BETÄNKANDE om hållbart jordbruk och biogas: behov av översyn av EU‑lagstiftningen

7.2.2008 - (2007/2107(INI))

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
Föredragande: Csaba Sándor Tabajdi
Rådgivande utskotts föredragande (*): Werner Langen, utskottet för industrifrågor, forskning och energi
(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om hållbart jordbruk och biogas: behov av översyn av EU‑lagstiftningen

(2007/2107(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 december 2005 ”Handlingsplan för biomassa” (KOM(2005)0628),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 ”Färdplan för förnybar energi – Förnybara energikällor under 2000‑talet: att bygga en hållbarare framtid” (KOM(2006)0848),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 1997 ”Energi för framtiden: förnybara energikällor – Vitbok för en gemenskapsstrategi och handlingsplan” (KOM(1997)0599),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av den 27 september 2001 om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el[1],

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 maj 2004 ”Andelen förnybar energi i EU – Kommissionens rapport i enlighet med artikel 3 i direktiv 2001/77/EG samt bedömning av den inverkan som lagstiftning och annan gemenskapspolitik haft på de förnybara energikällornas utveckling i EU och förslag på konkreta åtgärder” (KOM(2004)0366),

–   med beaktande av kommissionens fleråriga program för åtgärder på energiområdet: ”Intelligent energi – Europa”[2] och dess meddelande av den 8 februari 2006 ”En EU‑strategi för biodrivmedel” (KOM(2006)0034),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG av den 8 maj 2003 om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel[3],

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare[4] och rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)[5],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG av den 11 februari 2004 om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet[6],

–   med beaktande av rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet[7],

–   med beaktande av sin resolution av den 29 september 2005 om andelen förnybar energi i EU och förslag på konkreta åtgärder[8],

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om främjande av grödor för icke‑livsmedelsändamål[9],

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6‑0034/2008), och av följande skäl:

A. I kommissionens meddelande ”Energi för framtiden: förnybara energikällor – Vitbok för en gemenskapsstrategi och handlingsplan” (KOM(1997)0599) anges målet för ökandet av förnybara energikällor från 6 procent 1995 till 12 procent senast 2010.

B.  Kommissionen meddelade i sin ”handlingsplan för biomassa” att om man ska kunna uppnå detta mål måste den energi som produceras från biomassa mer än fördubblas.

C. Jordbruk och skogsvård i Europeiska unionen har avsevärt bidragit till att dämpa effekterna av klimatförändringen vilket framgår av minskningen av utsläppen av växthusgaser från jordbruket, som mellan 1990 och 2004 föll med 10 procent i EU‑15 och med 14 procent i EU‑25. Man förväntar sig att utsläppen från jordbruket i EU senast 2010 kommer att ligga 16 procent under 1990 års nivå.

D. Det finns en stor potential för en avsevärd ökning av biogasproduktionen, särskilt med hänsyn till det potentiella bidraget från boskapsproduktion (gödsel), slam, avfall och grödor som är olämpliga för livsmedels‑ och foderproduktion, som utgör utmärkt biogasmaterial. I detta sammanhang bör man emellertid beakta vilka konsekvenser det får för markens struktur och livsformer om boskapsgödsel utnyttjas för energisyften.

E.  Hittills produceras endast 50 PJ biogas av gödsel, energigrödor, slam och organiskt avfall, trots att potentialen enbart från gödsel är 827 PJ.

F.  Produktionen av biogas och biogasanläggningarna är ojämnt fördelade inom EU, vilket också visar att potentialen inte används fullt ut.

G. Biogas kan utnyttjas på många användbara sätt, däribland för elproduktion, uppvärmning, kylning och som drivmedel m.m.

H. Användningen av biomassa för el kan bidra till att minska utsläppen av växthusgaser, och dess användning för uppvärmning anses som en av de billigaste.

I.   Utvecklandet av biogasanläggningar baserade på energigrödor har avtagit avsevärt beroende på snabbt ökande spannmålspriser, livsmedelsutbudet och miljöhänsyn.

J.   Oron för sambandet mellan bioenergiproduktion (främst bioetanol och biodiesel) och stigande spannmåls- och livsmedelspriser på världsmarknaden rör inte biogasproduktion baserad på gödsel, slam, organiskt avfall och biprodukter från grödor, som är olämpliga för livsmedels‑ och foderproduktion, och dessutom är en säker behandling av dessa material under alla omständigheter nödvändig.

K. Gödsel i de nya medlemsstaterna förekommer i huvudsak i blandad form och består av minst 20 procent halm. Det kan dessutom gå lång tid mellan produktionen av gödsel och avlägsnandet av det, vilket inte är lämpligt för någon form av fermentation.

Biogas som en nödvändig resurs

1.  Europaparlamentet anser att biogas är en nödvändig energiresurs som bidrar till en hållbar ekonomisk utveckling och en hållbar utveckling av jordbruk och landsbygd samt till miljöskydd.

2.  Europaparlamentet betonar att biogas kan bidra till att minska EU:s energiberoende.

3.  Europaparlamentet betonar att produktion av biogas från gödsel, slam och kommunalt, animaliskt och organiskt avfall bidrar till en diversifiering av energikällorna och därigenom också i stigande grad till en säker, konkurrenskraftig och hållbar europeisk energiförsörjning samt till att ge jordbrukarna nya inkomstmöjligheter.

