BETÄNKANDE om sammanhållningspolitikens konsekvenser för integrationen av sårbara samhällsgrupper

3.6.2008 - (2007/2191(INI))

Utskottet för regional utveckling
Föredragande: Gábor Harangozó

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om sammanhållningspolitikens konsekvenser för integrationen av sårbara samhällsgrupper

(2007/2191(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av artiklarna 87.3, 137 och 158 i EG‑fördraget,

–    med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden[1],

–    med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 juli 2005 ”En sammanhållningspolitik för att stödja tillväxt och sysselsättning: Gemenskapens strategiska riktlinjer för perioden 2007–2013” (KOM(2005)0299),

–    med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 9 februari 2005 om den socialpolitiska agendan (KOM(2005)0033),

–    med beaktande av rådets beslut 2006/702/EG av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen[2],

–    med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 maj 2005 ”Tredje framstegsrapporten om sammanhållningen: Mot ett nytt partnerskap för tillväxt, sysselsättning och sammanhållning” (KOM(2005)0192),

–    med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 juli 2006 ”Tillväxt‑ och sysselsättningsstrategin och reformen av den europeiska sammanhållningspolitiken: Fjärde framstegsrapporten om sammanhållningen” (KOM(2006)0281),

–    med beaktande av EU:s territoriella agenda, Leipzigstadgan om hållbara europeiska städer och det första handlingsprogrammet för genomförande av EU:s territoriella agenda,

–    med beaktande av kommissionens arbete med att ta fram en grönbok om territoriell sammanhållning,

–    med beaktande av rapporten från observationsorgan i samverkan för europeisk regional utvecklingsplanering (ESPON) om territoriets framtid och territoriella scenarier för Europa och Europaparlamentets studie ”Regionala skillnader och sammanhållning: Strategier inför framtiden”,

–    med beaktande av artiklarna 3, 13 och 141 i EG-fördraget, enligt vilka medlemsstaterna måste garantera lika möjligheter för alla medborgare,

–    med beaktande av sin resolution av den 31 januari 2008 om en europeisk strategi för romer[3],

–    med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–    med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0212/2008), och av följande skäl:

A. Ett av gemenskapens mål enligt artikel 158 i EG-fördraget är att främja en harmonisk ekonomisk och social utveckling av hela gemenskapen och att minska de socioekonomiska skillnaderna mellan de enskilda regionerna.

B.  Skillnader kan uppstå såväl inom som mellan regioner.

C. Det underliggande målet för sammanhållningspolitiken är fortfarande att hantera sociala, ekonomiska och territoriella skillnader mellan rikare regioner och de fattigaste regionerna. Dess räckvidd bör därför inte begränsas till att stödja andra strategiers mål, vilket skulle kunna förhindra en ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

D. Sammanhållningspolitiken har hittills bidragit effektivt till att hjälpa de fattigaste regionerna att minska skillnaderna i den socioekonomiska utvecklingen.

E.  Utvecklingen i hela länder står alltjämt inför stora utmaningar, och konvergens kommer knappast att uppnås under den innevarande perioden 2007 2013.

F.  Ekonomisk tillväxt brukar vara koncentrerad till nationella och regionala huvudstäder och till stora stadskärnor i vissa medlemsstater, samtidigt som andra områden har en ojämn socioekonomisk utveckling. Detta förvärrar samhällsgruppernas sårbarhet i dessa områden.

G. I Lissabonfördraget nämns den territoriella sammanhållningen som ett av EU:s mål, och kompetensen ska på det här området delas mellan unionen och medlemsstaterna.

H. Begreppet ”sårbara samhällen” är mycket vitt och det finns inga tydliga kriterier för att definiera detta begrepp.

I.   Många territorier lider fortfarande av de negativa effekterna av stora avstånd, av sina geografiska handikapp och av brist på nödvändig infrastruktur som skulle kunna göra det möjligt för dem att utvecklas och nå upp till EU:s genomsnittliga utvecklingsnivå.

J.   Förbättringar av transportinfrastrukturer och tillgång till transport främjar tillgängligheten i isolerade områden och bromsar utestängningen av de samhällsgrupper som lever i dessa avlägsna områden. Förstärkningen av tjänster i allmänhetens intresse, i synnerhet undervisning, kommer att förbättra levnadsvillkoren för sårbara samhällsgrupper.

K. De fattigaste länderna och regionerna saknar nödvändiga finansiella medel för att kunna bidra med egna medel till den gemenskapsfinansiering de är berättigade till. Dessutom saknar de ofta den administrativa kapacitet och de personalresurser som krävs för att utnyttja den beviljade finansieringen på ett lämpligt sätt.

L.  Landsbygdens utvecklingspolitik bör bättre samordnas med regionalpolitiken på grund av sina starka regionala konsekvenser. Då skulle man kunna uppnå synergieffekter och komplementaritet mellan dessa båda politiska områden samt väga för- och nackdelarna av att dessa två politikområden integreras.

M. Det saknas tillgängliga och jämförbara mikroregionala statistiska data för de regioner i EU där sårbara samhällsgrupper bor.

N. Fattigdom och utestängning har en stark territoriell ställning.

O. Många av de minst gynnade mikroregionala territorierna har komplicerade flerdimensionella problem på grund av sitt perifera läge, svårtillgänglighet, brist på grundläggande infrastruktur, socioekonomisk underutveckling, en tendens till avindustrialisering, låga utbildningsnivåer, brist på administrativ kapacitet, hög arbetslöshet, försämrade bostads- och levnadsvillkor, svår tillgång till offentliga tjänster, brist på förutsättningar för teknisk utveckling och tekniska framsteg samt många segregerade minoriteter och sårbara grupper.

P.  Sammanhållningspolitiken kräver en budget som motsvarar målen samt effektiva instrument, så att regionerna kan få bukt med utvecklingsskillnaderna och kan hantera de territoriella utmaningarna såsom befolkningsförändringar, tätbebyggelse, migrationsströmmar, globalisering, klimatförändringar och energiförsörjning.

1.  Europaparlamentet framhåller att den territoriella koncentrationen av sårbara samhällsgrupper och den sociala utestängning som förekommer i de mest underutvecklade territorierna är en växande utmaning för sammanhållningen inom EU. Parlamentet betonar dessutom att detta fenomen inte enbart förekommer i olika regioner i underutvecklade områden utan i betydande utsträckning också inom en region, både i områden som håller på att utvecklas och i utvecklade områden. Detta kräver särskild hänsyn eftersom sådana sårbara samhällsgrupper tenderar att förbli dolda i en mer allmän och gynnsam bild av området.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa de kriterier som definierar sårbara samhällsgrupper för att göra det lättare att identifiera de problem som de möter och underlätta målinriktade och systematiska åtgärder.

3.  Europaparlamentet anser att man bör behandla den territoriella dimensionen av social utestängning inom ramen för den territoriella sammanhållningspolitiken.

4.  Europaparlamentet betonar med anledning av detta att individuella åtgärder i sig inte räcker för att övervinna territoriella problem som social utestängning. Parlamentet rekommenderar därför att medlemsstaterna använder en holistisk territoriell utvecklingsstrategi genom att genomföra en utjämningspolitik och tillämpa en tvärsektoriellt integrerad metod och genom att fokusera på potentialen i EU:s samtliga territorier.

5.  Europaparlamentet påpekar behovet av att hantera bristerna med en integrerad metod, och här avses lika möjligheter och den potentiella koncentrationen av sociala konflikter till underutvecklade områden.

6.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang att det kan finnas sårbara grupper i samtliga regioner, även i de mer välmående områdena, och att en integrerad metod bör beakta dessa grupper.

7.  Europaparlamentet konstaterar att ökad fattigdom och utestängning inte enbart förekommer i städerna utan också på landsbygden, även om de kan ta sig andra uttryck där, i synnerhet som det på landsbygden även är fråga om regional marginalisering vid sidan av social utestängning. I dessa områden som inte nås av den ekonomiska utvecklingen drabbas samtliga sociala kategorier som lever där.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av att genom ett integrerat förhållningssätt göra utvecklandet av en hälsosam miljö till en prioritet på gemenskaps- och medlemsstatsnivå samt på lokal nivå, i syfte att uppnå sammanhållningspolitikens mål, såsom att bekämpa fattigdom, arbeta för bättre hälsa och bättre livskvalitet i alla regioner, vilket är avgörande för den långsiktiga utvecklingen samt för den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att engagera regionala och lokala myndigheter samt ekonomiska och sociala partner och relevanta frivilligorganisationer i planeringen och genomförandet av integrerade utvecklingsstrategier. Parlamentet framhåller även vikten av att stödja gräsrotsinitiativ.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fördela resurser mellan utvecklade städer och isolerade områden, inklusive landsbygdsområden enligt deras specifika behov och att etablera långsiktiga program för särskilt sårbara samhällsgrupper där lokala myndigheter, relevanta sociala och ekonomiska partner samt företrädare för de berörda befolkningsgrupperna deltar i beslutsprocessen och i genomförandet av sådana program för att på bästa sätt möta behoven och skapa verkliga lösningar på problemen med utestängning och dess konsekvenser.

