BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen

10.6.2008 - (KOM(2006)0016 – C6‑0037/2006 – 2006/0006(COD)) - ***I

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor
Föredragande: Jean Lambert

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen

(KOM(2006)0016 – C6‑0037/2006 – 2006/0006(COD))

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0016),

–   med beaktande av artiklarna 251.2, 42 och 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6‑0037/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6‑0251/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Ändringsförslag  1 Förslag till förordning Skäl 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(3) Elektroniska hjälpmedel är lämpliga att använda för ett snabbt och tillförlitligt informationsutbyte mellan institutionerna i medlemsstaterna. Den elektroniska behandlingen av denna information bör bidra till att påskynda förfarandena för de berörda personerna. De berörda personerna bör dessutom ges alla garantier som föreskrivs i gemenskapsbestämmelserna om skydd för enskilda med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.	(3) Elektroniska hjälpmedel är lämpliga att använda för ett snabbt och tillförlitligt informationsutbyte mellan institutionerna i medlemsstaterna. Den elektroniska behandlingen av denna information bör bidra till att påskynda förfarandena för de berörda personerna. De berörda personerna bör dessutom ges alla garantier som föreskrivs i gemenskapsbestämmelserna om skydd för enskilda med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Medlemsstaterna bör därför vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att uppgifter som rör de nationella bestämmelserna om social trygghet som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004 behandlas på lämpligt sätt i enlighet med bestämmelserna om skydd för enskilda med avseende på behandling av personuppgifter och utbytet av sådana uppgifter i samband med denna förordning.
Motivering
Databasen är en åtgärd som ska göra det lättare för medlemsstaterna att säkerställa att de berörda organen har tillgång till rätt institutioner.
Ändringsförslag  2 Förslag till förordning Skäl 4a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(4a) För att de komplicerade förfarandena för tillämpning av bestämmelserna om samordning av de sociala trygghetssystemen ska fungera så smidigt som möjligt och förvaltningen av förfarandena ska bli effektiv krävs ett system för omedelbar uppdatering av bilaga 4. Förberedelserna och tillämpningen av bestämmelserna i detta avseende kräver ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen, och bestämmelserna bör genomföras snabbt med tanke på de konsekvenser förseningar har för såväl medborgare som administrativa myndigheter. Kommissionen bör därför bemyndigas att upprätta och förvalta en databas och säkerställa att databasen kan tas i bruk så snart som möjligt, före dagen för tillämpningen av förordningen. Kommissionen bör särskilt vidta nödvändiga åtgärder för att införa de uppgifter som avses i bilaga 4, i denna databas.
Motivering
Databasen är en åtgärd som ska göra det lättare för medlemsstaterna att säkerställa att de berörda organen har tillgång till rätt institutioner.
Ändringsförslag  3 Förslag till förordning Skäl 8a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(8a) Medlemsstaterna bör samarbeta för att fastställa bosättningsorten för en person som omfattas av denna förordning och förordning (EG) nr 883/2004, och i händelse av tvist bör de beakta alla relevanta kriterier för att lösa denna. Medlemsstaterna får ta hänsyn till de relevanta bestämmelserna i denna förordning.
Ändringsförslag  4 Förslag till förordning Skäl 9a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(9a) Förordningen omfattar åtgärder och förfaranden för att främja rörligheten bland arbetstagare och arbetslösa. Gränsarbetare som blivit helt arbetslösa kan ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande både i bosättningslandet och i den medlemsstat där de senast arbetat. I vartdera fallet har de anspråk på utbetalning endast från den medlemsstat där de är bosatta.
Motivering
På det här sättet kan det inte råda någon oklarhet om huruvida domen i målet Miethe ska tillämpas eller inte.
Ändringsförslag  5 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. I denna förordning tillämpas de definitioner som anges i förordning (EG) nr 883/2004.	1. I denna förordning ska följande definitioner gälla:
	a) grundförordningen: förordning (EG) nr 883/2004,
	b) tillämpningsförordningen: den här förordningen,
	c) definitionerna i grundförordningen.
(Leden a och b i detta ändringsförslag ska gälla i hela texten. Om det antas måste hela texten ändras i enlighet härmed.)
Ändringsförslag  6 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) kontaktpunkt: det organ som en medlemsstats behöriga myndighet har utsett till att på elektronisk väg skicka och ta emot de uppgifter som behövs för tillämpningen av förordning (EG) nr 883/2004 och den här förordningen via det gemensamma nätverk i vilket dessa uppgifter utväxlas dels mellan de behöriga institutionerna i den medlemsstaten, dels mellan de behöriga institutionerna och/eller kontaktpunkter i andra medlemsstater.	a) kontaktpunkt: elektronisk kontaktpunkt som utsetts av en medlemsstats behöriga myndighet för en eller flera av de grenar av social trygghet som anges i artikel 3 i grundförordningen för att på elektronisk väg skicka och ta emot de uppgifter som behövs för tillämpningen av grundförordningen och tillämpningsförordningen genom medlemsstaternas gemensamma nätverk.
Motivering
Klargör kontaktpunkternas roll.
Ändringsförslag  7 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 2 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) förbindelseorgan: det organ som en medlemsstats behöriga myndighet har utsett för en eller flera av de grenar av social trygghet som anges i artikel 3 i förordning (EG) nr 883/2004, som kan lämna upplysningar och bistånd till institutionerna i medlemsstaterna, och till vilket dessa institutioner kan vända sig, särskilt när det gäller avdelning IV i den här förordningen.	b) förbindelseorgan: ett organ som utsetts av en medlemsstats behöriga myndighet för en eller flera av de grenar av social trygghet som anges i artikel 3 i grundförordningen som ska hantera ansökningar om upplysningar och bistånd när det gäller tillämpningen av grundförordningen och tillämpningsförordningen och som ska fullgöra de uppgifter som det har tilldelats enligt avdelning IV i tillämpningsförordningen.
Motivering
Klargör förbindelseorganets ansvar.
Ändringsförslag  8 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 2 – led c
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
c) handling: en samling uppgifter på vilket medium som helst, fastställda av administrativa kommissionen, som kan utväxlas på elektronisk väg och som måste överlämnas för tillämpningen av förordning (EG) nr 883/2004 och den här förordningen.	c) handling: en samling uppgifter på vilket medium som helst, vars struktur möjliggör ett elektroniskt utbyte och som måste överlämnas för tillämpningen av grundförordningen och tillämpningsförordningen.
Ändringsförslag  9 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 2 – led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) standardiserat elektroniskt meddelande: alla handlingar som är utformade enligt det format som administrativa kommissionen har fastställt för informationsutbytet mellan medlemsstaternas institutioner.	d) standardiserat elektroniskt meddelande: en strukturerad handling i ett format som fastställts för informationsutbyte mellan medlemsstaterna.
Ändringsförslag  10 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt -1 (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	-1. I tillämpningsförordningen ska utbytet mellan medlemsstaternas myndigheter och institutioner och de personer som omfattas av grundförordningen grundas på principerna för allmänna tjänster, objektivitet, samarbete, aktivt stöd, effektivitet, tillgänglighet för funktionshindrade och snabbt tillhandahållande.
Motivering
Syftet är att skapa enhetlighet med ändringsförslag 18 i parlamentets förslag till betänkande.
Ändringsförslag  11 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaternas institutioner skall lämna de upplysningar till varandra som behövs för att fastställa och bestämma rättigheter och skyldigheter för de personer som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004, särskilt för att fastställa korrekta belopp på förmåner och socialförsäkringsavgifter.	1. Institutionerna ska, inom de frister som fastställs i den berörda medlemsstatens lagstiftning om social trygghet, tillhandahålla eller utbyta alla uppgifter som behövs för att fastställa och bestämma rättigheter och skyldigheter för de personer som omfattas av grundförordningen. Överlämnandet av uppgifter mellan medlemsstaterna ska ske direkt mellan institutionerna eller via förbindelseorganen.
Motivering
En rimlig frist som fastställts på det nationella planet i enlighet med subsidiaritetsprincipen bör respekteras av samtliga institutioner för att undvika onödigt långa väntetider för medborgarna.
Ändringsförslag  12 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Om en försäkrad person av misstag överlämnar uppgifter, handlingar eller ansökningar till en annan institution än den som anges enligt denna förordning, skall den förstnämnda institutionen utan dröjsmål vidarebefordra dessa uppgifter, handlingar eller ansökningar till den institution som anges enligt denna förordning samt ange vilken dag de ursprungligen överlämnades. Denna dag skall gälla för den sistnämnda institutionen.	2. Om en person av misstag överlämnar uppgifter, handlingar eller ansökningar till en institution på territoriet för en annan medlemsstat än den där den institution som har utsetts i enlighet med tillämpningsförordningen är belägen, skall den förstnämnda institutionen utan dröjsmål vidarebefordra dessa uppgifter, handlingar eller ansökningar till den institution som utsetts enligt tillämpningsförordningen samt ange vilken dag de ursprungligen överlämnades. Denna dag skall gälla för den sistnämnda institutionen. Institutionerna i en medlemsstat ska dock inte hållas ansvariga eller anses ha fattat ett beslut genom att förhålla sig passiva enbart på grund av en försening i överföringen av uppgifter, handlingar eller ansökningar från andra medlemsstaters institutioner.
Ändringsförslag  13 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Överlämnandet av uppgifter mellan medlemsstaternas institutioner skall ske direkt mellan institutionerna eller via kontaktpunkten eller förbindelseorganet.	utgår
Motivering
Denna bestämmelse ingår i artikel 2.1 andra meningen, såsom ändrad av parlamentet.
Ändringsförslag  14 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Varje person som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004 är skyldig att till den behöriga institutionen lämna alla uppgifter eller bestyrkande handlingar som behövs för att fastställa hans eller hans familjs situation och deras rättigheter och skyldigheter, för bibehållandet av dessa, och för att fastställa tillämplig lagstiftning och deras skyldigheter enligt denna lagstiftning.	1. Personer som omfattas av grundförordningen ska vara skyldiga att förelägga den berörda institutionen de uppgifter, handlingar eller styrkande underlag som behövs för att fastställa sin eller sina familjemedlemmars situation, fastställa eller upprätthålla sina rättigheter och skyldigheter samt för att fastställa tillämplig lagstiftning och sina skyldigheter enligt denna.
Om det i en bestämmelse i en lagstiftning föreskrivs att förmånsbeloppet skall fastställas med beaktande av om det finns andra familjemedlemmar än barn, är den försäkrade personen skyldig att uppvisa ett intyg för de familjemedlemmar som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än i den medlemsstat där den institution som skall bevilja förmånerna finns, för att dessa familjemedlemmar skall kunna beaktas.
Motivering
Förslaget innebär att en person som omfattas av förordningen blir skyldig att lämna nödvändiga uppgifter. Det andra stycket täcks av artikel 5 i grundförordningen.
Ändringsförslag  15 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. En medlemsstat som samlar in uppgifter enligt sin egen lagstiftning eller i det fall som avses i artikel 52 skall ge berörda personer rätt att få tillgång till och att korrigera dessa uppgifter, i enlighet med gemenskapsbestämmelserna om skydd för enskilda med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.	2. När en medlemsstat samlar in, överför eller behandlar personuppgifter enligt sin egen lagstiftning för att uppfylla de krav som ställs för tillämpningen av grundförordningen, ska den se till att de berörda personerna fullt ut kan utöva sina rättigheter i fråga om skydd av personuppgifter, i enlighet med gemenskapsbestämmelserna om skydd för enskilda med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.
	Medlemsstaterna ska framför allt garantera att sådana personuppgifter inte används för andra ändamål än social trygghet, utom om detta uttryckligen godkänts av den berörda personen. Medlemsstaterna ska på begäran tillhandahålla berörda personer specifik och korrekt information om behandlingen av de personuppgifter som begärs inom ramen för denna förordning.
	Berörda personer ska ha möjlighet att utöva sina rättigheter som registrerade på de områden som omfattas av denna förordning genom den behöriga institutionen, oavsett uppgifternas ursprung.
	Förteckningen över och detaljerna angående det uppgiftsskyddsombud som ska utses i varje medlemsstat i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter1 angående uppgifter som rör bestämmelser om social trygghet som omfattas av grundförordningen ska ingå i bilaga 4 till tillämpningsförordningen.
	__________ 1 OJ L 281, 23.11.1995, s. 31.
Ändringsförslag  16 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Institutionerna i den behöriga medlemsstaten skall överlämna uppgifterna och utfärda de handlingar som de försäkrade personerna behöver.	3. I den mån det är nödvändigt för att tillämpa grundförordningen och tillämpningsförordningen ska de berörda institutionerna överlämna uppgifterna och utfärda handlingarna till de berörda personerna inom de frister som fastställts i den berörda medlemsstatens lagstiftning om social trygghet.
Motivering
En rimlig frist som fastställts på det nationella planet i enlighet med subsidiaritetsprincipen bör respekteras av samtliga institutioner för att undvika onödigt långa väntetider för medborgarna.
Ändringsförslag  17 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
8. Administrativa kommissionen skall fastställa praktiska bestämmelser för tillämpningen av denna bestämmelse för de fall då beslutet har skickats till den berörda personen på elektronisk väg.	utgår
Motivering
Denna bestämmelse ingår i den föreslagna artikel 4.3, i dess ändrade form.
Ändringsförslag  18 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Administrativa kommissionen skall fastställa innehållet i handlingarna och utformningen av de standardiserade elektroniska meddelandena.	1. Administrativa kommissionen skall fastställa handlingarnas och de standardiserade elektroniska meddelandenas struktur, innehåll och format samt villkoren för utbytet av dessa.
Motivering
Parlamentets ändrade text innehåller bestämmelserna i artikel 84.1 första stycket i kommissionens text.
Ändringsförslag  19 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. I sina kontakter med de förmånsberättigade skall de behöriga institutionerna i första hand använda elektroniska metoder.	3. I sina kontakter med de berörda personerna skall de berörda institutionerna använda det förfarande som lämpar sig i det enskilda fallet och i största möjliga utsträckning främja användning av elektroniska metoder. Administrativa kommissionen ska fastställa praktiska bestämmelser för att på elektronisk väg sända dessa uppgifter, handlingar eller beslut till den berörda personen.
Motivering
Den andra meningen i artikel 4.3, såsom ändrad av parlamentet, innehåller bestämmelserna i artikel 3.8 i kommissionens text. Den innehåller nu även ett tydligt krav på att det i kommunikationen ska tas hänsyn till en förmånsberättigads särskilda behov vid ett eventuellt funktionshinder.
Ändringsförslag  20 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. När det råder tvekan om huruvida handlingen eller de faktiska omständigheter som ligger till grund för de uppgifter som anges i handlingen är korrekta, skall institutionen i den medlemsstat som tar emot handlingen vända sig till den utfärdande institutionen och begära att de nödvändiga förtydligandena görs och, i förekommande fall, begära att handlingen dras tillbaka.	2. När det råder tvekan om huruvida handlingen eller de faktiska omständigheter som ligger till grund för de uppgifter som anges i handlingen är korrekta, skall institutionen i den medlemsstat som tar emot handlingen vända sig till den utfärdande institutionen och begära att de nödvändiga förtydligandena görs och, i förekommande fall, begära att handlingen dras tillbaka. Den utfärdande institutionen ska på nytt överväga grunderna för utfärdandet av handlingen och, vid behov, dra tillbaka denna.
Ändringsförslag  21 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. När det råder oklarhet om vilken lagstiftning som skall tillämpas och detta därför kräver att kontakter tas mellan de behöriga institutionerna eller myndigheterna i två eller flera medlemsstater, skall den berörda personen provisoriskt omfattas av följande lagstiftning:	1. Om två eller flera medlemsstaters institutioner eller myndigheter har olika åsikter om fastställandet av vilken lagstiftning som skall tillämpas skall den berörda personen, om inte något annat föreskrivs i tillämpningsförordningen, provisoriskt omfattas av lagstiftningen i en av dessa medlemsstater varvid prioritetsordningen ska avgöras enligt följande:
Ändringsförslag  22 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 1 – led -a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	-a) Lagstiftningen i den medlemsstat där personen faktiskt utövar verksamhet som anställd eller egenföretagare om verksamheten endast utövas i en enda medlemsstat.
Ändringsförslag  23 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 1 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) Lagstiftningen i den medlemsstat där den första ansökan om försäkringstillhörighet lämnades in, i övriga fall.	b) Lagstiftningen i den berörda medlemsstat där tillämpning av dess lagstiftning först begärdes, i de fall en person utövar verksamhet i två eller flera medlemsstater.
Ändringsförslag  24 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Om de berörda institutionerna eller myndigheterna inte kommer överens kan frågan hänskjutas till administrativa kommissionen via de behöriga myndigheterna tidigast en månad efter den dag då åsiktsskillnaden enligt punkt 1 eller 2 uppstod. Administrativa kommissionen ska försöka jämka samman ståndpunkterna inom sex månader efter det att ärendet hänsköts till den.
Ändringsförslag  25 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Om det fastställs att den tillämpliga lagstiftningen inte är lagstiftningen i medlemsstaten för den provisoriska försäkringstillhörigheten eller att den institution som har utgett de provisoriska förmånerna inte är den behöriga institutionen, skall den institution som har fastställts som behörig anses vara behörig från och med dagen för den provisoriska försäkringstillhörigheten eller den första provisoriska utbetalningen av de berörda förmånerna.	3. Om det fastställs att den tillämpliga lagstiftningen inte är lagstiftningen i medlemsstaten för den provisoriska försäkringstillhörigheten eller om den institution som har beviljat de provisoriska förmånerna inte är den behöriga institutionen, skall den institution som har fastställts som behörig anses vara retroaktivt behörig som om denna åsiktsskillnad aldrig hade funnits, senast från och med dagen för den provisoriska försäkringstillhörigheten eller det första provisoriska beviljandet av de berörda förmånerna.