4.  Europaparlamentet anser att användning av biogas, särskilt för att producera värme och el, på ett betydande sätt kan bidra till det bindande målet att 20 procent av den totala energiförbrukningen i Europeiska unionen senast 2020 ska komma från förnybar energi.

5.  Europaparlamentet betonar att man genom förnybara energikällor som biogas och biobränslen, tillsammans med solenergi och vindkraft, på lång sikt och med stöd av ytterligare ökade forskningsinsatser kan uppnå ett långtgående oberoende från energikällor baserade på fossila bränslen.

6.  Europaparlamentet uppmanar både Europeiska unionen och medlemsstaterna att utnyttja biogasens enorma potential genom att skapa en gynnsam miljö samt behålla och utveckla stödprogram för att främja investeringar i och upprätthållande av biogasanläggningar.

Miljö, energieffektivitet, hållbarhet

7.  Europaparlamentet betonar att biogas från gödsel har flera miljöfördelar, t.ex. minskning av metan‑ och koldioxidutsläpp, minskning av utsläppen av partiklar och salpeterhaltiga oxider, betydligt mindre påträngande doft, hygienisering av flytgödsel och bättre verkningsförmåga i kvävet i det behandlade gödslet, vilket innebär att det krävs mindre kväve för att nå samma verkningsgrad.

8.  Europaparlamentet betonar att produktion av agrobränslen från avfall inte bör bli ett mål i sig. Att minska avfallsmängden bör även i fortsättningen prioriteras såväl i Europeiska unionens som i medlemsstaternas miljöpolitik.

9.  Europaparlamentet kräver att flytgödsel i större utsträckning ska användas till framställning av biogas, eftersom det fortfarande finns en mycket stor potential för en sådan användning, samtidigt som man därmed främjar en decentralisering av de energiproducerande biogasanläggningarna. Parlamentet konstaterar att ökad användning av flytgödsel för detta ändamål kan leda till en avsevärd minskning av metanutsläppen vid lagringen av flytgödseln.

10. Europaparlamentet betonar att gödsel, kommunala avlopp och agroindustriellt avfall kan innehålla ämnen (bakterier, virus, parasiter, tungmetaller, skadliga organiska ämnen) som kan utgöra ett hot mot folkhälsan eller miljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att man vidtar lämpliga försiktighetsåtgärder för att undvika smitta och spridning av dessa ämnen och de sjukdomar som de kan orsaka.

11. Europaparlamentet anser att användningen av slam och animaliskt eller organiskt avfall kommer att förbättra effektiviteten hos biogasanläggningarna. Parlamentet anser att hygienproblem vid användning av animaliskt avfall i de flesta fall är jämförelsevis lätta att kontrollera.

12. Europaparlamentet kräver även att produkter från första bearbetningsfasen som exempelvis potatisskal eller fruktkött används som biomassa i biogasanläggningar.

13. Europaparlamentet betonar att teknisk och förvaltningsmässig utveckling förväntas inom den närmaste tiden, vilket ytterligare kommer att öka de miljö‑ och hälsomässiga fördelarna med biogasanläggningar som använder gödsel, flytgödsel och organiskt avfall.

14. Europaparlamentet anser att det i samband med biogasanläggningar – precis som vid djurhållning – bör garanteras hållbarhet och regionalt anpassade dimensioner, så att de miljömässiga fördelarna också kan leda till en större acceptans av jordbruk med djurhållning, som möter många problem på grund av ett växande antal klagomål från grannar och från allmänheten.

15. Europaparlamentet påpekar att biogasanläggningar baserade på gödsel, slam eller organiskt avfall kan leda till högre ammoniakutsläpp, men menar att denna sidoeffekt kan begränsas på ett ganska enkelt sätt och förebyggande åtgärder bör införlivas i den nationella lagstiftningen om biogasanläggningar och i stödordningar för biogasanläggningar.

16. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att se till att biogasanläggningar inte släpper ut metan, eftersom detta skulle kunna äventyra de positiva effekterna på den globala uppvärmningen.

Ekonomisk livskraft och stödprogram

17. Europaparlamentet upprepar att allt ekonomiskt stöd till biogasanläggningar bör grundas på effektivitet, teknisk utveckling och en positiv växthusgasbalans, skapande av ett mervärde för jordbruksföretagen och landsbygden samt andra ekonomiska och miljömässiga fördelar med anläggningarna. Parlamentet framhåller att en säker livsmedelsförsörjning till befolkningen inte får äventyras.

18. Europaparlamentet noterar med djup oro den ökade konkurrensen i många medlemsstater mellan energisektorn och livsmedelskedjan när det gäller användningen av vissa jordbruksprodukter, såsom majs. Parlamentet betonar att sådan konkurrens har lett till en betydande höjning av priset på foder.

19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vid framtida förslag om reglering av biogassektorn inte bara granska miljöaspekter utan också ta med konsekvenserna för en hållbar livsmedelsproduktion av hög kvalitet.

20. Europaparlamentet betonar att biogasproduktion baserad på gödsel, slam och animaliskt och organiskt avfall bör prioriteras eftersom fördelarna med dessa metoder när det gäller hållbarhet och miljö är otvetydiga.

21. Europaparlamentet konstaterar att den optimala storleken för en biogasanläggning beror på olika faktorer som avgör stordriftsfördelarna och som bör undersökas grundligt. Parlamentet betonar att man utöver företagsekonomiska aspekter och växthusgasprestanda framför allt bör utvärdera hur anläggningens storlek påverkar det omgivande landskapet med hänsyn till utvidgningen av en monokulturell odling av vissa grödor.

