BETÄNKANDE om EU:s strategi för att få till stånd marknadstillträde för europeiska företag
7.1.2008 - (2007/2185(INI))
Utskottet för internationell handel
Föredragande: Ignasi Guardans Cambó
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om EU:s strategi för att få till stånd marknadstillträde för europeiska företag
Europaparlamentet utfärdar denna resolution,
– med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, ”Europa i världen: Ett starkare partnerskap för bättre marknadstillträde för EU:s exportörer” (KOM(2007)0183),
– med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt‑ och sysselsättningsstrategi” (KOM(2006)0567),
– med beaktande av kommissionens meddelande ”EU i världen: EU:s handelspolitiska skyddsinstrument i en global ekonomi i förändring. Grönbok för offentligt samråd” (KOM(2006)0763),
– med beaktande av sin resolution från den 28 september 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Indien[1],
– med beaktande av sin resolution från den 25 oktober 2006 om kommissionens årliga rapport till Europaparlamentet om tredjeländers antidumpnings‑, antisubventions- och skyddsåtgärder mot gemenskapen (2004)[2],
– med beaktande av sin resolution från den 4 april 2006 om bedömningen av Doharundan efter WTO:s ministerkonferens i Hongkong[3],
– med beaktande av sin resolution från den 12 oktober 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Mercosur i syfte att ingå ett interregionalt associeringsavtal[4],
– med beaktande av sin resolution från den 1 juni 2006 om transatlantiska ekonomiska förbindelser mellan EU och Förenta staterna[5],
– med beaktande av sin resolution från den 13 oktober 2005 om möjligheterna till handelsförbindelser mellan EU och Kina[6],
– med beaktande av kommissionens arbetsdokument till kommissionens meddelande ”Ekonomiska reformer och konkurrenskraft: det viktigaste i den europeiska konkurrenskraftsrapporten 2006” (SEK(2006)1467),
– med beaktande av kommissionens meddelande ”Genomförandet av gemenskapens Lissabonprogram: En politik till stöd för EU:s tillverkningsindustri – mot en mer integrerad industripolitik” (KOM(2005)0474),
– med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 23‑24 mars 2006[7],
– med beaktande av sin resolution från den 15 mars 2006 om bidraget till rådets vårmöte 2006 med avseende på Lissabonstrategin[8],
– med beaktande av kommissionens meddelande ”EU–Kina: Närmare partner med ökat ansvar” (KOM(2006)0631) och det åtföljande arbetsdokumentet ”Närmare partner med ökat ansvar: En rapport om handel och investeringar mellan EU och Kina – konkurrens och partnerskap” (KOM(2006)0632),
– med beaktande av kommissionens meddelande ”Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram – Tillväxt och sysselsättning genom en modern politik för små och medelstora företag” (KOM(2005)0551),
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6‑0002/2008), och av följande skäl:
A. Europeiska unionen är en central aktör inom världshandeln och bör fortsätta att visa prov på ledarskap i det globala ekonomiska systemet för att göra det mer rättvist och öka respekten för miljömässiga och sociala rättigheter.
B. Europeiska unionen är världens största exportör och tjänsteleverantör och har därför ett stort intresse av att se till att nya marknader för varor, tjänster och investeringar öppnas.
C. Europeiska unionen måste genomföra mer ambitiösa och framåtblickande strategier för att kunna klara globaliseringens utmaningar och möta en ökad konkurrens från de stora tillväxtekonomierna och samtidigt bibehålla den europeiska ekonomiska, regionala och sociala modellen.
D. En öppen ekonomi både hemma och utomlands är avgörande för att skapa arbetstillfällen och tillväxt samt för att bibehålla den internationella konkurrenskraften och därför bör Europeiska unionen inom ramen för strategin för marknadstillträde fortsätta sitt arbete med att öppna EU:s marknader och uppmuntra sina handelspartner att riva sina egna murar och öppna sina marknader ytterligare.
E. Genom ett fullgott tillträde till tredjeländernas marknader kommer Europeiska unionens inhemska producenter att behålla ledningen inom varor och tjänster med högt mervärde, kunna göra sina produkter mer nyskapande, främja kreativitet, skydda immateriella rättigheter och erhålla betydande stordriftsfördelar.
F. Utvecklingen inom den internationella handeln gör tillträde till tredjeländernas marknader lika viktigt som att försvara Europeiska unionens marknader mot orättvisa handelsförfaranden.
G. En avreglerad handel och handelns ökande volym främjar internationell konkurrens men ökar också risken för att exporten hämmas av handelshinder, som har en skadlig inverkan på EU‑företags internationella konkurrenskraft.
H. Europeiska unionens ekonomiska konkurrenskraft kan inte undgå att påverkas av protektionistiskt beteende som inte grundar sig på Världshandelsorganisationens (WTO:s) regler, vare sig detta sker inom eller utanför gemenskapen.
I. Nedmonteringen av handelshinder kommer med säkerhet att innebära att EU:s export av varor och tjänster ökar och att kunna garantera en stadig tillväxt för unionens ekonomi.
J. EU:s globala handelspartner har ett ineffektivt skydd för immateriell och industriell äganderätt, inklusive geografiska ursprungsbeteckningar och ursprungsbenämningar.
K. Det är oerhört viktigt att skilja mellan i sig omotiverade handelshinder som beror på att fastställda bilaterala och multilaterala handelsregler inte konsekvent tillämpas och handelshinder som beror på legitim lagstiftning och administrativa åtgärder från de offentliga myndigheternas sida som har sitt ursprung i andra områden än handel, men som får oavsedda effekter på handeln.
L. Krångliga tullförfaranden för import, export och transitering, sanitära och fytosanitära restriktioner som inte motiveras av befintliga WTO‑regler, illojal användning av handelspolitiska skyddsåtgärder och otillräckligt skydd för immateriella rättigheter är uppenbara i sig omotiverade handelshinder som måste åtgärdas för att underlätta marknadstillträdet för europeiska företag.
M. Trots de oerhörda svårigheterna med att korrekt uppskatta hur stor volym av Europeiska unionens handel som hindras av restriktioner på utländska marknader framstår det som klart att handelshinder generellt sett har en avsevärd effekt på Europeiska unionens export.
N. Europeiska unionens ekonomiska närvaro är i allmänhet starkare i industriländer där efterfrågan är statisk och betydligt svagare i snabbt växande områden och på tillväxtmarknader som Kina och Indien.
O. Europeiska unionen betraktas i allmänhet som en mycket öppen och lättillgänglig marknad som på allvar tar itu med konkurrensbegränsande beteenden och garanterar rättvisa villkor för all import oavsett ursprung.
P. Höga tullar är fortfarande ett stort hinder för handeln, i synnerhet i förbindelserna med de stora tillväxtländerna.
Q. Trots att WTO fortfarande är det enda ändamålsenliga forumet för att säkra marknadstillträde och skapa en rättvis global handel är den fortfarande otillräckligt reglerande och bindande. En projicering av EU:s modell för styrelseformer kan bidra till att vidareutveckla lämpliga regler och trygga ett mer stabilt och heltäckande regelverk för världshandeln.
R. Det ligger i kommissionens allmänna intresse att se till att handelslagstiftningen och de förfaranden som dess partner använder så långt som möjligt överensstämmer med WTO:s regler och andra internationella regler.
S. Handelshinder och hinder innanför gränserna drabbar inte bara handeln med varor utan har också betydande effekter på handeln med tjänster och den offentliga upphandlingen.
T. Om problemen kan lösas och försvaret för industrins legitima intressen och förväntningar bli effektivare ökar också Europeiska unionens synlighet och trovärdighet.
U. För att uppfylla målen i den reviderade Lissabonagendan krävs att näringslivet i Europeiska unionen utvecklas och bibehåller en stabil konkurrenskraftig ställning på världsmarknaderna.
V. Denna konkurrenskraft är, särskilt för små och medelstora företag, beroende av forskning, utveckling, innovationer och immateriella rättigheter.
W. Två viktiga förutsättningar för denna konkurrenskraft är å ena sidan en tryggad energiförsörjning och å andra sidan fri tillgång för företagen i Europeiska unionen till aktuell informations‑ och kommunikationsteknik.
Allmänt
1. Europaparlamentet betonar att ett lyckat genomförande av en reviderad, mer ambitiös strategi för marknadstillträde som syftar till att öppna nya världsmarknader för europeiska varor och tjänster sannolikt inte bara skulle utvidga Europeiska unionens globala roll utan också skulle skydda befintliga jobb och skapa nya i EU samt öka Europeiska unionens konkurrenskraft och därmed i betydande omfattning bidra till att Lissabonmålen nås.
2. Europaparlamentet påminner om EU:s strategi att nå tillträde till marknader i synnerhet avser industriländer och de snabbväxande ekonomierna.
3. Europaparlamentet understryker att Europeiska unionens export till både industri- och tillväxtländer ofta hindras av en brist på ömsesidighet när det gäller villkoren för marknadstillträde, en otillräcklig efterlevnad av internationella handelsregler och utbredda orättvisa handelsförfaranden.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Europeiska unionens legitima handelsintressen försvaras mot tredjeländers lagvidriga eller orättvisa handelsförfaranden. Parlamentet anser att Europeiska unionen bör agera snabbt och med fasthet när tredjeländer otillbörligt begränsar tillträdet till sina marknader för företag från Europeiska unionen.
