BETÄNKANDE med rekommendationer till kommissionen om anpassning av rättsakter till det nya kommittébeslutet

15.9.2008 - (2008/2096(INI))

Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: József Szájer
(Initiativ – artikel 39 i arbetsordningen)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

med rekommendationer till kommissionen om anpassning av rättsakter till det nya kommittébeslutet

(2008/2096(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[1], ändrat genom rådets beslut 2006/512/EG[2] (nedan kallat kommittébeslutet),

–   med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens uttalande om rådets beslut av den 17 juli 2006 om ändring av beslut 1999/468/EG om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (2006/512/EG)[3],

–   med beaktande av överenskommelsen mellan Europaparlamentet och kommissionen om tillämpningsföreskrifter till rådets beslut 1999/468/EG om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, ändrat genom beslut 2006/512/EG[4],

–   med beaktande av artikel 192 andra stycket och artikel 202 i EG‑fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av sitt beslut av den 8 maj 2008 om ingående av en interinstitutionell överenskommelse mellan Europaparlamentet och kommissionen om tillämpningsföreskrifter till rådets beslut 1999/468/EG om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, ändrat genom beslut 2006/512/EG[5],

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6‑0345/2008), och av följande skäl:

A.  För att förbättra lagstiftningens kvalitet blir det i allt högre grad nödvändigt att till kommissionen delegera utvecklingen av lagstiftningens icke väsentliga och mer tekniska aspekter, liksom den snabba anpassningen av densamma för att ta hänsyn till tekniskt framåtskridande och ekonomiska förändringar. Delegeringen av befogenheter måste underlättas genom att lagstiftaren ges de institutionella medlen att kontrollera hur dessa befogenheter utövas.

B.  Hittills har unionens lagstiftare inte haft någon annan möjlighet än att tillämpa artikel 202 i EG‑fördraget för att utföra sådan delegering. Tillämpningen av bestämmelsen har emellertid inte varit tillfredsställande eftersom den avser kommissionens genomförandebefogenheter och de kontrollförfaranden som sådana befogenheter är föremål för och som rådet fastställer genom enhälligt beslut efter att endast ha hört parlamentet. Dessa kontrollförfaranden bygger i allt väsentligt på verksamheten i kommittéer som består av statstjänstemän från medlemsstaterna, och parlamentet var utestängt från alla sådana förfaranden fram till antagandet av rådets beslut av den 28 juni 1999, ändrat genom beslut 2006/512/EG.

C.  I och med artikel 2.2 i kommittébeslutet införs åtgärder om det i en grundläggande rättsakt som har antagits genom medbeslutande föreskrivs åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke väsentliga delar av den rättsakten, inbegripet genom strykning av vissa av dessa delar eller komplettering genom tillägg av nya icke väsentliga delar. Det är upp till unionens lagstiftare att i varje enskilt fall fastställa de väsentliga delarna av respektive lagstiftningsakt, som kan ändras endast genom ett lagstiftningsförfarande.

D.  Genom kommittébeslutet omfattas vad som benämns ”lagstiftningsliknande” åtgärder av ett föreskrivande förfarande med kontroll enligt vilket parlamentet medverkar fullt ut i kontrollen av sådana åtgärder och kan motsätta sig utkast till åtgärder från kommissionen vilka överskrider de genomförandebefogenheter som anges i den grundläggande rättsakten eller ett utkast som inte är förenligt med den grundläggande rättsaktens syfte eller innehåll eller som inte respekterar subsidiaritets- eller proportionalitetsprincipen.

E.  Det nya förfarandet garanterar demokratisk kontroll av genomförandeåtgärder när de är lagstiftningsliknande till sin natur genom att jämställa de två medlagstiftarna – parlamentet och rådet och därigenom undanröjs en av de allvarligaste aspekterna av det demokratiska underskottet i unionen. Kommittébeslutet kommer att göra det möjligt att delegera lagstiftningens mest tekniska aspekter och anpassningen av densamma till kommissionen för att därigenom se till att lagstiftaren koncentrerar sig på de väsentliga aspekterna och på att förbättra gemenskapsrättens kvalitet.

F.  Det nya föreskrivande förfarandet med kontroll är inte frivilligt utan obligatoriskt när genomförandeåtgärderna har de särdrag som anges i artikel 2.2 i kommittébeslutet.

G.  Den nuvarande anpassningen av regelverket till det nya kommittébeslutet är ännu inte fullbordad, eftersom det fortfarande finns rättsakter som föreskriver genomförandeåtgärder för vilka det nya föreskrivande förfarandet med kontroll bör tillämpas.

H.  Inte bara genomförandeåtgärder som hittills omfattats av det föreskrivande förfarandet, utan även vissa åtgärder som omfattas av förvaltnings‑ eller samrådsförfarandena kan omfattas av kraven i artikel 2.2 i kommittébeslutet.

I.  Med Lissabonfördraget införs en normhierarki och införs begreppet ”den delegerade akten”, då det ”genom en lagstiftningsakt ... till kommissionen delegeras befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten”. Genom Lissabonfördraget behandlas även genomförandeakter på ett nytt sätt och medbeslutande mellan parlamentet och rådet föreskrivs som förfarandet för att anta förordningen om medlemsstaternas kontroll över genomförandeakter.

J.  Genomförandet av de motsvarande bestämmelserna i Lissabonfördraget kommer att kräva en intensiv och komplex förhandlingsprocess mellan institutionerna. Den nuvarande anpassningsprocessen bör därför slutföras snarast möjligt och i alla händelser innan Lissabonfördraget träder i kraft.

K.  Om Lissabonfördraget träder i kraft blir det nödvändigt att genomföra en ny – mer komplex – anpassning av regelverket till bestämmelserna i artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om delegering av lagstiftning. Även om definitionen av en delegerad akt i Lissabonfördraget liknar begreppet ”lagstiftningsliknande” åtgärd, som ingår i kommittébeslutet, är de båda begreppen inte identiska och förfarandesystemen i de båda rättsakterna är helt olika. Det nuvarande anpassningsarbetet kan därför inte anses utgöra något exakt prejudikat för framtiden.

L.  Av samma skäl kan resultaten av den pågående anpassningen av de respektive enskilda rättsakterna inte betraktas som ett prejudikat för framtiden.

M. Det ter sig ändamålsenligt att institutionerna enas om en standardpassage för delegerade akter vilken kommissionen konsekvent skulle infoga i utkastet till lagstiftningsakt, även om det fortfarande skulle stå lagstiftaren fritt att ändra den. Det är nödvändigt att genom medbeslutande anta förordningen om medlemsstaternas kontroll av genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av lämpliga artiklar i EG‑fördraget för parlamentet lägga fram lagstiftningsförslag för att slutföra kommittéförfarandeanpassningen. Parlamentet begär att dessa förslag utarbetas mot bakgrund av institutionernas diskussioner och att i synnerhet förteckningen över lagstiftningsakter i bilagan tas upp.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram de motsvarande lagstiftningsförslagen så att de återstående rättsakterna anpassas till kommittébeslutet, särskilt de som förtecknas i bilagan till denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram, ifall de nuvarande anpassningsförfarandena inte avslutas innan Lissabonföredraget träder i kraft, de relevanta lagstiftningsförslag som behövs för att anpassa de rättsakter som då ännu inte har anpassats till det nya systemet enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i alla händelser, efter Lissabonfördragets ikraftträdande, lägga fram de relevanta lagstiftningsförslag som behövs för att anpassa gemenskapens hela regelverk till det nya systemet.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram utkastet till lagstiftningsförslag till förordning om i förväg fastställda allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter, i enlighet med artikel 291.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

6.  Europaparlamentet begär att parlamentet avsätter ytterligare resurser för alla kommittéförfaranden, inte bara under den pågående övergångsperioden, utan även som en förberedelse inför ett eventuellt ikraftträdande av Lissabonfördraget, i syfte att säkerställa att alla kommittéförfaranden mellan de tre institutionerna fungerar tillfredsställande.

7.  Europaparlamentet bekräftar att dessa uppmaningar innebär att subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter respekteras.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och den åtföljande förteckningen till kommissionen och rådet och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

• [1]  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
• [2]  EUT L 200, 22.7.2006, s. 11.
• [3]  EUT C 255/4, 21.10.2006, s. 1.
• [4]  EUT C 143, 10.6.2008, s. 1.
• [5]  Antagna texter, P6_TA(2008)0189.

BILAGA TILL RESOLUTIONSFÖRSLAGET

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram de motsvarande lagstiftningsförslagen för att anpassa de återstående rättsakterna till rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999, ändrat genom beslut 2006/512/EG, bland annat

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/15/EG av den 10 april 2000 om ändring av rådets direktiv 64/432/EEG om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen[1],

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/25/EG av den 22 maj 2000 om åtgärder mot utsläpp av gas‑ och partikelformiga föroreningar från motorer avsedda för jordbruks‑ eller skogsbrukstraktorer och om ändring av rådets direktiv 74/150/EEG[2],

–    Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97[3],

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/43/EG av den 27 juni 2001 om ändring av rådets direktiv 92/23/EEG om däck och däckmontering på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon[4],

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/46/EG av den 23 juli 2001 om ändring av rådets direktiv 95/53/EG om fastställande av principerna för organisationen av officiell kontroll på djurfoderområdet samt av rådets direktiv 70/524/EEG, 96/25/EG och 1999/29/EG om djurfoder[5],

– Europaparlamentets och rådets beslut nr 676/2002/EG av den 7 mars 2002 om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen (radiospektrumbeslut)[6],

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/33/EG av den 21 oktober 2002 om ändring av rådets direktiv 90/425/EEG och 92/118/EEG beträffande hälsokrav för animaliska biprodukter[7],

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/3/EG av den 11 februari 2004 om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG och 80/1268/EEG med avseende på mätning av koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning hos N1‑fordon[8],

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/41/EG av den 21 april 2004 om upphävande av vissa direktiv om livsmedelshygien och hygienkrav för tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel och om ändring av rådets direktiv 89/662/EEG och 92/118/EEG samt rådets beslut 95/408/EG[9],

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/33/EG av den 6 juli 2005 om ändring av direktiv 1999/32/EG vad gäller svavelhalten i marina bränslen[10],

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/64/EG av den 26 oktober 2005 om typgodkännande av motorfordon med avseende på återanvändning, materialåtervinning och återvinning samt om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG[11],

- Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG av den 17 maj 2006 om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG[12],

– Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999[13],

- Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 antagen av rådet den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete[14].

• [1]  EGT L 105, 3.5.2000, s. 34.
• [2]  EGT L 173, 12.7.2000, s. 1.
• [3]  EGT L 204, 11.8.2000, s. 1.
• [4]  EGT L 211, 4.8.2001, s. 25.
• [5]  EGT L 234, 1.9.2001, s. 55.
• [6]  EGT L 108, 24.4.2002, s. 1.
• [7]  EGT L 315, 19.11.2002, s. 14.
• [8]  EUT L 49, 19.2.2004, s. 36.
• [9]  EUT L 195, 2.6.2004, s. 12.
• [10]  EUT L 191, 22.7.2005, s. 59.
• [11]  EUT L 310, 25.11.2005, s. 10.
• [12]  EUT L 161, 14.6.2006, s. 12.
• [13]  EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.
• [14]  EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.

MOTIVERING

Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[1] ändrades genom rådets beslut 2006/512/EG av den 17 juli 2006[2]. Genom artikel 5a i det ändrade beslutet 1999/468/EG infördes det nya ”föreskrivande förfarandet med kontroll” som ska tillämpas vid antagande av åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke väsentliga delar av en grundläggande rättsakt som antagits i enlighet med medbeslutandeförfarandet, inbegripet genom strykning av vissa av dessa delar eller komplettering genom tillägg av nya icke väsentliga delar.

Efter att ha anpassat 26 prioriterade akter och gått igenom befintlig lagstiftning och pågående förfaranden[3] lade Europeiska kommissionen fram ett antal förslag, som omfattar sammanlagt 225 lagstiftningsakter som ska anpassas till det nya föreskrivande förfarandet med kontroll.

I sitt beslut av den 12 december 2007 utsåg talmanskonferensen i princip utskottet för rättsliga frågor till ansvarigt utskott, och fackutskotten till rådgivande utskott, när det gäller denna ”kommittéförfarandeanpassning” (med den omvända ordningen för akter som utgör den andra delen av förteckning 2 i kommissionens meddelande KOM(2007)0740). Utskottsordförandekonferensen enades den 15 januari 2008 om formerna för samarbetet mellan utskottet för rättsliga frågor och andra berörda utskott.

Föredraganden föreslog de andra utskotten att anpassningspaketen antas snarast möjligt, så att det föreskrivande förfarandet med kontroll kan börja tillämpas på det befintliga regelverket före Lissabonfördragets ikraftträdande (artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt omfattar viktiga bestämmelser om ”delegerade akter”, som kommer att ersätta det föreskrivande förfarandet med kontroll men som samtidigt kommer att vara tidskrävande när de antas genom medbeslutande). I fyra betänkanden om de ”samlade” förslagen, liksom i de betänkanden som behandlade omarbetade förslag, framfördes sedan ett begränsat antal ändringsförslag som föreslagits av andra utskott i deras yttranden, huvudsakligen mottagna i form av skrivelser. Ett antal tekniska ändringsförslag, som syftar till att klargöra vissa bestämmelser som identifierats av parlamentet eller rådet, har lagts fram före den slutliga omröstningen i plenum. Föredraganden föreslog även att eventuella gällande rättsakter som inte ingår i kommissionens befintliga anpassningsförslag och som innehåller kommittébestämmelser som berörs av det föreskrivande förfarandet med kontroll blir föremål för ett initiativbetänkande enligt artikel 192 i EG‑fördraget som antas snarast möjligt. De akter som identifierats av olika parlamentsutskott återges i bilagan till detta betänkande.

Med tanke på de kompromisser som kan bli nödvändiga inom vart och ett av de ”samlade” förslagen, är det vidare inte bara nödvändigt att uppmana kommissionen att komplettera sina befintliga förslag med nya förslag, där de identifierade rättsakter som inte har behandlats hittills tas upp, utan även att tydligt förklara att den nuvarande anpassningen inte på något sätt utgör ett prejudikat för regelverkets framtida anpassning till de relevanta bestämmelserna i Lissabonfördraget. Ett exempel på en sådan situation är direktiv 2005/36 om erkännande av yrkeskvalifikationer[4] (en rättsakt som behandlas under punkt 7.1 i den första ”samlade” förordningen[5]), för vars artikel 61 parlamentet ansåg att det föreskrivande förfarandet med kontroll bör gälla, med hänsyn till att ett allmänt undantag för en medlemsstat kommer att utgöra en åtgärd med allmän räckvidd (på grund av dess verkningar på en berörd part från en annan medlemsstat).[6] Efter ytterligare diskussioner mellan institutionerna godtog parlamentet det normala föreskrivande förfarandet i denna artikel, utifrån det övervägandet att syftet med undantaget i fråga var att genomföra (inte ändra) den grundläggande akten. Kommissionen föreslog en förklaring om en framtida översyn av direktiv 2005/36, och parlamentet bör förbehålla sig lagstiftarens rätt att ändra direktivets kommittébestämmelser vid tidpunkten för anpassningen till Lissabonfördraget.

Slutligen bör kommissionen lägga fram lagstiftningsförslag som lämpar sig för alla akter som av någon anledning inte vederbörligen och i rätt tid anpassas till det föreskrivande förfarandet med kontroll, liksom konkreta förslag för att anpassa hela regelverket till Lissabonfördraget (när det gäller artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om delegerade akter samt förordningen om ”genomförandeakterna”, som behandlas i artikel 291).

• [1]  EGT C 203, 17.7.1999, s. 1.
• [2]  EUT L 200, 22.7.2006, s. 11.
• [3]  KOM(2007)0740.
• [4]  EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.
• [5]  KOM(2007)0741.
• [6]  Se EG‑domstolens rättspraxis: mål C‑168/93, Government of Gibraltar och Gibraltar Development Corporation mot Europeiska gemenskapernas råd, REG 1993, s. I‑4009, punkt 13 samt de förenade målen 103–109/78, Société des Usines de Beauport m.fl. mot Europeiska gemenskapernas råd, REG 1979, s 17, punkterna 15–19.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	9.9.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	24 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Marek Aleksander Czarnecki, Bert Doorn, Monica Frassoni, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Othmar Karas, Piia-Noora Kauppi, Klaus-Heiner Lehne, Katalin Lévai, Antonio Masip Hidalgo, Hans-Peter Mayer, Manuel Medina Ortega, Hartmut Nassauer, Aloyzas Sakalas, Francesco Enrico Speroni, Daniel Strož, Rainer Wieland, Jaroslav Zvěřina, Tadeusz Zwiefka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Vicente Miguel Garcés Ramón, Jean-Paul Gauzès, Georgios Papastamkos, Gabriele Stauner, József Szájer, Jacques Toubon, Ieke van den Burg
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Renate Weber