Förfarande : 2007/2190(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0028/2008

Ingivna texter :

A6-0028/2008

Debatter :

PV 21/02/2008 - 3
CRE 21/02/2008 - 3

Omröstningar :

PV 21/02/2008 - 4.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0069

BETÄNKANDE     
PDF 149kWORD 107k
31.1.2008
PE 398.450v02-00 A6-0028/2008

om en uppföljning av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan – ett europeiskt handlingsprogram för fysisk planering och territoriell sammanhållning

(2007/2190(INI))

Utskottet för regional utveckling

Föredragande: Gisela Kallenbach

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om en uppföljning av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan – ett europeiskt handlingsprogram för fysisk planering och territoriell sammanhållning

(2007/2190(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av EU:s territoriella agenda (den territoriella agendan) och Leipzigstadgan om hållbara europeiska städer (Leipzigstadgan), som båda antogs vid det informella rådsmötet mellan ministrar som ansvarar för fysisk planering och stadsutveckling som hölls i Leipzig den 24–25 maj 2007, och det första handlingsprogrammet för genomförande av EU:s territoriella agenda, som antogs vid det informella rådsmötet mellan ministrar som ansvarar för fysisk planering och utveckling som hölls i Ponta Delgada (Azorerna) den 23–24 november 2007 (det första handlingsprogrammet),

–   med beaktande av den fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2007)0273) (den fjärde sammanhållningsrapporten),

–   med beaktande av EU:s övergripande regionala utvecklingsplanering, som antogs vid det informella rådsmötet mellan ministrar som ansvarar för fysisk planering i Potsdam den 11 maj 1999,

–   med beaktande av resultaten från ESPON:s (observationsorgan i samverkan för europeisk regional utvecklingsplanering) arbetsprogram för 2006,

–   med beaktande av förslagen i ESPON:s arbetsprogram för 2013,

–   med beaktande av artiklarna 158 och 159 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A6‑0028/2008), och av följande skäl:

A. Den territoriella mångfalden, polycentrismen och den kompakta staden är viktiga strukturella egenskaper för EU:s territorier.

B.  Majoriteten av EU‑medborgarna bor i dag i städer.

C. De aktuella utmaningarna för den fysiska planeringen i EU inbegriper klimatförändringar, stadsutbredning, markanvändning, energiutnyttjande, transportinfrastruktur, demografisk förändring, däribland avfolkningen av landsbygden och av andra områden inom EU, utvidgningens konsekvenser för den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen, globaliseringens olika territoriella konsekvenser, däribland den ökade klyftan mellan rika och mindre välbärgade regioner samt de stora skillnaderna i utvecklingen mellan stads- och landsbygdsområden i kombination med strukturförändring.

D. I den territoriella agendan fastställs följande mål: utveckling av ett balanserat och polycentriskt stadssystem och ett nytt partnerskap mellan städer och landsbygd, skapande av innovativa regionala kluster, säkerställande av lika tillgång till infrastruktur och kunskap, främjande av en transeuropeisk riskhantering, hållbar utveckling, framåtblickande förvaltning och skydd av natur och kulturarv.

E.  I Leipzigstadgan fastställs följande mål: förstärkning av arbetet med att skapa en integrerad politik för stadsutveckling genom upprättande och säkerställande av kvalitativa offentliga utrymmen, modernisering av infrastrukturnäten och effektivare energiutnyttjande, aktivt främjande av innovation och utbildning samt – i synnerhet för mindre gynnade stadsdelar – främjande av en miljövänlig, kapacitetsstark och billig kollektivtrafik, konsolidering av uppvärderingsstrategier för stadsutveckling, stärkande av det lokala näringslivet och den lokala arbetsmarknadspolitiken samt aktiv fortbildnings- och utbildningspolitik för barn och ungdomar.

F.  Fysisk planering är ett lämpligt instrument för att styra markanvändningen och bebyggelsestrukturen i medlemsstaterna och regionerna och städerna i medlemsstaterna samt för att fastställa de lokala livsvillkoren och utvecklingsmöjligheterna.

G. Utöver sammanhållningspolitiken som ett strategiskt styrmedel krävs ytterligare åtgärder för att se till att målen för den territoriella agendan och Leipzigstadgan uppfylls, i synnerhet utvärdering av den territoriella effekten, den integrerade strategin och observation av den fysiska planeringen.

H. Vid sidan av sammanhållningspolitiken betyder politiken för landsbygdsutveckling mycket för den fysiska planeringen. Trots detta är integrationen av dessa båda politikområden bristfällig. Ökade synergieffekter mellan dessa politikområden måste därför uppnås för att deras verkliga utvecklingspotential ska kunna skönjas och för att göra landsbygdsområden mer attraktiva och öka deras konkurrenskraft, vilket skulle bidra till att motverka landsbygdens avfolkning.

