Förfarande : 2007/2116(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0033/2008

Ingivna texter :

A6-0033/2008

Debatter :

PV 12/03/2008 - 19
CRE 12/03/2008 - 19

Omröstningar :

PV 13/03/2008 - 4.7
CRE 13/03/2008 - 4.7
Röstförklaringar
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0102

BETÄNKANDE     
PDF 168kWORD 121k
15.2.2008
PE 396.500v02-00 A6-0033/2008

om kvinnors speciella situation i fängelser och hur det sociala livet och familjelivet påverkas av att föräldrar sitter fängslade

(2007/2116(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

Föredragande: Marie Panayotopoulos‑Cassiotou

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om kvinnors speciella situation i fängelser och hur det sociala livet och familjelivet påverkas av att föräldrar sitter fängslade

(2007/2116(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 6 och 7 i EU‑fördraget och artikel 4 i Europeiska unionens nya stadga om de grundläggande rättigheterna, som proklamerades den 12 december 2007(1), som rör skyddet för de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 5, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt artikel 7, Europeiska konventionen från 1987 till förhindrande av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt det frivilliga protokollet till denna konvention om inrättande av ett system för regelbundna besök i fängelser av oberoende internationella och nationella organ(2),

–   med beaktande av artikel 3 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, protokollen till denna konvention samt rättspraxis från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, genom vilken Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning inrättades, samt denna kommittés rapporter,

–   med beaktande av FN:s minimiregler från 1957 för behandling av fångar samt de förklaringar och principer som antagits av FN:s generalförsamling på detta område,

–   med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, som antogs den 20 november 1989,

–   med beaktande av Europarådets resolution (73)5 om minimiregler för behandlingen av fångar, rekommendation R(87)3 om europeiska kriminalvårdsbestämmelser och rekommendation R(2006)2 om europeiska kriminalvårdsbestämmelser,

–   med beaktande av de rekommendationer som antagits av Europarådets parlamentariska församling, särskilt rekommendation R(2006)1747 om inrättandet av en europeisk kriminalvårdsstadga och rekommendation R(2000)1469 om mödrar och spädbarn i fängelser,

–   med beaktande av sin resolution av den 26 maj 1989 om kvinnor och barn i fängelser(3), sin resolution av den 18 januari 1996 om dåliga förhållanden i fängelser inom Europeiska unionen(4), sin resolution av den 17 december 1998 om fängelseförhållandena i Europeiska unionen: förbättringar och alternativa straff(5) samt sin rekommendation till rådet av den 9 mars 2004 om internerade personers rättigheter i Europeiska unionen(6),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6‑0033/2008), och av följande skäl:

A. I enlighet med internationella(7) och europeiska konventioner(8)ska alla fångar behandlas med respekt för de mänskliga rättigheterna och fängelseförhållandena ska vara förenliga med principerna om människans värdighet, icke‑diskriminering och respekt för privat‑ och familjelivet och ska regelbundet utvärderas av oberoende organ.

B.  Kvinnliga fångars särskilda behov och situation ska beaktas vid domstolsavgöranden, i strafflagstiftningen och av medlemsstaternas fängelser.

C. De kvinnliga fångarnas situation speglar kvinnornas ställning i samhället, då kvinnor infogas i ett system som huvudsakligen utformats, byggts och drivs av män och för män.

D. Det bör införas konkreta åtgärder som är anpassade till kvinnors specifika behov, till exempel alternativa brottspåföljder.

E.  Gravida kvinnor som sitter i fängelse bör erbjudas stöd, information och grundläggande förutsättningar för en hälsosam graviditet och ett sunt moderskap, särskilt en balanserad kost, goda sanitära förhållanden, frisk luft, motion samt mödravård före och efter förlossningen.

F.  Alla fångar, både män och kvinnor, ska ha lika tillgång till hälsovård, men inom kriminalvården måste särskild hänsyn tas till förebyggande vård, uppföljning och behandling av kvinnors speciella fysiska och psykiska hälsoproblem.

G. Moderns mentala och fysiska hälsa är förknippad med barnets hälsa.

H. Många kvinnliga fångar är eller har varit beroende av narkotika eller andra preparat(9) som kan ge upphov till psykiska problem eller beteendestörningar som kräver medicinsk behandling, men också anpassat socialt och psykologiskt stöd inom ramen för en övergripande hälsostrategi inom kriminalvården.

I.   Idag vet man att många kvinnliga fångars liv har präglats av våld, sexuella övergrepp eller misshandel inom familjen eller parrelationen och att många har varit i ekonomisk och psykisk beroendeställning samt att detta har direkta kopplingar till dessa kvinnors brottshistoria och att de lider av fysiska och psykiska problem till följd av detta, till exempel posttraumatisk stress.

J.   Kriminalvårdare måste ha tillräcklig utbildning och insikt om den hänsyn som måste tas till jämställdhetsperspektivet och till kvinnliga fångars speciella behov och situation. Särskild hänsyn måste tas till de mest sårbara bland dem, det vill säga minderåriga och funktionshindrade.

