Förfarande : 2007/2239(INL)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0296/2008

Ingivna texter :

A6-0296/2008

Debatter :

PV 22/09/2008 - 19
CRE 22/09/2008 - 19

Omröstningar :

PV 23/09/2008 - 5.13
Röstförklaringar
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0426

BETÄNKANDE     
PDF 156kWORD 114k
9.7.2008
PE 404.615v02-00 A6-0296/2008

med rekommendationer till kommissionen om transparens i institutionella investerares verksamhet

(2007/2239(INI))

Utskottet för rättsliga frågor

Föredragande: Klaus-Heiner Lehne

(Initiativ − artikel 39 i arbetsordningen)

Rådgivande utskotts föredragande (*):

Sharon Bowles, utskottet för ekonomi och valutafrågor

(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 BILAGA TILL FÖRSLAGET TILL RESOLUTION: DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DE BEGÄRDA FÖRSLAGEN
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

med rekommendationer till kommissionen om transparens i institutionella investerares verksamhet

(2007/2239(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga(1),

–   med beaktande av rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag(2),

–   med beaktande av rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning(3),

–   med beaktande av rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut(4),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”)(5),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/65/EG av den 27 september 2001 om ändring av direktiven 78/660/EEG, 83/349/EEG och 86/635/EEG med avseende på värderingsreglerna för årsbokslut och sammanställd redovisning i vissa typer av bolag samt i banker och andra finansiella institut(6),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/107/EG av den 21 januari 2002 om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) i syfte att införa regler för förvaltningsbolag och förenklade prospekt(7),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG av den 21 januari 2002 om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), vad gäller fondföretags investeringar(8),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter(9),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk)(10),

–   med beaktande av rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar(11),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/51/EG av den 18 juni 2003 om ändring av direktiven 78/660/EEG, 83/349/EEG, 86/635/EEG och 91/674/EEG om årsbokslut och sammanställd redovisning i vissa typer av bolag, banker och andra finansinstitut samt försäkringsföretag(12),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel(13),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden(14),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument(15),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad(16) (transparensdirektivet),

–   med beaktande av och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG av den 9 mars 2005 om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 85/611/EEG, 91/675/EEG, 92/49/EEG och 93/6/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG, 98/78/EG, 2000/12/EG, 2001/34/EG, 2002/83/EG och 2002/87/EG i syfte att skapa en ny organisationsstruktur för kommittéer på området finansiella tjänster(17),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism(18),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut(19),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut(20),

–   med beaktande av kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (genomförandedirektiv för MiFID)(21),

–   med beaktande av kommissionens direktiv 2007/16/EG av den 19 mars 2007 om genomförande av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), när det gäller förtydligandet av vissa definitioner(22),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag(23),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 september 2003 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om investeringstjänster och reglerade marknader(24),

–   med beaktande studien om hedgefonder: transparens och intressekonflikter, som utskottet för ekonomi och valutafrågor beställt(25),

–   med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6‑0296/2008), och av följande skäl:

A. Alternativa investeringsinstrument såsom hedgefonder och private equity kan erbjuda förmögenhetsförvaltare nya diversifieringsfördelar, öka marknadens likviditet, ge investerarna möjligheter till hög avkastning, bidra till prisbildningsprocessen, riskdiversifiering och finansiell integration samt förbättra marknadseffektiviteten.

B.  Hedgefonder och private equity är distinkta investeringsinstrument som skiljer sig åt när det gäller investeringens karaktär och investeringsstrategi.

C. EU-baserade hedgefonder och private equity behöver en lagstiftningsram som tar hänsyn till deras innovativa strategier så att de kan förbli internationellt konkurrenskraftiga samtidigt som effekterna av en eventuell negativ marknadsdynamik mildras. Det finns en risk för att produktspecifik lagstiftning skulle kunna bli oflexibel och kväva innovationen.

D. Hedgefonder och private equity vars förvaltningsbolag har sitt säte i EU måste uppfylla befintlig och framtida gemenskapslagstiftning. Även företag som är baserade utanför EU måste uppfylla denna lagstiftning för viss verksamhet.

E.  Hedgefonder, hedgefondförvaltare och private equity‑bolag inom EU omfattas av gällande lagstiftning, framför allt om marknadsmissbruk. De omfattas även indirekt av regleringar, dels via motparterna och dels då relaterade investeringsprodukter i reglerade instrument säljs.

F.  I vissa medlemsstater lyder hedgefonder och private equity under nationella bestämmelser och olika former av genomförande av befintliga EU-direktiv. Dessa olikartade nationella bestämmelser skapar risk för fragmenterad reglering på den inre marknaden, något som skulle kunna begränsa den gränsöverskridande utvecklingen av denna verksamhet i Europa.

G. Direktiv tycks vara det lämpligaste rättsliga instrumentet för att ta itu med spörsmål i samband med hedgefonder och private equity. En analys och bedömning av konsekvenserna för hedgefonder och private equity av lagstiftning som redan har trätt i kraft i medlemsstaterna och i EU bör föregå varje direktiv om transparens. En sådan lagstiftning bör vara utgångspunkten för en harmonisering. De nuvarande bestämmelserna kan behöva anpassas men man bör undvika ändringar som medför obefogade skillnader.

H. En av de viktigaste frågorna är behovet av och analysen av transparens och de fall då transparensen kan förbättras. Transparensbehovet rymmer flera aspekter, som hedgefondernas, och alltefter omständigheterna private equitys, transparens gentemot de företag vars aktier de förvärvar eller äger, liksom gentemot mäklare, institutionella investerare såsom pensionsfonder eller banker, icke-professionella investerare, affärspartner och reglerande organ och myndigheter. Ett av de största problemen när det gäller transparens är förhållandet mellan å ena sidan hedgefonder och alltefter omständigheterna private equity och å andra sidan de företag vilkas aktier de förvärvar eller äger.

I.   Erfarenheterna från Förenta staterna är att lagstiftningen om informationsfrihet har utnyttjats av konkurrenter för att få reda på investeringsdetaljer om fonder på en nivå som endast var avsedd för investerarna, vilket har skadat både investerarna och fonden.

J.   Ett inkonsekvent genomförande av transparensdirektivet har lett till skilda transparensnivåer inom EU och till för höga kostnader för investerare.

K. Transparens är ett nödvändigt villkor för investerares förtroende och förståelse för komplexa finansiella produkter och bidrar därför till ett optimalt funktionssätt för de finansiella marknaderna och stabiliteten på dessa. Transparens är ett komplement till, och inte en ersättning för kontroll.

L.  Dagens subprimekris kan inte primärt tillskrivas en viss enskild sektor. Det kommer att ta lång tid att fullt ut förstå de samlade orsakerna till och följderna av denna kris. Det finns många orsaker till krisen, bl.a.

–  kreditvärderingsinstituten, särskilt deras intressekonflikter, samt missuppfattningarna om kreditvärderingarnas betydelse,

–  den ansvarslösa utlåningspraxis som förekommit på den amerikanska bostadsmarknaden,

–  den snabba innovationen inom komplexa strukturerade produkter,

–  modellen där finansiella produkter skapas för säljas vidare (”originate to distribute”) och den långa förmedlingskedjan,

–  investerarnas hunger efter allt högre avkastning, samt en kortsiktig incitamentstruktur för ersättningar,

–  det bristfälliga iakttagandet av tillbörlig aktsamhet (”due diligence process”),

–  värdepapperiseringen och kreditvärderingsinstituts förfaranden i samband med komplexa strukturerade produkter, något som resulterade i att dessa produkter blev överprissatta i förhållande till de underliggande tillgångarna,

–  intressekonflikterna inom, och den bristande regleringen av, de amerikanska investmentbankerna.

M. Gemenskapslagstiftningen föreskriver mekanismer som kommittéförfaranden och Lamfalussyförfaranden, som med hjälp av genomförandebestämmelser medger flexibla reaktioner på förändringar i affärsklimatet. Detta system kommer att förbättras genom instrumentet för delegerade akter i Lissabonfördraget.

N. Ett flertal olika hedgefonder och private equity-initiativ och organisationer såsom International Organisation for Securities Commissions (IOSCO), Internationella valutafonden, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) samt branschorgan, bland även organ med anknytning till hedgefonder och private equity, har infört principer och bästa praxis, vilka skulle kunna komplettera och tjäna som förebilder för gemenskapslagstiftningen. Förutom att uppfylla EU:s lagstiftning bör företag och företagarorganisationer uppmuntras att ansluta sig till dessa koder enligt principen ”följ eller förklara”, och närmare uppgifter om koderna följts och hur detta förklarats bör offentliggöras och bedömas i vederbörlig ordning.

O. OTC‑instrument bör handlas via öppnare eller synligare handelssystem för att i så hög grad som möjligt utnyttja löpande marknadsprissättning och för att ge en indikation på eventuella ägarförändringar. Ett mer allmänt avvecklingssystem för OTC-instrument är intressant av tillsyns- och riskbedömningsskäl. För att lika villkor på global nivå ska kunna garanteras bör dock alla nya system införas på internationell basis.

P.  Branschövergripande övervakning och rapportering spelar en viktig roll när det gäller att ta allmänhetens oro på allvar och för att förstå de ekonomiska konsekvenserna av private equity. Privata och offentliga bolag är redan ålagda att samråda med sina anställda i frågor som påverkar dem. Parlamentet betonar att man inte får skapa någon obalans mellan den affärsinformation som krävs av private equity-bolag och den som krävs av andra privata bolag.

Q. Produktrelaterad lagstiftning förefaller inte vara den rätta typen av reglering för att hantera denna innovativa sektor.

R.  En central webbplats (”one-stop-shop”) för alla uppförandekoder skulle vara till stor nytta och bör skapas för EU och marknadsföras internationellt. Denna webbplats skulle innehålla en förteckning över de marknadsaktörer som uppfyller uppförandekoderna, deras offentliggjorda information och förklaringar till varför koderna inte följts. Skälen till varför företag inte följer uppförandekoderna kan också vara lärorika.

S.  Det finns ett behov av att övervinna hindren för gränsöverskridande distribution av alternativa investeringar genom att inrätta en europeisk private placement-ordning för institutionella investerare.

T.  När det gäller private equity måste kostnaderna för varje ytterligare redovisningskrav, särskilt om det gäller mer frekvent redovisning, vara motiverade och stå i proportion till nyttan av dem. Under alla omständigheter behövs det en starkare koppling mellan ersättningspaket och långsiktiga resultat.

U. Villkoret i arbetsordningens artikel 39.2, att inget förslag håller på att utarbetas, är uppfyllt i vederbörlig ordning.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, på grundval av artiklarna 44, 47.2 eller 95 i EG-fördraget, beroende på ämnesområde, för parlamentet lägga fram ett eller flera lagstiftningsförslag om hedgefonders och private equitys transparens. Dessa förslag bör utformas mot bakgrund av interinstitutionella diskussioner och i enlighet med de detaljerade rekommendationer som bifogas.

2.  Europarlamentet bekräftar att rekommendationerna respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.

3.  Europaparlamentet anser att de begärda förslagen inte får några ekonomiska konsekvenser.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1)

EGT L 26, 31.1.1977, s. 1.

(2)

EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

(3)

EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

(4)

EGT L 372, 31.12.1986, s. 1.

(5)

EGT L 178, 17.7.2000, s.1.

(6)

EGT L 283, 27.10.2001, s. 28.

(7)

EGT L 41, 13.2.2002, s. 20.

(8)

EGT L 41, 13.2.2002, s. 35.

(9)

EGT L 271, 9.10.2002, s. 16.

(10)

EGT L 96, 12.4.2003, s. 16.

(11)

EUT L 157, 26.6.2003, s. 38.

(12)

EUT L 178, 17.7.2003, s. 16.

(13)

EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.

(14)

EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.

(15)

EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

(16)

EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

(17)

EUT L 79, 24.3.2005, s. 9.

(18)

EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.

(19)

EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

(20)

EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

(21)

EUT L 241, 2.9.2006, s. 26.

(22)

EUT L 79, 20.3.2007, s. 11.

(23)

EUT L 184, 14.7.2007, s. 17.

(24)

EUT C 77 E, 26.3.2004, s. 329.

(25)

IP/A/ECON/IC/2007-24.


BILAGA TILL FÖRSLAGET TILL RESOLUTION: DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DE BEGÄRDA FÖRSLAGEN

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till ett eller flera direktiv om en gemensam standard för transparens och att ta itu med de problem i samband med hedgefonder och private equity som beskrivs nedan. Utgångspunkten bör vara att direktivet/direktiven vid behov ska ge medlemsstaterna tillräcklig flexibilitet att införliva EU‑bestämmelserna i sin befintliga bolagsrätt. Samtidigt uppmanas kommissionen att uppmuntra till förbättringar av transparensen genom att stödja och följa utvecklingen av den självreglering som hedgefond- och private equity-förvaltare och deras motparter redan initierat och att uppmuntra medlemsstaterna att stödja dessa ansträngningar genom dialog och utbyte av bästa praxis.

Europaparlamentet konstaterar att det inte finns någon enhetlig information till allmänheten om statliga investeringsfonder (”sovereign wealth funds”) och välkomnar Internationella valutafondens initiativ att inrätta en arbetsgrupp för att utarbeta en internationell uppförandekod för statliga investeringsfonder. Parlamentet anser att en sådan uppförandekod till viss del kommer att kunna avmystifiera de statliga investeringsfondernas verksamhet. Kommissionen uppmanas att delta i denna process.

Hedgefonder och private equity-fonder

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lämpliga förslag till lagstiftning genom en översyn av den befintliga gemenskapslagstiftning som berör olika typer av investerare och motparter, tillsammans med en konsekvensbedömning och där de berörda branscherna är delaktiga, i syfte att undersöka möjligheten att göra åtskillnader mellan hedgefonder, private equity och andra investerare och att anpassa eller fastställa bestämmelser som föreskriver att relevant och viktig information förmedlas tydligt och i god tid för att underlätta ett initierat beslutsfattande och en transparent kommunikation mellan investerare och företagsledning samt mellan investerare och andra motparter. Då sådana förslag redan finns ska de också genomföras. Kommissionen uppmanas att undersöka hur synligheten och riskförståelse, utöver kreditvärdigheten, kan förbättras. Uppmärksamhet bör fästas vid frågan huruvida existerande och framtida direktiv och transparensåtgärder inte undermineras av alltför många friskrivningsklausuler i kontrakt.

Den nya lagstiftningen bör kräva att aktieägare underrättar emittenter om sin andel rösträtter till följd av förvärv eller avyttringar av aktier om denna andel uppnår, överstiger eller understiger de särskilda tröskelvärdena, som startar på 3 procent, istället för de 5 procent som nämns i direktiv 2004/109/EG. Lagstiftningen bör också ålägga hedgefonder och private equity, i den mån dessa investerare verkligen kan åtskiljas, att uppge och förklara sin investeringspolitik, och därmed sammanhängande risker för de företag vars aktier de förvärvar eller äger, för privata och institutionella investerare, mäklare och tillsynsmyndigheter.

Dessa förslag bör bygga på en genomgång av befintlig gemenskapslagstiftning som genomförs i syfte att ta reda på i vilken utsträckning de befintliga bestämmelserna om transparens kan tillämpas på den speciella situationen för hedgefonder och private equity.

I samband med ovannämnda lagstiftningsförslag bör kommissionen i synnerhet

–   utforska möjligheten till avtalsbestämmelser för alternativa investeringar, som säkrar en otvetydig redovisning och hantering av risk, för åtgärder som ska vidtas om ett tröskelvärde överstigs, för en klar beskrivning av inlåsningsperioder och för uttryckliga villkor som reglerar annullering och uppsägning av avtalet,

–   undersöka problemet med penningtvätt i samband med hedgefonder och private equity.

–   utforska möjligheter att harmonisera regler och rekommendationer för hedgefonder, och alltefter omständigheterna private equity, att registrera och namnge andelsägare över en viss ägarandel, och redovisa deras strategier och avsikter, samtidigt som det beaktas att ett alltför stort informationsflöde måste undvikas,

–   utforska behovet av och möjliga sätt för att ålägga mellanhänder att låta de ursprungliga aktieägarna delta aktivt vid omröstningar vid bolagsstämmor och att se till att fullmaktshavarna respekterar deras röstinstruktioner samt att de namngivna aktieägarnas röstningspolitik redovisas öppet,

–   upprätta en kod för bästa praxis, tillsammans med branschen, om hur den nuvarande strukturen för bolagsstyrning kan komma i bättre balans, i syfte att stärka det långsiktiga perspektivet och motverka finansiella och andra incitament som främjar överdrivet risktagande och oansvarigt beteende,

–   fastställa regler som skapar fullständig transparens för förvaltares ersättningssystem, inbegripet aktieoptioner, där bolagsstämman formellt ska godkänna dessa.

Specifikt om hedgefonder

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa bestämmelser som ökar transparensen i hedgefondernas röstningspolitik, och som riktar sig till dem som förvaltar dessa fonder. Dessa bestämmelser skulle också kunna innefatta ett system för identifiering av aktieägare inom EU. Då sådana förslag redan finns ska de också genomföras.

I samband med ovanstående lagstiftningsförslag bör kommissionen i synnerhet

–   utreda effekterna av aktielån och röstning med lånade aktier, med beaktande av principerna om bättre lagstiftning,

–   undersöka om rapporteringskrav bör gälla även för samarbetsavtal mellan flera aktieägare och för indirekta förvärv av rösträtter med hjälp av optionsarrangemang.

Särskilt om private equity

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå bestämmelser som förbjuder investerare att “plundra” företag genom att tömma företaget på tillgångar (”asset stripping”) och därigenom missbruka sin finansiella makt på ett sätt som bara är till nackdel för det förvärvade företaget på lång sikt och som inte medför några positiva effekter för företagets framtid och för dess anställdas, kreditorers eller affärspartners intressen. Kommissionen bör dessutom undersöka möjligheterna till gemensamma regler som garanterar att företagen kan behålla sitt kapital. Kommissionen uppmanas också att undersöka huruvida medlemsstaterna har infört åtgärder för att motverka sådan företagsplundring.

I samband med ovannämnda lagstiftningsförslag bör kommissionen undersöka hur man kan angripa de problem som uppstår när banker lånar ut enorma summor pengar till förvärvare, t.ex. private equity, för att därefter avsäga sig allt ansvar för vad pengarna används till eller för var pengarna med vilka lånet återbetalas härrör från, samtidigt som det beaktas att dessa frågor ytterst är gäldenärens ansvar och att kapitalkrav för motsvarande risker måste vara de samma i hela det finansiella systemet.

Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att undersöka huruvida direktivet om skydd av anställdas rättigheter vid företagsöverlåtelser(1) behöver anpassas till den särskilda situationen vid högbelånade utköp.

(1)

Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 22.3.2001, s. 16).


MOTIVERING

Europaparlamentets initiativbetänkande om transparensen hos fonder som använder sig av alternativa investeringsmöjligheter markerar starten på lagstiftningsdebatten kring detta tema inom Europeiska unionen.

Problemen med hedgefonder och private equity-fonder har diskuterats på högsta politiska nivå, t.ex. på G8-mötet och i Ekofinrådet, men Europeiska kommissionen har redan från början avböjt att närmare undersöka detta komplexa tema med eventuella lagstiftningsföljder.

Den 25 februari 2008 höll Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor en utfrågning om transparensen i institutionella investerares verksamhet. Resultatet var sammanfattningsvis att de berörda parterna verkligen ser ett behov av att öka transparensen för alternativa investeringsinstrument. Till och med motståndarna till lagstiftningsåtgärder medgav att allmänna regler skulle kunna vara till nytta, så länge de inte begränsar de finansiella aktörernas handlingsutrymme i alltför stor utsträckning.

Utskottet för rättsliga frågor anser att det finns en möjlighet att med bolagsrättsliga medel öka transparensen, utan att detta negativt påverkar vad som händer på marknaden och marknadsutvecklingen, särskilt i fråga om hedgefond- och private equity-fondernas förhållande till de företag som fonderna investerar i, till fördel för alla parter.

Utskottet noterar att företag och organisationer har genomfört studier om bästa metoder och skapat frivilliga uppförandekoder. De har tagit itu med en stor del av de problem som finns. Nämnas kan t.ex. rapporten från Hedge Fund Working Group(1) och EVCA:s (Private Equity and Venture Capital Association)(2) uppförandekod. Dessa exempel utgör mycket bra förebilder för lagstiftarna, men de kan inte ersätta lagstiftning i fall av missförhållanden. Ändamålsenlig lagstiftning skulle kunna utgöra ett stöd för de hedgefond- och private equity-förvaltare som redan frivilligt respekterar god affärssed.

(1)

http://www.hfwg.co.uk; http://www.pellin.co.uk/HFWG/Final-Report.pdf

(2)

http://www.evca.com


YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor (28.5.2008)

till utskottet för rättsliga frågor

över transparens i institutionella investerares verksamhet

(2007/2239(INI))

Föredragande (*): Sharon Bowles

(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar resultaten i den undersökning om hedgefonder, private equity och transparens som utskottet för ekonomi och valutafrågor har låtit genomföra.

2.  Europaparlamentet inser att förbättrad transparens, framför allt att främja ökad riskmedvetenhet och synliggöra risk, t.ex. i samband med komplexa finansprodukter, spelar en värdefull roll också för att garantera stabila finansmarknader, men konstaterar att transparens är ett komplement till, och inte en ersättning för kontroll.

3.  Europaparlamentet konstaterar att enbart mer transparens från investerarnas sida inte kan uppväga bristande kontroll. Parlamentet betonar att transparens bidrar till bättre förståelse för komplexa finansprodukter.

4.  Europaparlamentet inser att hedgefonder och private equity är distinkta investeringsinstrument som skiljer sig åt när det gäller investeringens karaktär och investeringsstrategi.

5.  Europaparlamentet anser att målinriktad transparens är ett av de viktigaste riskhanteringsverktygen för alla intressenter, och ger deltagarna på marknaden tillgång till den information som de behöver som underlag till sina beslut. Parlamentet betonar behovet av en diversifierad transparensnivå. För allmänheten är öppenhet avseende mål viktigt. För investerare är det viktigt att informationen om investeringars natur, värde och risker är så detaljerad som möjligt. För tillsynsmyndigheter är det viktigt med en fullständig bild av positioner, strategier, riskhantering, kontroller för att stävja marknadsmissbruk samt andra förfaranden för att kontrollera efterlevnaden (under förutsättning av en lämplig konfidentialitetsnivå). Transparensens negativa följder, exempelvis flockbeteende som ett resultat av att konkurrenter får insyn i investeringsstrategier, bör undvikas, och positiva följder, exempelvis att förhindra att situationer bedöms som värre än de egentligen är, bör främjas.

6.  Europaparlamentet noterar erfarenheterna från Förenta staterna där lagstiftningen om informationsfrihet har använts av konkurrenter för att få reda på investeringsdetaljer om fonder på en nivå som endast var avsedd för investerarna, vilket har skadat både investerarna och fonden.

7.  Europaparlamentet anser att OTC‑instrument bör handlas via öppnare eller synligare handelssystem för att i så hög grad som möjligt utnyttja löpande marknadsprissättning och för att ge en indikation på eventuella förändringar av ägandet. Ett mer allmänt avvecklingssystem för OTC-instrument är intressant av tillsyns- och riskbedömningsskäl. För att lika villkor på global nivå ska kunna garanteras bör dock alla nya system införas på internationell basis.

8.  Europaparlamentet varnar för tillämpningen av kontraktsvillkor för att begränsa riskerna. Detta skulle innebära produktreglering och inkräkta på både finansiell innovation och investerarnas valmöjligheter.

9.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att få bukt med fragmenteringen av regelverket, och det hinder detta utgör för gränsöverskridande distribution av alternativa investeringar, genom att inrätta en europeisk private placement-ordning.

10. Europaparlamentet understryker att branschövergripande övervakning och redovisning spelar en viktig roll när det gäller att ta allmänhetens oro på allvar och för att förstå de ekonomiska konsekvenserna av private equity, och att privata och offentliga bolag redan är skyldiga att samråda med sina anställda i frågor som påverkar dem. Parlamentet betonar att man inte får skapa någon obalans mellan den affärsinformation som krävs av private equity-bolag och den som krävs av andra privata bolag.

11. Europaparlamentet konstaterar att hedgefonder och private equity ådragit sig allmänt intresse efter flera omskrivna affärer och aktiviteter i välkända bolag. Både hedgefonder och private equity-bolag har reagerat på kritiken genom att lägga fram förslag till självreglering, bl.a. principen ”följ eller förklara”. Dessa koder (som är ett fristående komplement till lagstiftningen) måste beaktas snarast och spridas globalt, men man måste ge dem tillräcklig tid innan deras effekter kan utvärderas.

12. Europaparlamentet anser att beprövade frivilliga riktlinjer erbjuder en bättre grund för att hantera en rad olika komplexa omständigheter och förhållanden, åtminstone tills dessa har testats i praktiken. Parlamentet föreslår att en samlad EU-webbplats för uppförandekoder inrättas och att denna marknadsförs internationellt. En sådan webbplats skulle kunna innehålla ett register över företag som följer uppförandekoderna, deras information och förklaringar till avvikelser från bestämmelserna. Parlamentet konstaterar att man också kan lära sig något av skälen till varför företag inte följer uppförandekoderna. Parlamentet är medvetet om att problemet med adekvat och effektiv övervakning av uppförandekoder fortfarande behöver lösas.

13. Europaparlamentet konstaterar att det inte finns någon enhetlig information till allmänheten om statliga investeringsfonder och välkomnar Internationella valutafondens initiativ att inrätta en arbetsgrupp för att utarbeta ett förslag till en internationell uppförandekod för statliga investeringsfonder. Parlamentet anser att en sådan uppförandekod till viss del kommer att kunna avmystifiera de statliga investeringsfondernas verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att delta i denna process.

14. Europaparlamentet konstaterar att hedgefonder, hedgefondförvaltare och private equity‑bolag inom EU omfattas av gällande lagstiftning, framför allt om marknadsmissbruk. De omfattas även av indirekta regleringar, dels via motparterna och dels då likartade investeringar i reglerade instrument säljs. Parlamentet påminner framför allt om att de banker som finansierar hedgefonder och private equity själva är reglerade i gemenskapslagstiftningen, bl. a. när det gäller kapitalkrav, intresse- och systemkonflikter samt kontroller. Parlamentet uppmärksammar också att bankernas affärsförbindelser med hedgefonder och private equity-bolag ger dem betydande möjligheter att kräva och motta så mycket information från sina kunder som de anser sig behöva för att fullgöra sina åligganden.

15. Europaparlamentet konstaterar att kopplingen mellan hedgefonder och deras motparter har visat sig i den påtvingade minskningen av andelen lånekapital som har skett under den senaste tidens oro på finansmarknaden. För aktieinnehav gäller sedvanlig redovisningsskyldighet. Investeringsförvaltare har ett förvaltningsansvar gentemot investerare och bör utnyttja sin rösträtt i sådana investerares intresse med beaktande av investeringsmandatet i investeringsinstrumentet. Parlamentet noterar att institutioner som lånar ut aktier bör ta hänsyn till om och hur aktierna kan användas, inklusive för röstning.

16. Europaparlamentet anser att varje utredning om huruvida det vore tänkbart med ett system på EU-nivå som identifierar aktieinnehavare bör innehålla en kostnadsnyttoanalys av kompletterande redovisningskrav i syfte att undvika för mycket information.

17. För att skapa lika villkor anser Europaparlamentet att det är olämpligt att diskriminera mellan olika investerare.

18. När det gäller private equity noterar Europaparlamentet att kostnaden för varje ytterligare redovisningskrav, särskilt om det gäller mer frekvent redovisning, måste vara motiverade och stå i proportion till nyttan av dem. Parlamentet anser under alla omständigheter att det behövs en starkare koppling mellan ersättningspaket och långsiktiga resultat.

19. Europaparlamentet välkomnar förslaget från den internationella sammanslutningen av tillsynsmyndigheter för värdepappersmarknaden (IOSCO) om värdering av hedgefondsportföljer, och ser fram emot det tillfälle då detta införs på bred front. Parlamentet konstaterar att det för närvarande pågår en värdering av icke-likvida tillgångar.

20. Europaparlamentet inser att den nuvarande krisen på finansmarknaden varken har orsakats av hedgefonder eller private equity. Parlamentet stöder det internationella samförstånd som har uttryckts av kommissionen, medlemsstaterna, Europeiska centralbanken, forumet för finansiell stabilitet, IOSCO och andra om att det kommer att ta tid att till fullo förstå orsakerna och effekterna av subprimekrisen och att en alltför snabb lagstiftningsreaktion vore ett misstag. Parlamentet konstaterar emellertid att det uppenbarligen råder bristande förståelse för komplexa produkter och kreditvärderingar och att man så snart som möjligt bör ta fram åtgärder för att garantera bättre förståelse, tydliga processer och angivande av olika typer av risker, exempelvis likviditet och komplexitet samt kreditvärdighet.

21. Europaparlamentet anser att det är viktigt med innovation för att få fram nya produkter och att innovationen inte i onödan får hindras. Parlamentet slår fast att försiktighetsprincipen, tillsynsmyndigheters och investerares kontroll och synliggörandet av risker är viktigare än ett registreringssystem.

22. Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna har vidtagit eller kan vidta åtgärder för att motverka företagsplundring när det gäller direktörernas skyldigheter, och att det inte finns några belägg bevis för att en sådan gemenskapsåtgärd skulle vara effektivare.

23. Europaparlamentet stöder inte utvecklingen av en separat lagstiftning som riktar in sig på hedgefonder och private equity utan anser att kommissionen bör undersöka en lämplig anpassning till befintlig lagstiftning. Parlamentet anser att alla ändringar måste vara universella och inte orättvist diskriminerande. Parlamentet är mycket positivt till bättre lagstiftning och anser att harmonisering bör ske endast när marknaden bevisligen har misslyckats.

24. Europaparlamentet anser att det är både opraktiskt och kontraproduktivt att i samband med investeringar göra en konstlad skillnad mellan olika kategorier av icke-publika kapitalinvesterare.

25. Europaparlamentet rekommenderar att hedgefonder som vänder sig till icke-professionella investerare bör åläggas att koncentrera sig på en klart definierad sektor och en viss riskprofil och att dessa fonder endast bör säljas via försäljare som är särskilt auktoriserade på grund av sina yrkeskvalifikationer, sin förmåga att ge råd och sin etiska redlighet.

26. Europaparlamentet noterar att värdepapperslån som har som enda syfte att någon ska rösta med lånade aktier eller optioner är dålig affärssed, så länge det inte finns något förfarande för att kräva offentlig redovisning av vilken rösträtt som har förvärvats via lånade aktier eller optioner. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att än en överväga att utarbeta en rekommendation som gör det möjligt för utlånarna att rösta genom återkallande eller på annat sätt och se till att institutionella investerares röstpolicys redovisas offentligt.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

19.5.2008

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

29

2

10

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Mariela Velichkova Baeva, Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Sharon Bowles, Udo Bullmann, David Casa, Jonathan Evans, Elisa Ferreira, José Manuel García-Margallo y Marfil, Jean-Paul Gauzès, Donata Gottardi, Benoît Hamon, Gunnar Hökmark, Karsten Friedrich Hoppenstedt, Sophia in ‘t Veld, Othmar Karas, Wolf Klinz, Christoph Konrad, Kurt Joachim Lauk, Andrea Losco, Astrid Lulling, Florencio Luque Aguilar, Hans-Peter Martin, John Purvis, Bernhard Rapkay, Dariusz Rosati, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Peter Skinner, Margarita Starkevičiūtė, Ieke van den Burg, Cornelis Visser, Sahra Wagenknecht

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Dragoş Florin David, Harald Ettl, Alain Lipietz, Vladimír Maňka, Thomas Mann, Poul Nyrup Rasmussen, Margaritis Schinas, Theodor Dumitru Stolojan


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

26.6.2008

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

24

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Carlo Casini, Titus Corlăţean, Bert Doorn, Monica Frassoni, Giuseppe Gargani, Neena Gill, Othmar Karas, Piia-Noora Kauppi, Klaus-Heiner Lehne, Hans-Peter Mayer, Manuel Medina Ortega, Hartmut Nassauer, Aloyzas Sakalas, Francesco Enrico Speroni, Diana Wallis, Rainer Wieland, Jaroslav Zvěřina, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Sharon Bowles, Vicente Miguel Garcés Ramón, Jean-Paul Gauzès, Eva Lichtenberger, József Szájer, Ieke van den Burg

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy