Betänkande - A6-0165/2008Betänkande
A6-0165/2008

    BETÄNKANDE om kvinnor och vetenskap

    22.4.2008 - (2007/2206(INI))

    Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
    Föredragande: Britta Thomsen

    Förfarande : 2007/2206(INI)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A6-0165/2008
    Ingivna texter :
    A6-0165/2008
    Antagna texter :

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

    om kvinnor och vetenskap

    (2007/2206(INI))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av rådets resolution av den 20 maj 1999 om kvinnor och vetenskap[1],

    –   med beaktande av rådets resolution av den 26 juni 2001 om vetenskap och samhälle samt kvinnor inom vetenskapen[2],

    –   med beaktande av rådets resolution av den 27 november 2003 om lika villkor för kvinnors och mäns tillträde till och medverkan i kunskapssamhället, med sikte på tillväxt och innovation[3],

    –   med beaktande av rådets slutsatser av den 18 april 2005 om förstärkning av mänskliga resurser inom vetenskap och teknik i det europeiska området för forskningsverksamhet,

    –   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)[4],

    –   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor[5],

    –   med beaktande av kommissionens handlingsplan ”Vetenskap och samhälle” (KOM(2001)0714),

    –   med beaktande av kommissionens arbetsdokument, ”Women and science: Excellence and Innovation – Gender Equality in Science” (SEK(2005)0370),

    –   med beaktande av kommissionens grönbok ”Nya perspektiv på Europeiska forskningsområdet” (KOM(2007)0161), och kommissionens arbetsdokument som bifogas ovannämnda grönbok (SEK(2007)0412),

    –   med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2000 om kommissionens meddelande ”Kvinnor och vetenskap: berika den europeiska forskningen genom ökat deltagande från kvinnor”[6],

    –   med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2004 om möjligheterna att förena yrkesliv med familj och privatliv[7],

    –   med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 mars 2006 med titeln ”En färdplan för jämställdhet (2006–2010)” (KOM(2006)0092) och parlamentets resolution av den 13 mars 2007[8] om detta meddelande,

    –   med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2007 om en rättslig ram för åtgärder för att göra det möjligt att förena familjeliv och studier för unga kvinnor inom EU[9],

    –   med beaktande av sin resolution av den 27 september 2007 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2007[10],

    –   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6‑0165/2008), och av följande skäl:

    A. Forskning utgör en central del av den ekonomiska utvecklingen i Europeiska unionen. Europa behöver rekrytera ytterligare 700 000 forskare som en del av uppfyllandet av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning.

    B.  Kvinnliga forskare är i minoritet i EU. De utgör i genomsnitt 35 procent av forskarna inom offentlig sektor och högre utbildning, och endast i genomsnitt 18 procent av forskarna inom den privata sektorn.

    C. Andelen kvinnor inom den allra högsta akademiska utbildningen överskrider sällan 20 procent och sannolikheten för män att bli professorer eller motsvarande är tre gånger större än för kvinnor.

    D. Till och med i EU:s medlemsstater är det fortfarande svårt att få fram uppgifter om könsfördelningen för forskare med utgångspunkt från kvalifikationer, vetenskapligt område och ålder.

    E.  Kvinnliga forskare har större svårigheter än manliga forskare att förena arbete och privatliv.

    F.  Bristen på kvinnor i ledande ställning inom vetenskaplig forskning är fortfarande markant.

    G. Andelen kvinnor i universitetens beslutande organ är för liten för att kunna genomföra en policy för balanserad könsrepresentation.

    H. I majoriteten av länderna är andelen kvinnor i vetenskapliga styrelser inte i paritet med andelen män.

    I.   Ett av EU:s prioriterade åtgärdsområden i den ovan nämnda färdplanen för jämställdhet 2006–2010 är en jämn könsrepresentation i beslutsprocessen, inklusive målet att kvinnor ska inneha 25 procent av de ledande positionerna inom forskningen i den offentliga sektorn senast 2010.

    J.   Europeiska forskningsrådet har inte uppnått könsbalans – man har endast 5 kvinnor av 22 i sitt vetenskapliga råd.

    K. Trots att kvinnor utgör mer än 50 procent av den totala andelen studenter i EU och 43 procent av alla som har doktorerat, har de i genomsnitt endast 15 procent av de högre akademiska tjänsterna. Genom att så få finns i beslutsfattande positioner inom forskningen får de betydligt mindre inflytande.

    L.  Det nuvarande sjunde ramprogrammet för forskning kräver inte någon obligatorisk jämställdhetsplan vid projektansökningar.

    M. Undersökningar visar att nuvarande utvärderings- och rekryteringssystem inte är könsneutrala.

    1.  Europaparlamentet uppmärksammar medlemsstaterna på det faktum att utbildningssystemen i EU fortfarande vidmakthåller könsstereotyper, särskilt inom naturvetenskaplig forskning.

    2.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att i ett tidigt skede framhålla naturvetenskap som ett intressant område för båda könen. Parlamentet begär att detta ska tas i beaktande i planeringen av läromedel och i lärarutbildningen. Parlamentet uppmanar universitet och fakulteter att analysera sina antagningssystem för att se om det finns någon inte direkt utsagd men underförstådd könsdiskriminering och att i så fall rätta till antagningssystemet.

    3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att se till att kvinnornas bidrag inte utelämnas i publikationer som beskriver vetenskaps- och teknikhistoria, inte bara för att detta utgör en tydlig diskriminering, utan också eftersom frånvaron av positiva förebilder kan skada strävandena att öka andelen kvinnor inom dessa områden.

    4.  Europaparlamentet konstaterar att en mycket hög andel kvinnor så småningom lämnar den vetenskapliga karriären. Detta förhållande som ofta har beskrivits som ”det läckande röret” måste analyseras med utgångspunkt från flera olika modeller, bl.a. vilka avskräckande respektive attraherande faktorer som finns. Parlamentet uppmanar berörda instanser att när man föreslår lösningar ta hänsyn till olika faktorer, t.ex. arbetsmiljö, yrkesmässiga stereotyper, konkurrens, önskemål om förflyttning och familjeansvar.

    5.  Europaparlamentet konstaterar att det konventionella sättet att utvärdera ”kvalitet” och ”meritering”, bl.a. genom att räkna antal publikationer, kan vara könssegregerande och dessutom är restriktivt och inte tar hänsyn till tillgängliga resurser, såsom finansiering, lokaler, utrustning och personal samt de kvaliteter som är nödvändiga hos alla forskare, t.ex. förmågan att organisera och hålla samman ett forskarteam eller utbilda teamets unga medlemmar.

    6.  Europaparlamentet kräver att kommissionen och medlemsstaterna i definitionerna av ”vetenskaplig kvalitet” och vad som ska betraktas som ”en bra forskare” tar vederbörlig hänsyn till skillnaderna mellan en manlig och en kvinnlig vetenskaplig karriär. Parlamentet betonar att kvinnliga forskare även bidrar till forskningsvärlden med andra perspektiv och andra val av forskningsämnen än män.

    7.  Europaparlamentet beklagar att de uppehåll som kvinnor av familjeskäl gör i sina vetenskapliga karriärer påverkar deras karriärmöjligheter negativt. De flesta av deras manliga kolleger gör inte några uppehåll och kan därmed uppnå jämförbara positioner tidigare och få ett försprång i sina fortsatta karriärer. Parlamentet begär därför att man ska ta hänsyn till ålder som ett kvalitetskriterium jämte familjesituationen, inklusive hur många personer forskaren har vårdnadsansvaret för. Parlamentet uppmanar dessutom alla europeiska forskningsorgan och universitet att inrätta stipendier för doktorandstudier i enlighet med de nationella bestämmelserna om föräldraledighet.

    8.  Europaparlamentet framhåller att åldersgränserna för tilldelning av stipendier negativt påverkar unga människor med vårdnadsansvar, och att dessa till största delen är kvinnor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att se till att det under sådana förhållanden finns lagar som korrigerar denna obalans, till exempel genom att man ökar tidsfristen för att ansöka om stipendier med ett år för varje år som en person i beroendeställning har vårdats.

    9.  Europaparlamentet konstaterar att rörlighet är ett av de viktigaste sätten att utveckla en forskarkarriär och förvissa sig om befordran och konstaterar att detta kan vara svårt att förena med familjeliv och att lämpliga politiska åtgärder därför bör vidtas för att göra detta till en mer realistisk möjlighet.

    10. Europaparlamentet betonar infrastrukturens roll för att skapa en hållbar balans mellan arbete och fritid och betonar vikten av att utöka tryggheten i en akademisk karriär.

    11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra situationen genom att införa ett familjeperspektiv via möjligheter till flexibel arbetstid, förbättrad barnomsorg och tillgång till socialförsäkringar över gränserna. Villkoren för föräldraledighet ska vara utformade på ett sådant sätt att de ger män och kvinnor verklig valfrihet. Parlamentet understryker att både män och kvinnor har ansvar för att förena familjeliv och arbete.

    12. Europaparlamentet konstaterar att ett öppnare och mer transparent rekryteringsförfarande skulle öka chanserna för att de kvaliteter som tenderar att vara mer framträdande hos kvinnliga forskare skulle bli erkända och värderade, medan nuvarande rekryteringsprocesser tenderar att upprätthålla status quo när det gäller favorisering av manliga sökande vid anställning,

    13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att analysera de faktorer som gör det svårare för kvinnor att inneha höga befattningar inom universitet och utbildningsmyndigheter och som allvarligt minskar deras inflytande över beslut som gäller forskning inom Europeiska unionen samt att föreslå lämpliga lösningar.

    14. Europaparlamentet uppmanar universitet, forskningsinstitutioner och privata företag att införa och tillämpa jämlikhetsstrategier i sina organisationer och att utföra jämställdhetskonsekvensbedömningar i sina beslutsprocesser.

    15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra åtgärder för att höja medvetenheten i det vetenskapliga samfundet och bland beslutsfattare när det gäller frågan om lika möjligheter inom vetenskap och forskning.

    16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa mer transparenta rekryteringsprocesser och kräva könsbalans i utvärderingspaneler, urvalskommittéer och alla övriga valda eller utsedda paneler och kommittéer. Ett icke bindande mål bör vara att de ska bestå av minst 40 procent kvinnor och minst 40 procent män.

    17. Europaparlamentet kräver att kommissionen sätter frågan om kvinnors deltagande i vetenskapliga forskningsprogram i fokus. En riktad utbildning för att nå könsmedvetenhet bör erbjudas personer i beslutsfattande ställning, i forskningsråd och utvärderingsgrupper, personer som utarbetar anbudsinfordringar och anbud samt personer som leder avtalsförhandlingar.

    18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att en balanserad fördelning av kvinnor och män bland deltagarna bedöms som positivt i ansökningarna inom det sjunde ramprogrammet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta samma åtgärder i sina nationella och regionala program.

    19. Europaparlamentet finner att jämställdhetsplaner i samband med förslags- och utvärderingsfaserna inom det sjunde ramprogrammet är en viktig del av EU:s övergripande strategi för att integrera jämställdhetsperspektivet i alla politikområden och av unionens jämställdhetspolitik, och anser därför att de bör förbli en integrerad del av europeisk forskningsfinansiering.

    20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med det sjunde ramprogrammet regelbundet informera parlamentet om hur många kvinnor som ingår i utvärderingspanelerna och urvalskommittéerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta jämställdhetsaspekter ingå i ramprogrammets preliminära utvärderingar och lägesrapporter och att genomföra en halvtidsutvärdering av ramprogrammets verktyg för att utjämna könsobalansen.

    21. Europaparlamentet är fast övertygat om att särskilda åtgärder för rekrytering, utbildning och PR måste införas för att främja och uppmuntra kvinnor att i större utsträckning delta i områden som teknik, fysik, ingenjörsvetenskap, datavetenskap och andra områden som fortfarande beklagligt nog domineras av män.

    22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att uppmuntra kvinnliga forskare och att ytterligare utveckla stödjande åtgärder och mentorprogram, liksom en policy för befordran med tydliga mål. Parlamentet konstaterar att utvecklingen av stödstrukturer för karriärvägledning och rådgivning som bland annat riktar sig till kvinnliga forskare skulle ge särskilt positiva resultat. Parlamentet konstaterar emellertid också att åtgärder såsom obligatoriska mål för andelen kvinnliga forskare och professorer är avgörande för att uppnå balanserad könsfördelning inom den vetenskapliga världen.

    23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa effektiva strategier för att få bort löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Principen om ”lika lön” inom det vetenskapliga området bör också gälla stipendier och arvoden.

    24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta forskningsfonder som är riktade till kvinnor, för att motverka underfinansieringen av kvinnor inom vetenskaplig forskning.

    25. Europaparlamentet betonar vikten av att uppmuntra flickor att satsa på en vetenskaplig karriär och föreslår att kommissionen och medlemsstaterna utser kvinnliga forskare som förebilder och även sätter in andra styrande åtgärder för att uppnå detta mål.

    26. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja kunskapshöjande åtgärder för att informera flickor och uppmuntra dem att söka sig till naturvetenskapliga och tekniska universitetsstudier och examina. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att förbättra processerna för kunskapsutbyte, eftersom de olika medlemsstaterna uppvisar vitt skilda mönster för utbildningsval.

    27. Europaparlamentet påpekar behovet av specialprogram vid universiteten som ökar flickors och unga kvinnors intresse att göra karriär inom forskningen.

    28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta program för att coacha och stödja unga kvinnliga forskare att delta i forskningsprogram och hjälpa dem att söka stipendier så att de kan fortsätta att bedriva akademiska studier och forskning.

    29. Europaparlamentet välkomnar den verksamhet som bedrivs av European Platform for Women Scientists i syfte att utöka kvinnors deltagande i den vetenskapliga forskningen och öka antalet kvinnor i beslutsfattande positioner.

    30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare stärka nätverkandet bland kvinnliga forskare på regional, nationell och EU‑nivå, eftersom nätverksbyggande har visat sig vara ett viktigt instrument för att ge kvinnor mer inflytande, med syftet att intressera fler kvinnor för vetenskapliga karriärer och uppmuntra de kvinnliga forskarna att delta i debatten om forskningens riktlinjer och förbättra sina möjligheter att avancera.

    31. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, regionkommittén samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

    • [1]  EGT C 201, 16.7.1999, s. 1.
    • [2]  EGT C 199, 14.7.2001, s. 1.
    • [3]  EUT C 317, 30.12.2003, s. 6.
    • [4]  EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.
    • [5]  EGT L 269, 5.10.2002, s. 15.
    • [6]  EGT C 309, 27.10.2000, s. 57.
    • [7]  EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 492.
    • [8]  EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 56.
    • [9]  Antagna texter, P6_TA(2007)0265.
    • [10]  Antagna texter, P6_TA(2007)0423.

    MOTIVERING

    Betänkandet syftar till att fastställa vilka sociala, kulturella och övriga faktorer som bidrar till att skapa en underrepresentation av kvinnor inom forskningen. Bakgrunden till betänkandet är situationen i Europa i dag, där kvinnor i stor utsträckning är underrepresenterade inom vetenskaplig forskning. På ett kortfattat sätt vill man sätta in dagens situation i ett sammanhang, men huvudsyftet med betänkandet är att blicka framåt och peka på möjliga lösningar på problemet.

    Statistik visar att fler kvinnor än män genomgår högre utbildning. Trots detta är det, när det är dags att rikta in sig på forskning, männen som dominerar i antal. Den enorma ökningen av kvinnor som genomgår högre utbildning har inte lett till en motsvarande förändring vad beträffar kvinnors andel i förhållande till män inom speciella vetenskapsfält eller yrken – det vill säga en förändring i den övergripande könssegregeringen. Det har inte heller lett till att lönegapet mellan män och kvinnor har minskat.

    Varför skulle vi bry oss om att vetenskapen är könssegregerad? Det finns två huvudsakliga anledningar. För det första har vissa vetenskapsfält högre status än andra, och en underrepresentation av kvinnor inom högstatusämnen (t.ex. fysik) betyder att kvinnliga forskare totalt sett får lägre status än sina manliga dito. För det andra kan vi komma att stå inför en brist på vetenskapligt skolade människor inom efterfrågade områden. Om det är så att talang för att utföra mycket krävande vetenskapligt arbete inte är relaterat till kön skulle tillgången på forskare bli större om kvinnor helt och fullt fick delta inom vetenskaplig forskning.

    Kvinnliga forskare är fortfarande i minoritet inom offentlig sektor och högre utbildning – båda sektorerna har i genomsnitt 35 procent kvinnor. Det är dock en högre procentuell andel än den som gäller för forskning inom näringslivet där EU‑genomsnittet är på 18 procent kvinnor enligt de senaste uppgifterna. Men variationerna är stora mellan länderna. De länder som har lägst andel kvinnor i näringslivsforskning är Tyskland (11,8 procent), Österrike (10,4 procent) och Nederländerna (8,7 procent), medan Lettland, Bulgarien och Rumänien alla har över 40 procent kvinnor. Läget förbättras mycket sakta. Tillväxttakten för kvinnliga forskare är högre än tillväxttakten för män endast i mindre än hälften av länderna, och för ett fåtal länder har den procentuella andelen kvinnliga forskare minskat.

    Fördelningen av forskare på de olika forskningsfälten visar att mönstret ser olika ut för män och kvinnor. Bland de manliga forskarna inom sektorn för högre utbildning arbetar 54 procent inom naturvetenskap och teknik i jämförelse med 37 procent av de kvinnliga forskarna. Denna fördelning över detta breda forskningsfält speglar naturligtvis de val av studieinriktning som gjorts av kvinnor respektive män. På senare år har olika jämförande studier mellan länder och mellan olika historiska perioder med utgångspunkt i den övergripande könssegregationen presenterats. De visar att antalet kvinnliga tekniker har ökat i de flesta länder de senaste tjugo åren. Denna ökning är emellertid förhållandevis liten och ofta lägre än i andra yrken och studiefält. Med andra ord uppstår denna ökning av kvinnor till största delen i studieinriktningar som redan innan hade en hög andel kvinnor.

    Vissa av de faktorer som påverkar individens val kan relateras till könsstereotyper. Könsstereotyper är förenklade men ofta djupt rotade uppfattningar om vad som är typiskt manligt respektive typiskt kvinnligt. De bidrar till bevarandet av könsroller och till en könssegregering i arbetslivet. Vissa inriktningar utgår ifrån att könsstereotyper formas i socialiseringsprocessen, medan andra antar att det handlar om att i ett livslångt perspektiv skapa och reproducera könsroller. Typiskt manliga drag är utifrån könsstereotyperna exempelvis intresse för teknik, analytisk förmåga, hantverksskicklighet, fokus på karriär och yrkesmässig ambition, förmåga att hävda sig, dominans, själviskhet, och villighet att ”imponera på ledningen”. Typiskt kvinnliga stereotyper innefattar å andra sidan en tanke om att vara barnvänlig, ha intresse för familjen, sträva efter värdeharmoni, uppvisa empati, känslomässighet och altruism. Teknik associeras uppenbarligen snarare med manliga än med kvinnliga stereotyper – härav följer att tekniska yrken betraktas som typiskt manliga till sin natur och därför inte tenderar att bli kvinnors förstahandsval.

    Könsstereotyper är inte bara viktiga vid de val av studier som män och kvinnor gör. De kan också påverka den beslutsprocess som förknippas med tjänstetillsättning eller utdelning av forskningsmedel. Anställningskriterier som bygger på manliga stereotyper leder till en preferens att anställa män, medan kriterier som bygger på kvinnliga könsstereotyper leder till en preferens att anställa kvinnor.

    Familjebakgrund, såväl som inkluderings‑ respektive exkluderingsmekanismer i gruppen av närstående, är också faktorer som spelar in på interpersonell nivå. Om en liten flicka leker med datorer och tekniska leksaker under sin barndom kan hon komma att betraktas som avvikande av andra flickor. Stöd och uppmuntran från familjen har i sådana sammanhang visat sig vara en viktig social resurs; kvinnliga studenter i teknik och andra naturvetenskaper har ofta minst en förälder som arbetar inom någon av dessa discipliner. Detta pekar också på vikten av att ha kvinnliga förebilder i ett mansorienterat yrke eller studiefält.

    Trots att tillgången till högre utbildning ökar för kvinnor och att andelen kvinnliga studenter som tar ingenjörsexamen och examen i andra tekniska vetenskaper ökar, har den övergripande könssegregationen minskat överraskande lite i de flesta länder. Att det existerar ett glastak eller ett ”klibbigt golv” för kvinnor som försöker avancera till högre positioner är väl dokumenterat. Det påverkar alla yrkesområden, till och med de som domineras av kvinnor. Frånvaron av kvinnor på ledande positioner är mer akut inom naturvetenskap och teknik än på andra områden. När det gäller de högsta positionerna inom den akademiska världen innehade kvinnor 15 procent av alla professurer och motsvarande tjänster 2003 – vilket innebär en ökning med två procent sedan 1999. Uppgifter om andelen kvinnor i vetenskapliga styrelser visar stor skillnad mellan länderna. De nordiska länderna visar nivåer nära 50–50, men i majoriteten av länderna har jämställdhet inte uppnåtts; för åtskilliga av de nya medlemsstaterna ligger procentandelen under 10 procent.

    Den internationella trenden när man diskuterar könsskillnader och den rådande hierarkin vid forskningsinstitutioner pekar ut en ”rörstruktur” från doktorandnivå till professor. De flesta forskare startar som doktorander, går vidare till postdoktorala tjänster och till att bli forskare och biträdande professorer enligt vad som visas i Figur 3.1. Att andelen kvinnor skiljer sig från den ena nivån till den andra antas bero på att röret läcker, dvs. att kvinnliga forskare överger röret eftersom de inte blir befordrade.

    Ju längre framskriden forskaren är i sitt yrke, desto troligare är det att han eller hon befordras till en högre nivå. Ju fler år som lagts ned desto större chans att bli befordrad. Befordran verkar däremot gå långsammare för kvinnor än för män: skillnader mellan könen är statistiskt signifikanta.

    Att kvinnor börjar forska senare än män kan inte i sig förklara den låga förekomsten av kvinnor i CSIC:s övre kategorier, eftersom en kvinna som har en vetenskaplig karriär som är lika lång som en mans, ändå visar en långsammare befordringsutveckling än en man. Det finns uppgifter som antyder att skillnad i produktivitet kan bidra till att förklara kvinnors ”långsammare befordran” på vissa områden (materialvetenskap, biologi/biomedicin, fysik), men att så inte är fallet i andra. Skillnader i personliga egenskaper, sociala faktorer och tillgång till resurser har varit argument som använts för att förklara skillnader i produktivitet och bristande jämställdhet mellan könen inom vetenskaplig forskning.

    Bland de organisatoriska och institutionella faktorer som bidrar till könssegregering finns det många mekanismer som fungerar på institutionell nivå, t.ex. företag, forskningsinstitut och forskningsfinansierande institutioner. Viktiga institutionella mekanismer är rekryteringsprocesserna, villkoren för befordran, beslutsfattande och utvärdering samt nivån av jämställdhet i arbetsmiljön.

    Rekryteringsprocesserna är fortfarande dåligt studerade, huvudsakligen med anledning av att det är svårt att samla in relevanta uppgifter från institutioner. Könssegregering i rekryteringsprocesserna tar sig uttryck i ett antal konsekutiva steg: hur potentiella sökande informeras och lockas att söka, intervjun, hur man lägger fram jobberbjudandet, kvaliteten på det erbjudna erbjudandet när det gäller exempelvis ingångslön samt erbjudna förmåner. Varje steg kan påverkas av en skillnad i behandlingen av män och kvinnor, och beslut om anställning kan påverkas av könsstereotyper eller av könspreferenser. Den roll som befordran och utvärderingsförfarande spelar för uppkomsten av könssegregation är till och med mindre dokumenterad än det som handlar om rekryteringsprocessen. När det gäller tilldelning av forskningspengar finns ingen statistiskt säkerställd skillnad. Ändå får män som regel något högre stipendier, och betydliga klyftor kan ses inom särskilda områden i vissa länder. Det är dock det mycket låga antalet ansökningar som lämnas in av kvinnor inom exempelvis teknik som är en mer begränsande faktor. Avslutningsvis kan man, för att ge ett exempel på en könssegregerad arbetsmiljö citera följande: ”Att bli tagen för en ingenjör är att se ut som en ingenjör, prata som en ingenjör, och agera som en ingenjör. På de flesta arbetsplatser innebär detta att se ut som, prata som och agera som en man”[1] – och detta gäller än.

    Resultatet pekar på en mängd åtgärder som kan vidtas för att utöka andelen kvinnor inom naturvetenskap och teknik, på alla vetenskapliga nivåer, bl.a. följande:

    –   Att sätta in intensivåtgärder för att främja kvinnors karriärer inom forskning.

    –   Verka för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i EU och i nationella program.

    –   Utveckla karriärmöjligheter inom vetenskaplig forskning för kvinnliga och manliga sökanden, både inom det akademiska och det icke‑akademiska forskningsfältet.

    –   Inrätta ett tvärvetenskapligt program för att utveckla och förbereda för arbete i forskningscentrum.

    –   Tillhandahålla avancerade program för personal i ledande vetenskapliga befattningar, där ämnen som tvärvetenskaplig och interkulturell kommunikation, jämställdhetskompetens, ledarkompetens inom vetenskap och coachning/undervisningskompetens, mentorkompetens osv. ingår.