K. Att upprätthålla familjekontakter är en viktig faktor för att förhindra återfall och för att fångar ska återintegreras i samhället, men det är också en rättighet för alla fångar, deras barn(10) och anhöriga. Det är dock många gånger särskilt svårt för kvinnor att utöva denna rättighet eftersom bristen på kvinnoanstalter gör att de geografiskt sett kan vara placerade långt borta.

L.  Barnets intresse ska alltid komma i första rummet vid beslut om huruvida barnet ska separeras från eller stanna kvar hos sin fängslade förälder(11). Under alla omständigheter måste den andra förälderns umgängesrätt garanteras och lämpliga åtgärder vidtas för att se till att de känslomässiga banden till ursprungsfamiljen (syskon, mor- och farföräldrar och övrig släkt) kan upprätthållas.

M. Vid undertecknandet av ovan nämnda konvention om barnets rättigheter (och av andra internationella instrument(12)) ska de länder som är parter i konventionen se till att alla barn, utan diskriminering och oavsett föräldrarnas rättsliga ställning, åtnjuter samtliga rättigheter enligt konventionen, särskilt rätten till god hälsovård samt till fritid och utbildning. Denna skyldighet omfattar även barn som bor med en fängslad förälder.

N. Förutom att bekämpa brottsliga handlingar bör fängelserna även arbeta för att återintegrera fångarna i samhället och arbetslivet, med tanke på att många fångar, män och kvinnor(13), ofta har levt ett liv präglat av utanförskap och fattigdom.

O. En stor andel av de kvinnliga fångarna är föremål för pågående rättsliga förfaranden (förfaranden i samband med övergivande, tillfällig familjehemsplacering eller adoption av minderåriga, skilsmässa, separation, vräkning osv.) när de börjar avtjäna sitt fängelsestraff, vilket innebär att de har svårt att försvara sina rättigheter och lever i ett tillstånd av ständig osäkerhet och stress.

P.  Ofta känner fångarna inte till de sociala resurser som finns och i många fall kan de i praktiken inte utöva de rättigheter som tillkommer alla personer i respektive medlemsstat på grund av att de inte har några administrativa handlingar (identitetshandlingar, sjukförsäkringskort, familjebevis etc.), har förlorat dem eller för att giltighetstiden för dessa handlingar har löpt ut.

Q. Det ökade antalet kvinnor på fängelserna beror delvis på kvinnornas försämrade ekonomiska villkor.

R.  Lika tillgång för både kvinnliga och manliga fångar till arbete, yrkesutbildning och fritid under strafftiden är avgörande för fångarnas psykiska välbefinnande och återintegrering i samhället och arbetslivet.

S.  Det utbud av utbildnings- och arbetsmöjligheter, fritidssysselsättningar och personligt engagemang som kvinnliga och manliga fångar har tillgång till räcker inte i sig, hur brett det än är, och det är viktigt att ta fram stödprogram som gör det lättare för dem att engagera sig i planeringen och verkställandet av sin återintegrering i samhället.

T.  Kvinnliga fångar måste utan att på något sätt diskrimineras kunna få tillgång till arbete, volontärarbete och olika former av yrkesutbildning och medborgarutbildning som gynnar deras återintegrering i samhället efter avtjänat straff, och dessa måste vara anpassade till arbetsmarknadens krav.

U. Kvaliteten på den verksamhet som organiseras av fängelseledningen i fängelset är avgörande för att kvinnliga och manliga fångar ska kunna återintegreras i samhället och återfall ska kunna förhindras. Det handlar bland annat om de partnerskap som bildas med företag och social stödorganisationer samt om uppföljningsåtgärder och stöd i yrkes‑ och samhällslivet efter avtjänat straff.

V. Det finns ett mycket stort behov av könsspecifik information och statistik som bör vara omfattande, jämförbar och uppdaterad.

Fängelseförhållandena

1.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att anslå tillräckliga medel för att modernisera och anpassa sina fängelser, samt att genomföra ovan nämnda rekommendation R(2006)2 från Europarådet för att garantera fängelseförhållanden som medger respekt för människans värdighet och de grundläggande rättigheterna, särskilt i fråga om boende, hälsa, hygien, mat, ventilation och ljus.

2.  Europaparlamentet upprepar sitt krav till kommissionen och rådet om antagandet, enligt artikel 6 i EU-fördraget, av ett rambeslut om minimiregler för skydd av fångars rättigheter (såsom Europarådet också rekommenderar i sin ovan nämnda rekommendation R(2006)2). Parlamentet uppmanar rådet att sprida och främja efterlevnaden av Europarådets fängelseregler i syfte att uppnå större harmonisering av fängelseförhållandena i Europa, särskilt i fråga om hänsynstagandet till kvinnors specifika behov, och att tydligt fastslå de kvinnliga och manliga fångarnas rättigheter och skyldigheter.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin årliga rapport om de mänskliga rättigheterna infoga en utvärdering av respekten för de kvinnliga och manliga fångarnas grundläggande rättigheter och av de särskilda villkor som gäller för kvinnor på fängelserna.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kandidatländerna att ratificera det frivilliga protokollet till konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(14), enligt vilket ett system för oberoende kontroll av fängelser ska inrättas, och uppmanar rådet och kommissionen att verka för att konventionen och dess protokoll ratificeras inom ramen för Europeiska unionens utrikespolitik.

