Förfarande : 2008/2001(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0136/2008

Ingivna texter :

A6-0136/2008

Debatter :

PV 21/05/2008 - 3
CRE 21/05/2008 - 3

Omröstningar :

PV 21/05/2008 - 5.12
CRE 21/05/2008 - 5.12
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0223

INTERIMSBETÄNKANDE     
PDF 178kWORD 135k
8.4.2008
PE 400.387v03-00 A6-0136/2008

om vetenskapliga fakta om klimatförändringar: slutsatser och rekommendationer för beslutsprocessen

(2008/2001(INI))

Tillfälliga utskottet för klimatförändringar

Föredragande: Karl‑Heinz Florenz

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om vetenskapliga fakta om klimatförändringar: slutsatser och rekommendationer för beslutsprocessen

(2008/2001(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av sitt beslut av den 25 april 2007 om att tillsätta ett tillfälligt utskott för klimatförändringar(1), som antagits i enlighet med artikel 175 i arbetsordningen,

–    med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 8–9 mars 2007,

–   med beaktande av förklaringen från G8‑toppmötet i Heiligendamm den 7 juni 2007 om klimatförändringar, energieffektivitet och energitrygghet – utmaningar och möjligheter för världsekonomins tillväxt,

–   med beaktande av slutsatserna från den fjärde bedömningsrapporten från FN:s panel för klimatförändringar (IPCC), som offentliggjordes i Valencia i Spanien den 17 november 2007, och de ytterligare undersökningar som har beställts av nationella regeringar eller har utförts av andra FN‑organ,

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Framsteg mot Kyotomålen” (KOM(2007)0757),

–   med beaktande av det gemensamma parlamentariska mötet om klimatförändringar mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten den 1–2 oktober 2007,

–   med beaktande av den 13:e konferensen mellan parterna (COP 13) i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och den tredje partskonferensen i dess funktion som möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 3) på Bali i Indonesien den 3‑15 december 2007,

–   med beaktande av de offentliga utfrågningar och diskussioner med experter på området och resultatet av de delegationsbesök som har genomförts av det tillfälliga utskottet för klimatförändringar, särskilt den information som har samlats in genom experternas redogörelser och den efterföljande diskussion som hölls vid det tematiska sammanträdet om klimatpåverkan vid olika uppvärmningsnivåer den 10 september 2007,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av interimsbetänkandet från tillfälliga utskottet för klimatförändringar (A6‑0136/2008), och av följande skäl:

A. Enligt sitt mandat ska det tillfälliga utskottet för klimatförändringar utarbeta rekommendationer om EU:s framtida integrerade klimatpolitik. Dessa rekommendationer ska bygga på aktuell forskning och ska inte utesluta senaste vetenskapliga bevis.

B. I sitt interimsbetänkande behandlar det tillfälliga utskottet endast de följder och effekter av klimatförändringarna som det finns vetenskapliga bevis för. Det tillfälliga utskottet kommer i ett slutligt betänkande att utarbeta förslag om EU:s framtida integrerade klimatpolitik i enlighet med det mandat som det har tilldelats och på grundval av all information som det har samlat in under arbetets gång. Det slutliga betänkandet kommer även att innehålla parlamentets ståndpunkt i förhandlingarna om den internationella ramen för klimatpolitiken efter 2012 inför UNFCCC:s 14:e partskonferens (COP 14), som kommer att hållas i Poznan i Polen i december 2008.

C. Det råder ett väletablerat och världsomfattande vetenskapligt samförstånd om källorna och orsakerna till klimatförändringar, både inom och utanför IPCC. Den vetenskapliga kunskapen om och förståelsen av de bakomliggande mänskliga orsakerna till de nuvarande tendenserna när det gäller den globala uppvärmningen har ökat oerhört mycket sedan IPCC:s första bedömningsrapport 1990 och betraktas nu som vetenskapliga fakta. Det råder ett djupt vetenskapligt samförstånd om den roll som de antropogena utsläppen av växthusgaser spelar i det globala klimatet. Mot bakgrund av den riskbedömning som tillhandahålls kräver osäkerheten att åtgärder vidtas snarare än att åtgärderna skjuts upp.

D. Den kunskap om klimatförändringarna och om orsakerna till den globala uppvärmningen som har samlats in hittills genom forskning och insamling av uppgifter är tillräcklig för att man ska börja agera politiskt och fatta de beslut som omedelbart behövs för att minska utsläppen i mycket betydande grad och förbereda för anpassning till de oundvikliga klimatförändringarna.

E. Enligt IPCC:s fjärde bedömningsrapport har de globala koldioxidutsläppen ökat med omkring 80 procent mellan 1970 och 2004 och ökningen beror främst på användningen av fossila bränslen.

F. Forskning som grundar sig på observationer och arbete med modeller visar risken för allvarliga konsekvenser för vår planet om inte åtgärder vidtas snabbt för att minska eller till och med helt stoppa ytterligare ökningar av utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser, som finns upptagna på IPCC:s förteckning över växthusgaser.

G. Sedan översynsperioden och IPCC:s offentliggörande av den fjärde bedömningsrapporten har man i ett flertal nya vetenskapliga undersökningar mätt och lagt fram uppgifter som bekräftar tendenserna för den globala uppvärmningen och ytterligare bedömt klimatförändringarnas sociala, ekonomiska och miljömässiga följder för mänskligheten samt behovet av anpassning till klimatförändringarna och av att mildra klimatförändringarna.

H. I Sternrapporten hävdas att om inga åtgärder vidtas kan de beräknade kostnaderna för klimatförändringarna årligen komma att uppgå till mellan 5 och 20 procent av BNP år 2050. Enligt samma rapport hävdas att klimatmålen kan nås om man årligen från och med nu avsätter 1 procent av BNP till åtgärder på detta område.

I. I den fortsatta vetenskapliga debatten ifrågasätts inte längre de bakomliggande orsakerna till den globala uppvärmningen och klimatförändringarna. All vetenskaplig debatt är endast ett uttryck för det vetenskapliga framåtskridandet för att klargöra återstående osäkerhetsfaktorer eller tvivel, och den vetenskapliga debatten är historiskt präglad av sökandet efter en djupare förståelse av människornas inverkan på naturliga processer.

J. Nyligen genomförda vetenskapliga undersökningar har gett ytterligare belägg för de antropogena störningarna av jordens atmosfär. I de naturvetenskapliga undersökningarna av klimatförändringarna bedömer man de konkreta följderna av den nuvarande globala uppvärmningen, som orsakats av historiska utsläpp. Uppgifterna från dessa undersökningar ger vid handen att det är bråttom att vidta anpassningsåtgärder och mildrande åtgärder för att begränsa betänkliga risker för människor, florans och faunas biologiska mångfald, livsmiljöer och infrastrukturer, först och främst i utvecklingsländerna, men även i Europa och andra mer välmående delar av världen.

