BETÄNKANDE om utvärderingen av Peace‑programmet och strategier för framtiden

7.4.2008 - (2007/2150(INI))

Utskottet för regional utveckling
Föredragande: Bairbre de Brún

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om utvärderingen av Peace‑programmet och strategier för framtiden

(2007/2150(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 158 i EG‑fördraget,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna[1],

–   med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2081/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet samt om samordning av deras verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet[2],

–   med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet[3],

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 214/2000 av den 24 januari 2000 om finansiellt bidrag från gemenskapen till Internationella fonden för Irland[4],

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2236/2002 av den 10 december 2002 om finansiellt bidrag från gemenskapen till Internationella fonden för Irland (2003–2004)[5],

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1105/2003 av den 26 maj 2003 om ändring av förordning (EG) nr 1260/1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna[6],

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 173/2005 av den 24 januari 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1260/1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna för en förlängning av Peace‑programmet och beviljande av nya åtagandebemyndiganden[7],

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 177/2005 av den 24 januari 2005 om gemenskapens finansiella bidrag till Internationella fonden för Irland (2005–2006)[8],

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1968/2006 av den 21 december 2006 om gemenskapens finansiella bidrag till Internationella fonden för Irland (2007–2010)[9],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS)[10],

–   med beaktande av kommissionens meddelande om ett särskilt stödprogram för fred och försoning i Nordirland (KOM(1994)0607),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om rapporten om Internationella fonden för Irland enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 177/2005 (KOM(2006)0563),

–   med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 7/2000 om Internationella fonden för Irland och särskilda stödprogrammet för fred och försoning i Nordirland och de angränsande grevskapen i Irland 1995–1999, samt kommissionens svar (punkt 58)[11],

–   med beaktande av den offentliga utfrågning om utvärderingen av Peace‑programmet och strategier för framtiden som anordnades av Europaparlamentets utskott för regional utveckling den 20 november 2007,

–   med beaktande av arbetsgruppen TFNI (”Task Force for Northern Ireland”), som inrättades efter kommissionsordförande José Manuel Barrosos besök i Belfast i maj 2007,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling A6‑0133/2008, och av följande skäl:

A. Syftet med EU-programmen Peace I och Peace II, som inrättades genom rådets förordningar (EG) nr 1105/2003 och nr 173/2005, var att säkra fred. Programmen bestod av två huvuddelar: att ta vara på de möjligheter som följer i fredsprocessens spår och ta itu med de ärvda konflikterna och våldet i Irland.

B.  EU:s deltagande i Peace‑programmen är och var mycket värdefullt. Unionens koppling till sådana fredsskapande projekt har tillhandahållit ett finansiellt instrument och dessutom framhävt EU:s betydelse som neutral instans med den sakkunskap och de långsiktiga visioner som krävs för utformningen av programmet.

C. Försoningsprocessen fungerar på olika nivåer, och försoning kan främjas aktivt men inte påtvingas parterna[12].

D. Insatser för att skapa fred och försoning är riskabla till sin natur, men mycket viktiga för att lösa politiska, ekonomiska och sociala problem i regionen, och det bör finnas utrymme för experimenterande och innovation i samband med projekt för uppbyggande av förtroende, så man kommer igång.

E.  Konflikten i Nordirland skapade åtskilda samhällen, vilket har lett till djupa sociala, ekonomiska och politiska klyftor.

F.  Kontakt‑ och förtroendeskapande åtgärder kan förändra negativa åsikter. På samma sätt kommer främjandet av ömsesidig förståelse mellan unga att hjälpa framtidens ledare att förstå de båda befolkningsgruppernas historia och kultur.

G. Arbetet med partnerskap på lokal nivå kan kräva mer tid, eftersom det omfattar flera deltagare och förfaranden, men det är klart att de extra vinster som uppnås är avgörande, eftersom delegering av administrationen till lägre nivå och ökat deltagande förbättrar kunskaperna om både programmet och EU.

H. Tidigare marginaliserade grupper och personer som drabbats mycket hårt av konflikter och våld har kunnat delta aktivt i fredsskapande insatser inom ramen för Peace‑programmen. Projekt inom Peace-programmen gynnar de mest marginaliserade samhällsgrupperna genom verksamheter för enskilda personer och grupper, t.ex. konfliktoffer, äldre och sårbara personer, funktionshindrade, offer för våld i hemmet, f.d. fångar och arbetslösa ungdomar[13].

