BETÄNKANDE om genomförande av handelspolitiken med hjälp av effektiva regler och förfaranden för import och export
14.5.2008 - (2007/2256(INI))
Utskottet för internationell handel
Föredragande: Jean‑Pierre Audy
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om genomförande av handelspolitiken med hjälp av effektiva regler och förfaranden för import och export
Europaparlamentet utfärdar denna resolution,
– med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 23–31, 95, 133 och 135,
– med beaktande av Lissabonfördraget av den 13 december 2007[1] som för närvarande ratificeras av medlemsstaterna,
– med beaktande av konventionen om upprättande av Tullsamarbetsrådet, vilken undertecknades i Bryssel den 15 december 1950 och trädde i kraft den 4 november 1952,
– med beaktande av Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) från 1994, särskilt artiklarna V, VIII och X,
– med beaktande av Världshandelsorganisationens (WTO) ministerdeklaration, antagen i Singapore den 13 december 1996, särskilt punkt 21,
– med beaktande av WTO:s ministerdeklaration, antagen i Doha den 14 november 2001, särskilt punkt 27,
– med beaktande av det beslut som WTO:s allmänna råd fattade den 1 augusti 2004, särskilt bilaga D om närmare bestämmelser för förhandlingar om underlättande av handel,
– med beaktande av WTO:s ministerdeklaration, antagen i Hongkong den 18 december 2005, särskilt punkt 33 och bilaga E,
– med beaktande av rapporterna från WTO:s specialgrupp och tvistlösningsorgan i ärendet (WT/DS315) Europeiska gemenskaperna – vissa tullfrågor,
– med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen[2],
– med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (KOM(2005)0608),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln[3],
– med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ett åtgärdsprogram för tullfrågor i gemenskapen (Tull 2013) (KOM(2006)0201),
– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 16 mars 2005 om ursprungsregler i förmånsordningar på handelsområdet – Riktlinjer inför framtiden (KOM(2005)0100),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 april 2008 med titeln ”En strategi för vidareutveckling av tullunionen” (KOM(2008)0169),
– med beaktande av förslaget till kommissionens förordning (2046/2007) om ursprungsregler i det allmänna preferenssystemet (GSP) som för närvarande behandlas av tullkodexkommittén,
– med beaktande av den ändrade internationella konventionen för förenkling och harmonisering av tullsystem (den reviderade Kyotokonventionen),
– med beaktande av förslaget till rådets beslut om Europeiska gemenskapens medlemskap i Världstullorganisationen och om preliminärt utövande av de rättigheter och skyldigheter som följer av medlemskapet (KOM(2007)0252),
– med beaktande av slutrapporten av den 15 juni 2007 från kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar om tullförvaltningarnas framtida roll,
– med beaktande av protokollet från utfrågningen den 19 december 2007 i parlamentets utskott för internationell handel på temat genomförande av handelspolitiken med hjälp av effektiva regler och förfaranden för import och export,
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A6‑0184/2008), och av följande skäl:
A. Tullunionen är ett av de historiska instrument som utgör grunden för den europeiska kontinentens ekonomiska och politiska integration.
B. Begreppen tullunion och gemensam handelspolitik är båda av samma väsen.
C. Regler och förfaranden för Europeiska unionens import och export fortsätter att spela en väsentlig roll för att den inre marknaden ska fungera väl.
D. Den gemensamma handelspolitiken har under årens lopp fått känna av betydande förändringar som har krävt och fortsätter att kräva ständiga anpassningar av regler och förfaranden för import och export.
E. Den gemensamma handelspolitiken kan endast fungera med stöd av effektiva regler och förfaranden för import och export av varor.
F. Förenkling och modernisering av regler och förfaranden för import och export i Europeiska unionen och på internationell nivå är strategiska frågor av stor betydelse för handelns konkurrenskraft.
G. De specifika problem som små och medelstora företag möter för att klara av tullregler och -förfaranden är ofta orsaken till att dessa företag har svårare att ägna sig åt internationell handel och hindrar dem från att till fullo dra nytta av de möjligheter som globaliseringen erbjuder.
H. Ett korrekt fastställande av de importerade varornas tullklassificering, ursprung och värde är oerhört viktig för en riktig tillämpning av den gemensamma tulltaxan, tullförmåner, åtgärder mot dumpning och subventioner och en hel serie av andra instrument inom handelspolitiken.
I. Alltför betungande eller långsamma tullregler och -förfaranden utgör hinder för internationell varuhandel och betraktas av de ekonomiska aktörerna, framför allt små och medelstora företag, som ett av de främsta handelshindren utöver själva tullarna.
J. Tullarnas funktion handlar i dag inte endast om uppbörd av tullavgifter, en viktig uppgift som under de senaste tjugo åren fått betydligt mindre utrymme, utan alltmer om andra typer av åtgärder som rör säkerhet och garantier, kamp mot förfalskningar, penningtvätt och narkotika, liksom åtgärder som avser hälsa, miljö och konsumentskydd. Uppbörd av mervärdesskatt och importavgifter alternativt befrielse från exportavgifter får inte glömmas, och självklart respekt för unionens handelspolitik.
K. Sedan augusti 2004 har det gjorts ansträngningar inom WTO och Doharundan för att förhandla fram ett bindande multilateralt avtal för underlättande av handel. Många utvecklingsländer har svårigheter med att finansiera de gränsåtgärder som föreslås i dessa förhandlingar.
L. Utvecklingsländerna möter särskilda svårigheter vid inrättandet av effektiva tullsystem, bland annat när det gäller infrastruktur och utrustning samt personalens utbildning och integritet.
M. Det väsentliga målet att underlätta handeln måste sammanjämkas med det inte mindre grundläggande målet, nämligen effektiva kontroller.
N. Oron kring personers och varors säkerhet spelar en allt större roll för utformningen och tillämpningen av regler och förfaranden på tullområdet, särskilt bland vissa av unionens viktigare handelspartner.
O. De europeiska standarderna för konsumentskydd, i synnerhet när det gäller hälsa och säkerhet, borde tillämpas på alla produkter som får omsättas fritt på den inre europeiska marknaden, oavsett produkternas ursprung.
P. Stora effektivitets- och tidsvinster är följden av den allt större användningen av informationsteknik och annan modern teknik vid behandlingen av tulltransaktioner och vid kontrollen av varorna.
Q. Det är nödvändigt att ta hänsyn till kraven på driftskompatibilitet som följer av att sådan utrustning används samt även de kostnader som uppstår på grund av användningen för de berörda förvaltningarna och för de ekonomiska aktörerna.
R. Bland de nya grundläggande mål som räknas upp i artikel 3.5 i fördraget om Europeiska unionen (som motsvarar den nuvarande artikel 2.5 så som den skulle ändras genom artikel 1.4 i Lissabonfördraget) anges att unionen i sina förbindelser med omvärlden ska bidra till skyddet av EU:s medborgare. Ovannämnda fördrag föreskriver också i artikel 3.2 (som motsvarar den nuvarande artikel 2.2 så som även den skulle ändras genom artikel 1.4 i Lissabonfördraget), att unionen ska erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser, där den fria rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende, bland annat, kontroller vid de yttre gränserna.
S. Unionens regler och förfaranden på tullområdet utformas och antas på EU‑nivå, men den faktiska tillämpningen är beroende av de åtgärder som vidtas av medlemsstaternas nationella förvaltningar.
T. Världstullorganisationen (WCO) spelar en viktig roll när det gäller att främja handeln genom det internationella tullsamarbetet.
Vikten av regler och förfaranden för import och export
1. Europaparlamentet understryker hur viktiga effektiva regler och förfaranden för import och export är för att handelspolitiken ska kunna genomföras.
2. Europaparlamentet erinrar om att effektiviteten hos varje handelspolitisk åtgärd till stor del är beroende av unionens kapacitet att se till att den tillämpas korrekt. Detta gäller bland annat handelspolitiska skyddsåtgärder och alla former av tullförmåner som unionen beviljar olika handelsparter. En åtgärd som är omöjlig eller svår att tillämpa på tullområdet blir verkningslös på det handelspolitiska planet och kan medföra allvarliga konkurrenssnedvridningar och oräkneliga sidoeffekter i form av ekonomiska, sociala och/eller miljömässiga skador.
3. Europaparlamentet beklagar att det inte alltid görs korrekta utvärderingar av eller tas hänsyn till hur vissa handelspolitiska initiativ kan genomföras på tullområdet. Ett exempel som kan nämnas är svårigheterna under 2005 att tillämpa avtalet med Kina om import av textilprodukter.
4. Europaparlamentet insisterar på att det krävs ett bättre samarbete mellan de avdelningar vid kommissionen som ansvarar för handelspolitiken och de som ansvarar för tullpolitiken, bland annat genom en mer systematisk integration av de sistnämnda i de grupper som förhandlar om handelsavtal.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma problemen för små och medelstora företag, framför allt genom att till lägsta möjliga kostnad underlätta anpassningen av deras informationssystem till dem som används av tullmyndigheterna, och genom att förenkla bestämmelserna för vad som krävs för att kunna bli godkänd ekonomisk aktör.
6. Europaparlamentet gläder sig åt att Europeiska gemenskapen blev fullvärdig medlem av Världstullorganisationen (WCO) den 1 juli 2007, vilket befäster dess internationella befogenheter på tullpolitikens område och bara kan bidra till att stärka dess inre sammanhållning. Parlamentet ber kommissionen att stödja denna organisation.
Tullklassificering, värde, ursprung och ekonomiska system
7. Europaparlamentet påminner om den särskilda betydelsen av regler för varors tullklassificering, värde och ursprung – förmånsursprung eller icke‑förmånsursprung.
8. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att ständigt verka för att förbättra dessa regler, både på EU‑nivå och inom de multilaterala instanserna WTO och WCO (Världstullorganisationen), i en anda av öppenhet, förutsebarhet, förenkling och effektivitet.
9. Europaparlamentet beklagar den fortsatta blockeringen av harmoniseringen på multilateral nivå av ursprungsregler som inte omfattas av förmånsbehandling, en harmonisering som inleddes redan 1995 på grundval av det avtal om ursprungsregler som ingicks inom ramen för Uruguayrundan. Parlamentet anser att en sådan harmonisering bland annat skulle möjliggöra en effektivare och rättvisare tillämpning av handelspolitiska skyddsåtgärder i hela världen och en bättre reglering av metoder för ursprungsmärkning. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta alla möjliga initiativ för att återuppta och slutföra förhandlingarna på grundval av de principer som fastställts i avtalet om ursprungsregler.
10. Europaparlamentet noterar kommissionens ansträngningar för att modernisera och förenkla reglerna för förmånsursprung.
11. Europaparlamentet beklagar att parlamentet inte får medverka närmare, för att utöva sin rätt till förhandsinsyn vilken parlamentet har inom ramen för kommittéförfarandet, i förslaget till förordning om en reform av ursprungsreglerna i det allmänna preferenssystemet, vilket för närvarande behandlas av medlemsstaterna inom tullkodexkommittén, trots denna reforms betydelse och politiskt mycket känsliga karaktär. Parlamentet noterar dock att det finns inplanerat en presentation från kommissionens sida av detta ärende inför parlamentets behöriga utskott.
12. Europaparlamentet noterar den kraftiga kritiken från vissa delar av näringslivet i EU, som textil och beklädnad och livsmedelsindustrin, mot en enhetlig tillämpning av mervärdeskriteriet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i möjligaste mån ta hänsyn till denna berättigade kritik.
13. Europaparlamentet påminner dock att det rent allmänt finns anledning att noggrant tillse att de förmåner som ges de länder som kommer i åtnjutande av förmånssystem, inom vissa känsliga sektorer inte alltför lätt ska komma mycket konkurrenskraftiga tredjeländer till del på grund av ursprungsregler som är överdrivet töjbara.
14. Europaparlamentet beklagar att gemenskapsförfarandena för lagring i tullager, för passiv förädling och för aktiv förädling fortfarande, till följd av sin komplexitet, utnyttjas i liten utsträckning av europeiska företag. Kommissionen uppmanas att överväga en förenkling av de ekonomiska förfarandena, införande av smidigare förfaranden och avskaffande av dokument i pappersform.
Underlättande av handel
15. Europaparlamentet lägger största vikt vid de WTO‑förhandlingar som har pågått sedan 2004 för underlättande av handel. Parlamentet påminner om de stora fördelar som väntas av ett långtgående avtal på området, i form av lägre transaktionskostnader, förbättrad konkurrenskraft och internationell dragningskraft hos utvecklingsländerna samt bättre förutsättningar för handelsutbyten.
16. Europaparlamentet erkänner att det finns risk för att resultatet av förhandlingarna om underlättande av handel kan pådyvla utvecklingsländerna skyldigheter att genomföra dyra program som de svårligen har råd med. Det är därför nödvändigt att industriländerna, i slutrapporten från förhandlingarna, uttryckligen lovar att lämna ekonomiskt och praktiskt stöd till utvecklingsländerna så att dessa kan finansiera kostnaderna för efterlevnad, anpassning och genomförande av en eventuellt framtida multilateral ram.
17. Europaparlamentet understryker att samarbete starkt präglar dessa förhandlingar, som inte passar för eventuella köpslaganden med andra frågor inom Doharundan. Parlamentet anser att frågan om underlättande av handel skulle kunna avslutas och genomföras separat, utan risk för att destabilisera förhandlingsrundan, och kräver därför att den delen lyfts ur det enhetliga åtagandet.
18. Europaparlamentet stöder likaså kraftfullt att det införs ett kapitel om underlättande av handel och tullsamarbete i alla nya frihandelsavtal som förhandlas fram av kommissionen, som en följd av dess meddelande av den 4 oktober 2006 med titeln ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2006)0567).
Nya uppdrag för tullen
19. Europaparlamentet påminner om att det är nödvändigt att på EU-nivå inrätta en plan för att bekämpa varumärkesförfalskning och piratkopiering. Det är absolut nödvändigt att förstärka samarbetet i denna fråga inom kommissionen, mellan de avdelningar som är ansvariga för regler kring immaterialrätt, handelspolitik och tullpolitik, samt med medlemsstaternas tullförvaltningar och mellan dessa förvaltningar.
20. Europaparlamentet gläder sig åt den kompromiss som uppnåtts mellan medlemsstaterna och kommissionen om ett förhandlingsmandat för ett handelsavtal för bekämpning av varumärkesförfalskning (Anti Counterfeiting Trade Agreement (ACTA)). Detta avtal är en fråga av stor betydelse för unionens globala handelsstrategi och kommer att möjliggöra att man får tillgång till en internationell ram på hög nivå för att förstärka genomförandet av immaterialrätten samt skydda producenterna mot industriell plundring och konsumenterna mot riskerna för hälsa och säkerhet till följd av de många varumärkesförfalskningarna.
21. Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att vidta de nödvändiga åtgärderna för att se till att de varor som importeras för att saluföras i Europeiska unionen motsvarar europeiska standarder för konsumentskydd, särskilt när det gäller hälsa och säkerhet, i syfte att hindra införandet av produkter eller ämnen som skulle kunna visa sig vara farliga för konsumenterna.
En oroande utveckling mot säkerhetstänkande
22. Europaparlamentet erkänner att oron kring personers och varors säkerhet är motiverad, men insisterar på att det krävs en avvägning mellan kontroll och underlättande, för att inte i onödan eller överdrivet sätta upp hinder för internationell handel. Parlamentet betraktar dock tullens roll när det gäller det fullständiga genomförandet av gemenskapsåtgärder för hälso-, miljö- och konsumentskydd som en prioritering som inte får äventyras genom åtgärderna för underlättande av tullhanteringen.
23. Europaparlamentet stöder det ramverk (ramverket för säkerhet och globala förenklingar för handeln, SAFE) som Världstullorganisationens (WCO) råd antog 2005. Parlamentet ställer helt och hållet upp på WCO:s uttalande om att det varken är acceptabelt eller meningsfullt att inspektera alla försändelser, och att man bör främja en ändamålsenlig riskhantering med hjälp av effektiva IT‑system.
24. Europaparlamentet beklagar starkt att den amerikanska kongressen i juli 2007 antog den så kallade ”HR1‑lagstiftningen” och att Förenta staterna ensidigt införde ett krav på genomsökning av alla containrar på väg till detta land från och med 2012. Parlamentet tvivlar på att en sådan åtgärd är effektiv och förenlig med WTO:s bestämmelser, och fruktar att den kommer att bromsa den transatlantiska handelns utveckling när den börjar tillämpas.
25. Europaparlamentet noterar att säker handel är särskilt viktig i en alltmer integrerad global ekonomi. Parlamentet uppmanar med eftertryck den transatlantiska dialogen mellan lagstiftare (TLD) och kommissionen att fortsätta sina ansträngningar att tillse att Förenta staternas regler om att granska 100 procent av de containrar som införs i landet modifieras och snarare baseras på riskbedömning. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp frågan inom ramen för det transatlantiska ekonomiska rådet (TEC) och andra forum samt att få Förenta staterna att överväga att ändra sitt beslut i denna riktning. Parlamentet ber att man ska stödja ett ömsesidigt erkännande av ”godkända ekonomiska aktörer” och av säkerhetsstandarder som Världstullorganisationen kommit överens om (C-TPAT, Customs-Trade Partnership Against Terrorism, ramverket SAFE).
Fortsatt avsaknad av harmonisering
26. Europaparlamentet erinrar om att förenligheten mellan unionens tullsystem och WTO:s bestämmelser i huvudsak bekräftades efter överprövning av WTO:s tvistlösningsorgan i ärendet WT/DS315, som tidigare nämnts, och gläder sig åt det resultatet.
27. Europaparlamentet konstaterar ändå att både våra handelspartner och de europeiska ekonomiska aktörerna själva efterlyser ökad harmonisering mellan de nationella förvaltningarna när det gäller genomförandet av gemenskapens tullagstiftning.
28. Europaparlamentet noterar att skadliga skillnader ibland konstateras mellan medlemsstaterna när det gäller exempelvis uppbörd av mervärdesskatt vid import, villkor för att få vissa förenklade förfaranden, frekvensen för fysiska kontroller av varorna samt sanktioner.
29. Europaparlamentet anser att allt måste göras för att garantera lika behandling av de ekonomiska aktörerna överallt på gemenskapens tullterritorium, vilket är absolut nödvändigt för att bibehålla den inre marknadens integritet, för att skydda unionens ekonomiska intressen, för att bevara gemenskapens externa befogenheter – särskilt handelspolitiska – och för att respektera EU:s internationella åtaganden.
30. Europaparlamentet stöder alla de initiativ som syftar till att öka sammanhållningen mellan de nationella förvaltningarna, främja samverkanseffekter, inrätta nya system för kommunikation och informationsdelning, utveckla bättre metoder och utbyta personal och erfarenheter, så att dessa olika myndigheter kan fungera som en enda när det gäller tillämpningen av EU:s lagstiftning.
31. Europaparlamentet understryker i detta hänseende att instrument som den integrerade tulltaxan (Taric), bindande klassificeringsbesked, bindande ursprungsbesked och den gemensamma ramen för riskhantering har en avgörande betydelse. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att fortsätta att förbättra dessa instrument och att tillse att de fungerar väl.
32. Europaparlamentet insisterar på nödvändigheten att enhetliggöra bevisrätten eller att fastställa gemensamma minimiregler och att tillse en enhetlig tillämpning, från de 27 medlemsstaternas sida, av gemenskapsförordningar om tullrätt (särskilt förordning (EG) nr 1383/2003).
33. Europaparlamentet begär att kommissionen i sina förslag ska införa exakta regler för administrativa och straffrättsliga sanktioner för brott mot tullbestämmelser, vilket föreskrivs i artiklarna 27 a och 280 i EG-fördraget så som de skulle ändras genom Lissabonfördraget.
34. Europaparlamentet beklagar kommissionens och medlemsstaternas motvilja att i det här skedet planera nya strukturer för en garanterat enhetlig tillämpning av EU:s tullagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att allvarligt överväga att enhetliggöra Europeiska unionens tulltjänster, i syfte att gå i riktning mot en gemensam förvaltning som ansvarar för tullunionen, så att tullregler och tullförfaranden inom hela Europeiska unionens tullområde kan tillämpas effektivare.
o
o o
35. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Världstullorganisationen, Världshandelsorganisationen samt anslutnings- och kandidatländerna.
MOTIVERING
Tullunionen firar sin 40-årsdag 2008. Tullunionen var en av den europeiska integrationens första etapper och gjorde det på sikt möjligt att avskaffa alla tullavgifter på import och export mellan unionens stater samt införa en gemensam yttre tullsats för dessa länder i deras förbindelser med tredjeländer. Tullunionen är en avgörande motvikt för en väl fungerande inre marknad och en korrekt tillämpning av unionens handelsavtal.
Tullpolitiken är gemenskapens befogenhet men den genomförs av medlemsstaterna; de nationella tullförvaltningarna har i uppdrag att sköta den löpande tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning. Där ligger för övrigt ett av de avgörande problemen för att förfarandena för import och export av varor ska bli effektiva i praktiken.
Lagstiftningen är nu eller har nyligen varit föremål för många ändringar: moderniserad gemensam tullkodex, beslut om en papperslös miljö för tullen och handeln, åtgärdsprogram för tullfrågor i gemenskapen (Tull 2013), förslag till kommissionens förordning om GSP‑ursprungsregler osv. I artikel 1.4 i Lissabonfördraget, som för närvarande ratificeras av medlemsstaterna, anges slutligen att en av Europeiska unionens prioriteringar i sina förbindelser med resten av världen ska vara att skydda sina medborgare.
På det internationella planet är osäkerheterna många och förhandlingarna inom Världshandelsorganisationen (WTO) har bromsats på ett sätt som är skadligt, framför allt när det gäller underlättande av handel. Europeiska gemenskapen har dessutom gått igenom en omfattande tvist vid WTO:s tvistlösningsorgan angående unionens tullorganisation, där vissa inslag inte är förenliga med WTO:s bestämmelser, vilket framför allt har att göra med att flera nationella förvaltningar utövar inflytande. Inom själva Världstullorganisationen (WCO), där Europeiska gemenskapen endast har varit medlem sedan 2007, konstateras att det går långsammare att öka effektiviteten och den internationella harmoniseringen av tullförfaranden till följd av den oro kring säkerheten som uppstod i Förenta staterna efter attentaten den 11 september 2001. I augusti förra året röstade den amerikanska kongressen för en lag (lagen om hundraprocentig genomsökning) som får systemet att så gott som ”explodera”. Även om denna lag inte blir fullt tillämplig förrän 2012 öppnar den redan nu för en period av osäkerhet vad gäller varuflödet i världen.
Mot den bakgrunden har vi kommit till en vändpunkt för de europeiska tullarna, då vi kan ana vad de kommande 20 åren kommer att innebära. Därför har föredraganden tagit initiativ till att lansera en politisk debatt om genomförandet av handelspolitiken med hjälp av regler och förfaranden för import och export, så att Europaparlamentet kan uttala sig om dessa centrala frågor för unionens konkurrenskraft liksom för skyddet av EU‑medborgarna, ett skydd som har blivit ett mål för unionen sedan Lissabonfördraget, som nu ratificeras av medlemsstaterna.
För ett brett samråd med aktörerna på tullområdet anordnade utskottet för internationell handel en miniutfrågning den 19 december 2007, på föredragandens förslag, med deltagare från kommissionen, Världstullorganisationen (WCO), Världshandelsorganisationen (WTO) och BusinessEurope. Protokollet från denna utfrågning utgör ett arbetsdokument till detta betänkande.
Det bör här noteras att förfaranden för import och export är en övergripande fråga. De är självklart en viktig grund för funktionen hos den inre marknaden, där det behövs gemensamma bestämmelser som tillämpas harmoniserat vid de yttre gränserna. Tullfrågor, liksom nyligen frågan om en moderniserad gemensam tullkodex, tillhör därför befogenheterna för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Men dessa gemensamma bestämmelser omfattar mycket mer än den inre marknaden som sådan och påverkar alla delar av handelspolitiken och därmed unionens ekonomiska konkurrenskraft och skyddet av dess medborgare.
Tullarnas roll under 2000‑talet: olika uppfattningar i olika stater
Tullarnas funktion är i dag inte bara en fråga om uppbörd av tullavgifter, som har minskat avsevärt under de senaste 20 åren, utan handlar i stället mer om andra typer av åtgärder som rör säkerhet och garantier, kamp mot förfalskningar, penningtvätt och narkotika, liksom åtgärder som avser hälsa, miljö och konsumentskydd. Uppbörd av mervärdesskatt och importavgifter alternativt befrielse från exportavgifter får inte glömmas, och självklart respekt för unionens handelspolitik.
Under 2000‑talet har tullen blivit ett flerfunktionellt verktyg. Den fyller i första hand en skattefunktion, dvs. att ta upp avgifter och skatter på varuflöden. Dess andra funktion är ekonomisk: tullen är till för den yttre handeln och ska underlätta den. Till sist har den en säkerhetsfunktion, eftersom den ansvarar för en stats gränser och kampen mot samhällsproblem som smuggling.
Alla länder gör prioriteringar i tillämpningen av dessa funktioner. Utvecklingsländer, för vilka tullavgifter utgör en viktig budgetresurs, prioriterar till exempel i huvudsak skattefunktionen.
I andra länder, som Förenta staterna, är det säkerhetsfunktionen som prioriteras i det klimat av misstro som uppstod efter attentaten den 11 september 2001. Föredraganden menar att det är lovvärt att personlig säkerhet har en större betydelse i utformningen av regler och förfaranden på tullområdet, men anser att vissa åtgärder som vidtas ensidigt av Förenta staterna allvarligt hindrar handelsutbyten och världshandelns tillväxt.
Den europeiska tullen försöker hitta en balans mellan dessa tre funktioner. I ”Förklaringen om ett gemensamt uppdrag”, vilken presenterades för gruppen för tullpolitik den 11 juli 2007, nämns följande fyra åtaganden:
– Garantera medborgarnas trygghet och säkerhet.
– Skydda gemenskapens och medlemsstaternas ekonomiska intressen.
– Skydda gemenskapen mot olaglig eller illojal handel och samtidigt stödja legitim handelsverksamhet.
– Stärka de europeiska företagens konkurrenskraft genom inrättande av moderna arbetsmetoder som stöds av en lättillgänglig miljö.
Ett tullsystem som ska underlätta handeln
Föredraganden vill påpeka att reglerna och förfarandena för import och export skulle kunna utgöra, om de tillämpades alltför strikt, ett icke‑tariffärt hinder som motverkar handel.
I det sammanhanget uppstår en problematik kring underlättande av handel. Underlättande är nu föremål för en viktig förhandling i Genève inom ramen för Doharundan. Frågan började diskuteras tre år efter det att rundan inleddes (2004) och här börjar det skönjas ett verkligt samförstånd mellan staterna. Samtidigt är det inte möjligt att sluta ett avtal på området förrän alla punkter i rundan har tagits upp, enligt principen om ett ”enhetligt åtagande”.
Men eftersom Dohaförhandlingarna bromsas av vissa frågor, som jordbruket, blockeras hela reformen för underlättande av handel. Föredraganden efterlyser därför att underlättandet av handel lyfts ur det ”enhetliga åtagandet” och att frågan behandlas separat.
Bristande harmonisering: orsaken till ett bräckligt tullsystem
Föredraganden vill framhålla att den fortsatta bristande harmoniseringen är en uppenbar orsak till försvagningen av det europeiska tullsystemet. Detta system har på initiativ av Förenta staterna varit föremål för ett förfarande vid WTO:s tvistlösningsorgan, som efter överprövning bekräftade att Europeiska unionens tullsystem är förenligt med WTO:s bestämmelser, samtidigt som det formulerade viss kritik. Tvistlösningsorganet framhöll den otillräckliga harmoniseringen, vilket också framförs regelbundet av unionens handelspartner och de europeiska ekonomiska aktörerna själva, som efterlyser ökad harmonisering mellan de nationella tullförvaltningarna.
Den bristande harmoniseringen leder dessutom till att olika företag behandlas olika. Det är till exempel inte logiskt att tullförvaltningarna tar upp mervärdesskatt på import eller att företag har möjlighet att betala mervärdesskatten enligt det inhemska systemet.
Föredraganden medger att harmoniseringsprocessen är svår, eftersom det finns inneboende begränsningar. Föredraganden vill ändå uppmuntra processen och understryka att det faktum att genomförandet av vår handelspolitik och våra gemensamma tullregler splittras mellan de nationella förvaltningarna utgör ett allvarligt handikapp som ständigt tvingar kommissionen att verka för samordning.
Inrättande av en tullförvaltning
Föredraganden förstår att reformen av tullkodexen är en prioritet för Europeiska kommissionen och att det rör sig om en tillräckligt komplex uppgift i sig utan att man dessutom tillför en institutionell reform. Föredraganden vill ändå öppna för möjligheten att inrätta en europeisk allmän tullförvaltning, genom att föreslå en utredning av möjligheten att skapa en integrerad samordning av de nationella tullförvaltningarna, för att gå i riktning mot en gemensam förvaltning med ansvar för tullunionen. Tanken att fortsätta att driva på harmoniseringen av tullreglerna förutsätter att tullfunktionen blir identisk i hela unionen. Med hänsyn till de långa tidsfrister som krävs för en utveckling på EU‑nivå, särskilt när den rör medlemsstaternas befogenheter, anser föredraganden att det är dags att ta itu med denna fråga – en fråga som är både symbolisk, eftersom den kröner 40 år av ständigt närmare integration på tullområdet, och pragmatisk, eftersom den ställs i syftet att skapa en effektivare tullorganisation i en värld som blir alltmer komplex, som utvecklas snabbt och som inte väntar på oss.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
|
Antagande |
6.5.2008 |
|
|
|
||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
24 0 0 |
||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Graham Booth, Daniel Caspary, Christofer Fjellner, Glyn Ford, Ignasi Guardans Cambó, Jacky Hénin, Ģirts Valdis Kristovskis, Caroline Lucas, Marusya Ivanova Lyubcheva, Erika Mann, Helmuth Markov, David Martin, Vural Öger, Georgios Papastamkos, Tokia Saïfi, Gianluca Susta, Daniel Varela Suanzes-Carpegna, Iuliu Winkler, Corien Wortmann-Kool |
|||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Jean-Pierre Audy, Vasco Graça Moura, Javier Moreno Sánchez, Salvador Domingo Sanz Palacio, Zbigniew Zaleski |
|||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
Anne Ferreira |
|||||