelse att se till att de barn som i rättslig bemärkelse är tillräckligt gamla för att få anställning avlönas i enlighet med principen om lika lön för lika arbete.

121. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de överläggningar som hålls av människorättskommittéer och undergrupper som inrättats inom ramen för handels- och samarbetsavtal fokuserar på problemet med barnarbete och skyddet av barn mot varje form av övergrepp, utnyttjande och diskriminering.

122. Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att se till att all politik, både intern och extern, i medlemsstaterna och i EU, strävar efter att eliminera alla former av barnarbete. Heltidsutbildning är den bästa lösningen på problemet för såväl flickor som pojkar, både för att förebygga utnyttjande av barn och för att i framtiden bryta den onda cirkeln med analfabetism och fattigdom.

123. Europaparlamentet fördömer kraftigt alla former av barnarbete, slavarbete och tvångsarbete samt annat arbete som har negativa konsekvenser för barns hälsa och säkerhet. Kommissionen och rådet uppmanas att i större utsträckning göra en koppling mellan EU:s handel med och bistånd till tredjeländer och dessa länders tillämpning av ILO-konventionen om förbud mot och omedelbara åtgärder för avskaffandet av alla former av barnarbete.

124. Europaparlamentet påpekar att produkter som säljs i EU kan ha tillverkats av barnarbetare. Kommissionen uppmanas att genomföra ett system som gör att barn som utnyttjats som barnarbetare kan söka upprättelse gentemot europeiska företag inför medlemsstaternas nationella domstolar. Vidare uppmanas kommissionen att se till att hela distributionskedjan följer gällande bestämmelser, och att det framför allt utarbetas mekanismer som gör huvudleverantören ansvarig i Europa i de fall brott mot FN‑konventionerna om barnarbete förekommer i någon del av distributionskedjan. EU uppmanas därför att bland annat tillämpa det allmänna preferenssystemet för att effektivare bekämpa exploateringen av barnarbetare i olika delar av världen och vidta särskilda åtgärder mot farligt arbete, som många barn tvingas utföra.

Barn till invandrare, asylsökande och flyktingar

125. Europaparlamentet begär att barnets bästa ska tillgodoses och att särskild uppmärksamhet ska riktas åt situationen för flyktingbarn, asylsökande och migrerade barn, och barn vars föräldrar är asylsökande, flyktingar eller olagliga invandrare, så att man ser till att dessa barn kan åtnjuta sina rättigheter oavsett deras föräldrars rättsliga ställning och så att man ser till att dessa barn inte lider av konsekvenserna av en situation som de inte kan hållas ansvariga för, och att deras särskilda behov beaktas. Man bör särskilt se till att familjesammanhållningen bevaras, om detta ligger i barnets intresse.

126. Europaparlamentet begär att särskild uppmärksamhet riktas mot ensamkommande barn i alla slags migrationsärenden, eftersom den organiserade brottsligheten utnyttjar alla möjligheter att föra in ett barn i ett land för att kunna exploatera barnet. Därför måste medlemsstaterna vara uppmärksamma och se till att det finns ”child protection policies” i alla tänkbara situationer.

127. Europaparlamentet oroar sig över de många slag av rättskränkningar som just flickor med invandrarbakgrund drabbas av och vädjar till medlemsstaterna att förbjuda huvuddukar och slöjor av typ hijab, åtminstone i grundskolan, för att bättre förankra barnens rätt att vara barn och garantera dem en verklig valfrihet utan tvång längre fram i livet.

128. Europaparlamentet begär att invandrarbarn ges tillträde till utbildning och att det ur ett interkulturellt perspektiv inrättas program och avsätts resurser med särskild inriktning på utsatta barn och barn utan medföljande vuxen.

129. Europaparlamentet påminner om att de internationella bestämmelserna om skydd av barn även gäller ensamma flyktingbarn som kommer till EU:s territorium genom olaglig invandring. Alla lokala, regionala och nationella myndigheter och EU-institutioner uppmanas att samarbeta i största möjliga utsträckning i fråga om omhändertagandet av de ensamkommande flyktingbarnen. Kommissionen uppmanas också att införa förfaranden för internationellt stödsamarbete med ursprungsländerna utanför EU. Förfarandena ska garantera att barnen återsänds till sina respektive ursprungsländer på korrekt sätt. Dessutom bör det inrättas mekanismer för omhändertagande av dessa minderåriga efter det att de återvänt till sina ursprungsländer, antingen till sina biologiska familjer eller via system eller institutioner som kan garantera dem ett fullgott skydd.

130. Europaparlamentet begär att skyddet av barns rättigheter ska ges en framträdande roll när det gäller att enligt medbeslutandeförfarandet anta nya instrument som ska ligga till grund för det gemensamma asylsystemet. Parlamentet begär att det för detta ändamål ska vidtas särskilda åtgärder som tar vederbörlig hänsyn till barnens utsatthet. Barn bör i synnerhet förses med tillräckligt tillträde till asylsystemet, rådgivning i barnrelaterade förfaranden med vederbörlig hänsyn till de individuella grunderna för asyl för ett barn i en familj som söker asyl och en vidare syn på familjeåterförening inom asylprocessen.

131. Europaparlamentet uppmärksammar den särskilda situationen för migrerade barn som separerats från båda sina föräldrar eller sin tidigare juridiska eller normala vårdnadshavare och ber att behovet av en engagerad EU-åtgärd om rätt till hjälp för ensamma barn beaktas. Åtgärden bör ta hänsyn till tillträde till området, utnämning av vårdnadshavare och deras roll, rätten att bli lyssnad på, mottagningsförhållanden och åtgärder för att spåra familjen samt eventuellt även hållbara lösningar.

132. Europaparlamentet uppmärksammar att barn utan medföljande vuxen, statslösa barn och barn som inte registrerades vid födseln är särskilt utsatta. Medlemsstaterna uppmanas att vidta särskilda åtgärder baserade på vad som är bäst för det enskilda barnet, enligt definitionen i FN:s konvention om barnets rättigheter och den definition som gjorts av FN:s flyktingkommissariat.

133. Europaparlamentet understryker vikten av utbildning, och anser att utbildningen bör vara jämställd och fri från användning av våld eller kroppsaga. Kommissionen uppmanas att avsätta nödvändiga resurser för att förebygga alla typer av våld inom flyktinggrupper, särskilt könsbetingat våld och sexuellt utnyttjande, genom att inrätta utbildnings- och informationsprogram avseende kön, mänskliga rättigheter, sexuell och reproduktiv hälsa, kvinnlig könsstympning och hiv/aids. Dessa program bör rikta sig till både flickor och pojkar.

134. Europaparlamentet framhåller den klyfta som finns mellan lagstiftning och praxis när det gäller genomförandet av europeiska asylinstrument och de stora skillnader som alltjämt råder mellan hur barn med flyktingstatus behandlas i de olika medlemsstaterna.

135. Europaparlamentet påpekar att 5 procent av de asylsökande är minderåriga utan medföljande vuxen, vilket tyder på att det finns ett behov av att utse välutbildade vårdnadshavare för ensamkommande barn för att ta tillvara deras intressen efter ankomsten till värdlandet. Parlamentet kräver en förbättring av barns levnadsvillkor på mottagningsanläggningarna och beklagar att man inte tar hänsyn till barn vid asylförfaranden.

136. Europaparlamentet uppmärksammar att många av de risker som flyktingbarn utsätts för även gäller barn som har tvångsförflyttats inom sina egna länder.

137. Europaparlamentet hävdar att barn endast bör skickas tillbaka till sina ursprungsländer om man har förvissat sig om att det är säkert, och framhåller behovet av att spåra och återförena familjer. Det måste vara förbjudet att skicka tillbaka barn vid risk för allvarlig skada genom exempelvis barnarbete, sexuellt utnyttjande, våld, risk för kvinnlig könsstympning eller social utslagning, eller inblandning i en väpnad konflikt.

138. Europaparlamentet framhåller behovet av att förbättra insamlingen av uppgifter om barn som söker flyktingstatus, barn som olagligen uppehåller sig i en annan stat utan att söka flyktingstatus, utfallet av asylförfaranden och framtiden för dessa barn till följd av ett slutligt positivt eller negativt beslut om deras asylansökan för att förhindra att dessa barn försvinner ut i det okända eller faller offer för brottsliga handlingar.

139. Europaparlamentet understryker utvandringens negativa följder och den osäkra situationen för barn som lämnats kvar ensamma i sitt land av föräldrar som har utvandrat. Parlamentet betonar behovet av att garantera omfattande omsorg om, integration av och utbildning för sådana barn samt återförening med deras familjer när detta är möjligt.

140. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera möjligheten för barn som föds i EU, oavsett föräldrarnas rättsliga status, att erbjudas europeiskt medborgarskap.

141. Europaparlamentet påpekar att administrativt kvarhållande av barn till invandrare endast bör ske i undantagsfall. Barn som åtföljs av sina familjer får kvarhållas endast som en sista utväg, under kortast möjliga tid, och om detta ligger i deras intresse i enlighet med artikel 37 b i internationella konventionen om barnets rättigheter. Minderåriga utan medföljande vuxen får inte kvarhållas eller avvisas.

142. Europaparlamentet påminner om att barn till migranter har rätt till utbildning och fritidsaktiviteter.

Barnets rätt till information

143. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta ett effektivt system för att se till att barn, i såväl hemmen som skolorna och i förhållande till deras ålder och mognad, får information om och ges möjlighet att utöva sina rättigheter.

144. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra det lättare för unga flickor att få information och upplysning om reproduktiv hälsa och tjänster inom området reproduktiv hälsa.

145. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkra kvaliteten på barnomsorgen, inklusive fortlöpande yrkesutbildning och utbildning i barns rättigheter, goda arbetsvillkor och rimlig lön för dem som arbetar inom barnomsorgen, eftersom förskolorna och deras personal ger barnen en stabil grund för framtiden samtidigt som också föräldrarna gynnas, inte minst genom att mödrarnas och de ensamstående mödrarnas arbetsbörda minskas, vilket i sin tur bidrar till att minska fattigdomen bland kvinnor och följaktligen också bland barn.

146. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en samordnad insats för att hjälpa partnerländerna att uppnå målet med allmän kostnadsfri grundskoleutbildning (millennieutvecklingsmål 2). Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att anslå tillräckliga medel för programmet Utbildning för alla (Education for All – Fast Track Initiative).

147. Europaparlamentet betonar behovet av att särskilt uppmärksamma millennieutvecklingsmål 3 om jämställdhet mellan könen och att utbilda flickor, anställa och utbilda lokala kvinnliga lärare, avskaffa varje form av manlig dominans i kursplanerna, placera skolorna närmare de samhällen som utnyttjar deras tjänster samt erbjuda ändamålsenliga sanitära inrättningar. Skolorna ska vara ”säkerhetszoner” där barnens rättigheter skyddas, och sexuella trakasserier och våld i och runt skolorna ska med kraft förebyggas och kan inte tolereras.

148. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja projekt för gemensamt boende med flera generationer (hus med generationsboende) för att göra det möjligt för barn att växa upp tillsammans med äldre och på motsvarande sätt för de äldre att kunna använda sig av ett socialt kontaktnätverk och bidra till barnens utveckling genom att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

149. Europaparlamentet understryker att rätten till utbildning är en grundförutsättning för barns sociala utveckling och att alla barn måste ges tillgång till utbildning på grundval av deras individuella färdigheter samt oberoende av etnisk bakgrund, sociala bakgrund eller familjeförhållanden.

150. Europaparlamentet anser att barn bör ha tillgång till utbildning oberoende av vilken ställning de själva eller deras föräldrar har. Det är viktigt att invandrar- och/eller flyktingbarn ges möjlighet att gå i skolan.

151. Europaparlamentet betonar att rätten till utbildning på grundval av lika möjligheter och icke-diskriminering bör erkännas i den framtida strategin.

152. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att trycka på att det i läroplanerna ska ingå undervisning i mänskliga rättigheter och i den gemensamma värdegrund som ligger till grund för det demokratiska medborgarskapet.

153. Europaparlamentet begär att en av prioriteringarna i strategin ska vara att anta en konsekvent uppsättning åtgärder för att se till att barn med funktionshinder får sina rättigheter tillgodosedda. Syftet bör vara att sätta stopp för varje form av diskriminering och främja de funktionshindrade barnens integrering i utbildningsväsendet, det sociala livet och yrkeslivet under livets alla skeden.

154. Europaparlamentet rekommenderar också kommissionen och medlemsstaterna att undersöka funktionshindrade elevers särskilda behov och att skapa möjlighet till individuellt anpassad skolgång som främjar barnens integrering i samhället.

155. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt integrerad utbildning av barn med funktionshinder för att på så sätt se till att de på ett problemfritt sätt integreras i samhället medan de fortfarande går i skolan och för att öka friska icke-funktionshindrade barns tolerans inför funktionshinder och sociala skillnader.

156. Europaparlamentet begär att åtgärder ska vidtas för att man mer beslutsamt ska kunna ta itu med frågor som rör diskriminering, social mångfald, spridning av tolerans i skolorna och förmedling av kunskaper om hälsosamt leverne, näringslära, förebyggande av alkohol- och drogmissbruk och överkonsumtion av läkemedel, psykotropa ämnen och andra rusframkallande ämnen samt lämplig undervisning om sexuell hälsa.

157. Europaparlamentet påminner om att tidig barnomsorg i kollektiva strukturer (daghem, skola) är ett av de bästa sätten för att åstadkomma balans mellan yrkes‑ och familjeliv. Dessutom är det ett sätt att redan i ett tidigt skede av barnens utveckling se till att de får lika möjligheter och blir socialt kompetenta.

158. Europaparlamentet påpekar att det är oberättigat och därmed oacceptabelt att på kulturella eller religiösa grunder hindra flickor från att delta i skolundervisning och idrott, såsom simning.

159. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge alla barn gratis eller förmånligt tillträde till lek- och idrottsanläggningar som passar deras ålder.

Hälsa

160. Europaparlamentet pekar på det oroande faktumet att fetma, i synnerhet bland barn, blir allt vanligare i Europa. Enligt uppskattningar finns det över 21 miljoner överviktiga barn i EU och siffran ökar med 400 000 årligen. Kommissionen uppmanas att lägga fram förslag för att reglera aggressiv och vilseledande reklam och att förbättra bestämmelserna om livsmedelsmärkning för förädlade livsmedel för att ta itu med det växande problemet med fetma.

161. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras relevanta myndigheter att göra sitt yttersta för att garantera att barn får leva i en hälsosam fysisk miljö med tanke på den oproportionerliga inverkan som föroreningar och dåliga levnadsförhållanden har på unga. Vederbörlig uppmärksamhet bör även fästas vid förhållandena i barnens inlärningsmiljö. Dessutom bör det införas lämpliga standarder.

162. Europaparlamentet påminner om barns rätt till hälsa och särskilt ungdomars rätt till sexuell och reproduktiv hälsa och betonar att hälsoskyddet för mödrar måste utgöra en väsentlig del i den kommande strategin för barnets rättigheter, som bör främja levnads- och arbetsförhållanden som är anpassade efter gravida eller ammande kvinnor, och håller fast vid att gällande lagstiftning som garanterar kvinnliga arbetstagares rättigheter ska följas, liksom lika och allmän tillgång för alla kvinnor till offentlig mödravård av god kvalitet, både före och efter födseln, för att minska mödra- och spädbarnsdödligheten samt överföringen av sjukdom från mor till barn. Parlamentet betonar föräldraledighetens enorma vikt för barnets utveckling, i synnerhet genom en nära kontakt med modern inte bara under de första månaderna efter födseln utan också under barnets första år.

163. Europaparlamentet gläds åt att kommissionen erkänner att barn har mycket olika behov under olika utvecklingsstadier i sina liv, från födseln till vuxen ålder. Parlamentet påminner om barns rätt till bästa uppnåeliga hälsa och, i synnerhet, ungdomars rätt till sexuell och reproduktiv hälsa och familjeplanering. Detta måste därför utgöra en del av den framtida strategin för barnets rättigheter.

164. Europaparlamentet konstaterar att barns rättigheter, såsom de framställs i FN:s konvention om barnets rättigheter, rör alla människor under 18 års ålder och att ungdomars särskilda behov av hälsa och rättigheter i fråga om sexualitet och reproduktivitet måste erkännas.

165. Europaparlamentet betonar vikten av att främja politik om sexuell och reproduktiv hälsa för att minska och eventuellt förhindra sexuellt överförbara infektionssjukdomar (hiv/aids), oönskade graviditeter och olagliga och riskfyllda aborter för unga kvinnor och förhindra unga människors brist på förståelse för sina egna behov av reproduktiv hälsa.

166. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda barn till aidssjuka föräldrar, och framhåller behovet att uppfylla millennieutvecklingsmål 5 (Förbättra mödrahälsan), millennieutvecklingsmål 4 (Minska barnadödligheten) och millennieutvecklingsmål 6 (Bekämpa hiv/aids, malaria och andra sjukdomar). Parlamentet efterlyser också investeringar i forskning om och utveckling av pediatrisk antiretroviral behandling, i tillhandahållandet av sängnät som skydd mot malaria och i främjandet av immunisering via GAVI Alliance (tidigare kallat Global Alliance for Vaccines and Immunisation).

167. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla sexualupplysning, information och rådgivning för att öka medvetenheten och respekten för sexualiteten och att hindra oönskade graviditeter och spridning av hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar samt att underlätta tillgången till och informationen om olika preventivmedel.

168. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla barn och ungdomar, vare sig de går i skolan eller inte, får anpassad och utförlig vetenskaplig information om sexuell och reproduktiv hälsa för att de ska kunna göra välgrundande val om frågor som rör deras personliga välbefinnande, inklusive förebyggande av sexuellt överförbara sjukdomar och hiv/aids.

169. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att både inom och utanför EU främja lika tillgång till utbildning på samtliga nivåer liksom till hälsovård för flickor och pojkar. Man bör särskilt uppmärksamma utsatta barn och alldeles särskilt dem som tillhör etniska och sociala minoritetsgrupper.

170. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra mera för att bekämpa alkoholrelaterade skador bland kvinnor och barn genom att

a)   ge kvinnor bättre information om FAS, fetalt alkoholsyndrom,

b)   tillhandahålla tillräcklig hälsovård och rådgivning för kvinnor med alkoholproblem, både under och efter graviditeten, och även för kvinnor och barn i familjer där det finns problem med alkohol- och drogmissbruk,

c)   införa strängare regler för reklam för alkoholhaltiga drycker och sponsring av idrottsevenemang av alkoholindustrin, såsom att förbjuda reklam mellan kl. 06.00 och 21.00 och förbjuda alkoholreklam med innehåll riktat till barn (till exempel dataspel och tecknade serier) för att barnen inte ska få en positiv bild av alkohol samt

d)   förbjuda alkoholhaltiga drycker som till utseendet knappast skiljer sig från godis och leksaker, eftersom barn inte kan skilja mellan alkoholhaltiga och alkoholfria drycker.

171. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att förutsättningar finns för att samtliga barn ska kunna få tillträde till alla typer av sjukvård på alla nivåer, och vid behov vidta positiva åtgärder för att göra det möjligt för missgynnade grupper att utnyttja sjukvårdsalternativ som de annars inte skulle ha tillträde till.

172. Europaparlamentet påminner om att det i rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar[13] fastställs anställningsrättigheter för gravida och ammande kvinnor, enligt vilka det krävs att arbetsgivarna måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att varken kvinnan eller fostret utsätts för hälsorisker på arbetsplatsen.

173. Europaparlamentet begär att miljöpåverkan på hormonsystemet, nervsystemet, det psykiska systemet och immunsystemet undersöks och utvärderas. Parlamentet begär också att barnkonsekvensbedömningar införs för all trafikplanering och fysisk planering, och att man inför en positiv märkning av importerade leksaker som tillverkats utan barnarbete.

Födelseregistrering

174. Europaparlamentet erkänner varje barns rätt att genom födelseregistrering få ett rättsligt erkännande av att det finns och att det har rätt till nationalitet och identitet, oberoende av barnets kön eller etniska ursprung eller föräldrarnas nationalitet eller status som flyktingar, invandrare eller asylsökande.

175. Europaparlamentet inser att födelseattester bidrar till att skydda ett barn mot rättighetskränkningar som beror på tvivel om hans eller hennes ålder eller identitet. En noggrann födelseregistrering förhindrar handeln med barn och barns organ, begränsar olagliga adoptioner och gör det omöjligt att hävda att ett barn är äldre än vad det är i syfte att framtvinga tidigt äktenskap, militär värvning av minderåriga, sexuellt utnyttjande, barnarbete[14] och rättslig behandling av minderåriga enligt samma regler som gäller för vuxna.

176. Europaparlamentet framhåller att barn som inte registrerats är ännu mer utsatta på grund av att de är ”osynliga” och att kränkningar av deras rättigheter sannolikt inte påtalas.

177. Europaparlamentet beklagar att det i vissa länder förekommer könsdiskriminering i samband med födelseregistreringen genom lagstiftning och praxis som strider mot konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor. Detta inbegriper fall då ensamstående mödrar nekas registrering, moderns nationalitet inte erkänns och diskriminering vid registreringen av flickor som inte går i skolan i de fall då registreringen grundar sig på utbildningssystemet.

178. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och organisationer som försvarar barns rättigheter samt biståndsorganisationer att delta i verksamhet för att informera om behovet av födelseregistrering i tredjeländer. Barn som saknar födelseattest kan komma att nekas tillgång till skolor, hälsovård och materiellt bistånd från staten eller möjligheten att få eventuella arvsrättigheter erkända. Parlamentet begär att åtgärder främjas för att tillse att alla personer tillhandahålls sådana tjänster till dess att en officiell registrering kan göras.

179. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förmå medlemsstaterna att bilda varaktiga registreringssystem som gäller från nationell nivå till bynivå med gratis tillträde för hela befolkningen, däribland dem som lever i avlägsna områden, genom att vid behov inrätta mobila registreringsenheter, erbjuda lämplig utbildning för folkbokföringspersonal och anslå tillräckligt med medel för att finansiera dessa initiativ.

180. Europaparlamentet uppmanar gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att säkra en effektiv samordning av sin politik för främjande av födelseregistrering, särskilt med FN och berörda FN-organ, i syfte att komma överens om en gemensam agenda som främjar en effektiv insats på global nivå.

Barn i väpnade konflikter

181. Europaparlamentet betonar det avgörande behovet av att genomföra EU:s riktlinjer om barn i väpnade konflikter.

182. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i sina nationella lagar och att undersöka, åtala och straffa alla som olagligen har värvat barn till väpnade styrkor/grupper eller utnyttjat dem till att aktivt delta i konfliktsituationer för att därmed se till att alla ansträngningar görs för att sätta stopp för den straffrihetskultur som råder för dessa brott.

183. Europaparlamentet välkomnar uppdateringen av Kapstadsprinciperna från 1997 genom de åtaganden som antogs i Paris 2007 för att skydda barn mot att olagligen värvas eller utnyttjas av väpnade styrkor eller grupper och uppmanar alla stater att anta dem.

184. Europaparlamentet anser att det krävs åtgärder för att se till att behandlingen av frihetsberövade barn följer internationell humanitär lagstiftning och människorättslagar, med hänsyn till deras särskilda ställning som barn, och för att förbjuda att barn kvarhålls tillsammans med vuxna, med undantag för föräldrar med små barn. Parlamentet betonar behovet av att främja program för att skapa en medvetenhet hos tjänstemän och annan personal inom rätts- och polisväsendet i de länder där det har konstaterats att pojkar och flickor används som soldater.

185. Europaparlamentet framhåller behovet av att behandla barn enligt bestämmelserna om ungdomsrättsvård och att hitta alternativ till rättsprocesser. Parlamentet kräver att specialiserade ungdomsåklagare och advokater verksamma inom det socialrättsliga området ska assistera barnen vid rättegångar samt att man bildar sannings- och försoningskommissioner.

186. Europaparlamentet ställer krav på återintegrering och fysisk, social och psykisk rehabilitering av före detta barnsoldater och andra barn som drabbats av väpnade konflikter. Parlamentet begär också att dessa barn ska återförenas med sina familjer, erbjudas alternativ vård om en återförening inte är möjlig och kurser där barnen kan ta igen det de har missat i skolan. Dessutom måste det spridas information om hiv/aids. Parlamentet understryker behovet av att åtgärda de särskilda bristerna i återintegreringen av flicksoldater, som ofta är socialt utstötta och marginaliserade, genom att avsätta särskilda resurser för att inrätta program som rör utbildning, sexuell hälsa, psykologiskt stöd och familjerådgivning.

187. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste vidta gemensamma diplomatiska åtgärder varje gång det inkommer uppgifter om att barn värvats till krigsförband eller väpnade grupper.

188. Europaparlamentet konstaterar att nödåtgärder riktade till barn i konfliktdrabbade instabila länder sällan omfattar lämplig utbildning. Kommissionen uppmanas att stödja utbildningsverksamhet, inklusive genomförandet av de miniminormer som utformats av Inter-Agency Network for Education in Emergencies, både i nödsituationer och i övergångsfasen från kris till utveckling.

189. Europaparlamentet betonar att avsaknaden av en slutgiltig lösning på låsta konflikter skapar en situation där rättsstatsprincipen åsidosätts och mänskliga rättigheter kränks i berörda områden. Detta utgör ett stort hinder för att garantera att barnets samtliga rättigheter respekteras. Parlamentet efterlyser åtgärder för att uppmärksamma barns och deras familjers särskilda behov i områden där det förekommer en låst konflikt.

Barn och demokrati

190. Europaparlamentet betonar barnens rätt att växa upp i ett fritt och öppet samhälle där mänskliga rättigheter och yttrandefrihet respekteras och där inga dödsstraff längre tillämpas, i synnerhet inte på minderåriga personer.

191. Europaparlamentet betonar att barnens situation i odemokratiska stater är mycket otrygg och uppmanar kommissionen att ta hänsyn till denna människogrupp.

192. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta tag i frågan om att öka barnens och ungdomarnas politiska medvetenhet i tredjeländer där demokratin är begränsad, så att dessa unga människor kan utvecklas till politiskt medvetna medborgare.

193. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att betona vikten av att unga människor ges möjlighet att uttala sina åsikter frivilligt via (politiska) ungdomsorganisationer.

o o o

194.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, den mellanstatliga arbetsgruppen ”Europe de l'Enfance”, det europeiska nätverket med nationella myndigheter som övervakar barns rättigheter (ChildONEurope), Europarådet, FN:s kommitté för barnets rättigheter, Unicef, Internationella arbetsorganisationen (ILO), FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och Världshälsoorganisationen (WHO).

  • [1]  EUT C 303, 14.12.2007, s. 1.
  • [2]  EUT L 53, 22.2.2007, s. 1.
  • [3]  http://www.savethechildren.net/alliance/where_we_work/europegrp_haveyoursay.html
  • [4]  EUT C 300 E, 9.12.2006, s. 259.
  • [5]  http://ec.europa.eu/justice_home/cfr_cdf/doc/thematic_comments_2006_en.pdf
  • [6]  EUT L 13, 20.1.2004, s. 44.
  • [7]  http://www.savethechildren.net/alliance/where_we_work/europegrp_haveyoursay.html
  • [8]  I ILO-konventionen nr 182 om de värsta formerna av barnarbete sägs det uttryckligen att människohandel är en av de värsta formerna av utnyttjande.
  • [9]  Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen, den 13 december 2006, om förslaget till ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (P6_TA(2006)0559).
  • [10]  I enlighet med parlamentets lagstiftningsresolution av den 1 juni 2006 om förbud till följd av fällande domar för sexualbrott mot barn (EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 220).
  • [11]  ECPAT, som står för End Child Prostitution, Child Pornography and the Trafficking of Children for Sexual Purposes (stoppa barnprostitution, barnpornografi och människohandel med barn för sexuella syften), är ett internationellt stödnätverk.
  • [12]  EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
  • [13]  EGT L 348, 28.11.1992, s. 1.
  • [14]  Se definitionen i artikel 32.1 i konventionen om barnets rättigheter.

MOTIVERING

I. INLEDNING

Föredraganden vill till att börja med välkomna kommissionens offentliggörande av meddelandet om upprättandet av en strategi för barnets rättigheter. Detta visar att det finns en sann vilja att prioritera denna fråga i EU:s arbete genom att erkänna barn som fullständiga rättssubjekt vars intressen ska beaktas särskilt i all politik och alla åtgärder på EU-nivå[1] och genom att utforma instrument som är ägnade att främja barns rättigheter.

Syftet med detta betänkande är att bemöta meddelandet genom att ta ställning till vissa av kommissionens förslag och genom att lägga fram nya förslag. Utöver de ”strategiska” aspekter av mer allmän karaktär som i första hand kommer att behandlas tas det upp några specifika områden som ligger inom utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheters ansvarsområde och där barns rättigheter bör bli föremål för riktade åtgärder.

Strategin bör främjas och utvecklas genom positivt erkännande av barns rättigheter, däribland rätten att ha en familj, rätt till utbildning, social integration, hälso‑ och sjukvård, lika möjligheter och idrott, vilka bör utgöra grunden för att skapa ett barnvänligt samhälle och ett samhälle som är anpassat till barn, där de känner sig skyddade och är aktörer.

Föredraganden vill i detta sammanhang understryka att betänkandet inte är avsett att utgöra en förteckning över problem som bör lösas eller rättigheter som bör prioriteras.

Det är viktigt att poängtera att detta betänkande föreslås som diskussionsunderlag för kommissionens meddelande mot bakgrund av de många debatter som har hållits i Europaparlamentet (sammanträden med skuggföredraganden, med arbetsgruppen bestående av föredragande från olika rådgivande utskott, möten med experter, expertutfrågningar etc.), i synnerhet den gemensamma utfrågningen som genomfördes den 17 april 2007 och det första europeiska forumet om barns rättigheter vilket ägde rum den 4 juni 2007 i Berlin.

Dessutom kommer de viktiga prioriteringarna för EU:s framtida arbete att fastställas (efter det omfattande samråd som kommissionen avser att inleda) på grundval av ett dokument som ska offentliggöras 2008.

II. HUVUDLINJERNA I STRATEGIN FÖR BARNETS RÄTTIGHETER

1. Den rättsliga grunden

Barnets rättigheter ingår i de mänskliga rättigheter som EU och medlemsstaterna är skyldiga att respektera, enligt framför allt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna från 1950, vilken det hänvisas till i artikel 6.2 i EU‑fördraget. Samtliga medlemsstater har för övrigt ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter som är den främsta referensramen när det gäller barns rättigheter. Det bör emellertid påpekas att även om den sistnämnda konventionen är av mer specifik karaktär så innehåller den till skillnad från Europakonventionen ingen sanktionsmekanism som gör det möjligt att garantera att den efterlevs.

Hittills har EU inte upprättat någon egen särskild rättslig grund för barnets rättigheter.

Det är dock viktigt att understryka att om konstitutionsfördraget antogs skulle det vara en rättslig ram för Europeiska unionen som skulle vara betydligt mer adekvat i fråga om barnets rättigheter. Artikel I‑3 i konstitutionsfördraget (”EU:s mål”) innehåller direkta hänvisningar till barnets rättigheter och artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (vilken endast gäller barnets rättigheter) skulle därmed bli tvingande.

Om Europeiska rådet, som planerat, snart ger klartecken till sammankallandet av en ny regeringskonferens ska parlamentet yttra sig i enlighet med artikel 48 i EU‑fördraget. Då måste vi se till att det som har åstadkommits på området för barnets rättigheter inte ifrågasätts, utan tvärtom bekräftas eller till och med konsolideras.

Man måste också fråga sig om det är lämpligt för EU att bli en part, inte bara i Europakonventionen som planerat, utan också i andra av Europarådets konventioner – en fråga som väcktes av Europarådets företrädare under utfrågningen den 17 april[2]. Sålunda måste möjligheten för gemenskapen och/eller unionen att till exempel ansluta sig till konventionerna om cyberkriminalitet[3], utövandet av barnets rättigheter[4], adoption[5], eller sexuellt utnyttjande[6] undersökas. Det skulle dessutom vara intressant att i ett senare skede undersöka möjligheten för EU att ansluta sig till FN:s konvention om barnets rättigheter.

Faktum är emellertid att många instrument antas på EU‑nivå som direkt eller indirekt påverkar barnets rättigheter trots att det saknas en särskild rättslig grund – därav vikten av att inrätta en kontroll‑ och uppföljningsmekanism vid tiden för antagandet och införlivandet av dessa instrument för att se till att barnets rättigheter vederbörligen beaktas i utarbetandet av instrumenten. Mekanismerna bör följa genomförandet av dessa instrument för att se till att barnens rättigheter respekteras i samband med tillämpningen. Det är det som menas med ”mainstreaming”.

2. Integrering

I april 2005 antog kommissionen ett meddelande vars syfte var att förbättra förenligheten i kommissionens lagstiftningsförslag med artiklarna i stadgan om de grundläggande rättigheterna[7]. Det tycks alltså som om kommissionen eftersträvar tre saker: att genomföra en systematisk och strikt kontroll av att alla grundläggande rättigheter respekteras under utarbetandet av ett lagförslag, att främja en kultur som värnar om de grundläggande rättigheterna samt att göra resultaten av kommissionens kontroll av de grundläggande rättigheterna synligare för övriga institutioner och för allmänheten.