I.   Många som har arbetat med fredsskapande och försoningsprojekt har gjort detta på frivillig grund.

J.   Det är synnerligen viktigt att fredsskapande program, särskilt sådana som omfattar samhälls- och frivilliggrupper, fortsätter att beviljas ekonomiskt stöd också efter det att finansieringen ur Peace-programmet har upphört.

K. Frivilligsektorn och samhällssektorn är kända för att nå resultat i arbetet mot socialt förfall och umbäranden och är väl rustade för att utveckla och tillhandahålla hjälpinsatser ute på fältet, särskilt insatser som riktas till samhällets mest missgynnade. Kvinnorna spelar också en mycket viktig roll i fredsskapandet.

L.  Peace‑programmen har bidragit till utvecklingen av ekonomiska projekt i eftersatta områden genom att det har etablerats nya företag.

M. Flera samhällsinitiativ och frivilliga initiativ som finansieras inom ramen för Peace II pågår kontinuerligt, och genom dessa tillhandahålls i synnerhet marginaliserade grupper viktiga samhällstjänster. Man väntar på bekräftelse om bidrag för att kunna fortsätta att tillhandahålla dessa tjänster.

N. En aspekt av den ekonomiska utvecklingen, som är ett resultat av stödet från Peace‑programmen, var att den gynnade både stads‑ och landsbygdsområden.

O. Finansieringen inom Internationella fonden för Irland (IFI) är oftast av kompletterande art, och de båda programmen, dvs. IFI och Peace‑programmet, gjorde det möjligt för projekten att uppnå en nivå där de kunde få tillgång till andra EU‑stöd, exempelvis från Interreg.

P.  Många åtgärder inom Peace‑underprogrammen, IFI-programmen och gemenskapsinitiativet Interreg har ändå varit mycket likartade, och det har i viss mån funnits överlappande åtgärder inom vissa områden.

Q. Ansvarsskyldighet och öppenhet, deltagande, erkännande av alla folks ömsesidiga beroende, undanröjande av orättvisor, främjande av mångfald, hänsyn till sårbara grupper samt lika möjligheter är viktiga delar av fredsskapande och försoning.

R.  I rapporten från interimskommissionären för offer och överlevande[14] påpekades det att stödgrupper för offer och överlevande är beroende av engångsfinansiering ur Peace-programmet. Det konstaterades också att det råder oklarhet kring hur projekt för offer och överlevande kan framskrida när Peace‑finansieringen faller bort. Den nordirländska premiärministern och vice premiärministern har nyligen utsett fyra nya kommissionärer för offer.

S.  Skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna är en integrerad del av fredsskapande åtgärder och återuppbyggande av samhällen efter konflikter.

1.  Europaparlamentet betonar att lokalt medbestämmande är en nödvändig del av det fredsskapande arbetet och att utformningen av politik och samhällsstyrningen förbättras om det civila samhället deltar.

2.  Europaparlamentet påpekar att de genomförandemekanismer som tagits fram tillsammans med frivilligsektorn, icke‑statliga organisationer och lokala myndigheter har gett en bred erfarenhet av hur EU‑medel bör hanteras. Parlamentet hoppas att sådana ”nedifrån och upp”‑strategier även kan tillämpas vid genomförandet av andra finansieringsprogram.

3.  Europaparlamentet välkomnar Peace och IFI-programmens bidrag till den ekonomiska och sociala utvecklingen. Parlamentet konstaterar även att ett företagarcentrum som hade inrättats i ett eftersatt område innan IFI började genomföras nu har utvecklats till ett nätverk med 32 företagarcentrum med IFI:s och den lokala distriktsförvaltningens hjälp, vilket bidragit till att öka självförtroendet och ingett hopp hos de deltagande.

4.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att samarbetet mellan deltagarna i de program som finansieras genom Peace‑programmet och IFI inte upphör när programmet avslutas. Parlamentet uppmanar regeringsdepartementen att fortsätta detta arbete, som har visat sig vara effektivt och värdefullt, för att se till att det fortsätter att finansieras när Peace‑finansieringen upphör.

5.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna i både Förenade kungariket och Irland att särskilt upprätta tillfälliga finansieringsarrangemang för samhälls- och frivilliggrupper i syfte att minska klyftan mellan avslutandet av Peace II-programmet och inledandet av Peace III-finansieringsprogrammet.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och regeringarna i Förenade kungariket och Irland att samarbeta med kommissionärerna för offer och överlevande i syfte att finna ett sätt på vilket stödgrupper för offer och överlevande kan fortsätta att erhålla ekonomiskt stöd efter det att all Peace‑finansiering upphört.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den inrättade arbetsgruppen tillämpar strategin för aktivt medborgarskap inom ramen för Peace I- och Peace II‑programmen när den utarbetar framtida initiativ. Parlamentet erinrar om hur viktig en balanserad regional utveckling är för stabiliseringen av fredsprocessen, medräknat hänsyn till infrastrukturen, som är underutvecklad jämfört med infrastrukturen i andra EU‑regioner, och uppmanar arbetsgruppen att vara mer positiv när den stödjer bättre infrastrukturer.

8.  Europaparlamentet uppmanar till ytterligare utveckling av det gränsöverskridande arbetet, eftersom detta arbete har varit centralt för förnyelsen av stads- och landsbygdssamhällena i gränsområden. Parlamentet uppmanar enträget att samarbetet mellan lokala handelskamrar och offentliga myndigheter ska utvecklas, liksom samarbetet mellan olika fora för frivilligsektorn och samhällssektorn på bägge sidor om gränsen samt frivilligorganisationer som redan arbetar på ett gränsöverskridande sätt.

9.  Europaparlamentet uppmanar den irländska regeringen att genomföra förordning (EG) nr 1082/2006 utan dröjsmål.

10. Europaparlamentet framhåller att samrådet om olika finansieringsprogram, både stor- och småskaliga och lokalt inriktade, måste utvidgas, och betonar att det är viktigt att garantera system som gör det möjligt att godkänna småskaligt stöd för finansiering av arbete som krävs på kort sikt och arbete vars resultat inte är lätta att kvantifiera samt system som tryggar långsiktig hållbarhet och kan lämna ett bidrag till lokalsamhällena.

11. Europaparlamentet uppmanar att byråkratin bör minskas för att garantera att små projekt inte överbelastas.

12. Europaparlamentet konstaterar att fredsskapande är en långsiktig utvecklingsprocess och att en hållbar utveckling mot fred och försoning tar tid. Parlamentet efterlyser en längre tidsram för enskilda stöd för att projekten ska få genomslagskraft. Parlamentet erkänner att inte endast ekonomiska initiativ, utan också kultur- och idrottsrelaterade initiativ kan lämna ett viktigt bidrag till fred och försoning, och att de därför fortsättningsvis bör främjas.

13. Europaparlamentet påpekar att den sociala ekonomin är en undersektor till frivilligsektorn och samhällssektorn, och att det därför är viktigt att samråda med dessa vid utformningen av lokala strategier och åtgärdsområden. Parlamentet konstaterar att andra lokala företag också är inflytelserika deltagare.

14. Europaparlamentet betonar att utvecklingen i landsbygdsområden kräver mer omfattande synergier mellan finansieringen av jordbruket och landsbygdens utveckling samt den regionala utvecklingen, liksom mellan naturskydd, grön turism samt produktion och utnyttjande av förnybar energi än vad som hittills varit fallet.

15. Europaparlamentet betonar att informationen om lyckade projekt som finansierats genom Peace I‑ och Peace II‑programmen samt IFI måste vara lätt tillgänglig för alla. Parlamentet anser att erfarenheten från dessa projekt bör delas med dem som ägnar sig åt internationellt fredsskapande arbete. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang att det inrättas en databas som ett utbildningsverktyg för freds‑ och försoningsarbetet både inom och utanför EU. Dessutom framhåller parlamentet betydelsen av att samtliga nivåer deltar i insatserna för att skapa ett nätverk för regioner och städer.

16. Europaparlamentet rekommenderar att heltäckande strategier utarbetas för att sprida exempel på god praxis, och att de tillämpas i alla skeden av projektcykeln, dvs. under utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen.

17. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

• [1]  EGT L 161, 26.6.1999, s. 1.
• [2]  EGT L 193, 31.07.1993, s. 5.
• [3]  EGT L 193, 31.07.1993, s. 20.
• [4]  EGT L 24, 29.01.2000, s. 7.
• [5]  EGT L 341, 17.12.2002, s. 6.
• [6]  EUT L 158, 27.06.2003, s. 3.
• [7]  EUT L 29, 2.2.2005, s. 3.
• [8]  EUT L 30, 3.2.2005, s. 1.
• [9]  EUT L 409, 30.12.2006, s. 86.
• [10]  EUT L 210, 31.7.2006, s. 19.
• [11]  EUT C 146, 25.5.2000, s. 1.
• [12]  ”Reconciliation after Violent Conflict: A Handbook.” International IDEA– Institutet för demokrati‑ och valstöd (2003), Stockholm.
• [13]  EU:s program för fred och försoning – ”The impact: SEUPB”.
• [14]  Support for Victims and Survivors Addressing the Human legacy, januari 2007.

MOTIVERING

BAKGRUND

EU:s program för fred och försoning (Peace II) var efterföljaren till programmet för särskilt stöd till fred och försoning 1995–1999 (Peace I). Det nuvarande Peace III‑programmet (2007–2013) följer samma struktur som de föregående programmen, och dess mål är att stärka fredsprocessen på Irland för att uppmuntra till ett fredligt och stabilt samhälle samt främja försoning i området.

Genom programmet stöds ett flertal sektorer, områden, grupper och samhällen som särskilt drabbats av konflikten, och projekt som omfattar båda befolkningsgrupperna gynnas. Merparten av medlen inom Peace‑programmet har administrerats av lokala partnerskap och icke‑statliga organisationer i syfte att ge olika befolkningsgrupper möjlighet att träffas och arbeta tillsammans på lokal nivå.

Det särskilda organet för EU‑program (SEUPB) är förvaltningsmyndighet för Peace II‑programmet. Övervakningskommittén består av viktiga regionala aktörer (jämlikt utvalda från båda sidorna av gränsen).

Tabell 1. Översikt av Peace I och Peace II                 

Peace I	750 000 000 euro i anslag	15 000 projekt
Peace II	994 000 000 euro i anslag	7 000 projekt

I detta initiativbetänkande försöker vi beskriva erfarenheterna av EU‑programmet i form av positiva resultat och bästa metoder samt lyfta fram vad som kan förbättras, vilka utmaningar som återstår och vilka lärdomar som kan dras.

Det är också värt att nämna att EU sedan 1989 har varit en av de största bidragsgivarna till Internationella fonden för Irland (IFI).

Tabell 2. Översikt av Internationella fonden för Irland sedan inrättandet 1986 och fram till i dag.

IFI → 849 000 000 euro→ 5 700 projekt → 55 000 arbetstillfällen

Fred och försoning

EU:s koppling till ett fredsskapande projekt är betydelsefull, och unionen bekräftar sambandet mellan fattigdom, god förvaltning och konflikter.[1] Förutom flera av de nuvarande medlemsstaterna har många nya kandidatländer, t.ex. länderna på västra Balkan[2], en konfliktfylld historia. Genom att sätta konflikten på Irland in i ett större europeiskt sammanhang kan man få värdefulla yttre referenspunkter.

Enligt åtgärd 4.1 i Peace II‑programmet genomfördes ett erfarenhetsutbyte på projektnivå mellan områden i Europa och på andra håll, däribland Albanien, Vitryssland, Moldavien, Serbien, Ukraina och Bosnien och Hercegovina. Det pågår diskussioner om möjligheterna att skapa ett Europaomfattande nätverk av regioner och städer som har erfarenheter av konflikter eller som genomgår konflikter och utestängning.

När det gäller konfliktförebyggande, fredsskapande och fredsutveckling finns en allt större insikt om att ekonomisk utveckling i sig, hur viktig den än kan vara, inte är någon garant för hållbar fred. En mycket betydelsefull faktor på detta område är jämlik utveckling, liksom åtgärder för att främja effektiv styrning och ett stabilt samhälle.

Tolkningen av vad begreppet försoning innebär inom ramen för utvecklingen av Peace‑programmet bygger på de fem punkterna i Hamber/Kelly‑modellen, som är mycket nära sammanlänkade och delvis överlappar varandra, det vill säga[3]

•          utveckling av en gemensam vision om ett ömsesidigt beroende och rättvist samhälle,

•          erkännande och hantering av tidigare händelser,

•          skapande av positiva förbindelser,

•          betydande kulturella förändringar och attitydförändringar,

•          avsevärda sociala, ekonomiska och politiska förändringar.

Många internationella aktörer anser att fredsskapande och försoning är en långsiktig process i vilken sårbara gruppers deltagande är mycket viktigt.

Arbetet på lokal nivå är sannolikt mer tidskrävande, men vinsterna är avgörande. Peace‑programmet visar att kunskaperna om både programmet och EU – och även om EU:s bidrag – ökar när finansieringen och deltagandet sker på lokal nivå.

EU:s Peace‑program

Strukturen i samrådsförfarandena och utformningen av Peace‑programmet är lika viktiga som själva programmet.

Peace‑programmet gav möjligheter till deltagande och dialog och förde beslutsfattandet och ansvaret för samhällsutvecklingen närmare medborgarna. Peace I‑programmet främjade samarbete mellan det civila samhället och politiska ledare på samhällsnivå. Vissa samhällsorganisationer och politiska ledare deltog för första gången någonsin tillsammans med ekonomiska aktörer i att planera investeringsstrategier för sina egna områden enligt Peace‑programmet.

Trots omfattande svårigheter accepterade båda befolkningsgrupperna Peace I‑programmet på grund av de lokala finansieringsorganens arbete, och bidrog därigenom till det övergripande målet att förbättra de sociala och ekonomiska villkoren genom direktkontakt med lokalsamhällena.

En rad olika projekt finansierades genom Peace‑programmen, däribland barnomsorg och fritidsomsorg, företagsparker och småföretag både i stads‑ och landsbygdsområden. Många av dessa projekt utformades för att tillgodose lokala behov. Man arbetade med att bygga upp självförtroendet och tron på den egna förmågan och bidrog på så sätt till att skapa bättre framtidsvisioner. Dessa projekt bidrog i lika stor utsträckning till att främja fred som andra projekt som traditionellt beskrivs som ”fredsprojekt”. De lade starka grunder för försoning.

De olika projekt som finansierades genom Peace‑programmen bidrog till att skapa förutsättningar där politiska avtal hade en rimlig möjlighet att lyckas.

Även transportinfrastrukturer finansierades genom Peace‑programmen, bland annat program för förbifartsleder och initiativ för landsbygdstransporter, som bidrog till ekonomisk förnyelse och nydaning och underlättade officiellt erkända yrkesutbildningar och andra utbildningsprogram. Genom Peace‑programmet finansierades stödprojekt för invandrande arbetstagare och projekt för att främja den etniska mångfalden i samhället som helhet.

Projekt med f.d. fångar, som finansierats genom Peace‑programmet, ingick i lokala nätverk med frivilligorganisationer och offentliga organisationer, inbegripet partnerskap för upprustning, företagarcentrum och offentliga forum. Inom vissa projekt samarbetade man direkt med grupper som man tidigare var motståndare till, däribland traditionellt fientliga politiska grupper eller statliga organ som grupperna inte tidigare hade varit i kontakt med.

Aspekter som berör båda befolkningsgrupperna fungerade bra för att uppnå målet med programmet. Det som är viktigt här är att programmen lockade en bred krets av olika deltagare som hade ett gemensamt mål och bidrog till att utforma modeller för allmänhetens engagemang i utvecklingen av politiken. Kvinnogrupperna gjorde bra ifrån sig. De spelar en mycket positiv roll i fredsskapandet.

Många sociala, ekonomiska och kulturella verksamheter som är vanliga på andra platser i Europa har inte förekommit i en gränsöverskridande dimension på Irland. Andra verksamheter har avbrutits för många år. De gränsöverskridande aspekterna – normal gränsöverskridande social, ekonomisk och kulturell verksamhet, liksom projekt utformade för att granska framtidsvisioner för samhället – var viktiga för att uppnå programmets mål.

Samhället bidrog aktivt i utformningen och inrättandet av Peace I‑programmet. Frivilligorganisationerna lärde sig mycket av denna process, och den lagstiftande sektorn lärde sig att arbeta i partnerskap med frivillig‑ och samhällsorganisationerna. Peace II‑programmet inriktades mer på ekonomi och ekonomisk hållbarhet. Tyvärr gick en del av ”nedifrån och upp”‑strategin förlorad i utformningen av Peace II. Många olika grupper hade emellertid stor behållning av Peace II, genom att de tog vara på de möjligheter som följde i fredsprocessens spår.