5.  Europaparlamentet påminner om att de behöriga myndigheterna genom regelbundna inspektioner ska garantera att driften av anstalterna stämmer överens med nationella och internationella rättsliga normer.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att det råder god ordning på fängelserna och personalens och samtliga fångars säkerhet är garanterad genom att sätta stopp för våld och övergrepp, som kvinnor och personer som tillhör etniska och sociala minoriteter är särskilt sårbara för.

7.  Europaparlamentet påminner om kvinnofängelsernas ”särdrag” och insisterar på att man måste inrätta strukturer för säkerhet och återintegrering som är särskilt utformade för kvinnor.

8.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera jämställdhetsperspektivet i sin kriminalvårdspolitik och i sina fängelser, och ta större hänsyn till särskilda könsrelaterade situationer och kvinnliga fångars ofta traumatiska förflutna, framför allt genom att skapa en medvetenhet hos kriminalvårdarna och ge dem lämplig utbildning beträffande grundläggande rättigheter genom att

a) ta hänsyn till könsvariabeln vid insamlingen av uppgifter om alla verksamhetsområden, vilket gör det möjligt att tydliggöra kvinnornas särskilda problem och behov,

b) i varje medlemsstat inrätta en undersökningskommitté och permanenta medlingssystem för en faktisk kontroll av fängelseförhållandena som gör det möjligt att påtala och åtgärda den diskrimination som kvinnor fortfarande utsätts för inom fängelsesystemet,

c)  lyfta fram de kvinnliga fångarnas behov i lokala, regionala och nationella debatter för att främja positiva åtgärder i samband med sociala resurser, boende, utbildning osv.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera kvinnorna lika och icke‑diskriminerande tillgång till all slags hälsovård. Vården ska hålla samma kvalitet som den vård som erbjuds den övriga befolkningen, för att effektivt kunna förebygga och behandla kvinnosjukdomar(15).

10. Europaparlamentet påminner om att åtgärder måste vidtas för att bättre tillgodose kvinnliga fångars speciella behov i fråga om hygien och nödvändiga hygienartiklar i fängelserna.

11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en övergripande hälsostrategi inom kriminalvården, som innebär att fysiska och psykiska problem identifieras och behandlas när straffet börjar avtjänas och att medicinskt och psykologiskt stöd ges åt alla kvinnliga och manliga fångar med missbruksproblem, samtidigt som kvinnors särskilda behov beaktas.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att ge psykologiskt stöd till samtliga kvinnliga fångar, och särskilt till dem som har utsatts för våld eller misshandel, ensamstående mödrar och minderåriga brottslingar så att de får ett bättre skydd och kan upprätthålla och förbättra sina familjerelationer och sociala kontakter och ges ökade möjligheter till återintegrering. Parlamentet rekommenderar att man utbildar och medvetandegör fängelsepersonalen om dessa fångars speciella utsatthet.

13. Europaparlamentet rekommenderar att det utdöms fängelsestraff för gravida kvinnor och kvinnor som lever med sina småbarn endast när det är absolut nödvändigt, i sådana extremfall bör dessa kvinnor ha möjlighet till en rymligare, om möjligt enskild cell, och särskild hänsyn bör tas till dem, framför allt när det gäller kost och hygien. Dessutom anser parlamentet att gravida kvinnor bör få tillgång till en mödravård, före och efter förlossningen, som håller lika hög kvalitet som den mödravård som erbjuds utanför fängelset.

14. Europaparlamentet vill uppmärksamma det faktum att kvinnor som genomgår en komplikationsfri förlossning i fängelset normalt sett tvingas skiljas från barnet inom 24 eller 72 timmar efter förlossningen, och välkomnar alla eventuella alternativa lösningar från kommissionens och medlemsstaternas sida.

15. Europaparlamentet understryker att rättssystemet måste respektera barnets rättigheter när man behandlar frågor kring moderns avtjänande av fängelsestraff.

Upprätthållande av familjekontakter och sociala relationer

16. Europaparlamentet rekommenderar att alternativa straff tillämpas i större utsträckning, straffalternativ som är förlagda ute i samhället, särskilt för mödrar, när strafftiden är kort och ingen egentlig fara för allmänheten föreligger och om ett fängelsestraff skulle få allvarliga konsekvenser för familjelivet, särskilt om kvinnan är ensam vårdnadshavare eller barnen är små eller om hon har omsorgsansvar för familjemedlemmar eller funktionshindrade personer. Parlamentet erinrar om att de rättsliga myndigheterna bör ta hänsyn till dessa faktorer när strafform fastställs, med särskild hänsyn till den åtalade förälderns barn och deras intresse som alltid kommer i första rummet. Parlamentet rekommenderar även att samma hänsyn tas till manliga fångar som är vårdnadshavare för minderåriga barn eller har annat familjeansvar.

17. Europaparlamentet betonar att isolering och depression påverkar gravida fångars hälsa negativt och att detta också kan få skadliga eller till och med allvarliga konsekvenser för fostret, konsekvenser som man måste ta på allvar i samband med beslutet om fängelsestraff.