I ett betänkande om detta meddelande[8] framförde parlamentet önskemålet att kommissionen skulle införa ett kapitel i konsekvensanalysen där man särskilt tog upp de grundläggande rättigheterna. Det tycks som att denna begäran bör upprepas och modifieras i den bemärkelsen att det skulle vara bra om kommissionen i samband med vissa lagförslag särskilt uppmärksammade relevanta bestämmelsers eventuella följder för barn. Det behöver inte påpekas att företrädare för det civila samhället och internationella organisationer som är specialister på området bör kunna rådfrågas om sådana förslag. Detta blir ännu viktigare om man beaktar det mervärde som direkt och specifik erfarenhet ger och som företrädarna för det civila samhället och internationella organisationer kan dela med sig av till kommissionens tjänsteavdelningar för att hjälpa dem att upptäcka de potentiella faror som till och med skenbart oförargliga förslag kan medföra för barns rättigheter[9].

Europaparlamentet bör inrätta en särskild enhet, vars sammansättning kvarstår att bestämma, eller en företrädare/försvarare för barnets rättigheter, som kunde bli den förmedlande länken till företrädare från det civila samhället eller till andra organisationer som specialiserat sig på att försvara barns rättigheter. Barn skulle sedan kunna vända sig till denna enhet eller företrädare när de vill lägga fram förslag för att främja barns rättigheter (se nedan).

3. Delaktighet

På området för barns rättigheter är ”delaktighet” ett nyckelord och en grundläggande rättighet som återkommer som ett ledmotiv i broschyrer och förklaringar från icke‑statliga organisationer, institutioner och internationella organisationer som specialiserat sig på området. Föredraganden anser att detta begrepp anknyter till en grundläggande demokratisk princip, nämligen att den enskilde medborgaren har rätt att delta i de beslut som berör honom eller henne.

I det dagliga livet hamnar dock ofta principen om delaktighet i skymundan, trots att barnen ofta är bäst placerade för att identifiera och förstå de utmaningar och problem som rör dem, i synnerhet om sådant som händer i skolan, på gatan, på fritidsgårdarna eller till och med inom familjen, och barn saknar inte idéer om hur förbättringar kan göras.

I betänkandet framhålls och visas att när barn får möjlighet att i överensstämmelse med relevanta rättigheter fritt lämna synpunkter i en fråga som intresserar dem så gör de det gärna[10] och de resultat som uppnåtts är utmärkta.

Detta tillvägagångssätt tillämpades för första gången inom ramen för ett omfattande samråd om kommissionens meddelande som organisationen Rädda Barnen tog initiativ till. Information om resultatet av detta samråd gavs vid den gemensamma utfrågningen den 17 april 2007.

Föredraganden önskar att kommissionen, i enlighet med vad som anges i meddelandet, inrättar en mekanism för samråd med barn eller barns delaktighet vilken ska vara snabb och effektiv för alla frågor som de berörs direkt av.

4. Att skapa en interinstitutionell dynamik

För att skyddet av barnets rättigheter ska bli synligare och effektivare borde man förbättra arbetssättet i de organ som redan har inrättats i detta syfte av de olika institutionerna och förstärka kommunikationen och samarbetet dem mellan. Vid behov borde även nya organ inrättas.

Inom kommissionen har en samordnare för barnets rättigheter nyligen utsetts vars verksamhet emellertid borde kunna stödja sig på en enhet med tillräckligt kvalificerad personal och tillräckliga ekonomiska medel. I övrigt kunde man som en förlängning av den nuvarande arbetsgruppen för grundläggande rättigheter inom kommissionen utse en kommissionsledamot för mänskliga rättigheter i samband med tillsättningen av nästa kommission. Denna kommissionsledamot skulle också ansvara för skyddet av barnets rättigheter[11] och ha en centraliserande och samordnande funktion när det gäller all verksamhet, både lagstiftande och administrativ, samt medieverksamhet och övrig verksamhet, som rör skyddet av barnets rättigheter.

Andra instanser har inrättats under de senaste åren, bland annat inom rådet där man år 2000 inrättade en ständig mellanstatlig grupp för barn och tonåringar kallad L'Europe de l'Enfance (Barnens Europa)[12]. Tanken var att gruppen skulle fungera som ett forum för utbyte och jämförelse av uppgifter om barn. Gruppen sammanträder informellt varje halvår på inbjudan från EU:s ordförandeskap.

Parlamentet har också skapat ett debattforum för barnfrågor i form av en allians för barnets rättigheter bestående av ledamöter med varierande politisk och geografisk bakgrund som samlas varannan månad. Dessutom har parlamentet inrättat en tvärgrupp för familjen.

Hur lovvärda dessa olika initiativ än må vara kan de tyckas otillräckliga, bland annat på grund av deras brist på synlighet och avsaknaden av samordning sinsemellan. Föredraganden anser därför att verksamheten i dessa olika instanser måste samordnas och förbättras. Man måste också se till att information når ut till allmänheten, kanske genom en gemensam webbplats.

När det gäller parlamentet kunde man som tidigare nämnts skapa ett organ för samordning av verksamhet som rör skyddet av barnets rättigheter, kanske genom att inrätta en interinstitutionell kommitté som har tillgång till en administrativ enhet för att sköta verksamheten.

Det är också viktigt att stärka banden till olika internationella organisationer, till exempel Europarådet, som genomför många initiativ på området för barnets rättigheter, från kampanjer mot våld[13] till antagandet av olika rekommendationer, resolutioner och konventioner, vilket gör denna institution till en prioriterad samarbetspartner vid upprättandet av en strategi för barnets rättigheter. Detsamma gäller vissa FN‑organ, i synnerhet Unicef, som utmärker sig för kvaliteten på sina studier av skyddet av barnets rättigheter inom vitt skilda områden.

I detta sammanhang blir det också en uppgift för den nyligen inrättade Byrån för grundläggande rättigheter att skapa ett nätverk för att arbeta med dessa organisationer, med högkommissarien för mänskliga rättigheter i Europarådet såväl som med det civila samhället eller med specialiserade institutioner som det europeiska nätverket för barnombudsmän (ENOC), i syfte att optimera sin forskning om försvaret av barnets rättigheter och dra nytta av andra instansers erfarenhet, kunskap och samlade information för att på så sätt undvika överlappning.

5. Insamlingen av statistiska uppgifter

I meddelandet framhåller kommissionen att man tänker göra en omfattande analys av de hinder som ligger i vägen för att barn ska kunna utnyttja sina rättigheter fullt ut. Analysen ska sedan ligga till grund för ett offentligt samråd 2008 som ska leda fram till att viktiga prioriteringar för framtida åtgärder inom EU fastställs. Naturligtvis måste en sådan analys, liksom utarbetandet och utvärderingen av strategier, politik och program som riktar sig till barn och i synnerhet de minst gynnade barnen, baseras på pålitlig, fullständig, exakt och aktuell statistik.

Det tycks emellertid finnas stora luckor på detta område i EU[14], och ännu allvarligare hinder mot insamling av tillförlitlig statistik om barn utanför EU, vilket gör att en rad åtgärder måste vidtas för att förbättra insamlingen av statistikuppgifter. Kommissionen skulle därför kunna överväga att utvidga Eurostats uppgift, så att fler indikatorer som specifikt gäller barn tas med i statistiken. Detta kunde ske i nära samarbete med medlemsstaterna som också bör förbättra sina statistikverktyg. I detta sammanhang är det också av värde att barnen deltar, eftersom det handlar om att utforska metoder för att systematiskt samla in information om vad barnen har för åsikt i vissa frågor. Den information som samlas in via telefonhjälplinjerna för barn kunde också tas med i statistiken. En självklar förutsättning för detta arbete är att tillräckliga medel frigörs. Det är för övrigt positivt att kommissionen i sitt meddelande gör en klar utfästelse om att man kommer att ”anslå de resurser i form av personal och ekonomiska medel som krävs för att genomföra denna strategi”[15].

Byrån för grundläggande rättigheter kommer också att få en central roll i denna fråga. Faktum är att byrån liksom sin föregångare EUMC bör finslipa metoder och bestämmelser i samarbete med kommissionen och medlemsstaterna för att förbättra jämförbarheten, objektiviteten och pålitligheten i uppgifterna på EU‑nivå[16].

6. Att stärka samarbetet mellan de berörda parterna: FORUMET

På samma sätt som i förordningen för Byrån för grundläggande rättigheter där det i artikel 10 inrättas en ”plattform för grundläggande rättigheter” som ska utgöra ett verktyg för utbyte av information och kunskap som olika slags organ som arbetar för mänskliga rättigheter har samlat på sig, har kommissionen i sitt meddelande föreslagit att ett ”Forum” inrättas.

Forumet, som förmodligen byrån kommer att ansvara för, bör enligt kommissionen bidra till utarbetandet och uppföljningen av EU:s åtgärder och fungera som en plats för utbyte av goda erfarenheter. Forumet bör samla såväl medlemsstater som FN‑organ, Europarådet, oberoende institutioner för främjande av barns rättigheter, det civila samhället och barnen själva.

Kommissionen ska ha ansvar för att anordna ett forum för att möjliggöra för många berörda aktörer att delta på lämpligt sätt samtidigt som en effektiv organisation garanteras.

För att så ska bli fallet är det förmodligen nödvändigt att inrätta en rådgivande expertgrupp på hög nivå med ett begränsat antal medlemmar. En av gruppens uppgifter skulle kunna bestå i att bidra vid forskning och analys och vid sammanställningen av dagordningarna för forumets sammanträden. I denna expertgrupp bör det ingå jurister och experter på barns rättigheter som kan lägga fram konkreta förslag när det gäller de rättsakter som skulle kunna antas på gemenskapsnivå för att förverkliga forumets förslag. Forumets uppgifter och behörighet skulle för övrigt vinna på att preciseras. Om forumet ska utfärda rekommendationer måste man i någon slags arbetsordning definiera vilken verkan dessa rekommendationer ska ha och utse organ med ansvar för att förverkliga dem samt utvärdera de framsteg som gjorts i samband med genomförandet. I detta sammanhang skulle de berörda utskotten i parlamentet kunna ha en aktiv ”tillsynsroll”.

För att kunna arbeta under goda förhållanden och på ett effektivt sätt bör forumet helt klart tas upp i gemenskapsbudgeten.

7. Inrättandet av en mekanism för att följa upp framsteg

Kommissionens beslut att varje år offentliggöra en rapport om de framsteg som har gjorts i genomförandet av den föreslagna strategin är glädjande. Rapporten bör fungera som ett verktyg för parlamentet, särskilt inom ramen för de årliga lägesrapporterna om mänskliga rättigheter, såväl inom som utanför EU, för att göra det möjligt för parlamentet att utöva en systematisk och exakt kontroll över hur barnets rättigheter beaktas på gemenskapsnivå.

I enlighet med ett förslag från Unicef[17] bör parlamentet för sin del kontrollera de resultat som uppnås genom att regelbundet anordna utfrågningar kring vissa specifika aspekter av främjandet av barnets rättigheter.

Även här har Byrån för grundläggande rättigheter en avgörande roll genom att se till att kontrollen av respekten för barnets rättigheter får en framträdande plats i det fleråriga arbetsprogram som byrån ska upprätta i början av sin verksamhet och om vilket parlamentet kommer att rådfrågas inom kort[18].

III. NÅGRA PRIORITERADE OMRÅDEN SOM STRATEGIN BÖR UTFORMAS KRING

l. Kampen mot alla former av våld

Våld mot barn kan aldrig försvaras. Detta är den centrala åsikten i Paulo Sérgio Pinheiros rapport som presenterades vid utfrågningen den 17 april, och samma åsikt återspeglas även i föreliggande arbetsdokument[19].

Därför bör inte bara förövarna av våld mot barn straffas, utan man bör också utarbeta en strategi för att förhindra våld mot barn.

EU har redan infört flera viktiga verktyg i kampen mot det våld som barn utsätts för, nämligen Daphne‑ och Agisprogrammen[20], handlingsplanen för att bekämpa människohandel[21], rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel[22], rådets beslut av den 29 maj 2000 om bekämpning av barnpornografi på Internet[23], rådets rambeslut 2004/68/RIF av den 22 december 2003 om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi[24] samt olika åtgärder för att bekämpa barnsexturism.

Angående det sistnämnda sade kommissionsledamot Franco Frattini vid utfrågningen den 17 april 2007 att kommissionen skulle arbeta för att i samarbete med reseföretagen förstärka åtgärderna för att bromsa sexturismen från medlemsstaterna, vilket är välkommet. Samtidigt måste man enligt föredraganden införa förfaranden som möjliggör en bättre samordning av straffrättsliga förfaranden utanför ländernas territorium. Franco Frattini nämnde också ett meddelande om brottslighet på Internet som antogs den 22 maj 2007.

När det gäller sexuellt utnyttjande av barn bör det påpekas att Europarådet nyligen antog en konvention om skydd av barn mot sexuellt utnyttjande, om vilken EU‑medlemsstaterna har intagit en samordnad ståndpunkt inom ramen för artikel 36‑kommittén. I detta sammanhang har frågan om gemenskapens och/eller EU:s anslutning till konventionen väckts. Föredraganden kan endast uppmuntra till en sådan anslutning och önskar att en principiell ståndpunkt ska intas i denna fråga för att i framtiden göra det möjligt för EU att delta i förhandlingarna om kommande konventioner som berör straffrättsliga frågor, särskilt konventioner som syftar till att skydda barn, och att ratificera dem.

Det är även viktigt att snarast inrätta ett system för att skydda barn mot sexuella övergrepp, vilket kräver effektiva och samordnade kontrollmekanismer för att personer som har fällts för sådana brott i fortsättningen ska betraktas som olämpliga för att arbeta med barn och faktiskt förbjudas att utöva vissa yrken. Rådet bör därför stärka det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi genom att förbättra samarbetet i fråga om utbyte av information om EU:s rättspraxis och genom att införa minimiåtaganden för de andra medlemsstaterna. Detta tillvägagångssätt är nödvändigt för att garantera att förbudet att arbeta med barn för personer som dömts för sexuella övergrepp i en medlemsstat ska få rättsliga konsekvenser i de andra medlemsstaterna.

När det gäller barnpornografi på Internet utvärderar Europeiska kommissionen, i samarbete med flera banker och de främsta organ som utfärdar kreditkort, möjligheten att utesluta webbplatser som säljer barnpornografiskt material från on-line-betalningssystemen. Detta är ett lovvärt initiativ som förtjänar vår fulla uppmärksamhet. En bank som säger upp avtalet med en person som säljer barnpornografiskt material på Internet(som i allmänhet redan har varnats av den institution som utfärdat kreditkortet och som har genomfört kontrollen) borde framför allt få vidarebefordra informationen till andra kreditorgan med tanke på barnets bästa. Det vore därför lämpligt att inrätta en kontinuerligt uppdaterad databas om personer som säljer barnpornografiskt material. Information om dessa personer borde för övrigt omedelbart vidarebefordras till polisen i den berörda medlemsstaten samt till Europol och Interpol. Inom ramen för kampen mot barnpornografi på Internet vore det lämpligt att genomföra kampanjer för att informera och medvetandegöra allmänheten så att man kan skydda barn och döma förövarna.

När det gäller våld som sprids på Internet finns det skäl att införa ett effektivt självregleringssystem för webbplatser där bilder eller videofilmer med våld sprids. Nätoperatörerna borde vara uppmärksamma på innehållet på sina webbplatser och förbjuda ”cybervåld”, som främjar våld mellan minderåriga och kränker elever och lärare. I detta hänseende är gemenskapsprogrammet ”Safer Internet Plus” (2005–2008) särskilt viktigt. Programmet handlar om en säkrare Internetanvändning och om ny Internetteknik som gjort det möjligt att införa telefonnummer och s.k. heta linjer för att hjälpa barn som kommit i kontakt med olagligt och skadligt innehåll.

Det är också viktigt att vara uppmärksam på andra medier, framför allt tv, för att övervaka och begränsa program med våldsamma bilder och våldsamt innehåll som är olämpliga för barn.

En annan typ av allvarligt våld som måste uppmärksammas är könsstympning. På grund av den allt större strömmen av flyktingar, som inte alltid lyckas integreras helt, ökar detta fenomen avsevärt, också inom Europeiska unionen. Ofta utför överseende läkare denna typ av operation olagligt. Ännu oftare utsätts barn för könsstympning när de förs tillbaka till sitt hemland för att där stympas utan att ha informerats om det eller utan någon särskild läkarvård. De fysiska och psykiska skador som åsamkas barnen är permanenta och allvarliga precis som skadan på deras rättigheter. Ett samarbete om problemet med könsstympning bör inledas med ursprungsländerna.

När det gäller människohandel[25] måste det understrykas att samarbetet med Europol och Eurojust kan ha mycket att tillföra och att alla medel bör användas för att förstärka deras insatser för att skydda barn mot detta gissel och mot alla andra former av våld och utnyttjande som inte enbart handlar om sexuellt våld och utnyttjande. Utnyttjandet av ett barn kan ta sig många och skiftande former, till exempel att barn används i tiggeriverksamhet, vilket uppenbart kränker barnets värdighet och ger svåra psykiska skador. Detta bör därför förbjudas i samtliga medlemsstater. Föredraganden önskar alltså att medlemsstaterna ska ge Europol och Eurojust all information som kan hjälpa dem att bli effektivare, och att Europol inte bara ska utöka sitt samarbete med Interpol utan också med Frontex.