K. Inom vetenskapen har man identifierat ett antal brytpunkter (”tipping points”) i jordens klimatsystem. Dessa brytpunkter motsvarar ”punkter utan återvändo”, då i praktiken oåterkalleliga klimatförändringar uppstår, vars konsekvenser inte längre rimligen kan hanteras av människor. Dessa brytpunkter och de ohejdbara biogeofysiska processer som de utlöser kan inte inberäknas till fullo i de befintliga framtida klimatscenarierna. Exempel på dessa brytpunkter är att permafrosten smälter, vilket leder till stora metanutsläpp i atmosfären, att glaciärerna smälter, vilket ökar absorberingen av solljuset, och att koldioxidens löslighet i haven minskar, vilket leder till stigande temperaturer. På grund av temperaturhöjningarna tenderar dessa mekanismer att gradvis förvärra den globala uppvärmningen genom en sambandseffekt.

L. Om temperaturerna stiger med 1,5°C–2,5°C beräknas 20–30 procent av alla arter vara utsatta för ökad risk för utplåning . Om temperaturerna stiger med 3,5°C är andelen 40‑70 procent, vilket gör att det är livsviktigt att begränsa klimatförändringar för att bevara den biologiska mångfalden världen över och för att bevara ekosystemtjänster.

M. Det vetenskapliga samförstånd som uttrycks i IPCC:s fjärde bedömningsrapport leder till slutsatsen att nivåerna av globala växthusutsläpp måste minskas med 50–85 procent jämfört med 2000 för att en allvarlig risk ska undvikas. Det kommer emellertid att bli allt svårare att nå detta mål om de globala växthusgasutsläppen fortsätter att öka fram till 2020 och därefter. Nästan alla medlemsstater gör goda framsteg i sina insatser för att nå sina enskilda EU-mål för bördefördelningen, vilket ökar sannolikheten för att EU kommer att nå sitt Kyotomål till 2012. Efter 2012 måste medlemsstaterna emellertid minska växthusgasutsläppen på ett mer ambitiöst sätt om de ska kunna infria de målsättningar som antogs vid Europeiska rådets möte den 8–9 mars 2007, som ska uppfyllas av de utvecklade länderna gemensamt, genom att de minskar sina växthusgasutsläpp med 60‑80 procent till 2050 jämfört med 1990.

N. Enligt IPCC:s fjärde bedömningsrapport kan det påvisade sambandet mellan uppvärmningen och minskningen av kolsänkor på land och i världshaven komma att kräva en avsevärd ytterligare utsläppsminskning för att stabilisera växthusgaskoncentrationerna.

O. Det råder politiskt samförstånd inom EU om den avgörande betydelsen av att uppnå det strategiska målet att begränsa ökningen av världens medeltemperatur till högst 2°C i förhållande till förindustriell tid. Den globala temperaturen har emellertid redan ökat med 0,74°C under det senaste århundradet, och kommer ofrånkomligen att öka med ytterligare 0,5°C–0,7°C på grund av historiska utsläpp.

P. Enligt IPCC:s fjärde bedömningsrapport har de globala växthusgasutsläppen ökat sedan förindustriell tid, och ökar för närvarande snabbare än någonsin tidigare, med en ökning på 70 procent mellan 1970 och 2004 som beror på mänsklig verksamhet och en betydande ökning på 24 procent har skett sedan 1990. Många natursystem på alla kontinenter och i nästan alla världshav påverkas redan av regionala klimatförändringar genom stigande temperaturer, ändrade regn- och vindmönster och ökad vattenbrist.

Q. När det gäller klimatsystemet är det den totala mängden ackumulerade växthusgaser som släpps ut i atmosfären som är relevant, inte relativa utsläpp eller relativa utsläppsminskningar. De totala utsläppsmängderna under de närmaste åren och årtiondena kommer därför att vara den avgörande faktorn för att undvika farliga klimatförändringar.

R. I IPCC:s fjärde bedömningsrapport har man för första gången samlat befintlig dokumentation av de vittomfattande effekterna av förändringar i det nuvarande klimatet för Europa, såsom glaciärer som drar sig tillbaka, längre växtodlingssäsonger, förändringar i utbredningen av arter och hälsoeffekter på grund av en värmebölja av aldrig tidigare skådat slag. De förändringar som observerats stämmer överens med dem som förutsagts för de framtida klimatförändringarna. Jämnt fördelat över hela Europa kommer nästan alla regioner att påverkas negativt av vissa framtida effekter av klimatförändringarna och dessa kommer att utgöra utmaningar för många socioekonomiska sektorer. Klimatförändringarna förväntas öka de regionala skillnaderna när det gäller Europas naturresurser, t.ex. tillgången på vatten.

S. Klimatförändringar tillsammans med massiv urbanisering beroende på befolkningstillväxt förväntas öka värmen i städerna, vilket får direkta negativa följder för stadsbornas hälsa och välbefinnande.

T. Den nuvarande politiken för att mildra effekterna av klimatförändringar och politik för hållbar utveckling i samband härmed måste under alla omständigheter intensifieras men kommer ändå inte att vara tillräcklig för att minska de globala växthusgasutsläppen under de närmaste årtiondena. Enligt vetenskapliga rekommendationer kommer möjligheten att framgångsrikt stabilisera den globala växthusgaskoncentrationen till en nivå som motsvarar 50 procents sannolikhet att klimatförändringen begränsas till 2°C att stå öppen till 2015, då de globala utsläppen bör nå sin högsta nivå.

U. Arbetsgrupp III:s bidrag till IPCC:s bedömningsrapport visar att för att kunna nå de lägsta nivåerna som IPCC hittills fastställt och motsvarande möjlig skadebegränsning, skulle parterna till FN:s ramkonvention om klimatförändringar enligt bilaga 1 gemensamt behöva minska utsläppen med 25–40 procent under 1990 års nivåer fram till 2020.

V. IPCC:s nästa bedömningsrapport kommer troligen inte att offentliggöras förrän 2012 eller 2013. Ytterligare kunskap från fackgranskad vetenskaplig litteratur och från vetenskapliga rapporter som beställts av regeringar eller har genomförts av andra internationella organ eller FN-institutioner, som t.ex. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Världsmeteorologiska organisationen (WMO) eller Världshälsoorganisationen (WHO), bidrar avsevärt till att fördjupa förståelsen av de nuvarande och framtida följderna av klimatförändringen för människorna och miljön samt till anpassning till och mildrande av dessa klimatförändringar.

W. De flesta resultaten från dessa ytterligare undersökningar betonar att det är bråttom att utan dröjsmål agera för att motverka den globala uppvärmningen. Detta gäller särskilt de senaste WMO-uppgifterna som offentliggjordes i december 2007, där det anges att årtiondet från 1998 till 2007 var det varmaste som har uppmätts hittills, och att 2007 då hamnar bland de tio varmaste åren som någonsin har uppmätts med en beräknad temperaturavvikelse på 0,41°C i förhållande till de mångåriga genomsnittstemperaturerna. I vissa delar av Europa har man under 2007 uppmätt temperaturavvikelser på över 4°C jämfört med de mångåriga månatliga genomsnittstemperaturerna för januari och april.

X. Det är nödvändigt att se på den globala uppvärmningen och klimatförändringens olika dimensioner ur ett perspektiv som omfattar andra globala problem, som t.ex. fattigdom eller globala hälsofrågor, eftersom dessa problem kommer att förvärras av effekterna av de stigande temperaturerna, torka, översvämningar och alltmer förekommande extrema väderförhållanden. Klimatförändringar kan hindra länders förmåga att arbeta för hållbar utveckling och uppnå millenieutvecklingsmålen. Klimatförändringarna kan utgöra ett allvarligt hot mot exempel på framgångsrik utveckling, och bör följaktligen vara en övergripande fråga inom det internationella samarbetet.

1.  Europaparlamentet välkomnar att parterna till UNFCCC vid sitt möte på Bali erkände att IPCC:s fjärde bedömningsrapport utgör den mest omfattande och sakkunniga bedömningen av klimatförändringar hittills. Bedömningsrapporten ger ett integrerat vetenskapligt, tekniskt och socioekonomiskt perspektiv på relevanta frågor och parterna uppmuntras att utnyttja rapportens information i utarbetandet och genomförandet av nationell klimatpolitik.

2.  Europaparlamentet är övertygat om att vetenskapen går framåt genom att vedertagna kunskaper och hypoteser bryts mot andra idéer och genom att fackgranskning tillämpas. Parlamentet lovordar IPCC:s arbete och förmåga att knyta samman tusentals forskares arbete och anser att IPCC bör ta nya resonemang på allvar för att fortsättningsvis garantera att IPCC:s forskning står för trovärdighet och kvalitet.

3.  Europaparlamentet betraktar den vetenskapliga forskningen om klimatförändringar som etablerad och upprepar sitt engagemang för att nå EU:s strategiska mål att begränsa ökningen av världens medeltemperatur till högst 2°C över förindustriella värden. Detta kan enligt flera vetenskapliga rapporter uppnås med cirka 50 procents sannolikhet vid en växthusgaskoncentration i atmosfären på 400–450 ppm koldioxidekvivalenter, och enligt IPCC:s fjärde bedömningsrapport kommer detta att kräva att industriländerna minskar sina växthusgasutsläpp med 25–40 procent under 1990 års nivåer fram till 2020. Parlamentet anser emellertid att alla insatser för att begränsa utsläppen i själva verket bör inriktas på att hålla sig väl under målet på 2°C, eftersom en sådan uppvärmningsnivå redan starkt skulle påverka vårt samhälle och våra individuella livsstilar, och även skulle medföra betydande förändringar av ekosystem och vattenresurser.

4.  Europaparlamentet inser att dataprognoserna för 2050 tydligt visar att det är dags att handla nu, och betonar att möjligheterna att inleda de minskningsinsatser som krävs för att nå målet 2°C kommer att försvinna i mitten av nästa årtionde.

5.  Europaparlamentet betonar att vetenskapliga bevis från alla kontinenter och de flesta världshaven visar att många naturliga system redan påverkas av regionala klimatförändringar på grund av historiska koldioxidutsläpp från de industrialiserade länderna. Parlamentet framhåller att det finns vetenskapliga bevis för att de bakomliggande orsakerna till den globala uppvärmningen framför allt är antropogena och att den kunskap som nu finns tillgänglig utgör ett tillräckligt bevis på de antropogena störningarna av jordens atmosfär.

6.  Europaparlamentet betonar att den beräknade försurningen av världshaven på grund av ökade koldioxidhalter kan få mycket allvarliga följder för det marina ekosystemet, och uppmanar till ytterligare forskning inom detta område för att förbättra vår förståelse av problemet och för att fastställa vad detta kan innebära för det politiska handlandet.

7.  Europaparlamentet betonar att den tillgängliga forskningen tydligt visar hur klimatförändringarna kommer att utvecklas inom den närmaste framtiden. De kommer att följa olika regionala mönster, vilket i sin tur visar att den globala uppvärmningen både är en utvecklingsfråga och en global miljöfråga, där fattiga människor och utvecklingsländerna är de mest utsatta. Parlamentet anser att anpassningsåtgärder i syfte att hantera de oundvikliga konsekvenserna av den globala uppvärmning som orsakats av historiska utsläpp från de industrialiserade länderna är lika viktiga som de intensiva minskningsinsatser som har utformats för att undvika ohanterliga följder av den ökade globala uppvärmningen.

8.  Europaparlamentet betonar att brytpunkter (”tipping points”), bland annat att regnskogen i Amazonas minskar i omfång, att glaciärerna på Grönland och det västantarktiska istäcket smälter, att den indiska monsunen kraftigt försvagas och att stora mängder metangas frigörs från den sibiriska tundran, är svåra att förutse men att samtliga kan nå sin kritiska punkt under det här århundradet under nuvarande klimatförändringsförhållanden. Parlamentet framhåller att det krävs större begränsningssatsningar än vad som anges i IPCC:s fjärde bedömningsrapport för att undvika dessa brytpunkter.

9.  Europaparlamentet välkomnar i detta avseende slutsatserna från UNFCCC:s 13:e partskonferens (COP 13) och den tredje partskonferensen i dess funktion som möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 3), som har utarbetats med hjälp av etablerad vetenskaplig praxis, och särskilt färdplanen från Bali som borde utvärderas av UNFCCC:s 14:e partskonferens (COP 14) under 2008 och leda till en överenskommelse om ett heltäckande system till 2009. Parlamentet välkomnar också att expertgruppen för tekniköverföring (EGTT) har fått till uppgift att bedöma luckor och hinder för användningen av och tillgången till de finansiella resurser som ställs till utvecklingsländernas förfogande för att hjälpa dem att inleda lämpliga åtgärder för att mildra effekterna på ett mätbart, rapporterbart och kontrollerbart sätt. Parlamentet välkomnar likaså inrättandet av anpassningsfonden, och att skogarna har tagits med i en ny överenskommelse om klimatskydd med målsättningen att undvika ytterligare avskogning och koldioxidutsläpp som orsakas av skogsbränder eller bränder i torvmossar, som även orsakar enorma skador för lokala samhällen, vilket till och med kan leda till expropriering av deras egen mark genom olagliga eller halvlagliga förfaranden.

10. Europaparlamentet fördömer försöken att utan vetenskapliga argument framställa resultaten av forskning om orsaker och effekter av klimatförändringarna som tvivelaktiga, osäkra eller diskutabla, men inser icke desto mindre att de vetenskapliga framstegen alltid har kantats av tvivel som gradvis har undanröjts, samt sökandet efter förklaringar eller modeller utöver de rådande vetenskapliga teorierna.

11. Europaparlamentet anser därför att ytterligare forskning i syfte att förbättra förståelsen av orsakerna och konsekvenserna av den globala uppvärmningen är en central faktor för ansvarsfulla beslutsprocesser. Parlamentet anser dock att den kunskap som har inhämtats hittills är tillräcklig för att snabbt utforma politiska åtgärder som skulle minska utsläppen av växthusgaser och begränsa klimatförändringen till 2°C samt åtgärder för anpassning till de nuvarande klimatförändringarna.

12. Europaparlamentet betonar behovet av ytterligare analys av och forskning om konsekvenserna av klimatförändringarna, som exempelvis effekterna på den ekonomiska konkurrenskraften, energikostnaderna och den sociala utvecklingen i Europa, markanvändningens, skogarnas och avskogningens roll, den marina miljöns roll och beräkning av industrisektorns externa klimatkostnader, inte minst transportsektorns, inbegripet kvantifiering av effekterna av föroreningar från flygplan. Parlamentet anser att det behövs ytterligare undersökningar för att se till att anpassning och riskminskning integreras i alla politiska åtgärder inom utvecklingspolitik och fattigdomsbekämpning.