Ändringsförslag  26 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Vid behov skall den behöriga institutionen reglera den berörda personens ekonomiska situation i fråga om avgifter och förmåner enligt bestämmelserna i artiklarna 71 och 72 och, i förekommande fall, artiklarna 73–82.	4. Vid behov skall den behöriga institutionen reglera den berörda personens ekonomiska situation i fråga om avgifter och förmåner som i förekommande fall provisoriskt utbetalats kontant, enligt bestämmelserna i artiklarna 71–81 i tillämpningsförordningen.
	Naturaförmåner som provisoriskt beviljats av en institution i enlighet med punkt 2 ska, i enlighet med bestämmelserna i avdelning IV i tillämpningsförordningen, återbetalas av den behöriga institutionen.
Ändringsförslag  27 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. En institution som inte har tillgång till alla uppgifter för att kunna göra en slutgiltig beräkning av ett förmåns- eller avgiftsbelopp skall provisoriskt fastställa denna förmån eller avgift.	1. Om en person i enlighet med grundförordningen är berättigad att erhålla en förmån eller skyldig att betala en avgift men den behöriga institutionen inte har alla de uppgifter om situationen i en annan medlemsstat som krävs för att slutgiltigt beräkna beloppet för förmånen eller avgiften, skall institutionen, om inte något annat föreskrivs i tillämpningsförordningen, på den berörda personens begäran fastställa denna förmån eller provisoriskt beräkna denna avgift om detta är möjligt på grundval av de uppgifter som institutionen förfogar över.
Ändringsförslag  28 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna får vid behov ingå överenskommelser med varandra om tillämpningen av sådana konventioner som avses i artikel 8.2 i förordning (EG) nr 883/2004, förutsatt att dessa överenskommelser inte påverkar de förmånsberättigades rättigheter.	2. Medlemsstaterna får vid behov ingå överenskommelser med varandra om tillämpningen av sådana konventioner som avses i artikel 8.2 i grundförordningen, förutsatt att dessa överenskommelser inte negativt påverkar de berörda personernas rättigheter och skyldigheter och att de omfattas av bilaga 1 i tillämpningsförordningen.
Ändringsförslag  29 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Två eller flera medlemsstater, eller deras behöriga myndigheter eller institutioner, får komma överens om andra förfaranden än de som föreskrivs i bestämmelserna i avdelningarna II–IV, förutsatt att dessa förfaranden inte påverkar de förmånsberättigades rättigheter.	1. Två eller flera medlemsstater, eller deras behöriga myndigheter, får komma överens om andra förfaranden än de som fastställs i tillämpningsförordningen, förutsatt att dessa förfaranden inte negativt påverkar de berörda personernas rättigheter eller skyldigheter.
Ändringsförslag  30 Förslag till förordning Artikel 11 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. För att lösa problem mellan institutioner i flera medlemsstater när det gäller fastställande av bosättningsort för en person som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004, skall dessa institutioner gemensamt fastställa var den berörda personens intressecentrum finns med hänsyn till följande:	1. Om två eller flera medlemsstaters institutioner har skilda uppfattningar när det gäller fastställandet av bosättningsorten för en person som omfattas av grundförordningen, skall dessa institutioner i samförstånd fastställa var den berörda personen har sina huvudsakliga intressen, på grundval av en samlad bedömning av alla tillgängliga uppgifter om relevanta fakta, vilket skulle kunna omfatta följande:
a) Vistelsens varaktighet och kontinuitet.	a) Vistelsens varaktighet och kontinuitet på de berörda medlemsstaternas territorier.
	b) Personens personliga situation, däribland:
	i) Typen av och de särskilda villkoren för en utövad verksamhet, särskilt platsen där verksamheten vanligtvis utövas, verksamhetens stadigvarande karaktär och ett arbetskontrakts varaktighet.
b) Familjesituation, särskilt var barnen går i skolan och familjebanden.	ii) Familjestatus och familjeband.
c) Fast anställning, när det gäller en arbetstagare.	iii) Utövande av ideell verksamhet.
d) Personens preferens, såsom den framgår av alla omständigheter, särskilt skälen till att han har flyttat.	iv) När det gäller studerande, deras inkomstkälla.
	v) Bostadsförhållanden, särskilt bostadens permanenta karaktär.
e) Den medlemsstat i vilken personen är skattskyldig för alla sina inkomster, oavsett inkomstkälla.	vi) Den medlemsstat i vilken personen anses vara bosatt för skatteändamål.
Motivering
Detta är en icke uttömmande förteckning som gör det möjligt att fullt ut ta hänsyn till den berörda personens situation.
Ändringsförslag  31 Förslag till förordning Artikel 11 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Om institutionerna efter tillämpningen av de olika kriterier som anges i punkt 1 inte kan komma överens, skall den berörda personens preferens anses vara avgörande för fastställandet av personens bosättningsort.	2. Om de berörda institutionerna efter tillämpning av olika kriterier som grundar sig på relevanta fakta enligt punkt 1 inte kan komma överens, skall den berörda personens preferens såsom den framgår av sådana fakta och omständigheter, särskilt skälen till att personen har flyttat, anses vara avgörande för fastställandet av personens faktiska bosättningsort.
Ändringsförslag  32 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Vid tillämpningen av artikel 6 i förordning (EG) nr 883/2004 skall den behöriga institutionen vända sig till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning den försäkrade personen tidigare omfattades av för att få information om försäkringsperioder, anställningsperioder, perioder med verksamhet som egenföretagare eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt denna lagstiftning.	1. Vid tillämpningen av artikel 6 i grundförordningen skall den behöriga institutionen vända sig till institutionerna i de medlemsstater vars lagstiftning den berörda personen även har omfattats av för att få information om alla perioder som fullgjorts enligt denna lagstiftning.
Motivering
Denna ordalydelse innebär att alla relevanta perioder kan beaktas.
Ändringsförslag  33 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Till de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning skall läggas försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt varje annan medlemsstats lagstiftning, i den mån det behövs för att få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner, förutsatt att dessa perioder inte sammanfaller.	2. Till de försäkringsperioder, anställningsperioder, perioder med verksamhet som egenföretagare eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning skall läggas de försäkringsperioder, anställningsperioder, perioder med verksamhet som egenföretagare eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt varje annan medlemsstats lagstiftning, i den mån det behövs för att tillämpa artikel 6 i grundförordningen, förutsatt att dessa perioder inte sammanfaller.
Ändringsförslag  34 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
6. Om det inte är möjligt att exakt fastställa den tidsperiod inom vilken vissa försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning, skall dessa perioder inte anses sammanfalla med försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, och de skall beaktas, om det kan vara till fördel.	6. Om det inte är möjligt att exakt fastställa den tidsperiod inom vilken vissa försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning, skall dessa perioder inte anses sammanfalla med försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, och de skall om detta är rimligt beaktas, om det kan vara till fördel för den berörda personen.
Motivering
Detta är till fördel för den berörda personen.
Ändringsförslag  35 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 6a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	6a. Om försäkrings- eller bosättningsperioder inte beaktas enligt denna artikel på grund av att andra perioder som inte berättigar till den berörda förmånen har företräde, ska de perioder som inte beaktas inte förlora sin verkan enligt den nationella lagstiftningen när det gäller att få, bibehålla eller återfå rätt till förmåner.
Ändringsförslag  36 Förslag till förordning Artikel 14 – punkt -1 (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	-1. Vid tillämpningen av artikel 12.1 i grundförordningen kan ”en person som arbetar som anställd i en medlemsstat hos en arbetsgivare ... (som) sänder ut denne för att för arbetsgivarens räkning utföra ett arbete i en annan medlemsstat” vara en person som anställs i syfte att sändas ut till en annan medlemsstat under förutsättning att den berörda personen, omedelbart innan han eller hon anställs redan omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där företaget som anställer honom eller henne är etablerat.
Motivering
Genom detta ändringsförslag infogas delar från EG‑domstolens domar i målen C‑19/67 (Van der Vecht) och C‑35/70 (Manpower).
Ändringsförslag  37 Förslag till förordning Artikel 14 – punkt -1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	-1a. Vid tillämpningen av artikel 12.1 i grundförordningen ska uttrycket ”som normalt bedriver sin verksamhet där” avse en arbetsgivare som vanligtvis bedriver annan omfattande verksamhet än rent intern förvaltningsverksamhet på territoriet i den medlemsstat där företaget är etablerat, med beaktande av alla kriterier som karakteriserar den verksamhet som bedrivs av det berörda företaget. De relevanta kriterierna måste vara anpassade till varje arbetsgivares särdrag och den verkliga arten av den verksamhet som bedrivs.
Motivering
Genom detta ändringsförslag infogas delar från EG‑domstolens rättspraxis: målen C-202/97 (Fitzwilliam) och C-404/98 (Plum).
Ändringsförslag  38 Förslag till förordning Artikel 14 – punkt -1b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	-1b. Vid tillämpningen av artikel 12.2 i grundförordningen ska uttrycket ”en person som normalt bedriver verksamhet som egenföretagare” avse en person som stadigvarande bedriver omfattande verksamhet på territoriet i den medlemsstat där personen är etablerad. Denna person måste särskilt redan ha bedrivit sin verksamhet under en viss tid innan han eller hon önskar utnyttja bestämmelserna i ovannämnda artikel och måste, under perioden för den tillfälliga verksamheten i en annan medlemsstat, i den medlemsstat där han eller hon är etablerad, fortsätta att upprätthålla det som krävs för att bedriva sin verksamhet i syfte att kunna återuppta denna vid återkomsten.
Motivering
Genom detta ändringsförslag infogas delar från EG‑domstolens dom i målet C‑178/97 (Banks).
Ändringsförslag  39 Förslag till förordning Artikel 14 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. Vid tillämpningen av artikel 13.1 i grundförordningen ska en person som ”normalt arbetar som anställd i två eller flera medlemsstater” särskilt avse en person
	a) som samtidigt med verksamheten i en medlemsstat utövar en annan separat verksamhet i en eller flera andra medlemsstater, oberoende av denna separata verksamhets varaktighet eller art,
	b) som i två eller flera medlemsstater kontinuerligt utövar omväxlande verksamhet, med undantag för verksamhet som endast utövas i marginell utsträckning, oberoende av hur ofta eller hur regelbundet växlingen sker.
Motivering
Genom detta ändringsförslag infogas delar från EG‑domstolens domar bl.a. i målen C‑13/73 (Heknberg), C‑425/93 (Calle Grenzshop) och C‑8/75 (Association du football d'Andlau). Samtidigt införs en möjlighet att undanta verksamhet som utövas i marginell utsträckning, för att missbruk ska undvikas.
Ändringsförslag  40 Förslag till förordning Artikel 14 – punkt 1b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1b. Vid tillämpningen av artikel 13.2 i grundförordningen ska en person som ”normalt bedriver verksamhet som egenföretagare i två eller flera medlemsstater” särskilt avse en person som samtidigt eller omväxlande utövar en eller flera separata verksamheter som egenföretagare, oberoende av dessa verksamheters art, i två eller flera medlemsstater.
Ändringsförslag  41 Förslag till förordning Artikel 14 – punkt 1c (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1c. För att kunna skilja verksamheterna enligt punkterna 1a och 1b från fallen enligt artikel 12.1 och 12.2 i grundförordningen ska varaktigheten för den verksamhet som utövas i en eller flera medlemsstater vara avgörande (dvs. om den är permanent eller av mer exceptionell eller tillfällig natur). I detta syfte ska det genomföras en samlad bedömning av alla relevanta uppgifter, däribland – när det gäller en anställd person – särskilt arbetsplatsen såsom den fastställs i arbetskontraktet.
Ändringsförslag  42 Förslag till förordning Artikel 14 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Vid tillämpningen av artikel 13.1 och 13.2 i förordning (EG) nr 883/2004 skall ”en väsentlig del av arbetet som anställd eller verksamheten som egenföretagare” anses utföras i en medlemsstat om en kvantitativt omfattande del av allt arbete som anställd eller all verksamhet som egenföretagare utförs i den medlemsstaten, utan att det nödvändigtvis behöver röra sig om den största delen av arbetet eller verksamheten. Den del av arbetet eller verksamheten som utförs i en medlemsstat skall aldrig anses vara väsentlig om den uppgår till mindre än 25 procent av allt arbete eller all verksamhet som den anställde eller egenföretagaren utför i fråga om omsättning, arbetstid, lön eller inkomst.	2. Vid tillämpningen av artikel 13.1 och 13.2 i grundförordningen skall ”en väsentlig del av arbetet som anställd eller verksamheten som egenföretagare” utförd i en medlemsstat innebära att en kvantitativt omfattande del av allt arbete som anställd eller all verksamhet som egenföretagare utförs i den medlemsstaten, utan att det nödvändigtvis behöver röra sig om den största delen av arbetet eller verksamheten.
	För att avgöra huruvida en väsentlig del av verksamheten utförs i en medlemsstat ska följande vägledande förteckning över kriterier beaktas:
	a) När det gäller anställning: arbetstid och/eller lön.
	b) När det gäller verksamhet som egenföretagare: omsättning, arbetstid, antal tillhandahållna tjänster och/eller inkomst.
	Inom ramen för en samlad bedömning ska mindre än 25 % av ovannämnda kriterier vara en indikator på att en väsentlig del av all verksamhet inte utförs i den berörda medlemsstaten.
Ändringsförslag  43 Förslag till förordning Artikel 14 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. För att fastställa tillämplig lagstiftning enligt punkterna 2 och 3 ska de berörda institutionerna beakta den situation som kan förväntas under de påföljande 12 kalendermånaderna.
Ändringsförslag  44 Förslag till förordning Artikel 15
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Artikel 15	utgår
Förfarande vid tillämpningen av artikel 11.3 b i förordning (EG) nr 883/2004
Om en offentligt anställd arbetar i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten skall den behöriga institutionen i förväg underrätta den utsedda institutionen i den andra medlemsstaten om detta.
Ändringsförslag  45 Förslag till förordning Artikel 15a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 15a
	Förfaranden vid tillämpningen av artikel 11.3 b, 11.3 d och 11.4 samt artikel 12 i grundförordningen (information till de berörda institutionerna)
	1. När en person utövar verksamhet i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten enligt avdelning II i grundförordningen ska, om inte något annat anges i artikel 17 i tillämpningsförordningen, arbetsgivaren eller – när det gäller en person som inte arbetar som anställd – den berörda personen själv, om möjligt i förväg informera den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig. Denna institution ska utan dröjsmål göra information om den lagstiftning som i enlighet med artikel 11.3 b eller artikel 12 i grundförordningen är tillämplig på den berörda personen tillgänglig för den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där verksamheten utövas.
	2. Bestämmelserna i punkt 1 ska gälla i tillämpliga delar för personer som omfattas av artikel 11.3 d i grundförordningen.
	3. En arbetsgivare enligt artikel 11.4 i grundförordningen för vilken en arbetstagare utför verksamhet som anställd ombord på ett fartyg som för en annan medlemsstats flagg ska, om möjligt i förväg, informera den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig om detta. Denna institution ska utan dröjsmål göra information om den lagstiftning som i enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen är tillämplig på den berörda personen tillgänglig för den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars flagg förs av det fartyg ombord på vilket arbetstagaren ska utöva sin verksamhet.
Ändringsförslag  46 Förslag till förordning Artikel 16
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Artikel 16	utgår
Förfarande vid tillämpningen av artikel 12 i förordning (EG) nr 883/2004
1. En arbetsgivare som i enlighet med artikel 12.1 i förordning (EG) nr 883/2004 sänder ut en arbetstagare till en annan medlemsstat för att utföra ett arbete för arbetsgivarens räkning, skall i förväg, om det är möjligt, underrätta den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning skall fortsätta att tillämpas om detta. Denna institution skall underrätta den utsedda institutionen i den medlemsstat till vilken arbetstagaren sänds ut.
2. En anställd som i enlighet med artikel 12.2 i förordning (EG) nr 883/2004 åker för att utföra ett arbete i en annan medlemsstat skall i förväg, om det är möjligt, underrätta den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning skall fortsätta att tillämpas om detta. Denna institution skall underrätta den utsedda institutionen i den medlemsstat till vilken den anställde åker för att utföra sitt arbete.
Motivering
Detta ingår nu i artikel 15.
Ändringsförslag  47 Förslag till förordning Artikel 17 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. I de fall som avses i artikel 13.1 och 13.2 i förordning (EG) nr 883/2004 skall de utsedda institutionerna i de berörda medlemsstaterna gemensamt komma överens om vilken lagstiftning som den berörda personen skall omfattas av, med beaktande av bestämmelserna i artikel 13.1 och 13.2 i förordning (EG) nr 883/2004 och artikel 14.2 och 14.3 i den här förordningen.	2. De utsedda institutionerna i den medlemsstat där personen är bosatt ska, med beaktande av bestämmelserna i artikel 13 i grundförordningen och artikel 14 i tillämpningsförordningen, utan dröjsmål fastställa vilken lagstiftning som är tillämplig på den berörda personen. Beslutet ska inledningsvis vara provisoriskt. Institutionen ska underrätta de utsedda institutionerna i varje medlemsstat där verksamhet utövas om det provisoriska beslutet.
Motivering
Detta ger institutionen i bosättningsmedlemsstaten befogenhet att fatta ett provisoriskt beslut i stället för att låta den berörda personen vänta på resultatet av en överenskommelse.
Ändringsförslag  48 Förslag till förordning Artikel 17 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Den tillämpliga lagstiftningen skall fastställas senast en månad efter det att underrättelsen vidarebefordrats till den utsedda institutionen på den försäkrade personen bosättningsort, i enlighet med punkt 1.	3. Det provisoriska beslutet om tillämplig lagstiftning enligt punkt 2 ska bli slutgiltigt inom två månader efter det att den utsedda institutionen i de medlemsstater där verksamheten utövas har underrättats om det provisoriska beslutet enligt punkt 2, om inte denna lagstiftning på grundval av punkt 3a redan slutgiltigt har fastställts, eller minst en av de berörda institutionerna i slutet av denna tvåmånadersperiod meddelar den institution som utsetts av den behöriga myndigheten i bosättningsmedlemsstaten att den ännu inte kan godkänna beslutet eller att den har en avvikande åsikt om detta.
Så länge som den tillämpliga lagstiftningen inte har fastställts skall den berörda personen provisoriskt omfattas av den lagstiftning som fastställs enligt artikel 6.1.
Den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning har förklarats vara tillämplig efter samrådsförfarandet mellan de berörda institutionerna enligt punkt 2 skall omedelbart underrätta den berörda personen om detta.
Motivering
Det sista stycket i kommissionens text tas upp i den nya punkten 3b.
Ändringsförslag  49 Förslag till förordning Artikel 17 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. När osäkerhet vid fastställandet av tillämplig lagstiftning kräver kontakter mellan två eller flera medlemsstaters institutioner eller myndigheter ska, på begäran av en eller flera av de institutioner som utsetts av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna eller av de behöriga myndigheterna själva, den lagstiftning som är tillämplig på den berörda personen fastställas i samförstånd, med beaktande av bestämmelserna i artikel 13 i grundförordningen och de relevanta bestämmelserna i artikel 14 i tillämpningsförordningen.
	Om de berörda institutionerna eller berörda behöriga myndigheterna har olika uppfattningar ska dessa organ söka enighet enligt ovannämnda villkor, och bestämmelserna i artikel 6 i tillämpningsförordningen ska gälla.
Ändringsförslag  50 Förslag till förordning Artikel 17 – punkt 3b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3b. Den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning, antingen provisoriskt eller slutgiltigt, har fastställts vara tillämplig ska utan dröjsmål underrätta den berörda personen om detta.
Motivering
Denna nya punkt täcker bestämmelserna i det sista stycket i artikel 17.3 i kommissionens text.
Ändringsförslag  51 Förslag till förordning Artikel 17 – punkt 3c (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3c. Om den berörda personen underlåter att lämna den information som avses i punkt 1 ska, på initiativ av den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i personens bosättningsmedlemsstat, bestämmelserna i denna artikel tillämpas så snart som institutionen, eventuellt genom en annan berörd institution, fått kännedom om denna persons situation.
Ändringsförslag  52 Förslag till förordning Artikel 18a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 18a
	Förfarande vid tillämpningen av artikel 16.1 i grundförordningen
	En begäran från arbetsgivaren eller den berörda personen om undantag från artiklarna 11–15 i grundförordningen ska, om möjligt i förväg, föreläggas den behöriga myndigheten eller det organ som utsetts av myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning arbetsgivaren eller den berörda personen begär att få omfattas av.
Ändringsförslag  53 Förslag till förordning Artikel 19 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Uppgifter om försäkrade personer	Uppgifter om berörda personer och arbetsgivare
Ändringsförslag  54 Förslag till förordning Artikel 19 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig skall underrätta den berörda personen och, i förekommande fall, personens arbetsgivare, om de skyldigheter som följer av denna lagstiftning. Den behöriga institutionen skall ge dem den hjälp som behövs för fullgörandet av de formaliteter som krävs enligt denna lagstiftning.	1. Den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning enligt avdelning II i grundförordningen blir tillämplig, skall underrätta den berörda personen och, i förekommande fall, personens arbetsgivare, om de skyldigheter som följer av denna lagstiftning. Den behöriga institutionen skall ge dem den hjälp som behövs för fullgörandet av de formaliteter som krävs enligt denna lagstiftning.
Ändringsförslag  55 Förslag till förordning Artikel 19 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. På den berörda personens eller arbetsgivarens begäran, skall den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig enligt en bestämmelse i avdelning II i förordning (EG) nr 883/2004 intyga att denna lagstiftning är tillämplig och, i förekommande fall, ange till och med vilken dag och på vilka villkor.	2. Den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig enligt en bestämmelse i avdelning II i förordning (EG) nr 883/2004 ska meddela den berörda personen genom ett intyg över tillämplig lagstiftning att denna lagstiftning är tillämplig och, i förekommande fall, ange till och med vilken dag och på vilka villkor. I intyget ska anges den avlöning som uppgivits av arbetsgivaren.
Ändringsförslag  56 Förslag till förordning Artikel 20 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. De institutioner som avses i artikel 17.1 skall till den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig på en person lämna de uppgifter som behövs för fastställandet av de avgifter som personen och dennes arbetsgivare skall betala enligt denna lagstiftning.	1. De behöriga institutionerna skall i enlighet med avdelning II i grundförordningen till den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig på en person lämna de uppgifter som behövs för fastställandet av det datum då lagstiftningen blir tillämplig och de avgifter som personen och dennes arbetsgivare skall betala enligt denna lagstiftning.
Motivering
Genom ändringsförslaget utvidgas skyddet till alla fall av tillämplig lagstiftning enligt avdelning II, samtidigt som det fastställs att endast de uppgifter som behövs ska lämnas.
Ändringsförslag  57 Förslag till förordning Artikel 21 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. En arbetstagares arbetsgivare skall fullgöra de skyldigheter som föreskrivs enligt den lagstiftning som arbetstagaren omfattas av, särskilt skyldigheten att betala de avgifter som föreskrivs enligt denna lagstiftning.	1. En arbetstagares arbetsgivare som har sitt säte eller driftställe utanför den behöriga medlemsstaten skall fullgöra alla skyldigheter som föreskrivs enligt den lagstiftning som arbetstagaren omfattas av, särskilt skyldigheten att betala de avgifter som föreskrivs enligt denna lagstiftning, som om arbetsgivaren hade sitt säte eller driftställe i den behöriga medlemsstaten.
Motivering
Ändringsförslaget klargör att detta är en gränsöverskridande situation.
Ändringsförslag  58 Förslag till förordning Artikel 21 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. En arbetsgivare som inte har något driftställe i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig får komma överens med en anställd om att den anställde skall fullgöra arbetsgivarens skyldigheter att betala avgifter för dennes räkning. Arbetsgivaren skall underrätta den behöriga institutionen i den medlemsstaten om sådana överenskommelser.	2. En arbetsgivare som inte har något driftställe i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig får komma överens med en anställd om att den anställde skall fullgöra arbetsgivarens skyldigheter att betala avgifter för dennes räkning utan att arbetsgivarens underliggande skyldigheter åsidosätts. Arbetsgivaren skall meddela den behöriga institutionen i den medlemsstaten sådana överenskommelser.
Motivering
Ändringsförslaget klargör arbetsgivarens underliggande skyldighet.
Ändringsförslag  59 Förslag till förordning Artikel 22 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. De behöriga myndigheterna skall se till att de försäkrade personerna får information om förfaranden och villkor för ersättning av utgifter för vårdförmåner som utges inom en annan medlemsstats territorium än inom den medlemsstats territorium där den behöriga institutionen eller bosättningsorten finns.	1. De behöriga myndigheterna eller institutionerna skall se till att försäkrade personer får tillgång till all erforderlig information om förfarandena och villkoren för beviljandet av vårdförmåner när dessa förmåner tas emot inom territoriet för en medlemsstat annan än den behöriga institutionens.
Ändringsförslag  60 Förslag till förordning Artikel 22 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Om de förmåner som avses i detta kapitel enligt nationell lagstiftning endast beviljas pensionstagare, skall enbart den pension som en institution i den medlemsstaten betalar ut beaktas.	4. Utan hinder av artikel 5 a i grundförordningen kan en medlemsstat bli ansvarig för kostnaderna för förmåner enligt artikel 22 i grundförordningen endast om den försäkrade personen har ansökt om pension enligt lagstiftningen i den medlemsstaten eller om han/hon enligt artiklarna 23–30 i grundförordningen uppbär pension enligt denna medlemsstats lagstiftning.
Ändringsförslag  61 Förslag till förordning Artikel 24 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2. Den handling som avses i punkt 1 ska förbli giltig till dess att den behöriga institutionen informerar institutionen på bosättningsorten om att den har dragits in.
2. Institutionen på bosättningsorten skall underrätta den behöriga institutionen om varje registrering som den har gjort enligt bestämmelserna i punkt 1.	Institutionen på bosättningsorten skall underrätta den behöriga institutionen om varje registrering som den har gjort enligt bestämmelserna i punkt 1 och om varje ändring eller upphävande av denna registrering.
Ändringsförslag  62 Förslag till förordning Artikel 25 – led A – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Vid tillämpningen av artikel 19 i förordning (EG) nr 883/2004 skall den försäkrade personen, innan han lämnar den medlemsstats territorium där han är bosatt, av sin behöriga institution begära att den utfärdar en handling som styrker hans rätt till vårdförmåner.	1. Vid tillämpningen av artikel 19 i grundförordningen skall den försäkrade personen lägga fram en av sin behöriga institution utfärdad handling som intygar hans eller hennes rätt till vårdförmåner för tillhandahållaren av sjukvård i den medlemsstat han eller hon vistas i. Om den försäkrade personen inte har denna handling, ska institutionen på vistelseorten, på begäran eller om det av andra skäl är nödvändigt, vända sig till den behöriga institutionen för att få den nödvändiga handlingen.
De pensionstagare eller familjemedlemmar som avses i artikel 27.1 i förordning (EG) nr 883/2004 skall lämna sin begäran till institutionen på bosättningsorten, som i förekommande fall vidarebefordrar den till den institution som står för utgifterna i samband med de vårdförmåner som utges till pensionstagaren i bosättningsmedlemsstaten.
Motivering
I det ursprungliga förslaget krävdes det att en person ska få tillgång till nödvändiga handlingar innan han eller hon lämnar en medlemsstat. Eftersom många är omedvetna om detta erbjuder ändringsförslaget ökad flexibilitet och därmed ökat skydd.
Ändringsförslag  63 Förslag till förordning Artikel 25 – led A – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Om, i enlighet med artikel 19.1 i förordning (EG) nr 883/2004, vårdförmåner för den försäkrade personen av medicinska skäl blir nödvändiga under vistelsen, skall den försäkrade personen visa upp den handling som anges i punkt 1 för vårdgivaren i vistelsemedlemsstaten, som på den försäkrade personen skall tillämpa bestämmelserna i den lagstiftning som skulle ha tillämpats på honom om han i vistelsemedlemsstaten hade omfattats av det system som avses i artikel 23 i den här förordningen.	2. Handlingen ska visa att den försäkrade personen är berättigad till vårdförmåner enligt artikel 19 i grundförordningen på samma villkor som dem som gäller för personer som är försäkrade enligt lagstiftningen i vistelsemedlemsstaten.
Om den försäkrade personen inte har denna handling skall institutionen på vistelseorten vända sig till den behöriga institutionen för att få de nödvändiga upplysningarna.
Ändringsförslag  64 Förslag till förordning Artikel 25 – led A – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. De vårdförmåner som anges i artikel 19.1 i förordning (EG) nr 883/2004 skall avse vårdförmåner som måste utges i vistelsemedlemsstaten, enligt dess lagstiftning, så att den försäkrade personen inte skall vara tvungen att avbryta sin planerade vistelse och resa tillbaka till sin bosättningsort för att där få den behandling som hans hälsotillstånd kräver.	3. De vårdförmåner som anges i artikel 19.1 i grundförordningen skall avse de vårdförmåner som utges i vistelsemedlemsstaten, enligt dess lagstiftning, och som av medicinska skäl blir nödvändiga för att den försäkrade personen inte skall vara tvungen att återvända före slutet av sin planerade vistelse och resa tillbaka till den behöriga medlemsstaten för att få den behandling som hans eller hennes hälsotillstånd kräver.
Motivering
Ändringsförslaget klargör att medicinsk nödvändighet är den avgörande faktorn.
Ändringsförslag  65 Förslag till förordning Artikel 25 – led A – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Punkterna 1–3 skall också tillämpas på den försäkrade personens familjemedlemmar.	utgår
Motivering
Denna bestämmelse inlemmas i punkt 8 a, led ba (nytt).
Ändringsförslag  66 Förslag till förordning Artikel 25 – led B – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Om den försäkrade personen faktiskt har betalat hela eller delar av kostnaderna för vårdförmåner som utgetts enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 883/2004 skall han lämna in sin ansökan om ersättning till institutionen på vistelseorten. Denna institution skall direkt till den försäkrade personen lämna ersättning för de utgifter som motsvarar dessa förmåner inom de ramar och villkor som gäller för taxan enligt dess lagstiftning.	5. Om den försäkrade personen faktiskt har betalat kostnaderna för alla eller delar av de vårdförmåner som utgivits enligt artikel 19 i grundförordningen och dessa kostnader enligt den lagstiftning som tillämpas av institutionen på vistelseorten kan återbetalas till en försäkrad person, får vederbörande lämna in sin ansökan om ersättning till institutionen på vistelseorten. Denna institution skall i så fall lämna ersättning för de kostnader som motsvarar dessa förmåner inom de ramar och på de taxevillkor för ersättning som gäller enligt dess lagstiftning direkt till den berörda personen.
Ändringsförslag  67 Förslag till förordning Artikel 25 – led B – punkt 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
6. Om ersättning för dessa utgifter inte begärs direkt hos institutionen på vistelseorten skall den behöriga institutionen lämna ersättning för de faktiska utgifterna till den berörda personen enligt den taxa för ersättning som institutionen på vistelseorten tillämpar.	6. Om ersättning för dessa kostnader inte begärs direkt vid institutionen på vistelseorten, skall den behöriga institutionen lämna den berörda personen ersättning för hans eller hennes kostnader enligt den taxa för ersättning som institutionen på vistelseorten utbetalar i det berörda fallet eller de belopp som institutionen på vistelseorten skulle ha fått ersättning för, om artikel 61 i tillämpningsförordningen hade tillämpats i det berörda fallet.
Institutionen på vistelseorten skall på den behöriga institutionens begäran lämna alla upplysningar som behövs om denna taxa.	Institutionen på vistelseorten skall på begäran lämna den behöriga institutionen alla erforderliga upplysningar om dessa taxor eller belopp.
Om det i vistelsemedlemsstatens lagstiftning inte föreskrivs några taxor för ersättning, får den behöriga institutionen lämna ersättning enligt den taxa den själv tillämpar utan att behöva ha den försäkrade personens samtycke.
Ändringsförslag  68 Förslag till förordning Artikel 25 – led B – punkt 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
7. Med avvikelse från punkt 6 första stycket, kan den behöriga institutionen ersätta de faktiska utgifterna enligt den taxa för ersättning som den tillämpar, under förutsättning att den försäkrade personen har godkänt att denna bestämmelse tillämpas på honom och att lagstiftningen medger ersättning av sådana utgifter.	7. Genom undantag från punkt 6 får den behöriga institutionen ersätta kostnaderna inom tidsfrister och på taxevillkor enligt dess lagstiftning, under förutsättning att den försäkrade personen har godtagit att denna bestämmelse tillämpas på honom eller henne.
Ändringsförslag  69 Förslag till förordning Artikel 25 – led B – punkt 7a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	7a. Ersättningen till den försäkrade personen ska inte i något fall överskrida hans eller hennes faktiska kostnader.
Ändringsförslag  70 Förslag till förordning Artikel 25 – led Ba (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Ba) Familjemedlemmar
	Ba. Punkterna 1–8 ska i tillämpliga delar också gälla för den försäkrade personens familjemedlemmar.
Motivering
Genom denna punkt inlemmas bestämmelserna i artikel 25.4 i kommissionens text.
Ändringsförslag  71 Förslag till förordning Artikel 26 – led A – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. För pensionstagare och deras familjemedlemmar andra än de som avses i artikel 27.5 i förordning (EG) nr 883/2004 skall institutionen i den medlemsstat som står för utgifterna i samband med vårdförmåner som utges i bosättningsmedlemsstaten betraktas som behörig institution för beviljande av det tillstånd som avses i artikel 20.1 i förordning (EG) nr 883/2004.	1. Vid tillämpning av artikel 20.1 i grundförordningen ska den försäkrade personen för institutionen på vistelseorten uppvisa en handling som har utfärdats av den behöriga institutionen. I denna artikel avses med behörig institution den institution som bär kostnaden för den planerade behandlingen; i de fall som avses i artiklarna 20.4 och 27.5 i grundförordningen, där de vårdförmåner som tillhandahålls i den medlemsstat där den försäkrade personen är bosatt ersätts på grundval av fasta belopp, ska institutionen på bosättningsorten anses vara den behöriga institutionen.
Ändringsförslag  72 Förslag till förordning Artikel 26 – led A – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Vid tillämpningen av artiklarna 20.1 och 27.3 i förordning (EG) nr 883/2004 skall det tillstånd som avses i artikel 20.1 i förordning (EG) nr 883/2004, när personen inte är bosatt inom den behöriga medlemsstatens territorium, sökas av institutionen på bosättningsorten från den behöriga institutionen. Institutionen på bosättningsorten skall ange skälen till begäran om detta tillstånd för den berörda personen, särskilt sådana skäl som anges i artikel 20.2 i förordning (EG) nr 883/2004.	2. Om en försäkrad person inte är bosatt i den behöriga medlemsstaten, ska han eller hon ansöka om tillståndet vid institutionen på bosättningsorten, vilken ska vidarebefordra det till den behöriga institutionen utan dröjsmål.
Om inget svar lämnas inom femton kalenderdagar från den dag då begäran skickades skall den behöriga institutionen anses ha beviljat tillståndet.
	I så fall ska institutionen på bosättningsorten intyga att villkoren i artikel 20.2 andra meningen i grundförordningen är uppfyllda i bosättningsmedlemsstaten.
Institutionen på bosättningsorten skall bevilja den berörda personen tillståndet för den behöriga institutionens räkning.	Den behöriga institutionen får vägra att utfärda det begärda tillståndet endast om, enligt en bedömning från institutionen på bosättningsorten, villkoren enligt artikel 20.2 andra meningen i grundförordningen inte är uppfyllda i den försäkrade personens bosättningsmedlemsstat, eller om samma vård kan tillhandahållas i den behöriga medlemsstaten inom en tid som är medicinskt försvarbar med beaktande av den berörda personens hälsotillstånd och trolig utveckling av hans eller hennes sjukdom.
Under förfarandet för beviljandet av tillståndet skall den behöriga institutionen när som helst ha möjlighet att låta den berörda personen undersökas av en läkare som den väljer i vistelse- eller bosättningsmedlemsstaten.	Den behöriga institutionen ska informera bosättningsmedlemsstaten om sitt beslut.
	Om inget svar lämnas inom femton kalenderdagar från den dag då begäran skickades skall den behöriga institutionen anses ha beviljat tillståndet.
Motivering
Detta fastställer förfarandet för beslut eller förhandstillstånd och förbehåller en tidsfrist för beslut.
Ändringsförslag  73 Förslag till förordning Artikel 26 – led A – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Det förfarande som avses i punkt 2 skall inte tillämpas när vårdförmånerna utgörs av livsnödvändig vård. I detta fall skall det förhandstillstånd som avses i artikel 20.2 i förordning (EG) nr 883/2004 beviljas av institutionen på bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning, som omedelbart skall underrättas av institutionen i bosättningsmedlemsstaten.	3. Om en försäkrad person som inte är bosatt i den behöriga medlemsstaten är i behov av akut livsnödvändig vård kan tillståndet inte vägras i enlighet med artikel 20.2 andra meningen i grundförordningen. I detta fall skall tillståndet beviljas av institutionen på bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning, som omedelbart skall underrättas av institutionen i bosättningsmedlemsstaten.
Den behöriga institutionen är skyldig att godta de undersöknings- och behandlingsbeslut beträffande behovet av livsnödvändig vård som fastställts av de läkare som godkänts av den institution på bosättningsorten som utfärdar tillståndet.	Den behöriga institutionen är skyldig att godta de undersöknings- och behandlingsbeslut beträffande behovet av akut livsnödvändig vård som fastställts av de läkare som godkänts av den institution på bosättningsorten som utfärdar tillståndet.
Motivering
Detta framhäver de medicinska kriteriernas betydelse.
Ändringsförslag  74 Förslag till förordning Artikel 26 – led A – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Under förfarandet för beviljande av tillståndet ska den behöriga institutionen när som helst kunna förbehålla sig rätten att låta den försäkrade personen undersökas av en läkare i vistelse- eller bosättningsmedlemsstaten som institutionen själv väljer.
(Texten är praktiskt taget identisk med artikel 26.2 fjärde stycket i kommissionens förslag.)
Ändringsförslag  75 Förslag till förordning Artikel 26 – led A – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Den berörda personen skall vidarebefordra tillståndet till institutionen på vistelseorten. Institutionen på vistelseorten skall underrätta institutionen på den försäkrade personens bosättningsort om hur dennes hälsotillstånd utvecklas i de fall då det framstår som medicinskt nödvändigt att komplettera behandlingen. Institutionen på bosättningsorten skall omedelbart vidarebefordra dessa upplysningar till den behöriga institutionen.	4. Institutionen på vistelseorten skall, utan att det påverkar något beslut om tillstånd, informera den behöriga institutionen om det förefaller medicinskt lämpligt att komplettera den vård som omfattas av det gällande tillståndet.
Motivering
Klargör skyldigheten att hålla de behöriga institutionerna underrättade.
Ändringsförslag  76 Förslag till förordning Artikel 26 – led B – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
B) Ersättning av utgifter för vårdförmåner inom ramen för planerad vård	B) Ersättning av den försäkrade personens utgifter för vårdförmåner.
Ändringsförslag  77 Förslag till förordning Artikel 26 – led B – punkt 4a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4a. Artikel 25.5 och 25.6 i tillämpningsförordningen ska gälla i tillämpliga delar, dock utan att tillämpningen av punkt 5 påverkas.
Ändringsförslag  78 Förslag till förordning Artikel 26 – led B – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. När ett tillstånd har beviljats skall den behöriga institutionen ersätta utgifterna enligt den högsta taxan. Om taxan för de berörda vårdförmånerna hos institutionen på vistelseorten är lägre än taxan hos den behöriga institutionen, får den försäkrade personen begära att den behöriga institutionen betalar ut ett tillägg enligt sin taxa.	5. Om den försäkrade personen själv faktiskt har bestridit kostnaderna eller en del av kostnaderna för den godkända läkarvården och det kostnadsbelopp med vilket den behöriga institutionen är skyldig att ersätta institutionen på vistelseorten eller den försäkrade personen enligt punkt 4a (faktisk kostnad) är lägre än det belopp som den hade varit tvungen att betala för samma behandling i den behöriga medlemsstaten (fiktiv kostnad), ska den behöriga institutionen ersätta den försäkrade personens vårdkostnader med upp till det belopp med vilket den fiktiva kostnaden överstiger den faktiska kostnaden. Ersättningsbeloppet får dock inte överskrida beloppet av den försäkrade personens faktiska utgifter, och hänsyn kan tas till det belopp som den försäkrade personen skulle ha fått betala om behandlingen hade getts i den behöriga medlemsstaten.
Ändringsförslag  79 Förslag till förordning Artikel 26 – led C – punkt 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
6. Om den behöriga institutionen utfärdar ett tillstånd skall de utgifter för resor och uppehälle som hänger direkt samman med behandlingen av personen ersättas enligt den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar, för den berörda personen och, om nödvändigt, för en medföljande person.	6. De kostnader för resor och uppehälle som hänger direkt samman med behandlingen av den försäkrade personen och, om nödvändigt, för en medföljande person, ska ersättas av denna institution när ett tillstånd beviljas vid behandling i en annan medlemsstat. Om den försäkrade personen är funktionshindrad ska det anses nödvändigt med resor och uppehälle för en medföljande person.
Motivering
Det är orealistiskt att anta att personer i akut behov av medicinsk vård skulle ersätta sina egna resekostnader då de får behandling. Det är också motiverat att anta att de kommer att behöva en medföljande person, eftersom de kommer att befinna sig i ett känsligt tillstånd. Det är viktigt att man stöder funktionshindrades möjligheter till personlig assistans, så att funktionshindrade inte diskrimineras i samband med samordning av sociala trygghetssystem och med avseende på förmåner som är avsedda för alla medborgare. De faktorer som påverkar sårbarheten för en person som står inför behandling skulle kunna utvidgas till att omfatta den sårbarhet som vissa funktionshindrade upplever i samband med tillträde till sociala trygghetssystem.
Ändringsförslag  80 Förslag till förordning Artikel 27 – led A – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. För att få rätt till kontantförmåner vid arbetsoförmåga enligt artikel 21.1 i förordning (EG) nr 883/2004 skall den försäkrade personen låta den läkare i bosättningsmedlemsstaten som fastställde personens hälsotillstånd fylla i en handling som styrker arbetsoförmågan.	1. Om den försäkrade personen enligt lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten måste uppvisa ett intyg för att vara berättigad till kontantförmåner i samband med arbetsoförmåga enligt artikel 21.1 i grundförordningen, skall han eller hon anmoda den läkare i bosättningsmedlemsstaten som fastställde personens hälsotillstånd att intyga hans eller hennes arbetsoförmåga och ange dess troliga varaktighet.
Ändringsförslag  81 Förslag till förordning Artikel 27 – led A – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Den försäkrade personen skall senast tre arbetsdagar efter läkarens fastställande av hälsotillståndet vidarebefordra den ifyllda handlingen	2. Den försäkrade personen skall sända intyget till den behöriga institutionen inom den tid som fastställs i den behöriga medlemsstatens lagstiftning.
a) till institutionen på bosättningsorten om personen förvärvsarbetar där,
b) till den behöriga institutionen i övriga fall.
Ändringsförslag  82 Förslag till förordning Artikel 27 – led A – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Om de vårdande läkarna i bosättningsmedlemsstaten inte utfärdar intyg om arbetsoförmåga, och sådana intyg krävs i den behöriga medlemsstatens lagstiftning, ska den berörda personen hänvända sig direkt till institutionen på bosättningsorten. Denna institution ska omedelbart se till att arbetsoförmågan blir medicinskt bedömd och att det intyg som avses i punkt 1 utfärdas. Intyget ska utan dröjsmål översändas till den behöriga institutionen.
Ändringsförslag  83 Förslag till förordning Artikel 27 – led A – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Vidarebefordrandet av den handling som avses i punkterna 1 och 2 skall inte frita den försäkrade personen från att fullgöra de skyldigheter som föreskrivs i den tillämpliga lagstiftningen, särskilt gentemot sin arbetsgivare.	3. Vidarebefordrandet av den handling som avses i punkterna 1 och 2 skall inte frita den försäkrade personen från att fullgöra de skyldigheter som föreskrivs i den tillämpliga lagstiftningen, särskilt gentemot sin arbetsgivare. Arbetsgivaren eller den behöriga institutionen kan i förekommande fall anmoda arbetstagaren att delta i verksamhet som syftar till att främja och stödja den försäkrade personens återvändande till arbetsmarknaden.
Ändringsförslag  84 Förslag till förordning Artikel 27 – led A – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. När den försäkrade personen återgår i arbete skall han meddela detta till den behöriga institutionen, som i förekommande fall skall underrätta institutionen på bosättningsorten.	utgår
Ändringsförslag  85 Förslag till förordning Artikel 27 – led B – punkt 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
6. Institutionen på bosättningsorten skall därefter vid behov företa administrativa kontroller och läkarundersökningar av den försäkrade personen som om han vore försäkrad hos denna institution. Så snart den konstaterar att personen kan återgå i arbete skall den utan dröjsmål underrätta honom och den behöriga institutionen om detta och ange vilken dag arbetsoförmågan upphör. Utan att det påverkar bestämmelserna i punkt 10 skall underrättelsen till personen betraktas som ett beslut av den behöriga institutionen.	utgår
Ändringsförslag  86 Förslag till förordning Artikel 27 – led B – punkt 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
7. På begäran av den behöriga institutionen skall institutionen på bosättningsorten låta den försäkrade personen undersökas av en läkare som den behöriga institutionen väljer.	utgår
Motivering
Denna punkt ersätts av den nya punkten 7a.
Ändringsförslag  87 Förslag till förordning Artikel 27 – led C – punkt 7a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	7a. Den behöriga institutionen ska under alla omständigheter bibehålla rätten att låta den försäkrade personen undersökas av en läkare som institutionen själv har valt.
Ändringsförslag  88 Förslag till förordning Artikel 27 – led C – punkt 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
8. Den behöriga institutionen skall betala ut kontantförmånerna direkt till den berörda personen och underrätta institutionen på bosättningsorten om detta. Om kontantförmånerna emellertid betalas ut av institutionen på bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning skall dock den behöriga institutionen underrätta personen om hans rättigheter. Den behöriga institutionen skall underrätta institutionen på bosättningsorten om kontantförmånernas storlek, vilka datum de skall betalas ut och den längsta tid under vilken de kan utges enligt den behöriga statens lagstiftning.	8. Utan att det påverkar artikel 21.1 andra meningen i grundförordningen ska den behöriga institutionen utbetala kontantförmånerna direkt till den berörda personen och om nödvändigt underrätta institutionen på bosättningsorten om detta.
Ändringsförslag  89 Förslag till förordning Artikel 27 – led C – punkt 10
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
10. Om den behöriga institutionen beslutar att inte bevilja kontantförmåner på grund av att den försäkrade personen inte har uppfyllt de formföreskrifter som anges i bosättningsmedlemsstatens lagstiftning eller om den läkare institutionen har valt konstaterar att den försäkrade personen kan återgå i arbete, skall den underrätta personen om sitt beslut och samtidigt underrätta institutionen på bosättningsorten om detta.	10. Om den behöriga institutionen beslutar att vägra utge kontantförmåner, skall den meddela den försäkrade personen sitt beslut och samtidigt meddela institutionen på bosättningsorten beslutet.
Ändringsförslag  90 Förslag till förordning Artikel 27a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 27a
	Kontantförmåner vid långvarigt vårdbehov vid vistelse eller bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten
	A) Förfarande som den försäkrade personen ska följa
	1. För att få rätt till kontantförmåner vid långvarigt vårdbehov enligt artikel 21.1 i grundförordningen ska den försäkrade personen vända sig till den behöriga institutionen. Den behöriga institutionen ska vid behov underrätta institutionen på bosättningsorten om detta.
	B) Förfarande som institutionen i bosättningsmedlemsstaten ska följa
	2. På begäran av den behöriga institutionen ska institutionen på bosättningsorten undersöka den försäkrade personens behov av långvarig vård. Den behöriga institutionen ska lämna alla upplysningar som behövs för en sådan undersökning till institutionen på bosättningsorten.
	C) Förfarande som den behöriga institutionen ska följa
	3. För att fastställa omfattningen av behovet av långvarig vård ska den behöriga institutionen ha rätt att låta den försäkrade personen undersökas av en läkare eller en annan sakkunnig som institutionen själv har valt.
	4. Artikel 27.8 i tillämpningsförordningen ska gälla i tillämpliga delar.
	D) Förfarande vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten
	5. Punkterna 1-4 ska i tillämpliga delar gälla också när den försäkrade personen vistas i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten.
	E) Familjemedlemmar
	6. Punkterna 1-5 ska i tillämpliga delar också gälla för den försäkrade personens familjemedlemmar.
Ändringsförslag  91 Förslag till förordning Artikel 28
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Artikel 28.1 i förordning (EG) nr 883/2004 skall även tillämpas på personer som får invaliditetspension. Med ”fortsatt behandling” avses uppföljning under hela sjukdomsförloppet.	Om den medlemsstat där den tidigare gränsarbetaren senast utövade sin verksamhet inte längre är den behöriga medlemsstaten och den tidigare gränsarbetaren eller en medlem av hans eller hennes familj reser dit för att erhålla vårdförmåner i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, ska han eller hon för institutionen på vistelseorten uppvisa en handling utfärdad av den behöriga institutionen.
2. Termen behandling skall omfatta alla medicinska åtgärder som vidtas i syfte att skydda, bibehålla eller återställa en persons hälsa.
3. Artikel 28.1 i förordning (EG) nr 883/2004 skall även tillämpas på gränsarbetare som är helt arbetslösa och på deras familjemedlemmar om den behöriga medlemsstaten inte finns med i förteckningen i bilaga III till förordning (EG) nr 883/2004.
Ändringsförslag  92 Förslag till förordning Artikel 29 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. När den institution som avses i artikel 30.1 i förordning (EG) nr 883/2004, vid tillämpningen av artikel 5 i den förordningen, beaktar pensioner som förvärvats enligt lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater skall den enbart beakta de pensionsbelopp som faktiskt utbetalas till den berörda personen vid fastställandet av beräkningsunderlaget för avgifterna.	utgår
Ändringsförslag  93 Förslag till förordning Artikel 29 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Det avgiftsbelopp som tas ut för pensionerna i fråga får aldrig överstiga det belopp som skulle ha betalats av en person med samma inkomst i den medlemsstat som avses i artikel 30 i förordning (EG) nr 883/2004.	2. Om en person erhåller pension från mer än en medlemsstat ska det avgiftsbelopp som dras från samtliga utbetalda pensioner under inga omständigheter överstiga det belopp som ska dras av för en person som erhåller ett lika stort pensionsbelopp från den behöriga medlemsstaten.
Motivering
Klarare ordalydelse.
Ändringsförslag  94 Förslag till förordning Artikel 30
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	A) Förfarande som den behöriga institutionen ska följa
1. Vid tillämpningen av artikel 34 i förordning (EG) nr 883/2004 skall förmåner vid långvarigt vårdbehov inte omfatta sådan behandling som anges i artikel 28.2 i den här förordningen, utan vård och stöd i det dagliga livet för den berörda personen med hänsyn till i vilken utsträckning personen kan klara sig själv.
2. Institutionen på bosättningsorten skall underrätta den berörda personen om att det finns en regel om förhindrande av sammanträffande av förmåner och villkoren för att den skall tillämpas på de berörda förmånerna vid långvarigt vårdbehov. Tillämpningen av dessa regler skall dock garantera en person som inte är bosatt inom den behöriga medlemsstatens territorium rätt till ett förmånsbelopp som är åtminstone lika stort som det belopp personen skulle ha haft rätt till om han var bosatt i denna medlemsstat.	1. Den behöriga institutionen skall informera den berörda personen om bestämmelserna för att undvika sammanträffande av förmåner i artikel 34 i grundförordningen. Tillämpningen av dessa regler skall säkerställa att den person som inte är bosatt i den behöriga medlemsstaten är berättigad till förmåner motsvarande minst samma totalbelopp eller värde som han eller hon skulle vara berättigad till om han eller hon var bosatt i den medlemsstaten.
	2. Den behöriga institutionen ska även informera institutionen i bosättnings- eller vistelsemedlemsstaten om utbetalning av kontantförmåner vid långvarigt vårdbehov, om det i den lagstiftning som den senare institutionen tillämpar föreskrivs kontantförmåner vid långvarigt vårdbehov, vilka tas upp i den förteckning som avses i artikel 34.2 i grundförordningen.
	B) Förfarande som ska följas av institutionen på bosättnings- eller vistelseorten
	3. Institutionen på bosättnings- eller vistelseorten ska, efter att ha mottagit uppgifterna enligt punkt 2, utan dröjsmål informera den behöriga institutionen om eventuella förmåner vid långvarigt vårdbehov avsedda för samma ändamål som den enligt sin lagstiftning beviljar den berörda personen och om taxan för ersättning.
3. Administrativa kommissionen skall vid behov besluta om tillämpningsåtgärder för denna artikel.	3a. Administrativa kommissionen skall vid behov besluta om tillämpningsåtgärder för denna artikel.
Ändringsförslag  95 Förslag till förordning Artikel 31 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. De bestämmelser i avdelning III kapitel 1 i förordning (EG) nr 883/2004 som gäller vårdförmåner skall inte tillämpas på personer som har rätt till vårdförmåner enbart enligt ett särskilt system för offentligt anställda i någon av de medlemsstater som anges i bilaga 2 till den här förordningen.	1. För de medlemsstater som avses i bilaga 2 ska bestämmelserna om vårdförmåner i avdelning III kapitel 1 i grundförordningen tillämpas på personer som har rätt till vårdförmåner uteslutande på grundval av en särskild ordning för offentligt anställda och endast i den omfattning som där anges. En annan medlemsstats institution ska inte, endast på grund härav, bli ansvarig för att bära kostnaderna för vård- eller kontantförmåner till dessa personer eller deras familjemedlemmar.
Ändringsförslag  96 Förslag till förordning Artikel 33
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Artikel 33	utgår
Planerad vård
Den behöriga institutionen får inte vägra att utfärda det tillstånd som föreskrivs enligt artikel 20.1 i förordning (EG) nr 883/2004 för en anställd eller egenföretagare som har råkat ut för ett olycksfall i arbetet eller drabbats av en arbetssjukdom för vilka rätt till förmåner föreligger på den institutionens bekostnad, om den behandling som den berörda personens hälsotillstånd kräver inte kan ges inom bosättningsmedlemsstatens territorium inom en rimlig tid som är medicinskt försvarbar med hänsyn till personens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp.
Motivering
Principen om förhandstillstånd fastställs redan i artikel 20.1 i grundförordningen, och förfarandet omfattas av artikel 26 i kommissionens förslag till tillämpningsförordning. Huruvida det borde finnas särskilda bestämmelser om personer som drabbas av olyckor på arbetsplatsen eller av arbetssjukdomar är en principfråga som därmed är bättre lämpad för själva grundförordningen.
Ändringsförslag  97 Förslag till förordning Artikel 43 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Vid beräkningen av det teoretiska och det faktiska förmånsbeloppet enligt artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 883/2004 skall de regler som föreskrivs i artikel 12.3–12.5 i den här förordningen tillämpas.	1. Vid beräkningen av det teoretiska och det faktiska förmånsbeloppet enligt artikel 52.1 b i grundförordningen skall de regler som föreskrivs i artikel 12.3–12.6 i tillämpningsförordningen tillämpas.
Ändringsförslag  98 Förslag till förordning Artikel 43 – punkt 3 – stycke 1a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Om den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar inte medger att institutionen fastställer detta belopp direkt på grund av att försäkringsperioder tilldelas olika värden enligt lagstiftningen, får ett teoretiskt belopp fastställas. Den administrativa kommissionen ska ange villkoren för fastställande av detta teoretiska belopp.
Ändringsförslag  99 Förslag till förordning Artikel 44
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Artikel 44	utgår
Beaktande av barnperioder
Utan att det påverkar behörigheten för den medlemsstat som fastställts enligt bestämmelserna i avdelning II i förordning (EG) nr 883/2004, skall institutionen i den medlemsstat där pensionstagaren har varit bosatt den längsta tiden under de tolv månaderna efter barnets födelse beakta barnperioder i en annan medlemsstat, såvida inte någon annan medlemsstats lagstiftning blir tillämplig på den berörda personen med anledning av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare.
Ändringsförslag  100 Förslag till förordning Artikel 44a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 44a
	Beaktande av barnperiod
	1. I denna artikel avses med ”barnperiod” perioder som enligt en medlemsstats pensionslagstiftning tillgodoräknas eller ger ett tillägg till en pension uttryckligen på grund av att en person har haft vårdnaden om ett barn, oavsett vilken metod som används för att tillhandahålla perioderna och oavsett om de intjänas under vårdnadstiden eller erkänns retroaktivt.
	2. Om en barnperiod inte beaktas enligt lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig enligt avdelning II i grundförordningen, ska institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning enligt avdelning II var tillämplig på den berörda personen, eftersom personen hade anställning eller bedrev verksamhet som egenföretagare vid den tidpunkt då barnperioden enligt den lagstiftningen började beaktas för det berörda barnet, fortsatt vara ansvarig för att beakta dessa barnperioder som en barnperiod enligt dess egen lagstiftning, som om vårdnaden av barnet ägt rum på dess territorium.
	3. Punkt 2 ska inte tillämpas om den berörda personen omfattas eller börjar omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat på grund av att personen har anställning eller bedriver verksamhet som egenföretagare.
Ändringsförslag  101 Förslag till förordning Artikel 45 – led A – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. För att få rätt till förmåner enligt artikel 44.2 i förordning (EG) nr 883/2004 skall den sökande lämna in en ansökan till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning han omfattades av när den arbetsoförmåga som följts av invaliditet eller förvärrad invaliditet uppkom.	1. För att få rätt till förmåner enligt typ A‑lagstiftning, enligt artikel 44.2 i grundförordningen, skall den sökande lämna in en ansökan till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning han omfattades av när den arbetsoförmåga som följts av invaliditet eller förvärrad invaliditet uppkom eller till institutionen på bosättningsorten, som ska vidarebefordra ansökan till den första institutionen.
Ändringsförslag  102 Förslag till förordning Artikel 45 – led B – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. I andra fall än de som avses i artikel 44.2 i förordning (EG) nr 883/2004 skall den sökande lämna in ansökan antingen till institutionen på sin bosättningsort om han vid en viss tidpunkt har omfattats av den lagstiftning som denna institution tillämpar, eller till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning han senast omfattades av i övriga fall.	4. I andra fall än de som avses i punkt 1 skall den sökande lämna in ansökan till institutionen på sin bosättningsort eller till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning han senast omfattades av. Om den berörda personen inte vid någon tidpunkt omfattades av den lagstiftning som institutionen på bosättningsorten tillämpar, ska denna institution vidarebefordra ansökan till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning han senast omfattades av.
Ändringsförslag  103 Förslag till förordning Artikel 45 – led B – punkt 7 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
7. En ansökan om förmåner som lämnats in till en institution i en medlemsstat skall automatiskt medföra att förmåner beviljas samtidigt enligt lagstiftningen i alla berörda medlemsstater vars villkor den sökande uppfyller.	utgår
Motivering
Omfattas av artikel 50.1 i grundförordningen.
Ändringsförslag  104 Förslag till förordning Artikel 45 – led B – punkt 7 – stycke 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Ett sådant samtidigt beviljande av förmåner skall dock inte ske i de fall då den sökande, i enlighet med artikel 50.1 i förordning (EG) nr 883/2004, har begärt att beviljandet av de förmåner som han skulle ha rätt till enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater skall skjutas upp.	utgår
Motivering
Omfattas av artikel 50.1 i grundförordningen.
Ändringsförslag  105 Förslag till förordning Artikel 46 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den sökande skall lämna in sin ansökan enligt bestämmelserna i den lagstiftning som tillämpas av den institution som avses i artikel 45.1 och 45.4 och den skall åtföljas av de handlingar som krävs. Den sökande skall antingen ange den institution eller de institutioner i varje medlemsstat som administrerar försäkringen för invaliditet, ålderdom eller dödsfall (pensioner) hos vilken eller vilka han har varit försäkrad, eller, när det gäller en anställd, ange den eller de arbetsgivare för vilka han har arbetat inom varje medlemsstats territorium samt visa upp de anställningsintyg som han har.	1. Den sökande skall lämna in sin ansökan enligt bestämmelserna i den lagstiftning som tillämpas av den institution som avses i artikel 45.1 eller 45.4 och den skall åtföljas av de styrkande handlingar som krävs i den lagstiftningen. Den sökande skall särskilt tillhandahålla alla tillgängliga relevanta uppgifter och styrkande handlingar som gäller försäkringsperioder (institutioner, identifieringsnummer), anställning (arbetsgivare) eller verksamhet som egenföretagare (art av verksamhet samt plats) och bosättning (adresser), vilka kan ha fullgjorts enligt annan lagstiftning, samt dessa perioders längd.
Motivering
Klarare, med tanke på den begränsade karaktären hos de uppgifter som krävs.
Ändringsförslag  106 Förslag till förordning Artikel 46 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Om den sökande enligt artikel 50.1 i förordning (EG) nr 883/2004 begär att beviljandet av de förmåner vid ålderdom som han skulle ha rätt till enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater skjuts upp, skall han ange enligt vilken lagstiftning han ansöker om att skjuta upp beviljandet av förmånerna.	2. Om den sökande enligt artikel 50.1 i grundförordningen begär att beviljandet av förmåner vid ålderdom enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater skjuts upp, skall han eller hon meddela detta i sin ansökan och ange enligt vilken lagstiftning man ansöker om uppskov. För att den sökande ska kunna utnyttja denna rätt, ska de berörda institutionerna på begäran av den sökande lämna alla uppgifter de har till denna person, så att han eller hon kan bedöma följderna av samtidiga eller på varandra följande förmåner som han eller hon kan ansöka om.
Ändringsförslag  107 Förslag till förordning Artikel 46 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Om en sökande tar tillbaka en ansökan om förmåner, när detta medges i en medlemsstats lagstiftning, ska det inte betraktas som ett samtidigt tillbakatagande av ansökningar om förmåner enligt andra medlemsstaters lagstiftning.
Ändringsförslag  108 Förslag till förordning Artikel 47 – led A – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Ansökan om förmåner skall behandlas av den institution till vilken den har lämnats eller vidarebefordrats enligt bestämmelserna i artikel 45.1 eller 45.4. Denna institution kallas nedan ”utredande institution”.	1. Den institution till vilken ansökan om förmåner skall lämnas eller vidarebefordras enligt bestämmelserna i artikel 45.1 eller 45.4 ska nedan kallas ”kontaktinstitution”. Institutionen på bosättningsorten ska inte kallas kontaktinstitution om den berörda personen inte någon gång har omfattats av den lagstiftning som den institutionen tillämpar.
	Kontaktinstitutionen ska, förutom att behandla ansökan om förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar, främja utbytet av uppgifter, meddelande av beslut och insatser som är nödvändiga för de berörda institutionernas behandling av ansökan, på begäran förse den sökande med varje uppgift av betydelse för gemenskapsaspekten av denna behandling och hålla den sökande underrättad om hur behandlingen fortskrider.
Ändringsförslag  109 Förslag till förordning Artikel 47 – led C – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. I andra fall än de som avses i artikel 44 i förordning (EG) nr 883/2004 skall den utredande institutionen omedelbart vidarebefordra ansökningarna om förmåner till alla berörda institutioner så att alla institutioner kan behandla dem samtidigt och utan dröjsmål. Den utredande institutionen skall underrätta dem om de försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt den lagstiftning den tillämpar och bifoga de eventuella intyg som den sökande har uppvisat.	4. I andra fall än de som avses i punkt 2 skall kontaktinstitutionen utan dröjsmål vidarebefordra ansökningarna om förmåner och alla handlingar som den har tillgängliga och, vid behov, de relevanta handlingar som den sökande har tillhandahållit, till alla berörda institutioner så att de kan påbörja behandlingen av ansökan samtidigt. Kontaktinstitutionen skall underrätta de övriga institutionerna om de försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt dess lagstiftning. Den ska också ange vilka handlingar som ska lämnas in vid ett senare datum och komplettera ansökan snarast möjligt.
Ändringsförslag  110 Förslag till förordning Artikel 47 – led C – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Var och en av övriga berörda institutioner skall underrätta den utredande institutionen om de försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som den tillämpar. Utom i det fall som avses i artikel 46.2 i den här förordningen, skall varje institution även underrätta den utredande institutionen om beloppet på den oberoende förmån som avses i artikel 52.1 a i förordning (EG) nr 883/2004 om rätt till förmåner finns med beaktande av enbart nationell lagstiftning.	5. Var och en av de berörda institutionerna skall snarast möjligt underrätta kontaktinstitutionen och de övriga berörda institutionerna om de försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som de tillämpar.
Ändringsförslag  111 Förslag till förordning Artikel 47 – led C – punkt 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
6. Den utredande institutionen skall vidarebefordra alla uppgifter den fått till alla berörda institutioner. På grundval av detta skall var och en av de institutioner som berörs beräkna förmånernas teoretiska och faktiska belopp i enlighet med artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 883/2004 och underrätta den utredande institutionen om dessa belopp.	6. Var och en av de berörda institutionerna ska beräkna förmånsbeloppet i enlighet med artikel 52 i grundförordningen och underrätta kontaktinstitutionen och de övriga berörda institutionerna om sitt beslut, om förmånsbeloppet och om uppgifter som behövs för artiklarna 53–55 i grundförordningen.
Ändringsförslag  112 Förslag till förordning Artikel 47 – led C – punkt 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
7. Så snart den utredande institutionen, på grundval av de upplysningar som avses i punkt 5, konstaterar att bestämmelserna i artikel 46.2, artikel 57.2 eller artikel 57.3 i förordning (EG) nr 883/2004 skall tillämpas, skall den underrätta de andra berörda institutionerna om detta.	7. Om en institution, på grundval av de upplysningar som avses i punkterna 4 och 5, konstaterar att artikel 46.2 eller artikel 57.2 eller 57.3 i grundförordningen skall tillämpas, skall den underrätta kontaktinstitutionen och de andra berörda institutionerna om detta.
Ändringsförslag  113 Förslag till förordning Artikel 47 – led C – punkt 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
8. För att den sökande skall kunna utnyttja den rätt att skjuta upp utgivandet av förmåner som föreskrivs i artikel 50.1 i förordning (EG) nr 883/2004 skall den utredande institutionen lämna alla uppgifter den har till den sökande så att han får kännedom om följderna av det samtidiga beviljandet av de förmåner han har rätt till. Den sökande skall lämna alla eventuella ansökningar om att skjuta upp beviljandet av förmåner till den utredande institutionen, som utan dröjsmål skall vidarebefordra dem till den berörda institutionen.	utgår
Ändringsförslag  114 Förslag till förordning Artikel 48 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Varje institution skall enligt de bestämmelser de tillämpar delge den sökande det beslut om beviljande som den har fattat. Varje beslut skall innehålla uppgift om de förfaranden och tidsfrister för överklagan som gäller. En kopia av varje beslut skall överlämnas till den utredande institutionen. När den utredande institutionen har fått kopior av alla beslut skall den, enligt bestämmelserna i artikel 3.4, delge den sökande en sammanfattning av dessa beslut på dennes eget språk. Den utredande institutionen skall också vidarebefordra denna sammanfattning till övriga berörda institutioner.	1. Varje institution skall delge den sökande det beslut som den har fattat i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen. Varje beslut skall innehålla uppgift om de förfaranden och tidsfrister för överklagan som gäller. När kontaktinstitutionen har underrättats om samtliga beslut som fattats av varje institution, skall den skicka en sammanfattning av dessa beslut till den sökande och de övriga berörda institutionerna. Mallen till sammanfattningen ska utarbetas av administrativa kommissionen. Sammanfattningen ska skickas till den sökande på institutionens språk eller, på begäran av den sökande, på det språk som han eller hon väljer och som är erkänt som ett av gemenskapsinstitutionernas officiella språk i enlighet med artikel 290 i fördraget.
Ändringsförslag  115 Förslag till förordning Artikel 48 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Den sammanfattning som delges den sökande enligt artikel 3.4 skall betraktas som ett nytt beslut som kan överklagas.	2. Om det efter mottagandet av sammanfattningen förefaller den sökande som om dennes rättigheter kan ha påverkats negativt av interaktionen mellan beslut som fattats av två eller flera institutioner, skall den sökande ha rätt till en omprövning av de berörda institutionernas beslut inom de tidsfrister som föreskrivs i respektive nationell lagstiftning. Tidsfristerna skall inledas dagen för mottagandet av sammanfattningen. Den sökande skall skriftligen underrättas om resultatet av omprövningen.
Motivering
Förfarandena är tydligare och medborgarnas rättigheter skyddas i större utsträckning med den nya ordalydelsen.
Ändringsförslag  116 Förslag till förordning Artikel 49 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Om bestämmelserna i artikel 46.3 i förordning (EG) nr 883/2004 inte är tillämpliga för fastställandet av invaliditetsgraden skall varje institution ha möjlighet att låta den sökande genomgå en undersökning av en läkare som den själv väljer. En medlemsstats institution skall dock beakta de medicinska handlingar, läkarutlåtanden och administrativa upplysningar som den fått från alla andra medlemsstater som om de hade upprättats i den egna medlemsstaten.	2. Om bestämmelserna i artikel 46.3 i grundförordningen inte är tillämpliga, skall varje institution, beroende på den lagstiftning den omfattas av, ha möjlighet att låta den sökande genomgå en undersökning av en läkare eller annan expert som den själv väljer för fastställandet av invaliditetsgraden. En medlemsstats institution skall dock beakta de medicinska handlingar, läkarutlåtanden och administrativa upplysningar som den fått från alla andra medlemsstater som om de hade upprättats i den egna medlemsstaten.
Motivering
Härigenom tas bättre hänsyn till att olika medlemsstater använder olika slags medicinsk expertis i sin bedömning.
Ändringsförslag  117 Förslag till förordning Artikel 49 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Om läkarundersökningen äger rum i en annan medlemsstat än den där den berörda personen är bosatt skall utgifterna för resor och uppehälle i samband med detta bekostas av den institution som har låtit personen genomgå läkarundersökningen.	utgår
Ändringsförslag  118 Förslag till förordning Artikel 50 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Den institution som skall betala ut de provisoriska förmånerna enligt punkt 1 eller 2 skall omedelbart underrätta den sökande om detta och då särskilt uppmärksamma honom på att den åtgärd som vidtagits är provisorisk och på det faktum att endast det kommande beslutet om beviljande av förmåner kan överklagas.	3. Varje institution som skall betala ut de provisoriska förmånerna eller förskottet enligt punkt 1 eller 2 skall utan dröjsmål underrätta den sökande om detta och då särskilt uppmärksamma honom på att den åtgärd som vidtagits är provisorisk och på rättigheter att överklaga i enlighet med den lagstiftning institutionen omfattas av.
Ändringsförslag  119 Förslag till förordning Artikel 52
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Åtgärder för att påskynda beviljandet av förmåner	Åtgärder för att påskynda processen för pensionsberäkning
1. När en medlemsstats lagstiftning blir tillämplig på en person, skall det organ som utsetts av den medlemsstatens behöriga myndighet till det organ som utsetts i den medlemsstat vars medborgarskap person har överlämna alla uppgifter som identifierar personen, inklusive det identifieringsnummer som personen har fått av den behöriga institutionen för pensioner i den förstnämnda medlemsstaten, samt namnet på denna behöriga institution. Till detta organ skall även lämnas alla andra upplysningar som kan underlätta och påskynda ett senare beviljande av pensioner.	1. För att underlätta och påskynda behandlingen av ansökningar och utbetalningen av förmåner ska de institutioner vars lagstiftning en person har omfattats av
	a) utbyta med eller tillhandahålla institutioner i andra medlemsstater de uppgifter för identifiering av personer som varierar från en tillämplig nationell lagstiftning till en annan och tillsammans sörja för att dessa identifieringsuppgifter bevaras och motsvarar varandra eller, om det inte är möjligt, ge dessa personer möjligheter att komma åt sina identifieringsuppgifter direkt,
	b) i tillräckligt god tid före minimiåldern för intjänande av pensionsrättigheter eller före en ålder som ska fastställas, utbyta med eller tillhandahålla den berörda personen och institutioner i andra medlemsstater information (fullgjorda perioder eller andra viktiga uppgifter) om pensionsrättigheterna för de personer som har bytt tillämplig lagstiftning eller, om det inte är möjligt, informera dessa personer om eller ge dem möjligheter att sätta sig in i sin framtida rätt till förmåner.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall statslösa och flyktingar samt personer som aldrig har omfattats av lagstiftningen i den medlemsstat i vilken de är medborgare betraktas som medborgare i den medlemsstat vars lagstiftning de först omfattades av.	2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall administrativa kommissionen avgöra vilken information som ska utbytas eller tillhandahållas samt fastställa lämpliga förfaranden och mekanismer, med beaktande av de nationella pensionssystemens särdrag, deras administrativa och tekniska organisation och de tekniska hjälpmedel som står till deras förfogande. Administrativa kommissionen ska sörja för genomförandet av dessa pensionssystem genom att anordna en uppföljning av de åtgärder som vidtagits och deras tillämpning.
	2a. Vid tillämpningen av punkt 1 bör den institution i den medlemsstat där den berörda personen för första gången fått ett identifieringsnummer för socialförsäkringsadministrationen erhålla ovannämnda information.
3. De berörda institutionerna skall, på begäran av personen i fråga eller den institution hos vilken han vid den aktuella tidpunkten är försäkrad, börja sammanställa hans försäkringshistorik senast ett år före den dag då han uppnår pensionsåldern.
4. Administrativa kommissionen skall fastställa tillämpningsföreskrifter till bestämmelserna i föregående punkter.
Ändringsförslag  120 Förslag till förordning Artikel 53 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Om den nationella lagstiftningen innehåller regler för fastställandet av vilken institution som skall svara för beviljandet av pensionen skall dessa regler tillämpas endast med beaktande av de försäkringsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i den medlemsstaten.	1. Om den nationella lagstiftningen innehåller regler för att fastställa ansvarig institution eller tillämpligt system eller för att hänföra försäkringsperioder till ett specifikt system, skall, utan att tillämpningen av artikel 51 i grundförordningen påverkas, dessa regler tillämpas endast med beaktande av de försäkringsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i den berörda medlemsstaten.
Ändringsförslag  121 Förslag till förordning Artikel 54 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Beräkning av förmåner	Sammanläggning av perioder och beräkning av förmåner
Motivering
Detta speglar en viktig förändring i den nya grundförordningen.
Ändringsförslag  122 Förslag till förordning Artikel 54 – punkt -1 (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	-1. Artikel 12.1 i tillämpningsförordningen ska i tillämpliga delar gälla för artikel 61 i grundförordningen. Utan att de berörda institutionernas underliggande skyldigheter åsidosätts, får den berörda personen till den behöriga institutionen lämna en handling som har utfärdats av den institution i medlemsstaten vars lagstiftning denne omfattades av under sin senaste period av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, vilken anger de perioder som personen har fullgjort enligt denna lagstiftning.
Ändringsförslag  123 Förslag till förordning Artikel 54 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Vid tillämpningen av artikel 62 i förordning (EG) nr 883/2004 skall i de fall en sådan arbetstagare som avses i artikel 65.5 i den förordningen, och som inte är gränsarbetare, aldrig har varit en anställd som har omfattats av lagstiftningen i sin bosättningsmedlemsstat, arbetslöshetsförmånerna beräknas på grundval av normallönen i den medlemsstaten för en anställning som motsvarar eller liknar hans senaste anställning inom en annan medlemsstats territorium.	utgår
Ändringsförslag  124 Förslag till förordning Artikel 55 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Institutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har begett sig skall omedelbart underrätta den behöriga institutionen om vilken dag personen registrerades hos arbetsförmedlingen och om hans nya adress.	4. Institutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har begett sig skall omedelbart översända en handling till den behöriga institutionen med uppgift om vilken dag personen registrerades hos arbetsförmedlingen och om hans nya adress.
Denna institution skall till den behöriga institutionen varje månad under den tid som den arbetslösa personen har rätt att behålla förmånerna lämna relevanta upplysningar om uppföljningen av den arbetslösa personens situation och särskilt ange om personen fortfarande är registrerad hos arbetsförmedlingen och om han följer de kontrollförfaranden som fastställts.	Om det under den tid som den arbetslösa personen har rätt att behålla förmånerna inträffar något som kan påverka rätten till förmåner, ska institutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har begett sig omedelbart översända en handling med relevanta upplysningar till den behöriga institutionen och den berörda personen.
	På begäran av den behöriga institutionen ska institutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har begett sig varje månad lämna relevanta upplysningar om uppföljningen av den arbetslösa personens situation och särskilt ange om personen fortfarande är registrerad hos arbetsförmedlingen och om han följer de kontrollförfaranden som fastställts.
Ändringsförslag  125 Förslag till förordning Artikel 56 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Om rätten till förmåner är knuten till att den arbetslösa personen måste fullgöra vissa skyldigheter enligt lagstiftningen i bosättningsmedlemsstaten, skall den arbetslösa personens eventuella åtaganden hos arbetsförmedlingen i den andra medlemsstaten beaktas. Det är den arbetslösa personen som är skyldig att informera institutionen på sin bosättningsort om tidsplanen för dessa åtaganden och om deras karaktär.	2. Om det enligt tillämplig lagstiftning i de berörda medlemsstaterna krävs att den arbetslösa personen fullgör vissa skyldigheter och/eller söker arbete, ska de skyldigheter och/eller det arbetssökande som den arbetslösa personen ska fullgöra eller utföra i bosättningsmedlemsstaten äga företräde.
	Det faktum att den arbetslösa personen inte har fullgjort alla de skyldigheter och/eller det arbetssökande som ska fullgöras eller utföras i den medlemsstat där vederbörande senast arbetade som anställd eller bedrev verksamhet som egenföretagare, ska inte påverka beviljandet av förmånerna i bosättningsmedlemsstaten.
Ändringsförslag  126 Förslag till förordning Artikel 57
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Vid tillämpningen av artikel 68.1 b i i förordning (EG) nr 883/2004 skall, när prioritetsordningen inte kan fastställas med ledning av var barnen är bosatta, varje berörd medlemsstat beräkna förmånsbeloppen genom att räkna med de barn som inte är bosatta inom det egna territoriet. Den behöriga institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning de högsta förmånsbeloppen betalas ut skall bevilja hela detta belopp. Den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten skall till ovanstående institution återbetala hälften av detta belopp, dock högst med det belopp som gäller enligt den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning.	Vid tillämpningen av artikel 68.1 b i–ii i grundförordningen skall, när prioritetsordningen inte kan fastställas med ledning av var barnen är bosatta, varje berörd medlemsstat beräkna förmånsbeloppen genom att räkna med de barn som inte är bosatta inom det egna territoriet. När artikel 68.1 b i tillämpas ska den behöriga institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning de högsta förmånsbeloppen betalas ut bevilja hela detta belopp. Den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten skall till ovanstående institution återbetala hälften av detta belopp, dock högst det belopp som gäller enligt den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning.
Ändringsförslag  127 Förslag till förordning Artikel 58 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Tillämpliga regler för personer som i en följd omfattas av lagstiftningen i flera medlemsstater under samma period eller del av period	Tillämpliga regler när den tillämpliga lagstiftningen och/eller behörigheten att bevilja familjeförmåner ändras
Ändringsförslag  128 Förslag till förordning Artikel 58 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Om en person i en följd har omfattats av lagstiftningen i två medlemstater under en kalendermånad, oavsett tidpunkterna för utbetalning av familjeförmånerna enligt lagstiftningen i dessa medlemsstater, skall den institution som betalade ut familjeförmånerna enligt den första lagstiftning som tillämpades under den berörda perioden stå för denna kostnad till utgången av den aktuella månaden.	1. När den tillämpliga lagstiftningen och/eller behörigheten att bevilja familjeförmåner mellan medlemsstater ändras under en kalendermånad, oavsett tidpunkterna för utbetalning av familjeförmånerna enligt lagstiftningen i dessa medlemsstater, skall den institution som betalade ut familjeförmånerna enligt den lagstiftning enligt vilken förmånerna beviljades vid månadens början stå för denna kostnad fram till utgången av den aktuella månaden.
Ändringsförslag  129 Förslag till förordning Artikel 58 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Den skall underrätta institutionen i den andra medlemsstaten om den tidpunkt när den upphör att betala ut de berörda familjeförmånerna.	2. Den skall underrätta institutionen i den andra medlemsstaten eller i de berörda medlemsstaterna om den tidpunkt när den upphör att betala ut de berörda familjeförmånerna. Förmåner från den andra medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna ska utbetalas från och med den dagen.
Ändringsförslag  130 Förslag till förordning Artikel 59 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Ansökan om beviljande av familjeförmåner skall i första hand lämnas in	1. Ansökan om beviljande av familjeförmåner skall lämnas in till den behöriga institutionen. Vid tillämpning av artiklarna 67 och 68 i grundförordningen måste situationen för hela familjen beaktas som om samtliga berörda personer omfattades av lagstiftningen i den berörda medlemsstaten och var bosatta där, särskilt när det gäller rätten att göra anspråk på förmåner. Om en person som har rätt att göra anspråk på förmåner inte utnyttjar denna rätt, ska en ansökan om familjeförmåner som inlämnats av den andra föräldern, av en person som betraktas som förälder eller av en person eller institution som är barnets eller barnens vårdnadshavare, beaktas av den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig.
a) till institutionen i sysselsättningsmedlemsstaten, när den sökande har rätt till förmåner med anledning av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare och dennes make inte har rätt till förmåner med anledning av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare i en annan medlemsstat,
b) eller i övriga fall till institutionen på den ort där barnen är bosatta eller till en av dessa institutioner om barnen är bosatta i olika medlemsstater.
Ändringsförslag  131 Förslag till förordning Artikel 59 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Den institution till vilken ansökan lämnas enligt punkt 1 skall granska ansökan utifrån de närmare upplysningar som den sökande har lämnat och skall varje gång det är nödvändigt fatta ett provisoriskt beslut om de prioritetsregler som gäller med beaktande av alla faktiska och rättsliga förhållanden som kännetecknar den sökandes familjesituation.	2. Den institution till vilken ansökan lämnas enligt punkt 1 skall granska ansökan utifrån de närmare upplysningar som den sökande har lämnat, med beaktande av alla faktiska och rättsliga förhållanden som kännetecknar den sökandes familjesituation.
Den skall underrätta den sökande om detta och provisoriskt betala ut de förmåner som föreskrivs enligt den lagstiftning den tillämpar.	Om denna institution finner att dess lagstiftning är tillämplig och har prioritet i enlighet med artikel 68.1–2 i grundförordningen, ska den utge familjeförmånerna enligt den lagstiftning som den tillämpar.
	Om denna institution kommer fram till att den sökande kan ha rätt till ett differenstillägg i enlighet med en annan medlemsstats lagstiftning enligt artikel 68.2 i grundförordningen, ska denna institution utan dröjsmål vidarebefordra denna ansökan till den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten och underrätta den berörda personen. Dessutom ska den underrätta institutionen i den andra medlemsstaten om sitt beslut om ansökan och det utbetalda familjeförmånsbeloppet.
Ändringsförslag  132 Förslag till förordning Artikel 59 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Det provisoriska beslutet om de prioritetsregler som gäller i ett särskilt fall skall sändas till varje institution i den eller de medlemsstater vars lagstiftning kan ge rätt till förmåner. Dessa institutioner skall från och med den dag då det provisoriska beslutet sändes ha en månad på sig att invända mot beslutet eller att begära ytterligare upplysningar.	3. Om den institution till vilken ansökan lämnas finner att dess lagstiftning är tillämplig, men inte har prioritet i enlighet med artikel 68.1 och 68.2 i grundförordningen, ska den utan dröjsmål fatta ett provisoriskt beslut om de prioritetsregler som gäller och, i enlighet med artikel 68.3 i grundförordningen, vidarebefordra denna ansökan till institutionen i den andra medlemsstaten och även underrätta den sökande. Denna institution ska ha två månader på sig att ta ställning till det provisoriska beslutet.
När denna tidsfrist har löpt ut skall det beslut som den institution till vilken ansökan lämnades enligt punkt 1 gälla för de berörda institutionerna. På denna grundval skall var och en av dessa institutioner göra en avräkning av det förmånsbelopp som den sökande har rätt till och så snart som möjligt vidarebefordra den till den institution till vilken ansökan lämnades.	Om den institution till vilken ansökan vidarebefordrades inte tar ställning inom två månader från det att ansökan mottagits, ska det provisoriska beslut som avses ovan gälla, och denna institution ska betala ut de förmåner som gäller enligt dess lagstiftning och underrätta den institution till vilken ansökan lämnades om det utbetalda förmånsbeloppet.
Ändringsförslag  133 Förslag till förordning Artikel 59 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Den institution till vilken ansökan lämnades enligt punkt 1 skall till den sökande sända beslutet om prioritetsordningen för beviljandet av förmånerna tillsammans med den avräkning av förmånerna som de berörda institutionerna har upprättat.	4. Om de berörda institutionerna har olika uppfattningar om vilken lagstiftning som är tillämplig och har prioritet, ska bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 6.2–6.4 gälla. För detta ändamål ska institutionen på den ort där barnen är bosatta anses som den institution på bosättningsorten som avses i artikel 6.2.
Ändringsförslag  134 Förslag till förordning Artikel 60
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Vid tillämpningen av artikel 69 i förordning (EG) nr 883/2004 skall den behöriga institutionen, om den konstaterar att rätt till förmåner inte finns enligt bestämmelserna i den lagstiftning den tillämpar, utan dröjsmål vidarebefordra denna ansökan tillsammans med alla nödvändiga handlingar och upplysningar till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning personen har omfattas av under den längsta tiden. Vid behov skall ärendet, enligt samma villkor, återföras till institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning personen har fullgjort den kortaste av sina försäkrings- eller bosättningsperioder.	När artikel 69 i grundförordningen tillämpas skall administrativa kommissionen utarbeta en förteckning över tilläggsförmåner eller särskilda familjeförmåner för barn som mist en av eller båda föräldrarna, som omfattas av den artikeln. Om den behöriga institutionen enligt fastställd prioritet inte behöver bevilja de tilläggsförmåner eller särskilda familjeförmåner för barn som mist en av eller båda föräldrarna enligt bestämmelserna i den lagstiftning den tillämpar, ska den utan dröjsmål vidarebefordra varje ansökan om familjeförmåner tillsammans med alla nödvändiga handlingar och upplysningar, till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning personen har omfattats av under den längsta tiden och som beviljar sådana tilläggsförmåner eller särskilda familjeförmåner för barn som mist en av eller båda föräldrarna. I vissa fall kan detta innebära att ärendet, enligt samma villkor, återförs till institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning personen har fullgjort den kortaste av sina försäkrings- eller bosättningsperioder.
Ändringsförslag  135 Förslag till förordning Artikel 61 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall institutionen på den ort där familjemedlemmar i en annan medlemsstat än den försäkrade är bosatta, i de fall som avses i artikel 20.4 i förordning (EG) nr 883/2004, och institutionen på den ort där pensionstagaren och dennes familjemedlemmar är bosatta, i de fall som avses i artikel 27.5 i förordning (EG) nr 883/2004, anses som behörig institution.	utgår
Ändringsförslag  136 Förslag till förordning Artikel 61 – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Bestämmelserna i punkt 1 skall även tillämpas på återbetalning av kontantförmåner som har utbetalats enligt bestämmelserna i artikel 27.8 andra meningen.	utgår
Motivering
Den meningen stryks i ändringsförslaget till artikel 54.2.
Ändringsförslag  137 Förslag till förordning Artikel 62 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. En medlemsstat kan avstå från att tillämpa metoden för återbetalning på grundval av schablonbelopp under förutsättning att detta börjar gälla i början av ett kalenderår. I detta fall skall den berörda medlemsstaten underrätta administrativa kommissionen om förändringen senast i slutet av juni månad året före det år då ändringen skall börja gälla.	utgår
Ändringsförslag  138 Förslag till förordning Artikel 63 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Metod för beräkning av schablonbelopp	Metod för beräkning av det månatliga fasta beloppet och det totala fasta beloppet
Ändringsförslag  139 Förslag till förordning Artikel 63 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. För varje medlemsstat som utger förmåner skall schablonbeloppet för ett kalenderår vara lika med summan av de produkter som fås fram efter det att den genomsnittliga årskostnaden per person i de olika åldersgrupperna har multiplicerats med antalet personer som skall beaktas inom varje åldersgrupp, varefter en nedsättning görs av resultatet av denna beräkning.	1. För varje borgenärsmedlemsstat skall det månatliga fasta beloppet (Fi) för ett kalenderår fastställas genom att den årliga genomsnittliga kostnaden per person (Yi), fördelad per åldersgrupp (i) divideras med 12 och genom att en nedsättning (X) tillämpas på resultatet enligt följande formel:
SCHABLONBELOPP =	Fi = Yi*1/12*(1-X)
Symbolerna i denna formel betecknar följande:	Symbolerna i denna formel betecknar följande:
– Summationsindex i (värdena i = 1, 2 och 3) motsvarar de tre åldersgrupperna vid beräkningen av schablonbeloppet:	– Index (i = 1, 2 och 3) motsvarar de tre åldersgrupperna vid beräkningen av de fasta beloppen enligt följande:
i = 1: personer under 20 år	i = 1: personer under 20 år
i = 2: personer mellan 20 och 64 år	i = 2: personer mellan 20 och 64 år
i = 3: personer som är 65 år eller äldre	i = 3: personer som är 65 år eller äldre
– Koefficienten X (tal mellan 0 och 1) motsvarar nedsättningen enligt definitionen i punkt 4.
– Yi motsvarar den genomsnittliga årskostnaden för personerna i åldergrupp i, enligt definitionen i punkt 2.	– Yi motsvarar den genomsnittliga årskostnaden för personerna i åldergrupp i, enligt definitionen i punkt 2.
	– Koefficienten X (0,20 eller 0,15) motsvarar den nedsättning som fastställs i punkt 2a.
– Zi motsvarar det genomsnittliga antalet personer i åldersgrupp i som skall beaktas, enligt definitionen i punkt 3.
Ändringsförslag  140 Förslag till förordning Artikel 63 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Den genomsnittliga årskostnaden per person (Yi) i åldersgrupp i beräknas genom att de årliga utgifterna för alla vårdförmåner som institutionerna i en borgenärmedlemsstat har utgett till alla personer i den berörda åldersgrupp som omfattas av dess lagstiftning och som är bosatta inom dess territorium divideras med det årliga genomsnittliga antalet personer i denna åldersgrupp. I denna beräkning skall utgifter inom ramen för det system som avses i artikel 23 ingå.	2. Den genomsnittliga årskostnaden per person (Yi) i åldersgrupp i ska beräknas genom att de årliga utgifterna för alla vårdförmåner som institutionerna i borgenärsmedlemsstaten har utgett till alla personer i den berörda åldersgruppen som omfattas av dess lagstiftning och är bosatta inom dess territorium divideras med det genomsnittliga antalet berörda personer i denna åldersgrupp under kalenderåret i fråga. Beräkningen ska grundas på utgifterna på det sätt som avses i artikel 23 i tillämpningsförordningen.
Ändringsförslag  141 Förslag till förordning Artikel 63 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Den nedsättning som ska tillämpas på det månatliga fasta beloppet ska i princip vara lika med 20 % (X = 0,20). Den ska vara lika med 15 % (X = 0,15) för pensionstagare och deras familjemedlemmar om den behöriga medlemsstaten inte förtecknas i bilaga IV till grundförordningen.
Motivering
Denna punkt innehåller text från punkt 4 i kommissionens förslag.
Ändringsförslag  142 Förslag till förordning Artikel 63 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. För varje gäldenärmedlemsstat skall det genomsnittliga antalet personer (Zi) i åldersgrupp i vara lika med antalet personer som omfattas av lagstiftningen i denna medlemsstat och som på den medlemsstatens bekostnad har rätt till vårdförmåner från borgenärmedlemsstaten.	3. För varje gäldenärsmedlemsstat skall det sammanlagda fasta beloppet för varje kalenderår vara summan av de produkter som erhålls genom att i varje åldersgrupp multiplicera de fastställda fasta beloppen per person med det antal månader som de berörda personerna i den åldersgruppen har fullgjort i borgenärsmedlemsstaten.
Antalet personer som skall beaktas skall fastställas på grundval av en förteckning som institutionen på bosättningsorten för i detta syfte, vilken skall grundas på handlingar från den behöriga institutionen som styrker de berörda personernas rättigheter.	Det antal månader som de berörda personerna har fullgjort i borgenärsmedlemsstaten ska vara summan av de kalendermånader under ett kalenderår under vilka de berörda personerna, på grund av sin bosättning inom borgenärsmedlemsstatens territorium, har varit berättigade till vårdförmåner inom det territoriet på gäldenärsmedlemsstatens bekostnad. Detta antal månader skall fastställas på grundval av en förteckning som institutionen på bosättningsorten för i detta syfte, vilken skall grundas på handlingar från den behöriga institutionen som styrker de berörda personernas rättigheter.
Ändringsförslag  143 Förslag till förordning Artikel 63 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Senast fem år efter denna förordnings ikraftträdande ska administrativa kommissionen lägga fram en särskild rapport om tillämpningen av denna artikel, särskilt om de nedsättningar som avses i punkt 2a. Administrativa kommissionen får på grundval av rapporten lägga fram ett förslag med eventuellt erforderliga ändringar för att se till att beräkningen av de fasta beloppen så nära som möjligt ansluter sig till de faktiska utgifterna och att de nedsättningar som avses i punkt 2a inte förorsakar medlemsstaterna obalanserade eller dubbla betalningar.
Ändringsförslag  144 Förslag till förordning Artikel 63 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Den nedsättning som skall tillämpas på schablonbeloppet skall i princip vara lika med 15 % (X = 0,15). Den skall vara lika med 20 % (X = 0,20) när den behöriga medlemsstaten anges i bilaga IV till förordning (EG) nr 883/2004.	utgår
Motivering
Denna punkt inkluderas delvis i den nya punkt 2a som införs genom parlamentets ändringsförslag.
Ändringsförslag  145 Förslag till förordning Artikel 63 – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Administrativa kommissionen skall fastställa metoder och regler för bestämning av de beräkningsfaktorer för schablonbeloppet som avses i föregående punkter.	5. Administrativa kommissionen skall fastställa metoderna för bestämning av beräkningsfaktorerna för de fasta belopp som avses i föregående punkter.
Ändringsförslag  146 Förslag till förordning Artikel 63 – punkt 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Medlemsstaterna får, trots vad som sägs i punkterna 1–4, under fem år från och med det att tillämpningsförordningen har trätt i kraft fortsätta att tillämpa artiklarna 94 och 95 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda eller deras familjer flyttar inom gemenskapen1 vid beräkningen av det fasta beloppet, förutsatt att den nedsättning som avses i punkt 2a tillämpas.
	__________ 1 EGT L 323, 13.12.1996, s. 38.
Motivering
Härigenom medges tid för anpassning.
Ändringsförslag  147 Förslag till förordning Artikel 64 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Den genomsnittliga årskostnaden per person i varje åldersgrupp för ett bestämt år skall överlämnas till revisionskommittén senast den 30 juni det andra året efter det år uppgifterna avser. Om inte uppgifterna lämnas inom denna tidsfrist skall den genomsnittliga årskostnaden per person under föregående år gälla.	Den genomsnittliga årskostnaden per person i varje åldersgrupp ett bestämt år skall meddelas revisionskommittén senast i slutet av det andra året efter det år uppgifterna avser. Om inte uppgifterna meddelas inom denna tidsfrist skall den genomsnittliga årskostnad per person som administrativa kommissionen senast har fastställt för ett tidigare år gälla.
Ändringsförslag  148 Förslag till förordning Artikel 65
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1. Återbetalningen mellan de berörda medlemsstaterna ska genomföras så snart som möjligt. Varje berörd institution ska vara skyldig att reglera återbetalningsfordran inom de tidsfrister som avses i denna artikel så snart den är i stånd till detta. En tvist om en viss fordran får inte hindra regleringen av andra återbetalningsfordringar.
De återbetalningar mellan medlemsstaternas institutioner som avses i artiklarna 35 och 41 i förordning (EG) nr 883/2004 skall göras genom förbindelseorganet.	2. De återbetalningar mellan medlemsstaternas institutioner som avses i artiklarna 35 och 41 i grundförordningen skall göras genom förbindelseorganet. Det får finnas särskilda förbindelseorgan för återbetalningar enligt artiklarna 35 och 41 i grundförordningen.
Ändringsförslag  149 Förslag till förordning Artikel 66 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Fordringar som upprättas på grundval av faktiska kostnader skall lämnas in senast sex månader efter utgången av det kalenderhalvår under vilket förmånerna utgavs.	1. Fordringar grundade på faktiska utgifter skall lämnas in till gäldenärsmedlemsstatens förbindelseorgan inom tolv månader efter utgången av det kalenderhalvår under vilket dessa fordringar bokfördes i borgenärsinstitutionens räkenskaper.
Ändringsförslag  150 Förslag till förordning Artikel 66 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Fordringar som upprättas på grundval av schablonbelopp för ett kalenderår skall lämnas in senast sex månader efter den månad då de genomsnittliga kostnaderna för det berörda året offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning.	2. Fordringar grundade på fasta belopp för ett kalenderår skall lämnas in till gäldenärsmedlemsstatens förbindelseorgan inom tolv månader efter den månad då de genomsnittliga kostnaderna för det berörda året offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning. Förteckningarna enligt artikel 63.3 i tillämpningsförordningen ska läggas fram senast i slutet av året efter referensåret.
Ändringsförslag  151 Förslag till förordning Artikel 66 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Fordringarna skall kontrolleras och betalas av gäldenärinstitutionen före utgången av en sexmånadersperiod efter utgången av det kalenderhalvår under vilket de lämnades in. Gäldenärinstitutionen skall före utgången av denna sexmånadersperiod i förekommande fall meddela borgenärinstitutionen om den har beslutat att avslå vissa utgifter.	4. Fordringarna skall betalas av gäldenärsinstitutionen till det förbindelseorgan i borgenärsmedlemsstaten som avses i artikel 65 i tillämpningsförordningen inom 18 månader efter utgången av den månad de lämnades in till gäldenärsmedlemsstatens förbindelseorgan. Detta gäller inte de fordringar som gäldenärsinstitutionen av relevanta skäl har tillbakavisat under den perioden.
Ändringsförslag  152 Förslag till förordning Artikel 66 – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Tvister om en fordrans karaktär eller belopp skall lösas senast ett år efter utgången av det kalenderhalvår under vilket fordran lämnades in. Efter denna tidsfrist skall fordran anses vara förfallen till betalning.	5. Alla tvister skall biläggas senast 36 månader efter den månad då fordran lämnades in.
Ändringsförslag  153 Förslag till förordning Artikel 66 – punkt 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Revisionskommittén ska underlätta det slutgiltiga avslutandet av räkenskaperna om tvisten inte kan biläggas inom den tid som avses i punkt 5 och ska, efter motiverad begäran från någon av parterna, lämna ett yttrande om tvisten inom sex månader efter den månad under vilken ärendet hänsköts till kommittén.
Motivering
Härigenom garanteras att tvister till sist biläggs.
Ändringsförslag  154 Förslag till förordning Artikel 67 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Dröjsmålsränta	Dröjsmålsränta och avbetalningar
Ändringsförslag  155 Förslag till förordning Artikel 67 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Från och med utgången av den sexmånadersperiod som avses i artikel 66.4 skall obetalda fordringar belastas med ränta. Denna ränta skall beräknas på grundval av den referensränta som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner. Den referensränta som gäller den första dagen i den månad då förfallodagen infaller skall tillämpas. Den skall höjas med två procentenheter från och med utgången av den period på ett år som avses i artikel 66.5.	1. Från och med utgången av den 18‑månadersperiod som avses i artikel 66.4 i tillämpningsförordningen kan ränta för obetalda fordringar debiteras av borgenärsinstitutionen såvida inte gäldenärsinstitutionen inom sex månader efter utgången av den månad under vilken fordran lämnades in har gjort en avbetalning på minst 90 % av den totala fordran i enlighet med artiklarna 66.1 eller 66.2 i tillämpningsförordningen. För de delar som inte täcks av avbetalningen kan ränta debiteras endast från och med utgången av den 36-månadersperiod som anges i artikel 66.5 i tillämpningsförordningen.
Ändringsförslag  156 Förslag till förordning Artikel 67 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Administrativa kommissionen skall fastställa metoden och underlaget för beräkning av räntan.	2. Denna ränta ska beräknas på grundval av den referensränta som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner. Den referensränta som gäller den första dagen i den månad då förfallodagen infaller ska tillämpas.
Motivering
Det är bättre att räntan fastställs av en neutral extern instans.
Ändringsförslag  157 Förslag till förordning Artikel 67 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Inget förbindelseorgan är skyldigt att godta en avbetalning enligt punkt 1. Om ett förbindelseorgan avböjer ett sådant erbjudande ska borgenärsinstitutionen emellertid inte längre ha rätt att debitera dröjsmålsränta för de berörda fordringarna utöver det som föreskrivs i den andra meningen i punkt 1.
Ändringsförslag  158 Förslag till förordning Artikel 69
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Om en sådan överenskommelse som avses i artikel 65.8 i förordning (EG) nr 883/2004 saknas, skall institutionen på bosättningsorten till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning förmånstagaren senast omfattades av översända en begäran om återbetalning av arbetslöshetsförmåner enligt artikel 65.6 och 65.7 i förordning (EG) nr 883/2004 senast sex månader efter den sista utbetalningen av de arbetslöshetsförmåner för vilka återbetalning begärs. Begäran skall innehålla uppgift om det förmånsbelopp som betalats ut under de perioder på tre eller fem månader som avses i artikel 65.6 eller 65.7 i förordning (EG) nr 883/2004 och om den period under vilken dessa förmåner har betalats ut samt uppgifter som identifierar den arbetslösa personen.	Om en sådan överenskommelse som avses i artikel 65.8 i grundförordningen saknas, skall institutionen på bosättningsorten till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning förmånstagaren senast omfattades av översända en begäran om återbetalning av arbetslöshetsförmåner enligt artikel 65.6 och 65.7 i grundförordningen. Begäran ska göras senast sex månader efter utgången av det kalenderhalvår under vilket den sista utbetalningen av de arbetslöshetsförmåner, för vilka återbetalning begärs, gjordes. Begäran ska innehålla uppgift om det förmånsbelopp som betalats ut under de perioder på tre eller fem månader som avses i artikel 65.6 och 65.7 i grundförordningen, den period under vilken dessa förmåner har betalats ut samt uppgifter som identifierar den arbetslösa personen. Fordringarna ska lämnas in och betalas ut via de berörda medlemsstaternas förbindelseorgan.
	En begäran som inlämnas efter den tidsfrist som anges i punkt 1 behöver inte beaktas.
Om det uppstår diskussion om det berörda beloppet mellan de berörda institutionerna skall bestämmelserna i artikel 66.4 och 66.5 i den här förordningen tillämpas.	Bestämmelserna i artikel 65.1, och artikel 66.4–66.5a i tillämpningsförordningen ska gälla i tillämpliga delar.
	Från och med utgången av den artonmånadersperiod som avses i artikel 66.4 i tillämpningsförordningen kan ränta för obetalda fordringar debiteras av borgenärsinstitutionen. Denna ränta ska beräknas i enlighet med artikel 67.2 i tillämpningsförordningen.
	Maximibeloppet för den återbetalning som avses i tredje meningen i artikel 65.6 i grundförordningen ska i varje enskilt fall vara det förmånsbelopp som den berörda personen skulle ha rätt till enligt lagstiftningen i den medlemsstat denne senast omfattades av om personen fortfarande är registrerad hos arbetsförmedlingen i denna stat. För förbindelser mellan de medlemsstater som förtecknas i bilaga XY ska de behöriga institutionerna i den ena av de medlemsstater vars lagstiftning den berörda personen senast omfattades av emellertid fastställa maximibeloppet i varje enskilt fall på grundval av medelbeloppet av de arbetslöshetsförmåner som betalats ut enligt denna medlemsstats lagstiftning under föregående kalenderår.
Ändringsförslag  159 Förslag till förordning Artikel 83 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna skall till kommissionen lämna uppgifter om de organ som avses i artikel 1 m, 1 q och 1 r i förordning (EG) nr 883/2004 och i artikel 1 a och 1 b i den här förordningen samt om de utsedda institutioner som avses i avdelning II i den här förordningen.	1. Medlemsstaterna skall till Europeiska kommissionen lämna uppgifter om de organ som avses i artikel 1 m, 1 q och 1 r i grundförordningen och i artikel 1.2 a och b i tillämpningsförordningen samt om de institutioner som har utsetts i enlighet med tillämpningsförordningen.
Motivering
Detta omfattar nu bestämmelserna om uppgiftsskydd i artikel 3.2.
Ändringsförslag  160 Förslag till förordning Artikel 83 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Administrativa kommissionen skall fastställa närmare bestämmelser, inklusive ett gemensamt format och en modell, för anmälan av de uppgifter som avses i punkt 1.	3. Administrativa kommissionen skall fastställa struktur, innehåll och villkor, inklusive ett gemensamt format och en modell, för anmälan av de uppgifter som avses i punkt 1.
Ändringsförslag  161 Förslag till förordning Artikel 83 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Bilaga 4 till den här förordningen skall ge uppgift om den offentliga databas som innehåller de uppgifter som avses i punkt 1.	4. Bilaga 4 till tillämpningsförordningen skall ge uppgift om den offentliga databas som innehåller de uppgifter som avses i punkt 1. Databasen ska upprättas och förvaltas av kommissionen. Medlemsstaterna ska dock ha ansvaret för att föra in sina egna nationella kontaktuppgifter i denna databas. Medlemsstaterna ska dessutom ansvara för att de nationella kontaktuppgifter som krävs enligt punkt 1 är korrekta.
Ändringsförslag  162 Förslag till förordning Artikel 84
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Artikel 84	utgår
Handlingar
1. Förlagorna, formerna och formaten för de handlingar som behövs vid tillämpningen av förordning (EG) nr 883/2004 och den här förordningen skall utformas av administrativa kommissionen enligt bestämmelserna i artikel 4.
De behöriga institutionerna skall ställa dem till förfogande för de personer som omfattas av den här förordningen.
2. De behöriga myndigheterna eller institutionerna i två eller flera medlemsstater får för sina kontakter med varandra komma överens om förenklade handlingar eller ett förenklat informationsutbyte. Administrativa kommissionen skall underrättas om sådana överenskommelser.
Motivering
Enligt parlamentets ändringsförslag ingår bestämmelserna i denna artikel nu i artiklarna 4.1, 3.3 och 9.1.

MOTIVERING

Förordning (EG) nr 883/2004 avser samordning, men inte harmonisering, av medlemsstaternas sociala trygghetssystem för människor som bor eller arbetar i en annan medlemsstat eller som bara reser dit. Den ska ersätta den föråldrade förordningen (EEG) nr 1408/71 men kan inte träda i kraft förrän rådet och parlamentet enats om tillämpningsförordningen i ett medbeslutandeförfarande, för vilket det krävs enhällighet i rådet.

Förordning (EG) nr 883/2004 innebär ett viktigt steg framåt i fråga om samordningen av de sociala trygghetssystemen. Denna samordning utökas till alla personer som täcks av sociala trygghetssystem, inte bara arbetstagare och deras familjer, och förordningen är därför viktig för alla EU-medborgare som omfattas. Människor kommer att kunna lägga ihop de tidsperioder då de varit bosatta eller arbetat i en annan medlemsstat och tillhört det landets sociala trygghetssystem vid beräkningen av sin statliga pension eller andra rättigheter. Genom denna förordning moderniseras och förenklas också den mycket invecklade förordning (EEG) nr 1408/71 och anpassas till en stor del av EG-domstolens rättspraxis på detta område.

I tillämpningsförordningen fastställs det hur förordning (EG) 883/2004 (som rådet kallar grundförordningen i en ändring, något som föredraganden stöder) ska fungera. Där anges regler för hur varje medlemsstat – det vill säga dess behöriga myndighet – ska utse specifika samordningsorgan (som ska förtecknas i en bilaga). Dessa organ ska vara behjälpliga i olika frågor kring social trygghet i gränsöverskridande fall. Dessutom fastställs systemen för betalning, indrivning och lösning av tvister rörande behörig myndighet. Föredraganden har valt att behålla kommissionens enklare system för regler för omvandling av försäkringsperioder i artikel 13 i stället för att gå med på rådets invecklade förslag.

Tillämpningsförordningen innehåller också ett allmänt erkännande av behovet av effektivitet och snabba lösningar. Ett nytt ändringsförslag till artikel 2 har lagts fram i syfte att fastställa principerna för detta samarbete på grundval av grundförordningen.

Ett annat inslag i den nya tillämpningsförordningen är att elektroniskt datautbyte uppmuntras i syfte att göra kommunikationen snabbare och mer tillförlitlig. Föredraganden anser att parlamentet bör se till att behovet av proportionerlig uppgiftsinsamling nämns uttryckligen samt stärka kraven på uppgiftsskydd i enlighet med datatillsynsmannens rekommendationer. Artikel 3.2. behålls och ändras därför i stället för att strykas, som rådet föreslagit. Det har också lagts fram ett ändringsförslag till skäl 3 och följaktligen även ett om att man ska garantera att de relevanta adresserna finns tillgängliga för allmänheten i bilaga 4. Andra informationsformat kommer också att finnas kvar, varför myndigheterna i ett ändringsförslag påminns om att ta hänsyn till de specifika behoven hos personer med funktionsnedsättningar.

Föredraganden har inbegripit många av de ändringsförslag som kommit fram via förhandlingarna med rådet och arbetsgruppen för sociala frågor i de fall då de medför något utöver en rent språklig eller teknisk ändring. Generellt sett har dessa ändringsförslag lett till att kommissionens ursprungliga förslag blivit tydligare och enklare, och gynnar de medborgarna. Den icke uttömmande listan i artikel 11 över faktorer som ska beaktas vid fastställande av bosättningsort är ett exempel på detta.

Även frågan om vilka förfaranden som ska följas vid fastställande av förhandstillstånd och kostnadsersättning för planerad sjukvård i annat land tas upp, och det betonas att det medicinska behovet ska användas som beslutsgrund. Inte alla frågor kan dock behandlas inom ramen för denna tillämpningsförordning, med tanke på dess begränsade räckvidd. Föredraganden föreslår därför att tillämpningsförordningens artikel 33 ska strykas, eftersom hon anser att frågan om medicinskt behov är universell och redan täcks av artikel 26. Dessutom har hon lagt fram ett ändringsförslag till artikel 26c.6 rörande kostnadsersättning för en person som följer med den person som behöver behandling. Detta ligger troligtvis utanför förordningens räckvidd, men det kan vara lämpligt att ledamöterna beaktar denna fråga i samband med att utskottet för sysselsättning och sociala frågor behandlar det föreslagna direktivet på detta område.

Frågan om förfarandet för utstationering av arbetstagare tas upp i artikel 14, liksom fastställandet av vilken myndighet som ska vara behörig i fall då en person arbetar i fler än en medlemsstat. Föredraganden ser positivt på principen om förhandsmeddelande till den behöriga myndigheten, men anser att detta inte alltid är praktiskt genomförbart och stöder därför ändringsförslagen om detta. Detta befriar naturligtvis inte arbetsgivarna eller medlemsstaterna från deras skyldighet att följa relevant lagstiftning.

Generellt sett anser föredraganden att både rådet och kommissionen strävar efter ett positivt slutresultat för alla som omfattas av grundförordningen och efter bestämmelser som går att tillämpa i praktiken. Även om en del tidsfrister kan förefalla lite långa i vissa fall måste vi därför ha i åtanke att vissa meningsskiljaktigheter rörande behörig myndighet har dragit ut på tiden, vilket lett till frustration och till att den försäkrade personen inte har fått ut sin ersättning eller till att ersättningen till medlemsstater dröjt. De föreslagna ändringarna torde minska dessa problem. Användningen av godkända elektroniska förfaranden, med ett gott uppgiftsskydd, är också en positiv utveckling.

I den föreslagna lagstiftningsresolutionen framgår det tydligt att parlamentet förbehåller sig rätten att införa ytterligare ändringar mot bakgrund av diskussionerna i rådet, och vi inväntar uppgifter om de slutgiltiga bilagorna.

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (27.5.2008)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen
(KOM(2006)0016 – C6‑0037/2006 – 2006/0006(COD))

Föredragande: Zuzana Roithová

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Ändringsförslag  1 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) kontaktpunkt: det organ som en medlemsstats behöriga myndighet har utsett till att på elektronisk väg skicka och ta emot de uppgifter som behövs för tillämpningen av förordning (EG) nr 883/2004 och den här förordningen via det gemensamma nätverk i vilket dessa uppgifter utväxlas dels mellan de behöriga institutionerna i den medlemsstaten, dels mellan de behöriga institutionerna och/eller kontaktpunkter i andra medlemsstater.	a) kontaktpunkt: det organ som en medlemsstats behöriga myndighet har utsett till att på elektronisk väg och på ett korrekt sätt lagra, tillgängliggöra och ta emot de uppgifter som behövs för tillämpningen av förordning (EG) nr 883/2004 och den här förordningen via det gemensamma nätverk i vilket dessa uppgifter utväxlas dels mellan de behöriga institutionerna i den medlemsstaten, dels mellan de behöriga institutionerna och/eller kontaktpunkter i andra medlemsstater.
Motivering
Uppgifterna bör lagras, tillgängliggöras och tas emot i överensstämmelse med lagstiftningen om användning och skydd av uppgifter.
Ändringsförslag  2 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Administrativa kommissionen skall fastställa innehållet i handlingarna och utformningen av de standardiserade elektroniska meddelandena.	1. Administrativa kommissionen skall fastställa det nödvändiga innehållet i handlingarna och den lämpliga utformningen av de standardiserade elektroniska meddelandena.
Motivering
Innehållet måste uppfylla kraven enligt de administrativa organens ansvarsområden och skyldigheter.
Ändringsförslag  3 Förslag till förordning Artikel 25 – del A – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Punkterna 1–3 skall också tillämpas på den försäkrade personens familjemedlemmar.	utgår
Motivering
Genom att stryka punkt 4 och ersätta den med en ny punkt 8a bidrar man till att stärka alla familjemedlemmars jämbördiga rätt till tillgång till social trygghet inom ramen för den fria rörligheten i alla EU-medlemsstater.
Ändringsförslag  4 Förslag till förordning Artikel 25 – del Ba (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Ba) Familjemedlemmar
Motivering
Den nya punkt 8a omfattar alla familjemedlemmar till den försäkrade personen som använder sig av den fria rörligheten i alla EU-medlemsstater. Härigenom ser man till att alla familjemedlemmar eller partner till försäkrade personer får jämbördig rätt till tillgång till social trygghet.
Ändringsförslag  5 Förslag till förordning Artikel 25 – del Ba (ny) – punkt 8a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	8a. Punkterna 1–8 ska i tillämpliga delar gälla familjemedlemmarna till den försäkrade personen.
Motivering
Den nya punkt 8a omfattar alla familjemedlemmar till den försäkrade personen som använder sig av den fria rörligheten i alla EU-medlemsstater. Härigenom ser man till att alla familjemedlemmar eller partner till försäkrade personer får jämbördig rätt till tillgång till social trygghet.
Ändringsförslag  6 Förslag till förordning Artikel 26 – del B – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. När ett tillstånd har beviljats skall den behöriga institutionen ersätta utgifterna enligt den högsta taxan. Om taxan för de berörda vårdförmånerna hos institutionen på vistelseorten är lägre än taxan hos den behöriga institutionen, får den försäkrade personen begära att den behöriga institutionen betalar ut ett tillägg enligt sin taxa.	5. När ett tillstånd har beviljats skall den behöriga institutionen ersätta utgifterna enligt den högsta taxan. Om taxan för de berörda vårdförmånerna hos institutionen på vistelseorten är lägre än taxan hos den behöriga institutionen, ska den försäkrade personen ha rätt att begära att den behöriga institutionen betalar ut ett tillägg enligt sin taxa. Ersättningsnivån får dock inte överstiga det belopp som den försäkrade personen verkligen betalat, och i samband med ersättningsnivån får det tas hänsyn till vilket belopp den försäkrade personen skulle ha fått betala om behandlingen hade tillhandahållits i den behöriga medlemsstaten.
Motivering
Om man förbättrar den rättsliga definitionen av under vilka omständigheter styrkta merkostnader för tillhandahållen och förhandsgodkänd behandling bör ersättas, kommer detta att öka säkerheten om rättsläget för medborgarna och deras familjemedlemmar och partner. Detta kommer att minska antalet fall där enskilda familjemedlemmar, särskilt kroniska patienter, väljer att återvända till sitt hemland för behandlingar och därför bosätter sig på annat ställe än sina familjer eller partner, som är bosatta i en annan medlemsstat.
Ändringsförslag  7 Förslag till förordning Artikel 26 – del C – punkt 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
6. Om den behöriga institutionen utfärdar ett tillstånd skall de utgifter för resor och uppehälle som hänger direkt samman med behandlingen av personen ersättas enligt den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar, för den berörda personen och, om nödvändigt, för en medföljande person.	6. Om den nationella lagstiftningen för den behöriga institutionen möjliggör ersättning för utgifter för resor och uppehälle som hänger direkt samman med behandlingen av den försäkrade personen, ska dessa kostnader för den berörda personen och, om nödvändigt, för en medföljande person betalas av denna institution om tillstånd beviljas för behandling i en annan medlemsstat.
Motivering
En mer övergripande rättslig definition av ersättningen för rese- och uppehälleskostnader för den som följer med patienten stärker säkerheten om rättsläget, vilket är särskilt viktigt i fråga om dem som följer med små barn under deras sjukhusvistelse.
Ändringsförslag  8 Förslag till förordning Artikel 26 – del Ca (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Ca) Vård utanför sjukhus
Motivering
Målet är att förbättra säkerheten om rättsläget och insynen för medborgarna för att se till att kvinnor och andra familjemedlemmar fullt ut kan utnyttja rätten till fri rörlighet för personer i EU utan att hela familjen drabbas, eftersom den fria rörligheten för medborgarna tillsammans med deras familjer i EU även påverkas av den sociala tryggheten, som stärks av detta förslag.
Ändringsförslag  9 Förslag till förordning Artikel 26 – del Ca (ny) – punkt 6a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	6a. Tillstånd i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004 ska inte krävas i fall då den försäkrade personen får vård utanför sjukhus på en annan medlemsstats territorium.
Motivering
Målet är att förbättra säkerheten om rättsläget och insynen för medborgarna för att se till att kvinnor och andra familjemedlemmar fullt ut kan utnyttja rätten till fri rörlighet för personer i EU utan att hela familjen drabbas, eftersom den fria rörligheten för medborgarna tillsammans med deras familjer i EU även påverkas av den sociala tryggheten, som stärks av detta förslag.
Ändringsförslag  10 Förslag till förordning Artikel 26 – del Ca (ny) – punkt 6b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	6b. Den behöriga institutionen ska emellertid sedan ersätta de kostnader som den försäkrade personen haft för denna behandling, upp till den nivå som man ersätter för liknande behandling enligt nationella bestämmelser. Ett villkor för ersättning ska vara att den sökande uppfyller övriga villkor enligt de rättsliga bestämmelser som gäller i den medlemsstat där han eller hon är försäkrad och som avser ersättning av kostnader för vård utanför sjukhus på denna medlemsstats territorium.
Motivering
Målet är att förbättra säkerheten om rättsläget och insynen för medborgarna för att se till att kvinnor och andra familjemedlemmar fullt ut kan utnyttja rätten till fri rörlighet för personer i EU utan att hela familjen drabbas, eftersom den fria rörligheten för medborgarna tillsammans med deras familjer i EU även påverkas av den sociala tryggheten, som stärks av detta förslag.
Ändringsförslag  11 Förslag till förordning Artikel 26 – del Ca (ny) – punkt 6c (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	6c. I denna artikel avses med vård utanför sjukhus sådan hälso- och sjukvård som inte erbjuds i en hälso- och sjukvårdsinstitution med sängar i den medlemsstat där personen är försäkrad. Denna vård kräver därför inte att patienten läggs in på sjukhus, eller kan den erbjudas i ett annat sammanhang än en hälso- och sjukvårdsinstitution med sängar, eftersom den inte omfattar högspecialiserad vård eller behandling som innebär en uppenbar risk för patienten.
Motivering
Målet är att förbättra säkerheten om rättsläget och insynen för medborgarna för att se till att kvinnor och andra familjemedlemmar fullt ut kan utnyttja rätten till fri rörlighet för personer i EU utan att hela familjen drabbas, eftersom den fria rörligheten för medborgarna tillsammans med deras familjer i EU även påverkas av den sociala tryggheten, som stärks av detta förslag.
Ändringsförslag  12 Förslag till förordning Artikel 26 – del D – punkt 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
7. Bestämmelserna i punkterna 1–6 skall också tillämpas på en försäkrad persons familjemedlemmar.	7. Bestämmelserna i punkterna 1–6c skall också tillämpas på en försäkrad persons familjemedlemmar.
Ändringsförslag  13 Förslag till förordning Artikel 26 – stycke 1a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	När det enligt lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig i enlighet med avdelning II i förordning (EG) nr 883/2004 inte tas hänsyn till någon barnledighet, ska institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning enligt avdelning II i den förordningen var tillämplig på personen på grund av att han eller hon var verksam som anställd eller egenföretagare vid den tidpunkt då man, i enlighet med den lagstiftningen, började ta hänsyn till barnledighet för det berörda barnet, fortsatt ansvara för att denna barnledighet erkänns som barnledighet i enlighet med den egna lagstiftningen, som om denna barnledighet tagits ut på det egna landets territorium. Skyldigheten enligt punkt 2 ska inte tillämpas om den berörda personen omfattas av, eller börjar omfattas av, lagstiftningen i en medlemsstat till följd av verksamhet som anställd eller egenföretagare.
Motivering
I samband med artikel 44 används en ny definition av barnledighet som mer exakt definierar villkoren för pensionärer när det gäller tillgodoräknande av barnledighet i en annan medlemsstat.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Samordning av de sociala trygghetssystemen
Referensnummer	KOM(2006)0016 – C6-0037/2006 – 2006/0006(COD)
Ansvarigt utskott	EMPL
Yttrande       Tillkännagivande i kammaren	FEMM 16.3.2006
Föredragande av yttrande       Utnämning	Zuzana Roithová 3.10.2007
Behandling i utskott	14.4.2008		27.5.2008
Antagande	27.5.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	22 2 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Edit Bauer, Emine Bozkurt, Věra Flasarová, Claire Gibault, Esther Herranz García, Lívia Járóka, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Urszula Krupa, Siiri Oviir, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Zita Pleštinská, Raül Romeva i Rueda, Eva-Britt Svensson, Corien Wortmann-Kool, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Gabriela Creţu, Iratxe García Pérez, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Kartika Tamara Liotard, Marusya Ivanova Lyubcheva, Zuzana Roithová, Petya Stavreva, Bernadette Vergnaud
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Ewa Tomaszewska

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Samordning av socialförsäkringssystemen: tillämpningsbestämmelser
Referensnummer	KOM(2006)0016 – C6-0037/2006 – 2006/0006(COD)
Framläggande för parlamentet	31.1.2006
Ansvarigt utskott       Tillkännagivande i kammaren	EMPL 16.2.2006
Rådgivande utskott       Tillkännagivande i kammaren	FEMM 16.3.2006
Föredragande       Utnämning	Jean Lambert 4.4.2006
Behandling i utskott	23.11.2006		26.2.2008		1.4.2008		6.5.2008
	28.5.2008
Antagande	29.5.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	35 2 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jan Andersson, Edit Bauer, Philip Bushill-Matthews, Alejandro Cercas, Derek Roland Clark, Luigi Cocilovo, Jean Louis Cottigny, Jan Cremers, Harald Ettl, Richard Falbr, Roger Helmer, Stephen Hughes, Jan Jerzy Kułakowski, Jean Lambert, Bernard Lehideux, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Maria Matsouka, Elisabeth Morin, Juan Andrés Naranjo Escobar, Csaba Őry, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Pier Antonio Panzeri, Rovana Plumb, Jacek Protasiewicz, Bilyana Ilieva Raeva, José Albino Silva Peneda, Jean Spautz, Gabriele Stauner, Ewa Tomaszewska, Anne Van Lancker, Gabriele Zimmer
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Françoise Castex, Gabriela Creţu, Sepp Kusstatscher, Ria Oomen-Ruijten, Csaba Sógor, Tatjana Ždanoka
Ingivande	11.6.2008