I.   Kvaliteten hos de offentliga platserna, natur- och kulturlandskapet samt arkitekturen spelar en viktig roll när det gäller livsvillkoren för befolkningen i städer och på landsbygden och utgör viktiga mjuka lokaliseringsfaktorer.

J.   Kreativitet och innovation är resurser som har en avgörande betydelse i samband med övergången till det globaliserade kunskapssamhället, och därför är framgången för en hållbar fysisk planering och stadsutveckling starkt beroende av utvecklingen av den lokala kreativitetspotentialen.

K. Byggkultur (kultur som innebär byggnader av hög kvalitet), dvs. summan av de kulturella, ekonomiska, tekniska, sociala och ekologiska aspekter som påverkar kvaliteten och förfarandet när det gäller planering och byggande, utgör en viktig del av den integrerade stadsutvecklingen.

L.  Den integrerade strategin innebär att de projekt som utvecklats bör utgöra en sammanhängande plan som på längre sikt införlivar de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna. Denna plan bör även till fullo knyta de centrala aktörerna till planering, genomförande och utvärdering av stadsutvecklingsprogram.

M. En integrerad strategi för sammanhållningens territoriella aspekter inbegriper inte endast åtgärder och strategier relaterade till områdesplanering och stadsutveckling, eftersom det yttersta målet är att garantera en balans i de europeiska medborgarnas levnadsvillkor, oavsett var de är bosatta, dvs. ett mål som inte kan nås endast genom markplanering.

1.  Europaparlamentet anser att det enda sättet att uppnå målen för den territoriella agendan och Leipzigstadgan är att följa en ordentligt utformad, sektorsövergripande och heltäckande utvecklingsstrategi som innebär att den integrerade utgångspunkten förverkligas i praktiken.

2.  Europaparlamentet föreslår att man, i samband med halvtidsrapporten om sammanhållningspolitiken och med hänsyn till sammanhållningspolitiken efter 2013, undersöker i vilken utsträckning genomförandet av en integrerad strategi skulle kunna vara en bindande förutsättning för programplaneringen och valet av projekt inom ramen för strukturfonden. Parlamentet uppmanar därför beslutsfattarna att själva förbinda sig att ta nya samarbetsmetoder i bruk.

3.  Europaparlamentet välkomnar det beslut som EU:s ministrar med ansvar för stadsplaneringsfrågor fattade vid det informella mötet i Leipzig den 24–25 maj 2007 om att inrätta en mellanstatlig arbetsgrupp, som under Tysklands ledning ska ha i uppgift att fastställa och bringa klarhet i de olika frågorna relaterade till genomförandet av initiativet Jessica.

4.  Europaparlamentet välkomnar i samband härmed att kommissionen inrättat en avdelningsövergripande grupp som ska behandla förslag till hur den integrerade strategin ska genomföras och uppmanar kommissionen att bedriva ett nära samarbete med arbetsmarknadens och näringslivets parter och att se till att de får möjlighet att delta i alla beslut som rör territoriell sammanhållning. Kommissionen uppmanas att hålla parlamentet underrättad om hur detta arbete fortskrider.

5.  Europaparlamentet kräver att i synnerhet de territoriella egenskaperna och behoven och en regionspecifik differentiering som bygger på dessa beaktas i samband med utformningen av sammanhållningspolitiken efter 2013. Parlamentet rekommenderar att man utnyttjar de planeringsverktyg inriktade på genomförandet som omnämns i Leipzigstadgan och som bygger på forskning och kontinuerlig övervakning.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i samband med halvtidsrapporten om sammanhållningspolitiken bättre utnyttja synergierna med Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) för att utveckla hela territoriet. Parlamentet rekommenderar, med hänsyn till sammanhållningspolitiken efter 2013, större samordning av sammanhållningspolitiken och landsbygdsutvecklingspolitiken för att förbättra möjligheterna till ökad livskvalitet i landsbygdsområden.

7.  Europaparlamentet påpekar att det inte bara är storstadsregioner som har innovationspotential, utan det finns också några perifera områden och landsbygdsområden som ligger i täten när det gäller att uppnå målen i Lissabonstrategin. Parlamentet uppmanar kommissionen att titta närmare på framgångsfaktorerna för dessa territorier för att utarbeta en utvecklingsmodell för små och medelstora städer på landsbygden.

8.  Europaparlamentet betonar den stora betydelse som partnerskap och en funktionell arbetsfördelning mellan stads- och landsbygdsområden har för en välavvägd och hållbar utveckling av alla områden. Parlamentet uppmanar myndigheterna i städer och på landsbygden att i samarbete med alla offentliga och privata aktörer fastställa sina gemensamma tillgångar och ta fram gemensamma regionala och lokala utvecklingsstrategier för att bättre levnadsvillkor och livskvalitet ska kunna tryggas för alla unionens medborgare. Europaparlamentet uppmanar de framtida ordförandeskapen att anordna informella möten för ministrarna med ansvar för fysisk planering och stadsutveckling där dessa frågor ska behandlas.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för översynen av Europeiska unionens allmänna budget ta hänsyn till den territoriella agendan och Leipzigstadgan och genomföra kvalitativa anpassningar som gör det möjligt att bättre beakta den territoriella sammanhållningen i EU:s politik. Parlamentet anser att man inom de närmaste åren måste vidta lagstiftningsåtgärder för att uppnå detta mål.