13. Europaparlamentet anser att det behövs ytterligare forskning om effekterna av politiken för främjande av biobränslen sett till den ökande avskogningen, de större odlade jordbruksarealerna och det globala livsmedelsutbudet.

14. Europaparlamentet anser att kommunikation av vetenskapliga bevis för mänsklig inverkan på det globala klimatet måste vara det huvudsakliga inslaget i en bredare insats för att öka allmänhetens medvetande i syfte att vinna och upprätthålla allmänhetens stöd för politiska åtgärder för att minska koldioxidutsläppen, exempelvis samspel med de olika sociala aktörerna, inte bara i de industrialiserade länderna utan även i tillväxtekonomierna. Parlamentet uppmanar IPPC att publicera en sammanfattning av sina bedömningsrapporter för allmänheten. Parlamentet anser vidare att individuella förändringar i livsstilsmönster är nödvändiga och bör ingå i utbildningsprogram som ska informera om orsakerna och effekterna av den globala uppvärmningen.

15. Europaparlamentet uppmanar därför forskarvärlden och de politiska företrädarna att med gemensamma krafter medvetandegöra och förespråka ”små saker som förändrar”, med tanke på att även samhällen med en välutvecklad kapacitet att anpassa sig till effekterna av klimatförändringen är utsatta för extrema och oförutsägbara händelser.

16. Europaparlamentet framhåller att den utförliga information som behövs för upplysning om hur man ska leva för att minska koldioxidutsläppen är bristande för närvarande och måste utarbetas snarast. Det handlar bland annat om märkning av konsumentvaror med uppgifter om växthusgaskonsekvenser. Sådana initiativ bör lämpligen baseras på gemensamma standarder och även beakta växthusgasutsläpp i samband med import.

17. Europaparlamentet uppmanar det tillfälliga utskottet för klimatförändringar att fortsätta sitt arbete och att lägga fram ett betänkande för parlamentet i slutet av sin mandattid, i förekommande fall med rekommendationer om vilka åtgärder eller initiativ och åtgärder för anpassning och mildrande som bör vidtas när det gäller EU:s framtida integrerade klimatpolitik. Denna ska vara i linje med EU:s mål att begränsa ökningen av världens medeltemperatur till högst 2°C, och i enlighet med slutsatserna och rekommendationerna i IPCC:s fjärde bedömningsrapport.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och parlamentet att på högsta förhandlings- och dialognivå förespråka att EU- och tredjeländers beprövade strategier, principer och normer inom vetenskaplig forskning och åtgärder för att hantera klimatförändringen även ska omfatta alla partnerländer i hela världen, i överensstämmelse med rekommendationer från forskarvärlden.

19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 652.


MOTIVERING

Mandat och målsättningar för det tillfälliga utskottet för klimatförändringar

Kampen mot klimatförändringarna har intensifierats dramatiskt under de senaste tolv månaderna, först genom beslutet från rådets vårtoppmöte 2007 om att fastställa mål för en minskning på minst 20 procent av utsläppen av växthusgaser, användning av förnybar energi och energieffektivitet fram till 2020. Detta beslut följdes sedan av andra mycket viktiga evenemang på internationell nivå, som t.ex. G8‑mötet i Heiligendamm, FN:s säkerhetsråds debatt om klimatförändringarnas följder för fred och säkerhet, det möte mellan världens största utsläppsländer som sammankallades av Förenta staterna, att Al Gore och IPPC:s forskare tilldelades Nobels fredspris, Australiens ratificering av Kyotoprotokollet och slutligen antagandet av ”Bali‑handlingsplanen”, som förhoppningsvis kommer att leda till att ett nytt internationellt avtal om klimatförändringar ingås i Köpenhamn i december 2009.

Inrättandet av ett tillfälligt utskott för att sammanställa olika ståndpunkter och synvinklar när det gäller de många olika politikområden som berörs av frågan om klimatförändringar är Europaparlamentets svar på och bidrag till att öka medvetandet om klimatfrågorna, med målsättningen att föra upp utmaningen med klimatförändringarna mycket högt på den internationella dagordningen.

Det tillfälliga utskottet för klimatförändringar har valt ett övergripande tillvägagångssätt i sitt arbete och är sammansatt av 60 ledamöter av Europaparlamentet från samtliga politiska grupper. Utskottet kommer att lägga fram förslag om EU:s klimatpolitik och samordna Europaparlamentets ståndpunkt i förhandlingarna om ett framtida internationellt klimatavtal.

Efter talmanskonferensens beslut av den 19 april 2007 om att föreslå parlamentet att inrätta ett tillfälligt utskott för klimatförändringar och plenarbeslutet av den 25 april 2007 om att inrätta ett sådant utskott, höll det nyinrättade tillfälliga utskottet för klimatförändringar sitt första konstituerande sammanträde den 22 maj 2007.

Det tillfälliga utskottet tilldelades följande uppdrag och ansvarsområden:

a)        Utarbeta förslag för EU:s framtida integrerade politik i klimatfrågan och samordna parlamentets ståndpunkt inför förhandlingar om den internationella ramen för klimatpolitiken efter 2012.

b)        Analysera och utvärdera klimatfrågans utveckling och föreslå lämpliga åtgärder på alla nivåer, tillsammans med en utvärdering av åtgärdernas kostnader och kostnaderna om inga åtgärder vidtas.

c)        Göra en så fullständig inventering som möjligt av de senaste framstegen och framtidsutsikterna när det gäller arbetet mot klimatförändringen, så att parlamentet får tillgång till den utförliga analys som det behöver för att kunna ta sitt politiska ansvar.

d)        Studera följderna för miljö och folkhälsa samt rättsliga, ekonomiska, sociala, geopolitiska och regionala konsekvenser av de senaste framstegen och framtidsutsikterna.

e)        Analysera och utvärdera hur gemenskapsrätten på området har tillämpats hittills.

f)         Knyta lämpliga kontakter och anordna utfrågningar med medlemsstaternas och tredjeländers parlament och regeringar, med andra EU‑institutioner och internationella organisationer samt företrädare för forskarvärlden, näringslivet och det civila samhället samt nätverk mellan lokala och regionala myndigheter.

I slutet av sin mandattid ska det tillfälliga utskottet lägga fram rekommendationer till plenum om vilka åtgärder eller initiativ som bör tas. Befogenheterna och ansvarsområdena för parlamentets ständiga utskott som ansvarar för antagande, uppföljning och genomförande av gemenskapsrätten om klimatförändringar kommer emellertid att förbli oförändrade.

Denna tydliga uppdelning av arbetsuppgifter och behovet av att även behandla klimatfrågan inom ramen för förbindelserna med parlamentariska församlingar från tredjeländer har bidragit till att ett konstruktivt samarbete har utvecklats mellan det tillfälliga utskottet, de ständiga utskotten och de interparlamentariska delegationerna för att garantera ett samlat, sammanhängande och effektivt bidrag från Europaparlamentet.

Arbetsmetoder och arbetsprogram

Klimatförändringarna ger allvarliga följder, inte bara för ekosystem, utan även för ekonomin i stort, folkhälsa, vatten och livsmedelssäkerhet, samt migration. Industri‑ och energipolitiken, transport‑, forsknings‑ och utvecklingspolitiken samt jordbrukspolitiken och miljöpolitiken måste därför vara sammanhängande och samordnas bättre för att nå EU:s mål att begränsa och bekämpa klimatförändringarna.

Klimatpolitiken berör olika utskott och därför föreföll ett övergripande tillvägagångssätt att vara det lämpligaste. Dessa tankegångar avspeglas i valet av arbetsmetoder och i det tillfälliga utskottets arbetsprogram.

Det tillfälliga utskottets arbete har strukturerats kring särskilda och viktiga huvudteman, som både berör EU och EU:s internationella partner. Arbetet inleddes med en bedömning av läget i den vetenskapliga debatten om klimatförändringar och utmaningen att enas om en ny internationell ram, och därefter övergick man till att undersöka och överväga möjliga lösningar inom olika områden, såsom de primära källorna till globala utsläpp, ny teknik, utsläppskällor från energisektorn, klimatförändringarnas inverkan på den internationella säkerheten, exploateringen av mark och skogar eller samhällets mottaglighet för dessa frågor.

Tematiska sammanträden

Det tillfälliga utskottet har beslutat att anordna offentliga utfrågningar (”tematiska sammanträden”) för varje huvudtema med deltagande av ansedda talare som håller ett inledningsanförande och en expertpanel för att behandla varje tema på bästa möjliga sätt. För att se till att så många som möjligt av utskottets ledamöter får möjlighet bidra aktivt till utskottets arbete assisteras föredraganden för varje huvudtema av en ”temaansvarig” bland ledamöterna, som ansvarar för att leda diskussionen vid temasammanträdet och ta fram ett arbetsdokument med en sammanfattning och slutsatser som sedan kommer att ligga till grund för det slutliga betänkandet(1).

Det första tematiska sammanträdet hölls den 10 september 2007 på temat ”Klimatpåverkan vid olika uppvärmningsnivåer”, med det tillfälliga utskottets vice ordförande Vittorio Prodi som temaansvarig. Det huvudsakliga målet för detta temasammanträde var att samla in information om det rådande läget i den vetenskapliga debatten om klimatförändringar, och man koncentrerade sig på följande teman: vad som menas med farliga klimatförändringar, vilka följder som förväntas för olika nivåer av global uppvärmning – IPCC:s senaste bedömning, atmosfäriska koncentrationsnivåer och utsläppsnivåer i förhållande till EU:s mål på 2ºC, och de globala klimatförändringarnas inverkan på vårt kulturarv. Professor Hans Joachim Schellnhuber, chef för Potsdaminstitutet för klimatforskning, höll inledningsanförandet.

Under debatten framkom flera viktiga slutsatser. Experterna betonade att vetenskapliga bevis från alla kontinenter och världshav visar att många naturliga system påverkas av klimatförändringarna och att det finns tillräckligt med ny vetenskaplig forskning som styrker den antropogena störningen av jordens atmosfär utom allt tvivel. På grund av de allvarliga och överhängande problem som orsakas av klimatförändringarna finns det ett tydligt behov av att handla snabbt och beslutsamt för att nå det strategiska målet att begränsa ökningen av världens medeltemperatur till högst 2°C i förhållande till förindustriell tid.

Det andra tematiska sammanträdet hölls den 4 oktober 2007 och ägnades åt ”Utmaningarna på klimatskyddsområdet efter 2012”. Satu Hassi var temaansvarig. Målsättningen för detta temasammanträde var att samla in information om det rådande läget i den internationella debatten om en eventuell global ram efter 2012 och inhämta forskarvärldens, näringslivets och de icke‑statliga organisationernas åsikter om utformningen av en sådan ram. Inledningsanförandena hölls av John Ashton, brittiska utrikesministeriets särskilda representant i klimatförändringsfrågor samt Yvo de Boer, exekutivsekreterare för FN:s ramkonvention om klimatförändringar.

Under diskussionen framfördes ett tydligt budskap om att den vetenskapliga och allmänna kunskapen om den globala uppvärmningen har fördjupats betydligt och har intensifierats och fått form genom IPCC‑panelens arbete och vetenskapliga verksamhet sedan Kyotoprotokollet antogs. IPCC‑panelens arbete med att samla in uppgifter och genomföra sakkunnigbedömningar av många vetenskapliga undersökningar och forskningsresultat har lett till att det i dag är bevisat utom alla vetenskapliga tvivel att det är människans aktiviteter som har lett till de globala klimatförändringarna, och att denna utveckling kommer att fortsätta om inte betydande förändringar genomförs inom den närmaste framtiden.

Talarna var eniga om att tidsgränserna och ramvillkoren för klimatpolitiken sätts av naturen. När det gäller klimatsystemet är det endast den totala mängden ackumulerade växthusgaser som släpps ut i atmosfären som är relevant, inte relativa utsläpp eller relativa utsläppsminskningar. De totala utsläppsmängderna under de närmaste åren och årtiondena kommer att vara den avgörande faktorn för att undvika farliga klimatförändringar. Reglering är av central vikt för att nå klimatmålen och det är viktigt att snabbt se till att långsiktiga investeringar är klimatförenliga.

Det tredje tematiska sammanträdet hölls den 19 november 2007 på temat ”Den sociala och ekonomiska dimensionen, forskning och utveckling, ny teknik, tekniköverföring, innovation och incitament”. Vid detta tillfälle biträdde Philippe Busquin utskottets föredragande som temaansvarig. Professor Carlo Rubbia, Nobelpristagare i fysik, höll inledningsanförandet. Kommissionens vice ordförande Günter Verheugen höll också ett långt tal. Huvudtalaren, vice ordföranden och experterna diskuterade bland annat forskning på vetenskapliga områden och inom industrin. De var eniga i bedömningen att den intensifierade tekniska forskningen och utvecklingen kommer att föra lösningarna för att bekämpa utsläpp av växthusgaser mycket närmare, även om sådana lösningar inte tillämpas allmänt eller finns tillgängliga ännu.

Att sammanföra vetenskap och industri för att utveckla och tillämpa den nyaste tekniken och framtida teknik kommer att vara av central betydelse för att EU ska kunna behålla ledarskapet i kampen mot klimatförändringarna med hjälp av ren teknik.

Utskottets fjärde temasammanträde hölls den 29 januari 2008 på temat ”Klimatförändringar och världens vatten, med särskild inriktning på hållbar utveckling, samt förändringar av mark‑ och skogsanvändning”. Cristina Gutiérrez‑Cortines var temaansvarig och Achim Steiner, chef för FN:s miljöprogram UNEP, höll inledningsanförandet.

Ytterligare två temasammanträden ägde rum i slutet av mars 2008: den 3 mars 2008 om ”Utsläppskällor från industrin och energisektorn och transportutsläpp på global nivå” och den 26 mars 2008 om ”Hur man ska engagera andra viktiga aktörer – klimatförändringar, anpassning i tredjeländer och global säkerhet”.

Delegationsbesök och samarbete med interparlamentariska delegationer

Utskottet har även till uppgift att knyta nödvändiga kontakter med tredjeländers parlament och regeringar. Detta är vad vi kallar ”klimatförändringsdiplomati”, vilket är särskilt viktigt just nu eftersom ett globalt avtal behövs efter 2012 för att sammanföra så många länder som möjligt, först och främst industriländerna, men även utvecklingsländer och tillväxtekonomier.

För att utföra denna uppgift beslutade utskottet att koncentrera sina delegationsbesök till tre av de viktigaste länderna inom ramen för de internationella förhandlingarna om ett framtida avtal. Kina – där ett besök genomfördes den 5–7 november 2007 – och Indien och Bangladesh – dit ett besök genomfördes den 4–7 februari 2008(2).

De huvudsakliga målsättningarna för dessa delegationsbesök är i) att inhämta kunskaper om de åtgärder och initiativ som vidtas eller planeras av dessa länders myndigheter för att ta itu med klimatfrågan, ii) att bättre förstå deras ståndpunkter inom ramen för den internationella debatten om en ram för klimatförändringar efter 2012, och iii) att stödja ordförandeskapet och Europeiska kommissionen i deras förhandlingar med regeringarna genom kontakter med parlamentariska kolleger i dessa länder.

Förutom dessa besök har det tillfälliga utskottet även etablerat ett mycket givande samarbete, som bland annat omfattar informationsutbyte, förberedande orienteringar och feedbackrapporter, med de delegationer som är ansvariga för förbindelserna med de länder och/eller regioner som är särskilt relevanta för klimatförändringsfrågan.

Deltagande i 13:e konferensen mellan parterna (COP 13) i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (Bali, Indonesien, den 3–15 december 2007)

Ett ytterst viktigt inslag i det tillfälliga utskottets arbete har varit utskottsledamöternas deltagande i Europaparlamentets delegation till den 13:e konferensen mellan parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP 13), vars huvudsakliga mål var att enas om ett mandat för förhandlingarna om ett internationellt avtal efter det att Kyotoprotokollets första åtagandeperiod löper ut 2012.

I enlighet med talmanskonferensens beslut företräddes det tillfälliga utskottet formellt av utskottets presidium och föredragande i Europaparlamentets delegation som totalt bestod av 15 ledamöter. Med tanke på att det tillfälliga utskottet har en mycket bred sammansättning var dock alla ledamöter från parlamentets delegation, däribland de ledamöter som företrädde utskottet för miljö och utskottet för industrifrågor, även ledamöter i det tillfälliga utskottet för klimatförändringar.

Deltagandet i konferensen förbereddes genom ett temasammanträde (se ovan), som ägnades åt frågan om klimatskyddsramen efter 2012. Utskottet gav även Satu Hassi, som var temaansvarig (se ovan) i uppdrag att utarbeta en resolution som antogs av parlamentet den 15 november 2007, och som utgjorde Europaparlamentets ståndpunkt vid konferensen(3).

Avslutningsvis, innan konferensen inleddes, anordnades även ett informellt informationsmöte med kommissionsledamot Stavros Dimas om de viktigaste frågorna i förhandlingarna samt EU:s strategi.

Vid konferensen anordnade Europaparlamentets delegation en rundabordsdiskussion med parlamentariker, deltog i ett flertal högnivåmöten med andra delegationer och organisationer från det civila samhället och hade dagliga kontakter med Europeiska kommissionen och rådet. Parlamentets delegation träffade bland andra den amerikanske senatorn John Kerry, Ricardo Lagos, FN:s särskilda sändebud för klimatfrågor, Sir Nicholas Stern, brittisk rådgivare i klimatfrågor och parlamentariker från samtliga fem kontinenter(4).

En resolution om resultatet av konferensen kommer nu att utarbetas för antagande vid sammanträdesperioden januari II.

Diskussion med experter på området

Förutom de möten och diskussioner med ansedda experter som hölls inom ramen för de tematiska sammanträdena och under delegationsbesöken deltog det tillfälliga utskottet även i mycket användbara och intressanta diskussioner med följande personer:

· Tysklands miljöminister Sigmar Gabriel, om resultatet av G8‑toppmötet i Heiligendamm den 27 juni 2007.

· Parlamentets talman Hans‑Gert Pöttering, om Europaparlamentets roll i bekämpningen av klimatförändringar, den 4 oktober 2007.

· Janez Podobnik, Sloveniens minister för miljö och fysisk planering, om det slovenska ordförandeskapets planerade åtgärder och initiativ på klimatområdet (den 23 januari 2008).

Förbindelser med nationella parlament

Det tillfälliga utskottet har också aktivt arbetat med att inrätta och utveckla förbindelser med nationella parlament om klimatförändringsfrågor. I detta sammanhang bidrog det – genom att föreslå frågor som skulle behandlas i arbetsgrupperna och genom aktivt deltagande av det tillfälliga utskottets ledamöter – till det gemensamma parlamentariska möte som anordnades av Europaparlamentets talman och det portugisiska parlamentets talman den 1‑2 oktober 2007(5).

Den 20–21 januari 2008 kommer det tillfälliga utskottet att delta i och hålla ett inledningsanförande vid ett möte mellan de nationella parlamentens utskottsordförande för energi‑ och miljöfrågor och Europaparlamentet, som anordnas av den slovenska nationalförsamlingen.

När det gäller bilaterala förbindelser med nationella parlament deltog det tillfälliga utskottet och föredraganden i en utfrågning och diskussion med EU‑delegationen från den franska nationalförsamlingen den 17 oktober 2007.

Insamling av information om klimatförändringsfrågor

Enligt det tillfälliga utskottets mandat har det bland annat till uppgift att samla in information om klimatförändringsfrågor för att ge parlamentet den detaljerade analys som det behöver för att ta på sig sitt politiska ansvar på detta område.

För detta ändamål utnyttjade det tillfälliga utskottet det budgetanslag för experthjälp som det har tilldelats i stor utsträckning och beställde, genom Europaparlamentets politiska avdelningar, flera externa undersökningar och sammanfattande dokument som har utgjort ett viktigt bidrag till de tematiska sammanträdena och delegationsbesöken, samt även för utskottets övriga verksamhet.

Hittills har undersökningar av följande ämnesområden genomförts: ”Nationell lagstiftning och nationella initiativ och program (sedan 2005) om klimatfrågor” (uppdateras regelbundet), ”Lagstiftning och initiativ om klimatförändringar på EU‑nivå”, ”Lagstiftning/initiativ om klimatförändringar på internationell nivå och alternativ för utformningen av ett avtal efter 2012 ”, ”Kinas energipolitik mot bakgrund av klimatförändringen och alternativ för samarbete med EU”, ”Kina och klimatförändringen: följder och politiska svar”, och ”Kina och klimatförändringen: nya artiklar och publikationer”(6).

Det tillfälliga utskottets övriga verksamhet

För att agera snabbt när det gäller den särskilda frågan om hur man ska anpassa sig till den oundvikliga klimatförändringen – en fråga som är av betydelse för ett antal sektorer, bland annat för jordbruk, regionalpolitik, fiske, utvecklingssamarbete och transport, och som kommissionen planerar att lägga fram lagstiftningsförslag om i slutet av 2008 – beslutade det tillfälliga utskottet att ge sin ordförande i uppdrag att utarbeta en resolution om anpassning i samarbete med de utskott som främst berörs av denna fråga. Resolutionen är avsedd att avsluta debatten om en fråga för muntligt besvarande till kommissionen under sammanträdesperioden i april.