22. Europaparlamentet betonar att det skulle vara bäst för dem som driver biogasanläggningar att kombinera och använda allt tillgängligt organiskt material, både ur en miljömässig och en ekonomisk aspekt.

23. Europaparlamentet anser att den unga och innovativa biogassektorn visserligen behöver stöd för att komma igång, men att stödet bör upphöra när sektorn blivit kommersiellt lönsam. Parlamentet kräver därför att ett enhetligt stödinstrument liknande den tyska lagen om förnybar energi ska prövas i EU.

24. Europaparlamentet anser att finansieringen av biogasanläggningar som endast baseras på grödor måste fortsätta under noggrann övervakning och fokuseras på de mest avancerade och effektiva anläggningarna eller systemen för att garantera EU:s ekonomiska och tekniska fördel på området och för att undersöka framtida alternativ.

25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om hur kriterier om ekonomisk och miljömässig effektivitet och hållbarhet kan införas för energigrödor, på ett sådant sätt att denna förhållandevis nya teknik skulle bli mer miljövänlig och så att man garanterar att frågor avseende livsmedelsproduktion och livsmedelsförsörjning tas upp på lämpligt sätt.

26. Europaparlamentet kräver ökade insatser för att utveckla och främja ny teknik för biogas, i synnerhet när det gäller hur man ska kunna utnyttja biomassa (andra generationens biogas) som biobränsle och höja lönsamheten hos biogasanläggningarna, som är de mest miljövänliga, eftersom det bara är genom innovativ teknik såsom teknik för gasåtervinning som biogasanläggningarnas effektivitet kan ökas betydligt.

27. Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av grön genteknik, och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att satsa mer på forskning om modern utsädes- och växtskyddsteknik, så att biogasproduktion inte konkurrerar med produktion av livsmedel av hög kvalitet och andelen biomassa per yta kan höjas avsevärt.

28. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna och kommissionen om att ytterligare utveckling inom biogasområdet inte är möjlig utan kompletterande finansiering. Parlamentet erinrar om att medel måste beviljas till forskning och utveckling, spridning av resultat från specifika projekt, anläggningar och till ett ökat stöd till ”grön el” och ”grön gas”.

29. Europaparlamentet erinrar om att de medlemsstater som ger extra incitament till ”grön energi” genom tillräckliga prisstöd eller andra åtgärder också har lyckats bäst när det gäller att främja biogas.

30. Europaparlamentet anser att produktion av ”grön gas” bör stödjas på samma sätt som produktion av ”grön el”.

31. Europaparlamentet kräver att kommissionen och medlemsstaterna ser till att medel från europeiska och nationella program går till de mest effektiva och hållbara anläggningarna, särskilt till anläggningar som producerar el och värme eller till inrättande av faciliteter och nät för uppgradering och leverans av biogas till naturgasnätet.

32. Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att inmatning av el, värme och naturgas i näten ska ske utan diskriminering, och kräver att biogas ska jämställas med naturgas, så att den efter inmatningen i naturgasnätet kan nå sin fulla potential.

33. Europaparlamentet anser att en förenkling av förfarandena för handel med koldioxid avsevärt kan bidra till biogasanläggningarnas ekonomiska livskraft och hållbarhet.

34. Europaparlamentet betonar att biogasanläggningar kan hjälpa de jordbrukare som ännu inte har tillräcklig lagringskapacitet för gödsel att lösa detta problem på ett ekonomiskt hållbart sätt.

35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att inrättandet av biogasanläggningar och tillståndet för användning av organiskt avfall och slam inte hindras av onödigt omständliga byråkratiska förfaranden och föreskrifter.

36. Europaparlamentet hänvisar till de stora skillnaderna i längd och innehåll mellan de nationella förfarandena för godkännande av biogasanläggningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att nationella krav som avser fysisk planering, utfärdande av licenser och godkännande inte lägger onödiga hinder i vägen.

37. Europaparlamentet kräver att ett förenklat bygglovsförfarande införs för byggandet av biogasanläggningar.

38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en gemensam positivlista över produkter som får användas i biogasanläggningar, i syfte att införa rättvisa förutsättningar för jordbrukarna i de olika medlemsstaterna.

39. Europaparlamentet uppmuntrar jordbrukare att samarbeta när det gäller inrättande och drift av biogasanläggningar.

Behovet av en översyn av EU‑lagstiftningen

40. Europaparlamentet kräver att kommissionen och medlemsstaterna utvecklar en sammanhållen biogaspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en särskild rapport om biogas och dess främjande i EU, i vilken man sammanfattar de nödvändiga ändringarna i gemenskapslagstiftningen och i den nationella lagstiftningen för att underlätta en ytterligare utvidgning av biogassektorn och tar upp de effektivaste sätten att använda EU‑medel och EU‑program samt ger exempel på bästa metoder. I detta sammanhang efterlyser parlamentet även en bedömning av hur olika former av biogasproduktion inverkar på klimatet, landskapets ekologi, inkomsterna på landsbygden och tryggandet av den globala livsmedelsförsörjningen.