10. Europaparlamentet uppmanar rådet att i samband med utvärderingen av Lissabon- och Göteborgsstrategierna (hållbar utvecklingsstrategi) slå fast territoriella och stadsrelaterade intressen som mål vid vårtoppmötet 2008.

11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt vidta åtgärder för att uppnå målen i den territoriella agendan och genomföra Leipzigstadgan.

12. Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att, i en anda av ett äkta flernivåstyre som både tar hänsyn till den regionala mångfalden inom EU och respekterar subsidiaritetsprincipen, fullt ut involvera offentliga myndigheter på lokal, regional och gränsöverskridande nivå, arbetsmarknadens parter och parter inom näringslivet samt relevanta icke-statliga organisationer och privata aktörer i enlighet med principen om partnerskap, i handlingsprogrammen för genomförandet av den territoriella agendan och Leipzigstadgan, och stöder helhjärtat denna strävan. Parlamentet understryker att alla berörda parter bör se positivt på behovet av samarbete, eftersom det visat sig att ett samstämmigt samarbete är en förutsättning för effektivitet.

13. Europaparlamentet påminner om den nyckelroll som tillgång till informations- och kommunikationsteknik spelar för regionernas framtida utveckling och rekommenderar därför, i enlighet med den territoriella agendan, att integrerad infrastruktur, såsom bredband via kabel, ska ingå i nya transport- och kommunikationsprogram.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en systematisk analys av vilka territoriella konsekvenser gemenskapens centrala politik kan få, i enlighet med åtgärd 2 i den första handlingsplanen som medlemsstaterna enats om, och att också göra en territoriell konsekvensbedömning av nya relevanta lagförslag. Parlamentet framhåller i detta sammanhang potentialen hos de metoder för utvärdering som utvecklats av ESPON.

15. Europaparlamentet inser att en hög nivå på förskole- och skolundervisning, livslångt lärande, universitet och andra forskningsinstitut är av grundläggande betydelse för städernas och regionernas framtida utveckling.

16. Europaparlamentet kräver att en policy för kreativa ekonomiska sektorer ska ingå i den fysiska planeringen och stadsutvecklingen i syfte att med hjälp av tillgängliga instrument (sammanhållningspolitik, fysisk planering och stadsplanering) skapa ramvillkor för att förbättra chanserna och möjligheterna till ett kreativt och innovativt agerande.

17. Europaparlamentet anser att det mot bakgrund av den demografiska utvecklingen är nödvändigt att förbättra anpassningsförmågan i städer och regioner, med tyngdpunkten på en självständig utveckling och ett förstärkt frivilligarbete.

18. Europaparlamentet betonar att demografiska trender leder till nya utmaningar på arbetsmarknaden, när det gäller tillgång till tjänster inom den sociala sektorn och vården, boende och planering i allmänhet, och påpekar att befolkningens åldrande kan ses som en möjlighet till nya arbetstillfällen på en växande marknad för nya produkter och tjänster som bidrar till ökad livskvalitet för äldre personer. Parlamentet framhåller att det är viktigt att utveckla den så kallade silverekonomin på lokal och regional nivå.

19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom deras territorium överlag garantera tillgängligheten och tillgången till tjänster i allmänhetens intresse för att ge människorna i de olika regionerna möjlighet att utnyttja de särskilda chanser och den särskilda potential som finns i deras region. Parlamentet begär att särskild hänsyn tas till behoven hos mindre gynnade grupper, såsom funktionshindrade, invandrare, etniska minoriteter, långtidsarbetslösa, personer med låga kvalifikationer och till kvinnors särskilda behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sina riktlinjer för tillämpning av rambestämmelsen om tjänster i allmänhetens intresse och offentlig upphandling göra det möjligt för de lokala myndigheterna att i högre grad ta hänsyn till lokala behov och lokala aktörer samt att förbättra sin anpassningsförmåga.

20. Europaparlamentet ber kommissionen att med hänsyn till gemenskapens nya befogenheter enligt Lissabonfördraget på området för fysisk planering utarbeta ett meddelande om införande av EU-bestämmelser för konsekvensbedömning av projekt som rör fysisk planering utifrån ESPON:s arbeten.

21. Europaparlamentet påpekar att till följd av att Lissabonfördraget trätt i kraft måste samarbetet och samordningen mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet förbättras i samband med genomförandet av det första handlingsprogrammet.