18. Europaparlamentet insisterar dessutom på att rättsväsendet måste ta reda på om det finns barn med i bilden innan man fattar beslut om häktning och i samband med utdömandet av brottspåföljd samt att försäkra sig om att det vidtagits åtgärder för att tillgodose barnens alla rättigheter.

19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka antalet kvinnoanstalter och att ge dessa större geografisk spridning för att det ska bli enklare för kvinnliga fångar att upprätthålla familjebanden och delta i religionsutövning.

20. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att uppmana fängelserna att införa flexibla regler för besökens form, antal, varaktighet och tider. Besök bör vara tillåtna för anhöriga, vänner och utomstående.

21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta familjekontakter, i synnerhet fängslade föräldrars kontakter med sina barn, förutsatt att detta ligger i barnets bästa intresse, genom att inrätta besöksrum som inte för tankarna till ett fängelse och som möjliggör gemensamma aktiviteter och lämplig känslomässig närhet.

22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina internationella åtaganden(16) genom att se till att barn som lever med en fängslad förälder får lika rättigheter och behandling, och att skapa levnadsförhållanden som är anpassade efter barnens behov, helst i enheter som är helt fristående och avskilda från den vanliga anstaltsmiljön, genom att integrera dem i samhällets daghem och skolor och möjliggöra flexibla och generösa vistelser med släkten eller vistelser utanför anstalten under ansvar av personal från barnrättsorganisationer. Levnadsförhållandena måste också främja barnens fysiska, psykiska, moraliska och sociala utveckling och det måste finnas en anpassad infrastruktur samt kompetent personal som kan bistå mödrar i fängelse i deras fostrans- och omvårdnadsansvar. Vidare rekommenderar parlamentet att man i fall då minderåriga barn lever i fängelse underlättar för den andra föräldern att tillvarata sin rätt till vårdnad om barnet.

23. Europaparlamentet måste tyvärr konstatera att många av kvinnorna i fängelserna är ensamstående mödrar som förlorar kontakten med sina barn, i bland för alltid. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att utarbeta och genomföra alternativa strategier i syfte att förhindra en total separation

24. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera samtliga fångar kostnadsfritt rättsligt stöd i fängelserelaterade frågor, vilket i fallet med kvinnliga fångar bör vara särskilt inriktat på familjerätt i syfte att finna lösningar på frågor kring placering av barn, adoption, hemskillnad, kvinnomisshandel etc.

25. Europaparlamentet rekommenderar att man organiserar informationskampanjer om samhällets sociala tjänster samt om en ständig uppdatering av de administrativa handlingarna rörande individens personliga situation, familjeförhållanden och hälsa, vilket gör det möjligt för de kvinnliga fångarna att till fullo tillvarata sina medborgerliga rättigheter.

26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta psykosociala stödåtgärder för att på bästa möjliga sätt förbereda separationen mellan barnet och den fängslade modern, och minska separationens negativa följder.

Återintegrering i samhället och arbetslivet

27. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att alla fångar, både män och kvinnor, ska erbjudas möjligheter till ett omväxlande arbete med rimlig lön, som främjar deras personliga utveckling, där ingen könssegregering eller andra former av diskriminering förekommer samt att i detta syfte upprätta partnerskap med företag.

28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anslå mer resurser, bland annat med hjälp av EU:s finansiella instrument för sysselsättning och social integration, t.ex. Europeiska socialfonden och Progress, för att utveckla program för läs- och skrivundervisning och livslångt lärande och yrkesutbildning inom kriminalvården, vilka anpassats efter arbetsmarknadens krav och som leder till en examen.

29. Europaparlamentet understryker att dessa program bör omfatta språkkurser, inbegripet kurser i det nationella språket (eller minst ett nationellt språk) för utländska fångar, män och kvinnor, datakurser och kurser i socialt och arbetsrelaterat beteende.

30. Europaparlamentet betonar den avgörande roll som ideella organisationer spelar för fångarnas, särskilt kvinnornas, återintegrering i samhället och arbetslivet och uppmanar därför medlemsstaterna att uppmuntra dessa organisationer att utveckla sin verksamhet i fängelserna, särskilt genom att öka anslagen till dem och underlätta deras medlemmars tillträde till anstalterna samt öka medvetenheten bland fängelsepersonalen om behovet av ett gott samarbete med dessa aktörer.

31. Europaparlamentet anser att förutsatt att det inte föreligger någon betydande risk för allmänhetens säkerhet och att det inte handlar om ett långt straff så kan fångarnas återintegrering i samhället och arbetslivet underlättas genom att man i högre grad använder system där kvinnliga och manliga fångar delvis tillåts arbeta eller delta i yrkesutbildning utanför fängelset.

32. Europaparlamentet understryker att de kvinnliga och manliga fångarnas, särskilt gravida eller nyförlösta kvinnors, arbetsvillkor måste vara förenliga med den nationella lagstiftningen och gemenskapslagstiftningen och regelbundet kontrolleras av de behöriga myndigheterna.

33. Europaparlamentet betonar att man måste uppmuntra de kvinnliga och manliga fångarna att anstränga sig för att hitta ett arbete och bli återintegrerade i samhället genom att se till sin personliga situation. Varje år ska en bedömning av detta engagemang göras.

