BETÄNKANDE om uppföljningen av Monterreykonferensen 2002 om finansieringen av utvecklingsinsatser

1.8.2008 - (2008/2050(INI))

Utskottet för utveckling
Föredragande: Thijs Berman

Errata/AddendaSelectERR01

• ERR01 (PDF - 83 KB)
• ERR01 (DOC - 35 KB)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om uppföljningen av Monterreykonferensen 2002 om finansieringen av utvecklingsinsatser

(2008/2050(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av Monterreyöverenskommelsen, som antogs av den internationella konferensen för utvecklingsfinansiering i Monterrey i Mexiko den 18–22 mars 2002,

–   med beaktande av de åtaganden som medlemsstaterna ingick vid Europeiska rådets möte i Barcelona den 14 mars 2002 (Barcelonaåtagandena),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om finansiering av utvecklingsbistånd[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2002 om finansiering av utvecklingsbistånd[2],

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”europeiskt samförstånd”[3], som undertecknades den 20 december 2005,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 april 2008 ”EU: global partner för utveckling – Påskynda arbetet med att uppnå millennieutvecklingsmålen” (KOM(2008)0177),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 april 2006 ”Att hålla Europas löften om utvecklingsfinansiering” (KOM(2007)0164),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 mars 2006, ”Utvecklingsfinansiering och biståndseffektivitet – Utmaningarna i fråga om att trappa upp EU:s bistånd 2006–2010” (KOM(2006)0085),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 april 2005 ”Om snabbare framsteg i strävan att nå millennieutvecklingsmålen – Utvecklingsfinansiering och effektivitet i biståndet” (KOM(2005)0133),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2004 till rådet och Europaparlamentet, ”Genomförande av Monterreyöverenskommelsen i praktiken: Europeiska unionens bidrag” (KOM(2004)0150),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 14 mars 2002 om Förenta nationernas konferens om utvecklingsfinansiering (Monterrey),

–   med beaktande av millennieutvecklingsmålen, som antogs vid FN:s millennietoppmöte i New York den 6–8 september 2000, och som har bekräftats på nytt vid efterföljande FN‑konferenser, särskilt vid Monterreykonferensen om utvecklingsfinansiering,

–   med beaktande av det åtagande som medlemsstaterna ingick vid Europeiska rådets möte i Göteborg den 15–16 juni 2001 om att de ska nå FN:s mål för offentligt utvecklingsbistånd (ODA) på 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 mars 2006 ”EU:s bistånd: Mer, bättre och snabbare” (KOM(2006)0087),

–   med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 om uppföljningen av Parisförklaringen från 2005 om biståndseffektivitet[4],

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A6‑0310/2008), och av följande skäl:

A. För andra gången i historien anordnar FN en internationell konferens om utvecklingsfinansiering med målsättningen att samla stats- och regeringschefer samt utvecklingsministrar, finansministrar och företrädare från internationella finansorganisationer, privata banker, näringslivet och civilsamhället, för att granska de framsteg som har nåtts sedan det första världstoppmötet om utvecklingsfinansiering, som hölls 2002 i Monterrey.

B.  Det krävs avsevärda ökningar av finansieringen för att nå millennieutvecklingsmålen.

C. Utvecklingsfinansiering bör betraktas som det mest kostnadseffektiva sättet för att bemöta världens utvecklingsbehov och globala osäkerhetsfaktorer.

D. Behovet av lämpliga, förutsägbara och hållbara finansiella resurser är mer angeläget än någonsin, särskilt med tanke på utmaningen med klimatförändringen och dess följder, däribland naturkatastrofer, och med tanke på utvecklingsländernas särskilda sårbarhet.

E.  EU är världens största biståndsgivare, en betydande aktieägare i internationella finansinstitutioner och utvecklingsländernas största handelspartner.

F.  EU har åtagit sig att följa en klart fastställd och bindande tidsplan för att nå målet på 0,56 procent av BNI till 2010 och målet på 0,7 procent av BNI till 2015.

G. Om den nuvarande utvecklingen av medlemsstaternas nivåer av offentligt utvecklingsbistånd håller i sig kommer vissa medlemsstater inte att nå de mål som de har åtagit sig på 0,51 procent (för EU 15, dvs. EU:s medlemsstater före utvidgningen 2004) och 0,17 procent (för EU 12+, dvs. de medlemsstater som anslöt sig till EU den 1 maj 2004 och den 1 januari 2007) av BNI till 2010.

H. Det programplanerade biståndet till Afrika ökar trots den allmänna minskningen av det offentliga utvecklingsbiståndet under 2007.

I.   Betydande nya utvecklingsutmaningar har nyligen uppstått, bland annat klimatförändringen, strukturförändringar på varumarknader och särskilt på marknaderna för livsmedel och olja, och viktiga nya tendenser i syd–syd samarbetet, däribland Kinas bistånd till infrastruktur i Afrika och utlåningen av den brasilianska utvecklingsbanken BNDES i Latinamerika.

J.   De finansiella tjänsterna är underutvecklade i många utvecklingsländer, vilket beror på många faktorer, bland annat restriktioner för tjänsteleverantörer och brister i rättssäkerheten och äganderätten.

1.  Europaparlamentet bekräftar återigen sitt åtagande att utrota fattigdomen, att uppnå en hållbar utveckling och att nå millennieutvecklingsmålen som det enda sättet att skapa social rättvisa och förbättrad livskvalitet för de omkring en miljard människor i världen som lever i extrem fattigdom, vilket enligt definitionen innebär en inkomst på mindre än 1 US‑dollar om dagen.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra en tydlig uppdelning av utgifter för utvecklingsbistånd och utgifter för utrikespolitiska intressen. I detta avseende bör det offentliga utvecklingsbiståndet överensstämma med de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som fastställts av kommittén för utvecklingsbistånd inom Organisationen for ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD/DAC) och OECD/DAC:s rekommendationer om obundet offentligt utvecklingsbistånd.

3.  Europaparlamentet understryker att det är mycket viktigt att EU strävar efter största möjliga samordning för att uppnå överensstämmelse med övrig gemenskapspolitik (miljö, migration, mänskliga rättigheter, jordbruk etc.) och för att undvika dubbelarbete och inkonsekventa verksamheter.

4.  Europaparlamentet påminner om att de omedelbara och nödvändiga åtgärder som EU måste vidta för att hantera de dramatiska konsekvenserna av de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna inte får tolkas eller genomföras som en del av de finansiella insatserna i Monterreysamförståndet. Parlamentet ser därför fram emot ett konkret förslag från kommissionen om användningen av krisfonderna.

5.  Europaparlamentet betonar att den orimliga och oproportionerliga administrativa bördan i vissa partnerländer försämrar effektiviteten i utvecklingsbiståndet. Parlamentet befarar att uppnåendet av millennieutvecklingsmålen sätts på spel.

6.  Europaparlamentet konstaterar att EU ännu inte har funnit rätt balans mellan de två motstridiga synsätten kring utvecklingsbiståndet: å ena sidan att överlämna åt partnerländerna att fördela medlen på lämpligt sätt och hjälpa deras förvaltningar att utveckla rätt instrument för användningen av medlen, och å andra sidan att öronmärka det ekonomiska stödet för att undvika missbruk eller ineffektiv fördelning av biståndet.

Andelen offentligt utvecklingsbistånd

7.  Europaparlamentet påpekar att EU är världens främsta givare av offentligt utvecklingsbistånd med omkring 60 procent, och välkomnar att gemenskapens andel av det offentliga utvecklingsbiståndet har ökat med åren. Trots detta uppmanar parlamentet kommissionen att ta fram klara och tydliga uppgifter om utvecklingsbiståndets andel av EU-budgeten för att kunna analysera uppföljningen av Monterreysamförståndet för alla europeiska givare. Parlamentet beklagar även den bristande insynen när det gäller nivån på EU:s finansiella bidrag till utvecklingsländerna, och uppmanar kommissionen att utveckla lämpliga och målinriktade kommunikations‑ och informationsinstrument för att öka synligheten för EU:s utvecklingsbistånd.

8.  Europaparlamentet välkomnar att EU har nått sitt bindande mål för det offentliga utvecklingsbiståndet på ett genomsnitt för EU på 0,39 procent av BNI till 2006, men noterar den oroande minskningen av EU:s bistånd under 2007 från 47,7 miljarder euro 2006 (0,41 procent av EU:s sammanlagda BNI) till 46,1 miljarder euro 2007 (0,38 procent av EU:s sammanlagda BNI), och uppmanar medlemsstaterna att öka andelen offentligt utvecklingsbistånd för att nå det uppsatta målet på 0,56 procent av BNI 2010.

9.  Europaparlamentet betonar att minskningar av medlemsstaternas rapporterade offentliga utvecklingsbistånd inte får upprepas. Parlamentet påpekar att EU under perioden 2005‑2010 kommer att ha gett 75 miljarder euro mindre än utlovat om den aktuella trenden håller i sig.

10. Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över att en majoritet av medlemsstaterna (18 av 27, framför allt Lettland, Italien, Portugal, Grekland och Tjeckien) inte kan öka nivån på sitt offentliga utvecklingsbistånd 2006–2007 och att det till och med har skett en kraftig minskning med över 10 procent i ett antal länder såsom Belgien, Frankrike och Storbritannien. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla sina åtagna volymer av offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet konstaterar med tillfredsställelse att några medlemsstater (Danmark, Irland, Luxemburg, Spanien, Sverige och Nederländerna) är säkra på att de kommer att nå målen för det offentliga utvecklingsbiståndet för 2010 och är övertygat om att dessa medlemsstater kommer att upprätthålla sina höga nivåer av offentligt utvecklingsbistånd.

11. Europaparlamentet välkomnar kommissionens orubbliga politik om att insatserna ska koncentreras på både kvantiteten och kvaliteten av medlemsstaternas utvecklingsbistånd, och stöder på den bestämdaste kommissionens varning om eventuella mycket negativa konsekvenser för medlemsstater som inte uppfyller sina ekonomiska åtaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja sin expertis och auktoritet för att övertyga andra offentliga och privata givare om att infria sina ekonomiska löften.

12. Europaparlamentet är ytterst oroat över att vissa medlemsstater skjuter upp ökningar av det offentliga utvecklingsbiståndet, vilket leder till en nettoförlust för utvecklingsländerna på mer än 17 miljarder euro.

13. Europaparlamentet välkomnar att några medlemsstater har tagit fram bindande, fleråriga tidsplaner för att öka nivåerna av offentligt utvecklingsbistånd i syfte att nå FN målet på 0,7 procent till 2015. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort detta att redovisa sina fleråriga tidsplaner så snart som möjligt och betonar att medlemsstaterna bör anta dessa tidsplaner före den kommande internationella konferensen om utvecklingsfinansiering och uppfylla sina åtaganden.

14. Europaparlamentet konstaterar att minskningarna av de rapporterade biståndsnivåerna 2007 i vissa fall beror på en artificiell ökning av siffrorna för 2006 till följd av att skuldlättnader har räknats med, och uppmanar medlemsstaterna att öka nivåerna av offentligt utvecklingsbistånd på ett hållbart sätt genom att koncentrera sig på siffror där skuldlättnader inte är medräknade.

15. Europaparlamentet anser att skillnaden mellan de många utfästelserna om ökat finansiellt bistånd och de avsevärt lägre belopp som verkligen betalas ut är fullständigt oacceptabel och är bekymrat över att vissa medlemsstater uppvisar biståndströtthet.

16. Europaparlamentet betonar att samråd med partnerregeringar, nationella parlament och det civila samhällets organisationer är avgörande när man fattar beslut om det offentliga utvecklingsbiståndets omfattning och ändamål.

De finansiella flödenas snabbhet, flexibilitet, förutsägbarhet och hållbarhet

17. Europaparlamentet betonar att bistånd måste ges i rätt tid och uttrycker sitt missnöje över de onödiga förseningarna i utbetalningarna av bistånd.

18. Europaparlamentet betonar behovet av att balansera flexibiliteten i utbetalningarna av samarbetsmedel för att bemöta föränderliga omständigheter som ökande livsmedelspriser, och understryker att förutsägbarhet i finansieringen är ett absolut nödvändigt krav för att partnerländerna ska kunna planera för hållbar utveckling och anpassa sig till och lindra effekterna av klimatförändringen.

19. Europaparlamentet efterlyser med eftertryck ett tydligt åtagande om att följa principen om ansvarsfull utlåning och finansiering för att göra utlåning och finansiering hållbara inom den ekonomiska och ekologiska utvecklingen, tillsammans och i linje med de så kallade ekvatorprinciperna. Parlamentet uppmanar kommissionen att delta i arbetet för att fastställa sådana principer och att inom ramen för de internationella forumen verka bindande åtgärder och genomföra dem så att de även täcker nya utvecklingsaktörer från de offentliga och privata sektorerna.

Skulder och kapitalflykt

20. Europaparlamentet stöder helhjärtat utvecklingsländernas insatser för att skapa långsiktig hållbarhet i skulderna och genomföra HIPC-initiativet (initiativet för skuldlättnad för kraftigt skuldtyngda fattiga länder), som är av central vikt om det ska vara möjligt att nå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet beklagar emellertid att skuldlättnadsplanerna utesluter många länder för vilka skulder ändå är ett hinder för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet insisterar på en omedelbar internationell debatt om att utsträcka minskningen av de internationella åtgärderna till flera skuldsatta länder som i detta nu inte omfattas av HIPC-initiativet.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att behandla frågan om oetiska och ogiltiga skulder, vilket innebär skulder som har orsakats av oansvarig, egennyttig, vårdslös eller orättvis utlåning, och principerna om ansvarsfull finansiering i bilaterala och multilaterala förhandlingar om skuldlättnader. Parlamentet välkomnar kommissionens uppmaning om åtgärder för att begränsa kommersiella kreditgivares rättigheter samt för att återbetala s.k. ”blodsugarmedel” vid rättstvister.

22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ansluta sig till ramen för hållbara skuldbördor och verka för att man vid dess utveckling tar hänsyn till ett lands inhemska skuld och finansiella behov. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att erkänna att kreditgivarens ansvar inte bara inbegriper efterlevnad av hållbarhetsramen, utan också innebär att

–   ta hänsyn till sårbarheten för externa chocker hos de länder som lånar pengar, och i sådana fall göra det möjligt att vänta med återbetalning eller sakta in återbetalningen,

–   ta med krav på öppenhet, för båda parter, vid låneavtal,

–   vara mer vaksam för att se till att utlåningen inte bidrar till brott mot de mänskliga rättigheterna eller ökad korruption.

23. Parlamentet uppmanar EU att främja internationella insatser som syftar till att inrätta någon form av internationella insolvensförfaranden eller rättvisa och öppna medlingsförfaranden för att effektivt och rättvist kunna hantera eventuella framtida skuldkriser.

24. Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte mer betonar mobiliseringen av interna resurser för att finansiera utvecklingen, eftersom dessa källor ger utvecklingsländerna större självständighet. Parlamentet uppmanar staterna att till fullo delta i utvinningsindustrins öppenhetsinitiativ och att verka för att detta stärkts. Kommissionen uppmanas att be IASB att i de internationella redovisningsnormerna inkludera ett landsvis rapporteringskrav om multinationella företags verksamhet inom alla sektorer.

25. Europaparlamentet beklagar att kommissionens meddelande om biståndseffektivitet[5] inte innehåller några hänvisningar till kapitalflykt som en riskfaktor för utvecklingsländernas ekonomier. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att kapitalflykt allvarligt skadar utvecklingen av hållbara ekonomiska system i utvecklingsländerna och påpekar att skattebedrägerier varje år kostar utvecklingsländerna mer än vad de mottar i offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa åtgärder för att förhindra kapitalflykt i sin politik, vilket begärs i Monterreyöverenskommelsen, inklusive en uppriktig analys av orsakerna till kapitalflykt, med målet att stänga skatteparadis, av vilka vissa finns inom EU eller verkar i nära samarbete med medlemsstaterna.

26. Europaparlamentet noterar särskilt att den olagliga delen i denna kapitalflykt enligt Världsbanken uppgår till 1 000 av 1 600 miljarder US dollar varje år, av vilket hälften kommer från utvecklingsländerna. Parlamentet välkomnar de internationella insatserna för frysning och återbetalning av stulna tillgångar och ber de medlemsstater som inte har gjort detta att ratificera FN:s konvention mot korruption. Parlamentet beklagar att liknande insatser inte görs för att bekämpa skattebedrägerier och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en global utvidgning av principen om automatiskt utbyte av skatteinformation, att verka för att uppförandekoden för skattebedrägeri som för närvarande upprättas av ECOSOC bifogas Dohadeklarationen och att stödja omformningen av FN:s skattekommitté till ett verkligt mellanstatligt organ med ytterligare resurser, med ansvar för att parallellt med OECD bedriva en internationell kamp mot skattebedrägeri.

Innovativa finansieringsmekanismer

27. Europaparlamentet välkomnar de förslag om innovativa finansieringsmekanismer som lagts fram av medlemsstaterna och uppmanar kommissionen att granska dessa förslag mot bakgrund av riktmärkena för praktisk genomförbarhet, hållbarhet, additionalitet, transaktionskostnader och effektivitet. Parlamentet efterlyser finansieringsmekanismer och instrument som ger upphov till nya medel och inte riskerar framtida finansiella flöden.

28. Europaparlamentet efterlyser finansiella mekanismer och instrument som omfattar åtgärder för att öka effekterna av privata medel enligt Monterreyöverenskommelsen och utveckla kreditgarantier.

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kraftigt öka finansieringen av anpassningsåtgärder och mildrande åtgärder i fråga om klimatförändringar i utvecklingsländerna, särskilt för den globala klimatförändringsalliansen. Parlamentet betonar det akuta behovet av finansiering utöver aktuella offentliga biståndsflöden, eftersom det offentliga utvecklingsbiståndet i sig inte ska erbjuda ett lämpligt svar på anpassningsåtgärder och mildrande åtgärder i fråga om klimatförändringar i utvecklingsländer. Parlamentet betonar att innovativa finansieringsmekanismer, såsom skatter på flyg och oljehandel, brådskande bör utvecklas i detta syfte.

30. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att inrätta en global klimatfinansieringsmekanism, som grundas på principen om förhandstilldelning av bidrag för finansiella anpassningsåtgärder och mildrande åtgärder i utvecklingsländer. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att göra konkreta finansiella åtaganden för att brådskande genomföra förslaget.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öronmärka åtminstone 25 procent av framtida auktionsintäkter från EU:s system för utsläppshandel för att finansiera anpassningsåtgärder och mildrande åtgärder i fråga om klimatförändringar i utvecklingsländer.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra småföretagares och småjordbrukares tillgång till finansiering som ett hjälpmedel för att öka livsmedelsproduktionen och utforma en hållbar lösning på livsmedelskrisen.

33. Europaparlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken (EIB) att undersöka möjligheterna att omedelbart inrätta en garantifond till stöd för mikrokreditprogram och riskgarderingsprogram som väl motsvarar de lokala livsmedelsproducenternas behov i fattigare utvecklingsländer.

34. Europaparlamentet välkomnar det förslag om att inrätta en genusfond med flera givare som lagts fram av FN och skulle förvaltas av FN:s utvecklingsfond för kvinnor, UNIFEM, med syfte att främja och finansiera politik för jämställdhet mellan kvinnor och män i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att undersöka och stödja detta internationella initiativ.

35. Europaparlamentet anser att insatserna för att främja utvecklingen av finansiella tjänster måste ökas, med tanke på att banksektorn har förutsättningar att kunna frigöra lokal finansiering för utveckling och att en stabil sektor för finansiella tjänster är bästa sättet att bekämpa kapitalflykt.

36. Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter att till fullo inse den enorma potentialen i inkomster från naturresurser. I detta avseende är det avgörande att råvaruindustrier är öppna för insyn. Samtidigt som utvinningsindustrins öppenhetsinitiativ och Kimberleyprocessen är steg i rätt riktning, behöver mycket mer göras för att uppmuntra en öppen förvaltning av råvaruindustrier och deras inkomster.

Reform av de internationella systemen

37. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inbegripa Europeiska utvecklingsfonden (EUF) i EU:s budget vid halvtidsöversynen 2008–2009 för att öka den demokratiska legitimiteten av en viktig del av EU:s utvecklingspolitik och dess budget.

38. Europaparlamentet noterar det första steget, som togs i april 2008, mot en bättre representation för utvecklingsländerna inom Internationella valutafonden (IMF). Parlamentet beklagar att ett välståndsbaserat tänkande fortsätter att styra uppdelningen av rösträtter i IMF. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att meddela sitt intresse för beslutsfattande med dubbel majoritet (aktieägare/stater) inom den ansvariga institutionen för internationell finansiell stabilitet – IMF. Medlemsstaterna uppmanas att genomföra en snabb och ambitiös reform av Världsbanken så att de som mest direkt berörs av dess program blir bättre företrädda.

39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja det tillfälle som erbjuds i och med den internationella uppföljningskonferensen om utvecklingsfinansiering, som ska hållas i Doha den 29 november till den 2 december 2008, för att lägga fram en gemensam EU‑ståndpunkt om utveckling för att nå millennieutvecklingsmålen genom en hållbar strategi.

40. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en snabb och ambitiös reform av Världsbanken så att de som berörs mest direkt av dess program blir bättre företrädda.

41. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare och ordförandena för Världshandelsorganisationen (WTO), Internationella valutafonden (IMF), Världsbanksgruppen och FN:s ekonomiska och sociala råd (Ecosoc).

• [1]  EUT C 131 E, 5.6.2003, s. 164.
• [2]  EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 315.
• [3]  EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
• [4]  Antagna texter, P6_TA-PROV(2008)0237.
• [5] ”EU: global partner för utveckling – Påskynda arbetet med att uppnå millennieutvecklingsmålen” av den 9 april 2008, KOM(2008)0177.

MOTIVERING

Utvecklingsfinansiering – en olöst fråga på den internationella utvecklingsagendan.

Vid den internationella konferensen för utvecklingsfinansiering i Monterrey i mars 2002 antog världssamfundet Monterreyöverenskommelsen, som inriktas på följande huvudfrågor:

· Mobilisera nationella finansiella utvecklingsmedel.

· Mobilisera internationella utvecklingsmedel (utländska direktinvesteringar och andra privata flöden).

· Internationell handel som en motor för utveckling.

· Öka det internationella finansiella och tekniska utvecklingssamarbetet.

· Externa skulder.

· Systemfrågor – främja sammanhang och konsekvens i de internationella valuta‑ och finanssystemen samt handelssystemen till stöd för utveckling.

Den första uppföljningskonferensen för utvecklingsfinansiering kommer att hållas i Doha (Qatar) den 29 november till den 2 december 2008. Detta toppmöte är ett tillfälle att granska de framsteg som har gjorts sedan Monterreyöverenskommelsen antogs.

EU är fortfarande ledande inom den internationella utvecklingsfinansieringen som den största internationella givaren av utvecklingsmedel, och står för mer än 50 procent av det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA) i världen.

Kommissionens meddelande om EU:s framsteg inom ramen för Monterreyöverenskommelsen offentliggjordes i mars 2008.[1] Rådets slutsatser om utvecklingsfinansiering offentliggjordes den 25 maj 2008.

Tidsbegränsade mål för offentligt utvecklingsbistånd 2010 och 2015

Under 2006 nådde EU det överenskomna individuella målet att anslå 0,39 procent (EU‑15) av sin sammanlagda BNI till offentligt utvecklingsbistånd. Nästa stora ODA‑mål som ska uppfyllas är 0,56 procent av EU:s sammanlagda BNI till 2010.[2] Det finns emellertid ett allvarligt problem eftersom flera medlemsstaters andel offentligt utvecklingsbistånd minskade dramatiskt under 2007 – i linje med den rådande globala utvecklingen för utvecklingsfinansieringen, som även följts av Japan och Förenta staterna. Dessutom minskade några av medlemsstaterna sina finansiella insatser för att uppfylla målen för 2010 och 2015 och minskade ökningstakten av det offentliga utvecklingsbiståndet.

Den allmänna minskningen av det offentliga utvecklingsbiståndet kommer förhoppningsvis att visa sig vara en tillfällig företeelse – och föredraganden betonar att medlemsstaterna bör se till att så är fallet. I och med den minskade ökningstakten beräknas det sammanlagda beloppet av offentligt utvecklingsbistånd som betalas ut till utvecklingsländerna minska under de kommande åren. Finlands och Frankrikes politik och åtaganden har till exempel tidigare varit mer ambitiösa än EU‑målen, men under 2007 sänkte de sina mål för att anpassa dem till EU:s kalender. Detta kommer oundvikligen att inverka negativt på EU:s samlade mål. Man beräknar att drygt 17 miljarder euro i offentligt utvecklingsbistånd kommer att försvinna helt under perioden 2006–2010. EU kommer endast att nå sitt samlade mål om några av de större medlemsstaternas offentliga utvecklingsbistånd når nivåer över målet. Föredraganden är allvarligt oroad över att den senaste utvecklingen kan göra att det blir svårt att infria åtagandena.

Det krävs en betydande och helhjärtad kursändring från samtliga medlemsstater för att visa att de verkligen är beredda att uppfylla de utlovade ODA‑målen, och därmed öka möjligheterna att uppnå millennieutvecklingsmålen. Föredraganden uppmanar de medlemsstater som inte redan har gjort så att ta fram fasta finansiella tidtabeller innan Dohakonferensen äger rum.

Extern skuld och kapitalflykt

En av orsakerna till de minskade nivåerna av offentligt utvecklingsbistånd under 2007 var att skuldlättnader räknades med i siffrorna för det offentliga utvecklingsbiståndet. Föredraganden uppmanar därför medlemsstaterna att inte räkna med skuldlättnader i sina ODA‑siffror. Frågan om långsiktig hållbarhet i skulderna och ansvarsfulla utlåningsprinciper är emellertid minst lika viktig.

Oansvarig utlåning och finansiering utgör en stor fara för utvecklingsländernas ekonomiska stabilitet och motverkar i hög grad syftet att skapa långsiktig hållbarhet i skulderna. Exempel på sådana metoder är aggressiv processföring och handel med osäkra fordringar av kommersiella kreditgivare som belastar de berörda utvecklingsländernas budgetar. Ansvarsfull finansiering och utlåning kan vara ett sätt att kunna garantera hållbara skulder och kan även bidra till främjandet av hållbar, miljövänlig utveckling och anständiga arbeten i utvecklingsländerna.

Kapitalflykt och skatteparadis är också viktiga frågor på utvecklingsagendan, eftersom de allvarligt kan påverka den externa skulden. En lösning för att förhindra kapitalflykt är att inrätta effektivare kontrollsystem (särskilt genom beskattningssystem) i utvecklingsländerna, att göra de rika i utvecklingsländerna medvetna om sina skyldigheter, uppmuntra egenansvar och se till att pengarna inte försvinner till skatteparadis (även inom EU). Det mest kostnadseffektiva sättet att förhindra kapitalflykt från utvecklingsländer är emellertid att främja stabila, fredliga och demokratiska förhållanden, där rättsstatsprincipen garanterar kommersiella kontrakt, bankkonton och äganderätt för alla medborgare.

Nya utmaningar

En av de nyaste utmaningarna för utvecklingsbiståndet är klimatförändringen. Utvecklingspolitikens huvudsakliga målsättning är att utrota fattigdomen. Klimatförändringarna är, bland andra stora globala osäkerhetsfaktorer, ett problem som avsevärt påverkar de mindre utvecklade länderna, som är särskilt sårbara för externa chocker (t.ex. naturkatastrofer och pandemier).[3] Finansiering för att minska klimatförändringarnas effekter bör emellertid främst betraktas som en möjlighet för de industrialiserade länderna att hjälpa till att reparera de skador som de själva har orsakat i utvecklingsländerna. Dessa medel bör därför inte tas från de befintliga åtagandena inom ramen för det offentliga utvecklingsbiståndet, utan måste komplettera dessa medel. I detta avseende instämmer föredraganden i den åsikt som uttryckts av Louis Michel, kommissionsledamot med ansvar för utvecklingsfrågor, om att de befintliga utvecklingsmedlen inte ska användas för att finansiera kampen mot klimatförändringarna i de minst utvecklade länderna. Diskussioner pågår mellan EU och Världsbanken om möjligheten att ta ett omfattande långsiktigt lån för att hjälpa de fattigaste länderna att finansiera centrala åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna.[4] Föredraganden förväntar sig att EU ska ta initiativet i denna debatt.

Den nuvarande internationella explosiva ökningen av livsmedelspriserna är en ytterligare utmaning som måste bemötas. Landbygdsutveckling, särskilt utveckling av jordbruket, blir redan nu allt viktigare och kommer helt klart att vara en av de viktigaste frågorna på den internationella utvecklingsagendan under de kommande åren. Hindren för utveckling av jordbruket i utvecklingsländerna måste undanröjas och det är särskilt viktigt att stödja lokalt jordbruk. Småjordbrukare måste snabbt få tillgång till lån för att kunna förbättra verksamheten och öka produktionen.

En annan ny utmaning är att nya aktörer har trätt in i den internationella utvecklingsfinansieringen, särskilt tillväxtekonomierna Kina, Brasilien och Saudiarabien, samt ett antal privata givare.[5] Man ser med oro på den policy som vissa av de nya givarna tillämpar i sitt samarbete.

Mobilisera privat utvecklingsfinansiering

De privata kapitalflödena till utvecklingsländerna ökar. Det privata kapitalflödet uppskattas vara cirka sex gånger högre än det totala rapporterade beloppet för offentligt utvecklingsbistånd (även utan korrigeringar för skuldlättnader), och uppgår till omkring 600 miljarder US‑dollar.

Privata flöden står för omkring 80 procent av det totala finansiella flödet till Afrika. Under 2007 ökade de utländska direktinvesteringarna i Afrika med cirka 200 procent jämfört med 2004.

Det skulle helt klart vara fördelaktigt att utnyttja en del av denna privata finansiering för att nå utvecklingsmålen och föredraganden föreslår att detta kan åstadkommas genom innovativa offentlig‑privata partnerskap. EU måste aktivt främja ekvatorprinciperna om respekt för hållbarhetsprincipen i investeringar, som ett stort antal banker i världen har åtagit sig att följa.

Biståndseffektivitet

Frikoppling av stöd, sänkta transaktionskostnader och mer flexibla och snabbare byråkratiska förfaranden förblir de viktigaste frågorna när det gäller biståndseffektivitet. Föredraganden vill emellertid inte beröra dessa frågor mer än nödvändigt i detta betänkande för att undvika överlappning med betänkandet om biståndseffektivitet av Johan Van Hecke.

Systemfrågor

Utvecklingsländerna måste få ökat inflytande i de internationella finansiella och ekonomiska institutionernas beslutsprocesser.

Tjänsterna som chef för Världsbanken och direktör för Internationella valutafonden är inte öppna för alla länder ännu. Ett stort antal EU‑medlemsstater (14) har förklarat att de stöder reformer för att göra dessa tjänster tillgängliga för sökande från alla länder.

Ett särskilt problem i Världsbankens styrelse är att de 46 länderna i Afrika söder om Sahara är mycket dåligt företrädda. Medan andra regioner med färre länder har minst tre platser, har utvecklingsländerna i Afrika söder om Sahara endast två platser. Föredraganden anser att denna situation är oacceptabel och att den måste rättas till.

• [1]  Meddelandet ”EU: global partner för utveckling – Påskynda arbetet med att uppnå millennieutvecklingsmålen” (KOM(2008)0177, s. 3) och kommissionens arbetsdokument ”The Monterrey process on Financing for Development – the European Union’s contribution to Doha and beyond – Annual progress report 2008” (SEK(2008)0432/2).
• [2]  Målet för EU‑15 för 2010: 0,51 procent ODA/BNI (0,7 procent för 2015), målet för EU‑12+ för 2010: 0,17 procent ODA/BNI (0,33 procent för 2015).
• [3]  Det finns en tendens att övergå från att se samarbete som enbart solidariskt till att betrakta det som det billigaste sättet att hantera globala utmaningar som pandemier (t.ex. sars), migration och säkerhetsproblem.
• [4]  Diskussionerna handlar bland annat om ett förslag om att de industrialiserade länderna ska låna pengar på de internationella kapitalmarknaderna och förskottera dessa medel till utvecklingsländerna för att stödja insatser för att minska utsläppen av växthusgaser i utvecklingsländerna och skydda dem från miljöskador.
• [5]  ”Kinas stöd till infrastruktur i Afrika är nu större än Världsbankens, Afrikanska utvecklingsbankens och alla bilaterala organ i västvärlden tillsammans” – samma tendens ”finns i Latinamerika, där den brasilianska utvecklingsbanken (BNDES) har ett låneåtagande som är större än Världsbankens och Interamerikanska utvecklingsbankens sammanlagda låneåtagande”. OECD:s rundabordssamtal om rapporten ”Banking on development”, februari 2008.

YTTRANDE från budgetutskottet (18.6.2008)

till utvecklingsutskottet

över uppföljningen av Monterreykonferensen 2002 om utvecklingsfinansiering
(2008/2050(INI))

Föredragande: Anne E. Jensen

FÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utvecklingsutskottet att som ansvarigt utskott ta med följande förslag i sitt resolutionsförslag:

–   med beaktande av Monterreysamförståndet som antogs på den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i mars 2002,

–   med beaktande av det europeiska samförståndet som antogs av rådet samt av representanter för medlemsstaterna i rådet, Europaparlamentet och kommissionen i december 2005,

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”EU: global partner för utveckling – Påskynda arbetet med att uppnå millennieutvecklingsmålen” (KOM(2008)0177 av den 9 april 2008),

1.  Europaparlamentet påpekar att EU är världens främsta givare av utvecklingsbistånd med omkring 60 procent av världens offentliga bistånd, och välkomnar att gemenskapens andel ökar med åren. Trots detta uppmanar parlamentet kommissionen att ta fram klara och tydliga uppgifter om utvecklingsbiståndets andel av gemenskapsbudgeten för att kunna analysera uppföljningen av Monterreysamförståndet för alla europeiska givare. Parlamentet beklagar även den bristande insynen när det gäller nivån på EU:s finansiella bidrag till utvecklingsländerna, och uppmanar kommissionen att utveckla lämpliga och målinriktade kommunikations‑ och informationsinstrument för att öka synligheten för EU:s utvecklingsbistånd.

2.  Europaparlamentet är djupt oroat över den negativa trenden i såväl absoluta termer som proportionellt i förhållande till BNI (en minskning på 1 589 miljoner euro, vilket motsvarar en nedgång på 3,33 procent, totalt 0,38 procent av EU:s BNI år 2007 jämfört med 0,41 procent år 2006) under det första året av EU:s utvecklingsbistånd. Parlamentet påminner om att det europeiska samförståndet 2005 som undertecknades av samtliga medlemsstater och EU‑institutioner innehöll ett mål för EU:s utvecklingsbistånd på 0,56 procent av BNI år 2010 och 0,70 procent år 2015.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens orubbliga politik om att insatserna ska koncentreras på både kvantiteten och kvaliteten av medlemsstaternas utvecklingsbistånd, och stöder på den bestämdaste kommissionens varning om eventuella mycket negativa konsekvenser för medlemsstater som inte uppfyller sina ekonomiska åtaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja sin expertis och auktoritet för att övertyga andra offentliga och privata givare om att infria sina ekonomiska löften.

4.  Europaparlamentet understryker att det är mycket viktigt att EU strävar efter största möjliga samordning för att uppnå överensstämmelse med övrig gemenskapspolitik (miljö, migration, mänskliga rättigheter, jordbruk etc.) och för att undvika dubbelarbete och inkonsekventa verksamheter.

5.  Europaparlamentet påminner om att de omedelbara och nödvändiga åtgärder som EU måste vidta för att hantera de dramatiska konsekvenserna av de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna inte får tolkas eller genomföras som en del av de finansiella insatserna i Monterreysamförståndet. Parlamentet ser därför fram emot ett konkret förslag från kommissionen om användningen av krisfonderna.

6.  Europaparlamentet betonar att den orimliga och oproportionerliga administrativa bördan i vissa partnerländer försämrar effektiviteten i utvecklingsbiståndet. Parlamentet befarar att uppnåendet av millennieutvecklingsmålen sätts på spel.

7.  Europaparlamentet konstaterar att EU ännu inte har funnit rätt balans mellan de två motstridiga synsätten kring utvecklingsbiståndet: å ena sidan att överlämna åt partnerländerna att fördela fonderna på lämpligt sätt och hjälpa deras förvaltningar att utveckla rätt instrument för användningen av fonderna, och å andra sidan att öronmärka det ekonomiska stödet för att undvika missbruk eller ineffektiv fördelning av biståndet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	16.6.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	15 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Reimer Böge, Salvador Garriga Polledo, Ingeborg Gräßle, László Surján, Herbert Bösch, Costas Botopoulos, Brigitte Douay, Vicente Miguel Garcés Ramón, Louis Grech, Catherine Guy-Quint, Jutta Haug, Cătălin-Ioan Nechifor, Kyösti Virrankoski
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)	Thijs Berman, Bárbara Dührkop Dührkop
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	25.6.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	28 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Thijs Berman, Danutė Budreikaitė, Marie-Arlette Carlotti, Thierry Cornillet, Corina Creţu, Nirj Deva, Beniamino Donnici, Fernando Fernández Martín, Juan Fraile Cantón, Alain Hutchinson, Romana Jordan Cizelj, Filip Kaczmarek, Glenys Kinnock, Maria Martens, Gay Mitchell, Luisa Morgantini, Horst Posdorf, José Ribeiro e Castro, Pierre Schapira, Frithjof Schmidt, Jürgen Schröder, Feleknas Uca, Johan Van Hecke, Jan Zahradil
Slutomröstning: närvarande suppleanter	John Bowis, Françoise Castex, Ana Maria Gomes, Miguel Angel Martínez Martínez, Mihaela Popa