22. Europaparlamentet välkomnar uttryckligen att den territoriella sammanhållningen, tillsammans med den ekonomiska och sociala sammanhållningen, fastställs som ett av målen i Lissabonfördraget och att en delad lagstiftningsbehörighet för EU och medlemsstaterna föreskrivs på detta område. Parlamentet påpekar att det i Lissabonfördraget konstateras att man bör ta itu med de geografiska utmaningar som påverkar öar, bergsområden, gränsområden och mycket avlägset belägna och glest befolkade områden, eftersom de får negativa följder för hela den europeiska ekonomins konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen att komplettera det första handlingsprogrammet med konkreta förslag till gemenskapsåtgärder och initiativ.

23. Europaparlamentet betonar att det ännu inte finns någon gemensam överenskommen definition av territoriell sammanhållning, och uppmanar därför kommissionen att, vid sidan av en begreppsdefinition, även ange målen för territoriell utveckling i EU i den kommande grönboken om territoriell sammanhållning. Parlamentet förväntar sig att högsta prioritet ska ges åt målet att alla EU-medborgare, oavsett bosättningsort i EU, ska erbjudas samma möjligheter när det gäller utveckling och tillgång.

24. Europaparlamentet rekommenderar en vidareutveckling av EU:s övergripande regionala utvecklingsplanering (ESDP) och insisterar på att de nya medlemsstaterna involveras fullt ut i detta koncept.

25. Europaparlamentet anser att det är viktigt att regelbundet utvärdera framstegen i genomförandet av den territoriella agendan. Parlamentet kräver att rådet, kommissionen och alla medverkande aktörer ska bedöma både de framsteg som görs i samband med genomförandet av de enskilda åtgärderna i handlingsprogrammet och följderna av dessa åtgärder och deras bidrag till en hållbar fysisk planering i Europa.

26. Europaparlamentet uppmanar rådet att så snart som möjligt enas om enkla och kvantitativa indikatorer för att övervaka EU:s geografiska utveckling. Parlamentet kräver att årlig markanvändning ska fastställas som indikator på geografisk utveckling.

27. Europaparlamentet påpekar att indikatorerna kan användas som riktlinjer för mål i fråga om i vilken riktning den geografiska utvecklingen ska styras. Parlamentet föreslår att rådet och kommissionen använder indikatorerna som riktmärkning (”benchmarking”) för medlemsstaterna och för att bygga upp en databas för bästa metoder.

28. Europaparlamentet stöder rådets avsikt att lägga fram en rapport om genomförandet av handlingsprogrammet vid varje informellt ministerråd. Parlamentet föreslår att rådet ska överväga ett program för ömsesidigt lärande för EU:s fysiska planering för utbyte av erfarenheter och god praxis mellan medlemsstaterna.

29. Europaparlamentet understryker vikten av en starkare koppling mellan den territoriella agendan och Leipzigstadgan och beklagar därför att rådet ännu inte har antagit något handlingsprogram för genomförande av målen för Leipzigstadgan, och kräver att de kommande ordförandeskapen för rådet ska ta igen detta arbete och följaktligen garantera en systematisk uppföljning av Leipzigstadgan.

30. Europaparlamentet välkomnar det slovenska ordförandeskapets initiativ att förbereda och främja åtgärder som stärker samordningen mellan fysisk planering och stadsutveckling med avseende på en ökad sammanlänkning av målen för den territoriella agendan och Leipzigstadgan.

31. Europaparlamentet hänvisar till slutsatserna i den fjärde sammanhållningsrapporten, i vilken städer och tätorter betraktas som centrum för befolkning, ekonomisk styrka och innovation. Parlamentet välkomnar förslag om att skapa innovativa regionala kluster och kluster i städer, och önskar att dessa kluster även ska vara verksamma över både interna och externa gränser i EU.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fastställa indikatorer för en riktmärkning av städers hållbarhet enligt Leipzigstadgan, med särskilt beaktande av rapporten Urban Audit, som exempelvis energiförbrukning per person, vilken andel användningen av kollektivtrafiken utgör av den totala trafikvolymen och utsläpp av växthusgaser per person.

33. Europaparlamentet betonar den nyckelroll som städerna innehar när det gäller att uppnå målen i Lissabonstrategin och efterlyser därför en övergripande och väl samordnad stadsutvecklingsstrategi som stöds på alla förvaltningsnivåer och av den privata sektorn.

34. Europaparlamentet ber kommissionen att i större utsträckning intressera sig för frågan om stadsutbredning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna – med tanke på problemet med landskapsuppdelning och den ihållande markförlusten till följd av städernas utbredning i medlemsstaterna – att genomdriva effektiva åtgärder och strategier för att begränsa markanvändningen.

35. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att i högre grad prioritera utvecklingen inom än utanför stadsområdena, dvs. att de i första hand ser till att befintliga byggnader används på nytt eller för nya ändamål, framför allt med hjälp av en hållbar markförvaltning, innan ny mark bebyggs.

