Betänkande - A6-0073/2008Betänkande
A6-0073/2008

    BETÄNKANDE om grönboken om det civila samhällets roll i narkotikapolitiken inom Europeiska unionen

    12.3.2008 - (2007/2212(INI))

    Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
    Föredragande: Giusto Catania

    Förfarande : 2007/2212(INI)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A6-0073/2008
    Ingivna texter :
    A6-0073/2008
    Debatter :
    Antagna texter :

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

    om grönboken om det civila samhällets roll i narkotikapolitiken inom Europeiska unionen

    (2007/2212(INI))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av sin rekommendation av den 15 december 2004 till rådet och Europeiska rådet om EU:s strategi för narkotikabekämpning (2005–2012)[1],

    –   med beaktande av kommissionens grönbok av den 26 juni 2006 om det civila samhällets roll i narkotikapolitiken inom Europeiska unionen (KOM(2006)0316),

    –   med beaktande av rapporten av den 18 april 2007 och de svar som inkom till följd av det öppna samrådet om ovannämnda grönbok[2],

    –   med beaktande av avdelning VI i EU-fördraget och särskilt artiklarna 29 och 31.1 e,

    –   med beaktande av de internationella, europeiska och nationella instrumenten för skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och i synnerhet för skydd av rätten till liv och hälsa,

    –   med beaktande av FN:s allmänna narkotikakonvention av den 30 mars 1961, ändrad genom Genèveprotokollet av den 25 mars 1972, FN:s konvention om psykotropa ämnen av den 21 februari 1971 och FN:s konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen av den 19 december 1988,

    –   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1920/2006 av den 12 december 2006 om Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk[3], som är en omarbetning av tidigare rättsakter,

    –   med beaktande av 2007 års rapport från Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk[4],

    –   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1150/2007/EG av den 25 september 2007 om inrättande för perioden 2007–2013 av det särskilda programmet Förebyggande av och information om narkotikamissbruk som en del av det allmänna programmet Grundläggande rättigheter och rättvisa[5] och särskilt artiklarna 2–7,

    –   med beaktande av kommissionens interna arbetsdokument av den 21 december 2006 om 2006 års framstegsrapport om genomförandet av EU:s handlingsplan mot narkotika (2005–2008) (SEK(2006)1803),

    –   med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 december 2007 om 2007 års lägesrapport om genomförandet av EU:s handlingsplan för narkotikabekämpning (2005–2008) (KOM(2007)0781),

    –   med beaktande av EU:s handlingsplan mot narkotika (2005–2008), som antogs av rådet i juni 2005[6],

    –   med beaktande av rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen[7],

    –   med beaktande av EU:s narkotikastrategi (2005–2012) som godkändes av Europeiska rådet den 16–17 december 2004[8],

    –   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer[9],

    –   med beaktande av den politiska förklaring om narkotika och de resolutioner som antogs vid FN:s generalförsamlings särskilda sammanträde (UNGASS) den 8 och 10 juni 1998,

    –   med beaktande av FN:s verksamhet, särskilt narkotikakommissionens 51:a sammanträde den 10–14 mars 2008[10],

    –   med beaktande av vitboken om styrelseformerna i EU (KOM(2001)0428), kommissionens meddelande med titeln ”Mot en bättre struktur för samråd och dialog – Allmänna principer och miniminormer för kommissionens samråd med berörda parter” (KOM(2002)0704) och ”Strategiska mål 2005–2009, EU 2010: Ett partnerskap för Europas förnyelse – Välstånd, solidaritet och säkerhet” (KOM(2005)0012),

    –   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6‑0073/2008), och av följande skäl:

    A. Det är nödvändigt att inom EU främja en mer djupgående dialog mellan och med de olika aktörerna i det civila samhället (både på transnationell, nationell, regional och lokal nivå). Syftet bör vara att göra det lättare att utforma, genomföra och utvärdera narkotikapolitiska beslut, på både nationell och europeisk nivå.

    B.  En organisation på europeisk nivå för aktörer från det civila samhället bör ha ett tydligt mervärde i förhållande till nationella, regionala och lokala organisationer i det civila samhället.