34. Europaparlamentet anser att det är ett prioriterat mål att det vid varje fängelseanstalt finns stödprogram och personlig vägledning för de kvinnliga och manliga fångar som vill ha det för att utforma och uppnå sin personliga utveckling och återintegrering i samhället, ett arbete som måste fortsätta även efter fängelsetiden.

35. Europaparlamentet erinrar om att det är nödvändigt med sociala stödåtgärder både under och efter fängelsetiden för att förbereda och hjälpa fången att återintegreras och framför allt hitta en bostad och ett arbete, så att social utestängning och återfall kan förhindras.

36. Europaparlamentet poängterar vikten av att upprätthålla och främja de kvinnliga och manliga fångarnas kontakter med yttervärlden, bland annat genom att ge dem tillgång till tidningar och andra medier och kontakt med socialtjänsten, ideella organisationer och föreningar på kultur- eller konstområdet eller andra föreningar som godkänts av kriminalvårdsmyndigheterna.

37. Europaparlamentet påminner om att det är oerhört viktigt att samtliga fångar har regelbunden tillgång till idrotts- och fritidsaktiviteter och till konstnärliga eller kulturella utbildningskurser för att kunna behålla sin mentala jämvikt. Detta gynnar också deras återintegrering i samhället.

38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt fångar inom ramen för sitt handlingsprogram för bekämpning av social utestängning.

39. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt utländska kvinnor och män, särskilt när det gäller språk- och kulturskillnader, att underlätta för dem att upprätthålla kontakterna med sina närmaste och med sina respektive länders konsulat och att ha tillgång till fängelsernas resurser och program samt till lättbegriplig information. Parlamentet rekommenderar också medlemsstaterna att ta hänsyn till utländska kvinnors särskilda situation vid planeringen av fängelseverksamhet, att utbilda personal för ett arbete i en mångkulturell miljö både inom och utanför fängelset och att upprätta medlingstjänster både inom och utanför fängelset.

40. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för underlättandet av återintegrationen i samhället och arbetslivet vidta alla nödvändiga åtgärder för att i sin nationella lagstiftning inbegripa bestämmelser som främjar anställning av före detta fångar, särskilt av ensamstående mödrar och minderåriga brottslingar, inom såväl den offentliga som den privata sektorn.

41. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta information och god praxis om fängelseförhållanden, särskilt för kvinnor, men också om effektiva åtgärder för yrkesutbildning och återintegrering i samhället. I detta syfte är det viktigt att främja och finansiera myndigheternas och de direkt berörda parternas bidrag till inrättandet av nydanande program och god praxis samt deras deltagande i nationella och internationella kongresser och debatter som ett incitament som kan ge upphov till positiva samverkanseffekter.

42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna främja genusinriktad fängelseforskning, finansiera undersökningar om orsakerna till brottsligheten och om de nationella kriminalvårdssystemens effektivitet för att kunna förbättra de kvinnliga och manliga fångarnas möjligheter att delta i samhälls‑, familje‑ och yrkeslivet.

43. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och parlamenten och regeringarna i medlemsstaterna, anslutningsländerna och kandidatländerna.

(1)

EUT C 303, 14.12.2007, s. 1.

(2)

EGT C 32, 5.2.1996, s. 102.

(3)

EGT C 158, 26.6.1989, s. 511.

(4)

EGT C 32, 5.2.1996, s. 102.

(5)

EGT C 98, 9.4.1999, s. 299.

(6)

EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 154.

(7)

Artiklarna 1, 3, 5 och 12 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och första artikeln i de grundläggande principerna för behandling av fångar i resolution 45/111 av den 14 december 1990.

(8)

Artiklarna 1, 3, 5 och 12 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och första artikeln i de grundläggande principerna för behandling av fångar i resolution 45/111 av den 14 december 1990.

(9)

Ovan nämnda rekommandation R (2006)2.

(10)

Artikel 9.3 i ovan nämnda konvention om barnets rättigheter.

(11)

EGT C 32, 5.2.1996, s. 102.

(12)

Artiklarna 1, 3, 5 och 12 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och första artikeln i de ovan nämnda grundläggande principerna för behandling av fångar.

(13)

Ovan nämnda rekommandation R (2006)2.

(14)

EGT C 32, 5.2.1996, s. 102.

(15)

Ovan nämnda rekommandation R (2006)2.

(16)

Ovan nämnda rekommandation R (2006)2.


MOTIVERING

Europeiska kvinnor utgör i genomsnitt 4,5–5,0 procent av den totala fängelsepopulationen (från 2,9 procent i Polen till 7,8 procent i Spanien).

Fängelserna är fortfarande anpassade till manliga fångar och förbiser ofta de problem som är specifika för kvinnor. Kvinnor utgör en liten men växande andel av fångarna. Hälsovården, situationen för mödrar med barn samt återintegreringen i yrkeslivet och samhället är de områden där problemen är störst.