36. Europaparlamentet välkomnar att man i Leipzigstadgan betonar att transportsätten bör kopplas samman. Parlamentet understryker vikten av ett integrerat och hållbart transportsystem och den viktiga roll som en förbättrad infrastruktur för cykeltrafik och fotgängare kan spela, framför allt i storstäder. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effektivare mekanismer för att stödja de lokala myndigheterna i utarbetandet av strategier för integrerade transportnät, i synnerhet i mindre utvecklade regioner.

37. Europaparlamentet måste tyvärr konstatera att de sociala och ekonomiska skillnaderna i de europeiska storstadsregionerna och städerna och även i landsbygdsområdena ökar, och uppmanar medlemsstaterna att uppmärksamma detta problem i högre grad och att i större omfattning beakta det vid programplaneringen för tilldelning av medel från strukturfonderna.

38. Europaparlamentet anser att städerna bär ett särskilt ansvar för att uppfylla klimatskyddsmålen eftersom de har en unik möjlighet att komma med potentiella lösningar på hur de globala utsläppen av växthusgaser ska minskas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva klimatskyddet som ett övergripande mål inom stadsutveckling.

39. Europaparlamentet uppmärksammar det faktum att investeringar i miljövänlig teknik, såsom innovativa förebyggande åtgärder, åtgärder för att mildra effekterna och anpassningsåtgärder, på längre sikt erbjuder omfattande affärsmöjligheter.

40. Europaparlamentet konstaterar att stadsområden drabbas särskilt hårt av klimatförändringens konsekvenser när bristen på friskluftskorridorer orsakar ytterligare uppvärmning och en ökad koncentration av föroreningar.

41. Europaparlamentet framhåller att man måste verka för att förbättra integrationen och den sociala och territoriella sammanhållningen, framför allt genom att övervinna bristerna i fråga om stadsbyggnad, förbättra miljövillkoren och driva en välavvägd stadsutvecklingspolitik, dvs. genom att stabilisera situationen i de stadsområden där det råder problem och genom att erbjuda ett mer attraktivt utbud i fråga om boende, arbete och fritid.

42. Europaparlamentet efterlyser en bättre integration av mindre gynnade stadsdelar, och uppmanar de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att identifiera tecken på förfall i vissa områden och att öka ansträngningarna för att genomdriva en politik för social integration i syfte att bekämpa social ojämlikhet och social utslagning. Parlamentet framhåller den viktiga roll som små och medelstora företag spelar för den ekonomiska utvecklingen och den territoriella konkurrenskraften, inte bara i mindre gynnade stadsdelar utan i alla stadsområden.

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för framtida stödprogram, inbegripet det sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration, i större omfattning stödja projekt för främjande av utveckling och utbyte av erfarenheter med avseende på en hållbar stadsförvaltning, främjande av energieffektiva metoder och tekniker, lösning på miljöproblem i städerna och städernas bidrag till bekämpningen av klimatförändringarna.

44. Europaparlamentet anser att en förstärkt identitet i städerna och ett aktivt medborgarskap i städerna skulle kunna bidra till ett framgångsrikt genomförande av Leipzigstadgan. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda en ”territoriell dialog" i syfte att i ökad utsträckning involvera allmänheten i de planer som utarbetas för förnyelse och utveckling av stadsområden.

45. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, regionerna och städerna att i högre grad än tidigare beakta en byggkultur av hög kvalitet såväl som tillgång till ett anständigt boende till en rimlig kostnad som avgörande faktorer för social integration och för livskvaliteten i städerna vid arbetet med hållbar stadsutveckling, och att i detta sammanhang fästa särskild uppmärksamhet vid kvaliteten på offentliga utrymmen när det gäller kvaliteten på den arkitektoniska utformningen, som ett sätt att garantera EU‑medborgarna ett större välbefinnande.

46. Europaparlamentet uppmanar rådet, och i synnerhet de slovenska och franska ordförandeskapen, att bygga vidare på de framsteg som gjordes under de tyska och portugisiska ordförandeskapen när det gäller territoriell sammanhållning, och även i fortsättningen anpassa förslag i denna riktning. Eftersom tonvikten hittills lagts på städerna, förhållandet mellan stad och landsbygd, samt markplanering, anser parlamentet att man i framtida initiativ i större utsträckning bör beakta behoven hos regioner som brottas med geografiska svårigheter, såsom öar, bergsområden, gränsområden och mycket avlägset belägna och glest befolkade områden.

47. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Regionkommittén.


MOTIVERING

Bakgrund

Den 24–25 maj 2007 antog EU:s ministrar med ansvar för fysisk planering och stadsutveckling EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan vid ett informellt ministermöte i Leipzig.

EU:s ministrar enades därmed om regionala prioriteringar för utveckling av Europeiska unionen och om rekommendationer om en integrerad stadspolitik med särskilt beaktande av mindre gynnade stadsdelar på grundval av en gemensam analys av framtida utmaningar för den fysiska planeringen i Europa.

Den territoriella agendan är resultatet av ett mångårigt samarbete mellan medlemsstaternas regeringar och baseras på de tre huvudsakliga målen för EU:s övergripande regionala utvecklingsplanering (ESDP), som alltjämt är i kraft:

§ Utveckling av ett mer balanserat och polycentriskt stadssystem och en ny förbindelse mellan städer och landsbygd.

§ Säkerställande av lika tillgång till infrastruktur och kunskap.

§ En hållbar utveckling, framför allt genom förvaltning och skydd av natur och kulturarv.

Antagandet av den territoriella agendan stärker den territoriella dimensionen, och det bidrar till att definiera och utforma begreppet territoriell sammanhållning på ett bättre sätt. På grundval av artiklarna 2, 6, 16 och 158 i EG‑fördraget beaktades den territoriella sammanhållningen redan som tredje dimension i sammanhållningspolitiken. I ändringsfördraget förklaras den territoriella sammanhållningen vara avtalssyftet, och en konkurrerande lagstiftningsbehörighet för EU och medlemsstaterna föreskrivs på detta område.

EU:s ministrar med ansvar för stadsutveckling har enats om Leipzigstadgan, fastän EU inte har någon lagstiftningsbehörighet på området stadsutveckling. Stadsdimensionen får dock alltmer uppmärksamhet på EU‑nivå, i synnerhet för utformningen av sammanhållningspolitiken. Förbättrade agglomerationsprocesser åtföljs av många utmaningar, som exempelvis stadsdelar som förfaller, överbelastning av transportnätet i innerstäder, försegling av markytan, miljöskador och sociala problem. Leipzigstadgan bygger framför allt på följande resultat:

§ Arbetsprogrammet från Lille från 2000.

§ Urban Acquis [stadslagstiftning] från 2004.

§ Bristolavtalet från 2005.

Vägen mot antagandet av det första handlingsprogrammet

Den 23 november 2007 antog EU:s ministrar det första handlingsprogrammet för genomförande av EU:s territoriella agenda vid det informella ministerrådet på Azorerna. Handlingsprogrammet erbjuder en ram för konkreta enskilda åtgärder som ska genomföras för att målen i den territoriella agendan ska uppnås före den första bedömningen 2010. I detta sammanhang kan fem uppgifter urskiljas:

§ Genomförande av den territoriella agendan inom ramen för ministrarnas behörighetsområden.

§ Inverkan på huvudfrågorna i EU och förstärkning av den territoriella dimensionen och stadsdimensionen i sektorspolitiken.

§ Förstärkning av styrningen på flera olika nivåer.

§ Bedömning och jämförande av den territoriella utvecklingen i EU.

§ Samordning och bedömning av genomförandet av det första handlingsprogrammet och utveckling av en kommunikationsstrategi för territoriell sammanhållning och hållbar fysisk planering.

Handlingsprogrammet bör innebära en start för en dynamisk process som möjliggör ett positivt inflytande på EU:s fysiska planering enligt målen i den territoriella agendan och Leipzigstadgan.

Europaparlamentets roll

Europaparlamentet deltog som berörd part i utarbetandet av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan, bidrog aktivt i processen och har kritiskt följt genomförandeprocessen.

Den 27 februari 2007 antog utskottet för regional utveckling ett ståndpunktsdokument med rekommendationer om den territoriella agendan och Leipzigstadgan, i vilket utskottet bl.a. krävde ett handlingsprogram med exakta utvärderingskriterier och mätbara mål.

Initiativbetänkandet – som bygger på regionalutskottets aktiva bidrag till beslutet om den territoriella agendan, Leipzigstadgan och det första handlingsprogrammet – är ytterligare ett väsentligt bidrag till genomförandet av en välbalanserad, hållbar och territoriell utveckling i EU.

Det bör fattas ett beslut om betänkandet före EU‑toppmötet i vår, då Lissabonstrategin och Göteborgsstrategin står på dagordningen, så att intressena i fråga om den territoriella dimensionen och stadsdimensionen ska kunna beaktas i högre grad inom ramen för dessa strategier.

Förutsättningar för ett framgångsrikt genomförande

De mål som anges i EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan kan bara uppnås med en ordentligt utformad, sektorsövergripande och heltäckande utvecklingsstrategi. Därför är det absolut nödvändigt att beakta en integrerad utgångspunkt, både vertikalt och horisontellt.