    C. Det civila samhället kan bidra med erfarenheter som är särskilt viktiga i fråga om vissa specifika aspekter av narkotikapolitiken, till exempel förebyggande insatser, informationsverksamhet, stödpersoner för dem som försöker bryta sitt beroende samt social återanpassning.

    D. EU:s narkotikastrategi (2005–2012) har som främsta mål att tillhandahålla korrekt information och stärka det civila samhällets roll i narkotikafrågor.

    E.  Grönboken om det civila samhällets roll i narkotikapolitiken inom Europeiska unionen och inrättandet av ett civilsamhällesforum om narkotika är ett första konkret steg mot att uppfylla detta mål.

    F.  Majoriteten av de organisationer som svarat inom ramen för kommissionens samråd har ställt sig mycket positiva till tanken på en tematisk länk mellan befintliga nätverk.

    G. En större synergi mellan det civila samhället och EU:s institutioner och organ är viktig för att etablera en kanal för permanent samråd och främja utbyte av information och bästa metoder, i synnerhet i fråga om vetenskapliga bidrag.

    H. Det är av största vikt att tillvarata den verksamhet som bedrivs av organisationer inom det civila samhället och deras engagemang i samarbetet med tredjeländer och deras insatser för att främja alternativa och hållbara strategier för att hantera narkotikaproblemen.

    I.   Ett öppet kommunikationsmedium såsom Internet bör ingå i varje struktur som föreslås för dialoger eller samråd med utvalda nätverk i specifika frågor, vilka bör kompletteras med öppna samråd med samtliga berörda parter.

    J.   I detta sammanhang kan det civila samhället spela en viktig roll som bör komplettera och stärka medlemsstaternas och de internationella organisationernas betydande ansvar när det gäller att samarbeta i kampen mot framställning av och handel med narkotika, på samma sätt som de samarbetar i kampen mot terrorism.

    K. Ett närmare samarbete mellan EU-institutionerna och det civila samhället i narkotikapolitiska frågor skulle hjälpa institutionerna att göra en ordentlig utvärdering av de befintliga strategierna.

    L.  Med ”narkotika” bör avses all narkotika och alla psykotropa ämnen som definieras av de ovannämnda FN-konventionerna.

    M. Narkotikabruk kan leda till särskilda hälsorisker för unga flickor och kvinnor, särskilt i samband med graviditet och genom överföring av HIV/aids.

    N. Det tenderar att finnas fler män än kvinnor i behandlingsprogram och av dem som i dag går med i behandlingsprogram för narkomaner i EU är ungefär 20 procent kvinnor.

    O. Man har funnit stora skillnader i omfattningen av och mönstren för narkotikabruk mellan män och kvinnor. Forskningsstudier visar på stora skillnader mellan könen i ett brett urval fysiologiska och psykosociala faktorer som har samband med beroendeutveckling, risktagande och uppsökande av hjälp.

    1.  Europaparlamentet erkänner att det civila samhället har en central roll när det gäller att stödja arbetet med att utveckla, definiera, genomföra, utvärdera och övervaka narkotikapolitiken. Parlamentet framhåller särskilt det mervärde som utgörs av det civila samhällets erfarenhet av arbetet på plats, dess kapacitet för förnyelse och dess potential för utbyte av information och bästa tillvägagångssätt, som vetenskapligt prövats och dokumenterats i samband med den faktiska tillämpningen av narkotikapolitiken.

    2.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstaternas regeringar, icke‑statliga organisationer, det civila samhället, föräldraföreningar och yrkesförbund att anordna omfattande informationskampanjer om

    –  narkotikarelaterade fysiska och psykiska risker och skador, särskilt hos unga flickor, gravida eller ammande kvinnor och hos barn,

    –  mödravård och överföring av narkotika från mor till foster,

    –  behandling för minderåriga och brottsbelastade narkotikamissbrukare,

    –  stöd till föräldrar med barn som använder narkotika.

    3.  Europaparlamentet framhåller att kyrkorna och de religiösa samfunden har varit mycket aktiva i kampen mot narkotika, och deras erfarenheter bör därför tas i beaktande i samband med utformningen, genomförandet och utvärderingen av narkotikapolitiken.