I fängelsepopulationen är narkotikamissbruket bland kvinnliga fångar högt. Kvinnorna har ofta varit utsatta för psykiska, fysiska eller sexuella övergrepp och särskild vikt bör läggas vid kvinnors hälsovård och hygienbehov. Framför allt behöver gravida kvinnliga fångar särskilda resurser och uppmärksamhet när det gäller kost, motion, kläder, läkemedel och medicinsk vård.

Över hälften av fångarna i Europas fängelser har minst ett barn, och i Spanien och Grekland är denna andel särskilt hög. Barn som bor med sina fängslade mödrar behöver lämpligt skydd och omvårdnad och får inte utsättas för någon form av diskriminering. När kvinnor fängslas kan det få särskilt allvarliga konsekvenser om de har varit ensamma vårdnadshavare för sina barn innan de fängslades.

Ett annat problem är upprätthållandet av familjeband. Eftersom kvinnoanstalterna är få till antalet kan det hända att kvinnorna placeras långt från sina hem och kontaktnät, vilket begränsar besöksmöjligheterna.

Fängslade kvinnor kan även drabbas av diskriminering när det gäller tillgången till arbete, utbildning och yrkesutbildning, som ofta är otillräcklig, könsspecifik och sällan anpassad efter arbetsmarknadens behov.

Eftersom antalet kvinnliga fångar ökar i många europeiska länder, ibland snabbare än andelen män i fängelsepopulationen (i exempelvis England och Wales ökade den manliga fängelsepopulationen med 50 procent mellan 1992 och 2002, medan den kvinnliga ökade med 173 procent(1)), har det blivit absolut nödvändigt att vidta åtgärder för att tillgodose de kvinnliga fångarnas behov.

Hälsovård i fängelset

Enligt nästan alla studier av fängelsepopulationens levnadsförhållanden förekommer hälsovårdsrelaterade problem i fängelser. Enligt internationella och europeiska normer och konventioner ska alla fångar, både män och kvinnor, ha lika tillgång till hälsovård. Vården ska ha samma kvalitet som den vård som erbjuds den övriga befolkningen.

Även om kvinnliga och manliga fångar i vissa avseenden har likartade hälsoproblem finns det en väsentlig skillnad mellan könsgrupperna när det gäller problemens art, allvar och komplexitet. I fängelsesystem som i huvudsak är anpassade efter män tillgodoses kvinnors hälsovårdsbehov ofta inte i tillräcklig omfattning i fängelsernas policy, program och rutiner eller av kriminalvårdarna. Kvinnor har fler och andra behov, inte bara i fråga om hygien, mödravård och gynekologi, utan också när det gäller psykisk hälsa, främst till följd av att de oftare har varit utsatta för fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp.

Det är därför viktigt att understryka behovet av att inrätta hälsovårdsprogram och hygienförhållanden som är anpassade efter kvinnliga fångars särskilda behov och att se till att fängelsernas medicinska personal får lämplig utbildning. En integrerad strategi måste införas för missbruksproblem och andra hälsoproblem.

A. Narkotikamissbruk

Fängelsepopulationen är att betrakta som en högriskgrupp för narkotikamissbruk. Narkotikamissbrukare är ofta överrepresenterade i fängelserna och en stor andel av de kvinnliga fångarna är dömda för narkotikabrott (flertalet för narkotikainnehav), vilket visar att narkotika är ett stort och växande problem i kvinnliga brottslingars liv(2).

En aktuell undersökning visar dock att endast fem europeiska länder har rehabiliteringsprogram för fångar som missbrukar narkotika(3).

I sin årsrapport för 2006(4) drar Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) slutsatsen att det nu finns acceptans för att en central förutsättning för att utveckla effektiva motåtgärder är att man förstår könsspecifika skillnader i narkotikarelaterade beteenden. Centrumet anger dessutom två centrala faktorer för att utforma en högkvalitativ vård inom detta område, vilket dels är att garantera lika tillgång till vård, dels att vara medveten om könsspecifika faktorer i vården. Enligt tillgängliga uppgifter för 2006 visar nationella rapporter att endast fyra länder (Frankrike, Portugal, Slovakien och Sverige) har könsspecifika program för narkotikamissbrukande kvinnliga fångar.

B. Psykisk hälsa

Fängelser är i sig inte bara en dålig lösning för att hantera personer med akuta och kroniska psykiska sjukdomar, utan kan också bidra till att sådana sjukdomar utvecklas på grund av den isolering och inskränkning av självständigheten som interneringen innebär. Även om det förutsätts att kriminalvårdarna ska upprätthålla ordning och säkerhet är fängelser trots allt en hotfull miljö som kan påverka personer som tidigare varit utsatta för våld och övergrepp. Det är därför av yttersta vikt att en integrerad hälsostrategi antas som omfattar både fysiska och psykiska problem och att fångar med mentala sjukdomar får psykologisk hjälp.

