BETÄNKANDE om volontärarbetets roll för att bidra till ekonomisk och social sammanhållning

10.3.2008 - (2007/2149(INI))

Utskottet för regional utveckling
Föredragande: Marian Harkin

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om volontärarbetets roll för att bidra till ekonomisk och social sammanhållning

(2007/2149(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2007)0273),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1904/2006/EG av den 12 december 2006 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för åren 2007–2013 i syfte att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap[1],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1719/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av programmet ”Aktiv ungdom” för perioden 2007‑2013[2],

–   med beaktande av rådets beslut 2006/144/EG av den 20 februari 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för landsbygdsutvecklingen (programperiod 2007–2013)[3],

–   med beaktande av rådets beslut 2006/702/EG av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen[4],

–   med beaktande av resolution 2006/C 297/02 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om genomförande av de gemensamma mål som gäller ungdomars delaktighet och information till ungdomar i syfte att främja deras aktiva europeiska medborgarskap[5],

–   med beaktande av kommissionens meddelande om att främja unga människors fulla deltagande i utbildning, arbetsliv och samhälle (KOM(2007)0498),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Europas demografiska framtid – en utmaning som öppnar möjligheter” (KOM(2006)0571),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2001/613/EG av den 10 juli 2001 om rörlighet inom gemenskapen för studerande, personer som genomgår yrkesinriktad utbildning, volontärer, lärare och utbildare[6],

–   med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2007 om företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap[7],

–   med beaktande av regionkommitténs yttrande om volontärarbetets roll för att bidra till ekonomisk och social sammanhållning (CdR 254/2007),

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om volontärarbete: dess roll i det europeiska samhället och dess inverkan (2006/C 325/13)[8],

–   med beaktande av regionkommitténs yttrande om ideella föreningars roll – ett bidrag till ett europeiskt samhälle (98/C 180/10)[9],

–   med beaktande av artiklarna 158 och 159 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 45 i Europaparlamentets arbetsordning,

–   med beaktande av rapporten från utskottet för regional utveckling (A6‑0070/2008), och av följande skäl:

A. Enligt tillförlitliga uppskattningar ägnar sig över 100 miljoner EU‑medborgare åt volontärarbete[10].

B.  Enligt de första slutsatserna i samband med genomförandet av FN:s handbok för institutioner utan vinstsyfte uppgår det ekonomiska bidraget från institutioner utan vinstsyfte i genomsnitt till 5 procent av BNP. Även försiktiga uppskattningar av hur mycket tid som ägnas åt volontärarbete utgör mer än en fjärdedel av den här siffran[11].

C. Volontärarbete är en stark kraft som främjar det civila samhället och stärker solidariteten – ett av EU:s grundläggande värden. Volontärarbetet är även ett viktigt inslag i program för utveckling av lokalsamhällen, särskilt i medlemsstater som nu har genomgått en postkommunistisk övergångsperiod.

D. En ny undersökning om volontärarbete inom organisationer i hela Europa visar att mervärdet är högt. För varje euro som organisationerna avsatte åt stöd till volontärer fick de en genomsnittlig avkastning på mellan 3 och 8 euro[12].

E.  Volontärarbetets viktiga bidrag när det gäller att bygga upp socialt kapital måste erkännas fullt ut.

F.  Hållbar finansiering, särskilt anslag för administrativa ändamål, är av avgörande vikt för volontärorganisationer och för volontärarbete i allmänhet.

G. I en ny rapport från Europeiska fonden för förbättring av levnads‑ och arbetsvillkor fastställs det att socialt kapital är avgörande då man utvecklar politik för att främja ekonomisk utveckling på landsbygden[13].

H. En av de centrala slutsatserna i en färsk undersökning om ett framgångsrikt storstadsprogram i Århus är att de lokala invånarna och volontärinsatserna var avgörande för det framgångsrika genomförandet av programmet[14].

I.   Volontärarbete tillför inte bara ett mätbart ekonomiskt värde utan kan även medföra betydande besparingar för offentliga tjänster. I detta sammanhang är det viktigt att se till att volontärverksamheten utgör ett komplement till de offentliga tjänsterna och inte ersätter dessa.