    4.  Europaparlamentet poängterar att man bör framhäva det civila samhällets betydelse för att en narkotikapolitik karakteriserad av ett europeiskt angreppssätt ska kunna utvecklas, något som är ett huvudmål i EU:s narkotikastrategi (2005–2012).

    5.  Europaparlamentet betonar att Internet har en viktig roll när det gäller att se till att det finns ett öppet och konsekvent sätt att utbyta information om genomförandet och utarbetandet av EU:s narkotikastrategi för 2005–2012. Internet spelar också en viktig roll för att främja det civila samhällets involvering och säkra dess deltagande (inklusive användarnas och samhällsgruppernas deltagande) i genomförandet av den ovannämnda handlingsplanen på samtliga nivåer och i civilsamhällesforumet om narkotika, för att förbättra tillträdet till och effektiviteten hos förebyggande program samt för att öka medvetenheten.

    6.  Europaparlamentet framhåller det viktiga partnerskapet med medierna, däribland elektroniska medier, vid spridandet av vetenskaplig information om narkotikarelaterade risker för den fysiska och psykiska hälsan, särskilt bland unga och gravida kvinnor. Parlamentet uppmuntrar dessa medier att bli privilegierade parter i kampen mot narkotika tack vare det stora inflytande de har på den yngre generationen.

    7.  Europaparlamentet ser positivt på att man sjösatt det särskilda programmet om förebyggande och information om narkotika för perioden 2007–2013 och påminner om att ett särskilt mål för programmet är att involvera det civila samhället i genomförandet och utvecklingen av EU:s narkotikastrategi.

    8.  Europaparlamentet beklagar de försenade utbetalningarna av de medel som avsatts för programmet.

    9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förvissa sig om att man i den nya hälsostrategin för 2008–2013 beaktar att narkotika har en annorlunda effekt på kvinnor, särskilt vid finansieringen av de informationsprogram mot narkotika som drivs av organisationer i det civila samhället.

    Forumet – den strukturella dimensionen

    10. Europaparlamentet understryker att inrättandet av ett civilsamhällesforum om narkotika är ett första steg mot att på ett mer konkret och konstruktivt sätt få med de europeiska organisationerna i det civila samhället i EU-verksamhet i samband med politiken för att förebygga narkotikamissbruk och bekämpa narkotika.

    11. Europaparlamentet beklagar att några organisationer anser att urvalskriterierna för organisationer som ville delta i civilsamhällesforumet om narkotika varit oklara. Kommissionen uppmanas att fundera över hur detta problem kan lösas. Parlamentet hoppas att framtidens utvidgningar av forumet kommer att genomföras under öppnare former.

    12. Europaparlamentet anser att civilsamhällesforumet om narkotika inte bör vara exklusivt, utan snarare öppet för alla så att det ger en bred och balanserad bild av opinionen.

    13. Europaparlamentet påminner om att syftet med civilsamhällesforumet om narkotika inte är att skapa en församling som tjänar som en plattform för olika ideologier, utan att föra en dialog och ha direkt utbyte med de organisationer som genom såväl förebyggande verksamhet som rehabilitering verkar i frontlinjen i kampen mot narkotika, och att erbjuda ett praktiskt instrument för att understödja utformningen och genomförandet av politiken för att förhindra narkotikabruk och bekämpa narkotika genom positiva erfarenheter, samt att analysera de gränsöverskridande problemen i unionen till följd av skillnader i nationell lagstiftning, särskilt i gränsregioner.

    14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta de bästa tillgängliga metoderna inom kampen mot narkotika och inom förebyggande arbete och information till barn och ungdomar, samt att bidra till utvecklingen av dessa metoder i samarbete med representanter för det civila samhället.

    15. Europaparlamentet beklagar att organisationer inom det civila samhället i de nya medlemsstaterna deltar i så begränsad utsträckning i forumet. Det civila samhället i de nya medlemsstaterna måste göras medvetet och involveras i högre grad, med tanke på dessa länders betydelse i den utvidgade unionen.

    16. Europaparlamentet beklagar att det första civilsamhällesforumet om narkotika i december 2007 genomfördes med otillräckligt deltagande av icke-statliga nationella och gränsöverskridande nätverk av organisationer för kvinnor, mödrar och unga flickor samt organisationer som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Kommissionen uppmanas att aktivt främja deltagande av sådana organisationer, samt andra organisationer med värdefull erfarenhet av narkotika och narkotikamissbruk, för att tillgängliga och lättåtkomliga specialiserade tjänster ska kunna tillhandahållas.

    17. Europaparlamentet stöder kommissionens arbete med att avgöra vilken roll civilsamhällesforumet om narkotika kan spela i den europeiska narkotikastrategin i syfte att klargöra de slutgiltiga målen för samrådet.

    18. Europaparlamentet anser att civilsamhällesforumet om narkotika bör ha ett tydligt mandat, klart fastställda föredragningslistor, öppna förfaranden och tillgängliga arbetsprogram som på ett konkret sätt bidrar till den politiska processen.

    19. Europaparlamentet hoppas att dialogen med det civila samhället kan få konkret effekt i EU:s beslutsprocess. Parlamentet anser därför att det civila samhället bör ges en formell status i samband med de mål som fastställts i EU:s narkotikastrategi (2005–2012) och vid kommande initiativ, särskilt på följande sätt:

    –  Forumet ska, tillsammans med andra oberoende organ, delta i den utvärdering av EU:s handlingsplan mot narkotika (2005–2008) som kommissionen kommer att genomföra under loppet av 2008.

    –  Förbindelserna med medlemsstaterna ska fördjupas och bli öppnare, i syfte att upprätta ett nära samarbete mellan forumet och medlemsstaterna.

    –  Forumet ska alltid finnas representerat vid möten som rådets ordförandeskap anordnar med nationella narkotikasamordnare.

    –  Forumet ska ha regelbunden kontakt med parlamentet, som varje år ska anordna en konferens med forumet, andra berörda grupper och de EU-institutioner som arbetar inom narkotikaområdet, och i detta sammanhang ska det ske en utvärdering av de resultat som uppnåtts.

    –  Det ska skapas omfattande synergieffekter mellan forumets verksamhet och verksamheten vid Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, vilket skulle kunna ägna ett avsnitt i sin årsrapport åt de insatser som gjorts av det civila samhället i EU.

    20. Europaparlamentet uppmanar Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk att samla in statistik om kvinnors narkotikakonsumtion i EU, analysera dess utveckling och beakta de olika effekterna hos kvinnor och män i sin årsrapport. Syftet bör vara att informera och öka kunskapen i det europeiska civila samhället.

    21. Europaparlamentet uppmuntrar till att skapa tematiska länkar mellan befintliga nätverk, vare sig detta sker utanför civilsamhällesforumet om narkotika eller i form av arbetsgrupper eller undergrupper som organiseras inom forumets ram.

    22. Europaparlamentet begär att Europeiska unionen avsätter anslag för den verksamhet som bedrivs inom det civila samhället i EU, både för pågående projekt och för framtida initiativ på området, och att anslagen omfattas av budgetkontroll.

    23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, när så är möjligt och på villkor att vederbörliga kvalitetskriterier uppfylls, låta reglerna om finansiering med statliga medel även omfatta professionella organisationer som erbjuder samhällstjänster inte bara i form av hälso- och socialvård utan även i form av insatser för att minska skadeverkningar och tillhandahålla lågtröskelvård. Parlamentet anser att man på detta sätt kan se till att erbjuda tjänster som kan planeras och upprätthållas på lång sikt och som uppfyller de kvalitetskrav som ställs.

    24. Europaparlamentet betonar vikten av att samhället avsätter ekonomiska resurser för att stödja frivilligorganisationer och föräldraföreningar som engagerar sig för att bekämpa narkotikamissbruk, särskilt bland unga människor.

    Det civila samhället – den interna dimensionen

    25. Europaparlamentet betonar vikten av det civila samhällets arbete när det gäller att uppnå de mål som fastställs i EU:s narkotikastrategi (2005–2012) i fråga om handlingsplaner för att förebygga, sprida information om och hantera problem som hänger samman med narkotikaberoende samt åtgärder för att tillse att dessa planer tillämpas på rätt sätt.