Framtiden

När EU beslutade att förlänga Peace II‑programmet till 2006 och utarbeta ett Peace III‑program för åren 2007–2013, var detta ett mycket positivt budskap om gemenskapens stöd till fredsprocessen och förtroendet för utvecklingen mot ett stabilt och fredligt samhälle.

Peace III‑programmet inriktas främst på försoning, och man tillämpar Hambers och Kellys rön i fråga om definitionen av försoning. De personer som utformar och genomför Peace III‑programmet måste därför ha en grundläggande förståelse för Hambers och Kellys arbete när man väljer projekt som ska finansieras.

Men valde också en mer strategisk linje i projektfinansieringen och beslutade att inte publicera offentliga inbjudningar att lämna projektförslag. Det är fortfarande för tidigt att säga hur denna mer strategiska metod kommer att fungera, men det är ytterst viktigt att de lokala partnerskapen och deltagandet på lokal nivå inte går förlorade, vilket även gäller andra EU‑program för åren 2007–2013. Frivilligsektorn är känd för att uppnå resultat i arbetet mot socialt förfall och umbäranden, och den är väl rustad för att utveckla och tillhandahålla hjälpinsatser ute på fältet som särskilt riktas till de mest missgynnade i samhället. Dessa erfarenheter bör utnyttjas i högre grad i de olika regionala utvecklingsprogrammen. En del av de lärdomar som dragits av Peace I‑ och II‑programmen om deltagandet på lokal nivå bör även tillämpas allmänt inom EU:s strukturfonder.

För att ytterligare förbättra de ytterst positiva resultat som har uppnåtts med hjälp av Peace I- och Peace II‑programmen måste de bästa metoder som tagits fram bekräftas, registreras och göras tillgängliga för andra. Det är även viktigt att de integreras.

Under sitt besök i Belfast den 1 maj 2007 tillkännagav kommissionens ordförande José Manuel Barroso att en arbetsgrupp har inrättats vid kommissionen för att reda ut hur det skulle vara möjligt att förbättra regionens tillgång till och deltagande i gemenskapspolitiken och gemenskapsprogrammen. Kommissionsledamoten för regionalpolitik, Danuta Hübner, fick i uppdrag att stå för den politiska ledningen för denna arbetsgrupp. En sådan arbetsgrupp innebär ett mycket värdefullt bidrag för att öka utvecklingen i regionerna, och dess medlemmar skulle kunna ha stor nytta av erfarenheterna från de projekt som genomförts inom ramen för Peace‑programmen och IFI samt de bästa metoder som har tagits fram inom ramen för dessa.

• [1]  Se t.ex. kommissionens meddelande om styre och utveckling (KOM(2003)0615).
• [2]  Som det erkändes i Thessalonikiförklaringen från toppmötet mellan EU och länderna på västra Balkan den 21 juni 2003.
• [3]  Publikation av Gráinne Kelly och Brandon Hamber: ”Coherent, contested or confused? Views on reconciliation in Northern Ireland”, framlagd vid Reconciliation: Rhetoric or Relevance? A roundtable discussion on concepts and practices of reconciliation, Belfast den 9 juni 2004.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	27.3.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	45 1 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alfonso Andria, Emmanouil Angelakas, Stavros Arnaoutakis, Jean Marie Beaupuy, Rolf Berend, Victor Boştinaru, Wolfgang Bulfon, Antonio De Blasio, Bairbre de Brún, Petru Filip, Gerardo Galeote, Iratxe García Pérez, Eugenijus Gentvilas, Ambroise Guellec, Pedro Guerreiro, Jim Higgins, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Mieczysław Edmund Janowski, Rumiana Jeleva, Gisela Kallenbach, Tunne Kelam, Evgeni Kirilov, Constanze Angela Krehl, Sérgio Marques, Miguel Angel Martínez Martínez, James Nicholson, Markus Pieper, Pierre Pribetich, Wojciech Roszkowski, Elisabeth Schroedter, Grażyna Staniszewska, Dimitar Stoyanov, Margie Sudre, Andrzej Jan Szejna, Kyriacos Triantaphyllides, Lambert van Nistelrooij, Oldřich Vlasák, Vladimír Železný
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Bernadette Bourzai, Jan Březina, Emanuel Jardim Fernandes, Francesco Ferrari, Francisca Pleguezuelos Aguilar, Zita Pleštinská, Samuli Pohjamo, Christa Prets, Richard Seeber