    • [1]  Robinson J. G. och J. S. McIlwee (1991), ”Men, Women and the Culture of Engineering”, The Sociological Quarterly, 32: 4006.

    YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (9.4.2008)

    till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

    över kvinnor och vetenskap
    (2007/2206(INI))

    Föredragande: Den Dover

    FÖRSLAG

    Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sitt förslag till resolution:

    1.  Europaparlamentet välkomnar den politik som har införts hittills, t.ex. direkta stödåtgärder, förmånsbehandling vid rekrytering och finansieringsprogram till stöd för forskning som utförs av kvinnor, vilka syftar till att uppnå ett mer jämställt deltagande för kvinnor inom vetenskapens olika områden och sektorer.

    2.  Europaparlamentet påpekar att EU behöver 700 000 nya forskare för att uppnå målen i Lissabonstrategin och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att i enlighet med färdplanen för jämställdhet 2006–2010 vidta särskilda åtgärder för att det senast 2010 ska råda en jämnare könsfördelning inom vetenskap och teknik.

    3.  Europaparlamentet anser emellertid att det krävs ytterligare insatser för att öka kvinnors deltagande på viktiga positioner (t.ex. i vetenskapliga styrelser och utvärderingskommittéer) och inom alla vetenskapliga områden, däribland forskning, rekrytering, utbildning, informationsteknik, ingenjörsvetenskap, handel, kommunikationer, pr, marknadsföring och förbindelser mellan arbetsmarknadens parter, genom att man tillhandahåller nya former av flexibel arbetstid som gör det möjligt för kvinnor att fortsätta arbeta sedan de blivit mammor.

    4.  Europaparlamentet anser att det krävs ytterligare åtgärder för att komma till rätta med kvinnors underrepresentation, särskilt inom vetenskapliga/akademiska kretsar. Parlamentet rekommenderar i detta syfte att direkta stödåtgärder och bidrag för att uppmuntra kvinnor att inneha ledande befattningar samt bidrag till coachnings- och mentorprogram ska tillhandahållas för att därmed hjälpa yngre kvinnor att stanna kvar i vetenskaplig/akademisk verksamhet, bedriva forskning, delta i bidragsansökningar och projekt, samtidigt som kvinnorna och deras familjer ska garanteras rörlighet och flexibilitet.

    5.  Europaparlamentet anser att nätverk för kvinnliga forskare är mycket viktiga för att attrahera fler kvinnor till naturvetenskap och teknik och för att kvinnor ska befordras till ansvarsfulla tjänster. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att bilda nätverk på europeisk, nationell och regional nivå och att stödja redan befintliga nätverk, såsom den europeiska plattformen för kvinnliga forskare.

    6.  Europaparlamentet anser att för att avlägsna några av hindren för kvinnor att nå ledande befattningar inom vetenskapsvärlden måste konkreta åtgärder vidtas för att främja en bättre förståelse av begreppen ”god forskning”, ”excellens” och ”innovation”, särskilt beträffande kriterierna för definitionen av en ”bra forskare”, som inte bör begränsas till hur många publikationer en forskare har givit ut.

    7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att kvinnors insatser inte ska glömmas bort i publikationer om vetenskaps- och teknikhistoria, inte bara för att detta skulle vara en klar diskriminering, utan också för att bristen på förebilder gör det svårt att uppmuntra fler kvinnor att söka sig till dessa områden.

    8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avlägsna alla finansiella och administrativa hinder som kvinnor möter inom det vetenskapliga området och upprätta mer attraktiva och flexibla arbetsförhållanden för kvinnor, för att göra det lättare för dem att förena arbetsliv och familjeliv och för att stimulera deras intresse för att arbeta inom alla vetenskapliga områden, genom olika former av särskilt stöd till förvärvsarbetande mödrar som inte ska påverka budgeten för vetenskaplig forskning. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att se till att föräldraansvaret delas lika genom att stödja lika uttag av föräldraledighet och flexibla arbetsförhållanden för både män och kvinnor.

    9.  Europaparlamentet påpekar att åldersgränser för att få studiemedel är negativt för yngre som tar hand om anhöriga, varav de flesta är kvinnor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att i dessa fall ändra sin lagstiftning så att detta missförhållande rättas till, såsom att förlänga ansökningstiden med ett år för varje år som man tagit hand om en anhörig.

    10. Europaparlamentet är fast övertygat om att särskilda åtgärder för rekrytering, utbildning och pr måste införas för att främja och uppmuntra kvinnor att i större utsträckning delta i områden som teknik, fysik, ingenjörsvetenskap, datavetenskap och andra områden som fortfarande beklagligt nog domineras av män.

    11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med projekt som lämnas in vid anbudsinfordringar till sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration se positivt på att det råder jämn könsfördelning inom den forskningsgrupp som lämnar in ansökan. Medlemsstaterna uppmanas att göra detsamma i sina nationella och regionala program.

    12. Europaparlamentet stöder målet om att befästa och säkerställa respekten för principen om likabehandling av män och kvinnor som har samma utbildningsnivå, kompetens och meriter för likadana vetenskapliga tjänster, vid både uttagning och rekrytering, men också under hela yrkeslivet, eftersom detta är nödvändigt för att kvinnor ska kunna få vidareutbildning och bli befordrade på grundval av sina meriter, samtidigt som man främjar uppnåendet av en jämn könsfördelning beträffande ansvarsfulla tjänster. Parlamentet beklagar att kvinnor är underrepresenterade i alla akademiska institutioner och forskningsinrättningar trots att det i de flesta medlemsstater är fler kvinnor än män som har universitetsexamen och kvinnor i genomsnitt har högre akademiska kvalifikationer än män.

    13. Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att i ett tidigt skede framhålla naturvetenskap som ett intressant område för båda könen. Parlamentet begär att detta ska tas i beaktande i planeringen av läromedel och i lärarutbildningen. Parlamentet uppmanar universitet och fakulteter att analysera sina antagningssystem för att se om det finns någon inte direkt utsagd men underförstådd könsdiskriminering och att rätta till antagningssystemet därefter.

    14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med avseende på det sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration, regelbundet informera parlamentet om hur många kvinnor som ingår i utvärderingspanelerna och urvalskommittéerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta jämställdhetsaspekter ingå i ramprogrammets preliminära utvärderingar och lägesrapporter.

    15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka varför så få kvinnor (15 procent i genomsnitt i EU) innehar ledande befattningar vid universitet och högskolemyndigheter, något som avsevärt minskar deras inflytande över beslutsfattandet i forskningsfrågor, trots att 43 procent av dem som avlägger doktorsexamen i EU är kvinnor.

    16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa effektiva strategier för att få bort löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Parlamentet konstaterar att principen om ”lika lön” inom det vetenskapliga området också bör gälla stipendier och arvoden.

    17. Europaparlamentet uppmuntrar universitet, forskningsinstitut och privata företag att anta jämställdhetsstrategier i sina organisationer och i sitt beslutsfattande.

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    8.4.2008

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    48

    0

    0

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Šarūnas Birutis, Jan Březina, Jerzy Buzek, Giles Chichester, Dragoş Florin David, Pilar del Castillo Vera, Den Dover, Nicole Fontaine, Adam Gierek, András Gyürk, Fiona Hall, David Hammerstein, Rebecca Harms, Erna Hennicot-Schoepges, Mary Honeyball, Ján Hudacký, Romana Jordan Cizelj, Anne Laperrouze, Pia Elda Locatelli, Eugenijus Maldeikis, Eluned Morgan, Angelika Niebler, Reino Paasilinna, Atanas Paparizov, Francisca Pleguezuelos Aguilar, Anni Podimata, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Mechtild Rothe, Paul Rübig, Andres Tarand, Britta Thomsen, Catherine Trautmann, Nikolaos Vakalis, Adina-Ioana Vălean, Alejo Vidal-Quadras

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Etelka Barsi-Pataky, Ivo Belet, Zdzisław Kazimierz Chmielewski, Robert Goebbels, Satu Hassi, Gunnar Hökmark, Pierre Pribetich, Vittorio Prodi, Esko Seppänen, Silvia-Adriana Ţicău

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    14.4.2008

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    12

    0

    8

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Emine Bozkurt, Zita Gurmai, Lívia Járóka, Piia-Noora Kauppi, Astrid Lulling, Siiri Oviir, Doris Pack, Zita Pleštinská, Karin Resetarits, Teresa Riera Madurell, Eva-Britt Svensson, Anne Van Lancker, Anna Záborská

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Gabriela Creţu, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Donata Gottardi, Anna Hedh, Marusya Ivanova Lyubcheva

    Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

    Manolis Mavrommatis, Miroslav Mikolášik