BETÄNKANDE om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer

17.7.2008 - (11964/2007 – C6‑0326/2007 – 2006/0263(CNS)) - *

Utskottet för internationell handel
Föredragande: Caroline Lucas

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer

(11964/2007 – C6‑0326/2007 – 2006/0263(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (11964/2007),

–   med beaktande av förslaget till det internationella avtalet om tropiskt timmer 2006 (11964/2007),

–   med beaktande av artiklarna 133, 175 och artikel 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6‑0326/2007),

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–   med beaktande av artiklarna 51, 83.7 och 35 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A6‑0313/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner förslaget till rådets beslut med de ändringar som gjorts och godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet förbehåller sig rätten att försvara sina fördragsenliga befogenheter.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och internationella organisationen för tropiskt timmer (ITTO) parlamentets ståndpunkt.

Rådets förslag	Parlamentets ändringar
Ändringsförslag 1 Inledningen
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133 och artikel 175, jämförda med artikel 300.2 första stycket första meningen och artikel 300.3 första stycket,	med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133 och artikel 175, jämförda med artikel 300.2 andra stycket första meningen och artikel 300.3 första stycket,
Motivering
Detta ändringsförslag återspeglar rättstjänstens och utskottet för rättsliga frågors åsikt (skrivelse från Gargani av den 20 december 2007) om att det i avtalet bör fastställas en särskild institutionell ram genom att samarbetsförfaranden inrättas samt rådets misslyckande att ge en logisk grund för att det tillbakavisat den uppfattningen.
Ändringsförslag 2 Skäl 4
(4) De mål som eftersträvas i det nya avtalet överensstämmer med både den gemensamma handelspolitiken och miljöpolitiken.	(4) De mål som eftersträvas i det nya avtalet bör överensstämma med både den gemensamma handelspolitiken, miljöpolitiken och utvecklingspolitiken.
Motivering
I sin nuvarande form överensstämmer 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer inte med EU:s miljöpolitik och utvecklingspolitik. Avtalets primära mål är fortfarande ”att främja en utökning och diversifiering av den internationella handeln” och en hållbar användning är endast ett sekundärt mål. Att 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer överensstämmer med EU:s miljöpolitik och utvecklingspolitik är därför fortfarande ett behov som bör uppfyllas genom EU:s tillämpning av avtalen.
Ändringsförslag 3 Skäl 7a (nytt)
	(7a) Kommissionen bör lämna in en årsrapport till Europaparlamentet och rådet med en analys av genomförandet av 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer och av åtgärder för att minimera den negativa effekten av handel med tropiska skogar, inklusive bilaterala avtal som slutits till följd av Flegt‑programmet (skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog). Enligt artikel 33 i 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer ska en utvärdering göras av genomförandet av avtalet fem år efter det att avtalet har trätt i kraft. Mot bakgrund av denna bestämmelse bör kommissionen tillhandahålla parlamentet och rådet en granskning av hur 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer fungerar i slutet av 2010.
Motivering
Europeiska kommissionen bör regelbundet informera Europaparlamentet om genomförandet av 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer. Den bör därvid kontrollera genomförandet av det internationella avtalet om tropiskt timmer i förhållande till Europeiska gemenskapens egen efterlevnad av skogslagstiftningen, skogsförvaltning och handelspolitik. Då kommissionen ursprungligen inte avsåg att höra Europaparlamentet om 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer är det viktigt att påminna kommissionen om dess skyldighet att informera Europaparlamentet om tillämpningen av Europeiska gemenskapens politik inom handel, miljö och utveckling.
Ändringsförslag 4 Skäl 7b (nytt)
	(7b) Kommissionen bör vid upprättandet av utkastet till förhandlingsmandat för översyn av 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer föreslå att den nuvarande texten omarbetas så att skyddet och en hållbar förvaltning av tropiska skogar och återställande av utarmad skogsmark får en central ställning i avtalet och så att vikten av en strategi för utbildning och information i de länder som har avverkningsproblem betonas för att allmänheten i sin tur ska bli medveten om de negativa följder som oriktigt utnyttjande av timmerresurser medför. Handel med tropiskt timmer bör främjas endast i en utsträckning som är förenlig med dessa primära mål.
Motivering
Överföringen av kunskap samt utbytet av erfarenheter och god praxis inom området skogsförvaltning kommer att främja en hållbar användning av timmerresurser. Dessa faktorer kommer även att bidra till att den illegala handeln med timmer utrotas.
Ändringsförslag 5 Skäl 7c (nytt)
	(7c) I synnerhet bör det i mandatet för en översyn av 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer föreslås ett röstsystem för det Internationella rådet för tropiskt timmer som klart belönar återställande och en hållbar användning av tropiska skogar.
Motivering
Den nuvarande dominansen av handel framför återställande och en hållbar användning speglas i ITTO:s röststruktur där länder som exporterar mer timmer ges fler röster. Alltså ger ITTO:s interinstitutionella system störst inflytande åt dem som bedriver mest handel, medan det finns få belöningar för återställande och en hållbar användning. För att vara förenligt med gemenskapens miljö- och utvecklingspolitiska mål bör ITTO:s röstsystem belöna länder som prioriterar återställande och en hållbar användning av skogsresurser.
Ändringsförslag 6 Skäl 7d (nytt)
	(7d) Kommissionen bör senast i mitten av 2008 göra följande:
	(a) Lägga fram ett omfattande lagförslag som förhindrar att timmer och timmerprodukter från olagliga och destruktiva källor släpps ut på marknaden.
	(b) Lägga fram ett meddelande som fastställer EU:s engagemang och stöd för nuvarande och framtida globala finansieringssystem för att främja skogsskydd och minska utsläppen till följd av skogsavverkning inom ramen för UNFCCC (Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar)/Kyotoprotokollet. Meddelandet bör innehålla EU:s engagemang för att tillhandahålla kapital för att hjälpa utvecklingsländerna att skydda sina skogar, finansiera ett nätverk mellan skyddade områden och främja ekonomiska alternativ till skogsförstöring. I synnerhet bör det innehålla minimiprinciperna och minimikriterierna för dessa instrument, så att ett verkligt mervärde för klimatet, den biologiska mångfalden och människorna säkerställs. I meddelandet bör det även fastställas vilka prioriterade åtgärder och prioriterade områden som bör finansieras omedelbart inom ramen för dessa stimulansmekanismer.
Motivering
Europeiska kommissionens offentliga samråd om ytterligare alternativ för att bekämpa olaglig skogsavverkning[1] visade att den stora majoriteten av de svarande föredrar bindande lagstiftning om att endast lagligt avverkat timmer och timmerprodukter får släppas ut på EU‑marknaden.

• [1]  (http://ec.europa.eu/environment/forests/pdf/addloptionssynthfinal.pdf)

MOTIVERING

Inledning

Världens urskogar innehåller två tredjedelar av den landbaserade biologiska mångfalden, trots att 80 procent av dessa skogar redan har förstörts eller utarmats och de som finns kvar är hotade. Man har beräknat att skogsskövlingen står för omkring 20 procent av koldioxidutsläppen i världen.

2006 års internationella avtal om tropiskt timmer kan i bästa fall bidra till det bredare målet att säkra en hållbar förvaltning av världens skogar. Denna förvaltning har i sin tur en viktig roll att spela i kampen mot klimatförändringarna genom att bevara den biologiska mångfalden, upprätthålla urbefolkningens mänskliga rättigheter och bidra till en hållbar utveckling.

Ett avtal om tropiskt timmer kan emellertid bara tillhandahålla en del av en övergripande, effektiv politisk ram för världens skogar. Varje form av avtal skulle behöva utgöra en del av ett mer allmänt förhållningssätt som också omfattar tempererade skogar, efterfrågan på timmerprodukter och spårbarhet längs hela utbudskedjan.

Effekter av tidigare avtal

Den globala skogsskövlingen fortsätter. Enligt OECD:s beräkningar försvinner varje år ursprunglig skog av en omfattning som motsvarar Greklands yta, vilket hotar att utrota oersättlig biologisk mångfald och öka risken för global uppvärmning.

Trots att det är över 20 år sedan det första avtalet om tropiskt timmer ingicks är överutnyttjande och olaglig avverkning fortfarande allmänt spritt. Nästan hälften av all avverkningsverksamhet i regioner som t.ex. Amazonas, området kring Kongofloden, Sydostasien och Ryssland är olaglig. FAO uppskattar för närvarande att mindre än 7 procent av världens totala skogsareal är miljömärkt och att mindre än 5 procent av de tropiska skogarna förvaltas på ett hållbart sätt.

Detta har inte bara resulterat i en avsevärd pågående skogsskövling med allvarliga konsekvenser för den långsiktiga ekonomiska välfärden för dem som bor i dessa regioner och för välfungerande skogsekosystem, utan även i överträdelser av urbefolkningens rättigheter. Vinsterna från det olagliga utnyttjandet av skogarna har använts för att finansiera och förlänga konflikterna i en rad centralafrikanska länder.

Billig import av olagliga timmer‑ och skogsprodukter, tillsammans med en vägran att foga sig efter grundläggande sociala och ekologiska normer, destabiliserar de internationella marknaderna, begränsar producentländernas skatteintäkter och hotar högkvalitativa arbeten både i import‑ och exportländerna. Den undergräver också ställningen för de företag som uppför sig på ett ansvarsfullt sätt och som följer de befintliga normerna.

Med hänsyn till ITTO:s struktur är sådana problem långt ifrån överraskande. Artikeln i vilken man fastställer målen för tidigare avtal och avtalet från 2006 inleds med orden ”att främja en utökning och diversifiering av den internationella handeln …” innan man går vidare till att nämna hållbarhet. ITTO:s omröstningsstruktur ger dessutom extraröster till producentländer som exporterar mer timmer samtidigt som konsumentmedlemsstaternas röster främst bestäms av deras genomsnittliga nettoimport av tropiskt timmer. Trots all retorik om hållbarhet är systemet utformat så att det ger störst inflytande till dem som handlar mest. Det finns få belöningar för hållbar förvaltning eller långsiktigt tänkande.

Samtidigt är strukturen i 2006 års avtal mycket statlig. Den ger varken parlamentariker eller det civila samhället en möjlighet att delta i den strategiska utformningen. Samtidigt som det finns bestämmelser om översyner vartannat år nämns inte något om oberoende granskningar av hållbarheten hos medlemsstaternas skogsförvaltningspolitik eller dess påverkan på urbefolkningen.

Behov av mer samlade strategier

De tropiska skogarna är särskilt viktiga för att bekämpa klimatförändringarna eftersom de, i genomsnitt, lagrar omkring 50 procent mer kol per hektar än träd i tempererade områden. I Sternrapporten dras slutsatsen att ”… det finns omfattande belägg som tyder på att åtgärder för att förhindra ytterligare skogsskövling skulle vara förhållandevis billiga i jämförelse med andra typer av mildrande åtgärder om de rätta strategierna och institutionella strukturerna finns tillgängliga”.

Man säger ibland att EU:s import står för en förhållandevis liten del av den totala produktionen av tropiskt timmer. Man bortser emellertid då från den omfattning i vilken detta timmer bearbetas i tredjeländer innan det exporteras till Europa eller Förenta staterna som möbler.

EU har försökt att ta itu med farhågorna i samband med olaglig avverkning genom frivilliga partnerskapsavtal i enlighet med programmet för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt). Samtidigt som sådana bilaterala avtal utgör ett tillfälle för producentländerna att driva på förändringarna inom skogsnäringen för att stärka styrningen, förbättra och genomföra skogs‑ och miljölagstiftningen på ett bättre sätt och möjliggöra en dialog mellan staten och det civila samhället, är dessa avtal utan några andra åtgärder otillräckliga för att kontrollera försäljningen av olagligt timmer och timmerprodukter på EU‑marknaden. De frivilliga partnerskapsavtalen har brister (risk för kringgående, begränsad geografisk omfattning, risk för tvättning via tredjeländer etc.) som skulle kunna undergräva eller till och med stå i strid med målet att få ett slut på den olagliga importen av timmer. Deras verkställighet är dessutom fortfarande diskutabel.

De frivilliga partnerskapsavtalen kan spela en användbar roll under förutsättning att de stöds av rättsligt bindande minimistandarder för att se till att de som deltar i avtalen inte fruktar att bli utkonkurrerade av andra som inte måste följa sådana begränsningar. Även om det fortfarande är långt till ett världsomfattande, rättsligt bindande system, bör EU börja med att anta rättsligt bindande standarder internt såväl som instrument för att sanktionera icke‑efterlevnad.

I detta sammanhang är det en besvikelse att kommissionen ännu inte har föreslagit någon heltäckande lagstiftning för att se till att endast timmer och timmerprodukter som kommer från lagliga källor och välskötta skogar säljs på den europeiska marknaden. I avsaknad av sådan lagstiftning kommer producenter och handlare med gott anseende alltid att oroas över att deras ställning kan undergrävas av dem som bara är intresserade av att minimera de kortsiktiga kostnaderna.

Dessutom har offentlig upphandlingspolitik i vilken man kräver att timmer och timmerprodukter ska härröra från lagliga och hållbara källor en viktig roll att spela för att öka intresset för att producera certifierat timmer såväl som att visa de offentliga myndigheternas praktiska engagemang för detta mål.

På liknande sätt kan märkningsinitiativ som dem från Forest Stewardship Council, som gör att konsumenterna kan vara säkra på att det timmer de köper inte bara är lagligt utan även kommer från skogar som har förvaltats på ett hållbart sätt, vara ett användbart komplement till internationella avtal, under förutsättning att märkningen stöds genom oberoende verifikation. En sådan certifiering är också nödvändig i samband med import av agrobränslen om klimatvinsterna med att ersätta fossila bränslen inte ska uppvägas med stor marginal genom ökade koldioxidutsläpp som uppkommer genom skogsskövling.

EU bör se till att inget i dess bilaterala eller multilaterala handelsavtal begränsar genomförandet av en sådan politik. Detta är särskilt viktigt när det handlar om det föreslagna handelsavtalet med länderna i Sydostasien, där man i ett meningsfullt, hållbart utvecklingskapitel måste ta itu med frågorna om skogsvård och kampen mot olaglig avverkning.

Grunddrag i ett mer kraftfullt och effektivt avtal

Det är en besvikelse att 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer inte innebar en mer genomgripande förändring i jämförelse med 1994 års avtal med hänsyn till den begränsade genomslagskraft som detta avtal har haft. Om förhandlarna hade önskat att ta itu med kärnproblemet skulle de ha ändrat ITTO:s mål och startat från behovet att garantera skydd och hållbar förvaltning av tropiska skogar och återställandet av skogsområden som hade utarmats. Handel med tropiskt timmer skulle då endast uppmuntras om den var förenlig med dessa tidigare mål.

En sådan förändring skulle uppenbarligen få konsekvenser för producentländernas intäkter och för deras invånare som inte ska förväntas att bära kostnaderna för att bevara det som är en global tillgång. Som uppmärksammats ovan är de tropiska skogarna viktiga för att bekämpa klimatförändringarna. Världssamfundet bör därför vara berett att diskutera lämpliga kompensationsprogram för de länder som beslutar sig för att prioritera det långsiktiga målet att främja hållbara skogar i stället för att maximera den kortsiktiga vinsten.

Detta får i sin tur konsekvenser för utvecklingsbiståndet och utlåningen från internationella finansinstitut. Båda bör försöka att se till att lokala samhällen har alternativ till avverkning där denna inte är hållbar och att kostnaderna för att bevara ”våra gemensamma tillgångar”, som de tropiska skogarna är en del av, delas på ett rättvist sätt mellan länderna.

Slutsatser

Parlamentets godkännande av 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer bör ses som ett motvilligt stöd till ett otillfredsställande avtal. Man bör uppmärksamma att avtalet verkligen inte räcker till för att ta itu med de problem det innebär att förlora tropiska skogar. Kommissionen måste börja förbereda sig för nästa förhandlingsrunda med målet att säkra ett starkt förbättrat efterföljande avtal.

Ordningen i samband med 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer måste ses över fullständigt och parlamentets samtycke till ett framtida avtal kommer att vara beroende av genomgripande förändringar av avtalets underliggande mål. Det främsta målet för en översyn av 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer bör vara skyddet av och hållbar förvaltning av tropiska skogar. Handel med tropiskt timmer bör endast ske om den är förenlig med detta mål. Som ett resultat av detta bör kommissionen föreslå lämpliga finansieringsmekanismer för länder som är beredda att begränsa sin timmerexport och en omorganisation av ITTO:s omröstningssystem för att belöna timmerproducerande länder som prioriterar skydd och hållbar användning av skogstillgångar.

Under tiden bör kommissionen och medlemsstaterna i betydlig grad öka de ekonomiska medlen för hjälp till att förbättra skyddet och en ekologiskt ansvarsfull användning av tropiska skogar, till att stödja åtgärder som syftar till att stärka miljöförvaltningen och kapacitetsskapande åtgärder, till att främja ekonomiskt livskraftiga alternativ till destruktiv avverkning, gruvdrift och jordbruksverksamhet samt till att öka de nationella parlamentens och det civila samhällets förmåga, däribland lokala samhällen och urbefolkningar, att delta i beslutsfattande avseende skyddet, användningen och förvaltningen av naturtillgångar och till att avgränsa och försvara deras markrätter.

Kommissionen och medlemsstaterna bör dessutom arbeta på den globala arenan för att utveckla diskussionerna om klimatförändringar och skogsskövling för att därigenom nå överenskommelser inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar för en internationell finansieringsmekanism med målet att minska koldioxidutsläppen från skogsskövling och skogsutarmning och för en maximering av sidovinsterna när det gäller skydd av biologisk mångfald och hållbar utveckling.

Kommissionen och medlemsstaterna bör också arbeta för att se till att exportkreditmyndigheter, Cotonous investeringsfacilitet och andra internationella kreditinstitut som finansierar projekt med offentliga EU‑medel, använder den antagna principen för ett fritt, förtida och initierat samtycke (free, prior and informed consent) innan de ger något ekonomiskt stöd till projekt i skogsområden. Man bör också genomföra miljökonsekvensbedömningar och kontrollförfaranden för dessa projekt för att se till att de inte ökar skogsskövlingen, skogsutarmningen eller den olagliga avverkningen.

Slutligen bör man göra kraftfulla och snabba framsteg i samband med genomförandet av Flegt‑åtgärdsplanen, inbegripet ett snabbt framläggande av kommissionen av ett övergripande lagstiftningsförslag som syftar till att garantera att endast lagligt avverkat timmer och lagliga timmerprodukter säljs på EU‑marknaden.

Parlamentet, såväl som andra interregionala församlingar och nationella parlament inom ITTO bör delta fullt ut i genomförandet av 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer. För att nå detta mål uppmanar vi till

· att parlamentet rådfrågas så snart som möjligt när gemenskapen avser att ge frivilliga ekonomiska bidrag till planerade åtgärder inom ramen för 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer genom organisationens frivilliga konton,

· att kommissionen lägger fram en årlig rapport om genomförandet av 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer och om åtgärder för att minimera de negativa effekterna av handeln med tropiskt timmer, inbegripet bilaterala avtal enligt Flegtprogrammet; parlamentet bör delta fullt ut och vara informerat om den utveckling som sker vid alla förhandlingsstadier i samband med partnerskapsavtalen inom ramen för Flegt.

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN

Helmuth Markov

Ordförande

Utskottet för internationell handel

BRYSSEL

Ärende:           Yttrande över den rättsliga grunden för förslag till rådets beslut om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer (11964/2007 – C6‑0326/2007 – 2006/0263(CNS))

Vid utskottssammanträdet den 19 december 2007 beslutade utskottet för rättsliga frågor i enlighet med artikel 35.3 i arbetsordningen att på eget initiativ kontrollera giltigheten hos den rättsliga grunden för rådets ovan nämnda förslag.

Vid utskottssammanträdet den 19 december 2007 behandlade utskottet detta ärende.

Eftersom utskottet för internationell handel har planerat att rösta om sitt betänkande i december i år bör man för att undvika problem med omröstningen i plenum, i händelse av att en av ledamöterna skulle bestämma sig för att ta upp frågan med den rättsliga grunden, rekommendera utskottet för rättsliga frågor att på eget initiativ ta upp frågan om den rättsliga grunden för förslaget till rådets beslut i enlighet med artikel 35.3 i arbetsordningen.

Den rättsliga grunden som föreslås är artiklarna 133 och 175, jämförda med den första meningen i första stycket i artikel 300.2 och första stycket i artikel 300.3 i EG‑fördraget.

Man har föreslagit att den rättsliga grunden bör ändras så att hänvisning görs till andra stycket i artikel 300.3 snarare än till artikelns första stycke. En sådan ändring av den rättsliga grunden skulle innebära samtyckesförfarande för parlamentets del, inte bara rådgivning.

Det ansvariga utskottet har bett den rättsliga tjänsten om ett yttrande som stöder en sådan ändring av den rättsliga grunden.

Relevanta bestämmelser i EG-fördraget

Artikel 300.3

3. Med undantag för sådana avtal som avses i artikel 133.3 skall rådet ingå avtal efter att ha hört Europaparlamentet och detta även om avtalet omfattar ett område där interna regler skall antas enligt förfarandet i artikel 251 eller 252. Europaparlamentet skall avge sitt yttrande inom den tid som rådet får bestämma med hänsyn till hur brådskande ärendet är. Om ett yttrande inte har avgetts inom denna tid, får rådet fatta beslut.

Med avvikelse från föregående stycke krävs Europaparlamentets samtycke för ingåendet av sådana avtal som avses i artikel 310, andra avtal som skapar en särskild institutionell ram genom att samarbetsförfaranden inrättas, sådana avtal som har betydande budgetmässiga följder för gemenskapen samt sådana avtal som medför ändring av en rättsakt som har antagits enligt förfarandet i artikel 251.

Bedömning

Frågan är huruvida avtalet i fråga skapar en särskild institutionell ram genom att samarbetsförfaranden inrättas.

Det påpekas inledningsvis att valet av rättslig grund för gemenskapsakter enligt EG‑domstolens rättspraxis[1] endast ska ske utifrån objektiva kriterier som kan bli föremål för rättslig prövning, och särskilt den föreslagna aktens syfte och innehåll.

Innehållet i det aktuella förslaget består av sju skäl och två artiklar där man godkänner ingåendet av 2006 års internationella avtal om tropiskt timmer.

Enligt skäl 4 överensstämmer målen i avtalet med både den gemensamma handelspolitiken och miljöpolitiken.

Avtalets viktigaste mål återfinns i artikel 1 i avtalet och lyder: ”att främja en utökning och diversifiering av den internationella handeln med tropiskt timmer från hållbart förvaltade och lagligen avverkade skogar och att främja en hållbar förvaltning av timmerproducerande tropiska skogar”. Avtalet är uppdelat på följande kapitel: målsättning, definitioner, organisation och förvaltning, internationella rådet för tropiskt timmer, privilegier och immuniteter, finansiering, operationell verksamhet, statistik, studier och information, övriga frågor och avslutande bestämmelser.

Det påpekas i det ansvariga utskottets förslag till betänkande av den 7 november 2007 att dess godkännande av det internationella handelsavtalet om timmer ska ses som ett motvilligt ja till ett bristfälligt avtal. Föredraganden beklagar att resultatet av avtalet inte är tillräckligt för att man ska kunna komma till rätta med problemet med förlusten av tropiska skogar.

Vad gäller begreppet ”en särskild institutionell ram” i enlighet med artikel 300.3 andra stycket, konstateras det att domstolen ännu inte har förklarat hur detta begrepp ska tolkas.

Mot bakgrund av detta är det lämpligt att formulera några allmänna överväganden om den logiska grund som säger att samtyckesförfarande enligt andra stycket i artikel 300.3 ska tillämpas, snarare än samrådsförfarande, som fastställs i denna artikels första stycke.

Bestämmelsen om samtycke ska tillämpas för följande fyra typer av rättsakter:

–         Avtal som har betydande budgetkonsekvenser för gemenskapen.

–         Avtal som innebär ändringar av en rättsakt som har antagits genom medbeslutandeförfarande.

–         Avtal som innebär en associering med ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, gemensamma åtgärder och särskilda förfaranden.

–         Avtal som skapar en särskild institutionell ram genom att samarbetsförfaranden inrättas.

Man kan hävda att samtyckesförfarande ska tillämpas utifrån dessa skäl.

I de första två fallen återspeglas parlamentets roll i budgetförfarandet, respektive medbeslutandeförfarandet.

De avtal som avses i tredje och fjärde strecksatsen ovan har en gemensam faktor, nämligen avsikten att inrätta en avancerad permanent struktur som delvis är oberoende av parterna, eftersom man genom denna kan anta andra bindande bestämmelser för parterna än de som fastställs i avtalet. När en associering skapas är strukturen antagligen mer invecklad än när en särskild institutionell ram skapas genom att samarbetsförfaranden inrättas. Man kan hävda att parlamentets samtycke krävs eftersom avtalet i fråga är ”ofullständigt” såtillvida att målen kan uppnås på annat sätt än genom de bestämmelser som anges i avtalstexten. Parterna kommer inte endast att vara bundna av bestämmelserna i avtalet, utan också av de bestämmelser som antas genom de förfaranden som fastställs i avtalet. Det är graden av osäkerhet när det gäller vilka reella skyldigheter avtalet kommer att innebära som kräver parlamentets samtycke.

Frågan är därför huruvida det avtal som behandlas faller under den kategori avtal som ”skapar en särskild institutionell ram genom att samarbetsförfaranden inrättas”.

Det finns ett rent funktionellt samband mellan de grundläggande delar som är nödvändiga för att andra stycket i artikel 300.3 ska kunna tillämpas, dvs. ”samarbetsförfaranden” måste inrättas och ”en särskild institutionell ram” måste finnas.

Avtalets huvudsakliga mål är ”att främja en utökning och diversifiering av den internationella handeln med tropiskt timmer från hållbart förvaltade och lagligen avverkade skogar och att främja en hållbar förvaltning av timmerproducerande tropiska skogar”(artikel 1). För att åstadkomma detta erbjuder avtalet ett antal genomtänkta verktyg.

Först och främst ska den Internationella organisationen för tropiskt timmer enligt artikel 3 ”finnas kvar i syfte att övervaka detta avtals tillämpning samt verksamheten inom dess ram”.

Organisationens fungerande ska garanteras av rådet (artikel 6), kommittéerna och andra underorgan (artikel 26), den verkställande direktören och personalen (artikel 14).

Rådet ska vara organisationens högsta myndighet och bestå av representanter från varje medlem.

En av rådets viktigaste befogenheter är att ”fatta de beslut som är nödvändiga för att säkerställa att organisationens verksamhet och drift sker på ett effektivt och ändamålsenligt sätt” (artikel 7b). I detta syfte fastställs i artiklarna 10, 11 och 12 bestämmelser om beslutsfattande och omröstningsförfarande. Röstfördelningen beror på om medlemmen är producent eller konsument. När det gäller producenter tas hänsyn till deras ”respektive andelar av de totala tropiska skogstillgångarna” och ”respektive nettoexport av tropiskt timmer” (artikel 10.2). Konsumenternas röster fördelas i förhållande till ”genomsnittsvolymen av vars och ens nettoimport av tropiskt timmer” (artikel 10.4).

Det är viktigt att påpeka att beslut inte endast antas enhälligt. Även om det sägs att ”rådet ska eftersträva att fatta alla beslut och avge alla rekommendationer enhälligt”, ska rådet ”om enhällighet inte kan nås” enligt artikel 12.2 ”fatta alla beslut och avge alla rekommendationer med fördelad enkel majoritet, såvida inte detta avtal stadgar om kvalificerad majoritet”. En annan relevant bestämmelse fastställs i artikel 13 om beslutsmässighet vid rådets sammanträden, eftersom det inte verkar vara nödvändigt att alla representanter är närvarande för att beslut ska fattas.

Dessa bestämmelsers betydelse blir uppenbar när de jämförs med artikel 29.2 som säger att ”medlemmarna skall godkänna och genomföra rådets beslut enligt bestämmelserna i detta avtal och avstå från att vidta åtgärder som kan begränsa eller motverka dessa beslut”. Rådets beslut ska med andra ord vara bindande även för de parter vars representanter inte samtyckte till rättsaktens godkännande eller som inte var närvarande vid sammanträdet.

Dessutom ska organisationen enligt artikel 17 vara en juridisk person och ”ha behörighet att sluta avtal om, förvärva och förfoga över lös och fast egendom och att föra talan vid domstolar och andra myndigheter”.

Slutligen måste hänsyn tas till upprättandet av ”förvaltningskontot som är ett konto för fastställda bidrag”, ”det särskilda kontot och Bali-partnerskapsfonden som är frivilliga bidrag”, och ”andra konton som rådet kan komma att anse lämpliga och nödvändiga” (artikel 18) och till rådets främsta uppgifter avseende medlemskapet i organisationen och avtalets existens (artiklarna 30, 31, 32, 37, 40, 42, 44 och 47).

Slutsats

Mot bakgrund av ovanstående analys kan man konstatera att avtalet skapar ”en särskild institutionell ram”.

Vid utskottssammanträdet den 19 december 2007 antog utskottet för rättsliga frågor enhälligt[2] följande rekommendation: den rättsliga grunden ska ändras till artikel 300.3 andra stycket i EG‑fördraget, vilket kräver parlamentets samtycke och inte endast samråd.

Med vänlig hälsning

Giuseppe Gargani

• [1]  Se mål C-338/01, kommissionen mot rådet 2004 REG I-7829, punkt 54; mål C-211/01, kommissionen mot rådet 2003 REG I-8913, punkt 38; mål 62/88, Grekland mot rådet 1990 REG I-01527, punkt 62.
• [2]  Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen: Giuseppe Gargani (ordförande), Titus Corlăţean, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg och Francesco Enrico Speroni (vice ordförande), Marie Panayotopoulos‑Cassiotou (föredragande), Carlo Casini, Vicente Miguel Garcés Ramón, Klaus‑Heiner Lehne, Katalin Lévai, Eva Lichtenberger, Antonio Masip Hidalgo, Manuel Medina Ortega, Michel Rocard, Aloyzas Sakalas, Diana Wallis och Tadeusz Zwiefka.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	2006 års internationella avtal om tropiskt timmer
Referensnummer	11964/2007 – C6-0326/2007 – 2006/0263(CNS)
Begäran om samråd med parlamentet	27.9.2007
Ansvarigt utskott  Tillkännagivande i kammaren	INTA 11.10.2007
Rådgivande utskott  Tillkännagivande i kammaren	DEVE 11.10.2007
Inget yttrande avges  Beslut	DEVE 5.11.2007
Föredragande  Utnämning	Caroline Lucas 9.10.2007
Bestridande av den rättsliga grunden  JURI:s yttrande	JURI 19.12.2007
Behandling i utskott	21.11.2007
Antagande	15.7.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	25 1 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Graham Booth, Daniel Caspary, Françoise Castex, Christofer Fjellner, Béla Glattfelder, Ignasi Guardans Cambó, Jacky Hénin, Syed Kamall, Caroline Lucas, Marusya Ivanova Lyubcheva, Erika Mann, Helmuth Markov, Georgios Papastamkos, Tokia Saïfi, Peter Šťastný, Robert Sturdy, Daniel Varela Suanzes-Carpegna, Iuliu Winkler, Corien Wortmann-Kool
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Jean-Pierre Audy, Eugenijus Maldeikis, Rovana Plumb, Salvador Domingo Sanz Palacio, Zbigniew Zaleski
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Emanuel Jardim Fernandes, Francesco Ferrari
Ingivande	17.7.2008