BETÄNKANDE om vitboken om idrott

14.4.2008 - (2007/2261(INI))

Utskottet för kultur och utbildning
Föredragande: Manolis Mavrommatis

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om vitboken om idrott

(2007/2261(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–    med beaktande av artiklarna 6 och 149 i Lissabonfördraget om EU:s bidrag till att främja europeiska idrottsfrågor med beaktande av idrottens specifika karaktär, dess strukturer som bygger på frivilliga insatser samt dess sociala och pedagogiska funktion,

–    med beaktande av vitboken om idrott (KOM(2007)0391),

–    med beaktande av Helsingforsrapporten från december 1999 och Niceförklaringen från december 2000 om de särskilda förhållanden som kännetecknar idrotten i Europa och dess sociala funktion,

–    med beaktande av det brittiska ordförandeskapets initiativ om den europeiska fotbollen vilket resulterade i en oberoende studie av den europeiska idrotten som offentliggjordes 2006,

–    med beaktande av den rättspraxis som har utvecklats av Europeiska gemenskapernas domstol, förstainstansrätten och kommissionens beslut i ärenden som berör idrott,

–    med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung[1], i vilket alla former av rasdiskriminering förbjuds inom arbetslivet, utbildning, social trygghet, hälsovård och tillgång till varor och tjänster,

–    med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet[2],

–    med beaktande av sina resolutioner av den 13 juni 1997 om Europeiska unionens roll på idrottens område[3] och den 5 juni 2003 om kvinnor och idrott[4],

–    med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för professionell fotboll i Europa[5],

–    med beaktande av sin resolution av den 13 november 2007 om idrottens roll i utbildningen[6],

–    med beaktande av sin resolution av den 14 april 2005 om kampen mot dopning inom idrotten[7],

–    med beaktande av sin förklaring av den 14 mars 2006 om bekämpning av rasism inom fotbollen[8],

–    med beaktande av de internationella antidopningsreglerna från 2003 och deras översyn 2007,

–    med beaktande av rapporten och slutsatserna från Europas första konferens om styrningen av idrotten: ”The rules of the game” (Bryssel den 26–27 februari 2001),

–    med beaktande av det samförståndsavtal som kommissionen och Fifa undertecknade 2006 för att göra fotboll till en drivkraft för utvecklingen i länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet,

–    med beaktande av erfarenheterna från Europeiska året för utbildning genom idrott (2004) och Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande,

–    med beaktande av att idrotten spelar en viktig roll när det gäller att främja integrering, och att den skulle kunna bidra till social sammanhållning och regionernas inre sammanhållning,

–    med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–    med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning samt yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för regional utveckling, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6‑0149/2008), och av följande skäl:

A.  Den europeiska idrotten är en omistlig del av den europeiska identiteten och kulturen och det europeiska medborgarskapet. Den europeiska idrotten bygger på engagemanget och entusiasmen hos miljontals idrottsutövare, frivilligarbetare och supportrar som är aktiva inom ett stort antal idrottsklubbar och idrottsförbund, en folkrörelse som har skapat många framstående idrottskvinnor, idrottsmän och lag och som har gjort idrotten till en mycket uppskattad del av vårt samhälle, där idrottsevenemang är ytterst populära.

B.   Idrotten spelar en mycket viktig roll i det europeiska samhället, men vissa delar av tävlingsidrotten står inför nya hot och utmaningar, t.ex. kommersiell press, utnyttjande av unga idrottsutövare, dopning, rasism, våld, uppgjorda matcher, korruption, spelskandaler och penningtvätt.

C.  Idrotten spelar en särskild roll i samhället som instrument för social inkludering och integration. Idrotten är ett viktigt redskap i främjandet av en interkulturell dialog och bidrar avgjort till att utveckla och främja viktiga sociala, kulturella och fostrande värderingar som ärlighet, solidaritet, respekt för regler, laganda och självdisciplin. Idrotten intar, genom sina strukturer som bygger på frivillighet, en särskild plats i det europeiska samhället på områdena hälsa, fostran, social integration och kultur.

D.  Enligt artikel 149 i Lissabonfördraget ska EU:s insatser syfta till att utveckla idrottens europeiska dimension genom att främja rättvisa och öppenhet i idrottstävlingar och samarbete mellan organisationer och myndigheter med ansvar för idrott samt genom att skydda idrottsutövarnas fysiska och moraliska integritet, särskilt när det gäller de yngsta utövarna. Insatserna på EU-nivå bör komplettera dem som görs av andra aktörer utan att man ändrar på den aktuella behörighetsfördelningen.

E.   Inför ratificeringen av Lissabonfördraget och dess artikel 149 bör det göras en strategisk orientering av idrottens roll i EU genom att EU‑rättens tillämpning på idrottsområdet förtydligas. Att hantera idrottens särart genom bedömningar från fall till fall är otillfredsställande ur idrottsorganisationernas perspektiv och kommer att befästa den rådande rättsosäkerheten. Det bör göras fler idrottsrelaterade insatser på EU‑nivå, med respekt för idrottsorganisationernas självständighet, särart och självreglering.

F.   I artikel 149 i Lissabonfördraget uppmanas gemenskapen att främja rättvisa och öppenhet vid idrottstävlingar. Tillämpning av konkurrensregler inom idrotten medför en ökande klyfta mellan idrottsklubbarna till fördel för dem som tjänar mest, vilket är skadligt för ett rättvist genomförande av idrottstävlingar, och därför strider mot det mål som fastställts i ovannämnda artikel 149.

G.  Hänsyn bör tas till självständigheten hos idrottsorganisationerna och deras representativa strukturer, exempelvis ligorna, och till att förvaltningen huvudsakligen är en sak för de organisationer som styr idrotten och i viss mån för medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter.

H.  Proffsidrotten blir allt viktigare och bidrar till idrottens samhällsroll. Konkurrensrätt och bestämmelser för den inre marknaden gäller för idrott i den utsträckning den utgör ekonomisk verksamhet.

I.    Idrotten omfattas av EU‑lagstiftningen, särskilt av principen om representativ och deltagande demokrati i den europeiska idrottens beslutsfattande organ och av artikel 13 i EG-fördraget, enligt vilken diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning är förbjuden. Med tanke på idrottens specifika karaktär och till följd av sin grundläggande särprägel finns det fall där idrotten inte kan jämföras med en vanlig ekonomisk verksamhet.

J.    Frivilliginsatser inom idrotten stärker den sociala sammanhållningen och integrationen och främjar demokrati och ett aktivt medborgarskap. De har också ett implicit ekonomiskt värde eftersom idrottsverksamhet utan frivilligarbetare skulle bli mycket dyrare och en stor del av den sociala verksamhet som är kopplad till idrotten skulle försvinna. Det finns ett behov av att stärka ideella idrottsstrukturer och uppmuntra frivilligtjänster inom idrotten genom åtgärder som ger lämpligt skydd åt frivilligarbetarna och erkänner deras ekonomiska och sociala roll.

K.  Bristande fysisk aktivitet ökar förekomsten av fetma och flera kroniska sjukdomar som t.ex. hjärt‑kärlsjukdomar och diabetes, vilket leder till att medlemsstaternas vårdbudget belastas.

L.   Antalet undervisningstimmar i idrott har minskat det senaste årtiondet både i grund- och gymnasieskolan och det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller idrottsinrättningarna och utrustningen. Idrotten ger ungdomar en välkommen möjlighet att delta och engagera sig i samhället och kan få dem att avstå från brottslighet.

M.  Dopning undergräver principen om öppen och ärlig tävlan och sätter en orimlig press på idrottsutövarna.

N.  Genom de internationella antidopningsreglerna från 2003 kunde en norm skapas för att harmonisera de nationella lagstiftningarna i hela världen. De insatser som görs av Internationella antidopningsbyrån (Wada) är dock främst inriktade på toppidrott.

O.  Unionen skulle vara betjänt av en mycket mer samordnad framtoning i kampen mot dopningen, framför allt genom att inta gemensamma ståndpunkter gentemot Wada, Unesco och Europarådet och genom utbyte av information och god praxis mellan regeringar, nationella antidopningsorganisationer och laboratorier.

P.   Trots att vissa framsteg har gjorts på europeisk nivå när det gäller jämställdhet råder det fortfarande ojämlikhet mellan män och kvinnor inom idrott. Utbildningsprogram för begåvade unga idrottsutövare – män och kvinnor – bör vara öppna för alla och får inte leda till diskriminering mellan EU‑medborgare och andra personer bosatta i EU på grundval av medborgarskap eller kön.

Q.  Alla medborgare bör ha tillgång till idrott och vissa gruppers särskilda behov bör därför undersökas, t.ex. människor med funktionshinder, invandrare och människor med en mindre gynnad bakgrund. I synnerhet bör människor med funktionshinder inte diskrimineras i jämförelse med personer utan funktionshinder när det gäller lika tillgång till idrott i medlemsstaterna.

R.   Idrott berör alla medborgare, oavsett kön, ras, ålder, funktionshinder, religion, nationalitet, sexuell läggning och social eller ekonomisk bakgrund, och kan vara en källa till social inkludering och integration. Kommissionen har upprepade gånger fördömt alla former av våld, rasism och främlingsfientlighet.

S.   Våld kring idrottsevenemang är ännu ett olöst problem som kan ta olika former. Prostitution och handel med kvinnor och barn förekommer i samband med större idrottsevenemang.

T.   Enligt en undersökning som presenterades under Österrikes ordförandeskap 2006 skapade idrotten under 2004 ett mervärde på 407 miljarder euro, motsvarande 3,7 % av EU:s BNP, och sysselsättning för 15 miljoner människor eller 5,4 % av arbetskraften. Idrott bidrar sålunda till att Lissabonmålen om tillväxt och sysselsättning uppnås och kan dessutom användas som redskap för lokal‑ och regionalutveckling eller utveckling av landsbygdsområdena. Idrott kan bidra till utvecklingen av turismen och kan främja en uppgradering av infrastrukturen och framväxten av nya partnerskap för att finansiera idrotts‑ och fritidsanläggningar.

U.  Den tilltagande digitala piratkopieringen (framför allt otillåtna direkt- och efterhandssändningar av idrottsevenemang) är ett allvarligt hot mot idrottssektorn, samtidigt som medvetenheten om problemet är liten.

V.  Den allra största delen av all idrottsverksamhet bedrivs inom ideella strukturer som i många fall är beroende av ekonomiskt stöd för att kunna garantera alla människor tillträde till idrott. Det är viktigt med ekonomiskt stöd till idrott på gräsrotsnivå och idrott för alla, under förutsättning att det beviljas i enlighet med gemenskapslagstiftningen. Den organiserade idrotten i nästan alla EU:s medlemsstater bygger på särskilda ideella ledningsstrukturer på gräsrotsnivå som är starkt beroende av frivilligarbetares engagemang och vars specifika rättskapacitet och rättsliga ställning är en förutsättning för en rad finansiella och skattemässiga förmåner.

W. Medlemsstaterna har inte gjort någon klar definition av begreppet idrott och de har inte beslutat om huruvida idrotten utgör en tjänst av allmänt intresse, vilket skulle göra det möjligt att ge idrotten vissa ekonomiska fördelar (skattelättnader t.ex.).

X.  I takt med att donationer och regeringsanslag minskar måste de flesta ideella idrottsorganisationer för att kunna överleva öka intäkterna från olika former av kommersiell verksamhet så att de kan uppfylla sina sociala mål, och dessa organisationer omfattas därför av gemenskapsrätten.

Y.  Idrottsorganisationerna har många inkomstkällor, såsom medlemsavgifter och biljettförsäljning, annonsering och sponsring, lotterier, medierättigheter, omfördelning av inkomster inom idrottsförbunden och ligorna, merchandising, offentligt stöd, varvid intäkterna från statligt ägda eller statligt licensierade lotterier och spelarrangörer är den överlägset största inkomstkällan i många medlemsstater.

Z.   Medierättigheter har blivit den främsta inkomstkällan för den professionella idrotten i Europa, och inkomsterna återinvesteras bland annat i utbildning på gräsrotsnivå, anläggningar och samhällsprojekt. Idrottsevenemang har blivit en populär källa till innehåll för många medieoperatörer.

AA. Bidrag för att finansiera amatöridrott från statliga lotterier och licensierade spelbolag som verkar i det allmänna intresset anses av idrottsorganisationer i Europeiska unionen som oumbärliga. Hittills har ingen annan hållbar lösning som är politiskt möjlig att förverkliga föreslagits och inte heller allvarligt diskuterats för hur man skulle kunna uppväga det kännbara bortfall av intäkter från sådana finansieringskällor, vilket vore att förvänta om vinstdrivande företag beviljades tillstånd att verka i medlemsstater som hittills tillämpat en restriktiv spelpolitik.

AB. Vadhållningstjänster avseende idrott har utvecklats på ett okontrollerat sätt (särskilt gränsöverskridande vadhållning på Internet), ett allt större antal uppgjorda matcher har förekommit och skandaler i samband med vadhållning har nyligen förekommit i Europeiska unionens medlemsstater, vilket är ett hot mot idrottens och dess tävlingars integritet.

AC. Den ekonomiska och sociala utveckling som är gemensam för flertalet medlemsstater, exempelvis den ökande kommersialiseringen, incitamenten till offentlig finansiering, det ökande antalet utövare och det oförändrade antalet frivilliga, har skapat nya utmaningar för organisationen av idrotten i Europa.

AD. Landslag har en väsentlig roll inte bara vad gäller identitet utan även för att se till att det finns solidaritet mellan dem och idrott på gräsrotsnivå, och därför bör de stödjas.

AE. Utvecklingen av en verklig europeisk marknad för spelare och idrottsutövare och en högre nivå för betalning till dem inom somliga proffsidrotter har lett till att spelaragenter blivit mer verksamma. Av detta skäl behövs en egen utbildning till manager för idrottsutövare och spelaragent i medlemsstaterna.

AF. Eftersom sektorn är starkt internationaliserad är korruptionen inom idrott ofta gränsöverskridande. När styrande organ stöter på gränsöverskridande korruptionsproblem som omfattar EU som helhet bör de ha möjlighet att be kommissionen om hjälp när så är nödvändigt.

AG. Licenssystemet, som ska godkännas av de olika tävlingsarrangörerna, har som mål att se till att alla professionella elitklubbar efterlever samma grundläggande regler om ekonomisk förvaltning och öppenhet, och måste vara förenliga med bestämmelserna om konkurrens och den inre marknaden och får inte gå utöver det som är nödvändigt för att uppnå det legitima målet i samband med korrekt organisation och utövande av idrott.

AH. På grund av den organiserade idrottens själva natur är de europeiska idrottsstrukturerna i allmänhet mindre välutvecklade än idrottsstrukturer på nationell och internationell nivå, och den europeiska idrotten är organiserad enligt kontinentala strukturer och inte på EU‑nivå.

AI. I den ovannämnda vitboken talas det på många ställen om att införliva idrotten i de europeiska finansieringsprogrammen. Unionen ska även beakta idrottsaspekter i sin verksamhet, särskilt för att respektera idrottsorganisationernas självständighet, särart och självreglering och främja idrotten på europeisk nivå. Det är viktigt att dra slutsatser utifrån en strukturerad dialog mellan alla berörda parter om hur idrottens särart ska förstås.

AJ. Kommissionen har beslutat att göra hälsofrämjande fysiska aktiviteter till en hörnsten i sin idrottsrelaterade verksamhet. Europarådet har visat prov på en innovativ och effektiv dialog med idrottsrörelsen i Europa genom att bjuda in statliga och icke-statliga idrottsrepresentanter till sina möten.

AK.    Den sociala dialogen på europeisk nivå kan bidra till behandlingen av gemensamma angelägenheter för arbetsgivare och idrottsutövare, däribland avtal om anställningsförhållanden och arbetsvillkor i sektorn.

AL. Idrott kan spela en viktig roll i EU:s yttre förbindelser som en del av biståndsprogrammen för tredjeländer, som en del av dialogen med partnerländer och som en del av EU‑diplomatin.

AM.Europeiska idrottsorganisationer, arrangörer av idrottsevenemang och alla behöriga myndigheter bör ställa upp miljömål för att göra sin verksamhet miljömässigt hållbar.

Organisationen av idrott

1.   Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av vitboken och hoppas att den ska bana väg för en fruktbar och fortlöpande dialog mellan idrottsvärlden och kommissionen. Parlamentet värdesätter den betydelse som kommissionen tillmäter idrotten genom antagandet av vitboken.

2.   Europaparlamentet gläds åt att medlemsstaterna officiellt har erkänt idrotten i Lissabonfördraget för att kunna utarbeta en samlad EU-politik inom detta område, med beaktande av idrottens specifika karaktär, dess strukturer som bygger på frivilliga insatser samt dess sociala och pedagogiska funktion, där kommissionen ska kunna främja och komplettera, men inte reglera, medlemsstaternas och idrottsorganisationernas insatser. Parlamentet konstaterar att befintliga idrottsstrukturer i Europa bygger på nationalitetsprincipen.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att visa vederbörlig respekt för idrottens särart genom att överge sin inställning till idrotten med bedömningar från fall till fall, och att förbättra rättssäkerheten genom att skapa tydliga riktlinjer för hur gemenskapslagstiftningen ska tillämpas på idrotten i Europa och genom att främja studier och seminarier om den konkreta tillämpningen av gemenskapens regelverk i idrottsfrågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa EU-bestämmelser som är tydliga, konsekventa och lättillgängliga så att idrottstjänster av allmänt intresse kan fullgöra sitt uppdrag och bidra till en högre livskvalitet för européerna. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att övervaka och regelbundet se över tillämpningen av gemenskapsrätten i enlighet med EG-fördraget för att beakta nya förhållanden och på så vis kunna identifiera och lösa nya eller kvarstående frågor.

4.   Europarlamentet håller med kommissionen om att de flesta frågorna kan lösas genom självreglering med beaktande av principerna för god förvaltning och gemenskapsrätten. Parlamentet anser att ett strukturerat partnerskap och en strukturerad dialog mellan kommissionen och idrottsrörelsen krävs för att idrotten ska fungera väl och rättsosäkerhet undvikas under iakttagande av idrottsorganisationernas självständighet och självreglering. Parlamentet håller med kommissionen om att den strukturerade dialogen bör delas in i två delar: a) EU:s årliga idrottsforum för alla aktörer inom idrott, och b) tematiska diskussioner med ett begränsat antal deltagare.

5.   Europaparlamentet är positivt till att följande aktörer ska delta i den strukturerade dialogen:

– Europeiska idrottsförbund.

– Europeiska paraplyorganisationer för idrott, särskilt Europas nationella olympiska kommittéer, Europeiska paralympiska kommittén (EPC), idrottsorganisationer för de särskilda olympiaderna och europeiska icke-statliga idrottsorganisationer.

– Nationella paraplyorganisationer för idrott samt nationella olympiska och paralympiska kommittéer.

– Andra aktörer inom idrott som företräds på europeisk nivå, däribland arbetsmarknadens parter.

– Andra europeiska och internationella organisationer, särskilt Europarådets idrottsstrukturer och sådana FN-organ som Unesco och WHO.

6.   Europaparlamentet anser att det står ett idrottsorgan fritt att styra över sin idrott så länge dess bestämmelser är rent idrottsmässiga. Om bestämmelserna inbegriper restriktioner måste de emellertid vara proportionerliga, det vill säga skäligen nödvändiga för att uppnå de idrottsliga målen.

7.   Europaparlamentet håller med kommissionen och erkänner proffsidrottens särart och självständigheten hos dess representativa strukturer, ligorna, som arrangörer av mästerskap på nationell nivå och som arbetsgivarrepresentanter, och hos dess representativa förbund på europeisk nivå, vilket är i enlighet med gemenskapsrätten.

8.   Europaparlamentet rekommenderar att de specifika föreningarna för de olika kategorier av personer som är verksamma inom idrotten (spelare, tränare eller coacher, domare m.fl.) är vederbörligt representerade i internationella och nationella förbunds beslutsfattande organ.

9.   Europaparlamentet anser, på grund av de stora kapitalflöden som spelarövergångarna leder till, att finansiella transaktioner bör ske med öppenhet och insyn mellan alla berörda parter och att systemet bör skötas av det berörda styrande organet.

10. Europaparlamentet framhåller betydelsen av frivilliginsatser inom idrotten som ett sätt att stimulera och främja social integration och medvetandegöra unga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att uppmuntra ytterligare frivilliginsatser i samband med idrott och idrottsevenemang när de utarbetar den nationella och europeiska politiken.

11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottens styrande organ att aktivt främja supportrarnas sociala och demokratiska funktion genom att stödja skapandet och utvecklingen av supporterförbund och främja dessas delaktighet när det gäller att leda och administrera sporten. Parlamentet anser att initiativet Supporters Direct utgör ett exempel på bästa praxis i den meningen, och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och idrottens styrande organ att främja spridningen av detta initiativ.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en starkare inblandning av icke‑statliga idrottsorganisationer i dialogen mellan medlemsstaterna och kommissionen genom att anordna regeringsmöten med icke-statliga idrottsorganisationer, som minister- eller sportdirektörsmöten eller kommissionens arbetsgruppsmöten.

13. Europaparlamentet välkomnar Frankrikes och Nederländernas memorandum om vitboken om idrott och uppmanar kommissionen att klargöra idrottens ställning i gemenskapsrätten på vissa punkter, exempelvis beträffande lagens sammansättning, spelaragenternas ställning och audiovisuella rättigheter.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den nya strukturerade dialogen fästa särskild uppmärksamhet vid Regionkommittén och beakta dess bidrag på regional och lokal nivå i uppföljningen och genomförandet av de åtgärder som anges i vitboken om idrott.

15. Europaparlamentet uppmanar Uefa och Fifa att i sina stadgar införa rätten att vända sig till vanliga domstolar, men erkänner att principen om självreglering genom nationella myndigheter, ligor och tävlingar stöder och legitimerar strukturen i den europeiska idrottsmodellen och de grundläggande principer som styr organisationen av idrottstävlingar.

16. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att verka för att införa och förstärka självreglerande licenssystem på nationell och europeisk nivå för att förbättra styrelseformerna och skapa lika villkor i fråga om ekonomisk transparens och stabilitet.

Parlamentet rekommenderar att åtgärder vidtas för att uppnå ekonomisk transparens och kostnadskontroll inom den europeiska idrotten i syfte att uppnå inte bara stabilitet utan även lika villkor bland europeiska konkurrenter inom idrottssektorn och därigenom förhindra att ”ekonomisk dopning” styr europeiska idrottsevenemang. Parlamentet erkänner nyttan av att arrangörer av tävlingar på nationell eller europeisk nivå ger licenser åt professionella klubbar som garanterar att dessa klubbar har den struktur som behövs och motsvarar de materiella villkor som krävs för att delta i tävlingar.

17. Europaparlamentet uppmanar de nationella idrottsförbunden i EU och de europeiska idrottsorganisationerna att se till att de licenssystem för idrottsklubbar som de väljer stämmer överens med grundreglerna för ekonomisk transparens, inte är diskriminerande och är förenliga med den inre marknadens grundläggande principer och bestämmelser, i syfte att förhindra snedvridning av konkurrensen. Parlamentet anser att idrottsorganisationerna måste se till att målen för öppenhet och licensiering uppnås och att överträdelser bestraffas.

18. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att anordna en konferens om licenssystem och bästa praxis på området tillsammans med Uefa, EPFL, Fifpro, nationella förbund och nationella fotbollsligor.

Dopning

19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att nå samsyn kring lagstiftningen mot dopningen för att kunna garantera snarlik rättslig behandling i alla medlemsstater och inta gemensamma ståndpunkter gentemot Wada, Unesco och Europarådet. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu har inte undertecknat Unescos konvention mot dopning inom idrotten att göra detta.

20. Europaparlamentet uppmanar unionen att som medlem av Wada bekämpa dopningen genom att i första hand förstärka de nätverk som redan finns och endast i andra hand inrätta nya partnerskap mellan de rättsvårdande myndigheterna, de laboratorier som är ackrediterade av Wada, Europol och Interpol för att utbyta information om nya dopningsmedel och dopningsmetoder snabbt och säkert.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra åtgärderna 4 och 5 i handlingsplanen ”Pierre de Coubertin” för att främja utvecklingen av partnerskap mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, av Wada ackrediterade laboratorier och Interpol, så att information om nya dopningsmedel och dopningsmetoder kan utbytas på ett tidigt stadium och i en säker miljö, och att aktivt underlätta och stödja inrättandet av ett nätverk av nationella antidopningsorganisationer i medlemsstaterna.

22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att behandla handel med illegala dopningmedel på samma sätt som olaglig narkotikahandel och att anpassa sin nationella lagstiftning i detta syfte. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur denna rekommendation kan drivas vidare.

23. Europaparlamentet efterlyser en politik som syftar till att förebygga och bekämpa dopning bland annat genom att alltför tuffa tävlingsprogram som sätter press på idrottsutövarna undviks. Parlamentet understryker att missförhållanden måste beivras genom kontroller, forskning, tester, fortlöpande längdsnittsstudier utförda av oberoende läkare samt genom upplysning tillsammans med förebyggande åtgärder och utbildning. Parlamentet uppmanar proffsklubbarna och indrottsorganisationerna att göra ett frivilligt åtagande om att bekämpa dopning och att med hjälp av interna och externa oberoende kontroller se till att det efterlevs.

24. Europaparlamentet begär att en handlingsplan mot dopning utarbetas inför nästa OS som äger rum i EU (London 2012).

25. Europaparlamentet vill att forskning om dopning ska kunna finansieras via ramprogrammet för forskning och folkhälsoprogrammet.

26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra unga idrottsutövare mer välinformerade och medvetna om dopningsmedel, receptbelagda läkemedel som kan innehålla dopningsmedel samt deras inverkan på hälsan.

Utbildning, ungdomar och hälsa

27. Europaparlamentet betonar idrottens betydelse inom utbildningen eftersom den förmedlar värdena tolerans, ärlighet och respekt för spelregler till ungdomar och förebygger hälsoproblem, särskilt fetma.

28. Europaparlamentet åberopar i detta sammanhang unionens uppgift enligt Lissabonfördraget att skydda särskilt de yngsta idrottsutövarnas fysiska och moraliska integritet.

29. Europaparlamentet välkomnar kommissionens föresats att främja idrott och fysisk aktivitet som viktiga beståndsdelar i en kvalitetspräglad undervisning och som medel för att göra skolor mer attraktiva och höja den akademiska standarden. Parlamentet stöder kommissionens rekommendationer till medlemsstaterna att utarbeta strategier på nationell nivå för att, inom ramen för utbildningsprogrammen, försöka öka och förbättra barns och skolbarns fysiska aktivitet från en mycket låg ålder. Parlamentet betonar vikten av att finansiera motionsverksamhet i skolorna, eftersom den är grundläggande för de allra yngstas psykiska och fysiska utveckling och ett viktigt instrument i arbetet för att trygga både de ungas och de äldres hälsa.

30. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra ytterligare främjande av idrott och fysisk aktivitet, som är viktiga beståndsdelar i en kvalitetshöjning av de nationella utbildningssystemen, och att fullt ut utnyttja de möjligheter som erbjuds via gemenskapsprogram för rörlighet på alla nivåer av utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande.

31. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att erkänna behovet av att sörja för att unga idrottsutövare får möjlighet att gå en annan utbildning samtidigt med idrottskarriären, med särskild hänsyn till utbildning av de yngsta. Här krävs en skärpt övervakning och en regelbunden kontroll av utbildningen för att garantera kvaliteten. Det måste också finnas lokala utbildningscentrum av hög kvalitet för att skydda deras intressen vad gäller välbefinnande, utbildning och yrkesliv.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka det förebyggande hälsoarbetet och hälsokontrollerna för unga idrottare och att se till att alla rättigheter i FN:s konvention om barnets rättigheter respekteras.

33. Europaparlamentet välkomnar kommissionens föresats att införa ett särskilt EU‑märke som ska tilldelas skolor som gör en aktiv insats för att stödja och främja fysisk aktivitet i skolmiljön.

34. Europaparlamentet håller med kommissionen om att investeringar i unga idrottstalanger är avgörande för idrottens långsiktiga utveckling och anser att det ligger en rejäl utmaning för idrottsrörelsen i att få fram lokalt fostrade spelare. Uefas bestämmelse om egna produkter kan tjäna som exempel för andra förbund, ligor och klubbar.

35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna lagligheten i åtgärder som gynnar främjande av spelare som kommit fram genom utbildningsprogram, som exempelvis minimiantalet spelare som är fostrade lokalt, oberoende av vilken nationalitet de har, i de professionella spelartrupperna.

36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa utnyttjande av flickor och pojkar i idrott samt barnhandel genom att garantera en strikt efterlevnad av gällande lagar och bestämmelser. Parlamentet efterlyser ökad säkerhet om rättsläget, framför allt vid tillämpning av ”bestämmelsen om egna produkter”.

37. Europaparlamentet beklagar att medlemsstaternas regeringar säljer ut skolornas lekplatser för bebyggelseändamål. Medlemsstaterna bör uppmuntras att se till att skolbarn har tillräckligt med utrymme för idrott och fysisk aktivitet i skolmiljön. Parlamentet vill att medlemsstaterna underlättar fritt tillträde till alla nationella och internationella tävlingar för personer under 14 år.

38. Eftersom miljö- och hälsoskyddsfrågor kräver ett horisontellt synsätt rekommenderar Europaparlamentet kommissionen att uppmana till att man vid europeiska idrottsevenemang gör reklam för miljö- och hälsoskyddsfrågor. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att främja miljövänlig offentlig upphandling som en del av den politiska dialogen med medlemsstaterna och andra berörda parter.

39. Europaparlamentet erkänner idrottens betydelse som aktivt förebyggande hälsovård och föreslår därför att innehavare av sändningsrättigheter ska främja idrott med detta mål i sikte.

40. Europaparlamentet påpekar att sambandet mellan idrott och hälsa är en viktig angelägenhet. Idrottsorganisationernas respektive idrottsklubbarnas samarbete med sjukförsäkringskassorna och läkarna har därför blivit allt intensivare, vilket skapar ett enormt mervärde för hälsovården och samtidigt leder till kostnadsinbesparingar. Parlamentet anser att barn och ungdomar måste utbildas för att medvetandegöras om vikten av hälsosam mat, med utgångspunkt i förhållandet mellan mat och fysisk motion, genom Europaövergripande evenemang som ”E‑free Food Day”.

41. Europaparlamentet betonar vikten av fysisk träning och idrott för att bekämpa fetma och eliminera ohälsosamma livsstilsvanor, eftersom fysisk aktivitet har en stor positiv inverkan på såväl medborgarnas hälsa som sjukförsäkringskostnaderna. Det är emellertid bekymmersamt att längre arbetstider och de rådande arbetsförhållandena i allmänhet gör att arbetstagarna avstår från att idrotta regelbundet och ägna sig åt idrott mer målmedvetet. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med idrottsförbunden ta fram och utfärda riktlinjer och rekommendationer om fysisk aktivitet före utgången av 2008.

42. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa en ram för anordnande av europeiska skolmästerskap och europeiska universitetsmästerskap för att göra ungdomar förtrogna med en tävlingsinriktad miljö och uppmuntra interkulturell dialog.

Social integration och icke-diskriminering

43. Europaparlamentet understryker att idrott är en av de effektivaste metoderna för social integration och därför bör främjas och stödjas av EU i större utsträckning, t.ex. genom särskilda program för organisatörer av europeiska, nationella och lokala idrottsevenemang. Parlamentet anser att dessa möjligheter bör utökas till i synnerhet organisatörer av idrottsevenemang som främjar integration och involverar personer med funktionshinder. Parlamentet anser att det under Europeiska året för interkulturell dialog 2008 bör ägnas särskild uppmärksamhet åt idrottens roll som den främsta platsen för interkulturell samexistens och som grundbult i dialogen och samarbetet med tredjeländer.

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att betrakta idrott inte bara som ett privilegium för personer utan funktionshinder utan även som ett viktigt redskap för social frigörelse och integration för funktionshindrade. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att stödja konkreta insatser och initiativ som främjar en bättre integration av funktionshindrade i traditionella idrottsgrenar.

45. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att uppmuntra idrottsorganisationerna och medlemsstaterna att anpassa idrotts- och skolinfrastrukturen till funktionshindrades behov, och vill att det ska bli lättare för skolidrottslärare att utbilda sig i sjukgymnastik, så att de kan ta sig an delvis funktionshindrade elever med utgångspunkt i deras funktionshinder.

46. Europaparlamentet välkomnar kommissionens och medlemsstaternas beslut att stödja ytterligare åtgärder för funktionshindrade. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att idrottsutövare med funktionshinder har samma tillgång som personer utan funktionshinder till alla sociala förmåner som är öronmärkta för idrottsutövare.

47. Europaparlamentet välkomnar kommissionens övergripande vitbok om idrott. Parlamentet beklagar dock att jämställdhetsaspekten inte har beaktats i tillräcklig utsträckning, särskilt när det gäller principen om samma lön för samma värde och det faktum att kvinnliga idrottare tjänar mindre än deras manliga motparter.

48. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen uttrycker sin vilja att integrera jämställdhetsfrågor i all sin idrottsrelaterade verksamhet och att särskilt fokusera på tillträdet till idrott för invandrarkvinnor och kvinnor från etniska minoriteter, kvinnors tillgång till beslutsfattande ställningar inom idrott och mediernas täckning av kvinnor inom idrott.

49. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja medieövervakningen av kvinnlig idrott så att kvinnliga rollmodeller kan växa fram och så att könsstereotyper kan undanröjas.

50. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka arbetet med att anpassa idrottsinfrastrukturen till behoven hos funktionshindrade, framför allt barn med funktionshinder, samt hos äldre och kvinnor – med tanke på förlängningen av det yrkesverksamma livet och till idrottens betydelse för den fysiska och psykiska hälsan – så att de får tillgång till idrott, och att dra nytta av bästa praxis på detta område. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka användningen av offentliga medel som avsatts för idrott och att granska att dessa medel fördelats rättvist med sikte på att tillgodose både idrottsmäns och idrottskvinnors behov.

51. Europaparlamentet framhåller idrottens ytterst viktiga roll för social integration av personer med svår bakgrund, särskilt invandrare, och uppmanar därför medlemsstaterna att låta idrottsverksamhet och idrottsprogram ingå i insatser som finansieras via Europeiska socialfonden för att utsatta befolkningsgrupper ska kunna integreras socialt.

52. Europaparlamentet gläds åt att kommissionen erkänner idrottens roll som ett viktigt redskap för integration av invandrare och för social integration i största allmänhet. Parlamentet föreslår att tillgången till idrott och integration i sociala idrottsinfrastrukturer bör betraktas som en indikator för social integration och en faktor som ska beaktas i studier kring social utslagning.

53. Europaparlamentet betonar regionernas och de lokala förvaltningarnas betydelse för att kunna anordna proffs- och breddidrottsevenemang, bygga ut infrastrukturen och främja idrott och en sund livsstil bland EU-medborgarna, framför allt skolungdomarna.

54. Europaparlamentet uppmanar idrottsorganisationerna och medlemsstaterna att vidta strängast möjliga åtgärder för att bekämpa rasism och diskriminering inom idrotten. Idrottsarenan är proffsidrottarens arbetsplats, och parlamentet uppmanar därför kommissionen att garantera en arbetsplats fri från diskriminering.

Idrott och tredjeländer

55. Europaparlamentet vidhåller att utveckling genom idrott aldrig får leda till ”muskelflykt” och uppmanar unionen att ta upp denna fråga i sin politiska dialog och sitt samarbete med partnerländerna.

56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i dialogen och samarbetet med tredjeländer ta upp frågor som internationella spelarövergångar, utnyttjande av minderåriga spelare, dopning, penningtvätt via idrott och säkerhet vid större internationella idrottsevenemang.

57. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla ytterligare mekanismer för mottagning av idrottsutövare från tredjeländer, med respekt för det nyligen framlagda meddelandet om cirkulär migration och rörlighetspartnerskap med tredjeländer samt den strategiska planen för laglig migration från 2005.

58. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina insatser med FN:s, medlemsstaternas, de lokala myndigheternas och de icke-statliga och privata organisationernas befintliga program när de granskar idrotten inom ramen för EU:s utvecklingspolitik.

Polisbevakning av idrottsevenemang

59. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till utbyte av bästa metoder och operativ information om potentiellt farliga supportrar mellan polismyndigheter, supporterinitiativ, lokala antivåldsgrupper, experter och idrottsmyndigheter för att förebygga och bekämpa våld, rasism och främlingsfientlighet vid idrottsevenemang. Parlamentet uppmanar samtliga berörda parter att spela en aktiv roll genom omedelbara och mer drastiska åtgärder mot rasism och våld både på planen och på läktarna och att dra nytta av befintliga erfarenheter på området hos tävlingsarrangörer och klubbar på nationell och europeisk nivå för att offentliga myndigheter och tävlingsarrangörer ska kunna garantera höga minimistandarder i samband med förfarandena och säkerhetsarrangemangen kring matcherna. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag att inrätta en europeisk polisstyrka för idrott, vilket är ett viktigt steg i denna riktning. Parlamentet understryker behovet av att skapa förutsättningar för en mer övergripande ansats, där alla berörda parter bör involveras i en strategi som går ut på att stärka de icke-repressiva aspekterna när utmaningarna ska antas, med tydlig fokus på fostran och träning.

60. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa en underrättelsestyrd strategi för gränsöverskridande polissamarbete när det gäller idrott som bör inbegripa utbyte av information och underrättelseuppgifter mellan säkerhetstjänster, samtidigt som respekt för friheten, de grundläggande rättigheterna och bestämmelserna för uppgiftsskydd måste säkerställas.

61. Europaparlamentet framhåller särskilt den värdefulla erfarenheten av nätverket NFIP (National Football Information Points), som ansvarar för att samordna och underlätta gränsöverskridande utbyte av polisinformation, bland annat om riskvärdering och uppgifter om högrisksupportrar, och handboken för internationellt polissamarbete, som kan få en stor betydelse i en underrättelsestyrd strategi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vid behov utvidga sitt samarbete och vidareutveckla och uppdatera denna ansats.

62. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att förebygga våld i samband med idrottsevenemang och rekommenderar att man utformar åtgärder mot våld inom skolidrotten.

63. Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av licenssystem för klubbar på nationell och europeisk nivå och anser att sådana system också bör omfatta bestämmelser för att förhindra rasism, främlingsfientlighet och våld, skydd av minderåriga och respekt för de grundläggande rättigheterna.

Ekonomiska aspekter

64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa lagstiftning och/eller skärpa befintliga föreskrifter och att lägga stor vikt vid respekten för immateriella rättigheter i samband med marknadskommunikation, varumärken och bilder, beteckningar, medierättigheter och annan ekonomisk nytta som härrör från idrottsevenemang som organisatörerna arrangerar för att skydda idrottsekonomin, samtidigt som man måste respektera rätten till kort rapportering i enlighet med direktivet om audiovisuella medietjänster samt en självbärande och balanserad utveckling inom idrotten, utan att göra avkall på jämvikten mellan en idrottsorganisations legitima intressen och allmänhetens behov av att kunna tillgå och skapa objektiv, informativ och dagsaktuell information i skrift, bild eller tal. Parlamentet betonar att det också är viktigt att mottagarna garanteras möjlighet till tillgång på distans till gränsöverskridande idrottsevenemang inom EU. Medlemsstaterna och kommissionen bör ägna prioriterad uppmärksamhet åt problem som illegal marknadsföring (”ambush marketing”), piratkopiering på Internet och illegal spelverksamhet inom idrott.

65. Europaparlamentet erkänner alla mediers rätt att få tillträde till och rapportera från organiserade idrottsevenemang av allmän betydelse för att kunna tillgodose allmänhetens rätt till nyheter och information. Parlamentet erkänner medlemsstaternas rätt att vidta åtgärder för att skydda rätten till information och garantera allmänheten omfattande tillgång till TV‑sändningar från nationella eller icke-nationella idrottsevenemang av särskild vikt för samhället, exempelvis OS, fotbolls-VM och fotbolls-EM.

66. Europaparlamentet upprepar sitt stöd till medlemsstater som upprättar en förteckning över evenemang som är av särskild vikt för allmänheten och som bör vara fritt tillgängliga i tv enligt artikel 3a i direktivet om audiovisuella medietjänster. Parlamentet fördömer Fifas rättsliga åtgärder i detta sammanhang.

67. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna, de nationella idrottsförbunden och ligaföreningarna att införa kollektiv försäljning av medierättigheter (där så inte redan är fallet) och erkänner, i solidaritetens intresse, vikten av en rättvis fördelning av intäkterna mellan klubbarna, även till de allra minsta, inom och mellan ligorna, samt mellan den professionella idrotten och amatöridrotten, för att undvika en situation där bara de stora klubbarna drar nytta av medierättigheterna.

68. Europaparlamentet välkomnar kommissionens åsikt att kollektiv försäljning av medierättigheter kan vara ett sätt att uppnå större solidaritet inom idrotten och att solidaritetsmekanismer bör inrättas och bibehållas. Parlamentet uppmanar ligor utan sådana mekanismer att införa dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att acceptera kollektiv försäljning av medierättigheter som allmänt förenlig med EU:s konkurrensbestämmelser, alternativt att skapa ett gruppundantag för kollektiv försäljning av medierättigheter på idrottsområdet, för att på så sätt skapa rättssäkerhet både för idrottsevenemangens arrangörer och för investerande medier.

69. Europaparlamentet konstaterar att idrotten måste slå vakt om konkurrenternas beroende av varandra och behovet av oförutsägbara tävlingsresultat, något som skulle kunna göra det motiverat för idrottsorganisationer att tillämpa ett särskilt regelverk på marknaderna för produktion och försäljning av idrottsevenemang. Dessa särdrag är emellertid ingen garanti för att vilken idrottsbaserad ekonomisk verksamhet som helst automatiskt ska kunna undantas från EU:s konkurrensbestämmelser.

70. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare stärka de immateriella rättigheterna inom idrottssektorn och efterlyser konkreta åtgärder som skyddar de immateriella rättigheter som arrangörer av idrottsarrangemang har till resultaten och idrottsevenemanget i stort.

71. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta tillräcklig hänsyn till piratkopiering av idrott i sin strategi för sektorn för online-innehåll och i sin kamp mot piratkopieringen. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stärka idrottssektorns rättigheter inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo) och i dialogen med tredjeländer.

72. Europaparlamentet konstaterar att det ofta råder obalans mellan utbudet av och efterfrågan på biljetter till stora idrottsevenemang, vilket är till nackdel för konsumenterna. Parlamentet betonar att full hänsyn bör tas till konsumenternas intressen när biljettdistributionen organiseras och att en rättvis biljettförsäljning utan diskriminerande inslag bör garanteras på alla nivåer.

73. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en europeisk statistikmetod för att mäta idrottens ekonomiska inverkan som bas för nationalräkenskaper för idrott, vilken med tiden kan leda till ett europeiskt satellitkonto för idrott.

74. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som ett av sina omedelbara projekt genomföra en undersökning för att bedöma idrottens direkta bidrag (mätt i BNP, tillväxt och sysselsättning) och indirekta bidrag (via utbildning, regional utveckling och ökad attraktionskraft för EU) till Lissabonagendan.

75. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer effektivt utnyttja idrottens potential att skapa sysselsättning och gynna ekonomisk tillväxt och återvitalisering, särskilt i områden med sämre förutsättningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och unionen att ge idrotten tillräckligt stöd för detta genom EU:s befintliga finansieringsprogram. Parlamentet framhåller i detta sammanhang den viktiga roll idrotten kan spela för social integration. Parlamentet framhåller att intäkter från medier och andra immateriella rättigheter spelar en viktig roll för att man ska kunna öka utgifterna för återvitalisering och samhällsprojekt.

76. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av kommissionen organisera ett utbyte av bästa praxis mellan medlemsstater och idrottsförbund beträffande anordnandet av stora idrottsevenemang för att främja hållbar ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning.

77. Europaparlamentet föreslår att en effektiv mekanism ska upprättas för att främja gränsöverskridande och interregionalt samarbete i syfte att bättre utnyttja investeringar i infrastruktur som upprättas i samband med idrottsevenemang. Parlamentet föreslår vidare att idrott främjas genom europeiska grupperingar för territoriellt samarbete i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS)[9].

78. Europaparlamentet stöder ökad solidaritet mellan professionell idrott och amatöridrott för att uppmuntra små föreningar, främja skolidrott och utveckla lokal infrastruktur. Parlamentet välkomnar kommissionens erkännande av de särskilda utmaningarna för amatöridrott, icke vinstdrivande idrott och idrott som är beroende av frivilliga insatser, och begär att dessa ska beaktas i samband med alla ekonomiska aspekter av den framtida politiken på idrottsområdet.

79. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att det nuvarande systemet för offentlig finansiering av amatöridrotten genom bidrag från statliga lotterier och licensierade spelbolag som verkar i det allmännas intresse kan finnas kvar, för att amatöridrotten ska få varaktiga källor till finansiering.

80. Europaparlamentet ser fram emot slutsatserna från den oberoende undersökningen om finansieringen av idrott på gräsrotsnivå och idrott för alla i medlemsstaterna både från offentliga och privata källor, och om den inverkan som de pågående förändringarna på området innebär.

81. Europaparlamentet uttrycker sin oro över en eventuell liberalisering av spel‑ och lotterimarknaden. Parlamentet anser det lämpligt att intäkter från sådana lotterier används för allmännyttiga ändamål, bland annat för fortsatt finansiering av professionell idrott och amatöridrott. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta regleringsåtgärder som skyddar idrotten från otillbörlig påverkan från spelverksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en undersökning över vilka effekter en fullständig liberalisering av spel- och lotterimarknaden skulle kunna ha för samhället och idrotten och vilka slags kontrollmekanismer för att skydda konsumenterna som skulle kunna tillämpas.

82. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att skapa en ren spelmarknad för idrott i unionen genom att bekämpa missbruk och korruption och respektera rättigheterna för arrangörer av idrottsevenemang. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med arrangörer av idrottsevenemang och vadslagning undersöka hur en fungerande, rättvis och hållbar ram kan skapas för att man ska kunna se till att all idrott i EU förblir befriad från olaglig vadslagningsverksamhet och allmänhetens förtroende för idrottens integritet bibehålls.

83. Europaparlamentet konstaterar att diskriminerande beskattning i medlemsstaterna som gynnar idrottsmän kan leda till en snedvridning av konkurrensen.

84. Europaparlamentet håller med kommissionen om att befintliga möjligheter till lägre momssatser för idrott bör bibehållas, med tanke på idrottens viktiga roll i samhället och dess starka lokala anknytning.

85. Europaparlamentet uppmuntrar idrottsorganisationer att återinvestera en andel av intäkterna från försäljning av medierättigheter och marknadssatsningar inom en viss idrott, varvid denna återinvestering ska gå direkt till finansiering och stöd till frivillig och icke vinstdrivande verksamhet inom samma idrott.

86. Europaparlamentet anser att det är viktigt att erkänna den särskilda ställning som icke vinstdrivande idrottsorganisationer har och anser att gemenskapslagstiftningen bör ta hänsyn till skillnaden mellan frivilligorganisationer, icke vinstdrivande organisationer och vinstdrivande företag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen kartlägga vilka stora utmaningar som icke vinstdrivande idrottsorganisationer står inför och vilken form av tjänster organisationerna tillhandahåller.

Frågor som rör idrottsutövarnas anställning

87. Europaparlamentet tycker inte att det är önskvärt att professionella idrottsutövare har färre rättigheter än andra kontraktsanställda och anser det därför vara viktigt att de har en lika bred och tydlig uppsättning rättigheter som andra arbetstagare, däribland rätten att välja om man ska omfattas eller inte av kollektivavtal och medlemskap i fackföreningar.

88. Europaparlamentet slår fast att EU:s lagstiftning mot diskriminering är principiellt tillämplig på idrott i Europa och uppmanar kommissionen att se till att eventuella undantag som beror på idrottens särart är lagliga och av begränsad räckvidd. Parlamentet anser att det med tanke på idrottens specifika karaktär finns fall där begränsade och proportionerliga restriktioner i den fria rörligheten kan vara befogade, ändamålsenliga och nödvändiga för att främja idrotten i medlemsstaterna.

89. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa sin nationella lagstiftning för att se till att gemenskapslagstiftningen följs i fråga om alla bestämmelser om spelarövergångar i en europeisk kontext, med vederbörlig hänsyn till idrottens särart och andra grundläggande principer som upprätthållande av kontrakts- och tävlingsstabilitet.

90. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottsorganisationerna att inte införa nya bestämmelser som leder till diskriminering på grund av nationalitet (såsom 6 + 5). Parlamentet stöder en politisk dialog med medlemsstaterna som ett sätt att bekämpa diskriminering inom idrotten via rekommendationer, en strukturerad dialog med idrottens berörda parter och överträdelseförfaranden där detta är lämpligt.

91. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och berörda tillsynsorgan att undersöka anklagelser om korruption och utnyttjande i samband med rekrytering och anställning av idrottsutövare, i synnerhet av minderåriga idrottsutövare från länder utanför unionen.

92. Europaparlamentet tar avstånd från den olagliga verksamheten hos vissa agenter för professionella elitspelare, som har lett till korruption, penningtvätt och utnyttjande av minderåriga spelare och anser att denna verksamhet är skadlig för idrotten i allmänhet. Parlamentet anser att spelaragenternas ekonomiska verklighet gör det nödvändigt för styrande organ på alla nivåer inom idrotten att i samråd med kommissionen förbättra bestämmelserna för spelaragenter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja idrottens styrande organs anstängningar för att skapa regler för spelaragenter, vid behov genom att lägga fram ett förslag till direktiv om spelaragenter. Parlamentet stöder offentlig-privata partnerskap mellan organisationer som företräder idrottsintressen och korruptionsbekämpande myndigheter som får i uppgift att bistå vid utarbetandet av effektiva förebyggande och repressiva strategier för att motverka sådan korruption.

93. Europaparlamentet noterar att erkännandet av spelaragenternas yrkeskvalifikationer regleras av direktiv 2005/36/EG[10], där det fastställs att yrket omfattas av nationell lagstiftning.

94. Europaparlamentet framhåller att invandringslagstiftningen alltid måste efterlevas i samband med värvning av unga utländska talanger och uppmanar kommissionen att ta tag i problemet med barnhandel inom ramen för rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel och/eller vid genomförandet av rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet.

95. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottsorganisationerna att samarbeta för att skydda unga människors psykiska och fysiska hälsa genom att sprida information om gällande lagstiftning, införa sjukförsäkring för professionella idrottsutövare, fastställa miniminormer och utbyta bästa praxis.

96. Europaparlamentet uppmanar idrottens styrande organ och klubbarna att engagera sig i kampen mot människohandel genom att

– underteckna en europeisk stadga för solidaritet inom idrotten, där varje undertecknare åtar sig att respektera god praxis för upptäckt, värvning och mottagande av unga utländska idrottsutövare,

– inrätta en solidaritetsfond som ska finansiera förebyggande program i de länder som är mest drabbade av människohandel,

– se över artikel 19 i Fifas regelverk för spelares status och övergång med hänsyn till skyddet av minderåriga.

97. Europaparlamentet välkomnar kommissionens uppmuntran av att europeiska kommittéer för den sociala dialogen inom idrottssektorn inrättas. Samtidigt stöder parlamentet både arbetsgivare och arbetstagare i sektorn och uppmanar kommissionen att fortsätta sin öppna dialog kring denna fråga med alla idrottsorganisationer.

98. Europaparlamentet betonar värdet av den sociala dialog som kommissionen för fram och ser den som en värdefull plattform för att främja sociala samråd och stabila relationer mellan arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter och skapa rättssäkerhet och kontraktsstabilitet inom idrotten. Därför välkomnar parlamentet att EPFL och Fifpro, som erkänner varandra som arbetsmarknadsparter, gemensamt har vänt sig till kommissionen och krävt ett formellt inrättande av en kommitté för EU:s sociala dialog inom proffsfotbollen där klubbarna och Uefa deltar som jämbördiga partner.

99. Europaparlamentet anser att spelaragenter bör inneha en roll i en förstärkt social dialog inom idrotten, som i kombination med bättre styrelseformer och ett licenssystem för agenter också skulle förhindra ett oriktigt handlande från agenternas sida.

EU-finansiering av idrott

100.    Europaparlamentet vill se en särskild budgetpost för pilotprojekt inom idrott i 2009 års budget. Eftersom artikel 149 i Lissabonfördraget föreskriver stimulansåtgärder på idrottsområdet och eftersom ett särskilt program för EU-finansiering av idrott inte skulle vara igång före 2011, förutsatt att Lissabonfördraget ratificeras av de 27 medlemsstaterna, anser parlamentet det nödvändigt att programmet förbereds genom förberedande åtgärder från och med 2009.

101.    Parlamentet begär att man inleder genomförandeprocessen för de olika åtgärder som nämns i handlingsplanen ”Pierre de Coubertin”.

102.    Europaparlamentet välkomnar tanken på ett idrottspolitiskt program för EU baserat på bestämmelserna i Lissabonfördraget, och ser fram emot kommissionens förslag.

103.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra igång förberedande insatser inom social integration och idrott, med tyngdpunkten på projekt med ett uppenbart europeiskt mervärde, och att stödja projekt som förverkligar denna målsättning, exempelvis initiativet Special Olympics Unified Sports. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna en del av eventuellt framtida förberedelsearbete på idrottsområdet åt frågan om att tillvarata minderårigas intressen.

104.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att titta på möjligheten att inrätta stödprogram för elever med särskilda fysiska anlag.

105.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att finansiera idrottsinfrastruktur och idrottsprojekt genom Europeiska regionala utvecklingsfonden som en del av deras strategier för hållbar utveckling, och se till att nya finansieringsinstrument (däribland Jeremie och Jessica) används.

106.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera idrotten ordentligt i EU:s befintliga strategier och finansieringsprogram och att flera gånger varje år rapportera om hur detta arbete fortskrider.

0

0        0

107.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till de europeiska, internationella och nationella idrottsförbunden samt de nationella ligorna och tävlingarna.

• [1]  EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
• [2]  EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
• [3]  EGT C 200, 30.6.1997, s. 252.
• [4]  EUT C 68 E, 18.3.2004, s. 605.
• [5]  P6_TA(2007)0100,
• [6]  P6_TA(2007)0503.
• [7]  EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 590.
• [8]  EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 143.
• [9]  EUT L 210, 31.7.2006, s. 19.
• [10]  EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.

MOTIVERING

A. Idrottens roll i samhället

Idrotten är en viktig tillgång och en social företeelse. För ett stort antal personer är idrotten till och med en av de viktigaste fritidssysselsättningarna, vare sig de deltar i idrottsevenemang eller nöjer sig med att följa dem.

Fördelarna med idrotten, bland annat värden som ansvar, solidaritet, tolerans, fair‑play, laganda och respekt för andra, kan direkt överföras till vårt dagliga liv. Idrotten uppmuntrar Europeiska unionens medborgare att aktivt delta i samhället och bidrar till att främja ett aktivt medborgarskap.

Bristande fysisk aktivitet har dessutom en negativ inverkan på EU‑medborgarnas hälsa eftersom det bidrar till övervikt, fetma och en rad kroniska sjukdomar som hjärt‑kärlsjukdomar och diabetes. En annan negativ konsekvens är att det belastar medlemsstaternas vårdbudget och ekonomi.

Eftersom gemenskapens regelverk i dag gäller – och ska tillämpas – på idrotten ska samtliga förbunds stadgar uppfylla gemenskapsrätten. EU:s politik på flera områden har redan i dag en stor och ständigt växande inverkan på ett stort antal idrottsområden. Eftersom kommissionen uppmanats att föreslå nya åtgärder på idrottsområdet bör det nya ändrade fördraget innehålla de förutsättningar som krävs för att institutionen ska kunna genomföra uppdraget. Samtliga åtgärder som kommissionen föreslår ska självfallet bygga på en social dialog med berörda parter.

I en handlingsplan med titeln ”Pierre de Coubertin”, som för tankarna till den franske baron som bidrog till att de olympiska spelen återupptogs, till fair‑play och till fred och folkens försoning, sammanställs för närvarande konkreta förslag på åtgärder på gemenskapsnivå. Pierre de Coubertin underströk att ”idrott är en del av varje mans och kvinnas gemensamma arv och kan inte på något sätt ersättas”. Handlingsplanen innehåller 53 konkreta åtgärder som kommissionen kommer att genomföra eller stödja.

EU‑medborgarnas deltagande i idrottsaktiviteter

Samtliga EU‑medborgare ska ha tillgång till idrott oavsett kön, ras, ålder, funktionshinder, religion eller tro, sexuell läggning och social eller ekonomisk bakgrund.

Erkännande av amatöridrotten, som bedrivs av idrottsklubbar utan vinstsyfte, uppmuntrar till ett aktivt medborgarskap. Även om amatöridrotten utvecklas huvudsakligen i skolor och på universitet bygger dess utvidgning också på vissa idrottsklubbar. Vi tillmäter den därför även ett pedagogiskt värde. Det är också anledningen till att medlemsstaterna bör försöka ta fram finansiering åt de universitetsinstitutioner som specialiserat sig på idrottsyrken, så att särskilda forskningsprogram inom detta område kan utarbetas och bidra till bättre kunskaper om idrotten.

Staten ska däremot inte finansiera professionell idrott utan enbart fastställa reglerna och se till att de genomförs och efterlevs korrekt. Staten bör även införa ekonomiska incitament och skapa de förutsättningar som krävs för att göra det möjligt för ”industrin som producerar idrottsevenemang” att expandera, dock fortfarande inom ramen för en fri marknadsekonomi.

Man bör även särskilt uppmärksamma professionella idrottsutövare som definitivt har en påfrestande tillvaro och vars karriär är relativt kort. Deras krävande träningsprogram genomförs i hög takt, vilket ofta får negativa konsekvenser för hälsan. Det får inte glömmas bort.

Våld vid idrottsevenemang samt dopning

Förebyggande och bekämpning av våld, rasism och främlingsfientlighet vid idrottsevenemang hör till medlemsstaternas ansvar. Utbyte av bästa praxis och användbar information om potentiellt farliga supportrar mellan polismyndigheterna och idrottsmyndigheterna skulle också innebära ett stort steg när det gäller att genomföra målsättningen.

Det hårda tävlingsklimatet kräver mycket stor ansträngning och disciplin, vilket ibland leder till dopning som undergräver principen om öppen och rättvis tävlan. På EU‑nivå bör kampen mot dopningen innefatta åtgärder för att lagen ska efterlevas men också arbete med hälsa och förebyggande. När det gäller kampen mot dopning bör vi stödja kommissionens rekommendation att behandla handel med illegala dopningsmedel på samma sätt som olaglig narkotikahandel. Medlemsstaterna bör dessutom åstadkomma bättre information och bättre utbildning av unga idrottsutövare när det gäller dopningsmedel och receptbelagda läkemedel som kan innehålla sådana ämnen, samt hur dessa påverkar hälsan.

Det är avslutningsvis lämpligt att särskilt uppmärksamma kvinnors roll inom idrotten. Frågorna om jämställdhet mellan könen bör införlivas i samtliga idrottsaktiviteter, och det innebär att man särskilt betonar tillträde till idrott för invandrarkvinnor och kvinnor från etniska minoriteter, kvinnors tillgång till beslutsfattande ställningar inom idrott och mediernas rapportering av kvinnor inom idrott. Dessa frågor har också en avgörande betydelse när det gäller funktionshindrades tillgång till all idrottsverksamhet. Medlemsstaterna bör skydda sårbara grupper, såsom funktionshindrade personer, och underlätta för dem att få tillgång till idrottsverksamhet genom att sörja för att lämplig infrastruktur inrättas.

B. Idrottens ekonomiska aspekter

Idrotten är ett område som utvecklas snabbt och som kan bidra till att uppnå Lissabonmålsättningarna om tillväxt och skapande av sysselsättning. En undersökning som presenterades under det österrikiska ordförandeskapet 2006 visade att idrotten skapade ett mervärde på 407 miljarder euro under 2004, eller 3,7 procent av EU:s BNP, samt sysselsättning för 15 miljoner människor eller 5,4 procent av arbetskraften.

Avsaknaden av en tydlig definition av begreppet idrott i de 27 medlemsstaterna har emellertid också skapat tomrum på det ekonomiska planet. Medlemsstaterna har inte beslutat om idrotten ska betraktas som en tjänst av allmänt intresse, något som skulle möjliggöra vissa ekonomiska fördelar, exempelvis skattelättnader.

Utarbetandet av en europeisk statistikmetod för att mäta idrottens ekonomiska inverkan som grund för nationell statistik skulle med tiden kunna leda till ett europeiskt satellitkonto för idrott. En sådan metod skulle hjälpa oss att se vilka olika sektorer som påverkas av idrotten, exempelvis turism, byggnadsindustri och sysselsättning.

Idrottsorganisationerna har ett antal inkomstkällor, exempelvis avgifter från medlemmar och försäljning av biljetter, reklam och sponsring, audiovisuella rättigheter, omfördelning av inkomster inom idrottsföreningarna, försäljning av kringprodukter, offentligt stöd, etc. Hasardspel är emellertid också en viktig inkomstkälla, särskilt när det gäller amatöridrott. Det är också viktigt att upprätthålla det statliga monopolet på detta område om man vill vara säker på att idrott och kultur ska erhålla finansiering.

En annan ekonomisk utmaning som vi bör undersöka är icke vinstdrivande idrottsorganisationer och de viktigaste tjänster dessa erbjuder. Kommissionen har åtagit sig att tillsammans med medlemsstaterna identifiera dessa organisationers huvudsakliga problem, eftersom idrott i allt större utsträckning utövas individuellt, snarare än kollektivt i organiserad form, vilket medför att antalet frivilliga i amatöridrottsklubbarna minskar.

C. Organisationen av idrott

Den politiska debatten om idrotten i Europa fäster ofta stor betydelse vid den ”europeiska idrottsmodellen”. Den ekonomiska och sociala utveckling som är gemensam för flertalet medlemsstater, exempelvis den ökande kommersialiseringen, svårigheterna med offentlig finansiering, det ökande antalet utövare och det minskande antalet frivilliga, har skapat nya utmaningar för organisationen av idrotten i Europa.

Den europeiska idrottens särart kan ses på två sätt: a) särarten i idrottsverksamhet och idrottsregler, och b) särarten i idrottsstrukturen (idrottsorganisationernas självständighet och mångfald, den nationella organisationen av idrott och principen om ett enda förbund per idrottsgren, etc.).

Organiserandet av idrotten och tävlingar på nationell nivå ingår i ett historiskt och kulturellt sammanhang kring begreppet europeisk idrott och det överensstämmer med EU‑medborgarnas önskemål. Nationella lag spelar framför allt en grundläggande roll, inte bara när det gäller identitet utan även för att garantera solidaritet med massidrotten.

På grund av den organiserade idrottens själva natur är de europeiska idrottsstrukturerna i allmänhet mindre välutvecklade än idrottsstrukturer på nationell och internationell nivå, och den europeiska idrotten är utformad enligt kontinentala system i stället för utifrån en union med 27 medlemsländer.

Europeiska unionen tillerkänner dessutom idrottsorganisationerna och representativa idrottsstrukturer (exempelvis ligorna) självständighet. Det måste ändå finnas ett minimum av regler på EU‑nivå om man vill att sådana organisationer samordnas bättre och effektivare.

Kommissionen har på nytt bekräftat att den accepterar begränsade och proportionella restriktioner för principen om fri rörlighet, bland annat när det gäller a) rätten att välja ut friidrottare från det egna landet till landslagstävlingar, b) nödvändigheten att begränsa antalet deltagare från tredjeland i en tävling, och c) fastställandet av tidsfrister för spelarövergångar i lagidrotter.

Spelaragenter

Utvecklingen av en verklig europeisk marknad för spelare och idrottsutövare liksom höjda löner inom vissa idrotter har lett till att spelaragenter har blivit mer verksamma. Deras tjänster används även för att förhandla fram och underteckna kontrakt. Idrottens starka internationalisering har emellertid lett till en gränsöverskridande korruption inom denna sektor och de europeiska korruptionsproblemen måste lösas på gemenskapsnivå. Eftersom de negativa aspekterna av idrotten är mindre än fördelarna, måste vi gemensamt bemöta dessa och framhålla idrottens mervärde.

Medierna

Även om TV‑rättigheterna har blivit den främsta inkomstkällan för den professionella idrotten i Europa står samtidigt medierättigheterna för en betydande del av innehållet för många medieoperatörer.

Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att komma överens om en gemensam praxis när det gäller överlåtelse av medierättigheter så att de stora klubbarna inte ensamma kan dra nytta av det. Parlamentet erkänner betydelsen av en rättvis fördelning av inkomsterna mellan klubbarna, även de allra minsta, liksom mellan professionell idrott och amatöridrott. Den centraliserade försäljningen av rättigheter kan för övrigt vara viktig för fördelningen av inkomster och kan därför utgöra ett instrument för att åstadkomma större solidaritet inom idrotten.

YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor (27.3.2008)

till utskottet för kultur och utbildning

över kommissionens vitbok om idrott
(2007/2261(INI))

Föredragande: Eoin Ryan

FÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet ställer sig bakom kommissionens slutsatser, särskilt att idrott är en snabbt växande sektor med underskattad makroekonomisk betydelse som kan bidra till Lissabonmålen om tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Parlamentet understryker idrottens stora inflytande på annan ekonomisk och social verksamhet.

2.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om idrottens ekonomiska dimension och hänvisar i detta sammanhang också till idrottens stora sociala och samhälleliga betydelse. Parlamentet konstaterar att ekonomisk framgång och sportsmannaanda är väl förenliga och ömsesidigt främjande, och inser att det finns en koppling mellan idrottens ekonomiska värde å ena sidan och licenser och skydd av immateriella rättigheter å den andra.

3.  Europaparlamentet begär dessutom att man gör en lämplig bedömning av den roll som idrotten spelar i det europeiska samhället på grund av sin grundläggande betydelse för hälsa, uppfostran, utbildning, social integration och kultur. Parlamentet lyfter i detta sammanhang särskilt fram det frivilliga arbete som utförs på detta område och betonar dess avgörande bidrag till den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

4.  Europaparlamentet framhåller att den europeiska idrottsekonomin förändras snabbt och i allt högre grad handlar om att investera i och utveckla innovativa idrottsevenemang genom digital teknik. Det är viktigt att förhindra en urholkning av immateriella rättigheter och goodwill, minimera pirattillverkningen och minska utrymmet för olaglig verksamhet på Internet.

5.  Europaparlamentet erkänner och respekterar EG-domstolens rättspraxis för tillämpningen av EU:s bestämmelser om konkurrens och fri rörlighet på idrottens ekonomiska aspekter. Parlamentet understryker att affärsavtal som rör immateriella rättigheter med idrottsanknytning (inklusive de som avser försäljning av teverättigheter och rättigheter för nya medier för en viss idrott) alltid måste överensstämma till fullo med EG:s konkurrenslagstiftning och förhandlas och slutföras under insyn. Parlamentet menar mot denna bakgrund att sändningar från idrottsevenemang bör vara tillgängliga för så många människor som möjligt, via så många medier och plattformar som möjligt, inklusive via fri television i enlighet med artikel 3j i direktiv 89/552/EEG (direktivet om audiovisuella medietjänster[1]).

6.  Europaparlamentet konstaterar att det är svårt att skilja frågor som rör konkurrenslagstiftningen från rena idrottsfrågor, varför en bedömning från fall till fall ibland måste göras. Parlamentet är därför motståndare till alla former av gruppundantag för idrott från EG:s konkurrenslagstiftning och uppmanar vidare kommissionen att erkänna att EG:s konkurrenslagstiftning bara är relevant för idrottsorganisationernas ekonomiska verksamhet.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka stödet till projekt med idrottsanknytning inom befintliga program samt att skapa nya finansieringsinstrument för frågor med idrottsanknytning.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar idrottsorganisationer att återinvestera en andel av intäkterna från försäljning av medierättigheter och marknadssatsningar inom en viss idrott, varvid denna återinvestering ska gå direkt till finansiering och stöd till frivillig och icke vinstdrivande verksamhet inom samma idrott.

9.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens erkännande av de särskilda utmaningarna för amatöridrott, icke vinstdrivande idrott och idrott som är beroende av frivilliga insatser, och begär att dessa ska beaktas i samband med alla ekonomiska aspekter av den framtida politiken på idrottsområdet.

10. Europaparlamentet konstaterar att kommissionen förstår betydelsen av offentligt stöd till gräsrotsidrott och idrott för alla och uppmanar därför kommissionen att utarbeta tydliga riktlinjer för tillämpningen av EG:s konkurrenslagstiftning och lagstiftning för den inre marknaden (som regler för statligt stöd), varvid hänsyn bör tas till idrottens egenart, och ange vilken typ av offentlig finansiering som kan stödjas för att den sociala, kulturella och fostrande roll som idrotten spelar ska kunna uppfyllas. Parlamentet uppmanar också kommissionen att utreda möjligheterna att främja idrott genom pågående europeiska stödprogram. Parlamentet konstaterar vidare att skyddet och främjandet av idrott är förankrade i grundlagen i vissa medlemsstater, vilket leder till kravet på att säkerställa idrottens operativa genomförbarhet.

11. Europaparlamentet påpekar att sambandet mellan idrott och hälsa är en viktig angelägenhet. Idrottsorganisationernas respektive idrottsklubbarnas samarbete med sjukförsäkringskassorna och läkarna har därför blivit allt intensivare, vilket skapar ett enormt mervärde för hälsovården och samtidigt leder till kostnadsinbesparingar.

12. Europaparlamentet konstaterar att EU-institutionerna inte har någon rättslig skyldighet att erkänna idrottens särart när de tillämpar bestämmelserna i fördraget och att domstolarnas olika avgöranden därför hotar själva särartstanken.

13. I syfte att säkra finansieringen av icke-professionell idrott uppmanar Europaparlamentet kommissionen att acceptera det nuvarande systemet, där icke-professionell idrott får offentlig finansiering genom bidrag från statliga lotterier och andra organisationer som med nationellt tillstånd driver hasardspel för allmänheten.

14. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att bevara de nuvarande möjligheterna till momsreduktion och uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att skapa fler ekonomiska incitament för idrott.

15. Europaparlamentet konstaterar att diskriminerande beskattning i medlemsstaterna som gynnar idrottsmän kan leda till en snedvridning av konkurrensen.

16. Europaparlamentets konstaterar att färska domar i EG-domstolen, framför allt domen i målet Meca-Medina[2], allvarligt har undergrävt idrottsregler som är utformade för att garantera rent spel och öppen tävlan.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fundera över hur artikel 149 i EG‑fördraget, såsom ändrad genom Lissabonfördraget, skulle kunna bidra till ett tydligare och mer konsekvent erkännande av idrottens särart, med stöd från EG‑domstolen.

18. Europaparlamentet betonar vikten av att finansiera motionsverksamhet i skolorna, eftersom den är grundläggande för de allra yngstas psykiska och fysiska utveckling och ett viktigt instrument i arbetet för att trygga både de ungas och de äldres hälsa.

19. Europaparlamentet förkastar tanken på att inrätta en europeisk idrottsmyndighet, eftersom egenansvaret hos det enorma antalet olika former av idrottsorganisationer på EU-nivå inte får raseras.

20. Europaparlamentet ställer sig positivt till de licenssystem för fotbollsklubbar som infördes 2004 och som skapar en jämnare konkurrens och stabilare ekonomi för klubbarna. Parlamentet vill att sådana system ska fortsätta utvecklas och genomföras inom andra idrotter för att främja bästa praxis och goda styrelseformer på idrottsområdet i enlighet med EU-lagstiftningen.

21. Europaparlamentet upprepar sin tidigare uppmaning till kommissionen (rörande fotboll) att vidta åtgärder när det gäller vadslagning och idrott. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med idrotts- och vadslagningsarrangörer undersöka hur man ska kunna skapa en fungerande, rättvis och hållbar ram för att se till att hålla all idrott inom EU fri från skadliga företeelser såsom olaglig vadslagning och bibehålla den europeiska idrottspublikens förtroende. Parlamentet konstaterar att statliga spelmonopol kan stå i strid med EU:s lagstiftning och uppmanar kommissionen att genomföra den europeiska inre marknaden för idrottsvadslagning på Internet och lägga fram förslag om lämpliga åtgärder på detta område.

22. Europaparlamentet anser att idrotten kan stödjas effektivt också utan statliga spelmonopol.

23. Europaparlamentet är bekymrat över att kopplingen mellan idrott och alkohol blir vanligare i reklam som är riktad till unga människor. Även om det står idrottsorganisationerna fritt att använda sig av annonsörer och sponsorer från alla näringsgrenar, rekommenderar parlamentet att särskild hänsyn tas i fråga om idrottsreklam som är riktad till unga.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	26.3.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	39 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Mariela Velichkova Baeva, Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Slavi Binev, Sebastian Valentin Bodu, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Manuel António dos Santos, Jonathan Evans, Elisa Ferreira, José Manuel García-Margallo y Marfil, Jean-Paul Gauzès, Robert Goebbels, Donata Gottardi, Benoît Hamon, Gunnar Hökmark, Karsten Friedrich Hoppenstedt, Sophia in ‘t Veld, Othmar Karas, Wolf Klinz, Christoph Konrad, Guntars Krasts, Astrid Lulling, Gay Mitchell, John Purvis, Alexander Radwan, Eoin Ryan, Olle Schmidt, Peter Skinner, Ieke van den Burg, Cornelis Visser
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Valdis Dombrovskis, Harald Ettl, Vladimír Maňka, Thomas Mann, Janusz Onyszkiewicz, Bilyana Ilieva Raeva, Andreas Schwab, Donato Tommaso Veraldi, Kristian Vigenin

• [1]  EGT L 298, 17.10.1989, s. 23.
• [2]  Mål C-519/04 P, Meca-Medina och Majcen mot kommissionen [2006] REG I-6991.

YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (29.2.2008)

till utskottet för kultur och utbildning

om vitboken om idrott
(2007/2261(INI))

Föredragande: Emine Bozkurt

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sitt resolutionsförslag:

–    med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung[1], i vilket alla former av rasdiskriminering förbjuds inom arbetslivet, utbildning, social trygghet, hälsovård och tillgång till varor och tjänster,

–    med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling[2],

–    med beaktande av sin förklaring av den 14 mars 2006 om bekämpning av rasism inom fotbollen[3], och av följande skäl:

A.  Idrotten spelar en mycket viktig roll för social delaktighet, integration, lika möjligheter, interkulturell dialog och främjande av frivilligt arbete och måste vara fri från diskriminering och alla uttryck för rasism, våld, främlingsfientlighet och intolerans.

B.   Idrottsutövare med funktionshinder får inte diskrimineras i förhållande till personer utan funktionshinder när det gäller sociala förmåner enligt medlemsstaternas rättssystem.

1.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa subsidiaritetsprincipen på detta område.

2.   Europaparlamentet ber kommissionen att visa vederbörlig respekt för idrottens egenart och med medverkan av alla relevanta intressenter och inom ramen för en gemensam interinstitutionell dialog skapa ett tydligare rättsläge med hjälp av tydliga riktlinjer för hur EG‑rätten ska tillämpas på idrott i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa subsidiaritetsprincipen på detta område.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beställa en studie om räckvidden på den del av EG-rätten som är tillämplig på idrott i EU, inklusive arbetsmarknadsregler och regler för socialt skydd. Särskild tonvikt bör läggas vid spelarövergångar.

4.   Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att betrakta förebyggande åtgärder och bekämpande av dopning som en viktig fråga. Det behövs en politik som syftar till att förebygga och bekämpa dopning på internationell nivå och oegentligheter måste bekämpas genom kontroller, forskning, testning och långsiktig övervakning av oberoende läkare, i kombination med förebyggande åtgärder och utbildning.

5.   Europaparlamentet vill framhålla att EU:s lagstiftning om förbud mot alla former av diskriminering är tillämplig på både professionell idrott och amatöridrott i EU och uppmanar alla medlemsstater och kommissionen att införliva och genomföra direktiven 2000/78/EG och 2000/43/EG på ett verkningsfullt sätt. Vidare framhåller parlamentet att idrotten har en social funktion och kan betraktas som ett bra sätt att främja sammanhållning, social integration och kulturell förståelse mellan människor med olika kön, ras och trostillhörighet samtidigt som man bekämpar diskriminering, intolerans, rasism och våld.

6.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål inleda en dialog med idrottsorganisationerna i syfte att nå en gångbar överenskommelse om att förbättra unga människors idrottsutbildning och använda lokalt förankrade spelare.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera att avvikelser som beror på idrottens egenart är lagliga och har en begränsad räckvidd.

8.   Europaparlamentet begär att kommissionen garanterar fri rörlighet inte bara för professionella idrottsutövare utan även för tränare och medhjälpare, i linje med EG‑domstolens rättspraxis och gemenskapslagstiftningen. Samtidigt förstår parlamentet att det finns en önskan om att skapa jämvikt mellan principen om fri rörlighet och nationella idrottsföreningars behov av fler lokalt förankrade spelare. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att inte bara investera i idrottsutövarnas idrottsprestationer, utan också i deras yrkesutbildning samt att på grundval av de gemensamma referensnivåer som fastställs genom den europeiska referensramen för kvalifikationer förbättra det ömsesidiga erkännandet inom EU av kvalifikationer som har erhållits inom ramen för idrottsverksamhet. Detta bör ske genom att man inför en europeisk certifiering av idrottsagenter så att de kan underkastas tillsyn, något som kommer att bidra till att de på lång sikt vinner tillträde till arbetsmarknaden samt till den sociala sammanhållningen i Europa. Parlamentet understryker behovet av att tillhandahålla utbildning för alla idrottsutövare, så att de kan integreras på arbetsmarknaden igen när deras idrottskarriärer är över.

9.   Europaparlamentet anser att idrotten är en sektor som skapar arbetstillfällen och bidrar till ekonomisk tillväxt och ny livskraft, i synnerhet i missgynnade regioner, och att andra sektorer är kopplade till den, till exempel utbildning, sjukvård och medier samt tillverkning och marknadsföring av specialutrustning och ‑produkter.

10. Europaparlamentet är medvetet om idrottens sociala och utbildningsmässiga dimension och uppmanar medlemsstaterna att vidta alla erforderliga åtgärder för att se till att de idrottsutövare som så vill kan genomgå yrkesutbildning när deras karriärer är över i syfte att ställa sin erfarenhet och kunskap till unga idrottsutövares förfogande.

11. Europaparlamentet betraktar idrottsföreningar och ‑arenor som professionella idrottsutövares arbetsplatser. Idrottsföreningarna uppmanas att göra mer för att träna, uppmuntra och anställa sina egna unga idrottsutövare. Dessutom uppmanas yrkesorganisationer och föreningar på idrottsområdet att lansera kampanjer för att ta itu med alla former av diskriminering, rasism och främlingsfientlighet såväl på som utanför arenorna före och under deltagande i idrottsaktiviteter och under och efter idrottsmatcher. Vidare begär parlamentet att det offentliggörs årliga rapporter om framstegen på detta område och uppmanar medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att säkerställa att personer med funktionshinder har tillgång till idrottsplatser och idrottsanläggningar.

12. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att unga idrottsutövare från början får full utbildning i både idrott och akademiska ämnen, eftersom detta gör att professionella idrottsutövare kan komma tillbaka in på arbetsmarknaden när deras idrottskarriärer är över.

13. Europaparlamentet stöder ökad solidaritet mellan professionell idrott och amatöridrott för att uppmuntra små föreningar, främja skolidrott och utveckla lokal infrastruktur.

14. Europaparlamentet tycker inte att det är önskvärt att professionella idrottsutövare har färre rättigheter än andra kontraktsanställda, utan anser att det är viktigt att de har en bred och tydlig uppsättning rättigheter i egenskap av arbetstagare, däribland rätten att välja om man ska omfattas eller inte av kollektivavtal och medlemskap i fackföreningar.

15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och berörda tillsynsorgan att undersöka anklagelser om korruption och utnyttjande i samband med rekrytering och anställning av idrottsutövare, i synnerhet av minderåriga idrottsutövare från länder utanför EU.

16. Europaparlamentet rekommenderar att de specifika föreningarna för de olika kategorier av personer som är verksamma inom idrotten (spelare, tränare eller coacher, domare m.fl.) är vederbörligt representerade i internationella och nationella förbunds beslutsfattande organ.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att idrottsutövare med funktionshinder har samma tillgång som personer utan funktionshinder till alla sociala förmåner som är öronmärkta för idrottsutövare.

18. Europaparlamentet anser att idrotten, inbegripet den professionella idrotten, är ett viktigt redskap för att främja laganda, rättvisa, ansvarskänsla, social och kulturell integration och främja tillväxt och skapa arbetstillfällen, lokal och regional utveckling, förnyelse av städer och landsbygdsutveckling. Den är också viktig för främjandet av värden såsom solidaritet, tolerans och rättvis konkurrens och för bekämpandet av fetma och övervikt och bidrar på ett betydande sätt till att förmedla grundläggande sociala, fostrande och kulturella värden. Parlamentet begär också att föreningarna engagerar sig mer i bekämpandet av dopning, brottslighet och korruption.

19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med idrottsakademier i syfte att tillhandahålla en heltäckande kvalitetsutbildning, så att idrottsutövare får erforderlig behörighet för gymnasie- och universitetsstudier och kan komma in på arbetsmarknaden.

20. Europaparlamentet föreslår att tillgången till idrott och integration i sociala idrottsinfrastrukturer bör betraktas som en indikator för social integration och en faktor som ska beaktas i studier kring social utslagning.

21. Europaparlamentet betonar vikten av fysisk träning och idrott för att bekämpa fetma och eliminera ohälsosamma livsstilsvanor, eftersom fysisk aktivitet har en stor positiv inverkan på såväl medborgarnas hälsa som sjukförsäkringskostnaderna. Det är emellertid bekymmersamt att längre arbetstider och de rådande arbetsförhållandena i allmänhet gör att arbetstagarna avstår från att idrotta regelbundet och ägna sig åt idrott mer målmedvetet.

22. Europaparlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna med beaktande av subsidiaritetsprincipen prioriterar godkännandet och finansieringen av projektförslag som kopplar samman social integration med idrott inom ramen för befintliga budgetar och program på såväl EU‑nivå som nationell nivå. Parlamentet stöder kommissionens avsikt att integrera idrotten i olika handlingsprogram.

23. Europaparlamentet framhåller vikten av att uppmuntra människor att idrotta genom att garantera tillgång till idrott och lika möjligheter för alla och investera i utbildning av lärare och idrottstränare och i fler offentliga idrottsanläggningar. Parlamentet kräver också att erforderligt stöd tillhandahålls för att funktionshindrade personers tillgång till idrott.

24. Europaparlamentet anser att idrott och fysisk fostran är centrala inslag i utbildning av hög kvalitet.

25. Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen i sin vitbok betecknar ideella idrottsaktiviteter som sociala tjänster av allmänt intresse. Kommissionen uppmanas att behandla idrotten därefter.

26. Europaparlamentet vill framhålla amatöridrotten, som ofta glöms bort. Det behövs ökat ekonomiskt stöd, bättre arbetsvillkor och andra incitament och förmåner till amatöridrotten, däribland till ideella föreningar och de idrottare, tränare eller coacher och domare som är amatörer och volontärer.

27. Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för styrande idrottsorgan som investerar i utbildning av unga spelare och betonar vikten av att det i varje klubblag finns ett lägsta antal lokalt tränade spelare, oavsett nationalitet.

28. Europaparlamentet stöder kommissionens rekommendationer till medlemsstaterna att utarbeta strategier på nationell nivå för att, inom ramen för utbildningsprogrammen, försöka öka och förbättra barns och skolbarns fysiska aktivitet från en mycket låg ålder.

29. Europaparlamentet är medvetet om kopplingen mellan idrottens kommersiella och sociala roll. Investeringar i främjandet av ungdomens utveckling, gräsrotsutbildning, anläggningar och lokalsamhällesbaserade program är därför till stor del beroende av att den professionella idrotten genererar och återinvesterar medieintäkter och av att immaterialrättslagstiftningen verkligen tillämpas i samband med idrottssändningar.

30. Europaparlamentet konstaterar att de europeiska proffsfotbollsligornas sammanslutning EPFL och spelarorganisationen FIFPro gemensamt har krävt att kommissionen formellt tillsätter en kommitté för social dialog inom proffsfotbollen. Parlamentet välkomnar denna utveckling och uppmuntrar till ytterligare förstärkning av den sociala dialogen.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	26.2.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	42 2 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jan Andersson, Edit Bauer, Emine Bozkurt, Iles Braghetto, Philip Bushill-Matthews, Milan Cabrnoch, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Derek Roland Clark, Luigi Cocilovo, Jean Louis Cottigny, Proinsias De Rossa, Harlem Désir, Harald Ettl, Richard Falbr, Carlo Fatuzzo, Ilda Figueiredo, Roger Helmer, Stephen Hughes, Karin Jöns, Ona Juknevičienė, Jean Lambert, Bernard Lehideux, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Jan Tadeusz Masiel, Elisabeth Morin, Csaba Őry, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Rovana Plumb, Bilyana Ilieva Raeva, Elisabeth Schroedter, José Albino Silva Peneda, Jean Spautz, Gabriele Stauner, Anne Van Lancker, Gabriele Zimmer
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Mihael Brejc, Gabriela Creţu, Petru Filip, Donata Gottardi, Rumiana Jeleva, Jamila Madeira, Csaba Sógor, Kyriacos Triantaphyllides

• [1]  EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
• [2]  EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
• [3]  EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 143.

YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (27.3.2008)

till utskottet för kultur och utbildning

över vitboken om idrott
(2007/2261(INI))

Föredragande: Toine Manders

FÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.   Europaparlamentet påpekar att detta yttrande inte behandlar andra än den professionella idrottens och amatöridrottens ekonomiska aspekter.

2.   Europaparlamentet konstaterar att den professionella idrotten och amatöridrotten inte bara är en viktig social och kulturell företeelse i Europa, utan även utgör en betydande inkomstkälla, eftersom den ger upphov till ekonomisk verksamhet.

3.   Europaparlamentet konstaterar att befintliga idrottsstrukturer i Europa bygger på nationalitetsprincipen.

4.   Europaparlamentet inser att den professionella idrotten måste följa regler som härrör från flera olika källor (EG, medlemsstaterna och idrottens styrande organ), vilket förorsakar ytterligare oklarhet på ett redan vagt område.

5.   Europaparlamentet konstaterar att återkommande rättsliga utmaningar för idrottens strukturer och regler i form av olagliga förfaranden från en del agenters sida har vållat stor oro. En större säkerhet om rättsläget skulle hjälpa alla delaktiga aktörer att bättre utnyttja de fördelar som den inre marknaden erbjuder. Parlamentet rekommenderar att en europeisk certifiering av spelaragenter införs i syfte att reglera agenternas verksamhet.

6.   Europaparlamentet konstaterar att den rättsliga miljö i vilken den professionella idrotten utövas i stor utsträckning har formats av rättspraxis, men att en del områden kräver ytterligare styrning på gemenskapsnivå och nationell nivå.

7.   Europaparlamentet konstaterar att det ofta råder obalans mellan utbudet av och efterfrågan på biljetter till stora idrottsevenemang, vilket är till nackdel för konsumenterna. Parlamentet betonar att full hänsyn bör tas till konsumenternas intressen när biljettdistributionen organiseras och att en rättvis biljettförsäljning utan diskriminerande inslag bör garanteras på alla nivåer.

8.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottens styrande organ att aktivt främja supportrarnas sociala och demokratiska funktion genom att stödja skapandet och utvecklingen av supporterförbund och främja dessas delaktighet när det gäller att leda och administrera sporten.

9.   Europaparlamentet anser att initiativet Supporters Direct utgör ett exempel på bästa praxis i den meningen, och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och idrottens styrande organ att främja spridningen av detta initiativ.

10. Europaparlamentet påpekar att tv‑sändningar av idrottstävlingar även sker på kodade betalkanaler, varför de bör göras tillgängliga genom så många olika typer av media och plattformar som möjligt. Parlamentet ställer sig bakom medlemsstaternas rätt att upprätta förteckningar över idrottsevenemang som en betydande del av allmänheten måste ha tillgång till om en medlemsstat betraktar idrottsevenemangen i fråga som evenemang som är av särskild vikt för samhället.

11. Europaparlamentet stöder principen om kollektiv försäljning av mediarättigheter i syfte att trygga en rättvis omfördelning av denna viktiga ekonomiska resurs. Parlamentet betonar vikten av den solidaritetsmekanism som garanterar att vinsterna fördelas rättvist mellan klubbarna.

12. Europaparlamentet understryker nödvändigheten av bättre kontroll av marknaden för vadslagning i samband med idrottsevenemang och bättre bevarande av idrottens integritet, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag som tryggar vadslagning i samband med idrottsevenemang i Europeiska unionen på grundval av ett statligt eller statskontrollerat licensieringssystem som gör det möjligt för medlemsstaterna att vidta erforderliga och lämpliga åtgärder mot spelmissbruk, där rättigheterna för idrottsevenemangens arrangörer respekteras, missbruk och korruption förhindras och det blir möjligt att skapa en stabil finansieringskälla för främjande av professionell idrott och amatöridrott.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med arrangörer av idrottsevenemang och vadslagning undersöka hur en fungerande, rättvis och hållbar ram kan skapas för att man ska kunna se till att all idrott i EU förblir befriad från olaglig vadslagningsverksamhet och bibehålla allmänhetens förtroende för idrottens integritet.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en rättslig och ekonomisk ram för professionell idrott, och betonar att den i detta sammanhang alltid bör respektera att frågor som rör den professionella idrottens allmänna organisation och regler med fördel kan överlåtas åt de mest involverade aktörerna och att åtgärder från EU:s sida under beaktande av subsidiaritetsprincipen bör vidtas endast när så är nödvändigt.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	26.3.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	22 2 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Cristian Silviu Buşoi, Charlotte Cederschiöld, Gabriela Creţu, Mia De Vits, Janelly Fourtou, Vicente Miguel Garcés Ramón, Evelyne Gebhardt, Małgorzata Handzlik, Malcolm Harbour, Edit Herczog, Iliana Malinova Iotova, Pierre Jonckheer, Alexander Lambsdorff, Kurt Lechner, Lasse Lehtinen, Toine Manders, Arlene McCarthy, Catherine Neris, Zita Pleštinská, Giovanni Rivera, Zuzana Roithová, Luisa Fernanda Rudi Ubeda, Heide Rühle, Leopold Józef Rutowicz, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Bernadette Vergnaud, Barbara Weiler, Marian Zlotea
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Emmanouil Angelakas, Šarūnas Birutis, Giovanna Corda, Benoît Hamon, Joel Hasse Ferreira, Filip Kaczmarek, Othmar Karas, Joseph Muscat, Gary Titley, Anja Weisgerber

YTTRANDE från utskottet för regional utveckling (7.3.2008)

till utskottet för kultur och utbildning

om vitboken om idrott
(2007/2261(INI))

Föredragande: Gerardo Galeote

FÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sitt resolutionsförslag:

A. Idrotten spelar en viktig roll när det gäller att främja integrering, och den skulle kunna bidra till social sammanhållning och regionernas inre sammanhållning,

1.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att införliva idrott i Lissabonfördraget och pekar på möjligheten att mobilisera ekonomiska resurser och program i syfte att utnyttja idrotten som ett instrument för ekonomisk utveckling, social sammanhållning och för att förbättra infrastrukturen i EU:s städer och regioner.

2.  Europaparlamentet erkänner idrottens, idrottsnäringens och idrottsturismens betydelse för skapandet av arbetstillfällen i små och medelstora företag.

3.  Europaparlamentet betonar att ett stort utbud av och stor tillgång till idrottsinfrastrukturer för alla sociala grupper ökar livskvaliteten både på landsbygden och i städerna. Parlamentet uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att utveckla idrottsinfrastrukturer som en oundgänglig del av de offentliga tjänsterna.

4.  Europaparlamentet påminner om och betonar att de allmänna gemenskapsbestämmelserna för den inre marknaden, fri konkurrens och fri rörlighet för arbetstagare gäller för idrotten och att dessa har visat sig fylla sin funktion i fråga om social och regional sammanhållning och ekonomisk utveckling. Parlamentet påpekar vidare att de flesta kommunala och regionala idrotts- och fritidsanläggningar är en del av den interkulturella samvaron och därmed utgör en oundgänglig del av de offentliga tjänsterna.

5.  Europaparlamentet påpekar att de framgångar som vissa idrottsklubbar nått i internationella tävlingar är viktiga för utvecklingen i vissa regioner och länder, både direkt i form av export och produktlicenser och indirekt genom det goda rykte som dessa klubbar kan ge sitt land eller sin region i egenskap av kulturella ambassadörer. Parlamentet stöder de åtgärder som länder eller regioner antagit för att skydda eller öka konkurrenskraften för deras mest ansedda klubbar, förutsatt att samma grundregler gäller för alla och att åtgärderna är förenliga med gemenskapsrätten. Parlamentet betonar vidare att en positiv utveckling av breddidrotten och idrott som utövas som fritidssysselsättning är avgörande för en regions sociala och ekonomiska utveckling, framför allt för att göra regionen attraktiv för ungdomar och förmå ungdomar att stanna kvar i regionen. Parlamentet stöder de mest ansedda klubbarnas engagemang inom breddidrott och idrott som utövas som fritidssysselsättning. Parlamentet betonar att detta engagemang har positiva samhällseffekter.

6.  Europaparlamentet pekar på de stora skillnader som råder mellan de olika regionerna och medlemsstaterna när det gäller olika idrotters sociala och ekonomiska betydelse, samt i fråga om de stora klubbarnas relativa storlek och popularitet inom de ledande professionella idrotterna. Parlamentet anser därför att det både är försvarligt och nödvändigt med skillnader mellan hur inkomst genereras och vad den består av, hur stöd ges, samt i fråga om strategin för att säkerställa en balans i konkurrensförhållandena. Parlamentet anser dock att det är viktigt att uppmuntra idrottsklubbarna att delta i åtgärder för social solidaritet och frivilliga solidaritetsmekanismer så att idrottens sociala och ekonomiska betydelse garanteras i alla regioner och på små orter. Parlamentet anser att idrottsklubbarnas sociala engagemang för breddidrott och möjligheten för alla sociala grupper att utnyttja idrottsanläggningar av hög kvalitet är viktiga bidrag till den sociala och ekonomiska sammanhållningen, och att ett sådant engagemang därför är absolut nödvändigt.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att finansiera idrottsinfrastruktur och idrottsprojekt genom Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) som en del av deras strategier för hållbar utveckling, och se till att nya finansieringsinstrument (däribland Jeremie och Jessica) används.

8.  Europaparlamentet föreslår att en effektiv mekanism ska upprättas för att främja gränsöverskridande och interregionalt samarbete i syfte att bättre utnyttja investeringar i infrastruktur som upprättas i samband med idrottsevenemang. Parlamentet föreslår vidare att idrott främjas genom europeiska grupperingar för territoriellt samarbete i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS)[1].

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att den vid utarbetandet av förslag i frågor som är mycket känsliga för hur idrotten utvecklas i medlemsstaterna, som bildrättigheter, behandling av sändningsrättigheter eller vadhållning i samband med idrottsevenemang, ser till att man strikt rättar sig efter subsidiaritetsprincipen och beaktar samtliga medlemsstaters sedvänjor och enskilda särdrag samt den eventuella överföring av befogenheter till de berörda nationella regionerna som kan bli följden av detta.

10. Europaparlamentet betonar regionernas och de lokala förvaltningarnas betydelse för att kunna anordna proffs- och breddidrottsevenemang, bygga ut infrastrukturen och främja idrott och en sund livsstil bland EU-medborgarna, framför allt skolungdomarna.

11. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaternas att i sin socialpolitik alltid beakta den stora betydelse som idrott har för invandrares integration samt idrottens grundläggande värderingar, som samexistens, tolerans och solidaritet.

12. Med tanke på hur viktigt det är att idrottsverksamheten är tillgänglig för alla uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att göra det möjligt för idrottsutövare och skolelever med funktionshinder att dagligen utöva idrott både i och utanför skolan.

13. Eftersom miljö- och hälsoskyddsfrågor kräver ett horisontellt synsätt rekommenderar Europaparlamentet kommissionen att uppmana till att man vid idrottsevenemang gör reklam för miljö- och hälsoskyddsfrågor.

14. Europaparlamentet erkänner idrottens betydelse som aktivt förebyggande hälsovård och föreslår därför att innehavare av sändningsrättigheter ska främja reklam för idrott som sådan.

15. Eftersom ett av målen i vitboken är att införa daglig fysisk aktivitet i skolan uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att införa obligatorisk gymnastik på varje nivå i utbildningssystemet, från grundskolan till universitet och högskolor.

16. Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna använder en betydande andel av sina inkomster från idrott till idrottsrelaterade utgifter på statlig och kommunal nivå.

17. Eftersom strävan efter sammanhållning inom EU är av stor betydelse för de nya medlemsstaterna, och med hänsyn till att antalet personer som regelbundet utövar idrott är oroväckande lågt i de nya medlemsstaterna, rekommenderar Europaparlamentet kommissionen att sträva efter att avsevärt öka detta antal de kommande fem åren.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	27.2.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	49 0 4
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alfonso Andria, Emmanouil Angelakas, Stavros Arnaoutakis, Elspeth Attwooll, Rolf Berend, Jana Bobošíková, Victor Boştinaru, Antonio De Blasio, Petru Filip, Gerardo Galeote, Iratxe García Pérez, Eugenijus Gentvilas, Pedro Guerreiro, Gábor Harangozó, Marian Harkin, Jim Higgins, Mieczysław Edmund Janowski, Rumiana Jeleva, Gisela Kallenbach, Tunne Kelam, Evgeni Kirilov, Miloš Koterec, Constanze Angela Krehl, Jamila Madeira, Mario Mantovani, Sérgio Marques, Miroslav Mikolášik, James Nicholson, Lambert van Nistelrooij, Jan Olbrycht, Maria Petre, Markus Pieper, Pierre Pribetich, Wojciech Roszkowski, Elisabeth Schroedter, Grażyna Staniszewska, Catherine Stihler, Dimitar Stoyanov, Margie Sudre, Andrzej Jan Szejna, Oldřich Vlasák
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)	Jan Březina, Brigitte Douay, Den Dover, Emanuel Jardim Fernandes, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Vladko Todorov Panayotov, Miloslav Ransdorf, Zita Pleštinská, László Surján, Iuliu Winkler
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)	Janelly Fourtou, Zdzisław Zbigniew Podkański

• [1]  EUT L 210, 31.7.2006, s. 19.

YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (27.3.2008)

till utskottet för kultur och utbildning

om vitboken om idrott
(2007/2261(INI))

Föredragande: Neena Gill

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sitt resolutionsförslag:

1.   Europaparlamentet påpekar att idrotten omfattas av gemenskapslagstiftningen, även om det befintliga fördraget inte innehåller några bestämmelser om specifika befogenheter på idrottsområdet. Idrotten täcks mer specifikt av bestämmelserna om förbud mot diskriminering (artikel 12 i fördraget), fri rörlighet för arbetstagare (artikel 39), fri etableringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster (artiklarna 43 och 49) samt konkurrensreglerna (artiklarna 81–87). Parlamentet påpekar vidare att bestämmelserna om anställning, socialpolitik, kultur, utbildning och hälsa också får konsekvenser för idrotten.

2.   Europaparlamentet påpekar att idrotten måste säkerställa tävlingsdeltagarnas beroende av varandra och behovet av att garantera osäkerheten när det gäller tävlingsdeltagarnas resultat, vilket skulle kunna rättfärdiga att idrottsorganisationer inför en specifik ram på marknaden för produktion och försäljning av sportevenemang.

3.   Europaparlamentet anser dock att idrottens specifika egenskaper inte motiverar ett automatiskt undantag från EU:s konkurrensregler för ekonomiska aktiviteter som genererats av idrotten.

4.   Europaparlamentet anser att kommissionen, med tanke på idrottens unika karaktär och efter att ha samrått med olika berörda aktörer och med parlamentet, bör överväga att införa tolkningsriktlinjer som är avsedda att förtydliga hela frågan om förhållandet mellan gemenskapslagstiftningen och ”idrottsregler” som inte lyder under den lagstiftningen och det område där den lagstiftningen är tillämplig, särskilt avgränsningen mellan de aspekter av idrottens organisation som lyder under gemenskapslagstiftningen och de regler som inte gör det, samtidigt som hänsyn tas till principerna om subsidiaritet och proportionalitet, med tanke på att idrottsregler som gäller frågor av renodlat idrottsintresse och som därigenom inte handlar om ekonomisk verksamhet inte ligger inom fördragets tillämpningsområde. Denna avgränsning bör ta hänsyn till skillnaden mellan idrott på yrkes‑ och amatörnivå. Parlamentet påpekar att sådana regler som gäller idrottsevenemangs särskilda karaktär och sammanhang hör hemma inom organisationen och det korrekta genomförandet av idrottstävlingar. Sådana regler kan därför inte uppfattas som innebärande en inskränkning av gemenskapens regler om fri rörlighet för arbetstagare och frihet att tillhandahålla tjänster.

5.   Europaparlamentet begär att idrottsorganisationerna accepterar rätten att anlita vanliga domstolar samtidigt som man erkänner principen om självreglering, strukturerna i den europeiska idrottsmodellen och principerna som styr organisationen av idrottstävlingar.

6.   Europaparlamentet anser att det är olämpligt att enbart förlita sig på att EG‑domstolen i sista hand fäller utslaget. En sådan inställning leder till en otillfredsställande rättsskipning där varje mål bedöms för sig. Det leder också till bristande rättssäkerhet eftersom bevisföringen i rättspraxis inte alltid är tydlig och konsekvent. Detta framgår av en rad mål från Walrave till Meca‑Medina. Parlamentet noterar svårigheten att skilja ekonomiska tävlingsaspekter från enbart idrottsfrågor, vilket innebär att vissa frågor måste hanteras från fall till fall. Parlamentet motsätter sig därför förslag om att begära gruppundantag från konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget.

7.   Europaparlamentet noterar att erkännandet av spelaragenternas yrkeskvalifikationer regleras av direktiv 2005/36/EG[1], där det fastställs att yrket omfattas av nationell lagstiftning.

8.   Europaparlamentet anser att vissa spelaragenters olagliga verksamhet (korruption, penningtvätt och utnyttjande av minderåriga spelare) skulle kunna rättfärdiga antagandet av en rättsakt med minimiyrkeskrav för spelaragenter (kunskap i specifika frågor, anständighet, inga intressekonflikter, t.ex. på grund av dubbel representation).

9.   Europaparlamentet ger sitt fulla stöd till Uefa‑klubbens licenssystem och begär att sådana bästa arbetsmetoder antas inom hela Europa.

10. Europaparlamentet anser att även om central marknadsföring av tv‑rättigheter utgör en horisontell konkurrensbegränsning enligt artikel 81.1 i fördraget, ger den ingen verkningskraft som ska tolkas mot bakgrund av artikel 81.3, och därför är sådana arrangemang godtagbara under förutsättning att de överensstämmer med principerna om solidaritet mellan klubbarna, insyn, ansvarighet och objektivitet.

11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta regleringsåtgärder som säkerställer att idrotten skyddas mot olämplig påverkan förknippad med vadhållning. Parlamentet anser att det finns ett särskilt behov av att minska tillgången till vadhållningsmöjligheter och av att hantera risken för konflikter mellan spelbolagens ekonomiska intressen och idrottsresultaten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbjuda spelbolagen att äga idrottsklubbar eller att vara ekonomiskt engagerade i klubbarna (t.ex. genom sponsring) samt att förbjuda att spelbolagen har kopplingar till idrottsutövare, om inte spelbolagen undantar den aktuella klubben eller idrottsutövaren från deras spelutbud.

12. Europaparlamentet ber uttryckligen kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med idrottsaktörer och aktörer inom vadhållningsbranschen undersöka möjligheten att skapa en genomförbar, rättvis och hållbar ram för att säkerställa att all idrott i Europa hålls fri från olaglig vadhållning och att den europeiska idrottsintresserade allmänhetens förtroende bevaras.

13. Europaparlamentet erkänner medlemsstaternas rätt att vidta åtgärder för att skydda medborgarnas rätt till information och till en omfattande tillgång till tv‑sändningar från nationella eller icke‑nationella sportevenemang som är av stor betydelse för samhället, t.ex. de olympiska spelen samt världs‑ och Europamästerskapen i fotboll.

14. Europaparlamentet påpekar att den europeiska idrottsekonomins karaktär snabb håller på att ändras och att den i allt högre grad baseras på investeringar i och utveckling av innovativt idrottsinnehåll med hjälp av digitala tekniker. Parlamentet medger att det är viktigt att förhindra en urholkning av goodwill och immateriella rättigheter för att minimera piratkopiering och minska omfattningen av olagliga aktiviteter på Internet.

15. Europaparlamentet uttrycker sin oro för den – ibland systematiska – urholkningen av upphovsrätten för användare av sociala nätverk på Internet. Parlamentet erkänner den spännande utvecklingen av ”användargenererat” innehåll, men även den ökade risken för missbruk av upphovsrätten. Parlamentet anser att där tekniken tillåter innesluten eller bifogad identifiering av en upphovsrättslig beteckning är det inte orimligt att kräva att webbplatsens tjänsteleverantör använder filter för att upptäcka en sådan beteckning samt att denne använder proaktiva borttagningsmetoder. Parlamentet anser dock att det krävs viss standardisering av tekniken för att förhindra att filterkravet blir alltför betungande.

16. Europaparlamentet är medvetet om idrottsorganisationernas välbefogade oro för ”gerillamarknadsföring”, och noterar i detta sammanhang att varumärkes‑ och upphovsrättslagstiftningen inte alltid är tillräckligt omfattande för att förhindra sådana parasitmetoder. Parlamentet konstaterar att granskningen av bestämmelserna i ”passing off”‑lagstiftningen som finns i vissa medlemsstater kan erbjuda möjliga utvägar.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	27.3.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	23 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Carlo Casini, Bert Doorn, Monica Frassoni, Giuseppe Gargani, Neena Gill, Piia-Noora Kauppi, Klaus-Heiner Lehne, Katalin Lévai, Antonio López-Istúriz White, Hans-Peter Mayer, Manuel Medina Ortega, Hartmut Nassauer, Aloyzas Sakalas, Francesco Enrico Speroni, Diana Wallis, Jaroslav Zvěřina, Tadeusz Zwiefka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Sharon Bowles, Mogens Camre, Jean-Paul Gauzès, Sajjad Karim, Kurt Lechner, Georgios Papastamkos, Michel Rocard, Gabriele Stauner, József Szájer, Jacques Toubon
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Gabriela Creţu

• [1]  EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.

YTTRANDE från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (27.3.2008)

till utskottet för kultur och utbildning

över vitboken om idrott
(2007/2261(INI))

Föredragande: Esther De Lange

FÖRSLAG

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa en underrättelsestyrd strategi för gränsöverskridande polissamarbete när det gäller idrott, som bör inbegripa utbyte av information och underrättelseuppgifter mellan säkerhetstjänster, samtidigt som respekt för frihet, grundläggande rättigheter och bestämmelser för uppgiftsskydd måste säkerställas.

2.  Europaparlamentet betonar att idrotten (och särskilt vissa professionaliserade idrottsgrenar) har omvandlats eller är på väg att omvandlas till en världsomfattande handel som ingår i en global marknad och i globaliseringsprocessen.

3.  Europaparlamentet understryker att globaliseringen förändrar förbindelserna mellan dem som är involverade i idrott och skapar nya verkligheter och att strategier för att möta dessa nya utmaningar skiljer sig åt i medlemsstaterna, något som gör det nödvändigt att finna sunda och enhetliga politiska och rättsliga lösningar i samklang med EU:s grundläggande principer och värderingar samt med alla bestämmelser i EU:s fördrag.

4.  Europaparlamentet understryker behovet av att – utöver förebyggande, avskräckande och repressiva åtgärder – skapa förutsättningar för en mer övergripande ansats som gör det möjligt att bemöta och bekämpa risker i samband med idrottsevenemang, där alla berörda parter bör involveras i en strategi som går ut på att stärka de icke-repressiva aspekterna när utmaningarna ska antas, med tydlig fokus på fostran och träning samt på utbyte av bästa metoder.

5.  Europaparlamentet framhåller särskilt den värdefulla erfarenheten av nätverket NFIP (National Football Information Points), som ansvarar för att samordna och underlätta gränsöverskridande utbyte av polisinformation, bland annat om riskvärdering och uppgifter om högrisksupportrar, och handboken för internationellt polissamarbete, som kan få en stor betydelse i en underrättelsestyrd strategi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vid behov utvidga sitt samarbete och vidareutveckla och uppdatera denna ansats.

6.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna samt alla organisationer och institutioner som ansvarar för idrotten att fördubbla sina insatser för att motverka användning, langning och försäljning av illegala dopningpreparat.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att få bukt med handel och utnyttjande av minderåriga idrottsmän/idrottskvinnor och anser att det krävs ytterligare insatser för att se till att elitsatsningar på barn inte leder till handel med barn.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna en del av eventuellt framtida förberedelsearbete på idrottsområdet åt frågan om att tillvarata minderårigas intressen.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla relevanta åtgärder för att förhindra att större idrottsevenemang uppmuntrar till människohandel och övergrepp, till exempel tvångsprostitution och varje annan handling som kränker de grundläggande rättigheterna.

10. Europaparlamentet understryker behovet av åtgärder i syfte att förebygga rasistiska attityder och av en seriös övervakning av att lagstiftningen mot rasism, främlingsfientlighet och alla andra former av våld och diskriminering tillämpas i samband med idrottsevenemang. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i sin politik införliva åtgärder för att främja värderingar som solidaritet, tolerans och icke‑diskriminering.

11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera genusperspektivet i alla aspekter av idrottspolitiken i syfte att få till stånd en fortsatt minskning av de kvarstående skillnaderna mellan män och kvinnor när det gäller representation i idrottsorganisationer, ekonomisk ersättning och faktiskt deltagande i idrott, så att både kvinnor och män kan dra samma personliga och sociala fördelar av idrott.

12. Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av licenssystem för klubbar på nationell och europeisk nivå och anser att sådana system också bör omfatta bestämmelser för att förhindra rasism, främlingsfientlighet och våld, skydd av minderåriga och respekt för de grundläggande rättigheterna.

13. Europaparlamentet understryker det trängande behovet att stärka det polisiära och straffrättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna och EU:s polisinstitutioner för att mer effektivt bekämpa olika typer av brott som begås under idrottsevenemang eller i samband med idrott (till exempel langning och användning av dopningspreparat och människohandel).

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	27.3.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	35 1 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alexander Alvaro, Philip Bradbourn, Carlos Coelho, Esther De Lange, Gérard Deprez, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Bárbara Dührkop Dührkop, Armando França, Patrick Gaubert, Roland Gewalt, Jeanine Hennis-Plasschaert, Lívia Járóka, Ewa Klamt, Magda Kósáné Kovács, Wolfgang Kreissl-Dörfler, Stavros Lambrinidis, Henrik Lax, Roselyne Lefrançois, Sarah Ludford, Javier Moreno Sánchez, Rareş-Lucian Niculescu, Athanasios Pafilis, Martine Roure, Inger Segelström, Csaba Sógor, Vladimir Urutchev, Ioannis Varvitsiotis, Manfred Weber, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Edit Bauer, Sophia in ‘t Veld, Jean Lambert, Marian-Jean Marinescu, Antonio Masip Hidalgo, Bill Newton Dunn, Nicolae Vlad Popa
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Manolis Mavrommatis

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (29.2.2008)

till utskottet för kultur och utbildning

över Vitbok om idrott
(2007/2261(INI))

Föredragande: Pia Elda Locatelli

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Trots att vissa framsteg har gjorts på europeisk nivå när det gäller jämställdhet råder det fortfarande ojämlikhet mellan män och kvinnor inom idrott.

B.  Kvinnor är underrepresenterade på alla hierarkiska och administrativa nivåer inom idrott.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda kvinnor och män likvärdigt stöd och lika möjligheter inom skolidrott och idrott genom att skapa idrottsprogram som bättre beaktar jämställdhetsaspekter, för att komma till rätta med rådande ojämlikheter.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens vitbok om idrott som behandlar idrottsfrågor på ett övergripande sätt. Parlamentet beklagar dock att jämställdhetsaspekten inte har beaktats i tillräcklig utsträckning, särskilt när det gäller principen om samma lön för samma värde och det faktum att kvinnliga idrottare tjänar mindre än deras manliga motparter.

3.  Europaparlamentet noterar att kommissionen stöder medborgarnas rätt till information och till en omfattande tillgång till sändningar från idrottsevenemang.

4.  Europaparlamentet hänvisar till analyser som visar att bara 10 procent av alla reportage och idrottssändningar fokuserar på kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att driva på principen om likabehandling av kvinnor och män också i samband med idrottsrapportering i medierna.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka användningen av offentliga medel som avsatts för idrott och att granska att dessa medel fördelats rättvist med sikte på att tillgodose både idrottsmäns och idrottskvinnors behov.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottsorganisationerna att erbjuda kvinnor karriärmöjligheter inom områden med anknytning till idrott, även på beslutsfattarnivå.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja kvinnors deltagande i idrottsaktiviteter, inte bara under deras tidiga barndom utan under hela deras liv, även under ålderdomen, eftersom människors aktiva liv blir allt längre i och med att de själva lever längre.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa ett bättre skydd för kvinnor i idrotten genom att främja effektiva förebyggande åtgärder och upplysningsprogram och genom att arbeta för allvarliga sanktioner mot sexuella trakasserier och sexuellt utnyttjande i idrott.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja medieövervakningen av kvinnlig idrott så att kvinnliga rollmodeller kan växa fram och så att könsstereotyper kan undanröjas.

10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att visa uppskattning för kvinnors framgångar inom idrotten på samma sätt som för mäns framgångar. Parlamentet betonar vikten av icke diskriminerande regler vid idrottstävlingar, och att kvinnor och män ska få likvärdiga priser.

11. Europaparlamentet betonar att kvinnor och män som utövar idrott på amatörnivå inte omfattas av någon statlig sjukförsäkring, socialförsäkring eller olycksfallsförsäkring och inte heller av föräldrastöd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa tillräckligt skydd.

12. Europaparlamentet framhåller vikten av medicinsk rådgivning till kvinnor om de potentiella fördelarna med fysisk aktivitet under graviditeten och efter förlossningen, såsom ökad blodcirkulation, minskade besvär i samband med graviditeten, såsom förstoppning och trötthet, samt minskad stress och minskade fysiska och känslomässiga spänningar.

13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i läroplanerna för pojkar och flickor ge större utrymme åt idrott i syfte att uppmuntra och uppfostra barn och ungdomar att ägna sig åt idrott och för att samtidigt främja tillträde till och avancemang inom idrottskarriärer.

14. Europaparlamentet poängterar att ingen kultur eller religion rättfärdigar att man utesluter flickor från deltagande i idrott, simning eller skolundervisning med hänvisning till kulturella skillnader, och sådan praxis får därför inte tolereras.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka det förebyggande hälsoarbetet och hälsokontrollerna för unga idrottare och att se till att alla rättigheter i FN:s konvention om barnets rättigheter respekteras.

16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja verksamheten i idrottsorganisationer, idrottsklubbar och idrottsföreningar som tillhandahåller idrottsaktiviteter för äldre personer, särskilt kvinnor.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa utnyttjande av flickor och pojkar i idrott samt barnhandel genom att garantera en strikt efterlevnad av gällande lagar och bestämmelser. Parlamentet efterlyser ökad säkerhet om rättsläget, framför allt vid tillämpning av ”regeln om inhemska spelare”.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	27.2.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	30 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Edit Bauer, Emine Bozkurt, Hiltrud Breyer, Edite Estrela, Ilda Figueiredo, Věra Flasarová, Lívia Járóka, Piia-Noora Kauppi, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Urszula Krupa, Roselyne Lefrançois, Astrid Lulling, Siiri Oviir, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Zita Pleštinská, Anni Podimata, Teresa Riera Madurell, Eva-Britt Svensson, Anne Van Lancker, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Ana Maria Gomes, Donata Gottardi, Anna Hedh, Elisabeth Jeggle, Marusya Ivanova Lyubcheva, Maria Petre
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Manolis Mavrommatis, Milan Gaľa, Tunne Kelam, Małgorzata Handzlik

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	1.4.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	31 1 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Maria Badia i Cutchet, Katerina Batzeli, Ivo Belet, Guy Bono, Nicodim Bulzesc, Marie-Hélène Descamps, Jolanta Dičkutė, Věra Flasarová, Milan Gaľa, Claire Gibault, Vasco Graça Moura, Ruth Hieronymi, Ramona Nicole Mănescu, Manolis Mavrommatis, Ljudmila Novak, Dumitru Oprea, Doris Pack, Mihaela Popa, Christa Prets, Karin Resetarits, Pál Schmitt, Hannu Takkula, Helga Trüpel, Thomas Wise, Tomáš Zatloukal
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Victor Boştinaru, Gerardo Galeote, Ignasi Guardans Cambó, Gyula Hegyi, Christel Schaldemose, László Tőkés, Ewa Tomaszewska, Cornelis Visser