    26. Europaparlamentet uppmanar samtliga berörda parter på såväl EU-nivå som nationell nivå att ägna större uppmärksamhet åt det nytänkande som det civila samhällets erfarenheter kan bidra med för att uppnå de mål som fastställs i EU:s narkotikastrategi (2005–2012), särskilt inom ramen för initiativ för att öka allmänhetens medvetenhet och politik som avser skadereducering, stödpersoner för dem som försöker bryta sitt beroende och social återanpassning.

    27. Europaparlamentet anser att den dialog som på EU-nivå förs med organisationer som företräder narkotikamissbrukare måste stärkas för att man ska kunna hantera de utmaningar som utgörs av den sociala återanpassningen och behovet av stödpersoner för dem som försöker bryta sitt beroende.

    28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med det civila samhällets hjälp främja lika tillträde till program, se till att även gömda och marginaliserade grupper omfattas och arbeta för att främja kapacitetsuppbyggnad, detta för att säkerställa hållbara och effektiva program.

    29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja initiativ från det civila samhället som syftar till att

    –  förstärka förebyggande åtgärder och information om riskerna i samband med användning av narkotika och psykotropa ämnen på arbetsplatser och bland ungdomar,

    –  behandla frihetsberövade narkotikamissbrukare,

    –  utarbeta detaljerade planer med förebyggande åtgärder för att med hjälp av sociala organisationer och fackföreningar bekämpa användning av narkotika och psykotropa ämnen i riskfyllda stadsområden, särskilt bland ungdomar, för att tillgodose de fysiska och psykiska hälsobehoven i dessa områden,

    –  i samarbete med föräldra-, student- och lärarföreningar och forskare anordna informations- och preventionskampanjer när det gäller narkotika och dess skadliga effekter för folkhälsan och det sociala livet, vilka ska genomföras i skolorna och nå ut till olika befolkningsgrupper,

    –  genomföra en skadereduceringspolitik genom att arbeta direkt på gatan och i eftersatta städer och stadsdelar,

    –  utarbeta och inrätta särskilda återanpassningsprojekt för gatubarn och socialt missgynnade familjer.

    30. Europaparlamentet hänvisar till att oron ökar för att kvinnor kanske inte söker hjälp på grund av att de saknar socialt och ekonomiskt stöd och framför allt för att de har barn att ta hand om. Sådana faktorer kan hindra kvinnor från att söka vård på behandlingshem för narkotikamissbrukare. Parlamentet påpekar att de inrättningar som erbjuder barnomsorg har en högre andel kvinnor än de inrättningar som inte gör det.

    31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt gränsregionerna, som ofta konfronteras med följderna av skillnader i nationell narkotikalagstiftning.

    32. Europaparlamentet uppmanar organisationerna inom det civila samhället att målmedvetet agera för att bekämpa minderårigas konsumtion av narkotika och narkotikarelaterade preparat.

    33. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att analysera narkotikapolitikens konsekvenser och bedöma dess effektivitet och utvärdera om och i vilken mån narkotikapolitiken har skjutit över målet och resulterat i kränkningar av den enskildes rättigheter.

    34. Europaparlamentet betonar att narkotikapolitiken måste baseras på sunda vetenskapliga bevis som erhållits i samarbete med det civila samhället i samband med narkotikarelaterad forskning. Parlamentet anser att man bör utveckla en forsknings- och faktabaserad politik och genomföra bevisbaserade aktiviteter, bland annat för att förebygga och reducera hälsorelaterade skador.

    35. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att satsa på utvidgat samarbete mellan – och etablera gemensamma sambandstjänster för – brottsbekämpande organ och organisationer från det civila samhället, särskilt på lokal nivå.

    Det civila samhället – den externa dimensionen

    36. Europaparlamentet bekräftar att det civila samhället spelar en viktig roll i den externa dimensionen av Europas narkotikapolitik. Parlamentet välkomnar det faktum att EU är världsledande när det gäller finansiering av externa program och initiativ i kampen mot narkotika.

    37. Europaparlamentet begär att man utökar och stöder en europeisk strategi utanför EU, som kan få långsiktiga, avsevärda och konkreta effekter på situationen i de områden där råvarorna för narkotika framställs.