41. Europaparlamentet stöder antagandet av ett EU‑direktiv om biogasproduktion, som skulle innehålla följande delar:

a)  Specifika mål för en prioriterad användning av boskapsgödsel för produktion av förnybar energi, till exempel i form av den andel boskapsgödsel som rötas, och med beaktande av förhållandena och situationen för jordbruket i medlemsstaterna.

b)  Årlig statistik och årliga rapporter om produktionen av biogas inom jordbruket för att kunna följa upp målen.

c)  Åtgärder för byggande och främjande av biogasanläggningar på grundval av en nationell eller regional konsekvensbedömning där man främjar de anläggningar som har de största nationella och/eller regionala fördelarna för miljön och som är ekonomiskt livskraftiga. Åtgärder för spridning och främjande av resultat som erhållits från tidigare erfarenheter eller demonstrationsprojekt måste inbegripas i alla planer. Om föreskrifterna för regional utveckling eller landsbygdsutveckling inte tillåter finansieringen av sådana åtgärder måste dessa föreskrifter ändras.

d)  EU:s medlemsstater bör utarbeta nationella och regionala planer för att begränsa rättsliga och administrativa hinder, t.ex. bör naturgas eller andra fossila bränslen inte ha företräde inom områden där det går att sälja värme från biogas för lokal uppvärmning.

42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett förslag till direktiv om bioavfall som ska inbegripa kvalitetsstandarder. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna för ett gemensamt direktiv om biogas och bioavfall.

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag om användning av restprodukter från biogasanläggningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att endast sådant organiskt material som möjliggör användning av restprodukter utan att miljön tar skada får användas i biogasanläggningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att förbjuda tillväxtförstärkare i djurfoder som innehåller tungmetaller om detta skulle visa sig bli ett problem i hela EU när det gäller senare användning av biogasrestprodukter på åkrar.

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att IPPC‑direktivet, nitratdirektivet, direktivet om avloppsslam, ramdirektivet om vatten, fågeldirektivet, livsmiljödirektivet och lagstiftningen om tungmetaller genomförs på ett effektivt sätt i alla medlemsstater och regioner, för att därmed göra biogasanläggningar baserade på gödsel och slam mer attraktiva.

45. Europaparlamentet kräver att kommissionen så snart som möjligt lägger fram en strategi för att införliva biogasanläggningar i Kyotomekanismen, t.ex. genom gröna certifikat, särskilda premier eller skattelättnader för el och värme från biogasanläggningar eller andra åtgärder. Parlamentet påpekar att detta skulle befrämja biogasanläggningarnas kostnadseffektivitet och samtidigt synliggöra jordbrukets insatser i samband med klimatförändringarna.

46. Europaparlamentet efterlyser en bedömning av huruvida nitratdirektivet blir överflödigt när grundvattendirektivet genomförts fullt ut.

47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja inmatningen av biogas i naturgasnäten med hjälp av rekommendationer eller ett direktiv.

48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram sina förslag om ytterligare utökning av användningen av animaliska biprodukter och biprodukter från jordbruksgrödor för biogas, vilket utlovades i handlingsplanen för biomassa.

49. Europaparlamentet anser att de medlemsstater som inte har införlivat åtgärder eller inte har införlivat tillräckliga åtgärder i de befintliga nationella utvecklingsprogrammen bör inkludera biogas i sina halvtidsöversyner av de befintliga utvecklingsprogrammen för landsbygden och regionerna och föreslå framtida åtgärder.

50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera samarbete och samordning mellan medlemsstaterna, även mellan dem som för närvarande inte har några eller bara ett fåtal biogasanläggningar, så att de kan lära om varandras bästa metoder för biogasanläggningar genom överföring av kunskap och teknik.

51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast den 15 december 2008 förelägga parlamentet en sammanhållen rapport om europeisk biogasproduktion och dess framtidsutsikter, medräknat en konsekvensbedömning, i vilken man tar hänsyn till de ovannämnda förslagen och den utveckling som har skett.

52. Europaparlamentet uppmanar de nuvarande och kommande ordförandeskapen att påskynda ytterligare diskussioner om hur hållbar biogasproduktion ska främjas. I detta sammanhang bör man för att främja biogasanläggningar på ett hållbart sätt kombinera termisk och elektrisk energiutvinning.

53. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till parlamenten och regeringarna i medlemsstaterna.

• [1]  EGT L 283, 27.10.2001, s. 33.
• [2]  Beslut nr 1230/2003/EG av den 26 juni 2003 om kommissionens fleråriga program för åtgärder på energiområdet: ”Intelligent energi – Europa” (2003–2006), EUT L 176, 15.7.2003, s. 29.
• [3]  EUT L 123, 17.5.2003, s. 42.
• [4]  EUT L 270, 21.10.2003, s. 1.
• [5]  EUT L 277, 21.10.2005, s. 1.
• [6]  EUT L 49, 19.2.2004, s. 1.
• [7]  EUT L 283, 31.10.2003, s. 51.
• [8]  EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 599.
• [9]  EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 140.

MOTIVERING

Biogasens miljömässiga och ekonomiska fördelar

I. Allmänna uppgifter om biogasproduktionen i Europeiska unionen

I en tid med exploderande oljepriser, ökande naturgaspriser och ett avsevärt beroende när det gäller import av energi antar fler och fler länder sporrande lagstiftning för att öka energipotentialen för biogas, som liknar och kan ersätta naturgas (biogas innehåller 55‑65 procent metan).