En vertikalt integrerad utgångspunkt innebär en bättre samordning och ett bättre samarbete på olika statliga nivåer (den lokala, den regionala, den nationella och den europeiska), bland annat hos alla berörda lokala och regionala aktörer och det civila samhället (berörd part). Handlingsprogrammet bör inte bara innehålla en uppmaning till behöriga EU‑ministrar att agera, utan bör involvera alla statliga nivåer i att uppnå målen. I synnerhet lokala och regionala aktörer måste engagera sig i målen, eftersom ett fullföljande av målsättningen för den fysiska planeringen skulle få särskilt stor betydelse för dem.(1)

En stadsutveckling kan bara genomföras med gott resultat om det som avses med den är en politik för stad med omnejd. För på samma sätt som stadens omgivning drar nytta av det staden har att erbjuda så är staden beroende av omnejden för att fylla funktioner som den själv inte kan tillvarata i tillräcklig grad, såsom rekreation och vattenförsörjning. Med tanke på den intensiva växelverkan, i synnerhet material‑, kapital‑ och personflöden mellan stad och omnejd, framgår det att städerna måste ingå partnerskap med sin omnejd. I detta sammanhang måste lämpliga förvaltningsstrukturer utarbetas, som möjliggör samverkan och att undvika en osund konkurrens om resurser. Byråkratiska och politiska hinder måste övervinnas. Det territoriella och regionala samarbetet får en nyckelroll i fråga om att förhindra en polarisering mellan stads‑ och landsbygdsområden och att utnyttja samverkan på ett optimalt sätt. Landsbygdsområdenas specifika kompetens utgör ett viktigt bidrag till Europas territoriella mångfald.

En hållbar fysisk planering och stadsutveckling kräver också en horisontellt integrerad utgångspunkt. Sektorspolitiken får varken påverka syftet med den fysiska planeringen eller med stadsutvecklingen på ett negativt sätt, utan måste överensstämma med dessa. I detta sammanhang måste sektorspolitiken, precis som t.ex. transportpolitiken och energipolitiken, analyseras efter de konsekvenser som den får för både stora och små områden. En sådan utgångspunkt bidrar också till att förebygga social utslagning och främja missgynnade stadsdelar. Därför måste en integrerad utvecklingsstrategi införas, där så olika aspekter som exempelvis utbildning, arbetsmarknad, transportpolitik och byggkultur beaktas.

Dessutom kommer sammanhållningspolitiken att få en nyckelroll när det gäller att nå målen i EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan. Sammanhållningspolitiken är det mest betydelsefulla styrinstrumentet för en hållbar fysisk planering och stadsutveckling, på grund av de ekonomiska ramarna. Tilldelningen av medel från strukturfonderna bör i högre grad vara inriktad mot territoriella mål än vad som har varit fallet tidigare – som t.ex. främjande av en polycentrisk stadsstruktur eller en transeuropeisk riskhantering när det gäller klimatförändringarna.

Städerna bär ett särskilt ansvar för uppfyllandet av klimatskyddsmålen. Med en stad med ett gott klimat som förebild bör klimatskydd fastställas som en övergripande fråga som ska beaktas i alla sammanhang. Strukturfonderna kan bidra till detta genom att t.ex. miljövänliga transportlösningar och energisnåla byggnadsarbeten främjas i första hand.

Konkreta förslag till förverkligande av målen i EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan

Det är bara med en samverkan mellan ekonomisk, ekologisk, social och kulturell utveckling som det går att uppnå en balanserad fysisk planering och stadsutveckling. Vid fysisk planering planeras och styrs utvecklingen av alla områden (bostadsbygge, handel/näringsliv/industri, transport, infrastruktur, naturområden, landsbygd) där stadsområden alltid har spelat en viss roll på grund av deras ekonomiska och sociala funktion och på grund av deras komplexitet.

En av de saker som det portugisiska ordförandeskapet har koncentrerat sig på är att uppnå målsättningarna i den territoriella agendan. Medlemsstaterna har kommit överens om att genomföra en första utvärdering av den territoriella agendan 2010, under det ungerska ordförandeskapet för rådet. En sådan utvärdering är bara meningsfull om de konkreta målen i den territoriella agendan jämförs med den verkliga utvecklingen. Därför är det nödvändigt att fastställa konkreta, mätbara målindikatorer inom ramen för genomförandet av det första handlingsprogrammet, som möjliggör en bedömning av den territoriella utvecklingen i EU. I detta sammanhang bör de förslag som anges i studier som utförts av ESPON (observationsorgan i samverkan för europeisk regional utvecklingsplanering) åberopas (t.ex. ESPON 1.1.1 om polycentrism, ESPON 1.1.4 om demografisk utveckling, ESPON 1.2.1 om transport).

I ändringsfördraget från Lissabon förklaras den territoriella sammanhållningen vara avtalssyftet, och EU tilldelas en konkurrenskraftig kompetens gentemot medlemsstaterna på detta område. Kommissionen bör använda detta underlag för att driva genomförandet av EU:s territoriella agenda framåt med hjälp av initiativ och vidareutveckla det inom ramen för den öppna samordningsmetoden.

Dit hör – förutom en territoriell konsekvensbedömning av nya lagförslag på EU‑nivå – en noggrannare analys av EU:s politik för dess territoriella omfattning. Några ESPON‑projekt har redan gett vissa resultat på detta område, som bör beaktas vid utformningen av politiken.(2) En förutsättning för ett effektivt genomförande av den integrerade utgångspunkten är en mer systematisk analys av EU:s sektorspolitik när det gäller dess territoriella konsekvenser. ESPON har utvecklat metoder för utvärdering av territoriella konsekvenser för detta område: TEQUILA erbjuder en metod för flerdimensionell analys.(3) Det nya ESPON‑programmet 2013 med en budget på 34 miljoner euro skulle kunna bidra ytterligare till detta.

Medvetandet om regionalpolitikens territoriella konsekvenser och EU:s sektorspolitik ska skärpas genom en debatt om genomförandet av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan inom ramen för diskussionen om strukturfonderna vid EU‑toppmötet i vår. Betydelsen av den integrerade utgångspunkten och säkerställandet av territoriell mångfald kommer att beaktas särskilt.

En mer enhetlig EU‑omfattande ram för riskbedömningar av områden på projektnivå bör utarbetas efter förslag av kommissionen och utifrån ESPON:s arbeten. Vissa medlemsstater, som Tyskland, Österrike, den vallonska delen av Belgien samt Portugal, har redan ett sådant instrument. Erfarenheterna från dessa länder skulle kunna få inflytande på debatten. En sådan bedömningsram borde framför allt kunna tillämpas vid större projekt som främjas av strukturfonderna. Detta är i synnerhet nödvändigt för att risken ska beaktas i högre grad vid valet av projekt som kan beviljas gemenskapsfinansiering. Också reduceringen av markanvändning och den mångsidiga användningen av urbana områden som bostads‑ och arbetsplatser utgör territoriella mål som i mycket högre grad än tidigare borde kunna komma i fråga för tilldelning av strukturfondsmedel.

Inom ramen för genomförandet av Lissabonstrategin måste den territoriella dimensionen och stadsdimensionen beaktas i högre grad inom de nationella strategiska ramarna och utgöra en del av kommissionens riktmärkning inom ramen för den öppna samordningsmetoden. Dessutom måste territoriella och urbana aspekter iakttas i högre grad vid bedömning och utformning av EU:s politik, t.ex. inom ramen för budgetrevidering, landsbygdspolitik och EU:s transportpolitik.

Avslutande anmärkning

Förverkligandet av de mål som ställts upp i EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan är inget självändamål, utan bidrar till en hållbar utvecklingsstrategi för att förbättra livskvaliteten för alla EU‑medborgare. EU utmärker sig inte bara genom en stor territoriell mångfald på ett litet utrymme, utan också genom en hög livskvalitet – inte minst på grund av att man i Europa fäster betydelse vid fysisk planering och vid en hållbar stads‑ och regionalpolitik. Dessa goda förhållanden bör EU vårda även i fortsättningen. Ett framgångsrikt genomförande av den territoriella agendan och Leipzigstadgan kan bidra till detta på ett avgörande sätt.

(1)

Se bl.a. European Commission, ”Spatial impacts of Community policies and costs of non‑coordination”.

(2)

Se bl.a. ”Territorial effects of structural funds, ESPON project 2.2.1”.

(3)

Utkast till ad hoc‑meddelande, utredningsavdelning B, EP, ”Follow‑up of the TA and the Leipzig Charter: Towards a European Action Programme for spatial development and territorial cohesion”.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

23.1.2008

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

51

1

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Alfonso Andria, Emmanouil Angelakas, Stavros Arnaoutakis, Elspeth Attwooll, Jean Marie Beaupuy, Rolf Berend, Jana Bobošíková, Victor Bostinaru, Antonio De Blasio, Bairbre de Brún, Petru Filip, Gerardo Galeote, Iratxe García Pérez, Eugenijus Gentvilas, Ambroise Guellec, Pedro Guerreiro, Zita Gurmai, Marian Harkin, Jim Higgins, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Mieczysław Edmund Janowski, Gisela Kallenbach, Tunne Kelam, Evgeni Kirilov, Constanze Angela Krehl, Jamila Madeira, Mario Mantovani, Sérgio Marques, Miroslav Mikolášik, James Nicholson, Lambert van Nistelrooij, Jan Olbrycht, Maria Petre, Markus Pieper, Pierre Pribetich, Wojciech Roszkowski, Grażyna Staniszewska, Margie Sudre, Oldřich Vlasák, Vladimír Železný

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Peter Baco, Jan Březina, Brigitte Douay, Den Dover, Jill Evans, Emanuel Jardim Fernandes, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Dariusz Maciej Grabowski, Mirosław Mariusz Piotrowski, Francisca Pleguezuelos Aguilar, Christa Prets, Miloslav Ransdorf, Czesław Adam Siekierski, László Surján

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Vladimir Urutchev

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy