BETÄNKANDE om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1338/2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning

5.6.2008 - (KOM(2007)0525 – C6‑0431/2007 – 2007/0192(CNS)) - *

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Agustín Díaz de Mera García Consuegra

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1338/2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning

(KOM(2007)0525 – C6‑0431/2007 – 2007/0192(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0525),

–   med beaktande av artikel 123.4 i EG-fördraget, särskilt den tredje meningen i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6‑0431/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6‑0230/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Ändringsförslag  1 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(2) Det är viktigt att se till att eurosedlar och mynt som är i omlopp inte är falska. Det finns nu metoder som kreditinstituten och andra inrättningar kan använda för att kontrollera äktheten på eurosedlar och mynt som de tagit emot innan de åter sätts i omlopp. Instituten behöver tid för att ställa om sina interna rutiner för att kunna uppfylla skyldigheten att kontrollera äktheten och genomföra förfarandena.	(2) Det är viktigt att se till att eurosedlar och mynt som är i omlopp inte är falska. Det finns nu metoder som kreditinstituten och andra inrättningar kan använda för att kontrollera äktheten och omloppsdugligheten för eurosedlar och mynt som de tagit emot innan de åter sätts i omlopp. Instituten behöver tid för att ställa om sina interna rutiner för att kunna uppfylla skyldigheten att kontrollera äktheten och omloppsdugligheten och genomföra förfarandena.
Motivering
De fastställda standarderna bör avse både kontroller av eurosedlarnas och myntens omloppsduglighet och äkthet. Detta bör tydliggöras i förslaget till förordning.
Ändringsförslag  2 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 2a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(2a) Den småskaliga och medelstora handeln har inte tillräckliga resurser för att kunna utföra kontroller i enlighet med de förfaranden som Europeiska centralbanken (ECB) och kommissionen fastställt. Dessa handlares skyldighet bör vara att iaktta tillbörlig vaksamhet och ta ur omlopp alla eurosedlar och euromynt som de mottagit och som de vet eller har tillräckliga skäl att tro är falska.
Motivering
Man måste skilja de skyldigheter som den småskaliga och medelstora handeln kan fullgöra från dem som kreditinstitut och andra liknande inrättningar kan klara. De senare kan åläggas att kontrollera om eurosedlar och euromynt är äkta i enlighet med de förfaranden som fastställts av ECB och kommissionen, medan den småskaliga och medelstora handeln inte har de resurser som behövs för detta. Därför kan man endast kräva av dem att de ska iaktta tillbörlig vaksamhet.
Ändringsförslag  3 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 2a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(2a) För att kreditinstitut och andra relevanta inrättningar ska har möjlighet att efterleva skyldigheten att kontrollera äktheten och omloppsdugligheten för eurosedlar och mynt bör tekniska förfaranden och standarder för sådana kontroller fastställas. I artikel 106.1 i EG‑fördraget ges behörighet att fastställa sådana standarder för eurosedlar till ECB. När det gäller euromynt har kommissionen fått motsvarande behörighet enligt artikel 211 i EG‑fördraget.
Motivering
ECB har redan antagit en ram för upptäckt av förfalskade sedlar för att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 106.1 i fördraget och artikel 16 i ESCB- och ECB-stadgan, nämligen att garantera integriteten och kvaliteten för de eurosedlar som befinner sig i omlopp. På samma sätt har kommissionen i fråga om euromynt redan antagit kommissionens rekommendation från maj 2005 om äkthetskontroller av euromynt och hantering av euromynt som är olämpliga att ta i omlopp.