J.   Volontärarbete bidrar till volontärens personliga och sociala utveckling och har en positiv inverkan t.ex. på människors personliga relationer i samhället.

K. Volontärerna spelar en viktig roll när det gäller att uppnå Lissabonstrategins mål för socioekonomisk sammanhållning, eftersom de bidrar till finansiell delaktighet genom exempelvis reglerade kreditföreningar och icke vinstdrivande ekonomiska kooperativ som drivs och styrs av frivilliga.

L.  Företagens sociala ansvar är både en viktig ekonomisk framgångsfaktor och en grundläggande beståndsdel i den europeiska sociala modellen.

M. Det finns en koppling mellan volontärarbete och hållbar utveckling.

N. Det är viktigt att främja och stödja bästa praxis i förvaltningen av volontärarbete inom organisationer med volontärer.

O. Volontärarbete gör att medborgarna blir direkt involverade i lokal utveckling och därmed kan spela en viktig roll för att främja det civila samhället och demokratin.

P.  I sin ovan nämnda resolution om ett aktivt medborgarskap uppmuntrar rådet till ökad delaktighet för ungdomar i samhället, strukturer för demokratiskt inflytande och volontärverksamhet.

Q. De demografiska förändringarna i Europa innebär att antalet potentiella äldre volontärer ökar.

R.  Volontärverksamhet kan ha en positiv inverkan på människors hälsa[15], och detta kan komma människor i alla åldrar till nytta samt bidra till att förebygga fysisk och mental ohälsa.

S.  Volontärverksamhet har en viktig roll när det gäller att stödja lokala utvecklingsinitiativ och underlätta ett framgångsrikt genomförande av ett antal gemenskapsfinansierade initiativ, till exempel programmen Leader, Interreg och Peace.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna samt de regionala och lokala myndigheterna att erkänna värdet av volontärarbete för att främja social och ekonomisk sammanhållning. Vidare uppmanar parlamentet dem att arbeta i partnerskap med volontärorganisationer och genomföra meningsfulla samråd med volontärsektorn i syfte att utarbeta planer och strategier för att erkänna volontärarbetets roll samt värdesätta, stödja, underlätta och uppmuntra detta arbete. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna med kraft att skapa en stabil och institutionell ram för icke‑statliga organisationers deltagande i offentliga debatter.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionens behöriga experter att göra en tydligare åtskillnad mellan frivilligorganisationer och icke statliga organisationer, vilkas verksamhet inte organiseras på samma frivilliga grund. Parlamentet efterlyser en heltäckande alleuropeisk undersökning om den sociala delaktighetens natur, omfattning och inre mekanismer, inklusive frivilligt deltagande och finansiering i detta syfte.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna samt de regionala och lokala myndigheterna att göra verkliga insatser för att underlätta volontärorganisationers tillgång till tillräcklig och hållbar finansiering, både för administration och projekt, utan alltför mycket pappersarbete och byråkrati, samtidigt som den nödvändiga kontrollen av användningen av offentliga medel tryggas.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att stödja inrättandet av frivilliga räddningstjänster på alla orter för att garantera snabba insatser vid naturkatastrofer och olyckor.

5.  Europaparlamentet vill uppmärksamma kommissionen på att det partnerskap som ingår i både gemenskapens strategiska riktlinjer för landsbygdsutveckling (programperioden 2007–2013) och gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållning inte alltid tillämpas på nationell nivå[16]. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att vidta lämpliga administrativa och institutionella åtgärder för att se till att dess egen politik och dess egna förfaranden och regler följs och tillämpas under samråd och förhandlingar samt påföljande åtgärder med anknytning till strukturfonderna.

6.  Europaparlamentet rekommenderar alla medlemsstater att upprätta ”satelliträkenskaper” för institutioner utan vinstsyfte och uppmanar dem att låta dessa ”satelliträkenskaper” omfatta volontärarbete så att de politiska beslutsfattarna kan ta hänsyn till institutioner utan vinstsyfte då de utformar sina politiska strategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta ställning till möjligheten att göra volontärverksamhet till en särskild kategori i Eurostats räkenskaper.

7.  Europaparlamentet delar till fullo uppfattningen att volontärarbete och volontärverksamhet inte bör ersätta betalt arbete.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att inrätta ett system för all gemenskapsfinansiering som innebär att volontärverksamhet kan erkännas som ett bidrag till delfinansiering av projekt, och att utforma mekanismer med vilka volontärverksamhet kan kostnadsberäknas på ett lämpligt sätt. Parlamentet välkomnar det arbete som några av kommissionens generaldirektorat har utfört för att göra inställningen till volontärarbete såsom ett bidrag till gemenskapens finansiering av samfinansierade projekt mer flexibel.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja möjligheterna för äldre volontärer och att utarbeta ett program för aktiva pensionärer för det ökande antal pensionärer med lång erfarenhet som önskar bli volontärer, dvs. ett program som kan genomföras parallellt med och komplettera programmet ”Aktiv ungdom”, och vidare stödja särskilda program för att främja volontärverksamhet över generationsgränserna samt mentorskap.

10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och underlätta volontärverksamhet i alla gemenskaper, både reella och virtuella, t.ex. familjevolontärarbete eller volontärarbete i marginaliserade grupper eller grupper som traditionellt kanske inte skulle utföra sådant arbete, samt betona att det är mycket viktigt att volontärarbetet organiseras så det är förenligt med familje- och yrkesliv.

11. Europaparlamentet uppmanar företag och andra aktörer inom den privata sektorn att, som en del av deras strategier för socialt ansvar, ekonomiskt stödja initiativ som främjar och ökar volontärarbetet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna med kraft att inom ramen för volontärarbete inom företag tillhandahålla den privata sektorn incitament för att finansiera och stödja volontärsektorn, och därmed underlätta överförande av kunskap och färdigheter från företagen i den privata till den offentliga sektorn samt förbättra livskvaliteten på lokal nivå genom att uppmuntra till självhjälp för att lösa lokala problem.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka erkännandet av volontärarbete som en verksamhet för att förvärva kunskaper och färdigheter via Youthpass i anslutning till Europass, och samtidigt se till att volontärarbete inte betraktas som alternativ till formell utbildning utan endast som ett komplement till den. Parlamentet efterlyser även nationella/lokala åtgärder för att öka volontärers rörlighet.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka fördröjningen i fråga om att anta förslaget till en europeisk stadga för volontärer för att fastställa volontärorganisationernas roll, rättigheter och ansvar. Parlamentet rekommenderar årliga inbördes utvärderingar för att bedöma volontärarbetet i varje enskild medlemsstat samt inom specifika sektorer och organisationer.

14. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen och medlemsstaterna upprättar en europeisk databas med grundläggande information om volontärorganisationer samt detaljerade uppgifter om bästa metoder, vilket skulle erbjuda riktlinjer som kan bidra till att förbättra volontärsystemen.

15. Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att se till att volontärer har tillräckliga olycksfallsförsäkringar och ansvarsförsäkringar i samband med sitt volontärarbete, och att alla överenskomna utlägg i volontärarbetet som volontärerna ska stå för även omfattas av detta försäkringsskydd.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna samt de regionala och lokala myndigheterna att främja volontärarbete genom utbildning på alla nivåer, däribland möjligheter att ägna sig åt volontärarbete i ett tidigt skede av utbildningssystemet så att detta betraktas som ett normalt bidrag till samhällslivet, och även fortsätta att främja sådan verksamhet i takt med att studenterna blir äldre, för att underlätta praktik där de studerande som en del av examensutbildningen arbetar tillsammans med volontärorganisationer/grupper från det civila samhället inom ramen för en partnerskapsmodell, samt att uppmuntra samverkan mellan volontärsektorn och utbildningssektorn på alla nivåer, främja volontärarbete och erkänna utbildning i volontärverksamhet som en del av ett livslångt lärande.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att införa en rättslig grund i gemenskapsrätten, varigenom volontärorganisationer kan bli momsbefriade vid inköp som görs för att de ska kunna uppnå sina mål och varigenom bidragsgivarna kan bli befriade från skatt på donationer som hänför sig till volontärarbete.

18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna med respekt för subsidiaritetsprincipen upprätta en hållbar infrastruktur för volontärverksamhet för att lösa frågor som central finansiering av volontärorganisationer.

19. Europaparlamentet rekommenderar att 2011 ska utses till Europeiska året för volontärarbete.

20. Europaparlamentet inser att volontärverksamheten ser olika ut i de olika medlemsstaterna, men uppmanar inte desto mindre medlemsstaterna samt de regionala och lokala myndigheterna att när så är möjligt dra lärdom av varandra genom utbyte av bästa metoder.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa stödsystem för att skapa effektivare system för samarbete och nätverkande mellan volontärorganisationer samt stärka internationella volontärssystem som i vissa fall kan bidra till uppnåendet av millenniemålen. Parlamentet efterlyser i synnerhet inrättande av program för att bidra till att återigen stimulera till volontärarbete i medlemsstater där detta i allmänhet har förknippats med åtgärder av obligatorisk karaktär.

22. Europaparlamentet rekommenderar främjande av gränsöverskridande volontärprojekt.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja volontärers ställning inom samtliga politikområden och lagstiftningsområden.

24. Europaparlamentet uppmanar berörda lokala och regionala intressenter, volontärorganisationer och media att erbjuda medborgarna lämplig information om möjligheterna att arbeta som volontär jämsides med lämplig utbildning där särskild tonvikt läggs vid de mer utsatta och marginaliserade grupperna i samhället samt behoven i avlägsna och otillgängliga regioner.

25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att jämsides med Plan D för demokrati, dialog och debatt inrätta en Plan V för att värdera, värdesätta och värna om visibilitet för volontärer.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sin visumpolitik när det gäller personer i tredjeländer som deltar i godkända EU-volontärprogram, i syfte att införa ett mer liberalt viseringssystem, i synnerhet när det gäller volontärer från EU:s grannländer.

27. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

• [1]  EUT L 378, 27.12.2006, s. 32.
• [2]  EUT L 327, 24.11.2006, s. 30.
• [3]  EUT L 55, 25.2.2006, s. 20.
• [4]  EUT L 291, 21.10.2006, s. 11.
• [5]  EUT C 297, 7.12.2006, s. 6.
• [6]  EGT L 215, 9.8.2001, s. 30.
• [7]  EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 45.
• [8]  EUT C 325, 30.12.2006, s. 46.
• [9]  EGT C 180, 11.6.1998, s. 57.
• [10]  Eurobarometerrapport, Social Reality Stocktaking, februari 2007.
• [11]  Rapport från Johns Hopkins-universitetet, Measuring Civil Society and Volunteering, september 2007. Internet: www.jhu.edu/ccss
• [12]  Volunteering works, Institute for Volunteering Research and Volunteering, England, september 2007.
• [13]  Se Mandl, I., Oberholzner, T., och Dörflinger, C., Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor. Internet: www.eurofound.europa.eu/pubdocs/2007/18/en/1/ef0718en.pdf.
• [14]  Vestergaard Poulsen, L., From Deprived Neighbourhood to Sustainable Community, sammanfattning på engelska, The Urban II Programme, Århus, 2002–2007.
• [15]  Se The Health Benefits of Volunteering – A review of Recent Research, (Corporation for National and Community Service, 2007).
• [16]  Se Civil Society as a Partner in European Union Structural Funds, European Citizen Action Service, november 2004.

MOTIVERING

Inledning

Volontärarbete utgör ett ovärderligt bidrag till samhället. Engagemang i volontärverksamhet är ett konkret uttryck för deltagandedemokrati och det finns en stark koppling mellan volontärverksamhet och ett aktivt medborgarskap.

Den största delen av volontärverksamheten sker på lokal eller regional nivå, och partnerskap är avgörande när det gäller att säkerställa ett meningsfullt engagemang hos volontärgrupper. De synergier som blir resultatet av verkliga partnerskap innebär förbättringar av alla resultat. Partnerskapsprincipen beskrivs verkligen mycket tydligt i förordningen om de allmänna bestämmelserna för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden.[1]

På lokal/regional nivå innebär volontärverksamheten ett ökat engagemang hos lokala aktörer som får styrka genom deltagande, engagemang och handling. Denna styrka leder i sin tur till ökat självförtroende och ökad motivation och kan i ett regionalt sammanhang bidra avsevärt till en regional identitet.

På nationell nivå kan denna styrka förändra förhållandet mellan medborgaren och staten så att en situation där den ena är skyddsling och den andra beskyddare blir en situation där medborgarna genom kollektiva insatser på ett meningsfullt och positivt sätt bidrar till samhällslivet. Trots att detta vanligtvis betraktas som något positivt så välkomnas det inte alltid av ”makthavare”. Det finns flera anledningar till detta, inte minst det att förfaranden för deltagande kan betraktas som något som utmanar status quo och som ibland är obekväma. Av en undersökning från ECAS (European Citizen Action Service) om engagemang från organisationer som representerar det civila samhället i åtta nya medlemsstater framgår det att situationen är otillfredsställande när det gäller partnerskap.[2] Denna ”deltagandets illusion”[3] måste åtgärdas om partnerskapsprincipen, som stöds av alla EU‑institutioner, ska respekteras. I vitboken om styrelseformerna i EU[4] förespråkas ”att människor och gräsrotsorganisationer är mer engagerade i det lokala beslutsfattandet” i ett samspel mellan olika beslutsnivåer.[5] För många människor är engagemanget i en volontärorganisation den enda erfarenheten av demokratiska processer utöver det vanliga valsystemet[6], och därför bör berörda myndigheter underlätta detta engagemang.

Enligt kommissionens meddelande om att främja volontärorganisationernas roll beräknas en tredjedel av befolkningen i EU‑15 vara engagerad i någon form av volontärverksamhet[7], och även om antalet och typerna av verksamhet varierar mellan olika länder är fler än 100 miljoner medborgare engagerade i volontärverksamhet i EU‑27[8]. Därför kommer åtgärder för att främja volontärarbete genom gemenskapspolitik på EU‑nivå, stöd till volontärverksamhet med EU‑medel och erkännandet av och engagemanget för volontärverksamhet på EU‑nivå att bidra till att skapa en direkt koppling mellan medborgarna, deras samhällen och EU.

En av våra största utmaningar är att hantera globaliseringsprocessen, framför allt på de områden där medborgarna upplever att beslut som påverkar deras framtid fattas långt ifrån dem och att de har liten kontroll eller ingen kontroll alls över de globala händelserna. Volontärverksamhet kan betraktas som ett motgift mot några av globaliseringens negativa effekter, eftersom medborgarna inte bara är konsumenter utan kan agera som en katalysator för förändring genom att påverka arbetet för att förbättra den ekonomiska och sociala livskvaliteten i sin närmiljö och därigenom främja en känsla av tillhörighet och delaktighet i samhället. Volontärer kan likaså tillföra ett mervärde till de positiva effekterna av globaliseringen genom att till exempel engagera sig i ”e‑volontärarbete” eller virtuellt volontärarbete. Virtuellt volontärarbete utgörs av volontäruppgifter som helt eller delvis utförs via Internet. Härigenom kan personer som på grund av tidsbrist, personliga preferenser, funktionshinder eller plikter i hemmet inte kan eller vill arbeta som volontärer ute på fältet ändå engagera sig i volontärarbete. Volontärer som reser utomlands bidrar på ett betydande sätt till den interkulturella dialogen och förståelsen, liksom invandrare som engagerar sig i volontärarbete i sitt nya samhälle.

På det personliga planet främjar volontärarbete en känsla av personligt värde och en känsla av tillhörighet. Volontärarbete är kanske vår allra mest hållbara form av förnybar energi.

Definition

I detta betänkande definieras volontärarbete med hjälp av följande kriterier:

1) Volontärarbete utförs inte för ekonomisk belöning, vilket innebär att det är obetalt.

2) Volontärarbete utförs av egen fri vilja.

3) Volontärarbete gagnar en tredje part utanför volontärens familj eller vänkrets.

4) Volontärarbete är öppet för alla.

Det finns olika typer av volontärarbete, som generellt sett innefattar ömsesidig hjälp och självhjälpsverksamhet, filantropisk verksamhet eller tjänster till andra, kampanjarbete och stödjande arbete samt deltagande och självstyre.[9]

Europeiska volontärtjänsten (EVS) är en särskild typ av volontärtjänst som stöds av Europeiska kommissionen inom ramen för programmet ”Aktiv ungdom” för perioden 2007‑2013. Den ger ungdomar möjlighet att visa sitt personliga engagemang genom obetalt volontärarbete på heltid i ett annat land inom eller utanför EU.

Socialt kapital

I väldigt många fall, men inte i alla, spelar volontärarbete en viktig roll för att bilda socialt kapital. Volontärarbete fungerar ofta som katalysator för föreningsverksamhet och därmed för bildandet av socialt kapital i framför allt landsbygdsområden eller ekonomiskt underprivilegierade områden. Det är svårt att definiera begreppet socialt kapital, men det innebär i alla fall följande: att hysa tillit, samarbeta och dela med sig, sociala nätverk, att dela gemensamma beteendenormer, en känsla av engagemang och tillhörighet. Socialt kapital är en dold resurs i förhållanden inom och mellan olika grupper.

I dokumentet Social Capital: The Missing Link anges det att naturkapital, fysiskt eller producerat kapital och humankapital traditionellt har ansetts vara det som utgör nationernas rikedom och underlaget för den ekonomiska tillväxten och utvecklingen. Det har nu slagits fast att dessa tre typer av kapital endast avgör en del av den ekonomiska tillväxten, eftersom de bortser från hur de ekonomiska aktörerna interagerar och organiserar sig för att skapa tillväxt och utveckling. Den länk som saknas är socialt kapital.[10]

Olika undersökningar visar att volontärarbete som en väsentlig del av socialt kapital har en viktig roll när det gäller att minska de ekonomiska klyftorna.[11] Särskilt i undersökningen Social Capital in the European Values Study Surveys[12] dras slutsatsen att socialt kapital i form av aktivt volontärarbete har en positiv koppling till regional ekonomisk tillväxt. I samband med undersökningen A survey of socio-economic disparities between the regions of the EU av Daniel Moucque[13] påpekas det att socialt kapital är en viktig faktor för att minska regionala skillnader.

Volontärverksamhetens bidrag till ekonomisk sammanhållning

Volontärarbete stöder Lissabonmålen på följande sätt:

1) Det ökar möjligheterna till anställning

Volontärarbete fyller en viktig funktion för att förvärva färdigheter och förbättra volontärernas möjligheter till anställning. Volontärer tillägnar sig en rad färdigheter och kunskaper. Enligt kommissionens senaste meddelande om att främja unga människors fulla deltagande i utbildning, arbetsliv och samhälle[14] innebär volontärarbete ett värdefullt icke‑formellt lärande som gör det möjligt för unga människor att förvärva färdigheter och som underlättar deras övergång från utbildning till arbetsliv. Vid Europeiska rådets möte våren 2005 drogs slutsatsen att ”ett större egenansvar när det gäller målen i den nya Lissabondagordningen är nödvändigt för att engagera regionala och lokala aktörer och sociala partner”. Det upprepades även att betydelsen av detta engagemang erkänns i de strategiska riktlinjerna[15]. Noteras bör att volontärarbete visserligen är ett viktigt instrument för att främja möjligheterna till anställning, men att det inte får utnyttjas som en alternativ anställningsåtgärd. Volontärarbete är även en form av livslångt lärande.

Genom volontärarbete kan även de mest sårbara samhällsgrupperna få kraft att förändra sina liv, bli aktivt engagerade i samhället och genom de färdigheter och den kompetens som de förvärvat få arbeten med högre lön eller hitta en väg tillbaka till utbildning.

2) Det främjar social integration

Volontärarbetets informella och icke‑formella lärande innebär stora möjligheter för dem som är utestängda från de formella utbildningssystemen, liksom för långtidsarbetslösa. Tillgänglig forskning tyder på att det är mindre sannolikt att personer som har arbetat med volontärverksamhet blir arbetslösa.[16] Med tanke på att nästan en av sex ungdomar i EU lämnar skolan i förtid och att en av fyra unga vuxna (i åldersgruppen 25–29 år) inte har en avslutad utbildning på gymnasienivå,[17] kan de kunskaper som volontärer tillägnar sig visa sig ytterst värdefulla när det gäller att få anställning och främja social integration.

Det ekonomiska värdet av volontärarbete

Enligt en rapport från Johns Hopkins-universitetet, Measuring Civil Society and

Volunteering, som publicerades den 25 september 2007,[18] bidrar institutioner utan vinstsyfte ungefär lika mycket till bruttonationalprodukten (BNP) som byggbranschen och finansnäringen och dubbelt så mycket som allmännyttiga företag i många länder. Det innebär att det civila samhället står för 5–7 procent av BNP i de länder som ingår i undersökningen. Dessa uppgifter har sammanställts av officiella statistikbyråer i åtta länder (Australien, Belgien, Kanada, Tjeckien, Frankrike, Japan, Nya Zeeland och Förenta staterna). Det är värt att notera att ytterligare tjugo länder, både industri- och utvecklingsländer, har åtagit sig att publicera dessa satelliträkenskaper, och ett antal andra länder kommer snart att inleda genomförandet. Detta visar tydligt att allt fler länder inser vikten av att de låter sina nationella räkenskaper omfatta volontärarbete.

Volontärarbetets bidrag till social sammanhållning

Volontärarbete har en viktig funktion när det gäller att främja social sammanhållning. På EU‑nivå omvandlar volontärarbete europeiska värden såsom solidaritet, social sammanhållning och integration i handling. Engagemang i volontärarbete kan få människor att känna att deras liv är meningsfullt och tillför ansvar och struktur.

Volontärarbete över generationsgränserna

Volontärarbete ökar unga människors känsla av tillhörighet i samhället. Genom att unga människor får ansvar får de möjlighet att göra något själva. Äldre människor kan bidra med sin erfarenhet och expertis. De demografiska förändringarna innebär att äldre volontärer är en viktig outnyttjad resurs i samhället. När unga människor och äldre människor engagerar sig lokalt blir volontärverksamheten ett sätt att föra de olika generationerna närmare varandra så att de kan lära sig av varandra och få en större förståelse för varandra.

Volontärer i splittrade samhällen

På Nordirland har volontärer, som i många fall finansierats via Peace- eller Interreg‑programmen, spelat en central roll i arbetet för fred och försoning. Volontärer med olika sociala och politiska traditioner och religiösa bakgrunder har tillsammans arbetat med konkreta projekt och har genom sitt arbete bidragit till att återskapa förtroendet mellan splittrade befolkningsgrupper. Liknande resultat har uppnåtts på Cypern och i de baltiska länderna.

Volontärer kan främja integration och interkulturell dialog

Volontärarbete gör det lättare för migranter och medborgare från tredjeländer att engagera sig i det lokala samhället. Det bidrar också till interkulturell dialog och erfarenhetsutbyte och kan ge ungdomar som utför volontärarbete utomlands positiva erfarenheter av mångfald, vilket i sin tur bidrar till att förebygga diskriminering och fördomar.

Volontärer bidrar direkt till kulturell utveckling

Volontärverksamheten medför ökade möjligheter till kulturella uttryck och kulturdeltagande.

Slutkommentar

Europaparlamentets roll är att tillföra mervärde till det goda arbete som redan har inletts i medlemsstaterna. Vi måste säkerställa att gemenskapens politik, förfaranden osv. följs så att de synergier som tillför mervärde kan uppstå.

Vi bör uppmuntra utvecklingen av det civila samhället och deltagardemokrati och därigenom göra det lättare för medborgarna att bli en del av denna process samt ge målet att minska avståndet mellan unionen och unionsmedborgarna en verklig innebörd. Att främja, stödja och underlätta volontärarbete i kombination med att öka det sociala kapitalet kommer att vara ovärderligt för att uppnå detta.

• [1]  Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om de allmänna bestämmelserna för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999, artikel 9, EGT L 210, 11.7.2006, s. 38.
• [2]  Se Harvey, B., The illusion of inclusion – Access by NGO’s to the structural funds in the new member states of eastern and central Europe, rapport för European Action Service, juli 2004.
• [3]  Se Harvey, B., The illusion of inclusion – Access by NGO’s to the structural funds in the new member states of eastern and central Europe, rapport för European Action Service, juli 2004.
• [4]  Se kommissionens vitbok om styrelseformerna i EU, KOM(2001)0428, Bryssel, 25.7.2001. s. 11, punkt 3.1.
• [5]  Harvey, B., The illusion of inclusion – Access by NGO’s to the structural funds in the new member states of eastern and central Europe, rapport för European Action Service, juli 2004.
• [6]  Se kommissionens meddelande om att främja volontärorganisationernas roll i Europa, 1997.
• [7]  Se kommissionens meddelande om att främja volontärorganisationernas roll i Europa, 1997, s. 4.
• [8]  Se Eurobarometerrapporten Social Reality Stocktaking, februari 2007.
• [9]  Measuring volunteering – A Practical Toolkit, Independent Sector and United Nations Volunteers.
• [10]  Grootaert, C., Social Capital: The Missing Link, Social Capital Initiative Working Paper nr 3, Världsbanken, april 1998.
• [11]  Se Zak och Knack, Trust and Growth.
  Se Fukuyama, Study on Trust, 1995.
  Se Knack och Keefer, Paper on Social Capital, 1995 och 1997.
  Se Sonja Mikkelsen, chef för programmet Urban II i Århus, Danmark, A model for developing deprived neighbourhoods.
• [12]  Se Van Schaik, Social Capital in the European Values Study Surveys, Universitetet i Tilburg.
• [13]  Daniel Moucque arbetar på Europeiska kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik. Han var redaktör för den sjätte periodrapporten och är en av författarna till den första sammanhållningsrapporten.
• [14]  KOM(2007)0498.
• [15]  Rådets beslut 2006/702/EG av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållning, skäl 7, EGT L 291, s. 12.
• [16]  Slutrapport CEV-generalförsamlingen, 23.3.2007, Paris, Frankrike.
• [17]  KOM(2007)0498.
• [18]  Rapport från Johns Hopkins-universitetet, Measuring Civil Society and Volunteering, september 2007, Internet: www.jhu.edu/ccss.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	27.2.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	51 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alfonso Andria, Emmanouil Angelakas, Stavros Arnaoutakis, Elspeth Attwooll, Rolf Berend, Jana Bobošíková, Victor Boştinaru, Antonio De Blasio, Petru Filip, Gerardo Galeote, Iratxe García Pérez, Eugenijus Gentvilas, Pedro Guerreiro, Gábor Harangozó, Marian Harkin, Jim Higgins, Mieczysław Edmund Janowski, Rumiana Jeleva, Gisela Kallenbach, Tunne Kelam, Evgeni Kirilov, Miloš Koterec, Constanze Angela Krehl, Jamila Madeira, Mario Mantovani, Sérgio Marques, Miroslav Mikolášik, James Nicholson, Jan Olbrycht, Maria Petre, Markus Pieper, Pierre Pribetich, Wojciech Roszkowski, Elisabeth Schroedter, Grażyna Staniszewska, Catherine Stihler, Dimitar Stoyanov, Margie Sudre, Andrzej Jan Szejna, Lambert van Nistelrooij, Oldřich Vlasák
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Brigitte Douay, Den Dover, Emanuel Jardim Fernandes, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Vladko Todorov Panayotov, Zita Pleštinská, Miloslav Ransdorf, László Surján, Iuliu Winkler
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Janelly Fourtou, Zdzisław Zbigniew Podkański