Framtida arbete

En integrerad klimatpolitik kan inte begränsas till miljöeffekterna av den globala uppvärmningen och följderna för energi‑, industri‑ eller transportpolitiken. Ett antal andra politikområden, som t.ex. jordbruk, fiske, utvecklingssamarbete, regional‑ och sammanhållningspolitik, internationell handel eller internationell säkerhet påverkas redan eller kommer att påverkas av den globala uppvärmningen. För att fullgöra sitt uppdrag och utarbeta rekommendationer om de initiativ och åtgärder som bör vidtas har det tillfälliga utskottet beslutat att behandla den komplicerade klimatfrågan ur ett tvärsektoriellt perspektiv. Under de första sex månaderna av utskottets verksamhet var det inte möjligt att undersöka alla dessa aspekter ingående.

Som redan nämnts kommer tre av de planerade sex temasammanträdena att hållas först i januari–mars 2008, vilket även gäller det planerade delegationsbesöket till Indien och Bangladesh, samt några ytterligare frågor som också kan behöva undersökas djupgående. Det kan till exempel röra sig om följande frågor: temasammanträdena om klimatförändringar och världens vatten med särskild inriktning på hållbar utveckling, markanvändning, förändringar av markanvändning och skogar, utsläppskällor från energisektorn och transportutsläpp på global nivå, eller hur man ska kunna engagera andra viktiga aktörer. När det gäller externa förbindelser skulle det, med tanke på de snabba omsvängningarna i den allmänna opinionen i Förenta staterna och i affärsvärlden, som redan delvis avspeglas i den amerikanska kongressens nya ståndpunkt om energi‑ och klimatfrågor, vara lämpligt att knyta närmare kontakter med de amerikanska motparterna, särskilt med Förenta staternas nyligen inrättade särskilda utskott för energioberoende och global uppvärmning.

Med tanke på att de olika aspekterna av klimatfrågan är inbördes sammanlänkade och den tydliga begäran som framställdes i plenum när beslutet antogs om att det tillfälliga utskottet ska ha i uppdrag att lägga fram rekommendationer för EU:s framtida integrerade klimatpolitik, skulle det vara både förhastat och olämpligt att dra preliminära slutsatser och lägga fram dem för plenum innan utskottets arbete har slutförts.

Enligt plenarbeslutet av den 25 april 2007 kommer det tillfälliga utskottets mandat att löpa ut den 9 maj 2008. Om betänkandet ska kunna utarbetas, ändras och antas inom denna tidsram skulle utskottet bli tvunget att avstå från att genomföra ett antal temasammanträden för insamling av och diskussion om information, och skulle inte kunna ta med resultaten av delegationsbesöken samt slutsatserna från några av de externa undersökningar som redan har beställts i betänkandet.

Dessutom ska det även påpekas att det förhandlingsmandat som antogs vid Bali‑konferensen i december bara är början på en förhandlingsprocess som parlamentet måste följa nära, och där UNFCCC:s 14:e partskonferens (COP 14) i Poznan i Polen i december 2008 är en viktig händelse.

Mot bakgrund av detta föreslog föredraganden att det tillfälliga utskottet skulle ta fram ett interimsbetänkande där endast följderna och effekterna av klimatförändringarna skulle behandlas, vilket utskottets samordnare och skuggföredragande samtyckte till. Detta betänkande bör antas av det tillfälliga utskottet under sammanträdesperioden i maj 2008, dvs. innan det nuvarande mandatet på 12 månader löper ut. Artikel 151 i arbetsordningen kommer att tillämpas strikt för detta interimsbetänkande.

Dessutom samtyckte samordnarna till att begära en förlängning av det tillfälliga utskottets mandat på nio månader, dvs. till den 9 februari 2009, och uppdra åt ordföranden att vidta nödvändiga åtgärder i talmanskonferensen. En sådan förlängning skulle först och främst göra det möjligt att ta med all den information som samlats in under det nuvarande mandatet i det tillfälliga utskottets betänkande och utskottet skulle dessutom få tid att undersöka några ytterligare frågor som nämns ovan. Slutligen skulle en förlängning av mandatet med nio månader göra det möjligt att anta betänkandet i det tillfälliga utskottet innan COP 14 i Poznan hålls och beakta resultaten från Poznan‑konferensen vid omröstningen i plenum, och följaktligen göra det möjligt för Europaparlamentet att lämna ett användbart bidrag till och en grundlig utvärdering av förhandlingarna om ett avtal efter 2012. Parlamentet beslutade den 18 februari 2008 att förlänga det tillfälliga utskottets mandat till och med den 9 februari 2009.

Tidsplanen för det tillfälliga utskottets slutliga betänkande kommer att vara följande:

– Förslag till betänkande till översättning: 31 juli 2008.

– Behandling av förslaget till betänkande: 18 september 2008.

– Tidsfrist för ingivande av ändringsförslag: 7 oktober 2008.

– Behandling av ändringsförslag: 4 november 2008.

– Omröstning i utskottet: 2 december 2008.

– Omröstning i plenum: januari eller februari 2009.

Det tillfälliga utskottets huvudsakliga resultat under perioden maj–december 2007 och föredragandens slutsatser och rekommendationer

Vetenskaplig grund för klimatförändringarna

Med hänsyn till ovanstående inriktas detta betänkande endast på de vetenskapliga fakta om klimatförändringar som har diskuterats ingående med världskända ansedda experter vid utskottets första tematiska sammanträde i september 2007 samt inom ramen för det gemensamma parlamentariska mötet den 1–2 oktober 2007.

Mot bakgrund av den information som samlats in under dessa diskussioner har föredraganden följande synpunkter:

· Forskningen om klimatförändringar är väletablerad och erkänd över hela världen och de mänskliga orsakerna till de nuvarande tendenserna när det gäller den globala uppvärmningen är höjt över alla allvarliga vetenskapliga tvivel.

· Det råder politiskt samförstånd inom EU om den avgörande betydelsen av att uppnå det strategiska målet att begränsa ökningen av världens medeltemperatur till högst 2°C i förhållande till förindustriell tid, och detta mål ska utgöra drivkraften för EU:s integrerade politik i klimatfrågan.

· Alla insatser för att begränsa utsläppen bör i själva verket bör inriktas på att hålla sig väl under målet 2°C, eftersom en sådan uppvärmningsnivå redan starkt skulle påverka vårt samhälle och individuella livsstilar, och även skulle medföra betydande förändringar av ekosystem och vattenresurser.

· IPCC:s fjärde bedömningsrapport utgör den mest omfattande och sakkunniga bedömningen av klimatförändringar hittills. Bedömningsrapporten ger ett integrerat vetenskapligt, tekniskt och socioekonomiskt perspektiv på relevanta frågor, och bör användas som grund för utformningen av nationell och internationell politik om klimatförändringar.

· I det vetenskapliga samförstånd som uttrycks i IPCC:s fjärde bedömningsrapport rekommenderar man att nivåerna av globala växthusutsläpp ska halveras till 2050. Det kommer emellertid att bli allt svårare att nå detta mål om de globala växthusgasutsläppen fortsätter att öka fram till 2020 och efter till följd av den ackumulerade effekten av historiska, nuvarande och framtida utsläpp av växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen.

· Inom vetenskapen har man identifierat ett antal brytpunkter (”tipping points”) i jordens klimatsystem. Dessa brytpunkter motsvarar ”punkter utan återvändo”, då mer djupgående och oåterkalleliga klimatförändringar uppstår, vars följder inte längre kan påverkas eller ändras av människorna. Dessa brytpunkter och de ohejdbara fysiska processer som de utlöser kan inte inberäknas till fullo i de befintliga framtida klimatscenarierna.

· Den nuvarande politiken för att mildra effekterna av klimatförändringar och relaterad politik för hållbar utveckling är inte tillräcklig för att minska de globala växthusgasutsläppen under de närmaste årtiondena. Enligt vetenskapliga rekommendationer kommer möjligheten att framgångsrikt stabilisera de globala växthusgasutsläppen för att åtminstone säkra en sannolikhet på 50 procent och således nå EU:s mål på 2°C att stå öppen till 2015, eftersom de globala utsläppen kommer att nå sin högsta nivå detta år.

· I de naturvetenskapliga undersökningarna av klimatförändringar bedömer man de konkreta följderna av den nuvarande globala uppvärmningen, som orsakats av historiska utsläpp. Uppgifterna från dessa undersökningar framhäver det brådskande behovet av att vidta anpassningsåtgärder för att undvika allvarliga risker för människor och infrastrukturer, först och främst i utvecklingsländerna, men även i Europa och andra mer välmående delar av världen.

· Kommunikation av vetenskapliga bevis för mänsklig inverkan på det globala klimatet måste vara det huvudsakliga inslaget i en bredare insats för att öka allmänhetens medvetande i syfte att vinna allmänhetens stöd för politiska åtgärder för att minska koldioxidutsläppen. Individuella förändringar i livsstilsmönster är nödvändiga och bör ingå i kampanjer för att informera om orsakerna och effekterna av den globala uppvärmningen.

· Det råder ett vetenskapligt samförstånd om att tekniskt och vetenskapligt baserade lösningar för att bekämpa utsläpp av växthusgaser och utveckla en industri och ett samhälle med låga koldioxidutsläpp är viktigt, men sådana lösningar finns emellertid inte tillgängliga till godtagbara kostnader. Lovande indikationer tyder på att vetenskapliga och tekniska forskningslösningar kan utvecklas ytterligare för att (först) stoppa ökningen av växthusgaser och (därefter) minska klimatförändringarnas följder.

Avslutningsvis anser föredraganden att den vetenskapliga grunden för klimatförändringar är fastställd, och rekommenderar att det tillfälliga utskottet ska fortsätta sitt arbete och lägga fram ett betänkande för parlamentet i slutet av sin mandattid, i förekommande fall med rekommendationer om vilka åtgärder eller initiativ som bör tas när det gäller EU:s framtida integrerade klimatpolitik i linje med EU:s mål att begränsa ökningen av världens medeltemperatur till högst 2°C, och i enlighet med slutsatserna och rekommendationerna i IPCC:s fjärde bedömningsrapport.

Resultatet av Bali‑konferensen och förhandlingarna om ett internationellt klimatavtal efter 2012

Det framtida internationella klimatavtalet är ett centralt inslag i de globala insatserna för att bekämpa klimatförändringar. Denna fråga behandlades ingående vid det tematiska sammanträdet i oktober 2007 och var huvudtemat för diskussionerna vid 13:e konferensen mellan parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP 13).

Föredraganden välkomnar antagandet av ”Bali‑handlingsplanen” och inledandet av formella förhandlingar för att enas om ett internationellt avtal för perioden efter 2012, samt de andra viktiga beslut som COP 13 har enats om, särskilt när det gäller teknik, anpassningsfonden och avskogning. Föredraganden välkomnar även den nya australiska regeringens beslut att ratificera Kyotoprotokollet.

Mot bakgrund av förhandlingarna vid Bali‑konferensen vill föredraganden särskilt framhålla den konstruktiva inställning som intagits av den kinesiska regeringen och de åtaganden som utvecklingsländerna har ingått om att delta i ”nationellt lämpliga anpassningsåtgärder inom ramen för hållbar utveckling, som stöds och möjliggörs av teknik, finansiering och kapacitetsuppbyggande på ett mätbart, rapporterbart och kontrollerbart sätt”.

Det är emellertid viktigt att påpeka att parlamentet kommer att behandla resultatet av Bali‑konferensen i en särskild resolution som ska antas under sammanträdesperioden januari II. Av detta skäl behandlas inte denna fråga i detalj i detta interimsbetänkande. Framstegen i förhandlingarna om ett avtal efter 2012 kommer att granskas och utvärderas inom ramen för det slutliga betänkandet.

(1)

De arbetsdokument som har tagits fram av de ansvariga för de tematiska sammanträdena samt experternas presentationer och bakgrundsdokument för de tematiska sammanträdena finns tillgängliga på utskottets webbplats: http://www.europarl.europa.eu/activities/committees/hearingsCom.do?language=EN&body=CLIM

(2)

De sammanfattande rapporterna från delegationsbesöken samt all annan relevant dokumentation finns tillgängliga på utskottets webbplats: http://www.europarl.europa.eu/activities/committees/publicationsCom.do?language=EN&body=CLIM

(3)

P6_TA(2007)0537.

(4)

En sammanfattande rapport om det arbete som utfördes av Europaparlamentets delegation vid COP 13, som innehåller de huvudsakliga beslut som fattades vid konferensen samt all annan relevant information, finns tillgänglig på utskottets webbplats:

http://www.europarl.europa.eu/activities/committees/publicationsCom.do?language=EN&body=CLIM

(5)

En sammanfattning av diskussionerna vid det gemensamma parlamentariska mötet finns tillgänglig via följande länk: http://www.europarl.europa.eu/webnp/cms/lang/en/pid/564

(6)

Dessa studier finns tillgängliga via följande länk på utskottets webbplats: http://www.europarl.europa.eu/activities/committees/studies.do?language=EN

Redan tillgängligt externt material om klimatförändringar har organiserats av Europaparlamentets bibliotek i centrala teman som huvudsakligen följer det tillfälliga utskottets temasammanträden. Detta material finns tillgängligt på webbplatsen för Europaparlamentets bibliotek: http://www.library.ep.ec/library-app/viewthemepage.action?id=66&pid=03-02-31


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

1.4.2008

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

36

4

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Liam Aylward, Etelka Barsi-Pataky, Johannes Blokland, John Bowis, Jerzy Buzek, Dorette Corbey, Chris Davies, Avril Doyle, Edite Estrela, Karl-Heinz Florenz, Matthias Groote, Rebecca Harms, Satu Hassi, Roger Helmer, Jens Holm, Romana Jordan Cizelj, Dieter-Lebrecht Koch, Marian-Jean Marinescu, Linda McAvan, Riitta Myller, Markus Pieper, Vittorio Prodi, Herbert Reul, María Sornosa Martínez, Csaba Sándor Tabajdi, Andres Tarand, Silvia-Adriana Ţicău, Antonios Trakatellis, Lambert van Nistelrooij, Åsa Westlund

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Adamos Adamou, Inés Ayala Sender, Giulietto Chiesa, Elisa Ferreira, Catherine Guy-Quint, Fiona Hall, Werner Langen, Johannes Lebech, Caroline Lucas, Justas Vincas Paleckis, Paul Rübig

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy