BETÄNKANDE om kommissionens strategidokument för utvidgningen 2007
26.6.2008 - (2007/2271(INI))
Utskottet för utrikesfrågor
Föredragande: Elmar Brok
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om kommissionens strategidokument för utvidgningen 2007
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens meddelande om utvidgningsstrategi och huvudfrågor 2007–2008 (KOM(2007)0663),
– med beaktande av sina resolutioner av den 16 mars 2006 om kommissionens strategidokument inför utvidgningen 2005[1] och av den 13 december 2006 om utvidgningsstrategin och de största utmaningarna 2006-2007[2],
– med beaktande av Europaparlamentets tidigare resolutioner om länderna på västra Balkan, Turkiet och partnerländerna i den europeiska grannskapspolitiken,
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A6‑0266/2008), och av följande skäl:
A. EU:s utvidgningsstrategi rymmer både en extern och en intern dimension.
B. Den externa dimensionen omfattar främjande av reformer för demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna, fred, stabilitet och välstånd, i enlighet med europeiska normer.
C. Den interna dimensionen har en direkt inverkan på EU:s förmåga att fullfölja sina politiska målsättningar och att uppnå en allt fastare sammanslutning såsom föreskrivs i fördragen.
D. Det krävs en politiskt integrerad Europeisk union som kan utveckla en ambitiös solidaritets- och stabilitetspolitik.
E. Enligt Romfördraget får ”varje europeisk stat ansöka om att bli medlem av gemenskapen”.
F. Tidigare utvidgningar har utan tvekan inneburit framgångar både för Europeiska unionen och för de medlemsstater som anslutit sig och har bidragit till stabilitet, utveckling och välstånd för Europa som helhet. Det är väsentligt att skapa de villkor som behövs för att garantera att framtida utvidgningar också blir framgångsrika.
G. Stabiliserings- och associeringsavtalen ger ett viktigt och framgångsrikt bidrag till förbindelserna mellan Europeiska unionen och länderna på västra Balkan i syfte att integrera dem i EU. De främjar även regionalt samarbete.
H. Vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki 2003 och i Bryssel 2006 upprepades EU:s beslutsamhet att stå fast vid sina åtaganden gentemot länderna i sydöstra Europa och på västra Balkan.
I. Det förnyade samförstånd som Europeiska rådet antog i december 2006 bygger på principerna om konsolidering av åtaganden, rättvis och strikt villkorlighet och bättre kommunikation med allmänheten.
J. Utvidgningsstrategin är mycket mer än en förhandlingsmetod, eftersom den avspeglar den centrala övertygelsen att Europeiska unionen bör förbli en värdegemenskap, och är oupplösligt förknippad med debatten om unionens mål, dess framtid och roll i närområdet och i världen.
K. De metoder och kriterier som beskrivs i kommissionens meddelande om fortsatta anslutningsförhandlingar förtjänar fullt stöd och bör tillämpas strikt, och politiska överväganden får inte överskugga ett strikt uppfyllande av kriterierna.
L. EU:s utvidgningsstrategi bör ingå i en bred uppsättning politiska instrument för att konsolidera demokrati och bygga upp stabilitet och social utveckling i vårt grannskap och för att förstärka unionens roll i världen.
M. Denna politik bör omspänna de varierade förhållanden som råder i våra grannländer, särskilt i de länder som har kandidatstatus och som har inlett förhandlingar, de länder som har kandidatstatus men som ännu inte har inlett förhandlingar, de länder som har utsikter till medlemskap, de länder som har som målsättning att bli medlemmar i EU samt de länder som endast vill ha nära grannförbindelser med unionen.
N. Denna politik bör också vara oberoende och inte påverka de bestämmelser som tillåter ett visst land att övergå från en typ av avtalsförhållande med EU till en annan, om de nödvändiga interna och externa kriterierna uppfylls.
O. De östra partnerländerna i den europeiska grannskapspolitiken kan klart definieras som europeiska länder och några av dem har uttryckt att de har ett europeiskt perspektiv som mål.