5. Europaparlamentet noterar att regleringsfrågor blir allt viktigare i den internationella handeln. Parlamentet efterlyser större konsekvens mellan Europeiska unionens och dess främsta handelspartners regler och förfaranden och betonar att harmonisering av regler och bestämmelser inte får leda till att EU:s lagstiftning om hälsa, säkerhet, miljö och sociala frågor försvagas utan i stället ska medföra att Europeiska unionens största handelspartner antar bättre regler.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ha en långsiktig strategi i fråga om strukturella problem som på grund av sin natur troligen kommer att finnas kvar också efter det att kommissionen har vidtagit åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte bortse ifrån fall där det inte är sannolikt att hinder kommer att avlägsnas på ett tidigt stadium om dessa behöver elimineras för att återställa lika villkor på viktiga utländska marknader.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att behandla allvarliga och systematiska brott mot WTO:s avtal och regler och andra internationella handelslagar ger upphov till som någonting som snarast måste åtgärdas och att se till att efterlevnaden av sådana lagar inte är underordnad ovidkommande politiska och ekonomiska överväganden.
8. Europaparlamentet uppmanar tredjeländer att avskaffa restriktioner om utländskt ägande som drabbar europeiska företag och avskaffa diskriminerande regler.
9. Europaparlamentet välkomnar den strategi som kommissionen föreslår när det gäller att fastställa prioriteringar för marknadstillträde men kräver att också andra kriterier som ser till att största möjliga antal ekonomiska aktörer i Europeiska unionen och i synnerhet små och medelstora företag, vilkas överlevnad ofrånkomligen beror av att äganderätten är klart definierad och kan genomdrivas på ett verkningsfullt sätt samt att det finns uttryckliga restriktioner för monopolhyror, får nytta av detta nya initiativ övervägs.
10. Europaparlamentet betonar att framgångar i kampen mot handelshinder kommer att stimulera investeringar, produktion och handel i Europeiska unionen och i hela världen genom att bland annat göra villkoren för marknadstillträde mer genomblickbara, förutsägbara och konkurrenskraftiga och skapa eller förstärka bandet mellan Europeiska unionen och de internationella marknaderna.
11. Europaparlamentet anser att frihandelsavtal med Europeiska unionens målländer är meningslösa om de inte tryggar ett betydande marknadstillträde och verkliga framsteg med att reducera och slutligen eliminera icke‑tariffära handelshinder som man ska vara medveten om ofta verkar mer snedvridande på handeln än andra handelshinder.
Kommissionens meddelande
12. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att skapa ett starkare partnerskap för att ge europeiska exportörer marknadstillträde, i synnerhet för att nå konkreta resultat för de europeiska företagen genom att förbättra marknadstillträdet på tillväxtmarknaderna, där europeiska företag möter nya och komplicerade hinder för handel och investeringar och välkomnar kommissionens initiativ att samordna målen och verktygen för EU:s handelspolitik och strategi för marknadstillträde så att unionens potential utnyttjas effektivt inom den internationella handeln och den globala konkurrensen.
13. Europaparlamentet välkomnar särskilt kommissionens förslag att skapa ett starkare partnerskap mellan kommissionen, medlemsstaterna och företagen i Europeiska unionen i syfte att direkt hjälpa ekonomiska aktörer att klara de konkreta svårigheter de möter vid tillträdet till tredjelandsmarknader på ett sätt och med en tidsram som är förenliga med förutsättningarna för deras verksamhet.
14. Europaparlamentet anser att kommissionen kan spela en viktig roll när det gäller att förverkliga den nya strategin för marknadstillträde genom att se till att det finns en lämplig grad av samordning mellan åtgärder på nationell och EU‑nivå, ta i anspråk resurser som annars är utspridda och se till att de europeiska exportörernas rättigheter och intressen kan värnas på ett effektivare sätt.
15. Europaparlamentet anser att Europeiska unionen kan spela en oersättlig roll för att skapa lika villkor i den internationella handeln i nära samarbete med medlemsstaterna med hänsyn tagen till subsidiaritetsprincipen och balansen med befintliga befogenheter.
16. Europaparlamentet betonar vikten av periodiska kvalitativa och kvantitativa utvärderingar av resultaten av strategin för marknadstillträde för att bedöma hur effektiv den är. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en lämplig handlingsplan för marknadstillträde och lägga fram en årlig rapport om marknadstillträde för parlamentet liknande den som redan lagts fram om handelspolitiska skyddsåtgärder.
17. Europaparlamentet beklagar att många rimliga och erfarenhetsbaserade rekommendationer från näringslivet inte har beaktats i det ovan nämnda meddelandet med titeln ”Europa i världen: Ett starkare partnerskap för bättre marknadstillträde för EU:s exportörer” och uppmanar kommissionen att ta hänsyn till dessa när meddelandet om marknadstillträde genomförs.
Initiativ för marknadstillträde i Europeiska unionen
18. Europaparlamentet betonar behovet av ett utökat samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna i syfte att utbyta information och goda rutiner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa nätverk av nationella eller, om så är lämpligt, regionala organ för att centralisera information och krav, med särskild hänsyn tagen till små och medelstora företags intressen och behov.
19. Europaparlamentet anser att sådana nätverk skulle bli mycket effektivare om nationella och lokala branschförbund, handelskammare, förbund av små och medelstora företag och organ som främjar handel skulle delta i upprättandet av dem.
20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utöka befogenheterna för den rådgivande kommittén för marknadstillträde och se till att det finns en permanent koppling till Artikel 133‑kommittén, kommittén för handelshinderförordningen och andra relevanta kommittéer.
21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett system med permanent dialog som gör att medlemsstaterna och, när så är lämpligt, regioner och andra europeiska intressenter kan utbyta information, fastställa strategier och göra prioriteringar.
22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga följande när den genomför sin strategi för marknadstillträde:
– Att utöka den Brysselbaserade personalen vid den enhet som arbetar med frågor som har med marknadstillträde att göra.
– Att skapa ett ändamålsenligt klagomålsregister inom GD Handel.
– Att ta fram strukturerade riktlinjer för hantering av olika slags icke‑tariffära handelshinder.
– Att skapa en hjälpcentral för medlemsstater och företag (med en särskild avdelning för små och medelstora företag) inom GD Handel.
– Att se över och förbättra kommunikationspolicyn för de marknadstillträdestjänster som kommissionen tillhandahåller, med särskild tonvikt på små och medelstora företag.
– Att öka antalet potentiella användare genom att tillhandahålla grundläggande information (t.ex. broschyrer och foldrar) på alla Europeiska unionens officiella språk.
– Att förbättra databasen med information om marknadstillträde (MADB) så att den bättre överensstämmer med företagens behov och blir mer användarvänlig.
– Att förbättra det interna samarbetet, konsekvensen och kommunikationen mellan de enheter i kommissionen som hanterar frågor som rör marknadstillträde.
– Att se till att företrädare för näringslivet deltar i den rådgivande kommittén för marknadstillträde.
– Att ta fram strukturerade riktlinjer för prioriteringarna, som bland annat handlar om vilka marknader, sektorer och hinder man ska inrikta sig på.
– Att förstärka sin position i internationella standardiseringsorgan, såsom Internationella standardiseringsorganisationen (ISO).
Initiativ för marknadstillträde i tredjeländer
23. Europaparlamentet efterlyser en mer strukturerad samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna i tredjeländer, som skulle göra det möjligt att använda diplomatiska och statliga resurser som har med marknadstillträdesfrågor att göra effektivare.
24. Europaparlamentet betonar att Europeiska unionens delegationer och de nybildade marknadstillträdesgrupperna i tredjeländer måste få ett otvetydigt och ambitiöst mandat. Parlamentet upprepar att strategin för marknadstillträde endast kommer att lyckas om medlemsstaterna är beredda att bidra med egna resurser, både mänskliga och ekonomiska, i proportion till sina medel, intressen och mål.
25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utöka samarbetet med europeiska handelskamrar, handelssammanslutningar och medlemsstaternas organ som främjar handeln och är placerade i tredjeländer samt att se till att det finns ett lämpligt informationsutbyte mellan delegationer, medlemsstaternas ambassader, andra statliga utrikeshandelsorgan och berörda europeiska företagarförbund.
26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra omprioriteringar av hur de personalresurserna används vid EU:s delegationer så att det finns mer personal tillgänglig för att dra igång marknadstillträdesgrupper och se till att de fungerar väl, i synnerhet i viktiga delegationer som exempelvis Peking, New Delhi, Moskva och Brasilia.
Branschfrågor
27. Europaparlamentet stöder upprättandet av särskilda initiativ inom den strategiska ramen för marknadstillträde, för att i synnerhet komma åt hinder på områdena tjänster, offentlig upphandling, investeringar och immateriella rättigheter, statligt stöd och andra subventioner och upprätta konkurrensregler och genomföra dessa i tredjeländer.
28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att små och medelstora företag konsekvent kan dra nytta av de nya initiativen för marknadstillträde. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma särskilda åtgärder för att förstärka små och medelstora företags produkters närvaro på tredjeländernas marknader och försvara deras legitima rättigheter om de riskerar att utsättas för ensidiga förfaranden i tredjeländerna.
Den multilaterala strategin
29. Europaparlamentet understryker behovet av att skapa synergieffekter med Europeiska unionens största handelspartner (såsom Förenta staterna, Kanada och Japan) i syfte att fastställa en gemensam marknadstillträdesstrategi och bana vägen för ett välbehövligt multilateralt avtal om marknadstillträde.
30. Europaparlamentet upprepar att ett fördjupat internationellt regleringssamarbete måste främjas ytterligare och att regelverken måste närma sig varandra i syfte att få bort onödigt dubbelarbete och sänka kostnaderna för konsumenterna, näringslivet och staterna. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för att Europeiska unionens och dess handelspartners normer och regler successivt harmoniseras, både multilateralt och bilateralt.
31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för särskilda WTO-mekanismer för att åtgärda nya och kommande icke-tariffära handelshinder, som möjliggör en snabbare behandling. I det avseendet bör kommissionen uppmana de övriga handelspartnerna att i större utsträckning använda anmälningsförfarandena i avtalen om tekniska handelshinder.
32. Europaparlamentet insisterar på att bibehålla en klar inriktning på att genomföra och se till att tredjeländer uppfyller sina WTO‑skyldigheter genom att driva denna rättighet i WTO:s tvistlösningsmekanism.
Framtidsutsikterna
33. Europaparlamentet anser att Europeiska unionen bör göra sitt bästa för att få koncessioner från sina handelspartner som står i proportion till deras utvecklingsnivå om det inte finns utvecklingsmotiv som talar mot detta.
34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den nya generationens frihandelsavtal och i andra avtal som påverkar handeln inkludera tydliga bestämmelser om genomförande och tvistlösning, i synnerhet för att komma åt hinder ”innanför gränserna”.
35. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens handelspartner att avveckla hinder som begränsar marknadstillträdet för varor och tjänster och i stället optimera ömsesidiga handelsmöjligheter på grundval av reciprocitet, bland annat genom att på ett tillfredsställande sätt genomföra sådana åtgärder för att öppna marknaderna som följer av bilaterala, regionala och multilaterala förhandlingar.
36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen förelägga Europaparlamentet en läges- och resultatrapport om strategin för marknadstillträde, och särskilt uppmärksamma de fastställda prioriteringarna.
o
o o
37. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.
motivering
Meddelandet ”Europa i världen: Ett starkare partnerskap för bättre marknadstillträde för EU:s exportörer” som kommissionen utfärdade den 18 april 2007 är utan tvivel ett viktigt steg på vägen mot ett bättre och mer ändamålsenligt skydd av EU:s globala handelsintressen.
EU:s externa handelspolitik, som ursprungligen inte berördes i Lissabonstrategin, har under de senaste åren på ett iögonenfallande sätt återkommit till förgrunden och är ett huvudintresse i dag. Globaliseringen har medfört att den balans som sedan länge har funnits har kommit att ifrågasättas och att EU:s hittillsvarande interna och externa mål och prioriteringar måste övervägas i grunden på nytt.
Den europeiska industrins konkurrenskraft måste verkligen vara en central punkt på gemenskapens agenda. Om europeiska företag kan bli mer konkurrenskraftiga kan de skapa kvalificerade arbeten, trygga EU:s ekonomiska tillväxt, se till att det europeiska välfärdssystemet överlever och att EU kan förbli en stor handelsmakt under det tjugoförsta århundradet.
Under de senaste åren har kommissionen i stor utsträckning satt sitt hopp till att Doharundan ska ge ett tillfredsställande resultat, och har ofta underskattat det bidrag som handelspolitiken kan ge till att Lissabonstrategin lyckas. De misslyckade multilaterala förhandlingarna och de ganska fruktlösa EU-initiativen för ökad konkurrenskraft har under den senaste tiden tvingat EU att se över sitt tillvägagångssätt totalt. Detta ledde till att Lissabonstrategin ändrades 2005 och att meddelandet ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen” publicerades 2006.
En av de centrala aspekterna i meddelandet är utan tvekan marknadstillträde. Skälen till detta är många och olika. EU är världens största exportör av varor, den största tjänsteleverantören och är ledande inom offentlig upphandling liksom finansiella tjänster och försäkringstjänster. Unionen är med andra ord en stor handelsmakt som är inriktad på export.
EU:s konkurrenskraft beror på dess arbetskrafts kvalitet, en tradition av kompetens som sträcker sig många århundraden tillbaka i tiden, och en inre marknad som i mycket hög grad är konkurrensdriven och där orättvisa handelsförfaranden bestraffas hårt. Den mycket stora öppenheten och insynen på gemenskapens marknad har dock ingen motsvarighet på EU:s största handelspartners marknader.
Problemen finns särskilt i tillväxtländerna, som har den största ekonomiska tillväxten och utgör några av de mest lovande marknaderna för europeiska varor och tjänster. Detta är särskilt viktigt med tanke på att EU är etablerat inom handeln på ett mycket mer substantiellt sätt i praktiskt taget ”mättade” industriländer som Förenta staterna än i tillväxtländer som Kina och Indien. Större tillgång till utländska marknader för europeiska produkter och tjänster med högt mervärde skulle kunna bidra till att stoppa EU:s nuvarande industriella tillbakagång och inverka mycket positivt på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen.
De multilaterala förhandlingarna och upprättandet av WTO har varit positiva faktorer eftersom de har minskat, om än inte eliminerat, de tullhinder som en gång hindrade världshandelns utveckling.
När det gäller icke‑tariffära handelshinder är dock inte bilden lika ljus. Förvirrande tullförfaranden, diskriminerande hälso- eller teknikbestämmelser, olika administrativa hinder, allvarliga brott mot immaterialrätten och restriktiva förfaranden i fråga om offentlig upphandling eller utländska investeringar gör att tillträde till marknaderna i vissa länder som inte tillhör EU blir en oerhört svår och dyr affär, särskilt för små och medelstora företag med begränsade medel och resurser.
Det är lätt att avskaffa icke‑tariffära handelshinder. Men precis som huvudena på mytens Hydra hela tiden växte ut igen skapas nya hinder varje dag, och de blir alltmer sofistikerade och svåra att avlägsna. Faktum är att de icke‑tariffära handelshindren är av så olika art att deras effekter på världshandeln inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt. Även utan korrekta siffror kan man dock rimligen anta att de har mycket allvarliga återverkningar på EU:s export och således måste bekämpas med största beslutsamhet.
Ett borttagande av dessa handelsrestriktioner skulle inte bara hjälpa de mer industrialiserade länderna, utan också och framför allt utvecklingsländerna, som på grund av sin relativt svaga ekonomiska ställning och sina knappa resurser i allt väsentligt är maktlösa när de ställs inför oegentliga förfaranden.
Även om föredraganden stöder substansen i meddelandet om marknadstillträde känner föredraganden sig också tvingad att framhålla att kommissionen kunde ha gjort mer och borde ha varit djärvare.
Kommissionen bryr sig uppenbarligen inte om hur många tjänstemän som ägnar sig åt marknadstillträde, vare sig i EU eller i icke EU-länder (i en så stor delegation som den som är baserad i Peking utgör handelsråden till exempel bara 7 procent av personalen). I meddelandet står det inte heller någonting om att några anslag har öronmärkts för att upprätta ett europeiskt informations- och stödsystem för exportföretag. Dessutom borde förslagen från näringslivet ha hörsammats mer.
Många av de nyheter som nämns i meddelandet kräver aktivt deltagande från medlemsstaternas sida. Om de inte deltar med entusiasm och utan förbehåll är den nya strategi för marknadstillträde som kommissionen skisserar dömd att misslyckas. Medlemsstaterna måste således beslutsamt ta sitt ansvar och tillhandahålla de ekonomiska och mänskliga resurser som behövs för att initiativet ska lyckas. Dessa resurser finns redan i viss utsträckning, men de är bedrövligt underutnyttjade. Att slå samman nationella handelsresurser, regelbundet utbyta information och upprätta ett effektivt nätverk med alla de som ägnar sig åt stöd till handel (på nationell eller regional nivå) är åtgärder som skulle bidra till att främja hela EU:s externa konkurrenskraft.
Kommissionen har en viktig roll. EU måste tala med en röst och utarbeta en konsekvent politisk strategi gentemot de handelspartner som är motsträviga till att öppna sina marknader. Kommissionen bör ta på sig uppgiften att mobilisera resurser som annars kan ödslas bort och organisera EU-initiativ, dock utan att inkräkta på roller och skyldigheter som bör tillkomma medlemsstaterna. Dessutom bör ett ”klagomålskontor” inrättas med uppgift att ta emot klagomål och vid behov vidarebefordra dem till behöriga nationella myndigheter.
Kommissionen bör också förbättra sin kommunikationspolitik i fråga om marknadstillträde genom att hålla seminarier och diskussionsforum i Bryssel och i medlemsstaterna, erbjuda bättre grundservice (till exempel broschyrer eller instruktioner på alla EU-språk) och utbilda tjänstemän och företagsrepresentanter som arbetar i marknadstillträdesgrupper i icke‑EU‑länder eller som ansvarar för marknadstillträde i medlemsstater. Dialogen med medlemsstaterna bör föras via den rådgivande kommittén för marknadstillträde, som bör få större befogenheter att ta initiativ och hjälpa.
Databasen med information om marknadstillträde (MADB) är ett användbart verktyg för åtgärder för att bekämpa icke‑tariffära handelshinder. Den kan dock göras ännu mer användbar genom att systemet görs mer användarvänligt och utvidgas till att omfatta innehåll och information som är relevant för affärsmän och speciella sektioner om tjänster och offentlig upphandling.
Kommissionen bör dessutom basera sina åtgärder på en korrekt bedömning av de ekonomiska intressen som står på spel, i vilken hela den europeiska ekonomins intressen bör ges företräde framför de – om än legitima – intressen som specifika individer och sektorer har. Det skulle också vara mycket önskvärt att förstärka de initiativ som riktar sig till små och medelstora företag, annars är risken att nyttan av gemenskapens förnyade engagemang för marknadstillträde begränsas till ett litet antal starka, inflytelserika ekonomiska sektorer, utan att komma de företag till del som i dag fortfarande svarar för större delen av den ekonomiska verksamheten i EU och som med större sannolikhet kommer att drabbas av de restriktiva förfaranden som fastställs på andra håll.
EU får inte undvika att försvara sina legitima intressen, om det så sker genom en mer sammanhängande och resolut handelspolitik och diplomati eller genom att använda de medel som WTO erbjuder eller som tillhandahålls genom regionala eller bilaterala avtal (WTO:s tvistlösningsorgan är ett uppenbart exempel).
Den nya generationens handelsavtal bör innehålla skyddsklausuler som gör att EU utan dröjsmål kan avlägsna icke‑tariffära handelshinder till lägsta möjliga kostnad för företagen och de europeiska skattebetalarna.
Ett lyckat resultat av Dohaförhandlingarna kunde ha lett till ett genombrott för marknadstillträde. Utan att förringa förhandlingarna om bilaterala avtal med EU:s största handelspartner bör kommissionen arbeta för ett ramavtal som gör att specifika bestämmelser kan tillämpas på frågor som har med icke‑tariffära hinder att göra och se till att överenskommelser snabbt kan nås när det uppstår tvister till följd av att avtalet inte kan göras gällande eller inte efterlevs.
En del punkter borde ha diskuterats mer ingående, däribland skyldigheten för WTO:s medlemsländer att anmäla åtgärder som kan komma att hindra handeln och upprättandet av ett särskilt organ som ska lösa tvister och när så är lämpligt godkänna sanktioner på handelsområdet.
Ett annat sätt att minska de icke‑tariffära handelshindrens effekter är att samordna regelverken i WTO:s medlemsländer. Framgångarna i den transatlantiska dialogen om bestämmelser med Förenta staterna bör uppmuntra kommissionen till att låta detta initiativ omfatta också andra handelspartner.
Slutligen är bemödandena att bekämpa handelshinder beroende av ett förbättrat internationellt samråd. Om konkurrensdrivna öppna marknader kan skapas gynnar det hela världsekonomin, oavsett var tillverkarna av varor och tjänster är baserade. Denna princip gäller både i EU (europeiska företag bör samarbeta närmare med varandra) och utanför, för länder som har samma handelsintressen.
Parlamentet har en viktig roll när det gäller att utforma EU:s prioriterade handelsfrågor. Ständiga samråd bör hållas med det berörda parlamentsutskottet, en årsrapport (i linje med vad som gäller för handelspolitiska skyddsinstrument) om det system som kommissionen genomför bör upprättas och där så är lämpligt bör EU delta i initiativ och utskickande av sändebud på hög nivå för att lösa tvister om marknadstillträde. Alla dessa åtgärder är önskvärda, inte minst för att bidra till att förbereda ikraftträdandet av det nya ”konstitutionsfördraget”.
Slutsatser och rekommendationer
Den nya strategi för marknadstillträde som kommissionen utarbetat är ett stort steg framåt, men inte tillräckligt. Det är förtjänstfullt att kommissionen har tagit upp debatten om marknadstillträde igen, men den måste – tillsammans med medlemsstaterna – göra mer och framför allt vara djärvare om den vill att det här initiativet ska lyckas.
Således måste meddelandet ”fyllas ut” så att det omfattar nya idéer och de nya tillskott som krävs både mot bakgrund av företagens behov och erfarenheterna på fältet. Marknadstillträdesgrupperna och MADB i icke‑EU‑länder kan inte lyckas om de inte får erforderlig uppbackning av kommissionen och de nationella regeringarna och visar sig kunna erbjuda det europeiska näringslivet en konkret tjänst. De europeiska företagen, i synnerhet små och medelstora företag, måste kunna utnyttja kommissionens tjänster, och det kan man åstadkomma genom en effektivare informationspolicy och ett mer välutvecklat nationellt och regionalt stöd.
Meddelandets externa aspekter måste utan tvivel förstärkas. Vid sidan av en mer ändamålsenlig användning av de resurser som redan finns att tillgå måste nya multilaterala eller bilaterala instrument tillhandahållas (både inom WTO och genom att ingå frihandels- eller partnerskaps‑ och samarbetsavtal), så att icke-tariffära handelshinder kan avlägsnas och verkningsfulla åtgärder vidtas för att komma till rätta med missbruk.
Det skulle också vara bra om arbetet med andra industriländer kunde samordnas bättre, en dialog om regelverken kunde upprättas och bestämmelserna om teknik och hälsa gradvis samordnas utan att försvaga det skydd som EU:s medborgare erbjuds.
YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (27.11.2007)
till utskottet för internationell handel
om EU:s strategi för bättre marknadstillträde för europeiska företag
(2007/2185(INI))
Föredragande: Edit Herczog
FÖRSLAG
Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
- med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter[1], och av följande skäl:
A. För att uppfylla målen i den reviderade Lissabonagendan krävs att näringslivet i Europeiska unionen utvecklas och bibehåller en stabil konkurrenskraftig ställning på världsmarknaderna.
B. Denna konkurrenskraft är, särskilt för små och medelstora företag, beroende av forskning, utveckling, innovationer och immateriella rättigheter.
C. Två viktiga förutsättningar för denna konkurrenskraft är å ena sidan en tryggad energiförsörjning och å andra sidan fri tillgång för företagen i EU till aktuell informations‑ och kommunikationsteknik.
D. EU kan, både som en integrerad marknad och som en internationell organisation, bidra effektivt, med sina sakkunskaper och sin förhandlingsförmåga till att förstärka insatserna från EU:s företag för att få tillträde till tredjelandsmarknader.
1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att samordna målen och verktygen inom EU:s handelspolitik och strategi för marknadstillträde så att EU:s potential utnyttjas effektivt inom den internationella handeln och den globala konkurrensen.
2. Europaparlamentet betonar betydelsen av riktade och tematiska (snarare än sektoriella) prioriteringar av insatser för att främja EU‑företagens yttre konkurrenskraft och understryker särskilt behovet av att utveckla och effektivt tillämpa regler om skyddet för immateriella rättigheter.
3. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, näringslivsorganisationer och andra representativa organisationer att tillsammans med kommissionen öka sitt arbete och bidra till samarbete, riktmärkning och utbyte av sakkunskap och bästa metoder, så att EU:s sammanlagda handelskunskaper bättre kan tjäna EU‑företagens intressen, särskilt de små och medelstora företag som verkar på tredjelandsmarknader.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
|
Antagande |
22.11.20007 |
||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
36 0 0 |
|
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Jan Březina, Jerzy Buzek, Pilar del Castillo Vera, Jorgo Chatzimarkakis, Giles Chichester, Den Dover, Nicole Fontaine, Adam Gierek, Norbert Glante, Umberto Guidoni, András Gyürk, David Hammerstein, Erna Hennicot-Schoepges, Ján Hudacký, Romana Jordan Cizelj, Werner Langen, Anne Laperrouze, Eluned Morgan, Angelika Niebler, Reino Paasilinna, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Paul Rübig, Andres Tarand, Britta Thomsen, Radu Ţîrle, Patrizia Toia, Catherine Trautmann, Claude Turmes, Nikolaos Vakalis, Alejo Vidal-Quadras |
||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) |
Neena Gill, Lambert van Nistelrooij, Vladimir Urutchev |
||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2) |
Holger Krahmer, Umberto Pirilli |
||
- [1] Antagna texter, P6_TA(2007)0196.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
|
Antagande |
18.12.2007 |
||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
22 5 1 |
|
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Francisco Assis, Graham Booth, Daniel Caspary, Christofer Fjellner, Ignasi Guardans Cambó, Jacky Hénin, Syed Kamall, Sajjad Karim, Alain Lipietz, Caroline Lucas, Marusya Ivanova Lyubcheva, Erika Mann, David Martin, Vural Öger, Georgios Papastamkos, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Peter Šťastný, Robert Sturdy, Gianluca Susta, Daniel Varela Suanzes-Carpegna, Iuliu Winkler, Corien Wortmann-Kool |
||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) |
Stavros Arnaoutakis, Jean-Pierre Audy, Jens Holm, Jan Marinus Wiersma |
||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2) |
Guy Bono, Ulrich Stockmann |
||