BETÄNKANDE om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2007

18.9.2008 - (2008/2158(INI))

Utskottet för framställningar
Föredragande: Dushana Zdravkova
PR_INI_AnnOmbud

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2007

(2008/2158(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2007,

–   med beaktande av artikel 195 i EG‑fördraget,

–   med beaktande av artikel 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 6 september 2001 om ändring av artikel 3 i föreskrifterna och de allmänna villkoren för ombudsmannens ämbetsutövning[2],

–   med beaktande av det ramavtal om samarbete som ingicks av Europaparlamentet och ombudsmannen den 15 mars 2006 och som trädde i kraft den 1 april 2006,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 oktober 2005 med titeln ”Empowerment to adopt and transmit communications to the European Ombudsman and authorise civil servants to appear before the European Ombudsman” (SEK(2005)1227),

–   med beaktande av den skrivelse som Europeiska ombudsmannen översände till Europaparlamentets talman i juli 2006 i syfte att inleda en översyn av ombudsmannens stadgar,

–   med beaktande av sitt förslag till beslut av den 22 april 2008[3] och sin resolution av den den 18 juni 2008 om ett förslag till Europaparlamentets beslut om ändring av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning[4],

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet,

–   med beaktande av artikel 195.2 andra och tredje meningen i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A6‑0358/2008), och av följande skäl:

A. Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet för 2007 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 10 mars 2008, och ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, lade fram rapporten för utskottet för framställningar den 19 maj 2008 i Strasbourg.

B.  Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna kungjordes ursprungligen i december 2000, undertecknades den 12 december 2007 och bekräftades av Europaparlamentets talman, kommissionens ordförande och rådets ordförande. Den politiska viljan att skapa en rättsligt bindande stadga som ingår i Lissabonfördraget återspeglar en växande insikt om att medborgarna bör placeras i centrum för en öppen, tillgänglig och kontaktbar union som är medveten om vad som intresserar medborgarna.

C. I artikel 41 i stadgan föreskrivs att ”var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner och organ”.

D. I artikel 43 i stadgan anges att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till unionens ombudsman vid missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet, med undantag för domstolen och förstainstansrätten då dessa utövar sina domstolsfunktioner”.

E.  Det är mycket viktigt att de europeiska institutionerna och organen fullt ut använder sig av de nödvändiga medlen för att kunna uppfylla sina skyldigheter att se till att medborgarna får snabba och sakliga svar på sina förfrågningar, klagomål och framställningar.

F.  Trots att sju år har gått sedan antagandet av Europaparlamentets resolution av den 6 september 2001 som godkänner ombudsmannens kodex för god förvaltningssed har de övriga institutionerna fortfarande inte följt Europaparlamentets enträgna uppmaning att se till att deras rutiner följer bestämmelserna i den kodexen.

G. Antalet klagomål under 2007 var cirka 16 procent lägre än under 2006, men antalet tillåtliga klagomål ökade såväl absolut som relativt från 449 (12 procent av det totala antalet) till 518 (16 procent av det totala antalet) 2007.

H. Resultatet av de 348 fullbordade undersökningarna, av vilka 341 var kopplade till klagomål och sju var undersökningar på eget initiativ, visar att det i 95 fall (vilket motsvarar 25,7 procent av de undersökta klagomålen) inte kunde fastställas några administrativa missförhållanden.

I.   Under 2007 fördubblades antalet fall av administrativa missförhållanden som löstes av institutionen eller organet i fråga efter ett klagomål till ombudsmannen (129 ärenden), vilket återspeglar en växande vilja från institutionernas och organens sida att betrakta klagomålen till ombudsmannen som en möjlighet att rätta till misstag som gjorts och att samarbeta med ombudsmannen till nytta för medborgarna.

J.   Fem ärenden avslutades under 2007 sedan en vänskaplig förlikning hade uppnåtts, och i slutet av 2007 var 31 förslag till vänskapliga förlikningar fortfarande under behandling.

K. Under 2007 började ombudsmannen i större utsträckning använda mer informella förfaranden för att hjälpa till att lösa problem på ett flexibelt sätt. Ombudsmannen kommer att fortsätta utveckla denna strategi i framtiden, vilket visar i vilken utsträckning ombudsmannen är respekterad och institutionernas beredvillighet att hjälpa medborgarna.

L.  Under 2007 avslutade ombudsmannen 55 undersökningar med en kritisk anmärkning. En kritisk anmärkning bekräftar för den klagande att hans eller hennes klagomål är berättigat och anger för institutionen eller organet i fråga vilket fel som begåtts för att hjälpa till att undvika administrativa missförhållanden i framtiden.

M. Åtta förslag till rekommendationer lämnades under 2007, och sju förslag till rekommendationer från 2006 ledde till ett beslut under 2007. Ett fall ledde till en särskild rapport till Europaparlamentet.

N. Varken kritiska anmärkningar som ingår i beslut som avslutar fall av administrativa missförhållanden som inte kunnat lösas eller rekommendationer eller särskilda rapporter från ombudsmannens sida har bindande verkan, eftersom ombudsmannens befogenheter inte omfattar att direkt åtgärda fall av administrativa missförhållanden, utan de är avsedda att uppmuntra Europeiska unionens institutioner och organ att själva åtgärda bristerna.

O. Ombudsmannen lade fram en särskild rapport för Europaparlamentet under 2007. Att lägga fram en särskild rapport för Europaparlamentet är ett viktigt sätt för ombudsmannen att få politiskt stöd av parlamentet och dess utskott för framställningar för att tillfredsställa medborgare vilkas rättigheter har överträtts, samt att främja en bättre standard för EU:s förvaltning.

P.  Sedan Nicefördraget trädde i kraft har parlamentet haft samma rätt som medlemsstaterna, rådet och kommissionen att väcka talan i Europeiska gemenskapernas domstol i ärenden som gäller bristande behörighet, överträdelse av viktiga procedurkrav, överträdelse av EG‑fördraget eller av någon lag som gäller dess tillämpning, eller maktmissbruk.

Q. De kritiska kommentarer om administrativa missförhållanden som togs upp av ombudsmannen i rapporten 2007 (kritiska anmärkningar, förslag till rekommendationer och särskilda rapporter) kan utgöra en grund för att undvika en upprepning av misstag och missförhållanden i framtiden genom att institutioner och andra organ i EU vidtar lämpliga åtgärder.

R.  Samarbetet som inrättats av ombudsmannen inom Europeiska ombudsmannanätverket har fungerat i över tio år som ett flexibelt system för att utbyta information och bästa praxis och som ett sätt att framföra klagomål till ombudsmännen eller andra liknande organ som har bäst möjligheter att hjälpa dem.

S.  Ombudsmannens roll att skydda EU:s medborgare har utvecklats under de tolv år som gått sedan institutionen skapades, tack vare ombudsmannens oberoende ställning och parlamentets demokratiska granskning av dennes verksamhet.

T.  Ombudsmannens verksamhet måste hållas åtskild från verksamheten i utskottet för framställningar, och de båda organen bör ömsesidigt hänskjuta ärenden som en allmän regel för att undvika konflikter mellan deras olika behörigheter.

1.  Europaparlamentet godkänner den årsrapport för 2007 som Europeiska ombudsmannen har lagt fram, och den form i vilken den lagts fram, vilken kombinerar en sammanfattning av årets verksamhet med en detaljerad analys av ombudsmannens beslut och de problem som uppkommit i olika faser av förfarandet. Parlamentet påpekar dock att det krävs ytterligare ansträngningar för att förbättra tabellerna, där blandningen av absoluta tal och procentsatser ibland är något förvirrande.

2.  Europaparlamentet begär att alla EU-institutioner och EU-organ får nödvändiga budgetmedel och personalresurser för att de ska kunna se till att medborgarna får snabba och sakliga svar på sina förfrågningar, klagomål och framställningar.

3.  Europaparlamentet anser att ombudsmannen har fortsatt att utöva sitt ämbete på ett aktivt och balanserat sätt, både vad gäller att undersöka och handlägga klagomål och att leda och avsluta undersökningar och när det gäller att upprätthålla konstruktiva förbindelser med Europeiska unionens institutioner och organ samt att uppmuntra medborgarna att utnyttja sina rättigheter gentemot dessa institutioner och organen.

4.  Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta sina ansträngningar och att effektivt, insynsvänligt och flexibelt informera om sin verksamhet, så att han av medborgarna uppfattas som en väktare av god förvaltningssed och genuin serviceanda i EU:s institutioner.  

5.  Europaparlamentet anser att begreppet ”administrativa missförhållanden” ska tolkas brett, så det inte enbart omfattar olagliga administrativa åtgärder eller överträdelser av bindande rättsliga regler eller principer, utan också till exempel fall där de administrativa myndigheterna varit slarviga, försumliga i fråga om sina skyldigheter gentemot medborgarna eller inte tillräckligt öppna, eller har överträtt andra principer för god förvaltningssed.

6.  Europaparlamentet anser att ombudsmannen genom att förstärka öppenhet och ansvarstagande i Europeiska unionens beslutsprocess och förvaltning lämnar ett viktigt bidrag i arbetet med att skapa en union ”där besluten skall fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt”, enligt vad som anges i artikel 1.2 i fördraget om Europeiska unionen, vilket sker i samarbete med ombudsmannainstitutionerna i varje medlemsstat, varigenom EU får närmare kontakt med Europas medborgare.

7.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning, i enlighet med tidigare resolutioner, till alla Europeiska unionens institutioner och organ att anta ett gemensamt tillvägagångssätt beträffande kodexen för god förvaltningssed.

8.  Europaparlamentet konstaterar att kodexen för god förvaltningssed, som föreslagits av ombudsmannen och som godkändes av parlamentet den 6 september 2001, omfattar alla anställda i gemenskapens institutioner och organ och, till skillnad från andra kodexar, regelbundet har uppdaterats och offentliggjorts på ombudsmannens webbplats.

9.  Europaparlamentet betonar behovet av att ytterligare stärka ombudsmannen i sin offentliga verksamhet, där denne strävar efter att förse medborgare, företag, icke-statliga organisationer och andra med information, och anser att information av god kvalitet kan bidra till att minska antalet klagomål som inte faller inom ombudsmannens ämbetsområde. Samtidigt uppmanar parlamentet ombudsmannen att utan dröjsmål hänskjuta de klagomål som inte faller inom dennes ämbetsområde med hjälp av det lämpligaste nätverket på nationell eller lokal nivå.

10. Europaparlamentet noterar den absoluta ökningen av antalet tillåtliga klagomål, men anser att siffran när det gäller tillåtliga klagomål – 16 procent – fortfarande är otillfredsställande. Mot bakgrund av detta rekommenderar parlamentet att det ska genomföras en förbättrad informationskampanj bland EU:s medborgare som ska vara utformad för att göra medborgarna mer medvetna om Europeiska ombudsmannens funktioner och befogenheter.

11. Europaparlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens generellt sett konstruktiva samarbete med gemenskapens institutioner och organ och uppmuntrar honom i hans roll som extern kontrollmekanism och som en värdefull tillgång i arbetet med att kontinuerligt förbättra EU:s förvaltning.

12. Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att se till att kommissionen verkligen utnyttjar sina möjligheter att på eget initiativ inleda överträdelseförfaranden enligt artikel 226 i EG‑fördraget eller föreslå påföljder enligt artikel 228 i EG‑fördraget, samtidigt som den är noggrann med att undvika förseningar eller omotiverad underlåtenhet att vidta skyndsamma åtgärder, vilket är oförenligt med kommissionens befogenheter att övervaka tillämpningen av EG‑rätten.

13. Europaparlamentet anser att parlamentet har möjlighet att utöva sina befogenheter att väcka talan i EG‑domstolen avseende en åtgärd eller underlåtenhet som varit föremål för ombudsmannens rekommendation i en särskild rapport, om en institution vägrar efterleva rekommendationen trots att parlamentet har godkänt den.

14. Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannen lagt fram en särskild rapport som kritiserar kommissionen för att inte ha behandlat ett klagomål som gällde arbetstidsdirektivet och om vilken parlamentet antog en resolution den 3 september 2008[5].

15. Europaparlamentet anser att ombudsmannen och utskottet för framställningar, då de inom ramen för sina egna mandat och behörighetsområden undersöker frågor som överlappar varandra, såsom å ena sidan hur kommissionen har genomfört ett överträdelseförfarande och å andra sidan den påstådda överträdelsen i sig, kan uppnå värdefulla synergieffekter genom nära samarbete.

16. Europaparlamentet välkomnar förhållandet mellan ombudsmannen och utskottet för framställningar inom de institutionella ramarna vad gäller den ömsesidiga respekten för respektive behörighetsområden och mandat.

17. Europaparlamentet inser vilket värdefullt bidrag som lämnats av Europeiska ombudsmannanätverket i enlighet med subsidiaritetsprincipen när det gäller att garantera möjligheterna till utomrättslig rättelse. Parlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens samarbete med ombudsmän och liknande instanser på nationell, regional och lokal nivå i medlemsstaterna och uppmuntrar till en ytterligare förstärkning av utbytet av bästa praxis, vilket möjliggör en harmonisering av bästa praxis medlemsstaterna emellan.

18. Europaparlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens initiativ att vitt omkring sprida information om både sitt eget arbete och det arbete som utförs av nationella ombudsmän, och rekommenderar ombudsmannen att fortsätta sitt arbete med att öka medborgarnas medvetenhet.

19. Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska ombudsmannen att fortsättningsvis lägga stor vikt vid arrangemang för medborgarna och potentiella klagande, eftersom ansvars- och beslutsfördelningen mellan EU-nivå, nationell nivå och regional nivå uppenbarligen fortfarande är alltför otydlig för många medborgare och företag.

20. Europaparlamentet uppskattar den intensifierade informationskampanj som främjas genom ombudsmannens kommunikationsstrategi och som ger ökad medvetenhet om medborgarnas rättigheter och gemenskapens behörighet samt en ökad förståelse för ombudsmannens behörighetsområde. Parlamentet uppmuntrar dock ombudsmannen – med tanke på det stora antal klagomål som fortfarande ligger utanför hans ämbetsområde – att öka sina ansträngningar för att tydligare och mera regelbundet klargöra sina befogenheter.

21. Med tanke på att varje institution har sin egen webbsida genom vilken klagomål, framställningar m.m. kan inges, vilket gör det svårt och förvirrande för medborgarna att skilja mellan de olika institutionerna, välkomnar Europaparlamentet framtagandet av en interaktiv handbok som är utformad för att hjälpa medborgarna att komma fram till vilket forum som är det bäst lämpade för att lösa deras problem.

22. För att minska antalet otillåtliga klagomål som inges till Europeiska ombudsmannen föreslår Europaparlamentet att detta koncept ska vidareutvecklas och att det ska införas en gemensam webbsida för Europeiska unionens institutioner för att hjälpa medborgarna och direkt hänvisa dem till den institution som är behörig att handlägga deras klagomål.

23. Europaparlamentet föreslår att ombudsmannen ska vidta åtgärder för att minska antalet klagomål (total 1 021 stycken) med avseende på vilka ombudsmannen inte har vidtagit några åtgärder alls.

24. Europaparlamentet uppmanar Europeiska ombudsmannen att åta sig att efter att ha erhållit den berörda framställarens samtycke direkt hänskjuta alla klagomål som faller inom en nationell eller regional ombudsmans behörighetsområde.

25. För att kunna erbjuda medborgarna en bättre och effektivare service föreslår Europaparlamentet att ombudsmannen ska informera dem om de interna förfarandena och tidsfristerna för handläggning av klagomål samt om de kriterier som används när beslut fattas på de olika stadierna av prövningen av klagomålet.

26. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska ombudsmannen samt till medlemsstaternas regeringar, parlament och ombudsmän eller motsvarande behöriga organ.

• [1]  EGT L 113, 4.5.1994, s. 15.
• [2]  EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 336.
• [3]  Antagna texter, P6_TA(2008)0129.
• [4]  Antagna texter, P6_TA(2008)0301.
• [5]  Antagna texter, P6_TA(2008)0398.

MOTIVERING

Inledning

Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet för 2007 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman Hans‑Gert Pöttering den 10 mars 2008, och ombudsmannen Nikiforos Diamandouros lade fram rapporten för utskottet för framställningar den 19 maj 2008.

Rapporten ger en god överblick över Europeiska ombudsmannens verksamhet under det gångna året. De olika undersökningsresultaten beskrivs på ett överskådligt sätt och med hjälp av exempel och presenteras i kategorier såsom typ av påstått missförhållande eller berörd institution. Medan det är rätt att både absoluta tal och procenttal anges i bilagorna kan det trots allt fortfarande ske vissa förbättringar av de statistiska tabellerna, där det ibland är något förvirrande att absoluta tal och procentsatser blandas.

Undersökta klagomål

Antalet tillåtna klagomål som mottogs av ombudsmannen under 2007 ökade såväl absolut som relativt från 449 (12 procent av det totala antalet) 2006 till 518 (16 procent av det totala antalet) 2007. Följaktligen inleddes 17 procent fler undersökningar under året på grundval av de mottagna klagomålen. Antalet icke tillåtliga klagomål var dessutom lägre 2007 än 2006.

Det totala antalet undersökningar som genomfördes av ombudsmannen under 2007 var 641. Av dessa gällde 64 procent Europeiska kommissionen, 14 procent gällde Europeiska gemenskapernas rekryteringskontor (EPSO), 9 procent Europaparlamentet och 1 procent Europeiska unionens råd. De viktigaste typerna av administrativa missförhållanden var bristande öppenhet, inklusive vägran att lämna ut information, orättvisa och maktmissbruk, otillfredsställande förfaranden, omotiverade förseningar, diskriminering, försummelse, juridiska fel och underlåtenhet att garantera att åtaganden fullgörs.

348 beslut som avslutade undersökningar fattades under 2007, varav sju gällde undersökningar på eget initiativ, vilket utgör en ökning på 40 procent jämfört med 2006.

I 95 fall kunde undersökningen inte påvisa några administrativa missförhållanden, ett resultat som inte alltid är negativt för den klagande, eftersom han eller hon får en uttömmande förklaring från institutionen eller organet i fråga, och det kan finnas en möjlighet att identifiera en möjlighet att förbättra kvaliteten på en institutions eller ett organs förvaltning.

Under 2007 kunde det påtalade problemet i 129 fall klaras upp av institutionen eller organet i fråga på ett sätt som tillfredsställde den klagande. Detta är mer än dubbelt så många fall som de som avgjordes på detta sätt under 2006, och det återspeglar en ökande vilja från institutionernas och organens sida att betrakta klagomålen till ombudsmannen som en möjlighet att korrigera misstag och samarbeta med ombudsmannen till förmån för Europas medborgare. Sedan ett tyskt universitet klagat om en betalningstvist med kommissionen i samband med ett projekt i Erasmusprogrammet kontaktade ombudsmannen kommissionen som avgjorde tvisten på två veckor genom att betala ut det begärda beloppet med ränta.

När ombudsmannen påträffar fall av administrativa missförhållanden försöker denne uppnå en vänskaplig förlikning. I vissa fall kan en vänskaplig förlikning uppnås om institutionen eller organet erbjuder den klagande ersättning. Alla sådana erbjudanden görs ex gratia, dvs. utan någon juridisk förpliktelse och utan att skapa något prejudikat. De vänskapliga förlikningar som ingicks under 2007 omfattar Europeiska byrån för luftfartssäkerhet, som ersatte ett omtvistat beslut om typcertifiering av vissa luftfartyg, och före detta Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, som gick med på att lämna bättre information till en icke framgångsrik anbudslämnare om hur hans anbud stod sig i jämförelse med det vinnande anbudet. Efter undersökningen uttryckte en av de klagande sin tacksamhet över resultatet och uppgav att undersökningen hade hjälpt till att skapa ett pålitligt skydd för öppenheten inom EU.

När det inte är möjligt att uppnå en vänskaplig förlikning avslutar ombudsmannen ärendet med en kritisk anmärkning eller lämnar ett förslag till rekommendation. En kritisk anmärkning bekräftar för den klagande att hans eller hennes klagomål är berättigat och visar institutionen eller organet i fråga vad som har varit fel, för att hjälpa till att undvika administrativa missförhållanden i framtiden. Under 2007 avslutade ombudsmannen 55 undersökningar med kritiska anmärkningar.

Ombudsmannen kritiserade till exempel kommissionen för dess underlåtenhet att 2006 offentliggöra sin årsrapport om tillgången till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar under 2005, vilket kommissionen är skyldig att göra enligt lag. Detta följde efter ett klagomål från den icke-statliga organisationen Statewatch. Samtidigt som ombudsmannen uppmärksammade att kommissionens slutligen offentliggjorde den aktuella rapporten i september 2007, påpekade ombudsmannen att ett skyndsamt offentliggörande av rapporter är en av de viktigaste mekanismerna för att fullgöra ansvaret gentemot Europas medborgare.

Ombudsmannen utfärdade också två kritiska anmärkningar mot Europeiska gemenskapernas rekryteringskontor (Epso) i två ärenden som gällde användningen av språken i de ”nya” medlemsstaterna jämfört med språken i de ”gamla” medlemsstaterna. Detta var resultatet av ett klagomål om uttagningsprov från en polsk förening . Epso svarade att språkkraven för uttagningsprov hade ändrats under tiden.

Det är viktigt att institutioner och organ följer upp de kritiska anmärkningarna från ombudsmannen och vidtar åtgärder för att lösa kvarvarande problem för att på så sätt undvika administrativa missförhållanden i framtiden. Ombudsmannens tjänsteenheter har också gjort en undersökning av uppföljningen av samtliga kritiska anmärkningar som gjordes under 2006, och resultaten skickades till samtliga berörda institutioner den 22 maj 2008.

Om det är möjligt för den berörda institutionen att eliminera det administrativa missförhållandet eller om det administrativa missförhållandet är särskilt allvarligt eller av allmänt intresse brukar ombudsmannen i regel lämna ett förslag till rekommendation till institutionen eller organet i fråga, som sedan måste svara med ett motiverat yttrande inom tre månader. Under 2007 lämnades åtta förslag till rekommendationer.

Om gemenskapens institutioner eller organ inte på ett tillfredsställande sätt reagerar på ett förslag till rekommendation kan ombudsmannen skicka en särskild rapport till Europaparlamentet. Detta är ombudsmannens sista vapen och det sista viktiga steg denne kan ta för att behandla ett ärende, eftersom parlamentet antar en resolution och utövar sina befogenheter utifrån en politisk bedömning.

Under 2007 lade ombudsmannen fram en särskild rapport i parlamentet. I rapporten kritiserades kommissionen för att inte ha behandlat ett klagomål om direktivet om arbetstid som utskottet för framställningar, med Proinsias De Rossa som föredragande, hade utarbetat ett betänkande om[1].

Ombudsmannen utnyttjar i första hand sin rätt att inleda en undersökning på eget initiativ i två fall. För det första kan ombudsmannen utnyttja denna möjlighet för att undersöka ett påstått fall av administrativt missförhållande när klagomålet har ingetts av en icke behörig person (dvs. när den klagande inte är medborgare eller bosatt i unionen eller en juridisk person med säte i en medlemsstat). Två sådana undersökningar på eget initiativ inleddes under 2007. Ombudsmannen kan också utnyttja sin behörighet att inleda undersökningar på eget initiativ för att ta itu med det som ombudsmannen uppfattar som systemfel hos institutionerna.

Ombudsmannen inledde till exempel i december 2007 en undersökning på eget initiativ om kommissionens betalningsrutiner. Ombudsmannen bad kommissionen lämna information om vad som hade gjorts för att undvika för sena betalningar, statistiska uppgifter om fall av för sena betalningar samt information om kommissionens policy för betalning av ränta. Detta följde på klagomål från enskilda personer, företag och organisationer som deltog i EU‑finansierade projekt och kontrakt. En undersökning på eget initiativ som inleddes under 2007 gällde Epso:s datorbaserade prov. En annan gällde personalförvaltningen vid kommissionens gemensamma forskningscenter.

Under 2007 avslutade ombudsmannen en undersökning på eget initiativ om åtgärderna som vidtagits av kommissionen för att se till att personer med funktionshinder inte diskrimineras i sina kontakter med institutionen. Bland de positiva åtgärder ombudsmannen kunde konstatera var sådana som var avsedda att underlätta tillgången på information via kommissionens webbplats och att förbättra rekryterings- och karriärvillkor. Ombudsmannen underströk emellertid att mer borde ha gjorts för att uppmärksamma kommissionens anställda på de funktionshindrades behov. Slutligen kritiserades också situationen för elever med funktionshinder i Europaskolorna som otillfredsställande.

Även i år har ombudsmannen i årsrapporten tagit med ”särskilt viktiga ärenden” för att visa exempel på goda förvaltningsrutiner inom institutioner och organ som denne kunnat påvisa i sina undersökningar och för att understryka att ombudsmannen som institution även finns där för att stödja och uppmuntra goda förvaltningsrutiner, framför allt om det kan tjäna som ett allmänt föredöme för EU:s institutioner och organ. Sju sådana ”särskilt viktiga ärenden” nämns i årsrapporten. Fyra avsåg kommissionen, ett gällde rådet, ett Europeiska centralbanken och ett Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

Europeiska ombudsmannens prioriteringar

Europeiska ombudsmannens viktigaste uppgifter är att garantera att medborgarnas rättigheter enligt EU:s lagar respekteras på alla nivåer i unionen och att förvaltningen av EU:s institutioner och organ uppfyller högt ställda krav.

Ombudsmannen har fortsatt sina ansträngningar att förbättra kvaliteten på den information som ges till medborgarna och potentiella klagande om deras rättigheter enligt EU:s lagar, framför allt genom Europeiska ombudsmannanätverket. Nätverket, som även omfattar utskottet för framställningar, har cirka 90 kontor i 31 länder och samarbetar dagligen i behandlingen av ärenden, och löpande med att utbyta erfarenheter och bästa praxis genom seminarier och möten, ett regelbundet nyhetsbrev, ett elektroniskt diskussionsforum och en elektronisk daglig nyhetstjänst. Ett av syftena med nätverket är att underlätta en snabb överföring av klagomål till den behöriga ombudsmannen eller ett liknande organ. Om det är möjligt överför ombudsmannen ärenden direkt eller ger den klagande lämpliga råd. Under 2007 uppmanade ombudsmannen 816 klagande att vända sig till en nationell eller regional ombudsman och överförde endast 51 klagomål direkt till den behöriga ombudsmannen.

Ombudsmannen strävar efter att tillse att EU:s institutioner och organ tillämpar en medborgarcentrerad strategi i all sin verksamhet genom att alltid försöka uppnå en vänskaplig lösning på klagomål och genom att inleda fler undersökningar på eget initiativ för att identifiera problem och uppmuntra till bästa praxis. För att uppnå det målet fortsätter ombudsmannen att utveckla kontakter med parlamentsledamöterna och tjänstemän inom EU:s institutioner och organ i syfte att främja en serviceanda inom EU:s förvaltning. Över 60 sådana möten ägde rum under 2007.

Mot bakgrund av betydelsen av att tillse att de som eventuellt kan ha problem med EU:s förvaltning känner till sin rätt att inge klagomål och är medvetna om ombudsmannens tjänster, gjorde ombudsmannen och hans anställda över 130 föredragningar under konferenser, seminarier och möten under 2007. Ombudsmannen genomförde också informationsbesök i Tyskland, Sverige och Belgien för att främja medvetenheten om ombudsmannens roll i de länderna. Ombudsmannen gav också sex presskonferenser och över 40 intervjuer. 17 pressmeddelanden släpptes och distribuerades till journalister och andra intresserade i hela Europa.

Bland de publikationer som togs fram och distribuerades under 2007 fanns ett nytt informationsblad för företag och organisationer som klart och koncist förklarar vad ombudsmannen kan göra för dem. Handelskamrar och juristorganisationer har varit särskilt intresserade av att få informationsbladet.

Ombudsmannens webbplats har regelbundet uppdaterats under 2007 med beslut, pressmeddelanden och uppgifter om kommunikationsaktiviteter. En ny avdelning på webbplatsen skapades för att ge undersökningarna på eget initiativ en tydligare profil. Under perioden 1 januari–31 december 2007 hade webbplatsen 449 418 individuella besökare. Bland länkarna på webbplatsen återfinns länkar till de nationella och regionala ombudsmännens webbplatser i hela Europa. Över 82 000 personer besökte länksidorna under 2007, vilket tydligt demonstrerar mervärdet för medborgarna av de tjänster som erbjuds genom Europeiska ombudsmannanätverket. För tillfället håller ombudsmannens kansli på att utveckla en ny webbplats, som kommer att omfatta en interaktiv handbok för att hjälpa medborgarna att hitta det lämpligaste sättet att överklaga. Handboken bör göra det möjligt för en ännu större andel av de klagande att vända sig direkt till det organ som är bäst lämpat att hantera deras klagomål och leda till ytterligare en minskning av antalet icke tillåtliga klagomål till ombudsmannen.

Slutsats

Utskottet för framställningar uppmuntrar ombudsmannen att fortsätta sina ansträngningar att uppnå det dubbla syfte som tillkännagavs i årsrapporten för 2006, nämligen att arbeta med institutionerna för att främja en god förvaltningssed och att öka kommunikationsinsatserna så att de medborgare som kan behöva använda ombudsmannens tjänster har korrekt information om hur man gör det. Utskottet konstaterar också att informationskampanjen har lett till en ökning i antalet tillåtliga klagomål.

Genom att den 18 juni 2008 anta betänkandet om ett beslut om ändring av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning[2], som ombudsmannen föreslog 2006, gick parlamentet med på en kvalitativ utökning av ombudsmannens befogenheter utan att för den skull påverka ombudsmannens behörighet eller den icke‑bindande effekten av ombudsmannens beslut.

De viktigaste förändringarna innebär att ombudsmannen ska få full tillgång till EU:s handlingar under sina undersökningar. Dessutom kommer ombudsmannens samarbete med motsvarande instanser på nationell nivå och internationella institutioner att underlättas. Ändringarna omfattar också tydligare bestämmelser om när EU:s tjänstemän vittnar på begäran av ombudsmannen i samband med en undersökning. Genom att stödja dessa ändringar har Europaparlamentet och dess utskott för framställningar visat sitt förtroende för ombudsmannens arbete och dennes ansträngningar att förbättra de tjänster medborgarna kan erbjudas, vilket i sin tur ökar medborgarnas förtroende för Europeiska unionen och dess institutioner.

• [1]  Förslag till betänkande PE 402.876.
• [2]  A6‑0076/2008.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	11.9.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	23 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Marcin Libicki Carlos José Iturgaiz Angulo, Kathy Sinnott), Robert Atkins, Daniel Caspary, Cristina Gutiérrez-Cortines, Mairead McGuinness, Manolis Mavrommatis, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, José Javier Pomés Ruiz, Nicolae Vlad Popa, Rainer Wieland, Victor Boştinaru, Glyn Ford, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Miguel Angel Martínez Martínez, Maria Matsouka, Janelly Fourtou, Marian Harkin, Margrete Auken, David Hammerstein, Eoin Ryan, Willy Meyer Pleite,
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)	Marie-Hélène Descamps, Dushana Zdravkova , Grażyna Staniszewska, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)