Vid utfrågningen den 17 april betonade Franco Frattini sin vilja att i nära samarbete med branschen bekämpa våldsamma tv‑spel, vilket föredraganden till fullo välkomnar.

I samtliga fall måste främjandet av barns rättigheter, och inte minst medvetandegörandet av barnen själva, särskilt beaktas för att göra det möjligt för barnen att bli ledande aktörer när det gäller att förebygga kränkningar av deras rättigheter och utveckla en kultur med respekt för mänskliga rättigheter.

2. Kampen mot fattigdom och diskriminering, samt rätten till utbildning

Den aktuella strategin syftar till att stödja och genomföra millenniemålen, i vilka globala prioriteringar fastställs för hela jordens befolkning, men framförallt för barn. Dessa mål handlar framför allt om kampen mot extrem fattigdom, förskola för alla, främjande av mödravård, minskad spädbarnsdödlighet och förebyggande kampanjer mot HIV/aids och vaccinationskampanjer.

Man bör vidare skydda barn mot de värsta formerna av exploatering, i synnerhet barnarbete, barns delaktighet i konflikter (barnsoldater) och slaveri i hemmet.

Det är mycket vanligt att fattigdom orsakar social utslagning och diskriminering. Kommissionen säger i sitt meddelande att den under 2007 kommer att främja en rad åtgärder mot barnfattigdom i EU. Inom denna ram bör kommissionen särskilt uppmärksamma den inverkan som fattigdom har när det gäller att allvarligt hämma barns utveckling och åtnjutandet av deras rättigheter.

Det är nödvändigt att EU tar itu med dessa problem i linje med bestämmelserna i konventionen om barnets rättigheter, där det i artiklarna 27 och 28 framhålls att varje barn har rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling och att varje barn har rätt till utbildning. Rätten till utbildning anges för övrigt också i artikel 14 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

EU bör alltså se till att inga former av diskriminering i fråga om tillgång till utbildning och till undervisning av hög kvalitet tolereras. I detta skede är det emellertid endast på grundval av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung som medlemsstaterna är skyldiga att förbjuda all direkt eller indirekt diskriminering inom utbildningsområdet.

Rent konkret innebär detta att gemenskapslagstiftningen i dag endast skyddar etniska minoriteter mot diskriminering inom utbildning, inte religiösa eller språkliga minoriteter. Det bör alltså införas nya bestämmelser för att utvidga tillämpningsområdet för skyddet mot diskriminering när det gäller tillgång till utbildning[26]. År 2007 är Europeiska året för lika möjligheter för alla. Kommissionen bör ta uti med att utarbeta ett direktiv vars tillämpningsområde ska omfatta samtliga de områden som omfattas av direktivet om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (artikel 3), och den bör utvidga detta direktiv till att omfatta alla grunder till diskriminering som anges i artikel 13 i EG‑fördraget, det vill säga kön, etniskt ursprung, religion, övertygelse, sexuell läggning och funktionshinder. Funktionshindrade barn bör vara en av de främsta prioriteringarna för kommande EU‑åtgärder i fråga om skydd av barnets rättigheter.

I detta sammanhang bör det betonas att funktionshindrade barn bör betraktas som barn som är ”friska på ett annat sätt”, och att det därför är nödvändigt att garantera deras rättigheter och stimulera deras utveckling och att respektera dem.

Dessutom bör positiv särbehandling kunna övervägas i kampen mot diskriminering, särskilt när det gäller romska barn. Detta tycks i själva verket vara det enda sättet att ta itu med den segregering som dessa barn ibland utsätts för[27].

Det finns särskilt skäl att främja utbildningskampanjer, vilket är viktigt för att bekämpa den låga läs- och skrivkunnigheten, och att vidta särskilda åtgärder för att lösa problemet med splittringen av romska barn inom skolväsendet.

Dessutom måste vårdinstanserna främja vaccineringsprogram och hälsovård för nyfödda och romska barn, som utgör en kategori med en förhöjd risk för sjukdomar.

Riktade insatser bör vidare göras för gatubarnen, som lever eller arbetar på gatorna, om vilka det finns mycket ofullständiga uppgifter, samtidigt som deras allvarliga situation kräver riktade åtgärder.

3. Invandrarbarns rättigheter

I sitt meddelande understryker kommissionen att en ”annan utmaning är att se till att barnens rättigheter i deras egenskap av invandrare, asylsökande och flyktingar respekteras fullt ut i Europeiska unionens och dess medlemsstaters lagstiftning och politik”[28]. Föredraganden kan endast uppmuntra kommissionen att anta denna utmaning.

När det gäller asylfrågan bör kommissionen överlämna nya instrument till Europaparlamentet och rådet inom de närmaste månaderna i syfte att upprätta ett gemensamt asylsystem. Föredraganden vill också betona att man i större utsträckning måste ta hänsyn till barnens särskilda situation i samband med alla åtgärder i detta sammanhang. Även om de instrument som redan finns innehåller bestämmelser som är avsedda att skydda barn är de inte alltid tillräckliga och det finns fortfarande problem med tillämpningen av dem[29]. Därför måste man till exempel säkerställa att de tjänstemän som har ansvar för att handlägga ett ärende får särskild utbildning och att barn intervjuas under förhållanden som är anpassade efter deras ålder som bör fastställas så exakt som möjligt samt att det går att hitta alternativ till internering, som endast bidrar till att traumatisera barnet ytterligare. Begreppet ”barnets bästa” bör också definieras noggrannare i nära samarbete med framför allt FN:s flyktingkommissarie som har utvecklat ett förfarande för att formellt fastställa vad begreppet barnets bästa antas omfatta, den så kallade ”BID” (Best Interests Determination)[30].

I detta begrepp läggs särskild vikt vid fall med ensamkommande minderåriga, vars sårbarhet är uppenbar[31]. Det är alltså viktigt att se till att dessa barn informeras om sina rättigheter och hur de kan bevaka dem, och att de så snart som möjligt får ett juridiskt ombud.

Dessutom registreras många barn inte vid födseln. Barn som inte registreras kanske inte tillförsäkras rätten till identitet, namn, nationalitet, utbildning och hälsovård. Osynliga barn kräver ett konkret ingripande, eftersom en icke-registrerad minderårig inte har någon rättslig ställning, vilket utgör ett hinder för kontroll, förebyggande och ingripande när dessa barns rättigheter kränks. Icke-registrerade barn är särskilt utsatta och faller ofta offer för människohandel, sexuellt utnyttjande, slavarbete och tvångsarbete.

IV. SAMMANFATTNING

De områden som behandlas ovan och där särskild hänsyn måste tas till barnets rättigheter är bara några av de frågor som man bör ta hänsyn till för att åstadkomma en verklig integrering. Andra problemställningar, särskilt när det gäller näringslära, utbildning och alkohol- och drogmissbruk, som enligt Rädda Barnens undersökning är några av de viktigaste problem som barnen själva vill ska tas upp, bör naturligtvis också leda till konkreta åtgärder.

Många andra rättigheter för barn varken respekteras eller garanteras i tillräcklig utsträckning. Det finns en mängd brådskande situationer som rör barn. Som exempel kan nämnas den exponentiella ökningen av fallen med internationell barnhandel, den byråkratiska tungroddheten som utgör ett hinder för internationella adoptioner, tragedin med tvångsäktenskap, och de många försvunna barn som man inte vet något om.

Precis som nämndes i inledningen kommer prioriteringarna i den strategi som kommissionen föreslår att diskuteras ingående i olika sammanhang vid ett senare skede, bland annat i det forum som anordnats i Berlin för första gången.

Det är dock viktigt att utvärdera åtgärderna i den framtida europeiska strategin för att stödja familjen och främja ökad nativitet, och framför allt för att skydda barns rättigheter.

  • [1]  Som Marta Santos Pais, direktör för Unicefs forskningscentrum Innocenti, underströk i sitt öppningsanförande vid utfrågningen den 17 april: ”Children require distinct and systematic attention and their consideration cannot be diluted or neglected when policies are shaped and budgetary allocations made”.
  • [2]  Verena Taylor sade: ”We would like very much to see the European Union become party to suitable Conventions, thus reinforcing our political and practical cooperation in this context, and giving extra impetus to their ratification by member States”. Anförandet kan läsas på följande sida: http://www.europarl.europa.eu/hearings/default_en.htm
  • [3]  I artikel 9 i konventionen hänvisas till brott i samband med barnpornografi.
  • [4]  Denna konvention, som syftar till att sätta barnets bästa i främsta rummet, föreskriver åtgärder av processrättslig karaktär i framför allt familjemål (vårdnad, umgänge, faderskapsutredning, förmyndarskap) som handläggs i domstol.
  • [5]  För närvarande pågår en omarbetning av konventionen med hänsyn till rättsliga och samhälleliga förändringar som bland annat handlar om att adoptivbarnet ska rådfrågas om så är möjligt, lägsta ålder för adoptivföräldern, personers rättighet att få kännedom om sin identitet och sitt ursprung. Den omarbetade adoptionskonventionen skall läggas fram i ministerkommittén 2007.
  • [6]  Konventionen håller nu på att antas och gemenskapens och/eller unionens möjliga anslutning granskas i rådet.
  • [7]  Meddelande från kommissionen om hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagförslag. Metoder för en systematisk och strikt kontroll, KOM(2005)0172 av den 27 april 2005.
  • [8]  Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2007 om hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagförslag. Metoder för en systematisk och strikt kontroll (2005/2169(INI)).
  • [9]  Se sammanfattningsrapporten från nätverket av oberoende experter på grundläggande rättigheter från 2005, s. 17 ff.
  • [10]  Artikel 12 i barnkonventionen.
  • [11]  Parlamentet har redan tidigare krävt att man inrättar en företrädare på hög nivå med ansvar för barnets rättigheter. Se bland annat parlamentets resolution av den 3 juli 2003 om handel med barn och barnsoldater (B‑5‑0320/2003).
  • [12]  http://www.childoneurope.org/_fr/index_fr.htm
  • [13]  Sedan januari 2006 har Europarådet en samordningsenhet med ansvar för att främja barnets rättigheter och skydda barn mot våld. www.coe.int/children
  • [14]  Se särskilt broschyren från Euronet ”Children Rights in the EU”, s. 36.
  • [15]  Tidigare citerat meddelande, s. 13.
  • [16]  Artikel 4.1. b i rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av en byrå för grundläggande rättigheter.
  • [17]  Se Santos Pais inlägg i utfrågningen den 17 april 2007 http://www.europarl.europa.eu/hearings/default_en.htm
  • [18]  Artikel 5. 1 i rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av en byrå för grundläggande rättigheter.
  • [19]  Sergio Paulo Pinhero har utsetts att leda FN‑studien om våld mot barn, som kan läsas på olika webbplatser, bland annat http://www.unicef.org
  • [20]  Målsättningen för programmet är att hjälpa rättstillämpare, anställda vid myndigheter med ansvar för brottsbekämpning och anställda vid myndigheter med ansvar för att bistå brottsoffer i EU:s medlemsstater och i kandidatländerna att upprätta europeiska nätverk och att utbyta information och god praxis.
  • [21]  EU:s plan för bästa metoder, standarder och förfaranden för att bekämpa och förhindra människohandel, EUT C 311, 9.12.2005.
  • [22]  EGT L 203, 1.8.2002.
  • [23]  EGT L 138, 9.6.2000.
  • [24]  EUT L 13, 20.1.2004, s. 44.
  • [25]  Franco Frattini sade angående detta att den 17 oktober borde göras till en symbolisk dag för människohandel.
  • [26]  Se tematisk rapport nr 4 från expertnätverket för grundläggande rättigheter, 25.5.2006, s. 45.
  • [27]  För exempel på god praxis i denna fråga, se ovannämnda rapport, s. 46 ff.
  • [28]  KOM(2006)0367, s. 7.
  • [29]  Se inlägget från FN:s flyktingkommissarie vid utfrågningen den 17 april http://www.europarl.europa.eu/hearings/default_en.htm
  • [30]  Det formella fastställandet av barnets bästa (BID) är en formell process som består av angivna säkerhetsförfaranden och dokumentationskrav som har inrättats för vissa barn som omfattas av FN:s flyktingkommissaries behörighet. Där krävs att beslutsfattaren skall väga samman och bedöma alla faktorer i det enskilda fallet och att lämplig vikt skall läggas vid de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs av Europarådet och i andra instrument för de mänskliga rättigheterna, vilket skall leda till att ett fullständigt beslut fattas som på bästa sätt skyddar barnets rättigheter.
  • [31]  Enligt uppskattningar från FN:s flyktingkommissarie är 4–5 procent av de asylsökande på EU:s territorium ensamkommande minderåriga, vilket motsvarar mellan 8 000 och 10 000 minderåriga under 2006.

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (*) (12.9.2007)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över en EU-strategi för barnets rättigheter
(2007/2093(INI))

Föredragande (*): Marie Panayotopoulos-Cassiotou

(*)       Förfarande med associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. En familj skapar en miljö som är gynnsam för att barns rättigheter och deras sunda personliga utveckling skyddas, och de kan utveckla sina förmågor och få tillräckliga kunskaper för att kunna utöva sina rättigheter och skyldigheter. Man bör göra allt för att stödja familjerna genom lämpliga offentliga åtgärder. I avsaknad av en sådan miljö, vilket ju är fallet för föräldralösa, hemlösa och flyktingar, bör alla barn, i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989, istället åtnjuta ett skydd som gör det möjligt för dem att utvecklas utan att bli utsatta för någon som helst diskriminering.

B.  EU:s strategi för barnets rättigheter bör utgå ifrån de värderingar och principer som fastställts i FN-konventionen om barnets rättigheter.

C. De långdragna konfliktsituationer som uppstår mellan föräldrar efter en separation påverkar barn negativt.

D. Barn måste tillerkännas rätten att vara självständiga rättspersoner, men trots nationell och internationell lagstiftning diskrimineras kvinnor och flickor ofta på de rättsliga, sociala och ekonomiska områdena, vilket påverkar deras möjligheter att utöva sina grundläggande rättigheter, såsom tillgång till utbildning och hälsa, säkra livsmedel och rent vatten och reproduktiva rättigheter för ungdomar.

E.  De grundläggande värderingarna och rättigheterna, inklusive jämställdhet mellan kvinnor och män, bör utgöra en nödvändig del av barns uppfostran och grunden för alla följande etapper i livet.

F.  Det är mycket viktigt att jämställdhetsperspektivet integreras i all politik som påverkar barn eftersom jämställdheten börjar med att flickors och pojkars lika rättigheter erkänns redan under de första levnadsåren.

G. Kränkningar av invandrarkvinnors och invandrarflickors mänskliga rättigheter i form av så kallade hedersrelaterade brott, tvångsäktenskap, könsstympning eller andra kränkningar kan inte rättfärdigas på någon som helst kulturell eller religiös grund och får under inga omständigheter tolereras.

H. I Europa utsätts barn redan vid en tidig ålder för skräckskildringar, pornografi och våld i media, vilket kan få förödande psykosociala följder för barn, såsom ångesttillstånd, depressioner, ökad aggressivitet och skolproblem.

1.  Europaparlamentet understryker att de enskilda staterna har det yttersta ansvaret för att skydda barnets rättigheter. Parlamentet understryker också att barnets rättigheter ingår i de mänskliga rättigheterna som EU och medlemsstaterna förbundit sig att respektera enligt nationell, europeisk och internationell lagstiftning.

2.  Europaparlamentet påpekar att en strategi för barn bör utgå ifrån värderingarna och de fyra grundprinciperna som ingår FN:s konvention om barnets rättigheter: a) skydd mot alla former av diskriminering, b) barnets bästa som prioritet, c) rätten till liv och utveckling och d) rätten att uttrycka sin åsikt och att denna åsikt ska beaktas i alla frågor eller förfaranden som påverkar barnet.

3.  Europaparlamentet betonar att rätten till utbildning på grundval av lika möjligheter och icke-diskriminering bör erkännas i den framtida strategin.

4.  Europaparlamentet påpekar att det inte är berättigat att på kulturella grunder hindra flickor från att delta i skolundervisning och gymnastik, såsom simning, eftersom det inte berättigas av någon kultur eller religion och att detta inte får tolereras.

5.  Europaparlamentet oroar sig över de många slag av rättskränkningar som just flickor med invandrarbakgrund drabbas av och rekommenderar med eftertryck medlemsstaterna att förbjuda huvuddukar och slöjor av typ hijab, åtminstone i grundskolan, för att kraftigare inskriva barnens rätt att vara barn och garantera dem en verklig valfrihet utan tvång längre fram i livet.

6.  Europaparlamentet påminner om barns rätt till hälsa och särskilt ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa och betonar att hälsoskyddet för mödrar måste utgöra en väsentlig del i den kommande strategin för barnets rättigheter, som bör främja levnads- och arbetsförhållanden som är anpassade efter gravida eller ammande kvinnor och håller fast vid att gällande lagstiftning som garanterar kvinnliga arbetstagares rättigheter ska följas, liksom lika och allmän tillgång för alla kvinnor till offentlig mödravård av god kvalitet, både före och efter födseln, för att minska mödra- och spädbarnsdödligheten samt överföringen av sjukdom från mor till barn. Europaparlamentet betonar föräldraledighetens enorma vikt för barnets utveckling, i synnerhet genom en nära kontakt med modern inte bara under de första månaderna efter födelsen utan också under barnets första år.

7.  Europaparlamentet påminner om att det i rådets direktiv 92/85/EG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar[1] fastställs arbetstagarnas rättigheter för gravida och ammande kvinnor, enligt vilka det krävs att arbetsgivarna måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att varken kvinnan eller fostret utsätts för hälsorisker på arbetsplatsen.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra det lättare för unga flickor att få information och upplysning om reproduktiv hälsa och tjänster inom området reproduktiv hälsa.

9.  Europaparlamentet påpekar att den kommande EU-strategin måste erkänna värdet av familjens roll som den grundläggande samhällsinstitutionen för barns överlevnad, skydd och utveckling. Parlamentet anser att barnets rättigheter bör beaktas fullt ut vid strävandena att förena yrkesliv, familjeliv och arbetstid, där särskilt situationen för mödrar som själva har funktionshinder eller som har barn med funktionshinder ska lyftas fram, samt vid utarbetandet av strategier för statliga och/eller privata stödåtgärder för barn och deras föräldrar, för att båda föräldrarna ska kunna klara av och dela på ansvaret för uppfostran och omvårdnad. Parlamentet anser att det ska erkännas att alltfler människor nuförtiden lever i alternativa familjestrukturer, som inte motsvarar bilden av den traditionella kärnfamiljen med mamma, pappa och deras biologiska barn.

10. Europaparlamentet rekommenderar att lokala och regionala nätverk skapas och byggs ut i samarbete med centrala och lokala myndigheter, frivilligorganisationer och organisationer för skydd av barnets rättigheter, i syfte att tillhandahålla tjänster för förebyggande åtgärder samt skydd och stöd för barn och deras familjer.

11. Europaparlamentet förespråkar att det i medlemsstaterna inrättas lämpliga strukturer i syfte att hjälpa barn och föräldrar att anpassa sig till förändrade familjesituationer.

12. Europaparlamentet fördömer alla former av våld mot barn, inbegripet fysiskt, psykologiskt och sexuellt våld, såsom tortyr, utnyttjande och exploatering av barn, bortförande av barn, människohandel med eller försäljning av barn och deras organ, våld i hemmet, barnpornografi, barnprostitution, pedofili eller skadliga traditioner som till exempel kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap och hedersrelaterade brott.

13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta effektiva lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder, däribland insamling av köns- och åldersuppdelade uppgifter, i syfte att förebygga och avskaffa alla former av våld som förekommer på deras territorium, såväl i den privata som i den offentliga sfären,

14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra läkare mer uppmärksamma på de skadliga traditionerna och se till att konsekvent straffbelägga brott utgående från gällande rättsnormer genom att särskilt uppmärksamma sårbara grupper såsom flickor och kvinnor som invandrat, kommer ifrån etniska minoritetsgrupper eller är handikappade.

15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att antingen särlagstifta mot kvinnlig könsstympning eller att anta lagar enligt vilka alla som utför könsstympning kan åtalas.

16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ålägga vårdpersonal att registrera samtliga fall av kvinnlig könsstympning och att även registrera fall där det misstänks att könsstympning kan komma att utföras.

17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta ställning mot traditionsbaserat våld mot kvinnor, fördöma familjegrundade kränkningar av invandrarflickors mänskliga rättigheter och att se efter vilka lagar som är tillämpliga för att hålla familjemedlemmarna ansvariga, framför allt när det gäller så kallade hedersrelaterade brott.

18. Europaparlamentet anser att om våld mot och utnyttjande av barn ska diagnostiseras och behandlas på ett tidigt stadium, måste ett särskilt förfarandeprotokoll införas för att registrera och behandla sådana förekomster. Man måste även tillhandahålla utbildning för medicinsk personal och vårdpersonal med ansvar för frågor i samband med barns fysiska och psykiska hälsa.

19. Europaparlamentet påminner om att barn och ungdomar, oavsett ålder, har rätt att uttrycka sina åsikter. Rätten att komma till tals gäller både flickor och pojkar och bör säkerställas i arbetet för att utarbeta en EU-strategi för barnets rättigheter, och ett balanserat deltagande mellan flickor och pojkar bör garanteras.

20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta en normativ ram som gör det obligatoriskt att straffbelägga sexturism som inbegriper barn och uppmanar medlemsstaterna och Europeiska kommissionen att undersöka möjligheterna att anta en samordnad EU-strategi mot sexturism som inbegriper barn och att underteckna och främja uppförandekoder för hotell- och turistnäringen, till exempel ECPAT[2] Code of Conduct for the Protection of Children from Sexual Exploitation in Travel and Tourism (uppförandekoden om skydd av barn mot sexuellt utnyttjande inom resande och turism) av den 21 april 2004.

21. Europaparlamentet lyfter fram att den stora majoriteten av barn som fallit offer för människohandel för kommersiell sexuell exploatering, såsom prostitution och produktion av barnpornografi, men också när det gäller tvångsgifte, är tonårsflickor, vilket därför gör människohandeln till en viktig könsfråga. Parlamentet understryker dessutom att det även inom grupper som försöker få bukt med och stoppa människohandel fortfarande finns konventionella attityder om relationerna mellan könen och traditionella uppfattningar om kvinnors och flickors roller.

22. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte har undertecknat protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, som antogs av FN i Palermo år 2000, att göra detta och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillhandahålla skydd för barn som fallit offer för människohandel, bland annat genom att tillåta offer för människohandel att stanna kvar inom deras territorium tillfälligt eller stadigvarande.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart genomföra en utvärdering av de nationella genomförandebestämmelserna för rådets rambeslut 2004/68/RIF av den 22 december 2003 om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi[3], i syfte att utarbeta ett förslag till en omedelbar ändring av de nationella bestämmelser som strider mot detta beslut. Parlamentet uppmanar också alla medlemsstater att omedelbart ratificera det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter som handlar om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi som antogs av FN:s generalförsamling den 25 maj 2000. Parlamentet anser att en av kommissionens grundläggande prioriteringar bör vara att stärka gränsöverskridande insatser mot barnpornografiska Internetsidor och att förbättra samarbetet mellan de offentliga myndigheterna och den privata sektorn i syfte att få till stånd ett åtagande om att stänga illegala webbplatser.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med alla till buds stående medel, däribland informations- och preventionskampanjer, bekämpa att informations- och kommunikationstekniken används i fördärvliga syften som handel med barn och barnpornografi. Allt som är brottsligt är brottsligt även på nätet.

25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se efter hur ungdomar bättre kan skyddas mot mediavåld samt om det behövs skärpta straff för brott mot de bestämmelser som skyddar ungdomar mot olämpligt innehåll i medierna.

26. Europaparlamentet understryker att den kommande strategin och medlemsstaternas insatser bör inbegripa åtgärder för att förebygga och bekämpa våld som utförs av barn, till exempel i skolan, bland annat via informationskampanjer som riktar sig till allmänheten, främjande av etik- och moralundervisning i skolorna och medvetandegörande av föräldrar, lärare och läkarpersonal.

27. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka mediernas och Internetleverantörernas ansvar när det gäller att bekämpa alla former av våld mot flickor och pojkar. Särskilt uppmanas de att bekämpa spridningen av barnpornografiskt material på Internet genom att identifiera och åtala personer som använder sig av sådant material och genom att gynna ett medialt innehåll som respekterar barnets rättigheter och dess värdighet.

28. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att det är nödvändigt att utan dröjsmål uppfylla sina åtaganden på EU-nivå och på internationell nivå när det gäller skydd av barnets rättigheter.

29. Europaparlamentet rekommenderar att den kommande strategin ger särskild tyngd åt den medicinska, psykiska och sociala vården av barn som utsatts för försummelse, missbruk, misshandel, utnyttjande och direkt och/eller indirekt våld, med tanke på att barnets bästa måste komma i första hand och med tanke på jämställdhetsperspektivet. Parlamentet påminner om att den påverkan som indirekt våld har på barns hälsa samt förebyggande av indirekt våld är frågor som bör ingå i kommissionens arbete. Parlamentet betonar att dessa frågor ofta hör ihop med fattigdom och social utslagning bland familjer och att man därför måste lösa problemen med nya och mer solidariska socialpolitiska åtgärder.

30. Europaparlamentet begär att den kommande strategin ska omfatta insatser för förebyggande av könsrelaterat våld, med tyngdpunkten på bland annat upplysningskampanjer om jämlikhet mellan könen som riktar sig till flickor och pojkar, föräldrar, lärare och utsatta samhällsgrupper, detta för att flickor ska bli mer självständiga, deras lika möjligheter ska säkerställas och för att deras rättigheter bättre ska skyddas. Pojkars och mäns aktiva deltagande i de nyss nämnda förebyggande åtgärderna bör främjas. Parlamentet uppmanar kommissionen att villkora sin strategi för utvecklingsstöd och handelsavtal med införandet av lagstiftning som säkrar jämställdhet mellan kvinnor och män och förbjuder alla typer av våld mot kvinnor och barn.

31. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att både inom och utanför EU främja lika tillgång till utbildning på samtliga nivåer liksom till hälsovård för flickor och pojkar. Man bör särskilt uppmärksamma utsatta barn och alldeles särskilt dem som kommer från etniska och sociala minoriteter.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina förbindelser med tredje land uppmuntra undertecknandet av internationella konventioner vars syfte är att undanröja diskriminering av kvinnor och att främja deras deltagande i det ekonomiska, sociala och politiska livet och på så sätt bidra till deras barns välbefinnande.

33. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att trycka på att det i undervisningsprogrammen ska ingå moment om mänskliga rättigheter och den gemensamma värdegrund som ligger till grund för det demokratiska medborgarskapet.

34. Europaparlamentet begär att kommissionen ska samla in köns- och åldersuppdelad statistik över alla former av diskriminering och våld som riktar sig mot barn. Kommissionen bör också föra in jämställdhetsperspektivet i alla politiska åtgärder och instrument för den kommande strategin, till exempel inom forumet för barnets rättigheter samt se till att dessa följs upp och utvärderas, bland annat med hjälp av en genusbaserad budget.

35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en årlig ungdomsrapport för Europeiska unionen.

36. Europaparlamentet påminner om att en framgångsrik kommande strategi kräver att man engagerar sig och att man antar åtgärder på lång sikt, att man övervakar genomförandet av barnets rättigheter i högre grad och effektivt genom att utveckla indikatorer och genom att involvera frivilligorganisationer och föräldraföreningar och föreningar inom skolan och att man samordnar strategin med nationella och internationella initiativ och strategier som rör skydd av barnets rättigheter.

37. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkra kvaliteten på barnomsorgen, eftersom den ger barnen en stabil grund för framtiden samtidigt som också föräldrarna gynnas, framför allt mödrarnas arbetsbörda, vilket i sin tur bidrar till att minska fattigdomen bland kvinnor och följaktligen också bland barn.

38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra mera för att bekämpa alkoholrelaterade skador bland kvinnor och barn genom att

a)  tillhandahålla bättre information för kvinnor om FAS, fetalt alkoholsyndrom,

b)  tillhandahålla tillräcklig hälsovård och rådgivning för kvinnor med alkoholproblem, både under och efter graviditeten, och även för kvinnor och barn i familjer där det finns problem med alkohol- och drogmissbruk,

c)  införa strängare regler för reklam för alkoholhaltiga drycker och sponsring av idrottsevenemang av alkoholindustrin, såsom att förbjuda reklam mellan kl. 06.00 och 21.00 och förbjuda alkoholreklam med innehåll riktat till barn (till exempel dataspel och tecknade serier) för att barnen inte ska få en positiv bild av alkohol samt

d)  förbjuda alkoholhaltiga drycker som till utseendet knappast skiljer sig från godis och leksaker, eftersom barn inte kan skilja mellan alkoholhaltiga och alkoholfria drycker.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

En EU-strategi för barnets rättigheter

Förfarandenummer

2007/2093(INI)

Ansvarigt utskott

LIBE

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

FEMM
26.4.2007

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

26.4.2007

Föredragande av yttrande
  Utnämning

Marie Panayotopoulos-Cassiotou
20.12.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

2.5.2007

4.6.2007

25.6.2007

 

 

Antagande

11.9.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

26

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Edit Bauer, Emine Bozkurt, Hiltrud Breyer, Edite Estrela, Ilda Figueiredo, Věra Flasarová, Lissy Gröner, Zita Gurmai, Lívia Járóka, Urszula Krupa, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Zita Pleštinská, Karin Resetarits, Teresa Riera Madurell, Raül Romeva i Rueda, Amalia Sartori, Eva-Britt Svensson, Anne Van Lancker, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Gabriela Creţu, Donata Gottardi, Anna Hedh, Christa Klaß, Marusya Ivanova Lyubcheva, Maria Petre, Zuzana Roithová

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...

  • [1]  EGT L 348, 28.11.1992, s. 1.
  • [2]  ECPAT betyder End Child Prostitution, Child Pornography and the Trafficking of Children for Sexual Purposes, international support network (stoppa barnprostitution, barnpornografi och människohandel med barn för sexuella syften, internationellt stödnätverk).
  • [3]  EUT L 13, 20.1.2004, s. 44.

YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor (19.7.2007)

till utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

”Mot en EU‑strategi för barnets rättigheter”
(2007/2093(INI))

Föredragande: Irena Belohorská

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att främjandet av barnets rättigheter måste få en mer framträdande roll i EU:s politiska dialoger, dialoger om mänskliga rättigheter och samråd med tredjeländer samt i EU:s och medlemsstaternas agerande inom FN:s arbete för mänskliga rättigheter.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera barnets rättigheter när den utarbetar EU:s lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder både inom EU:s interna och externa politik. Kommissionen uppmanas även att särskilt främja externa projekt och åtgärder för att motverka handel med barn och våld och sexuella övergrepp mot barn, avskaffa barnarbete och användningen av barn i väpnade konflikter, bekämpa fattigdom bland barn samt främja allmän tillgång till utbildning och grundläggande hälso- och sjukvård.

3.  Europaparlamentet välkomnar Tysklands förslag till nya EU-riktlinjer för skydd och främjande av barnets rättigheter. Parlamentet betonar vikten av att samordna de riktlinjer som kommer att utfärdas av rådet och den strategi som föreslagits av kommissionen, och uppmanar båda institutioner att anta synsätt på skyddet av barnets rättigheter som kompletterar varandra.

Födelseregistrering

4.  Europaparlamentet erkänner varje barns rätt att genom födelseregistrering få ett rättsligt erkännande av att det finns och att det har rätt till nationalitet och identitet, oberoende av barnets kön eller etniska ursprung eller föräldrarnas nationalitet eller status som flykting, invandrare eller asylsökande.

5.  Europaparlamentet inser att födelseattester bidrar till att skydda ett barn mot rättighetskränkningar som beror på tvivel om hans eller hennes ålder eller identitet. En noggrann födelseregistrering förhindrar handeln med barn och barns organ, begränsar olaglig adoption och gör det omöjligt att hävda att ett barn är äldre än vad det är i syfte att framtvinga tidigt äktenskap, militär värvning av minderåriga, sexuellt utnyttjande, barnarbete[1] och rättslig behandling av minderåriga enligt samma regler som gäller för vuxna.

6.  Europaparlamentet framhåller att barn som inte registreras är ännu mer utsatta på grund av att de är ”osynliga” och att kränkningar av deras rättigheter sannolikt inte påtalas.

7.  Europaparlamentet beklagar att det i vissa länder förekommer könsdiskriminering i samband med födelseregistreringen genom lagstiftning och praxis som strider mot Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor. Detta inbegriper fall då ensamstående mödrar nekas registrering, moderns nationalitet inte erkänns och diskriminering vid registreringen av flickor som inte går i skolan i de fall då registreringen grundar sig på utbildningssystemet.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och organisationer som försvarar barns rättigheter samt biståndsorganisationer att delta i verksamhet för att informera om behovet av födelseregistrering i tredjeländer. Barn som saknar födelseattest kan komma att nekas tillgång till skolor, hälsovård och materiellt bistånd från staten eller möjligheten att få eventuella arvsrättigheter erkända. Parlamentet begär att åtgärder främjas för att tillse att alla personer tillhandahålls sådana tjänster till dess att en officiell registrering kan göras.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förmå medlemsstaterna att bilda varaktiga registreringssystem som gäller från nationell nivå till bynivå med gratis tillträde för hela befolkningen, däribland dem som lever i avlägsna områden, genom att vid behov inrätta mobila registreringsenheter, erbjuda lämplig utbildning för folkbokföringspersonal och anslå tillräckligt med medel för att finansiera dessa initiativ.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedriva forskning och samla in köns- och åldersspecifika uppgifter för att på detta sätt möjliggöra kontroller.

11. Europaparlamentet uppmanar gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna att säkra en effektiv samordning av sin politik för främjande av födelseregistrering, särskilt med FN och berörda FN-organ, i syfte att komma överens om en gemensam agenda som främjar en effektiv insats på global nivå.

Barn i väpnade konflikter

12. Europaparlamentet betonar det avgörande behovet av att genomföra EU:s riktlinjer om barn i väpnade konflikter.

13. Europaparlamentet uppmanar alla stater som inte redan har ratificerat konventionen om barnets rättigheter och dess frivilliga protokoll att göra det.

14. Europaparlamentet uppmanar gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna att främja åtgärder för att förhindra att barn blir inblandade i väpnade konflikter, och uppmanar de organisationer som försvarar barns rättigheter och biståndsorganisationerna att genomföra en informationskampanj om barns rättigheter och hjälpa barn att återgå till/fortsätta sin utbildning. Parlamentet påpekar att de bakomliggande orsakerna till att barn värvas till väpnade grupper, vare sig detta sker frivilligt eller inte, i första hand beror på att de inte har några andra möjligheter att försörja sig. Medlemsstaterna uppmanas därför att uppmuntra åtgärder för att förbättra barnens levnadsvillkor.

15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i den nationella lagstiftningen och att undersöka, åtala och straffa alla som olagligen har värvat barn till väpnade styrkor/grupper eller utnyttjat dem till att aktivt delta i konfliktsituationer för att därmed se till att alla ansträngningar görs för att sätta stopp för den straffrihetskultur som råder för dessa brott.

16. Europaparlamentet välkomnar uppdateringen av Kapstadsprinciperna från 1997 genom de åtaganden som antogs i Paris 2007 för att skydda barn mot att olagligen värvas eller utnyttjas av väpnade styrkor eller grupper och uppmanar alla stater att anta dem.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa kontrollen av vapenhandeln, särskilt när det gäller lätta vapen som kan användas av barn.

18. Europaparlamentet kräver att man omedelbart tar bort barn från väpnade grupper/styrkor, även om det inte finns någon formell fredsförklaring.

19. Europaparlamentet noterar att vissa frivilligorganisationer på ett tidigt stadium utvecklar förebyggande åtgärder gentemot de stridande parterna, även icke-statliga parter, för att övertyga dem om att inte utnyttja barnsoldater. Parlamentet noterar att dessa åtgärder har nått viss framgång och uppmanar kommissionen att stödja dem.

20. Europaparlamentet anser att det krävs åtgärder för att se till att behandlingen av frihetsberövade barn följer internationell humanitär lagstiftning och mänskliga rättigheter, och att hänsyn tas till deras särskilda ställning som barn, och för att förbjuda att barn kvarhålls tillsammans med vuxna, med undantag för föräldrar med små barn. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att främja program för att skapa en medvetenhet hos tjänstemän och annan personal inom rätts- och polisväsendet i de länder där det har konstaterats att pojkar och flickor används som soldater.

21. Europaparlamentet framhåller behovet av att behandla barn enligt bestämmelserna om ungdomsrättsvård och att hitta alternativ till rättsprocesser. Parlamentet kräver att specialiserade ungdomsåklagare och advokater verksamma inom det socialrättsliga området skall assistera barnen vid rättegångar samt att man bildar sannings- och försoningskommissioner.

22. Europaparlamentet ställer krav på återintegrering och fysisk, social och psykisk rehabilitering av före detta barnsoldater och andra barn som drabbats av väpnade konflikter, återförening med deras familjer, alternativ vård om en återförening inte är möjlig, kurser där barnen kan ta igen det de har missat i skolan och informationsspridning om hiv/aids. Parlamentet understryker behovet av att åtgärda de särskilda bristerna i återintegreringen av flicksoldater, som ofta är socialt utslagna och marginaliserade, genom att avsätta särskilda resurser för att inrätta program som rör utbildning, sexuell hälsa, psykologiskt stöd och familjerådgivning.

23. Europaparlamentet är bekymrat över de svårigheter som påträffats i programmen för återintegrering av barnsoldater i samhället och begär att det i ett tidigt skede skall vidtas förebyggande åtgärder.

24. Europaparlamentet betonar att EU:s medlemsstater måste vidta gemensamma diplomatiska åtgärder varje gång det inkommer uppgifter om att barn värvats till krigsförband eller väpnade grupper.

Barn som är invandrare, flyktingar eller internflyktingar

25. Europaparlamentet betonar vikten av att återställa grundläggande samhällsservice för att effektivt kunna ta hand om fördrivna barn, inte bara tillgång till vatten och mat utan även till läkarvård för barn och mödrar, inklusive tillhandahållande av grundläggande sexuell och reproduktiv hälsovård.

26. Europaparlamentet understryker vikten av utbildning, och anser att utbildningen bör vara jämställd och fri från användning av våld eller kroppsaga. Kommissionen uppmanas att avsätta nödvändiga resurser för att förebygga alla typer av våld inom flyktinggrupper, särskilt könsbetingat våld och sexuellt utnyttjande, genom att inrätta utbildnings- och informationsprogram avseende kön, mänskliga rättigheter, sexuell och reproduktiv hälsa, kvinnlig könsstympning och hiv/aids, som riktar sig till både flickor och pojkar.

27. Europaparlamentet framhåller den klyfta som finns mellan lagstiftning och praxis när det gäller genomförandet av europeiska asylinstrument och de stora skillnader som alltjämt råder mellan hur barn med flyktingstatus behandlas i de olika medlemsstaterna.

28. Europaparlamentet framhäver att 5 procent av asylsökandena är minderåriga utan sällskap, vilket tyder på att det finns ett behov av att utse välutbildade vårdnadshavare för ensamma barn för att ta tillvara deras intressen efter ankomsten till värdlandet. Parlamentet kräver en förbättring av barns levnadsvillkor på mottagningsanläggningarna och beklagar att man inte tar hänsyn till barn vid asylförfaranden.

29. Europaparlamentet uppmärksammar att många av de risker som flyktingbarn utsätts för även gäller barn som har tvångsförflyttats inom landet.

30. Europaparlamentet hävdar att barn endast bör skickas tillbaka till sina ursprungsländer om man har förvissat sig om att det är säkert, och framhåller behovet av att spåra och återförena familjer. Parlamentet framhåller att det måste vara förbjudet att skicka tillbaka barn vid risk för allvarlig skada, exempelvis barnarbete, sexuellt utnyttjande, våld, risk för kvinnlig könsstympning eller social utslagning, eller inblandning i en väpnad konflikt.

31. Europaparlamentet framhåller behovet av att förbättra insamlingen av uppgifter om barn som söker flyktingstatus, barn som olagligen uppehåller sig i en annan stat utan att söka flyktingstatus, utfallet av asylförfaranden och framtiden för dessa barn till följd av ett slutligt positivt eller negativt beslut om deras asylansökan för att förhindra att dessa barn försvinner ut i det okända eller faller offer för brottsliga handlingar.

32. Europaparlamentet understryker utvandringens negativa följder och den osäkra situationen för barn som lämnats kvar ensamma i sitt land av föräldrar som har utvandrat. Parlamentet betonar behovet av att garantera omfattande omsorg om, integration av och utbildning för sådana barn samt återförening med deras familjer när detta är möjligt.

33. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart vidta åtgärder mot organiserade kriminella grupper av människosmugglare och de personer som är ansvariga för handeln med barn.

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att betrakta problemen för tusentals gatubarn och barn som tvingas till tiggeri som en allvarlig social och människorättslig fråga, och efterlyser åtgärder för att ta itu med denna fråga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa sanktioner mot de personer som förnedrar barn som tvingats till tiggeri.

Barn i nöd- och efterkrissituationer samt barn som tvingas till arbete

35. Europaparlamentet kräver att gemenskapens humanitära hjälp skall ta hänsyn till barns och deras familjers särskilda behov samt barns rättigheter i en nödsituation, kris och efterkrissituation, i synnerhet för barn som är mer utsatta i sådana situationer, såsom funktionshindrade barn, barn som utsatts för sexuella övergrepp, föräldralösa barn och ensamma barn.

36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja mekanismer för förebyggande och information om hur man skall agera i nödsituationer i riskområden, med särskild betoning på utbildning av barn och de myndigheter som är ansvariga för omsorgen om dem.

37. Europaparlamentet understryker att nödåtgärderna måste vara konsekventa och lägga grunden för återställande och utveckling av berörda områden, med särskild betoning på omsorgen om barn och kvinnor.

38. Europaparlamentet betonar att avsaknaden av en slutgiltig lösning på låsta konflikter skapar en situation där rättsstatsprincipen åsidosätts och mänskliga rättigheter kränks i berörda områden, och att detta utgör ett stort hinder för att garantera att barnets samtliga rättigheter respekteras. Parlamentet efterlyser åtgärder för att uppmärksamma barns och deras familjers särskilda behov i områden där det förekommer en låst konflikt.

39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett effektivare sätt integrera utbildning i sin humanitära politik och i sina åtgärdsprogram samt i sin politik för utbildningssamarbete.

40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i sin humanitära politik och handelspolitik införliva åtgärder för att bekämpa barnarbete.

41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin humanitära verksamhet i samband med nödsituationer beakta kvinnors roll och deras förmåga att organisera och utveckla återuppbyggnadsarbete och räddningsinsatser, med särskild betoning på barnen.

Barn och demokrati

42. Europaparlamentet betonar barns rätt till att växa upp i ett fritt och öppet samhälle där mänskliga rättigheter och yttrandefrihet respekteras och där dödstraff inte längre tillämpas, särskilt när det gäller underåriga.

43. Europaparlamentet påpekar att läget för barn i icke-demokratiska länder är mycket prekärt och uppmanar kommissionen att fästa särskilt avseende vid denna grupp av befolkningen.

44. Europarlamentet uppmanar kommissionen att ta sig an frågan om att öka den politiska medvetenheten hos barn och ungdomar i tredjeländer med begränsad demokrati så att dessa unga människor kan utvecklas till politiskt medvetna medborgare.

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att betona vikten av att ungdomar kan uttrycka sina åsikter på ett frivilligt sätt via (politiska) ungdomsorganisationer.

Barn och brottslighet

46. Europaparlamentet betonar behovet av att länder skyddar barn från att utnyttjas i brottslig verksamhet och vidtar effektiva rättsliga åtgärder mot personer som utnyttjar eller drar fördel av barn i brottssyfte.

47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge alla medlemsstater nödvändig hjälp för att garantera att alla former av pedofili effektivt bekämpas utan dröjsmål.

48. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att göra allt som står i deras makt för att effektivisera insatserna för att hantera våld och övergrepp i hemmet och i skolan.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Mot en EU strategi för barnets rättigheter

Förfarandenummer

2007/2093(INI)

Ansvarigt utskott

LIBE

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

AFET
26.4.2007

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Irena Belohorská
17.10.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

28.2.2007

27.6.2007

16.7.2007

 

 

Antagande

17.7.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

43

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Roberta Alma Anastase, Christopher Beazley, Elmar Brok, Colm Burke, Michael Gahler, Jas Gawronski, Vytautas Landsbergis, Francisco José Millán Mon, Ria Oomen-Ruijten, João de Deus Pinheiro, Hubert Pirker, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Antonio Tajani, Geoffrey Van Orden, Josef Zieleniec, Véronique De Keyser, Ana Maria Gomes, Emilio Menéndez del Valle, Pasqualina Napoletano, Ioan Mircea Paşcu, Libor Rouček, Cristian Silviu Buşoi, Marco Cappato, Metin Kazak, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Baroness Nicholson of Winterbourne, Samuli Pohjamo, István Szent-Iványi, Hanna Foltyn-Kubicka, Angelika Beer, Hélène Flautre, Tobias Pflüger, Maciej Marian Giertych,

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Árpád Duka-Zólyomi, Jean Spautz, Evgeni Kirilov, Miloš Koterec, Aloyzas Sakalas, Mariela Velichkova Baeva, Milan Horáček, Marie Anne Isler Béguin, Miguel Portas,

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...

  • [1]  Se definitionen i artikel 32.1 i konventionen om barnets rättigheter.

YTTRANDE från utskottet för utveckling (7.6.2007)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Mot en EU-strategi för barnets rättigheter
(2007/2093(INI))

Föredragande: Glenys Kinnock

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar att GD Yttre förbindelser utvecklat kommissionens handlingsplan om barn, vilken kommer att falla inom den godkända ramen för och de godkända åtagandena i EU:s strategi för barnets rättigheter.

2.  Europaparlamentet betonar att den process som föregår antagandet av strategin för barnets rättigheter bör omfatta ett heltäckande och omfattande samråd, som omfattar nationella institutioner som arbetar för barns rättigheter (såsom ombudsmän för barns rättigheter), FN-organ, inklusive Unicef, kommittén för barnets rättigheter, civilsamhällets organisationer och i synnerhet barn.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i anslutning till samtliga relevanta åtgärder – från politikens utformning och programplaneringen till utvärderingen – och vid mobiliseringen av relevanta resurser, anta ett synsätt som baserar sig på barnets rättigheter och som återspeglar principerna och bestämmelserna i FN:s konvention om barnets rättigheter (UNCRC).

4.  Europaparlamentet erkänner det brådskande behovet av vägledning för kommissionens anställda, både när det gäller själva politikområdet och genomförandet. Parlamentet efterlyser verktyg och utbildning vid kommissionens huvudkontor och i dess delegationer för att i allmänhet tillämpa ett människorättsbaserat synsätt inom utvecklingspolitiken och särskilt ett synsätt som grundar sig på barnets rättigheter.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra omfattande utvärderingar av barnens situation i partnerländerna, utgående från den högkvalitativa forskning som bedrivits och de analyser som gjorts, exempelvis av Unicef, om genomförandet av FN:s konvention om barnets rättigheter (UNCRC) och andra relevanta internationella fördrag om mänskliga rättigheter som hänför sig till barn, internationellt godtagna uppgifter och på basis av metoder som redan rutinmässigt används och undersökningar som genomförts av exempelvis FN, för att stödja lämplig evidensbaserad argumentering, utformning av politik och nationella strategier.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de överläggningar som hålls av kommittéer för mänskliga rättigheter och undergrupper som inrättats inom ramen för handels- och samarbetsavtal fokuserar på problemet med barnarbetskraft och skyddet av barn från varje form av övergrepp, utnyttjande och diskriminering.

7.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten att behandla problemet med barnsoldater samt den allmänna opinionens stora betydelse i detta avseende.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fördubbla sina ansträngningar för att bistå utvecklingsländer i arbetet att införliva UNCRC:s bestämmelser och frivilliga protokoll i deras nationella lagstiftning.

9.  Europaparlamentet betonar att barn, barns överlevnad och utveckling samt skydd av barn måste placeras i centrum av all politik och praxis inom EU för att millennieutvecklingsmålen skall kunna uppnås.

10. Europaparlamentet erkänner att vård och utbildning för de yngsta, inbegripet immunisering, registrering av födslar, god uppfostran och daghem, utgör barnets rättigheter. Parlamentet erkänner vidare att det sker en betydande utveckling hos barnet under den tidiga barndomen och att dålig näring och brist på vård kan leda till både fysiska och psykiska men och äventyra barnets möjligheter att utveckla hela sin potential och ta sig ur fattigdomen.

11. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att införliva den officiella registreringen av födslar i politiken för utvecklingssamarbete som en grundläggande rättighet och ett viktigt sätt att skydda barnets rättigheter.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en samordnad insats för att hjälpa partnerländer att uppnå målet med allmän kostnadsfri grundskoleutbildning (millennieutvecklingsmål 2). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anslå tillräckliga medel för programmet Utbildning för alla (Education for All – Fast Track Initiative).

13. Europaparlamentet konstaterar att nödåtgärder riktade till barn som starkt påverkats av konflikter och befinner sig i ett känsligt tillstånd sällan omfattar lämplig utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja utbildningsrelaterad verksamhet, inklusive genomförandet av de miniminormer som utformats av Inter-Agency Network for Education in Emergencies, både i nödsituationer och i övergångsfasen från kris till utveckling.

14. Europaparlamentet betonar behovet av att särskilt uppmärksamma millennieutvecklingsmål 3 om jämställdhet mellan könen och att utbilda flickor, anställa och utbilda lokala kvinnliga lärare, häva varje form av manlig dominans i kursplanerna, placera skolorna närmare de samhällen som utnyttjar deras tjänster samt erbjuda ändamålsenliga sanitära inrättningar. Parlamentet understryker att skolor skall vara ”säkerhetszoner” där barnens rättigheter skyddas och att sexuella trakasserier och våld i och runt skolor med kraft skall förebyggas och inte tolereras.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna att utökad kapacitet krävs för att uppnå grundskoleutbildning för alla, särskilt för funktionshindrade barn. Parlamentet kräver därför att nationella utbildningsplaner utvecklas för att bekämpa utslagning av marginaliserade barn, att specialkurser om integration av funktionshindrade barn anordnas för lärare samt att en skolinfrastruktur som är tillgänglig för funktionshindrade barn främjas och utvecklas.