P. Som påpekas i ovan nämnda resolution av den 13 december 2006 ska länder med utsikter till medlemskap dra nytta av ett nära bilateralt eller multilateralt samarbete med EU som speglar dessa länders särskilda behov och intressen. Denna möjlighet, som rymmer ett brett urval av olika handlingsmöjligheter, erbjuder partnerländerna en stabil och långsiktig grund för institutionaliserade förbindelser med EU och en nödvändig sporre för att främja stabilitet, fred, respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratiska och ekonomiska reformer i de berörda länderna.
Q. I enlighet med samma resolution ska det vara upp till alla länder med erkända utsikter till medlemskap att avgöra huruvida de vill dra nytta av liknande multilaterala överenskommelser under övergångsstadiet innan de går över till ett fullständigt medlemskap.
R. EU:s utvidgningsstrategi måste också förklaras och förmedlas till de nuvarande EU‑medborgarna och till alla framtida medborgare på ett effektivt sätt så att de är fullt medvetna om denna politik och så att EU får ökat stöd hos allmänheten för sina åtaganden gentemot grannländerna. Härigenom säkrar man EU:s trovärdighet och solidaritet som partner samtidigt som man försöker bemöta berättigade farhågor.
1. Europaparlamentet håller med kommissionen om att tidigare utvidgningar generellt har varit en stor framgång och till gagn både för de gamla och nya medlemsstaterna i EU, främjat ekonomisk tillväxt och socialt framskridande samt försett den europeiska kontinenten med fred, stabilitet, frihet och välstånd. Parlamentet anser att tidigare anslutningar kan bli till lärdomar och att framtida metoder för att förbättra utvidgningsprocessens kvalitet måste baseras på de positiva erfarenheter som rönts hittills.
2. Europaparlamentet står fast vid sina bindande åtaganden gentemot alla kandidatländer och gentemot dem som har getts klara utsikter till medlemskap, under förutsättning att Köpenhamnskriterierna ovillkorligen respekteras rigoröst och till fullo. Parlamentet anser att EU måste anstränga sig för att stärka sin integrationskapacitet och att denna kapacitet måste beaktas fullt ut.
3. Europaparlamentet erinrar i det här sammanhanget även om det faktum att det, för ländernas från före detta Jugoslavien del, är ett oeftergivligt villkor (sine qua non) att de samarbetar fullt ut med Internationella brottmålsdomstolen för före detta Jugoslavien.
4. Europaparlamentet anser att EU:s utvidgningsstrategi bör uppfylla kraven i EU‑fördraget och reflektera de åtaganden som unionen redan har gjort samt söka uppnå en balans mellan unionens geostrategiska intressen, konsekvenserna av den politiska utvecklingen utanför unionens gränser och EU:s integrationsförmåga, inbegripet dess förmåga att hantera inre och yttre utmaningar i framtiden och att genomföra sitt politiska integrationsprojekt.
5. Europaparlamentet erinrar i det här sammanhanget om behovet av att genomföra nödvändiga interna reformer som bland annat är inriktade på att öka effektiviteten och stärka den sociala sammanhållningen och den demokratiska ansvarsskyldigheten.
6. Europaparlamentet påminner om att integrationsförmågan är förknippad med unionens förmåga att vid en given tidpunkt fastställa och därmed nå sina politiska målsättningar, särskilt målet om att främja ekonomisk och social utveckling och hög sysselsättning i medlemsstaterna, att bekräfta sin identitet och förmåga att agera självständigt på den internationella scenen, att främja både medlemsstaternas och de europeiska medborgarnas rättigheter och intressen, att utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, att till fullo bevara och utveckla gemenskapens regelverk och att värna om de grundläggande rättigheter och friheter som föreskrivs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
7. Europaparlamentet anser att begreppet integrationsförmåga i samband med utvidgningen av EU består av fyra komponenter:
i) Anslutningsstaterna måste bidra till och inte försämra unionens förmåga att hålla takten i uppnåendet av de politiska målen.
ii) Unionens institutionella ramar måste kunna tillhandahålla en effektiv och ändamålsenlig förvaltning.
iii) Unionens finansiella resurser måste vara tillräckliga för att hantera utmaningarna från den sociala och ekonomiska sammanhållningen.
iv) En övergripande kommunikationsstrategi måste finnas på plats för att informera allmänheten om följderna av utvidgningen.
8. Europaparlamentet framhåller att för att stärka utvidgningsstrategins trovärdighet och effektivitet måste även medlemsstaterna till fullo respektera och uppfylla Köpenhamnskriterierna för att undvika att högre normer utkrävs av ansökarländerna än de som tillämpas i vissa delar av unionen.
9. Europaparlamentet påminner vidare om att den ekonomiska strukturen och intressena hos varje ny medlemsstat kan påverka inriktningen på unionens politik och budget och att de politiska anpassningar som krävs kan påverka unionens själva karaktär. Parlamentet påminner också om att en sammanhållen gemenskap av nationer och medborgare måste baseras på enhetlig politik och solidariskt intresse.
10. Parlamentet anser att såväl de budgetmässiga som de vidare ekonomiska och sociala konsekvenserna av fortsatta tänkbara utvidgningar måste beaktas under halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen för perioden 2007–2013 och vid utarbetandet av kommande budgetramar.
11. Europaparlamentet är dessutom övertygat om att alla stater som ansluter sig bör försöka lösa sina viktigaste interna problem, särskilt de som rör territoriella och konstitutionella förhållanden, innan de kan ansluta sig till EU. Parlamentet anser att Europeiska unionen, före och under förhandlingarna med varje sådan stat, bör hjälpa till med att finna en lösning på de här frågorna.
12. Europaparlamentet instämmer i betoningen av konsolidering, villkorlighet och kommunikation som vägledande principer för EU:s utvidgningsstrategi.
13. Europaparlamentet anser att varje utvidgning måste åtföljas av adekvat konsolidering och politisk koncentrering, det vill säga av en seriös utvärdering av unionens politik och medel, i syfte att svara mot EU-medborgarnas förväntningar och säkra genomförandet av EU som politiskt projekt.
14. Europaparlamentet oroar sig för att utvidgning utan tillräcklig konsolidering och förberedelse skulle kunna få allvarliga konsekvenser för unionens förmåga att agera eftersom det skulle försvaga institutionerna, göra medlemsstaterna mer mottagliga för påtryckningar utifrån samt undergräva unionens trovärdighet som global aktör.
15. Europaparlamentet anser också att en framgång för utvidgningsprocessen (och därmed en framgång för EU:s politiska integrationsprocess) endast kan uppnås om det finns ett klart och varaktigt stöd från allmänheten för respektive kandidatlands EU‑medborgarskap. Parlamentet anser därför att ytterligare utvidgningar bör åtföljas av en gemensam kommunikationspolitik som inbegriper EU:s alla institutioner och medlemsstaternas regeringar samt företrädare för det civila samhället, och att den här kommunikationspolitiken bör utformas så att den förklarar de politiska, ekonomiska, sociala och kulturella fördelarna med utvidgningen. Det påminner därför regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna om att det är deras ansvar att i tillräcklig mån informera allmänheten om de positiva resultaten av tidigare utvidgningar, läget i de pågående förhandlingarna och de frågor som hänger samman med anslutningen av nya medlemsstater.
16. Europaparlamentet anser att länder med utsikter till EU‑anslutning måste göra allt de kan för att förklara, engagera och förbereda sin allmänhet för integrationen i unionen och göra det civila samhället delaktigt i processen från allra första början.
17. Europaparlamentet är också övertygat om att utvidgningsstrategin bör kombineras med mer varierade utrikespolitiska avtalsramar och att dessa ramar skulle kunna organiseras som ömsesidigt genomsläppliga koncentriska cirklar inom vilka länderna har möjlighet att under stränga, men tydliga, interna och externa villkor övergå från en status till en annan om de så önskar och om de uppfyller kriterierna för avtalet i fråga.
18. Europaparlamentet framhåller att deltagande i den europeiska grannskapspolitiken varken i princip eller i praktiken utgör någon ersättning för medlemskap och inte heller utgör en fas som nödvändigtvis leder till medlemskap. Parlamentet anser att den begreppsmässiga, rättsliga och politiska klyftan mellan unionens utvidgningsstrategi och dess grannskapspolitik måste överbryggas, så att de östra grannländernas förväntningar kan mötas. Parlamentet är övertygat om att kommissionens förstärkta grannskapspolitik inte är tillräcklig i detta avseende, även om den representerar ett positivt steg i rätt riktning. Istället krävs en verkligt kvalitativ förändring.
19. Europaparlamentet föreslår därför att unionen, i fråga om de östra grannländer som på grund av sin politiska, ekonomiska och sociala situation och unionens nuvarande integrationsförmåga för närvarande inte har utsikter till medlemskap men som samtidigt uppfyller vissa demokratiska och ekonomiska kriterier, upprättar ett område som bygger på gemensam politik och som särskilt rymmer rättssäkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter, polissamarbete i utrikes- och säkerhetskontext, ekonomiska och finansiella frågor, handel, energi, transport, miljöfrågor, rättvisa, säkerhet, migration, visumfri rörlighet och utbildning. Parlamentet anser att en sådan gemensam politik bör främja det övergripande målet om att hjälpa de östra grannländerna att gradvis uppfylla EU:s normer och på så sätt bana väg för deras allt närmare integration i EU. Parlamentet är också övertygat om att denna gemensamma politik bör utformas tillsammans med de deltagande länderna utifrån särskilda beslutsmekanismer och ges ett adekvat finansiellt stöd. Det ställer sig positivt till det polsk-svenska förslaget som lades fram vid rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte den 26–27 maj 2008, förutsatt att det initiativ som förslaget rymmer drivs inom ramen för Europeiska unionen.
20. Europaparlamentet välkomnar återupptagandet, inom ramen för EU, av ”Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet” som ett positivt steg i våra relationer med våra södra grannländer. Denna nya utveckling stärker argumentet för att även upprätta särskilda multilaterala avtalsförbindelser med våra östra grannländer som, till skillnad från de södra partnerländerna, har tydliga ambitioner och utsikter att bli medlemmar i EU. Parlamentet påminner om att dessa förbindelser, som ett första steg, bör omsättas i upprättandet av ett frihandelsområde, som följs av närmare förbindelser i form av ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde plus (EEA +), ett europeiskt samvälde eller särskilda regionala samarbetsramar.
21. Europaparlamentet upprepar vikten av att utforma en mer sofistikerad och omfattande EU strategi för Svartahavsområdet som går utöver det nuvarande synergiinitiativet. Parlamentet anser att utmaningarna för det regionala samarbete runt Svarta havet motiverar ett parallellt initiativ för att upprätta en union för Svartahavsområdet, som borde inbegripa EU, Turkiet och samtliga stater vid Svarta havet som jämbördiga partnerländer, samtidigt som ett fullt deltagande från Rysslands sida eftersträvas. Det anser att en sådan multilateral ram inte bara skulle erbjuda de berörda länderna möjlighet att stärka sina förbindelser med EU och dra fördel av samarbete inom en rad politikområden, utan även tillåta att Europeiska unionen spelar en mer aktiv roll i sökandet efter fredliga lösningar på regionens konflikter och därigenom bidra positivt till säkerheten i regionen.
22. Europaparlamentet anser samtidigt att länder som har erkända utsikter till medlemskap, men som fortfarande har lång väg kvar innan de uppfyller de politiska, ekonomiska och sociala kriterier som krävs för att få kandidatstatus, frivilligt skulle kunna delta i arrangemang liknande de ovan nämnda bilaterala eller multilaterala ramarna. Parlamentet framhåller att ett sådant steg under mellantiden skulle underlätta utnyttjandet av alla de instrument som Europeiska unionen har till sitt förfogande för att hjälpa de berörda länderna på deras väg mot ett fullständigt medlemskap.
23. Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens meddelande om västra Balkan av den 5 mars 2008 (KOM(2008)0127) som beskriver en rad åtgärder för att stödja länderna i regionen i deras strävan att bli medlemmar i EU och för att fördjupa våra förbindelser med dem, vare sig det gäller handel, energi, utbildning och/eller forskning. Parlamentet ser med tillfredsställelse på undertecknandet av stabiliserings- och associeringsavtalet med Serbien och med Bosnien-Hercegovina och ser det som ytterligare ett steg på vägen när det gäller att konsolidera banden mellan denna region och EU. Det kräver i det här sammanhanget att förhandlingarna om viseringslättnader med länderna på västra Balkan skyndas på, i syfte att underlätta deras deltagande i gemenskapsprogram.
24. Europaparlamentet uppmanar därtill med eftertryck kommissionen att lägga fram konkreta förslag om en mer mångsidig politik för yttre förbindelser gentemot våra grannländer, i enlighet med denna resolution, och med beaktande av sina egna administrativa strukturer för att kunna upprätta en strukturell förbindelse mellan den verksamhet som sköts av generaldirektoratet för utvidgning, och den verksamhet som bedrivs av generaldirektoratet för yttre förbindelser.
25. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
YTTRANDE från utskottet för kultur och utbildning (25.1.2008)
till utskottet för utrikesfrågor
över kommissionens meddelande med 2007 års strategidokument för utvidgningen
(2007/2271(INI))
Föredragande: Helga Trüpel
FÖRSLAG
Utskottet för kultur och utbildning uppmanar utskottet för utrikesfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
1. Europaparlamentet betonar vikten av att EU engagerar sig aktivt i västra Balkan och betonar vidare att EU:s Balkanpolitik är av avgörande betydelse för att hjälpa regionen vidare mot utveckling, fred och stabilitet.
2. Europaparlamentet anser att livslångt lärande och direkta kontakter mellan människor är den rätta lösningen för att främja tolerans, ömsesidig förståelse och försoning mellan folken i västra Balkan, Turkiet och EU.
3. Europaparlamentet anser att Europeiska unionens viseringspolitik gentemot länderna i västra Balkan måste förbättras avsevärt eftersom det regionala samarbetet och samarbetet med Europeiska unionen kräver att det råder fri rörlighet för personer, så att västra Balkans medborgare kan delta i EU-program såsom Youth, Erasmus eller Kultur, utan att behöva genomgå viseringsförfarandet som idag tar lång tid och är både riskfyllt och oproportionerligt dyrt. Parlamentet föreslår vidare att man inrättar en central enhet som med kort varsel kan medla om problem skulle uppstå.
4. Europaparlamentet betonar att respekten för kulturell mångfald är en viktig EU‑princip och att minoriteter måste få möjlighet att utöva sina kulturella rättigheter, bland annat att lära sig minoritetsspråk och bevara sin kulturella identitet, utan någon diskriminering.
5. Europaparlamentet uppmuntrar EU:s kandidatländer att ratificera Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden i kulturella uttryck.
6. Europaparlamentet betonar att samordnade offentliga informations- och kommunikationsstrategier utgör viktiga hörnstenar för arbetet med att skapa en bättre förståelse och ett bättre stöd för EU:s utvidgning, både i medlemsstaterna och i kandidatländerna samt i potentiella kandidatländer. Parlamentet rekommenderar att samtliga kandidatländer deltar i genomförandet av det föreslagna interinstitutionella avtalet om kommunikationspolitik.
7. Europaparlamentet uppmuntrar starkt till att kandidatländerna engageras i Europeiska året för interkulturell dialog 2008, för att på så sätt skapa närmare band mellan olika folk.
8. Europaparlamentet bekräftar på nytt vikten av att alla har tillträde till utbildning, och är mycket oroat över den diskriminering som fortfarande ofta förekommer på detta område, särskilt mot den romska minoriteten i samtliga kandidatländer och potentiella kandidatländer.
9. Europaparlamentet uppmanar berörda myndigheter i västra Balkan att skapa en gemensam kommitté för historiker och lärare, med den fransk-tyska kommittén som förebild, som ska uppmuntra utarbetandet av gemensamma historieböcker för skolorna, och föreslår att kommissionen beviljar finansiellt stöd för detta projekt.
10. Europaparlamentet välkomnar de framsteg som hittills gjorts när det gäller reformen av utbildningssystemen och upprepar att detta är en av de viktigaste punkterna. Parlamentet understryker behovet av tillräckliga resurser för att genomföra och lyckas med reformerna, och uppmanar även de nationella ministerierna att se till att använda resurserna bättre och att i första hand förbättra resursanvändningens kvalitet. Parlamentet välkomnar de lagstiftningsmässiga och strukturella åtgärder som vidtagits för att åstadkomma en bättre anpassning till gemenskapsprogrammen och gemenskapens normer.
11. Europaparlamentet uppmuntrar främjandet av mångspråkighet, dels eftersom det är en viktig kunskap i sig, dels eftersom det är ett sätt att främja ett utökat deltagande i EU:s utbytesprogram såsom programmet för livslångt lärande och de möjligheter till rörlighet som Bolognaprocessen innebär.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
|
Antagande |
22.1.2008 |
||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
33 0 1 |
|
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Ivo Belet, Guy Bono, Nicodim Bulzesc, Marie-Hélène Descamps, Věra Flasarová, Milan Gaľa, Claire Gibault, Vasco Graça Moura, Luis Herrero-Tejedor, Ruth Hieronymi, Mikel Irujo Amezaga, Ramona Nicole Mănescu, Manolis Mavrommatis, Marianne Mikko, Ljudmila Novak, Dumitru Oprea, Doris Pack, Zdzisław Zbigniew Podkański, Mihaela Popa, Christa Prets, Karin Resetarits, Pál Schmitt, Hannu Takkula, Helga Trüpel, Thomas Wise, Tomáš Zatloukal |
||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) |
Victor Boştinaru, Emine Bozkurt, Ignasi Guardans Cambó, Gyula Hegyi, Viktória Mohácsi, Ewa Tomaszewska, Jaroslav Zvěřina |
||
|
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2) |
Donata Gottardi |
||
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
|
Antagande |
24.6.2008 |
|
|
|
||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
55 1 9 |
||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Roberta Alma Anastase, Sir Robert Atkins, Christopher Beazley, Bastiaan Belder, André Brie, Elmar Brok, Colm Burke, Philip Claeys, Giorgos Dimitrakopoulos, Michael Gahler, Georgios Georgiou, Ana Maria Gomes, Alfred Gomolka, Klaus Hänsch, Jana Hybášková, Anna Ibrisagic, Ioannis Kasoulides, Metin Kazak, Maria Eleni Koppa, Helmut Kuhne, Vytautas Landsbergis, Johannes Lebech, Francisco José Millán Mon, Pasqualina Napoletano, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Raimon Obiols i Germà, Justas Vincas Paleckis, Ioan Mircea Paşcu, Tobias Pflüger, João de Deus Pinheiro, Samuli Pohjamo, Michel Rocard, Libor Rouček, Christian Rovsing, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Jacek Saryusz-Wolski, György Schöpflin, Marek Siwiec, Hannes Swoboda, István Szent-Iványi, Charles Tannock, Geoffrey Van Orden, Ari Vatanen, Jan Marinus Wiersma, Luis Yañez-Barnuevo García, Zbigniew Zaleski, Josef Zieleniec |
|||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Laima Liucija Andrikienė, Cristian Silviu Buşoi, Giulietto Chiesa, Andrew Duff, Árpád Duka-Zólyomi, James Elles, Carlo Fatuzzo, Gisela Kallenbach, Tunne Kelam, Evgeni Kirilov, Jaromír Kohlíček, Graf Alexander Lambsdorff, Nickolay Mladenov, Rihards Pīks, Aloyzas Sakalas, Antolín Sánchez Presedo, Inger Segelström |
|||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2) |
Lambert van Nistelrooij |
|||||