Biogas som produceras i integrerade jordbruksanläggningar spelar en viktig roll bland bioenergitillgångarna och kan användas som en universell energikälla. Efter en ökning av metankoncentrationen kan renad biogas användas för att driva mekanik och genom denna el (belysning i byggnader och på platser för djurhållning). Om man bränner biogasen produceras värme som kan användas för uppvärmning och torkning (plasthus, växthus, säd, svinhus, offentliga lokaler). Biogas kan också användas för att driva kylutrustning (kylskåp) eller till bränsleceller. Uppgraderad biogas under högt tryck kan användas som biobränsle för fordon. Biogas från ett hektar biomassa är dubbelt så effektiv som biodiesel.

I dag finns över 4 000 biogasanläggningar i EU varav 4 242 bedrivs i samband med jordbruk och 26 är centraliserade. Det finns stora skillnader mellan anläggningarna i de respektive EU‑medlemsstaterna. Biogasproduktionen är mest utvecklad i Tyskland, Belgien, Österrike och Danmark. I de flesta länder dominerar biogasanläggningar som drivs i samband med jordbruk, men i Danmark äger den största delen av produktionen rum i centraliserade anläggningar. I mitten av 2007 beräknas den årliga biogasproduktionen från biogasanläggningar som drivs i samband med jordbruk i EU till 1,85 x 10⁹ m³ biogas (innehållande 65 procent metan). Potentialen för biogasproduktion som grundas på gödsel i EU är 827 PJ (Petajoule). I dag produceras ca 50 PJ både från gödsel, energigrödor och organiskt avfall. Detta innebär att det finns möjlighet till en 14‑faldig ökning av bara gödslet.

II. Miljöaspekter

Biogas från gödsel har flera miljöfördelar, t.ex. minskning av metan‑ och koldioxidutsläppen, minskning av utsläppen av partiklar och salpeterhaltiga oxider, betydligt mindre påträngande doft, hygienisering av flytgödsel och mycket bättre verkningsförmåga i kvävet i det behandlade gödslet, vilket innebär att det krävs mindre kväve för att nå samma verkningsgrad.

Produktion av biogas (och sålunda metan) i ett slutet kontrollerat system som en biogasanläggning – och det påföljande nyttjandet av biogasen som förnybar energikälla genom förbränning – har en mycket positiv effekt på ”kontot för utsläpp av växthusgaser”. Under normala omständigheter blir det avsevärda metanutsläpp vid lagring och användning av gödsel. Genom att samla in biogasen genom biogasanläggningar minskas det totala metanutsläppet från jordbruket i jämförelse med scenariot ”inga biogasanläggningar”. Genom att konvertera metanet till energi och koldioxid genom förbränning blir det en ”omvänd” insättning på kontot för växthuseffekter eftersom koldioxid är mycket mindre skadligt än metan och eftersom energin från biogasförbränningen ersätter de fossila energikällorna.

Koldioxidutsläpp från förnybara energikällor (t.ex. förbränning av halm, trä och biogas) betraktas som neutrala eftersom samma mängd koldioxid som frigörs vid förbränning i princip först har tagits upp av gröna växter för att producera biomassan.

Svavelväte (H₂S) är förmodligen det ämne i biogas som får mest uppmärksamhet när man talar om potentiella risker. Man kan använda olika metoder för att minska koncentrationen H₂S i biogasen. Antingen renas själva biogasen, t.ex. i en gastvätt, eller tillsätts en liten mängd (ca 4 procent) luft till biogasen i en tank – t.ex. en sluten, gastät tank för flytgödsel – där bakterierna på flytgödslets yta tar upp svavelvätet. Ytterligare en fördel med detta är att svavlet stannar kvar i flytgödslet för att senare kunna användas som växtnäring.

Det kan finnas andra ämnen i små mängder i biogasen. Kväve (N₂) och syre (O₂) kan finnas i koncentrationer på upp till ett par procent (detta skulle vanligen vara fallet om man hade tillsatt luft till biogasen för avsvavling), men dessa gaser utgör uppenbarligen ingen fara för miljön. Väte (H₂) kan också finnas i små mängder, men den försvinner under förbränningen. Två potentiellt riskfyllda gaser, kolmonoxid (CO) och ammoniak (NH₃) kan det också finnas spår av, men om förbränningen sker på ett säkert och kontrollerat sätt försvinner kolmonoxiden fullständigt. Mängden ammoniak är försumbar i jämförelse med potentialen för minskning av kväve i miljön som ett resultat av det förbättrade nyttjandet av biogödningen i jämförelse med obehandlad flytgödsel.

Allmänt sett är alltså effekterna på utsläppen vid konvertering av organisk biomassa till biogas genom anaerob nedbrytning bara positiv, under förutsättning att man på ett effektivt sätt förhindrar att biogas läcker ut från anläggningarna. Inte bara genom att koldioxidutsläppen från användningen av fossila bränslen minskas, utan även genom att det sker en nettominskning av andra utsläpp (metan etc.) från gödsel etc. i jämförelse med en situation utan en biogasanläggning.

III. Energiaspekter och behovet av stöd från EU och medlemsstaterna

Biogasproduktionen från gödsel är ganska liten (40–90 m³/ton, mycket större från säd (170‑220 m³/ton), och ännu större från material från livsmedelsindustrin (främst biprodukter och avfall från slakterier (250–480 m³/ton). När man kombinerar olika biogasråmaterial är en minsta produktion på 120 m³/ton önskvärd. Gödselbearbetning och biogasteknik innehåller gemensamma element och det är därför tillrådligt att koppla stödet för inrättande av biogasanläggningar till gödselbearbetning, men även användning av andra råmaterial som organiskt avfall eller energigrödor som inte är avsedda att användas som livsmedel. Samrötningsanläggningarna kan bearbeta olika typer av avfall på samma gång, i huvudsak flytande och fast gödsel blandat med diverse organiskt avfall.

Biogasproduktionens lönsamhet är negativ både när det gäller anläggningar inom jordbruket och centraliserade anläggningar. Intäkterna inbegriper värde från biogasen själv i form av värme och el och ökad effekt av kvävet i gödsel på åkrarna. Större biogasanläggningar som tar emot biomassa utifrån har möjligheter till ytterligare inkomster från gödningsvärdet från kväve, fosfor och kalium, värdet från ”grindavgifter” och värdet från minskade koldioxidekvivalenter. I vissa EU‑medlemsstater har biogasanläggningarna möjlighet att få inkomster från försäljning av gröna certifikat. På kostnadssidan är både investerings‑ och driftskostnaderna avsevärda.

Biogasanläggningarnas lönsamhet och konkurrenskraft bestäms främst av försäljningspriset för den producerade elen (som vanligen fastställs av staten). I t.ex. Ungern fastställs priset för grön el till 0,09 euro/kWh för alla förnybara energikällor. I Tyskland – med möjliga bonusar – uppgår det till omkring 0,2 euro/kWh – dubbelt så mycket som i Ungern, samtidigt som grossistpriset nästan är det samma. Det försäljningspris som fastställs av staten är därför i många fall för lågt för att biogasproduktionen ska bli hållbar.

Analyserna visar att värdet av koldioxidekvivalenterna nästan kan få jordbruksanläggningarnas ekonomi i balans och täcka omkring hälften av den ekonomiska förlusten vid de centraliserade anläggningarna. Avlägsnandet av övergångskostnaderna för handel med koldioxidekvivalenter skulle inte bara främja lönsamheten för biogasproduktionen, utan även nationalräkenskaperna för produktionen av koldioxidekvivalenter.

Den negativa lönsamheten visar dock tydligt att biogasproduktionen inte är livskraftig utan ett avsevärt stöd från både europeiska och nationella finansieringskällor. Man bör uppmuntra till investeringar genom olika åtgärder, däribland EU‑medel för regional utveckling och landsbygdsutveckling. Nyckelfaktorn är emellertid det pris på ”grön el” som fastställs av staten, vilket bör vara högt nog för att fungera som ett verkligt incitament. Dessa europeiska och nationella resurser bör emellertid användas på ett förnuftigt sätt. Allt ekonomiskt stöd för biogasanläggningar bör grundas på effektiviteten, den tekniska utvecklingen och den positiva växthusgasbalansen samt andra miljöfördelar hos anläggningarna.

IV. Behov av ett nytt biogasdirektiv och en översyn av lagstiftningen

EU‑lagstiftningen såväl som den nationella lagstiftningen måste ses över för att underlätta inrättandet och driften av biogasanläggningar i EU:

· Först och främst krävs ett EU‑direktiv om biogasproduktion med specifika mål för andelen jordbruksbiogas inom ramen för målet för förnybar energiproduktion, statistiska element, åtgärder för byggande och främjande av biogasanläggningar som grundas på en nationell eller regional konsekvensbedömning, åtgärder för spridning och främjande av resultat från tidigare erfarenheter, uppmaning till nationell och regional planering för att begränsa rättsliga och administrativa hinder samt rekommendationer avseende den lägsta nivån och den årliga justeringsmekanismen för betalningar för ”grön el” och ”grön gas”.

· Lagstiftningen om användningen av restprodukter från biogasanläggningar bör ses över.

· Man bör överväga ett förbud mot tillväxtförstärkare i djurfoder som innehåller tungmetaller om detta skulle bli ett problem i hela EU vid en framtida användning av biogasrestprodukter på åkrar.

· Det är nödvändigt att genomföra IPPC‑ och nitratdirektiven på ett effektivt sätt, tillsammans med direktivet om avloppsslam, vattendirektivet, fågeldirektivet, livsmiljödirektivet och lagstiftningen om tungmetaller.

· Det behövs en strategi för att inbegripa biogasanläggningar i Kyotomekanismen.

· Det behövs EU‑omfattande lagstiftning för att se till att biogas – som uppgraderats till naturgaskvalitet – kan matas in i naturgasnäten.

· Det behövs förslag för ytterligare förbättrad användning av animaliska biprodukter för biogas som har meddelats i handlingsplanen för biomassa.

· Medlemsstaterna bör inbegripa biogas i deras halvtidsöversyn av befintliga utvecklingsprogram för landsbygden och regionerna och föreslå framtida åtgärder. Utvecklingsstrategier för landsbygden, däribland Leaderprojekt, bör innehålla utvecklingsscenarion för anläggningar för biomassa och biogas.

· Kommissionen bör lägga fram en sammanhållen rapport om europeisk biogasproduktion för Europaparlamentet senast den 15 december 2008, i vilken man tar hänsyn till ovanstående förslag och den aktuella utvecklingen.

· Man bör göra insatser för att finansiera forskning, utveckling och demonstration.

Förslaget diskuterades också med oberoende experter och medlemsstaternas förvaltningar som har varit till stor hjälp för att klargöra vissa aspekter av en framtida biogaspolitik.

YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (*) (28.1.2008)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över hållbart jordbruk och biogas: behov av översyn av EU-lagstiftningen
(2007/2107(INI))

Föredragande(*): Werner Langen

(*) Förfarande med associerade utskott - artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att produktion av biogas från gödsel, slam och kommunalt, animaliskt och organiskt avfall leder till energidiversifiering och därigenom kan bidra i ökande grad både till den europeiska energiförsörjningens säkerhet, konkurrenskraft och hållbarhet och till att ge jordbrukarna nya inkomstmöjligheter.

2.  Europaparlamentet konstaterar ytterst bekymrat att det i många medlemsstater råder en allt större konkurrens beträffande användningen av vissa jordbruksprodukter, såsom majs, för antingen energiändamål eller i livsmedelskedjan. Parlamentet framhåller att denna konkurrens har lett till att priset på foder stigit betydligt.

3.  Europaparlamentet kräver att biogas inte bara ska användas för elproduktion och värme utan att den i första hand ska användas lokalt på bästa möjliga sätt så långt som de tekniska och ekonomiska förhållandena medger, på villkor att hälsoskyddet kan garanteras, så att den kan matas in i naturgasnäten, varigenom EU:s beroende av import av naturgas från tredjeländer kan minskas.

4.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att inmatning av el, värme och naturgas i näten ska ske utan diskriminering och kräver att biogas ska jämställas med naturgas, så att den efter inmatningen i naturgasnätet kan nå sin fulla potential.

5.  Europaparlamentet kräver ökade insatser för att utveckla och främja ny teknik för biogas, i synnerhet när det gäller hur man ska kunna utnyttja biomassa (andra generationens biogas) som biobränsle och höja lönsamheten hos biogasanläggningarna, som är de miljövänligaste, eftersom det bara är genom innovativ teknik, såsom teknik för gasåtervinning, som biogasanläggningarnas effektivitet kan öka betydligt.

6.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av grön genteknik och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att satsa mer på forskning om modern utsädes- och växtskyddsteknik, så att biogasproduktion inte konkurrerar med produktion av livsmedel av hög kvalitet och andelen biomassa per yta kan höjas avsevärt.

7.  Europaparlamentet anser att den unga och innovativa biogassektorn visserligen behöver ett stöd för att komma igång, men att stödet bör upphöra när sektorn blivit kommersiellt lönsam.

8.  Europaparlamentet kräver därför att ett enhetligt stödinstrument liknande den tyska lagen om förnybar energi ska prövas i EU.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vid framtida förslag om reglering av biogassektorn inte bara granska miljöaspekter utan också ta med konsekvenserna för en hållbar livsmedelsproduktion av hög kvalitet.

10. Europaparlamentet kräver att flytgödsel i större utsträckning ska användas som utgångsmaterial för biogas, eftersom det fortfarande finns en mycket stor potential för en sådan användning samtidigt som man därmed uppmuntrar till en decentralisering av de energiproducerande biogasanläggningarna. Parlamentet konstaterar att ökad användning av flytgödsel för detta ändamål kan leda till en avsevärd minskning av metanutsläppen vid lagringen av flytgödseln.

11. Europaparlamentet kräver att ett förenklat bygglovsförfarande införs för att bygga biogasanläggningar.

12. Europaparlamentet kräver även att första etappens bearbetningsprodukter som exempelvis potatisskal eller fruktkött används som biomassa i biogasanläggningar.

13. Europaparlamentet betonar att man genom förnybara energikällor som biogas och biobränslen, tillsammans med solenergi och vindkraft, på lång sikt och med beaktande av ytterligare ökade forskningsinsatser kan uppnå ett långtgående oberoende från fossila energikällor och kärnkraft.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	24.1.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	45 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Šarūnas Birutis, Jan Březina, Renato Brunetta, Philippe Busquin, Jerzy Buzek, Pilar del Castillo Vera, Dragos Florin David, Den Dover, Adam Gierek, Norbert Glante, Fiona Hall, David Hammerstein, Rebecca Harms, Erna Hennicot-Schoepges, Mary Honeyball, Romana Jordan Cizelj, Werner Langen, Anne Laperrouze, Pia Elda Locatelli, Eugenijus Maldeikis, Eluned Morgan, Angelika Niebler, Reino Paasilinna, Atanas Paparizov, Francisca Pleguezuelos Aguilar, Anni Podimata, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Mechtild Rothe, Paul Rübig, Andres Tarand, Britta Thomsen, Catherine Trautmann, Nikolaos Vakalis, Alejo Vidal-Quadras, Dominique Vlasto
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)	Neena Gill, Lambert van Nistelrooij, Pierre Pribetich, Vittorio Prodi, John Purvis, Esko Seppänen, Vladimir Urutchev
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (19.12.2007)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över Hållbart jordbruk och biogas: behov av översyn av EU-lagstiftningen
(2007/2107(INI))

Föredragande: Adamos Adamou

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att användning av biogas särskilt för att producera värme och el på ett betydande sätt kan bidra till det bindande målet att 20 procent av den totala energiförbrukningen i EU ska komma från förnybar energi till 2020.

2.  Europaparlamentet betonar att produktion av agrobränslen från avfall inte bör bli ett mål i sig. Att minska avfallsmängden bör fortsätta att prioriteras i Europeiska unionens och i medlemsstaternas miljöpolitik.

3.  Europaparlamentet betonar att gödsel, kommunalt avloppsvatten och jordbruksindustriellt avfall kan innehålla ämnen, agens och organismer (bakterier, virus, parasiter, tungmetaller, skadliga organiska ämnen) som potentiellt kan hota folkhälsan eller miljön.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att tillräckliga försiktighetsåtgärder vidtas för att undvika att dessa ämnen, agens och organismer och eventuella sjukdomar som de ger upphov till, smittar och sprids, och konstaterar att upphettning endast minskar antalet virus till en viss grad, att de flesta organiska föroreningar minskar knappt alls och tungmetaller kvarstår oförändrade.

5.  Europaparlamentet noterar med djup oro en ökad konkurrens i många medlemsstater mellan användning för energiändamål och användning i livsmedelskedjan för vissa jordbruksprodukter, såsom majs. Parlamentet betonar att denna konkurrens, som har lett till en betydande höjning i priset på foder, i huvudsak beror på bristen på sociala och miljömässiga kriterier för produktionen av agrobränslen och en alltför centraliserad inställning till biogasproduktion.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, utgående från jämförelser av omvandlingscykler av olika typer av biomassa i biogasanläggningar, undersöka hållbarheten av dessa olika typer med avseende på volymen av utsläppen av växthusgaser och deras effekter på luftkvaliteten och den biologiska mångfalden, inbegripet den naturliga vegetationen (skogar, ängsmark, sumpmark), markförvaltningen och livsmedelsproduktionen.

7.  Europaparlamentet betonar att det inte finns någon gemenskapslagstiftning som särskilt behandlar biogas. Parlamentet konstaterar att genomförandet av närstående lagstiftning på området för jordbruk och miljö, inbegripet direktivet om nitrater, IPPC-direktivet, direktivet om avloppsslam, ramdirektivet om vatten, direktivet om vilda fåglar, habitatdirektivet och lagstiftningen om tungmetaller, är avgörande för att garantera hållbar produktion av biogas.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera samarbete och samordning mellan medlemsstaterna, även mellan dem som för närvarande inte har några eller bara ett fåtal biogasanläggningar, så att de kan lära om varandras bästa metoder för biogasanläggningar genom överföring av kunskap och teknik.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in alla relevanta uppgifter om biogasproduktionen i medlemsstaterna, i syfte att få en tydlig bild av hur frågan om biogas fortskrider i Europeiska unionen, med beaktande av att dessa uppgifter är nödvändiga och är till hjälp vid utarbetandet av en relevant strategi för att ta itu med frågan.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett förslag till direktiv om bioavfall, som även omfattar kvalitetsnormer. Produktion av biogas ska bedömas i förhållande till alternativa användningar av avfall och gödsel från husdjur.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om ett system för certifiering av hållbar biogas. Detta certifieringssystem bör grunda sig på ett synsätt från källan till fordonet (”well-to-wheel”), med beaktande av samtliga relevanta sociala och miljömässiga faktorer.

12. Europaparlamentet uppmanar de nuvarande och kommande ordförandeskapen för rådet att påskynda ytterligare diskussioner om hur hållbar biogasproduktion ska främjas. I detta sammanhang bör man för att främja biogasanläggningar på ett hållbart sätt kombinera termisk och elektrisk energiutvinning.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	19.12.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	40 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Adamos Adamou, Georgs Andrejevs, Margrete Auken, Liam Aylward, John Bowis, Magor Imre Csibi, Avril Doyle, Mojca Drčar Murko, Anne Ferreira, Matthias Groote, Satu Hassi, Gyula Hegyi, Jens Holm, Marie Anne Isler Béguin, Christa Klaß, Eija-Riitta Korhola, Aldis Kušķis, Linda McAvan, Roberto Musacchio, Riitta Myller, Miroslav Ouzký, Vladko Todorov Panayotov, Vittorio Prodi, Guido Sacconi, Carl Schlyter, Richard Seeber, María Sornosa Martínez, Antonios Trakatellis, Thomas Ulmer, Anders Wijkman, Glenis Willmott
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)	Kathalijne Maria Buitenweg, Bairbre de Brún, Karsten Friedrich Hoppenstedt, Miloš Koterec, Johannes Lebech, Miroslav Mikolášik, Alojz Peterle, Bart Staes, Marianne Thyssen
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	29.1.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	33 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Vincenzo Aita, Bernadette Bourzai, Niels Busk, Luis Manuel Capoulas Santos, Giuseppe Castiglione, Giovanna Corda, Gintaras Didžiokas, Constantin Dumitriu, Carmen Fraga Estévez, Ioannis Gklavakis, Lutz Goepel, Esther Herranz García, Lily Jacobs, Elisabeth Jeggle, Heinz Kindermann, Véronique Mathieu, Mairead McGuinness, Rosa Miguélez Ramos, Neil Parish, María Isabel Salinas García, Willem Schuth, Czesław Adam Siekierski, Alyn Smith, Petya Stavreva, Csaba Sándor Tabajdi, Witold Tomczak, Janusz Wojciechowski, Andrzej Tomasz Zapałowski
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Christa Klaß, Wiesław Stefan Kuc, Catherine Neris, Maria Petre, Markus Pieper, Kyösti Virrankoski