16. Europaparlamentet begär att särskild uppmärksamhet riktas mot föräldralösa barn, barn med särskilda behov och barn som utsatts för övergrepp och diskriminering och är socialt utslagna och konstaterar att barn från marginaliserade grupper oftast drabbas orimligt hårt av diskriminering, människohandel och andra former av utnyttjande och övergrepp och bristande tillgång till grundläggande sociala tjänster, utbildning samt hälso- och sjukvård.

17. Europaparlamentet beklagar de påtryckningar som underminerar politiken för sexuell och reproduktiv hälsa, vilka leder till en ökning av sexuellt överförbara infektioner (inklusive hiv/aids) och unga människors brist på förståelse för sina egna reproduktiva hälsobehov, vilket i sin tur leder till oönskade graviditeter och riskfyllda och ibland olagliga aborter bland unga kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upprätthålla nivån på anslagen för samtliga tjänster inom ramen för sexuell och reproduktiv hälsa för att millennieutvecklingsmål 5 (Förbättra mödrahälsan) skall kunna uppnås.

18. Europaparlamentet betonar vikten och behovet av omfattande tjänster för reproduktiv hälsa för flyktingbarn och internt fördrivna barn, eftersom omfattande ungdomsinriktade program för reproduktiv hälsa är avgörande i konfliktsituationer för att garantera skydd, omhändertagande och utveckling av unga fördriva människor.

19. Europaparlamentet betonar millennieutvecklingsmål 4 (Minska barnadödligheten) och millennieutvecklingsmål 6 (Bekämpa hiv/aids, malaria och andra sjukdomar) och uppmanar till investeringar i forskning om och utveckling av pediatrisk antiretroviral behandling, i tillhandahållandet av sängnät som skydd mot malaria och i främjandet av immunisering via GAVI Alliance (tidigare kallat Global Alliance for Vaccines and Immunisation).

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Mot en EU-strategi för barnets rättigheter

Förfarandenummer

2007/2093(INI)

Ansvarigt utskott

LIBE

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

DEVE
26.4.2007

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Glenys Kinnock
6.11.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

26.3.2007

5.6.2007

 

 

 

Antagande

5.6.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

18

0

10

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Margrete Auken, Josep Borrell Fontelles, Danutė Budreikaitė, Margrietus van den Berg, Gabriela Creţu, Nirj Deva, Alexandra Dobolyi, Fernando Fernández Martín, Filip Kaczmarek, Glenys Kinnock, Maria Martens, Luisa Morgantini, José Javier Pomés Ruiz, Miguel Portas, Horst Posdorf, José Ribeiro e Castro, Toomas Savi, Frithjof Schmidt, Jürgen Schröder, Feleknas Uca, Johan Van Hecke, Luis Yañez-Barnuevo García, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Miguel Angel Martínez Martínez, Manolis Mavrommatis, Pasqualina Napoletano, Anne Van Lancker, Ralf Walter

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...

YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (12.6.2007)

till utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över ”Mot en EU‑strategi för barnets rättigheter”
(2007/2093(INI))

Föredragande: Dimitrios Papadimoulis

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt betänkande:

A. Artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna säger att ”varje barn har rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa”.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att utarbeta en europeisk strategi för att effektivt främja och skydda barns rättigheter. Parlamentet välkomnar även att kommissionen i sitt meddelande bekräftar att Europeiska unionen prioriterar barns rättigheter, men beklagar att kommissionen inte anger några miniminormer, klart definierade politikområden, tydliga mål eller någon tidsplan som EU bör följa.

2.  Europaparlamentet framhåller att politik som främjar barnets rättigheter utgör grunden för framtidens samhälle. Respekten för dessa är det bästa sättet att få framtidens vuxna att utveckla en kultur där individuella och kollektiva rättigheter respekteras.

3.  Europaparlamentet påminner om att EU:s värderingar grundar sig på respekt för individen och på lika möjligheter, och om att samhällets uppgift är att hjälpa människor att utveckla sin inneboende förmåga, främst genom utbildning,

4.  Europaparlamentet beklagar bristen på finansieringsprogram. Om barn skall kunna vidta åtgärder för att hävda sina mänskliga rättigheter måste det finnas ett ekonomiskt åtagande i förslaget.

5.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om att utarbeta nya strukturer för ett ökat samarbete på EU‑nivå som leder till en övergripande och konsekvent politik, till exempel en grupp inom kommissionen för barns rättigheter, en samordnare för barnets rättigheter, en övergripande grupp inom kommissionen, ett europeiskt forum för barnets rättigheter och en webbaserad diskussions‑ och arbetsplattform.

6.  Europaparlamentet framhåller vikten av att medlemsstaterna och kandidatländerna genomför befintliga internationella åtaganden fullt ut, särskilt FN:s konvention om barnets rättigheter, FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder, som innehåller särskilda bestämmelser för barn med funktionshinder och ILO:s konventioner om barnarbete.

7.  Europaparlamentet påminner om att rätten till kvalitativ utbildning, aktuella kunskaper och tillgång till ny teknik är en grundläggande social rättighet och uppmanar alla medlemsstater och kandidatländer att garantera alla barn denna rättighet, oavsett barnets eller föräldrarnas sociala, ekonomiska eller etniska bakgrund, geografiska belägenhet, ålder, kön, religion, kultur, språk, fysiska tillstånd, familjestrukturer eller sociala förhållanden.

8.  Europaparlamentet fördömer de ideologier och teorier som bygger på tron att kriminalitet eller andra former av socialt avvikande beteende bestäms av genetiska eller sociala faktorer. Parlamentet fördömer all politik som på basis av dessa faktorer förespråkar en tidig kartläggning av barn som befinner sig i riskzonen för kriminalitet och socialt avvikande beteende.

9.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att se till att all politik, både intern och extern, i medlemsstaterna och i EU, strävar efter att eliminera alla former av barnarbete. Parlamentet anser att heltidsutbildning är den bästa lösningen på problemet för såväl flickor som pojkar, både för att förebygga utnyttjande av barn och för att i framtiden bryta den onda cirkeln med analfabetism och fattigdom.

10. Europaparlamentet påpekar att produkter som säljs i EU kan ha tillverkats av barnarbetare. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett system som gör att barn som utnyttjats som barnarbetare kan söka upprättelse gentemot europeiska företag inför medlemsstaternas nationella domstolar. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att se till att hela distributionskedjan övervakas, och att framför allt mekanismer utarbetas som gör huvudleverantören ansvarig i Europa i de fall brott mot FN-konventionerna om barnarbete förekommer i någon del av distributionskedjan. Parlamentet uppmanar därför EU att bland annat tillämpa det allmänna preferenssystemet för att effektivare bekämpa exploateringen av barnarbete i olika delar av världen och vidta särskilda åtgärder mot farligt arbete, som många barn tvingas utföra.

11. Europaparlamentet uppmanar EU att i nära samarbete med behöriga statliga myndigheter och motsvarande internationella organisationer ta ett internationellt initiativ för att förhindra att barn tvingas genomgå värnplikt och militärutbildning eller delta i militära operationer i samband med nationella eller internationella konflikter i olika regioner i världen.

12. Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att barns rättigheter integreras i EU‑politiken om denna EU-strategi skall bli framgångsrik, och uppmanar kommissionen att införa särskilda bestämmelser om barns rättigheter i sina konsekvensanalyser av relevanta politiska frågor. Parlamentet påpekar att EU och medlemsstaterna, när de utarbetar sin lagstiftning och politik, bör ta hänsyn till att barn och deras behov skiljer sig åt beroende på geografisk belägenhet, ålder, kön, etnisk tillhörighet, social och rättslig ställning, religion, kultur, språk, funktionshinder eller familjestruktur. EU och medlemsstaterna bör också se till att alla barn fullt ut och på samma villkor kan utnyttja sina mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet framhåller behovet av positiv särbehandling för de mest utsatta grupperna av barn.

13. Europaparlamentet betonar vikten av att barnen själva aktivt deltar i alla åtgärder som gäller deras rättigheter och anser att alla barn skall ges möjlighet att delta, oavsett etnisk tillhörighet, social och rättslig ställning eller funktionshinder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera att alla barn får åldersanpassad hjälp och funktionshinderstöd för att kunna utnyttja sin rätt till åsiktsfrihet och deltagande. Parlamentet välkomnar hänvisningen till barnets rätt till utbildning och rätt att ha ett förhållande till båda föräldrarna och betonar därför behovet av att föräldra- och familjeföreningar deltar i Europeiskt forum för barnets rättigheter.

14. Europaparlamentet inser att ett aktivt deltagande är nära förknippat med information och välkomnar utarbetandet av en informations‑ och kommunikationsstrategi för barnvänlig publicering, som är tillgänglig för alla, av EU:s åtgärder.

15. Europaparlamentet erkänner att trots de enorma fördelar som den teknologiska revolutionen i dag innebär på informations- och kommunikationsområdet kan den samtidigt utgöra en fara eftersom barn utsätts för fler risker. Parlamentet ställer sig därför positivt till att upprätta skydd åt barn som använder Internet och annan ny teknik för att eliminera alla former av utnyttjande av barn (barn som föremål för vissa kulturella mönster och, framför allt, som konsumenter eller som sexuella objekt eller föremål för våld och porr).

16. Europaparlamentet understryker att de som arbetar inom barnomsorgen behöver fortlöpande utbildning av hög kvalitet, goda arbetsvillkor och rimlig lön för att uppmuntra kontinuitet i omsorgen och en hög standard.

17. Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte anger några särskilda åtgärder när det gäller situationen för funktionshindrade barn i sitt meddelande. Parlamentet betonar behovet av att integrera handikappfrågor i kommissionens strategi så att alla barn, däribland funktionshindrade barn, kan delta på samma villkor och inom alla verksamhetsområden, särskilt inom utbildning, kulturliv, sport- och fritidsaktiviteter.

18. Europaparlamentet konstaterar att de barn som tar hand om föräldrar eller syskon med särskilda behov skall ha rätt till särskilt riktat stöd.

19. Europaparlamentet framhåller att nyligen utförda undersökningar visar att vart femte barn i EU riskerar att hamna i fattigdom och att barn och ungdomar, framför allt från etniska minoriteter, är särskilt utsatta för socialt utanförskap. Parlamentet anser att risken är ännu mer påtaglig i flertalet av de medlemsstater som blev medlemmar 2004 och 2007, särskilt bland barn och unga som bor i socialt och ekonomiskt eftersatta områden. Vidare uppmärksammar parlamentet den viktiga funktion som individuella stödtjänster såsom omsorgstjänster och sociala tjänster fyller när det gäller att motverka socialt utanförskap. Parlamentet välkomnar de åtgärder mot barnfattigdom som föreslås i meddelandet och betonar att det är ett ihållande problem. Parlamentet anser vidare att arbetet med att förebygga och avlägsna barnfattigdom, särskilt bland barn till ensamstående och bland dem med invandrarbakgrund, bör prioriteras på EU‑nivå och medlemsstatsnivå, och beklagar att det i meddelandet inte anges några tydliga kvantitativa mål för att bekämpa barnfattigdomen.

20. Europaparlamentet poängterar att medlemsstaterna måste öka sina insatser för att skydda barn vars behov i flera avseenden inte tillgodoses eller barn som är särskilt utsatta. De måste bland annat se till att det finns tjänster av hög kvalitet till ett rimligt pris. Parlamentet kräver att lämpliga övervakningsmekanismer inrättas för att identifiera och hjälpa barn i riskzonen.

21. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras plikt att stödja och skydda barn från att drabbas av undernäring, sjukdom och misskötsel oavsett barnens eller deras föräldrars sociala situation och/eller rättsliga ställning.

22. Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte framhåller situationen för invandrarbarn, asylsökande barn och i synnerhet flyktingbarn samt för barn till ensamstående i sitt meddelande. Parlamentet anser att dessa grupper, som i ännu högre grad riskerar att drabbas av fattigdom, socialt utanförskap och olika former av utnyttjande, borde omnämnas särskilt. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att vidta ytterligare skydds- och säkerhetsåtgärder för låginkomstfamiljer, vars barn ofta faller offer för människohandel.

23. Europaparlamentet betonar att de barn som i rättslig bemärkelse är tillräckligt gamla för att få anställning avlönas i enlighet med principen om lika lön för lika arbete.

24. Europaparlamentet kräver att man intar ett mer heltäckande synsätt när man mäter den mångfasetterade barnfattigdomen, som omfattar barns välbefinnande och inte begränsas till en inkomstbaserad analys.

25. Europaparlamentet uppmärksammar frågan om gatubarn och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta åtgärder, bland annat att förbättra kontrollen av och förstärka ansvariga inrättningar så att hemlösa barn erbjuds mat, tak över huvudet, utbildning och läkarvård.

26. Europaparlamentet ser mycket positivt på kommissionens plan att inrätta en EU‑täckande hjälptelefonlinje för barn och understryker att denna tjänst måste vara gratis och synas på många sätt i det offentliga rummet, så att alla barn blir medvetna om den, särskilt barn i riskzonen.

27. Europaparlamentet uppmärksammar det faktum att individuell tillgång till socialförsäkrings- och sjukvårdssystem måste garanteras alla barn, särskilt barn i riskzonen, och att sådana system måste vara öppna för alla och ha en låg tröskel.

28. Europaparlamentet föreslår att EU skall definiera ett begrepp om ”barn i fara” för att visa på barn som är offer för sociala omständigheter där deras mentala och fysiska hälsa är i fara och/eller där de riskerar att hamna i kriminalitet, antingen som offer eller förövare.

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta initiativ (informationskampanjer, utbyten av bästa praxis) för att förebygga situationer med ”barn i fara”, inklusive åtgärder för att förebygga ungdomsbrottslighet.

30. Europaparlamentet föreslår att EU skall ingå ett närmare samarbete med behöriga myndigheter i berörda länder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och vidta strängare åtgärder mot europeiska medborgare som ägnar sig åt ”sexturism” där barn är offer.

31. Europaparlamentet anser att det är viktigt att ta full hänsyn till barns rättigheter i frågan om att förena arbetsliv, privatliv och arbetstid.

32. Europaparlamentet påminner om att tidig barnomsorg i kollektiva strukturer (daghem, skola) är ett av de bästa sätten för att åstadkomma balans mellan yrkes‑ och familjeliv, dessutom är det ett sätt att redan i ett tidigt skede av ett barns utveckling garantera lika möjligheter och god social kompetens.

33. Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att ta itu med barnhandel. Barnhandel är ett internt europeiskt problem, men också ett mer omfattande internationellt problem.

34. Europaparlamentet fördömer kraftigt alla former av barnpornografi och uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och rådet att starta en kampanj mot barnpornografi i Europa. Med stöd av den Europeiska polisbyrån Europol skall samarbetet mellan nationella polismyndigheter spela en viktig roll i denna kampanj. Europol skall i detta sammanhang ha möjlighet att utöka sin verksamhet till att inte endast omfatta undersökningar av den organiserade brottsligheten, utan även av enskilda vars gränsöverskridande verksamhet inom detta brottsområde oftast sker via Internet.

35. Europaparlamentet fördömer kraftigt alla former av barnarbete, slavarbete och tvångsarbete samt annat arbete som har negativa konsekvenser för barns hälsa och säkerhet. Vidare kräver parlamentet att kommissionen och rådet i större utsträckning gör en koppling mellan handel och bistånd till tredjeländer och dessa länders tillämpning av ILO-konventionen om förbud mot och omedelbara åtgärder för avskaffandet av alla former av barnarbete.

36. Europaparlamentet fördömer kraftigt alla former av barnprostitution och sexturism. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och rådet att se till att de skyldiga ställs inför rätta, antingen i eller utanför EU. Vidare uppmanar parlamentet att åtgärder, i samarbete med turismindustrin, vidtas och främjas för att effektivt bekämpa barnprostitution och sexturism, till exempel genom att utarbeta uppförandekoder, egna åtaganden och tilläggsklausuler i kontrakt som researrangörer tecknar med hotell.

37. Europaparlamentet framhåller vikten av att prioritera barns rättigheter såsom de fastställs i FN-konventionen om barnets rättigheter framför samhällets intressen att optimera mänskliga resurser. En individs rätt att få utvecklas fritt måste ges prioritet framför samhällets selektiva eller riktade åtgärder för barn, dvs. åtgärder som syftar till att öka möjligheterna på arbetsmarknaden i framtiden.

38. Europaparlamentet poängterar hur viktigt det är att barns behov beaktas och inkluderas på flera olika sätt. Ett bra exempel är rapport nr 7 från Unicefs Innocenti Research Center som innehåller sex dimensioner av barnens välfärd: materiellt välbefinnande, hälsa och trygghet, utbildning, familje- och vänskapsband, beteende och risker samt subjektivt välbefinnande.

39. Europaparlamentet beklagar att trots att ett stort antal barn tvingas arbeta i och utanför EU på grund av sina familjers svåra ekonomiska situation har mycket liten uppmärksamhet riktats mot genomförandet av lagstiftning om barnarbete. Parlamentet anser att mer fokus borde läggas på ett genomförande, särskilt i samband med anslutningsprocessen.

40. Europaparlamentet understryker vikten av att i den nya EU-strategin arbeta för att samarbetet och samordningen mellan alla berörda aktörer förbättras, inklusive det civila samhället och särskilt då barnen, genom ett ökat ekonomiskt stöd till åtgärder för barnens välbefinnande, exempelvis kvalitativ barnomsorg, infrastrukturer och kreativa aktiviteter. Barnens aktiva deltagande i beslut som rör dem bör utvecklas kontinuerligt, i takt med barnets ålder (i enlighet med artikel 12 i FN-konventionen om barnets rättighet).

41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som gör att barn tillåts vara barn och delta i barnaktiviteter utan social diskriminering och utanförskap.

42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som skyddar barn i skolmiljön mot våld, rasism och sexuella trakasserier.

43. Europaparlamentet anser att det måste skapas förutsättningar för att föräldralösa barn som förlorat den ena eller båda föräldrarna lätt skall kunna ta sig in i samhället utan att diskrimineras. De måste få en bra uppfostran, bra hälso- och sjukvård och lika möjligheter i olika verksamheter utan någon form av social utestängning.

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att skydda barn till aidssjuka föräldrar, en situation som bidrar till att de stängs ute från vissa former av verksamhet och blir socialt isolerade.

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som förbjuder våld mot föräldralösa barn som har placerats i särskilda hem som en anpassningsåtgärd.

46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att förbjuda könsstympning av flickor, förhindra tvångsäktenskap och motverka hedersmord.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

”Mot en EU‑strategi för barnets rättigheter”

Förfarandenummer

2007/2093(INI)

Ansvarigt utskott

LIBE

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

EMPL
26.4.2007

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Dimitrios Papadimoulis
23.1.2007

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

12.4.2007

5.6.2007

 

 

 

Antagande

7.6.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

36

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jan Andersson, Alexandru Athanasiu, Emine Bozkurt, Iles Braghetto, Philip Bushill-Matthews, Milan Cabrnoch, Ole Christensen, Derek Roland Clark, Luigi Cocilovo, Proinsias De Rossa, Harald Ettl, Richard Falbr, Ilda Figueiredo, Joel Hasse Ferreira, Stephen Hughes, Ona Juknevičienė, Jan Jerzy Kułakowski, Jean Lambert, Raymond Langendries, Elizabeth Lynne, Mary Lou McDonald, Thomas Mann, Ana Mato Adrover, Elisabeth Morin, Csaba Őry, Kathy Sinnott, Jean Spautz, Gabriele Stauner, Anne Van Lancker

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Udo Bullmann, Françoise Castex, Monica Maria Iacob-Ridzi, Sepp Kusstatscher, Mario Mantovani, Dimitrios Papadimoulis, Evangelia Tzampazi

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Bilyana Ilieva Raeva

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 

YTTRANDE från utskottet för kultur och utbildning (26.6.2007)

till utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över EU‑strategi för barns rättigheter
(2007/2093(INI))

Föredragande: Lissy Gröner

FÖRSLAG

Utskottet för kultur och utbildning uppmanar utskottet för medborgerliga fri‑ och rättigheter att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt förslag till resolution:

A. Rätten till utbildning och kultur är viktig för barns värdighet.

B.  Barns rättigheter måste beaktas och respekteras på alla platser för utbildning, kultur och föreningsliv där de vistas under uppväxten.

C. Skolan är inte bara en plats för undervisning utan också en plats där man skaffar sig praktiska färdigheter och kulturell kompetens.

D. Det fulla utövandet av barns rättigheter är kulmen på en gradvis fortskridande utveckling som gör dem till självständiga och ansvarstagande människor.

E.  Det är viktigt att beakta rättigheterna för barn med svårigheter i skolan och framför allt att ta fram pedagogiska metoder som är anpassade till deras behov.

F.  Det finns ett brådskande behov av ökade insatser för att förbättra skolgången för funktionshindrade elever i syfte att underlätta deras integration i samhället.

1.  Europaparlamentet välkomnar strategin för att främja och skydda barns rättigheter i samband med EU:s åtgärder. Den utgör en garanti för ett verkningsfullt skydd för barns rättigheter och förebygger ekonomiskt utnyttjande och alla former av missförhållanden inom ramen för de åtaganden EU har gjort för att följa de grundläggande rättigheterna inklusive barns rättigheter.

2.  Europaparlamentet understryker att alla former av utestängning, diskriminering och våld mot barn måste förhindras.

3.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att inrätta konkreta projekt som telefonjourer som garanterar gratis tillgång till hjälp på alla officiella språk.

4.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att stärka det europeiska forumet för barns rättigheter, diskussions- och arbetsplattformen på Internet, kommissionens avdelningsövergripande arbetsgrupp samt tillsättningen av en samordnare för barns rättigheter i syfte att förbättra situationen för barn i hela världen.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU att genom information och rekommendationer aktivt verka för att öka kännedomen om konventionen om barnets rättigheter inom och utanför unionen.

6.  Europaparlamentet understryker att rätten till utbildning är en grundförutsättning för barns samhällsutveckling och att alla barn måste ges tillgång till utbildning på grundval av deras individuella färdigheter samt oberoende av etnisk bakgrund, samhällsbakgrund eller familjeförhållanden.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa utbytesprogram för lärare och elever med länder utanför EU, särskilt länder i Mellanöstern och utvecklingsländer, samt att sprida och främja barns rättigheter, med tyngdpunkten på rätten till utbildning och jämställdhet mellan könen.

8.  Europaparlamentet anser att barn bör ha tillgång till utbildning oberoende av sin egen och/eller sina föräldrars ställning. Det är viktigt att invandrar- och/eller flyktingbarn ges möjlighet att gå i skolan.

9.  Europaparlamentet hänvisar till målsättningarna i Barcelonaprocessen om alla barns rätt till lika utveckling och tillräckliga möjligheter till omsorg.

10. Europaparlamentet påpekar att barn som tar hand om föräldrar eller syskon med särskilda behov bör ha rätt till särskilt riktat stöd.

11. Europaparlamentet understryker att personer som arbetar inom barnomsorgen behöver kontinuerlig fortbildning av hög kvalitet, goda arbetsförhållanden och skälig lön för att omsorgen skall präglas av kontinuitet och en hög standard.

12. Europaparlamentet erinrar om att samhället, i synnerhet föräldrar och lärare, måste göras delaktigt i att öka kännedomen om barns rättigheter och underlätta utövandet av dessa.

13. Europaparlamentet påpekar att barn och ungdomar utnyttjas inom mode, musik, film och idrott.

14. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vidta åtgärder som ger ett adekvat skydd mot våld på Internet och i audiovisuella medier.

15. Europaparlamentet betonar behovet av ökade satsningar på barnkultur genom EU‑programmen Media och Kultur och uppmanar rådet och kommissionen att genom nyskapande projekt på ett barnvänligt sätt väcka intresse för europeisk kultur och europeiska språk samt tidigt stimulera barns kunskapstörst. Samtidigt understryker parlamentet vikten av medieundervisning, för att man med hjälp av pedagogiskt innehåll skall främja en mera medveten användning av de olika medierna.

16. Europaparlamentet anser att EU behöver ett enhetligt system för klassificering och märkning i samband med försäljning och spridning av audiovisuella medietjänster och videospel till minderåriga, så att det europeiska systemet kan fungera som förebild för länder utanför EU.

17. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör öka sina insatser för att skydda barn som är missgynnade i flera avseenden eller som är särskilt utsatta, bland annat genom att se till att tjänster av hög kvalitet finns att tillgå till rimligt pris. Det behövs lämpliga kontrollmekanismer för att upptäcka och stödja barn i farozonen.

18. Mot bakgrund av antagandet av det nya direktivet för audiovisuella medietjänster[1] uppmanar Europaparlamentet rådet och kommissionen att förbjuda barnpornografi och våld mot barn i alla audiovisuella medier.

19. Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som krävs för att skydda ungdomar från de skadliga effekterna av alkohol och olaglig narkotika.

20. Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att förena sina resurser och projekt för att genomföra denna strategi.

21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av europeiska program så snart som möjligt kraftigt minska barnfattigdomen och sätta upp riktmärken, och att samtidigt erbjuda alla barn samma möjligheter oberoende av deras sociala ursprung.

22. Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att fastställa konkreta former för regelbundet utbyte av erfarenheter och att i samband med insamlandet av uppgifter om barns rättigheter utforma bedömningskriterier som möjliggör objektiva jämförelser, samtidigt som hänsyn tas till de heterogena strukturerna i olika länder.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i det fortsatta arbetet med informationsstrategin om barns rättigheter och stödet till informationsnätverk för barn, se till att det tas fram material som gör det möjligt för barnen att, genom personlig kontakt och där de befinner sig, få information av hög kvalitet som är särskilt utformad för barn.

24. Europaparlamentet framhåller att rätten till läkarvård för barn och ungdomar är avgörande för att de skall växa och utvecklas ordentligt.

25. Europaparlamentet erinrar om att inrättningar för utbildning och kultur är platser där barn bör kunna utöva sina rättigheter fullt ut, samtidigt som de respekterar sina skyldigheter.

26. Europaparlamentet understryker att skolundervisning och kulturell fostran förbereder barnet på dess roll i samhället som fri och ansvarstagande medborgare.

27. Europaparlamentet understryker att kultur och utbildning är två viktiga faktorer som bidrar till barns utveckling genom att stärka deras personlighet, skärpa deras sinnen och stimulera deras fantasi och kreativitet.

28. Europaparlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta sina insatser för barn som misslyckas i skolan genom nyskapande grepp och utveckling av lämpliga pedagogiska metoder.

29. Europaparlamentet rekommenderar också kommissionen och medlemsstaterna att undersöka funktionshindrade elevers särskilda behov och möjligheten till individuellt anpassad skolgång som främjar barnens integrering i samhället.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

EU‑strategi för barns rättigheter

Förfarandenummer

2007/2093(INI)

Ansvarigt utskott

LIBE

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

CULT
26.4.2007

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Lissy Gröner
12.9.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

21.3.2007

8.5.2007

 

 

 

Antagande

25.6.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

24

1

 

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Ivo Belet, Guy Bono, Marie-Hélène Descamps, Věra Flasarová, Milan Gaľa, Ovidiu Victor Ganţ, Luis Herrero-Tejedor, Ruth Hieronymi, Sándor Kónya-Hamar, Manolis Mavrommatis, Marianne Mikko, Viorica-Pompilia-Georgeta Moisuc, Doris Pack, Christa Prets, Karin Resetarits, Pál Schmitt, Nikolaos Sifunakis, Hannu Takkula, Salvatore Tatarella, Henri Weber, Thomas Wise, Tomáš Zatloukal

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Emine Bozkurt, Erna Hennicot-Schoepges, Mary Honeyball

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...

  • [1]  Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen, den 13 december 2006, om förslaget till ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (P6_TA(2006)0559).

YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (12.9.2007)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Mot en europeisk strategi för barnets rättigheter
(2007/2093(INI))

Föredragande: Antonio López‑Istúriz White

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anmodar alla de medlemsstater som ännu inte har ratificerat barnkonventionens två frivilliga protokoll att omedelbart göra detta.

2.  Europaparlamentet anmodar de medlemsstater som ännu inte har ratificerat Haagkonventionen av den 19 oktober 1996 om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn att omedelbart göra detta och yrkar på att Europeiska unionens olika institutioner skall uppmuntra tredjeländer att ratificera de viktigaste internationella instrumenten för skydd av barns rättigheter, i synnerhet de som syftar till att förbättra situationen för minderåriga immigranter.

3.  Europaparlamentet anmodar kommissionen att omedelbart utarbeta riktlinjer och bättre rutiner i syfte att förtydliga och underlätta de nationella myndigheternas tillämpning av rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar[1], eftersom denna ger utrymme för olika tolkningar.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att rätta sig efter Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna (särskilt artikel 24) i sitt lagstiftningsarbete och på så sätt garantera att man systematiskt tar hänsyn till barnens rättigheter – särskilt de barns rättigheter som befinner sig i missgynnade, utsatta eller känsliga situationer eller som tillhör invandrargrupper eller etniska minoriteter, särskilt romer – i alla lagstiftningsförslag.

5.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska gemenskapens anslutning till Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna skulle vara ett lämpligt sätt att stärka skyddet för barn i Europeiska unionen och begär att rådet så fort som möjligt undertecknar gemenskapens anslutning till konventionen.

6.  Europarådet uppmanar rådet att så fort som möjligt godkänna förslaget till rambeslut om organiseringen av och innehållet i medlemsstaternas informationsutbyte för utdrag ur straffregistret (KOM(2005)0690).

7.  Europaparlamentet anmodar rådet att omedelbart öka effektiviteten inom Europol när det gäller kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten som drabbar barn, i synnerhet när det gäller spridningen av barnpornografi via Internet och möjligheten för en Europoltjänsteman att leda utredningsgrupper inom detta område.

8.  Europaparlamentet påminner om att de internationella bestämmelserna om skydd av barn även gäller ensamma flyktingbarn som kommer till EU:s territorium genom olaglig invandring. Parlamentet uppmanar såväl alla lokala, regionala och nationella myndigheter som EU-institutioner att samarbeta i största möjliga utsträckning i fråga om omhändertagandet av de ensamma flyktingbarnen. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att upprätta förfaranden för internationellt stödsamarbete med ursprungsländerna utanför EU. Förfarandena ska garantera att barnen återsänds till sina respektive ursprungsländer på korrekt sätt. Dessutom bör det inrättas mekanismer för omhändertagande av dessa minderåriga efter det att de återvänt till sina ursprungsländer, antingen till sina biologiska familjer eller via system eller institutioner som kan garantera dem ett fullgott skydd.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om möjligheten att i alla internationella överenskommelser mellan Europeiska gemenskapen och tredjeländer införa en särskild, juridiskt bindande, klausul om respekten för barns rättigheter så som de fastställs på internationell nivå.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Mot en europeisk strategi för barnets rättigheter

Förfarandenummer

2007/2093(INI)

Ansvarigt utskott

LIBE

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

JURI
26.4.2007

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Antonio López-Istúriz White
29.1.2007

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

19.3.2007

11.6.2007

 

 

 

Antagande

11.9.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

24

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marek Aleksander Czarnecki, Bert Doorn, Monica Frassoni, Giuseppe Gargani, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Othmar Karas, Piia-Noora Kauppi, Klaus-Heiner Lehne, Katalin Lévai, Alain Lipietz, Antonio López-Istúriz White, Hans-Peter Mayer, Manuel Medina Ortega, Hartmut Nassauer, Aloyzas Sakalas, Francesco Enrico Speroni, Daniel Strož, Rainer Wieland

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Janelly Fourtou, Jean-Paul Gauzès, Barbara Kudrycka, Michel Rocard, Jacques Toubon

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Albert Deß, María Sornosa Martínez

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...

  • [1]  EUT L 338, 23.12.2003, s. 1.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

18.12.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

+:

–:

0:

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Alexander Alvaro, Roberta Angelilli, Mihael Brejc, Kathalijne Maria Buitenweg, Maria Carlshamre, Michael Cashman, Giuseppe Castiglione, Giusto Catania, Jean-Marie Cavada, Carlos Coelho, Panayiotis Demetriou, Gérard Deprez, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Bárbara Dührkop Dührkop, Claudio Fava, Armando França, Urszula Gacek, Kinga Gál, Patrick Gaubert, Roland Gewalt, Lívia Járóka, Ewa Klamt, Stavros Lambrinidis, Esther De Lange, Henrik Lax, Roselyne Lefrançois, Sarah Ludford, Jaime Mayor Oreja, Claude Moraes, Javier Moreno Sánchez, Rares-Lucian Niculescu, Bogusław Rogalski, Martine Roure, Luciana Sbarbati, Inger Segelström, Søren Bo Søndergaard, Csaba Sógor, Vladimir Urutchev, Ioannis Varvitsiotis, Manfred Weber, Renate Weber, Tatjana Ždanoka

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Edit Bauer, Simon Busuttil, Iratxe García Pérez, Genowefa Grabowska, Ignasi Guardans Cambó, Sophia in 't Veld, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Jean Lambert, Antonio Masip Hidalgo, Bill Newton Dunn, Rainer Wieland

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Giulietto Chiesa, Ģirts Valdis Kristovskis, Manuel Medina Ortega