11. Europaparlamentet kräver att lönsam produktion måste upprätthållas på landsbygden, vilket innebär att särskild hänsyn måste tas till familjejordbruk samt små och medelstora jordbruk, särskilt genom en översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken. Syftet med översynen skulle vara att göra den gemensamma jordbrukspolitiken mer rättvis, vilket även skulle gälla för icke jordbruksrelaterad företagsverksamhet som tillhandahåller varor och tjänster som är nödvändiga för att befolkningen ska stanna kvar eller utökas.

12. Europaparlamentet betonar hur viktiga jordbruk och icke‑jordbruksrelaterad ekonomisk verksamhet (såsom förädling och direkt marknadsföring av jordbruksprodukter, turism, tjänster och små och medelstora industrier) är på landsbygden för sysselsättningen och förebyggande av fattigdom och landsbygdsflykt. Parlamentet kräver därför ökade möjligheter för fortsatt yrkesutbildning på landsbygden för att stödja företags utveckling.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i högre grad utnyttja synergieffekter och komplementariteter hos olika tillgängliga finansiella instrument, t.ex. Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden, Europeiska fonden för integration, programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling i syfte att öka deras mervärde.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den kommande grönboken om territoriell sammanhållning lägga fram målet för och en tydlig definition av territoriell sammanhållning tillsammans med kriterierna för att fastställa den och dess instrument samt tillgängliga medel för att uppnå de territoriella målen.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta jämförbara mikroregionala statistiska data, där särskild hänsyn tas till sociala indikatorer, såsom FN:s index om mänsklig utveckling för att med lämpliga åtgärder åtgärda situationen i områden där de mest sårbara samhällsgrupperna bor samt de problem de har.

16. Europaparlamentet uppmanar i samband med detta kommissionen att noggrant utreda i vilken utsträckning nya kvantifierbara utvecklingsindikatorer, såsom sociala indikatorer, också bör användas vid sidan av BNP per capita för att identifiera de mest sårbara samhällsgrupperna samt var de finns, informera om skillnader mellan och inom regioner och utvärdera genomförandets och politikens effektivitet. De kan också användas som vägledning för utvecklingsplanering.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för grönboken om territoriell sammanhållning utreda om NUTS 4‑nivån är lämplig för att bedriva en differentierad stödpolitik för territoriell sammanhållning.

18. Europaparlamentet betonar behovet av att hantera de demografiska trender som visar en fortsatt migration från landsbygden till städer, och att undersöka vilka konsekvenser detta får för dessa områden. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att utarbeta strategier för att blåsa nytt liv i sårbara områden genom att utveckla infrastruktur, främja verkliga utvecklingsmöjligheter som överensstämmer med dessa områdens specifika potential, bevara offentliga tjänster genom att förbättra den lokala administrativa kapaciteten och decentralisera den offentliga sektorn, erbjuda lämplig utbildning och lämpliga sysselsättningsmöjligheter, förbättra bostäder och levnadsvillkor och öka dragningskraften för investerare i dessa områden. Parlamentet anser att städerna samtidigt behöver stöd i sina ansträngningar att försöka lösa de stadsrelaterade problemen.

19. Även om utflyttningen från landsbygden tidigare var en ”säkerhetsventil” för de jordbrukare som inte längre kunde arbeta inom jordbruket har tiderna enligt Europaparlamentet nu ändrats, eftersom arbetslösheten nu drabbar hårdast dem som saknar utbildning. Parlamentet tillägger att de företag som etablerat sig på landsbygden är sålunda de som först drabbas av omstruktureringar och utlokaliseringar, vilket minskar ytterligare de möjligheter till mångsidig verksamhet som småjordbrukare i trångmål tidigare kunnat räkna med för att dryga ut sin inkomst från jordbruket samt ökar deras fattigdom.

20. Europaparlamentet betonar att strukturpolitiken måste bevaras efter 2013 och att översynen av budgeten bör användas som en möjlighet att säkerställa att nödvändiga medel görs tillgängliga för att garantera en ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i EU:s regioner och länder i framtiden.

21. Europaparlamentet rekommenderar att politiska åtgärder för att förhindra social utestängning och aktivera sårbara samhällsgrupper bör inbegripa frivilligverksamhet.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett särskilt förslag i syfte att konkret och mer specifikt hantera sårbara samhällsgruppers problem, inklusive social utestängning.

23. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  EUT L 239, 1.9.2006, s. 248.
• [2]  EUT L 291, 21.10.2006, s. 11.
• [3]  Antagna texter, P6_TA(2008)0035.

MOTIVERING

Inledning

Sammanhållningspolitiken är en av EU:s viktigaste prioriteringar. Denna politik som har en finansiell ram på en tredjedel av EU:s budget baseras mer än någon annan politik på solidaritetsprincipen. Syftet är att minska de ekonomiska, sociala och territoriella skillnaderna mellan medlemsstaterna och deras 268 regioner.

Trots detta är skillnaderna alltjämt viktiga. Vi måste komma ihåg att en av fyra regioner har en BNP per capita på under 75 procent av genomsnittet i EU, och att det också finns viktiga obalanser inom regionerna.

Flera europeiska analyser, resultaten från ESPON 2006‑programmet, sammanhållningsrapporter och strategiska initiativ visar att social utestängning är territoriellt koncentrerat till de mest underutvecklade områdena.

Syftet med betänkandet är att fästa uppmärksamheten vid det territoriellt integrerade systemet med segregering av sårbara grupper, och att understryka vikten av att identifiera och hantera dessa problem territoriellt. Därför bör frågan om sårbara samhällsgrupper hanteras i samband med den territoriella sammanhållningen.

Syftet med dokumentet är att belysa att man i hanteringen av den territoriella utslagningen måste identifiera och erkänna att de största problemen har sin grund i den mikroterritoriella utvecklingen.

På EU‑nivå finns det dock knappt någon information om detta i de befintliga territoriella analyserna och i de nuvarande europeiska statistiska systemen.

Från fattigdom till utestängning

Sårbara grupper står inför flerdimensionella problem som förvärrar fattigdomen så att den övergår i utestängning och ökande segregering. Utdragen passivitet och långsiktig arbetslöshet minskar möjligheten hos de berörda grupperna att övervinna sin sociala utestängning och sina ekonomiska svårigheter.

Utestängning har i hög grad en territoriell karaktär

Utstängning från den ekonomiska och sociala utvecklingen sker oftast territoriellt och hänger samman med den territoriella utslagningen. De sårbara grupperna har därför lägre tillgång till arbete och tjänster.

De sociala gruppernas levnadsutsikter bestäms av deras geografiska lokalisering: av de berörda regionerna och mikroregionerna och på det hela taget av den omgivning de lever i. Risken att bli utslagen bygger därför i hög grad på den territoriella tillhörigheten.

Företeelsen visar sig på mikroregional nivå

Det är viktigt att betona att dessa sociala och ekonomiska krisområden oftast växer fram i perifera inomregionala områden eller i eftersläpande mikroregioner som i de flesta fall inte ligger på NUTS 2‑nivån.

Framväxten av territoriellt bestämda sårbara samhällen bör därför inte undersökas på NUTS 2‑nivån, utan på LAU 1‑ och LAU 2‑nivåerna, beroende av EU:s terminologi.

Segregering även på landsbygden

Segregeringsprocesserna är helt klart mer synliga i städerna än i de kringliggande mindre tätbefolkade områdena. Men när landsbygden påverkas av segregering blir situationen mycket värre här. I stadsområdena hänger segregeringsprocesserna samman med utflyttningen till förorterna som får till följd att de traditionella stadskärnorna förfaller och att de perifera områdena avindustrialiseras. Men om man bortser från situationen i stadsgettona blir de sociala spänningarna mer koncentrerade i de eftersläpande landsbygdsområdena. I de nya medlemsstaterna befinner sig befolkningen på landsbygden i en mycket ofördelaktig situation på grund av att den ekonomiska omvandlingen har ökat skillnaderna inom regionerna.

Ett dolt problem utan instrument

Territoriell utslagning ingår inte i tillräckligt stor utsträckning i den europeiska statistiken, och den omfattas inte heller av några politiska instrument.

De samhällsgrupper som berörs av den territoriella utslagningen visas inte i den territoriella analysen, i handlingsplanerna eller för beslutsfattarna.

Processerna äger rum på lägre territoriella nivåer. Därför går det inte att identifiera dem på EU‑nivå med de nuvarande granskningsinstrument som används på NUTS 2‑nivån, t.ex. Eurostats datainsamling och de systematiska analyserna i ESPON‑programmet. Det finns inga lämpliga territoriella indikatorer som kan tillämpas generellt.

Som ett resultat av vår analys som läggs fram i detta betänkande kan det nuvarande statistiska systemet inte analysera de inomregionala skillnaderna i NUTS 2‑regionerna, så att de kan jämföras på EU‑nivå. De indikatorer som mäter skillnaderna mellan de territoriella statistiska enheterna kan överhuvudtaget inte visa de verkliga skillnaderna inom regionerna. De territoriella karaktärsdragen som ger upphov till lokala, regionala och sociala nackdelar, framför allt segregering, har inte introducerats enhetligt på EU‑nivån ännu.

Inomregionala, sociala och geografiska periferier

Den europeiska sammanhållningspolitiken fokuserar på NUTS 2‑regioner, men när det gäller territoriella skillnader bortser politiken från åtskilliga problem i regionerna. Skillnaderna inom regionerna är ofta mycket viktigare än skillnaderna mellan regionerna.

De viktiga sociala och ekonomiska indikatorerna för stora och medelstora städer – som fungerar som regionala ekonomiska drivkrafter – får oss ofta att glömma problemen i de segregerade stadsdistrikten. Det uppstår allvarliga klyftor mellan de dynamiska stadsområdena och de områden som utestängs från de sociala och ekonomiska utvecklingsprocesserna.

Problem på territoriell nivå ska hanteras med en integrerad metod

Mot bakgrund av analysen ovan räcker inte det inte med övergripande metoder för att lösa problemen för sårbara grupper. För att hantera situationen för dessa sårbara grupper krävs en territoriell metod som tar hänsyn till de invecklade problemen lokalt i de berörda områdena. Det finns ett verkligt behov av en mikroregional metod som fokuserar på skillnader inom regionerna och på de mest känsliga områdena.

I annat fall förvärras polariseringsprocesserna och de utslagna områdena förfaller ytterligare, inte minst om de ekonomiska och sociala åtgärderna koncentreras på de dynamiska områdena. När vi hanterar detta problem bör vi lägga större vikt vid en territoriell planering och vid en integrerad territoriell utveckling.

2. Inomregional territoriell utslagning

Avsaknaden av lika möjligheter och koncentrationen av sociala konflikter kan uppstå i många olika situationer framför allt när det gäller segregering som en följd av en koncentration av sårbara grupper. Det är ett välkänt problem i städerna, men mot bakgrund av de erfarenheter som har gjorts i våra nya medlemsstater visar sig problemet oftast på territoriell nivå.

De mest underutvecklade områdena befinner sig i farozonen för territoriell utslagning

Det finns både ett territoriellt och ett socialt avstånd mellan de sårbara grupperna och det stora flertalet i samhället. Orsakerna till utestängningen härstammar oftast från de utestängda gruppernas lokalisering. Lokalisering kan medföra allvarliga nackdelar enligt följande faktorer:

· Kännetecken för lokalisering:

      o Tillgång till arbetsplatser

      o Avstånd till stadskärnor

      o Dålig transportinfrastruktur eller relativt höga utgifter för transporter

      o Låg inkomst

· Interna kännetecken i området

      o Brist på framgångsrika företag

      o Låg sysselsättningsgrad

      o Låg inkomst

      o Låg kompetensnivå

      o Personalresurser (när det gäller hälsa, kompetens, välfärd)

      o Byggnadernas skick

      o Spänningar mellan olika sociala grupper, rasism och segregering

      o Brist på eller låg kvalitet på offentliga tjänster

Territoriell utslagning är i allmänhet inte ett typiskt problem i underutvecklade områden och det existerar inte enbart på landsbygden, men det är ett kännetecken för perifera områden och mikroregioner i djup kris. Följande generiska typer gäller för territoriell utslagning, och ofta resulterar de samtidigt i en rad olika territoriella kännetecken:

– Perifer lokalisering

– Koncentration av utslagna sociala grupper – ”social periferi”

– Koncentration av sociala konflikter som ett resultat av ekonomisk och strukturell omvandling

Stora territoriella enheter döljer problemen i utslagna territorier

Ett av problemen med den bristande synligheten av underutvecklade och eftersläpande områden beror på den territoriella aggregeringen. Om statistiken visar data för större territoriella enheter försvinner skillnaderna inom de territoriella enheterna. Med den grundläggande måttenhet som används i EU:s sammanhållningspolitik (NUTS 2) går det att jämföra de sociala och ekonomiska faktorerna i dessa territoriella enheter i olika länder. Den här metoden borde tillämpas i större utsträckning när sammanhållningspolitikens resurser fördelas mellan regionerna och länderna.

När det gäller tolkningen av den territoriella sammanhållningen håller flera territoriella processer på att utvecklas som inte visas genom de socioekonomiska indikatorerna på NUTS 2‑nivån och som därför förblir dolda.

Den territoriella koncentrationen av sårbara grupper i regionernas periferier

Förutom behoven i städerna och på den kringliggande landsbygden är det bristen på infrastruktur som är det främsta skälet till de allvarliga utvecklingsklyftorna i regionerna, framför allt i östra Centraleuropa.

Arbetsmarknadens lokala territoriella organisation och bristen på transport‑ eller informationsförbindelser gör att landsbygdens invånare med sin låga rörlighet inte kan få tillgång till fördelarna i de mer utvecklade städerna. Följaktligen är städernas attraktionskraft inte alltigenom positiv, och betydelsen av landsbygdens potential minskar på grund av fattigdom och bristande tillgång till infrastruktur.

I de nya medlemsstaterna, där det inte är lika vanligt med invandring koncentrerad i städerna och därmed sammanhängande spänningar, märks den sociala segregeringen och bristen på lika möjligheter tydligast på landsbygden. Men utmaningen är av lika stor omfattning.

Territoriell utslagning sträcker sig längre än till sociala problem

Medan fattigdomen i grund och botten är ett resultat av för låg inkomst går den territoriella utslagningen mycket längre, eftersom de människor som bor i de segregerade bebyggelserna och områdena går miste om många fler möjligheter: utbildningsmöjligheter, tillgång till infrastruktur och offentliga tjänster.

De etniska skillnaderna – koncentrationen av invandrare i stadsgetton och den ökade segregeringen av romer i de nya medlemsstaterna – gör att problemen i de eftersläpande områdena blir mycket allvarliga, eftersom integration här är en ännu större utmaning.

De sårbara grupperna utestängs därmed inte bara från de positiva spridningseffekterna från den socioekonomiska utvecklingen, utan även från beslutsprocesserna.

Begränsad territoriell insamling och behandling av data i europeisk forskning

De sociala problemen syns inte i tillräcklig grad i den europeiska statistiken. För att skapa jämförbara territoriella enheter måste vi välja de olika territoriella nivåerna och uppgifterna från de olika länderna på ett sådant sätt att storleksskillnaderna mellan de territoriella enheterna blir så små som möjligt.

Förutom de territoriella aggregeringsproblemen har vi endast begränsade sociala indikatorer att tillgå i de territoriella analyserna, och därför lägger vi mindre vikt vid de sociala problemen i den europeiska territoriella forskningen. Det finns några fallstudier som visar segregeringen och den territoriella utslagningen, men än så länge finns det ingen europeisk analys av tillräckligt högt värde. Följande indikatorer kan tillämpas territoriellt:

    - Förvärvsfrekvens

    - Sysselsättningsgrad

    - Långtidsarbetslöshet

    - Högre utbildning

    - Index för mänsklig utveckling (HDI)

    - Risk för fattigdom

    - Förväntad livslängd

    - Andel invånare med enbart låg‑ och mellanstadieutbildning

Sättet att hantera risken för fattigdom och social utestängning varierar från land till land. Medlemsstaternas system skiljer sig inte bara när det gäller tillgängliga resurser utan även när det gäller fördelning av mekanismer. Bortsett från de nationella skillnaderna måste vi, om vi verkligen vill lösa problemen med de eftersläpande och segregerade territorierna, erkänna att problemen med fattigdom och social utestängning är territoriella frågor som ska hanteras med en territoriell metod med tillräckliga resurser som konkret riktar sig mot de missgynnade områdena. Med resurserna ska man kunna frigöra konkurrenspotentialen i de eftersläpande och segregerade territorierna, ta hänsyn till deras utmaningar och möjligheter och hjälpa dem att komma ikapp för att skapa ett territoriellt och socialt sett mer sammanhållet EU.

YTTRANDE från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (6.5.2008)

till utskottet för regional utveckling

över sammanhållningspolitikens konsekvenser för integrationen av sårbara samhällsgrupper
(2007/2191(INI))

Föredragande: Ilda Figueiredo

FÖRSLAG

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling uppmanar utskottet för regional utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet konstaterar att ökad fattigdom och utestängning inte enbart förekommer i städerna utan också på landsbygden, även om de kan ta sig andra uttryck där, i synnerhet som det på landsbygden även är fråga om regional marginalisering vid sidan av social utestängning. I dessa områden som inte nås av den ekonomiska utvecklingen drabbas samtliga sociala kategorier som lever där.

2.  Europaparlamentet understryker att kvinnorna spelar en central roll i ekonomin på landsbygden, men att de ändå nästan helt lyser med sin frånvaro i beslutsorgan. Åtgärder måste därför vidtas på samtliga nivåer så att fler kvinnor blir aktiva i kooperativ, fackföreningar och lokala politiska organ. Särskilda åtgärder ska vidtas för att stödja kvinnorna på landsbygden, genom att respektera deras rättigheter och kämpa mot fattigdom.

3.  Europaparlamentet understryker att även om säsongarbetare alltid hört till de mest sårbara grupperna på landsbygden görs säsongarbetet i dag till största delen av migrerande arbetare. Parlamentet anser att man måste se till att de migrerande arbetarna har liknande arbetsavtal och arbetsförhållanden som arbetare som är fast bosatta på orten.

4.  Även om utflyttningen från landsbygden tidigare var en ”säkerhetsventil” för de jordbrukare som inte längre kunde arbeta inom jordbruket har tiderna enligt Europaparlamentet nu ändrats, eftersom arbetslösheten drabbar hårdast dem som saknar utbildning. Parlamentet tillägger att de företag som etablerat sig på landsbygden är de som först drabbas av omstruktureringar och utlokaliseringar, vilket minskar ytterligare de möjligheter till mångsidig verksamhet som småjordbrukare i trångmål tidigare kunnat räkna med för att dryga ut sin inkomst från jordbruket samt ökar deras fattigdom.

5.  Europaparlamentet kräver att lönsam produktion måste upprätthållas på landsbygden, vilket innebär att särskild hänsyn måste tas till familjejordbruk samt små och medelstora jordbruk, särskilt genom en översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken. Syftet med översynen skulle vara att göra den gemensamma jordbrukspolitiken mer rättvis, vilket även skulle gälla för icke jordbruksrelaterad företagsverksamhet som tillhandahåller varor och tjänster som är nödvändiga för att befolkningen ska stanna kvar eller utökas.

6.  Europaparlamentet anser att jordbruksverksamhet ofta är den sista kvarvarande verksamheten i landsbygdsområden. Parlamentet understryker vikten av att ha kvar offentliga tjänster av hög kvalitet på landsbygden, i bergsområden och i de yttersta randområdena, för att motverka isolering, ge alla rätt till utbildning, hälsa, transport, kommunikation och kultur samt ge jordbrukarna och deras familjer ett värdigt liv. Det är därför nödvändigt att genomföra åtgärder för att ge unga jordbrukare incitament att etablera sig, men utöver behovet av att se till att deras etableringar är lönsamma måste man bemöda sig om att göra landsbygden beboelig genom att främja lika tillgång till allmänna tjänster (post, skolor, kollektivtrafik, hälsovård m.m.) och upprätthålla servicen till allmänheten (barn- och äldreomsorg, allmännyttiga bostäder och hyresbostäder m.m.) och ge utrymme för socialt liv som gör det möjligt att bryta isoleringen (butiker, kaféer, kulturcenter, etc.).

7.  Europaparlamentet anser att produktion av energi från förnybara källor, såsom biogas från jordbruk och flisbränsle från skogsbruk i lokala energiproducerande kraftverk, kan på nytt väcka liv i ekonomin på landsbygden och i avlägsna områden och stödja en hållbar energipolitik, förutsatt att en positiv kolbalans kan garanteras i processen och en negativ effekt på den internationella livsmedelstryggheten undvikas. Parlamentet kräver att mer struktur- och sammanhållningsmedel ska investeras i att utveckla teknik för sådan energiproduktion.