    38. Europaparlamentet framhåller de erfarenheter som gjorts inom de europeiska organisationer som arbetar med att omvandla lokala odlingar så att de inriktas på odling för terapeutisk användning och annan medicinsk användning. Sådana odlingar bör dock alltid kontrolleras ytterst noga.

    39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka hur man ska bedriva samarbetet med de civilsamhällesorganisationer inom EU som arbetar med att främja framställandet av substanser av kokainblad för uteslutande laglig användning, för att på ett effektivt sätt (genom att förbruka råvaran) bidra till den internationella kampen mot narkotikahandeln och samtidigt garantera en säker användning av sådana substanser.

    40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa upp parlamentets rekommendation till rådet av den 25 oktober 2007 om opiumproduktion för medicinska ändamål i Afghanistan[11] och att stödja civilsamhällets initiativ som är inriktade på samarbete med de narkotikaproducerande länderna i kampen mot narkotika och kampens möjliga positiva effekter för dessa länders demokratiseringsprocesser. Parlamentet betonar vikten av att främja till exempel pilotprojekt såsom ”vallmoväxter för läkemedel”, vilka har som mål att en del av de illegala vallmoodlingarna ska gå över till industriell produktion av lagliga, opiumbaserade smärtstillande medel. Det är också viktigt att överväga de fördelar som kan uppkomma genom att bevilja tillstånd för odling av vallmoväxter för läkemedelsanvändning samt slå fast på vilket sätt detta kan åstadkommas och vilka kontroller som ska genomföras under FN:s överinseende.

    41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med det civila samhället undersöka möjligheterna att bekämpa de illegala vallmoodlingarna genom besprutning som inte är skadlig för människor, djur eller miljö.

    42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja samarbetet med nationella forskningsinstitut, vetenskapliga organisationer och läkartidningar samt studiecentrum, föreningar, specialistinstitut och organisationer inom det civila samhället, vilka under de senaste åren har varit till stor hjälp i utarbetandet av strategierna för att bekämpa narkotikahandel och i utvärderingen av den geopolitiska situationen och de ekonomiska flöden som härrör från den internationella narkotikahandeln.

    43. Europaparlamentet anser att det är viktigt att de EU-organisationerna samarbetar med de internationella nätverken för narkotikaorganisationer, för att på så sätt främja utbytet av erfarenheter och information.

    44. Europaparlamentet har tagit del av de erfarenheter som gjorts inom Wiens ngo-kommitté om narkotika (Vienna NGO Committee on Narcotic Drugs), som är en icke-statlig organisation som representerar det civila samhället inom FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå och hoppas att organisationer och enskilda personer i framtiden kommer att delta i större utsträckning i den kommitténs verksamhet. Parlamentet påminner om förslag såsom ”Beyond 2008” – som är ett initiativ som i huvudsak syftar till att främja det civila samhällets roll vid tioårsöversynen av de parametrar som 1998 fastställdes vid en extra session i FN:s generalförsamling om narkotika. Parlamentet föreslår att det hålls ett liknande samråd mellan de europeiska organisationerna inför översynen av EU:s narkotikastrategi efter 2012.

    45. Europaparlamentet påpekar att tio år har gått sedan FN:s generalförsamling om narkotika 1998, vars främsta målsättning var att uppnå en värld utan droger inom tio år. Parlamentet anser att man nu måste göra en utvärdering av resultaten av den nuvarande narkotikapolitiken, för att avgöra vilka strategier som varit framgångsrika.

    o o

    o

    46. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och, för kännedom, till Europeiska rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, Europarådet samt FN och dess specialorgan.

    • [1]  EUT C 226 E, 15.9.2005, s. 233.
    • [2]  http://ec.europa.eu/justice_home/news/consulting_public/news_consulting_public_en.htm
    • [3]  EUT L 376, 27.12.2006, s. 1.
    • [4]  http://www.emcdda.europa.eu/html.cfm/index407EN.html
    • [5]  EUT L 257, 3.10.2007, s. 23.
    • [6]  EUT C 168, 8.7.2005, s. 1.
    • [7]  EUT L 127, 20.5.2005, s. 32.
    • [8]  Europeiska unionens råd, EU:s narkotikastrategi 2005–2012 (dok. 15074/1/04).
    • [9]  EUT L 47, 18.2.2004, s. 1.
    • [10]  http://www.unodc.org/documents/commissions/CND-Session51/CND-51_Info_Participants.pdf
    • [11]  Antagna texter, P6_TA(2007)0485.

    YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (28.2.2008)

    till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

    över grönboken om det civila samhällets roll i narkotikapolitiken inom Europeiska unionen
    (2007/2212(INI))

    Föredragande: Anna Záborská

    FÖRSLAG

    Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

    A. Det är oroande att konsumtionen av cannabis och annan narkotika ökar i många medlemsstater, i synnerhet bland unga kvinnor och tonårsflickor, och att utbudet i och kring skolor ökat kraftigt.

    B.  Narkotikabruk kan leda till särskilda hälsorisker för unga flickor och kvinnor, särskilt i samband med graviditet och genom överföring av HIV.

    C. Det finns en märkbar ökning i antalet fall av brott, olaglig verksamhet och prostitution i samhället, i synnerhet bland unga flickor och kvinnor som är narkomaner.

    D. Det tenderar att finnas fler män än kvinnor i behandlingsprogram och av dem som i dag går med i behandlingsprogram för narkomaner i EU är ungefär 20 procent kvinnor.

    E.  Man har funnit stora skillnader i omfattningen av och mönstren för narkotikabruk mellan män och kvinnor. Forskningsstudier visar på stora skillnader mellan könen för ett brett urval fysiologiska och psykosociala faktorer som har samband med beroendeutveckling, risktagande och uppsökande av hjälp.

    F.  Sambandet mellan handel med kvinnor och narkotikapolitik bör erkännas. Ligor som sysslar med narkotika- och människohandel har ofta kopplingar till varandra och kvinnorna riskerar själva att utveckla narkotikaproblem på grund av den situation de befinner sig i.

    1.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstaternas regeringar, icke‑statliga organisationer, det civila samhället, föräldraföreningar och yrkesförbund att anordna omfattande informationskampanjer om

    –  narkotikarelaterade fysiska och psykiska risker och skador, särskilt hos unga flickor, gravida eller ammande kvinnor och hos barn,

    –  mödravård och överföring av narkotika från mor till foster,

    –  behandling för minderåriga och brottsbelastade narkotikamissbrukare,

    –  stöd till föräldrar med barn som använder narkotika.

    2.  Europaparlamentet hänvisar till att oron ökar för att kvinnor kanske inte söker hjälp på grund av att de saknar socialt och ekonomiskt stöd och framför allt för att de har barn att ta hand om. Sådana faktorer kan hindra kvinnor från att söka vård på behandlingshem för narkotikamissbrukare. Parlamentet påpekar att de inrättningar som erbjuder barnomsorg har en högre andel kvinnor än de inrättningar som inte gör det.

    3.  Europaparlamentet betonar vikten av att samhället avsätter ekonomiska resurser för att stödja frivilligorganisationer och föräldraföreningar som engagerar sig för att motarbeta narkotikamissbruk, särskilt när det gäller unga människor.

    4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta de bästa tillgängliga metoderna inom kampen mot narkotika (till exempel nolltolerans-strategier för narkotikahandel), förebyggande arbete och information till barn och ungdomar, samt att bidra till utvecklingen av dessa metoder i samarbete med aktörer från det civila samhället.

    5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förvissa sig om att man i den nya hälsostrategin för 2008–2013 beaktar att narkotika har en annorlunda effekt på kvinnor, särskilt vid finansieringen av de informationsprogram mot narkotika som drivs av organisationer i det civila samhället.

    6.  Europaparlamentet framhåller det viktiga partnerskapet med medierna, däribland elektroniska medier, vid spridandet av vetenskaplig information om narkotikarelaterade risker för den fysiska och psykiska hälsan, särskilt bland unga och gravida kvinnor. Parlamentet uppmuntrar dessa medier att bli privilegierade parter i kampen mot narkotika tack vare det stora inflytande de har på den yngre generationen.