Ändringsförslag  4 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(3) En förutsättning för att kunna kontrollera äktheten på eurosedlar och mynt är lämplig justering av utrustningen. För att kunna justera den utrustning som används för att kontrollera äktheten måste de instanser som kontrollerar äktheten ha tillgång till en tillräckligt stor mängd falska sedlar och mynt. Därför bör penningförfalskningar få överföras mellan nationella behöriga myndigheter samt EU:s behöriga institutioner och organ.	(3) En förutsättning för att kunna kontrollera äktheten på eurosedlar och mynt är lämplig justering av utrustningen. För att kunna justera den utrustning som används för att kontrollera äktheten måste de instanser som kontrollerar äktheten ha tillgång till en tillräckligt stor mängd falska sedlar och mynt. Därför måste penningförfalskningar få överlämnas och överföras mellan nationella behöriga myndigheter samt EU:s behöriga institutioner och organ.
Motivering
Förordningen bör ändras så att den tar hänsyn till behovet av att överlämna t.ex. falska eurosedlar och euromynt (var de än kommer ifrån) och så att den tillåter transport av dem.
Ändringsförslag  5 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 3a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(3a) Att eurosedlar och euromynt är äkta måste kunna garanteras i hela Europeiska unionen, även i de medlemsstater som inte tillhör euroområdet men där euron är i omlopp som transaktionsvaluta.
Motivering
De medlemsstater som inte tillhör euroområdet måste kunna garantera att euron är äkta om euron är i omlopp på dess territorium som transaktionsvaluta. ECB:s och kommissionens kontrollmetoder kommer inte att kunna vara helt tillämpliga i dessa medlemsstater, och därför måste man föreslå åtgärder som till exempel fortbildning av kassapersonal så att de lär sig att upptäcka falska euro och att använda apparater som kan upptäcka falska mynt.
Ändringsförslag  6 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led -1a (nytt) Förordning (EG) nr 1338/2001 Artikel 2 – led da (nytt)
Kommissionens förslag Ändringsförslag   (-1a) I artikel 2 ska följande led införas:   ”da) andra inrättningar: alla ekonomiska inrättningar eller aktörer som medverkar vid hanteringen och distributionen till allmänheten av eurosedlar och euromynt, direkt eller via automater för kontantuttag; växlingskontor, stora affärscenter och kasinon ingår i denna definition.”
Motivering
Det är viktigt att identifiera de olika inrättningar som medverkar vid hantering och distribution av kontanter, så att kravet på att kontrollera eurosedlars och euromynts äkthet uppfylls i enlighet med de förfaranden som fastställs av ECB och kommissionen.
Ändringsförslag  7 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led -1b (nytt) Förordning (EG) nr 1338/2001 Artikel 2 – led db (nytt)
Kommissionens förslag Ändringsförslag   (-1b) I artikel 2 ska följande led införas:   ”db) småskalig och medelstor handel: detaljhandel som bedrivs på liten eller medelstor yta och som riktas direkt till slutkonsumenten och inte medverkar vid hantering och distribution till allmänheten av eurosedlar och euromynt utom då växelpengar rutinmässigt ges tillbaka.”
Motivering
För denna förordnings syften är det viktigt att särskilja små och medelstora handlare från kreditinstitut och andra organ som är involverade i hanteringen av kontanter, särskilt när det gäller de skyldigheter som åligger de senare.
Ändringsförslag  8 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 – led b Förordning (EG) nr 1338/2001 Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)
Kommissionens förslag Ändringsförslag b) Följande mening ska läggas till i slutet av artikel 4.2: b) Följande stycke ska läggas till i artikel 4.2: ”För att underlätta äkthetskontrollen av eurosedlar i omlopp ska det vara tillåtet att överföra falska sedlar mellan de behöriga nationella myndigheterna samt EU:s institutioner och organ.” ”För att underlätta äkthetskontrollen av eurosedlar i omlopp ska, när den omhändertagna mängden så tillåter, ett tillräckligt antal förfalskade eurosedlar överlämnas till behöriga nationella organ (även om sedlarna utgör bevismaterial i ett brottmål), och det ska därför vara tillåtet att överföra dessa falska sedlar mellan de behöriga nationella myndigheterna samt EU:s institutioner och organ.”
Motivering
För att apparater som ska upptäcka förfalskade eurosedlar ska kunna kalibreras och justeras måste man överlämna förfalskade exemplar till de nationella behöriga myndigheterna. För detta syfte måste man tillåta transport och överlämnande av ett prov på omhändertagna falska sedlar, även om de ingår som bevis i ett rättsförfarande mot förfalskare och andra brottslingar. Detta utan att bryta den nödvändiga balansen mellan å ena sidan de juridiska och förfarandemässiga principerna och å andra sidan de tekniska kraven i samband med äkthetskontroller.
Ändringsförslag  9 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 2 – led a Förordning (EG) nr 1338/2001 Artikel 5 – rubriken
Kommissionens förslag Ändringsförslag ”Skyldighet att överlämna falska mynt.” (Berör inte den svenska versionen.)
Motivering
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändringsförslag  10 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 2 – led b Förordning (EG) nr 1338/2001 Artikel 5 – punkt 2 – stycke 2a (nytt)
Kommissionens förslag Ändringsförslag b) Följande mening ska läggas till i slutet av artikel 5.2: b) Följande stycke ska läggas till i artikel 5.2: ”För att underlätta äkthetskontrollen av euromynt i omlopp ska det vara tillåtet att överföra falska mynt mellan de behöriga nationella myndigheterna samt EU:s institutioner och organ.” ”För att underlätta äkthetskontrollen av euromynt i omlopp ska, när den omhändertagna mängden så tillåter, ett tillräckligt antal förfalskade euromynt överlämnas till behöriga nationella organ (även om mynten utgör bevismaterial i ett brottmål), och det ska därför vara tillåtet att överföra dessa falska mynt mellan de behöriga nationella myndigheterna samt EU:s institutioner och organ.”
Motivering
För att apparater som ska upptäcka förfalskade eurosedlar ska kunna kalibreras och justeras måste man överlämna prov på falska euro till de behöriga nationella myndigheterna. För detta syfte måste man tillåta transport och överlämnande av ett prov på omhändertagna falska sedlar, även om de ingår som bevis i ett rättsförfarande mot förfalskare och andra brottslingar. Detta utan att bryta den nödvändiga balansen mellan å ena sidan de juridiska och förfarandemässiga principerna och å andra sidan de tekniska kraven i samband med äkthetskontroller.
Ändringsförslag  11 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 3 – led a Förordning (EG) nr 1338/2001 Artikel 6 – punkt 1
Kommissionens förslag Ändringsförslag ”1. Kreditinstituten samt alla andra inrättningar som yrkesmässigt medverkar vid hanteringen och distributionen till allmänheten av sedlar och mynt, inklusive de inrättningar som ägnar sig åt att växla sedlar och mynt i olika valutor, t.ex. växlingskontor, ska ha skyldighet att se till att äktheten av alla eurosedlar och euromynt som de mottagit kontrolleras innan de åter sätts i omlopp så att förfalskningar spåras. Kontrollerna ska utföras enligt förfaranden som ska fastställas av Europeiska centralbanken respektive kommittén för eurosedlar och mynt. ”1. Kreditinstituten, penningtransportörerna samt alla andra ekonomiska aktörer som yrkesmässigt medverkar vid hanteringen och distributionen till allmänheten av sedlar och mynt, inklusive de inrättningar som yrkesmässigt ägnar sig åt att växla sedlar och mynt i olika valutor, t.ex. växlingskontor och ekonomiska aktörer vilka som bisyssla medverkar vid hanteringen och distributionen till allmänheten av sedlar och mynt med hjälp av uttagsautomater, ska ha skyldighet att se till att äktheten och omloppsdugligheten för alla eurosedlar och euromynt som de mottagit kontrolleras innan de åter sätts i omlopp så att förfalskningar spåras. Penningtransportörerna ska bara vara skyldiga att kontrollera äktheten på eurosedlarna och euromynten i de fall då transportörerna har direkt tillgång till de eurosedlar och euromynt som anförtros dem. Kontrollerna av äkthet och omloppsduglighet ska utföras enligt förfaranden som ska fastställas av Europeiska centralbanken respektive kommittén för eurosedlar och mynt i enlighet med dessa inrättningars respektive behörighet och med beaktande av eurosedlarnas och euromyntens särart.   I andra medlemsstater än de deltagande medlemsstater som räknas upp i förordning (EG) nr 974/98 ska det finnas ett särskilt förfarande för att kontrollera äktheten hos eurosedlar och euromynt som används av de inrättningar som avses ovan i första stycket. De instanser som avses i första stycket ska ha skyldighet att ta alla eurosedlar och euromynt ur omlopp som de mottagit och som de vet eller har tillräckliga skäl att tro är falska. De ska utan dröjsmål överlämna dem till de behöriga nationella myndigheterna.” De kreditinstitut och andra ekonomiska aktörer som avses i första stycket och den småskaliga och medelstora handeln ska ha skyldighet att ta alla eurosedlar och euromynt ur omlopp som de mottagit och som de vet eller har tillräckliga skäl att tro är falska. De ska utan dröjsmål överlämna dem till de behöriga nationella myndigheterna.”
Motivering
Man måste skilja på de skyldigheter som åligger kreditinstitut och andra inrättningar som medverkar vid hantering och distribution av eurosedlar och euromynt från dem av vilka man endast kan kräva att de ska iaktta tillbörlig vaksamhet, vilket till exempel gäller den småskaliga och medelstora handeln, som inte skulle kunna bära kostnaderna för införskaffande av kontrollapparater. Dessutom bör ett kontrollförfarande inrättas i de medlemsstater som inte tillhör euroområdet men som accepterar euron som transaktionsvaluta.
Penningtranportörerna ska bara vara skyldiga att kontrollera äktheten på de transporterade pengarna om de har direkt tillgång till dem. Detta för att förhindra att deras verksamhet på gemenskapsnivå försvåras. Förfarandena i samband med penningtransporterna innebär ofta att pengarna transporteras mellan centralbankerna och bankerna i säkerhetskassor utan att penningtranportörerna har möjlighet att öppna kassorna.
Det bör göras klart att för att kunna uppfylla sin uppgift rörande sedelutgivning måste ECB garantera integriteten och kvaliteten för de eurosedlar som är i omlopp och därigenom allmänhetens förtroende för eurosedlarna. Bara möjligheten av en rekommendation som riktas till kommissionen skulle på att allvarligt sätt undergräva ECB:s oberoende i detta hänseende.
Ändringsförslag  12 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 3 – led b Förordning (EG) nr 1338/2001 Artikel 6 – stycke 3
Kommissionens förslag Ändringsförslag b) Följande stycke ska läggas till i slutet av artikel 6.3: b) Följande stycke ska läggas till i slutet av artikel 6.3: ”Med avvikelse från artikel 6.3 första stycket ska medlemsstaterna senast den 31 december 2009 anta de lagar och andra författningar som krävs för att tillämpa artikel 6.1 första stycket. Bestämmelserna skall genast överlämnas till kommissionen och Europeiska centralbanken.” ”Med avvikelse från artikel 6.3 första stycket ska medlemsstaterna senast den 31 december 2011 anta de lagar och andra författningar som krävs för att tillämpa artikel 6.1 första stycket. Bestämmelserna skall genast överlämnas till kommissionen och Europeiska centralbanken.”
Motivering
Man bör bestämma ett slutdatum för när alla medlemsstater ska efterleva bestämmelserna i den här förordningen. Det datum som kommissionen föreslagit ger medlemsstaterna snäva marginaler när det gäller att i tid börja tillämpa de kontrollförfaranden som fastställs av ECB och kommissionen.
Ändringsförslag  13 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 3a (nytt) Förordning (EG) nr 1338/2001 Artikel 7 – punkt 2 – strecksats 3a (ny)
Kommissionens förslag Ändringsförslag   (3a) Följande strecksats ska läggas till i artikel 7.2:   ”– inrättande och främjande av utbildnings- och informationsverksamhet (informationsbroschyrer, utbildningsseminarier) för medborgarna och konsumenterna om riskerna för penningförfalskning, de grundläggande säkerhetsåtgärderna i samband med eurosedlar och euromynt och de behöriga myndigheter som ska kontaktas av dem som mottagit sedlar och/eller mynt som misstänks vara falska. Dessutom ska finansinstituten och alla andra inrättningar som yrkesmässigt medverkar vid hanteringen och distributionen till allmänheten av sedlar och mynt, inklusive sådana som växlar sedlar eller mynt av olika valutor, t.ex. växlingskontor, utplacera och för konsumenterna tillgängliggöra informationsbroschyrer (från de behöriga nationella myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken) om de ovannämnda riskerna, åtgärderna och myndigheterna.”

MOTIVERING

Att skydda euron mot förfalskning har två dimensioner, den politiska och den ekonomiska. Den ekonomiska känns självklar, men kanske är det den politiska som är den viktigaste. Euron är en symbol för EU-tillhörigheten, och som sådan måste den skyddas.

Rådets förordning (EG) nr 1338/2001 av den 28 juni 2001 innehåller bestämmelser om nödvändiga åtgärder för att skydda eurosedlar och euromynt mot förfalskning.

I förordning nr 1338/2001sägs att kreditinstitut och andra inrättningar som medverkar i hantering och distribution av pengar till allmänheten ska ha skyldighet att ta alla de mottagna eurosedlar och euromynt ur omlopp som de vet eller har tillräckliga skäl att tro är falska och överlämna dem till behöriga nationella myndigheter, men det sägs inte så mycket om spårning och identifiering. Förordningen ställde alltså ett implicit krav på att man skulle iaktta tillbörlig vaksamhet, men föreskrev inga direkta kontrollskyldigheter. Identifieringsfrågan togs inte upp, eftersom man inte kunde enas om gemensamma och effektiva metoder för att i stor skala kontrollera äktheten på euromynt och sedlar samt spåra penningförfalskningar.

Efter detta har kommissionen och Europeiska centralbanken fastställt förfaranden för äkthetskontroll av sedelförfalskningar och falska euromynt. Kreditinstitut och andra inrättningar förfogar alltså nu över moderna förfaranden för att spåra penningförfalskningar genom att kontrollera sedlar och mynt de tar emot innan de åter sätts i omlopp. Därför är en ändring av förordning 1338/2001 motiverad. Ändringen bör bland annat innebära att man gör åtskillnad på de olika typer av inrättningar som sätter den gemensamma valutan i omlopp. De stora kreditinstituten, finansinstituten, ekonomiska instanser eller handelsinrättningar och penningtransportörer bör ha direkt skyldighet att kontrollera äktheten. För stora affärskomplex kommer denna skyldighet att betyda att man kan undvika att de distribuerar misstänkt falska, men okontrollerade, sedlar och mynt via sina sedel- och myntautomater. Av småhandlare kan man naturligtvis endast kräva att de ska iaktta tillbörlig vaksamhet, det vill säga att de ska ta alla de mottagna eurosedlar och euromynt ur omlopp som de vet eller har tillräckliga skäl att tro är falska. Man måste alltså precisera vilka inrättningar som är skyldiga att kontrollera äktheten hos eurosedlar och euromynt som de överlämnar till allmänheten.

Kontrollerna av äktheten hos eurosedlar och euromynt görs med apparater som behöver kalibreras och justeras genom användning av såväl äkta som falska eurosedlar och euromynt. Därför bör falska pengar få överföras mellan nationella behöriga myndigheter och även mellan EU:s behöriga institutioner och organ.

För att apparater som ska upptäcka förfalskade eurosedlar ska kunna kalibreras och justeras måste man, när mängden så tillåter, överlämna ett tillräckligt stort antal falska euro till de behöriga nationella myndigheterna, även om de ingår som bevismaterial i ett brottmålsförfarande. Detta är ett besvärligt förslag eftersom majoriteten av de brottmålsbestämmelser som tillämpas i medlemsstaterna föreskriver att bevismaterial i ett straffrättsligt förfarande i sin helhet ska stå till förfogande under hela den tid det rättsliga förfarandet pågår. Det betyder att man måste skapa ett system som gör det möjligt för de rättsliga myndigheterna att lämna över ett tillräckligt stort antal falska sedlar och mynt utan att det bryter balansen mellan respekten för de juridiska och förfarandemässiga grundprinciperna och de tekniska kraven i samband med upptäckt av falska pengar.

En fråga av särskild betydelse är hur man ska kunna garantera äktheten hos euron i hela EU, även i de medlemsstater som inte tillhör euroområdet men som tillåter euron som transaktionsvaluta. Man måste noga fundera över den tidsplan som ECB valt när det gäller de tidsfrister som medlemsstaterna ska respektera för att uppfylla sina kontrollskyldigheter. Enligt ECB bör tidsfristerna fastställas i enlighet med de förfaranden som kommissionen och ECB fastställer, eftersom det är de som har ansvaret för klassificeringsnormerna, såväl för lämplighetskontrollerna som för äkthetskontrollerna. Men ECB:s förslag skulle endast kunna tillämpas i de medlemsstater som ingår i euroområdet, och inte i de länder där euron inte är officiell valuta. I de länder som inte infört den gemensamma valutan skulle äkthetskontrollerna kunna utföras dels genom att inrättningarna använde apparater som visats sig kunna upptäcka förfalskningar under den fas då sedlar och mynt sorteras, dels genom lämplig utbildning av kassapersonalen. För detta syfte och för att garantera att kontrollsystemen är effektiva, är det särskilt viktigt att fastställa ett konkret datum från och med vilket man ska tillämpa äkthetskontroller utanför euroområdet. Den lämpligaste lösningen är nog att ha en längre tidsfrist än den som kommissionen först föreslagit, den 31 december 2009, så att alla berörda parter kan bli nöjda och så att alla medlemsstater, vare sig de tillhör euroområdet eller ej, kan anta de mekanismer som behövs för att kontrollera eurons äkthet på sitt territorium.

Slutligen borde man se över de olika språkversionerna av förslaget till rådets förordning, eftersom åtminstone den spanska versionen innehåller ett fel. Den ändring som föreslås (i artikel 1 i kommissionens förslag) av rubriken till artikel 5 i förordning (EG) 1338/2001 säger att man ska ändra rubriken Skyldighet att överlämna falska mynt för identifiering till Skyldighet att överl

ämna falska sedlar när det egentligen borde vara Skyldighet att överlämna falska mynt. (Felet gäller dock inte den svenska versionen.)

YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor (8.5.2008)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1338/2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning
(KOM(2007)0525 – C6‑0431/2007 – 2007/0192(CNS))

Föredragande: Manuel António dos Santos

KORTFATTAD MOTIVERING

Bakgrund

Under 2007 låg det sammanlagda antalet förfalskade sedlar som togs ur omlopp på 561 000. Antalet förfalskade mynt som togs ur omlopp var 211 100. Dessa siffror är marginella i jämförelse med det sammanlagda antalet eurosedlar och euromynt som cirkulerar (11,4 miljarder respektive 75 miljarder). Den absoluta största majoriteten (96 procent) av förfalskade sedlar som togs om hand under andra hälften av 2007 påträffades i länder i euroområdet (ungefär 3,5 procent i EU-medlemsstater utanför euroområdet och ungefär 0,5 procent i övriga delar av världen).

Den nuvarande rättsliga ramen

För att förstärka det rättsliga skyddet för eurosedlar och euromynt i god tid före deras införande den 1 januari 2002 antogs två förordningar: Förordning (EG) nr 1338/2001, som är grundad på artikel 123.4 i EG-fördraget, omfattar de medlemsstater som antagit euron som sin enhetsvaluta. Genom en parallell förordning, förordning (EG) nr 1339/2001 med artikel 308 i EG-fördraget som rättslig grund, utvidgas bestämmelserna i förordning (EG) nr 1338/2001 till de medlemsstater som inte antagit euron som sin enhetsvaluta.

Målet för förordning (EG) nr 1338/2001 är att säkra en hög nivå på skyddet mot förfalskning och falsifikat. Den omfattar bearbetning av teknisk och statistisk information om förfalskade sedlar och mynt (metoder och tekniska kännetecken i tillverkningsprocessen, beslagtagna belopp osv.), bearbetning av operativa och strategiska uppgifter och samarbete och ömsesidig hjälp mellan EU-medlemsstaterna, organ och institutioner, tredjeländer och internationella organisationer (särskilt Europol).

Enligt bestämmelserna i förordningen ska kreditinstituten samt alla andra inrättningar som medverkar vid hanteringen och distributionen till allmänheten av sedlar och mynt ha skyldighet att ta alla de mottagna eurosedlar och euromynt ur omlopp som de vet eller har tillräckliga skäl att tro är falska. De ska utan dröjsmål överlämna dem till de behöriga nationella myndigheterna. Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att inrättningar som åsidosätter sina skyldigheter kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande påföljder.

Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1338/2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning (KOM(2007)0525)

Förslaget till ändring av förordning (EG) nr 1338/2001 omfattar följande:

–    Ett särskilt tillstånd att transportera förfalskade eurosedlar (artikel 4) och euromynt (artikel 5) för justering av utrustning för äkthetskontroll, eftersom detta för närvarande inte är tillåtet på EU-nivå.

–    En strykning av skyldigheten för Europeiska tekniska och vetenskapliga centrumet (ETSC) att överlämna uppgifter till kommissionen, eftersom ETSC, som tillfälligt utfört sina uppgifter vid det franska myntverket, nu permanent inrättats vid kommissionen inom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (artikel 5).

–    En uttrycklig skyldighet för kreditinstitut och andra relevanta inrättningar att se till att äktheten av alla eurosedlar och euromynt som de mottagit och åter sätter i omlopp kontrolleras, i överensstämmelse med förfaranden som för sedlarnas del fastställts av Europeiska centralbanken och för myntens del av kommissionen (artikel 6). En sådan skyldighet hade kommissionen skrivit in redan i sitt ursprungliga förslag till förordning (EG) nr 1338/2001, men den antogs i slutändan inte, huvudsakligen på grund av bristen på erkända enhetliga och effektiva metoder för upptäckt av förfalskningar. De bestämmelser som inför de föreslagna skyldigheterna ska antas senast den 31 december 2009 för att ge kreditinstitut och andra relevanta inrättningar tid att anpassa sina interna förfaranden och uppgradera sin utrustning.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Ändringsförslag  1 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(2) Det är viktigt att se till att eurosedlar och mynt som är i omlopp inte är falska. Det finns nu metoder som kreditinstituten och andra inrättningar kan använda för att kontrollera äktheten på eurosedlar och mynt som de tagit emot innan de åter sätts i omlopp. Instituten behöver tid för att ställa om sina interna rutiner för att kunna uppfylla skyldigheten att kontrollera äktheten och genomföra förfarandena.	(2) Det är viktigt att se till att eurosedlar och mynt som är i omlopp inte är falska. Det finns nu metoder som kreditinstituten och andra inrättningar kan använda för att kontrollera äktheten och omloppsdugligheten för eurosedlar och mynt som de tagit emot innan de åter sätts i omlopp. Instituten behöver tid för att ställa om sina interna rutiner för att kunna uppfylla skyldigheten att kontrollera äktheten och omloppsdugligheten och genomföra förfarandena.
Motivering
De fastställda standarderna bör avse både kontroller av eurosedlarnas och myntens omloppsduglighet och äkthet. Detta bör tydliggöras i förslaget till förordning.
Ändringsförslag  2 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 2a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(2a) För att kreditinstitut och andra relevanta inrättningar ska har möjlighet att efterleva skyldigheten att kontrollera äktheten och omloppsdugligheten för eurosedlar och mynt bör tekniska förfaranden och standarder för sådana kontroller fastställas. I artikel 106.1 i fördraget ges behörighet att fastställa sådana standarder för eurosedlar till Europeiska centralbanken. När det gäller euromynt har kommissionen fått motsvarande behörighet enligt artikel 211 i fördraget.
Motivering
ECB har redan antagit en ram för upptäckt av förfalskade sedlar för att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 106.1 i fördraget och artikel 16 i ESCB- och ECB-stadgan, nämligen att garantera integriteten och kvaliteten för de eurosedlar som befinner sig i omlopp. På samma sätt har kommissionen i fråga om euromynt redan antagit kommissionens rekommendation från maj 2005 om äkthetskontroller av euromynt och hantering av euromynt som är olämpliga att ta i omlopp
Ändringsförslag  3 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – punkt 3 – led a Förordning (EG) nr 1338/2001 Artikel 6 – punkt 1
Kommissionens förslag Ändringsförslag 1. Kreditinstituten samt alla andra inrättningar som yrkesmässigt medverkar vid hanteringen och distributionen till allmänheten av sedlar och mynt, inklusive de inrättningar som ägnar sig åt att växla sedlar och mynt i olika valutor, t.ex. växlingskontor, ska ha skyldighet att se till att äktheten av alla eurosedlar och euromynt som de mottagit kontrolleras innan de åter sätts i omlopp så att förfalskningar spåras. Kontrollerna ska utföras enligt förfaranden som ska fastställas av Europeiska centralbanken respektive kommittén för eurosedlar och mynt. 1. Kreditinstituten samt alla andra ekonomiska aktörer som medverkar vid hanteringen och distributionen till allmänheten av sedlar och mynt, inklusive:   – de inrättningar som yrkesmässigt ägnar sig åt att växla sedlar och mynt i olika valutor, t.ex. växlingskontor, och   – ekonomiska aktörer vilka som bisyssla medverkar vid hanteringen och distributionen till allmänheten av sedlar och mynt med hjälp av uttagsautomater,   ska ha skyldighet att se till att äktheten och omloppsdugligheten för alla eurosedlar och euromynt som de mottagit kontrolleras innan de åter sätts i omlopp, så att förfalskningar spåras. Kontrollerna av äkthet och omloppsduglighet ska utföras enligt förfaranden som ska fastställas av Europeiska centralbanken respektive kommittén för eurosedlar och mynt i enlighet med dessa inrättningars respektive behörighet och med beaktande av eurosedlarnas och euromyntens särart. De instanser som avses i punkt 1 ska ha skyldighet att ta alla eurosedlar och euromynt ur omlopp som de mottagit och som de vet eller har tillräckliga skäl att tro är falska. De ska utan dröjsmål överlämna dem till de behöriga nationella myndigheterna. De kreditinstitut och andra ekonomiska aktörer som avses i punkt 1 ska ha skyldighet att ta alla eurosedlar och euromynt ur omlopp som de mottagit och som de vet eller har tillräckliga skäl att tro är falska. De ska utan dröjsmål överlämna dem till de behöriga nationella myndigheterna.
Motivering
Det bör göras klart att för att kunna uppfylla sin uppgift rörande sedelutgivning måste ECB garantera integriteten och kvaliteten för de eurosedlar som är i omlopp och därigenom allmänhetens förtroende för eurosedlarna. Bara möjligheten av en rekommendation som riktas till kommissionen skulle på att allvarligt sätt undergräva ECB:s oberoende i detta hänseende.
Ändringsförslag  4 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – punkt 3 – led b Förordning (EG) nr 1338/2001 Artikel 6 – punkt 3
Kommissionens förslag Ändringsförslag Med avvikelse från artikel 6.3 första stycket ska medlemsstaterna senast den 31 december 2009 anta de lagar och andra författningar som krävs för att tillämpa artikel 6.1 första stycket. Bestämmelserna skall genast överlämnas till kommissionen och Europeiska centralbanken. Med avvikelse från artikel 6.3 första stycket ska medlemsstaterna anta de lagar och andra författningar som krävs för att tillämpa de förfaranden som avses i artikel 6.1 första stycket inom de tidsfrister som fastställts i dessa förfaranden. Medlemsstaterna skall genast informera kommissionen och Europeiska centralbanken om detta.
Motivering
Den föreslagna tidsfristen 2009 skulle inte innebära tillräcklig flexibilitet för genomförande, i synnerhet med tanke på övergångskostnaderna och kostnaderna för tillverkning och införskaffande av nya detektorer. Denna tidsfrist bör strykas och de förfaranden som fastställs av ECB och kommissionen bör ange tidsfrister för att möjliggöra korrekt och noggrant genomförande av förslaget till förordning.
Ändringsförslag  5 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 2 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	De förfaranden som avses i artikel 6.1 i förordning (EG) nr 1338/2001 ska tillämpas i de deltagande medlemsstaterna i enlighet med artikel 6.3 andra stycket i denna förordning.
Motivering
När artikel 6.1 i rådets ändrade förordning (EG) nr 1338/2001 utsträcks till att gälla medlemsstater utanför euroområdet bör det göras tydligt att ECB beslutar om genomförande av dessa förfaranden när det gäller eurosedlar. ECB beslutade i juli 2006 att dessa förfaranden skall träda i kraft i nya medlemsstater så snart de inför euron som valuta.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Skydd av euron mot förfalskning
Referensnummer	KOM(2007)0525 – C6-0431/2007 – 2007/0192(CNS)
Ansvarigt utskott	LIBE
Yttrande        Tillkännagivande i kammaren	ECON 29.11.2007
Föredragande av yttrande        Utnämning	Manuel António dos Santos 23.10.2007
Behandling i utskott	8.4.2008		6.5.2008
Antagande	6.5.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	35 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Mariela Velichkova Baeva, Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Manuel António dos Santos, Jonathan Evans, Elisa Ferreira, Jean-Paul Gauzès, Robert Goebbels, Donata Gottardi, Karsten Friedrich Hoppenstedt, Sophia in ‘t Veld, Wolf Klinz, Christoph Konrad, Guntars Krasts, Kurt Joachim Lauk, Andrea Losco, Astrid Lulling, Florencio Luque Aguilar, Gay Mitchell, John Purvis, Alexander Radwan, Bernhard Rapkay, Margarita Starkevičiūtė, Ivo Strejček, Ieke van den Burg
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Valdis Dombrovskis, Harald Ettl, Ján Hudacký, Alain Lipietz, Diamanto Manolakou, Gianni Pittella, Bilyana Ilieva Raeva, Andreas Schwab

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Skydd av euron mot förfalskning
Referensnummer	KOM(2007)0525 – C6-0431/2007 – 2007/0192(CNS)
Begäran om samråd med parlamentet	22.11.2007
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	LIBE 29.11.2007
Rådgivande utskott        Tillkännagivande i kammaren	ECON 29.11.2007
Föredragande        Utnämning	Agustín Díaz de Mera García Consuegra 5.11.2007
Behandling i utskott	27.3.2008		6.5.2008		29.5.2008
Antagande	29.5.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	26 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alexander Alvaro, Philip Bradbourn, Mihael Brejc, Kathalijne Maria Buitenweg, Michael Cashman, Giusto Catania, Jean-Marie Cavada, Carlos Coelho, Panayiotis Demetriou, Gérard Deprez, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Bárbara Dührkop Dührkop, Claudio Fava, Armando França, Urszula Gacek, Jeanine Hennis-Plasschaert, Stavros Lambrinidis, Henrik Lax, Roselyne Lefrançois, Claude Moraes, Martine Roure, Manfred Weber
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Sophia in ‘t Veld, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Bill Newton Dunn, Nicolae Vlad Popa
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Manolis Mavrommatis
Ingivande	5.6.2008