8.  Europaparlamentet betonar hur viktiga jordbruk och icke‑jordbruksrelaterad ekonomisk verksamhet (såsom förädling och direkt marknadsföring av jordbruksprodukter, turism, tjänster och små och medelstora industrier) är på landsbygden för sysselsättningen och förebyggande av fattigdom och landsbygdsflykt. Parlamentet kräver därför ökade möjligheter för fortsatt yrkesutbildning på landsbygden för att stödja företags utveckling.

9.  Europaparlamentet anser att de nya medlemsstaterna bör ägnas särskild uppmärksamhet. Även om nettomigrationen till landsbygden varit positiv i dessa länder under övergångsperioden till en ny marknadsekonomi kan situationen ändras i framtiden och förvärra problemen med fattigdom, inte enbart på landsbygden utan även i städerna.

10. Europaparlamentet betonar att, eftersom så få människor bor på landsbygden väger deras röster inte särskilt tungt, vilket även har konsekvenser då politiska val görs. Parlamentet noterar sålunda att man när man talar om integrering på arbetsmarknaden uppmuntrar till specialisering, vilket inte är förenligt med den mångsidiga verksamhet som bristen på sysselsättning förutsätter på landsbygden. Parlamentet betonar dessutom att unga jordbrukare måste få mer stöd som ett sätt att bekämpa avfolkningen av landsbygden.

11. Europaparlamentet understryker att man bör se över hur medlen för landsbygdsutveckling kan kombineras och kompletteras, oberoende av om det rör sig om regionalpolitik eller den gemensamma jordbrukspolitiken.  

12. Europaparlamentet understryker vikten av att skydda traditionella former av jordbruk, såsom arrendejordbruk, som ökar landsbygdssamhällens sammanhållning i avlägsna områden.

13. Europaparlamentet insisterar på att stödet till jordbruksorganisationer, kooperativ, kooperativa företag och övriga lokala organ måste ökas på hantverksområdet liksom på andra verksamhetsområden som kompletterar jordbruket för att underlätta avsättningen av produktionen, skapandet av lokala marknader och förbättra kontakterna mellan producenter och konsumenter.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	6.5.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	33 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Vincenzo Aita, Peter Baco, Bernadette Bourzai, Luis Manuel Capoulas Santos, Giuseppe Castiglione, Giovanna Corda, Joseph Daul, Albert Deß, Carmen Fraga Estévez, Ioannis Gklavakis, Lutz Goepel, Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, Lily Jacobs, Elisabeth Jeggle, Heinz Kindermann, Véronique Mathieu, Rosa Miguélez Ramos, James Nicholson, Neil Parish, María Isabel Salinas García, Agnes Schierhuber, Willem Schuth, Czesław Adam Siekierski, Donato Tommaso Veraldi, Janusz Wojciechowski, Andrzej Tomasz Zapałowski
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Liam Aylward, Esther De Lange, Ilda Figueiredo, Gábor Harangozó, Wiesław Stefan Kuc, Astrid Lulling, Kyösti Virrankoski

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	29.5.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	28 5 17
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Emmanouil Angelakas, Stavros Arnaoutakis, Jean Marie Beaupuy, Rolf Berend, Jana Bobošíková, Victor Boştinaru, Wolfgang Bulfon, Bairbre de Brún, Gerardo Galeote, Iratxe García Pérez, Eugenijus Gentvilas, Zita Gurmai, Gábor Harangozó, Mieczysław Edmund Janowski, Tunne Kelam, Evgeni Kirilov, Constanze Angela Krehl, Florencio Luque Aguilar, Sérgio Marques, Jan Olbrycht, Markus Pieper, Pierre Pribetich, Wojciech Roszkowski, Elisabeth Schroedter, Grażyna Staniszewska, Catherine Stihler, Margie Sudre, Kyriacos Triantaphyllides, Lambert van Nistelrooij, Oldřich Vlasák, Vladimír Železný
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Bernadette Bourzai, Jan Březina, Den Dover, Emanuel Jardim Fernandes, Fernando Fernández Martín, Francesco Ferrari, Louis Grech, Ramona Nicole Mănescu, Francisca Pleguezuelos Aguilar, Zita Pleštinská, Samuli Pohjamo, Christa Prets, Jürgen Schröder, Richard Seeber, Bart Staes, László Surján, Manfred Weber
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Manuel Medina Ortega, Nicolae Vlad Popa