    7.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk att samla in statistik om kvinnors narkotikakonsumtion i EU, analysera dess utveckling och beakta de olika effekterna hos kvinnor och män i sin årsrapport. Syftet är att informera och öka kunskapen i det europeiska civila samhället.

    8.  I syfte att upplysa om situationens allvar och om hur akut den är och för att främja antagandet av lämpliga och nyskapande lösningar anser Europaparlamentet att det är nödvändigt att

    –    räkna ut kostnaderna för narkotikamissbruket, både de direkta kostnaderna (behandling av narkotikaberoende, psykiska problem, depressioner, våldsamt beteende, riskbenägenhet, olycksrelaterade skador, HIV/Aids, hepatit C, vissa narkotikapreparats inverkan på fertilitet och graviditet och deras överföring från mor till foster), de indirekta kostnaderna (minskad motivation för studier eller arbete, arbetslöshet, kriminalitet på grund av missbruk) och de mänskliga kostnaderna, särskilt för mödrar och deras barn,

    –    utveckla indikatorer som kan mäta hur effektiv politiken är (skolk och misslyckad skolgång, utestängning från arbetsmarknaden, arbetslöshet, kriminalitet på grund av missbruk),

        utveckla ytterligare indikatorer som gör det möjligt att jämföra nya strategier inom internationellt förebyggande arbete, särskilt vad gäller kvinnor och flickor.

    9.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att göra en bedömning av effektiviteten i den politik som hittills förts för att bekämpa narkotikan och vid behov förbättra denna politik. Det är en fråga om folkhälsa som berör hela samhället. Parlamentet hävdar att det är ytterst viktigt att uppmärksamma de negativa effekterna av narkotikakonsumtion vid utformningen av en förebyggande politik. Gravida kvinnor och ungdomar bör betraktas som sårbara personer i behov av behandling, medicinska kontroller och program för social integrering och integrering i arbetslivet i samarbete med det civila samhället.

    10. Europaparlamentet beklagar att det första civilsamhällesforumet om narkotika i december 2007 genomfördes med otillräckligt deltagande av icke-statliga nationella och gränsöverskridande nätverk av organisationer för kvinnor, mödrar och unga flickor samt organisationer som arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt främja deltagande av sådana organisationer, samt andra organisationer med värdefull erfarenhet av narkotika och narkotikamissbruk, för att tillgänglig och lättåtkomlig specialvård ska kunna tillhandahållas.

    11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med det civila samhället med större kraft bekämpa organiserad brottslighet, i synnerhet människohandel som har ett nära samband med narkotikasmuggling.

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    27.2.2008

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    27

    0

    2

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Edit Bauer, Emine Bozkurt, Hiltrud Breyer, Edite Estrela, Ilda Figueiredo, Věra Flasarová, Lívia Járóka, Piia-Noora Kauppi, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Urszula Krupa, Roselyne Lefrançois, Astrid Lulling, Siiri Oviir, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Zita Pleštinská, Anni Podimata, Teresa Riera Madurell, Eva-Britt Svensson, Anne Van Lancker, Anna Záborská

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Ana Maria Gomes, Donata Gottardi, Anna Hedh, Elisabeth Jeggle, Marusya Ivanova Lyubcheva, Maria Petre

    Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

    Manolis Mavrommatis, Milan Gaľa

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    28.2.2008

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    34

    0

    1

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Philip Bradbourn, Mihael Brejc, Michael Cashman, Giusto Catania, Carlos Coelho, Esther De Lange, Panayiotis Demetriou, Gérard Deprez, Claudio Fava, Armando França, Kinga Gál, Roland Gewalt, Jeanine Hennis-Plasschaert, Lívia Járóka, Ewa Klamt, Wolfgang Kreissl-Dörfler, Stavros Lambrinidis, Roselyne Lefrançois, Sarah Ludford, Martine Roure, Inger Segelström, Csaba Sógor, Søren Bo Søndergaard, Ioannis Varvitsiotis, Manfred Weber, Renate Weber, Tatjana Ždanoka

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Marco Cappato, Sophia in ‘t Veld, Metin Kazak, Jean Lambert, Jörg Leichtfried, Nicolae Vlad Popa, Eva-Britt Svensson, Antonio Tajani