C. Graviditet

FN:s kommitté för mänskliga rättigheter anger i sitt yttrande över den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter att gravida frihetsberövade kvinnor alltid bör behandlas humant och med respekt för deras inneboende värdighet, särskilt under förlossningen och när de vårdar sitt nyfödda barn. Kommittén uppmanar också länderna att rapportera om förfaranden för att garantera detta och om medicinsk vård och hälsovård för fängslade mödrar och deras barn.(5)

Gravida fängslade kvinnor har rätt till en god medicinsk mödravård före och efter förlossningen, men betraktas kanske inte som medicinskt prioriterade fall av säkerhetsmedveten fängelsepersonal med bristfälliga resurser. I regel nr 23.1 i minimireglerna för behandling av fångar rekommenderas att kvinnoanstalter ska ha särskilda utrymmen för all nödvändig mödravård före och efter förlossningen(6). Där anges även krav i fråga om kost, speciella medicinska behov och särskilda motionsövningar, som inte tillgodoses i tillräcklig omfattning i fängelsemiljön.

Mödrar i fängelse

När mödrar fängslas kan det leda till att familjelivet helt ställs på ända. Separationen är skadlig för mödrarna och även för barnen, som blir oskyldiga offer för det beslut som fattas rörande deras mor.

Genomsnittsåldern för majoriteten kvinnliga fångar i Europa ligger på mellan 20 och 40 år, och det är därför troligt att kvinnorna är eller kommer att bli mödrar. Om de redan har barn när de fängslas är de ofta barnens huvudsakliga eller enda vårdnadshavare.

Enligt Rachel Taylor var situationen följande i Storbritannien 2002:

–    66 procent av de kvinnliga fångarna var mödrar.

–    55 procent hade minst ett barn under 16 år. Över en tredjedel av mödrarna hade ett eller flera barn under 5 år.

–    34 procent av mödrarna var ensamstående föräldrar innan de fängslades. 43 procent av mödrarna räknar med att vara ensamstående föräldrar när de friges.

A. Mödrar

Oro över barnen är enligt de fängslade kvinnorna själva en av de viktigaste orsakerna till att de blir deprimerade, får ångest och skadar sig själva. Undersökningen, som genomfördes för Europeiska kommissionens räkning(7), bekräftar att förluster och bristande kontakt till följd av separation från barn i samtliga länders rapporter angavs som en mycket viktig orsak till att kvinnor mår dåligt i fängelset.

Fångar som har misslyckats som medborgare kan ha framgång som föräldrar, något som dessutom kan hjälpa dem att bli bättre medborgare. Undersökningar har visat att goda familjeband vid frigivningen är viktiga, huvudsakligen för att fångar som har en stabil familjemiljö att återvända till löper väsentligt mindre risk att återfalla i kriminalitet(8).

B. Barn

I flera undersökningar betonas att det är svårt att dra några generella slutsatser om hur barn påverkas av att skiljas från sina föräldrar till följd av ett fängelsestraff(9). Hur mycket ett barn påverkas av förälderns fängelsestraff beror på många olika faktorer, däribland hur gammalt barnet är när det separeras från sin förälder, hur lång separationen är, hur väl barnet känner sin nya vårdnadshavare och om barnets omgivning har en dömande attityd till fängelsestraffet(10). Att låta ett litet barn stanna hos sin mor ger upphov till komplexa frågor om huruvida det finns förutsättningar att värna om barnets fysiska, psykiska och känslomässiga utveckling på lämpligt sätt, och även huruvida barnet har kontakter med personer utifrån (framför allt med andra barn).

I en rapport från 2000 rekommenderar Europarådet att mindre enheter med hög eller medelhög säkerhet inrättas, där det finns sociala stödtjänster för det begränsade antal mödrar som har behov av denna slags internering. Där kan barnen vårdas i en barnvänlig miljö där barnens bästa intresse står i centrum, samtidigt som allmänhetens säkerhet värnas(11).

Även om det finns särskilda enheter för mödrar med små barn så är dessa ofta mycket begränsade till antalet. Dessa enheter är dyra att finansiera och utbudet är därför lägre än efterfrågan.

C. Besök av barn i fängelset

Besök är ett viktigt sätt för fångarna att upprätthålla meningsfulla familjeband, och denna möjlighet bör erbjudas så snart som möjligt. En undersökning i Frankrike visar att brottslingar som inte har kontakt med sina barn under strafftidens första sex månader inte har någon kontakt med barnet senare heller(12).

Att upprätthålla familjeband har central betydelse för att förebygga återfall och för fångarnas återintegrering i samhället. Vissa faktorer, såsom oflexibla besöksvillkor och ogästvänliga besöksmiljöer, kan dock leda till att familjeband och kontakten med barn bryts.

Utmaningen ligger i att skapa en miljö med balans mellan behovet av säkerhet och behovet av god familjekontakt (flexibla besöksvillkor, besöksrum som medger viss rörelsefrihet och avskildhet för familjen, barnvänlig miljö osv.).

Förberedelser inför framtiden: återintegrering i samhället och arbetslivet

Fängelserna har två centrala funktioner att fylla, som kompletterar varandra, nämligen

–   att skydda allmänheten från personer med farliga eller åtminstone straffbara beteenden, och

–   att återintegrera dömda personer i samhället efter frigivningen.

A. Utbildning, yrkesutbildning och arbete

Statistik över kvinnliga fångar visar att dessa generellt har en låg utbildningsnivå och bristfälliga yrkeskunskaper. I Storbritannien saknar till exempel 47 procent utbildning. Medan 2 procent av befolkningen i övrigt har avstängts från skolan är motsvarande siffra för de dömda kvinnliga fångarna 33 procent(13). Om fängelsetiden ska användas för att förbereda internerna för ett stabilare liv efter frigivningen bör utbildning vara ett viktigt sätt att åstadkomma detta.

Till följd av bristfälliga resurser (personal och finansiering) kan de europeiska fängelserna inte åtgärda bristerna i fråga om utbildning och yrkeskompetens, men de bör åtminstone erbjuda alla fångar en möjlighet att skaffa den grundläggande utbildning som krävs för att kunna återintegreras i samhället i framtiden.

I många europeiska fängelser finns en klyfta mellan den yrkesutbildning som kvinnorna erbjuds och arbetsmarknadens krav. De flesta fängelser erbjuder en ”förkvinnligad” yrkesutbildning som är begränsad till att utveckla de färdigheter och talanger som traditionellt förknippas med kvinnorollen i kultur‑ och samhällslivet (klädsömnad, hårfrisering, tvätt, textilier, broderi osv.). Dessa lågbetalda verksamheter värderas inte högt på arbetsmarknaden, vilket kan bidra till att bevara sociala orättvisor och även hindra den sociala och yrkesmässiga integrationen.

Fängelseledningar bör uppmuntras att tillhandahålla yrkesutbildning av hög kvalitet som är anpassad efter arbetsmarknadens behov, men också olika typer av sysselsättningsmöjligheter som inte är könsstereotypa. Samarbete mellan fängelser och externa företag för att skapa sysselsättning för fångar bör också främjas och ses som ett led i fångarnas rehabilitering.

B. Social integration

Vid frigivningen ställs de flesta fångar inför en rad svåra problem, till exempel hur de ska skaffa en bostad och regelbunden inkomst eller återupprätta kontakten med och sörja för barn eller andra familjemedlemmar.

En framgångsrik social integration av fångar måste förberedas under och efter fängelsetiden i samarbete med socialtjänst och andra berörda organisationer, så att övergången från fängelse till frihet blir smidig. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt psykologiska förberedelser (bearbeta brottet och hantera trauman och missbruk genom lämpligt psykologiskt stöd och behandling) och åt tillhandahållande av socialt stöd vid frigivningen (utformning av positiva planer osv.).

(1)

Women and the criminal justice system, Fawcett Society, 2004.

(2)

Training curriculum for women's prisons - health aspects, Claudia Kestermann, in "International Study on Women's Imprisonment - Current situation, demand analysis and "best practice", http://www.uni-greifswald.de/~ls3/Dokumente/Reader_womeninprison.pdf

(3)

Problematic drug users in prison’, MacDonald M, presentation at ‘Criminal Justice and Drugs, Reducing Drug Use – Combating Crime, Lessons from Other Countries on Dealing with Drug Related Offences’, July 2005: http://www.uce.ac.uk/crq/presentations/2

(4)

Ibid. Special issue 2. http://issues06.emcdda.europa.eu/en/page013-en.html

(5)

General Comment No. 28: Equality of rights between men and women (article 3), 29/03/2000 http://www.unhchr.ch/tbs/doc.nsf/(Symbol)/13b02776122d4838802568b900360e80?Opendocument

(6)

Adopted by the First United Nations Congress on the Prevention of Crime and the Treatment of Offenders, Geneva in 1955, and approved by the Economic and Social Council resolution 663 C (XXIV) of 31 July 1957 and 2076 (LXII) of 13 May 1977 http://www.unhchr.ch/html/menu3/b/h_comp34.htm

(7)

”Women, Integration and Prison: an Analysis of the Processes of the Socio-Labour Integration of Women Prisoners in Europe”, MIP project, coordinated by SURT, Associació de dones per la Reinserció Laboral (January 2005). http://mip.surt.org/en/final_results.html

(8)

Oliver Robertson's study cited previously.

(9)

Oliver Robertson observes, ibid., p.11.

(10)

"Forgotten Families - the impacts of imprisonment" in Family Matters, Ann Cunningham, Winter 2001, p.36‑37.

(11)

http://assembly.coe.int/Documents/WorkingDocs/doc00/EDOC8762.htm

(12)

Relais Enfants-Parents (1999) Maintien des liens en détention, quoted in Liz Ayre et al., Children of imprisoned Parents: European Perspectives of Good Practices, 2006, p .48.

(13)

se http://www.quaker.org/qcea/prison/Country%20Reports/UK_England%20and%20Wales_%20Report%20-%20Final.pdf


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

28.1.2008

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

27

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Edit Bauer, Hiltrud Breyer, Edite Estrela, Věra Flasarová, Lissy Gröner, Lívia Járóka, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Esther De Lange, Pia Elda Locatelli, Astrid Lulling, Siiri Oviir, Doris Pack, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Zita Pleštinská, Teresa Riera Madurell, Eva-Britt Svensson, Anne Van Lancker, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Corina Creţu, Anna Hedh, Elisabeth Jeggle, Christa Klaß, Marusya Ivanova Lyubcheva

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Petru Filip, Eva Lichtenberger, José Ribeiro e Castro, María Sornosa Martínez

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy