BETÄNKANDE om betänkandet om oseriösa katalogföretag (framställningarna 0045/2006, 1476/2006, 0079/2003, 0819/2003, 1010/2005, 0052/2007, 0306/2007, 0444/2007, 0562/2007 med flera)

13.11.2008 - (2008/2126(INI))

Utskottet för framställningar
Föredragande: Simon Busuttil
PR_INI_art192

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om betänkandet om oseriösa katalogföretag (framställningarna 0045/2006, 1476/2006, 0079/2003, 0819/2003, 1010/2005, 0052/2007, 0306/2007, 0444/2007, 0562/2007 med flera)

(2008/2126(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av framställningarna 0045/2006, 1476/2006, 0079/2003, 0819/2003, 1010/2005, 0052/2007, 0306/2007, 0444/2007, 0562/2007 med flera,

–   med beaktande av tidigare överläggningar inom utskottet för framställningar om framställning 0045/2006 med flera,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (kodifierad version)[1] som ersatte direktiv 84/450/EEG[2] i dess lydelse enligt direktiv 97/55/EG[3],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (direktiv om otillbörliga affärsmetoder)[4],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete)[5],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/27/EG av den 19 maj 1998 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen[6],

–   med beaktande av studien ”Misleading practices of ’directory companies’ in the context of current and future internal market legislation aimed at the protection of consumers and SMEs” (IP/A/IMCO/FWC/2006 058/LOT4/C1/SC6), utförd av utskottet för inre marknaden och konsumentskydd,

–   med beaktande av artikel 192.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6‑0446/2008), och av följande skäl:

A. Parlamentet har fått in över 400 framställningar från små företag (motsvarande ett axplock av alla små företag) som säger att de har blivit lurade av vilseledande reklam från bolag som ger ut företagskataloger. Företagen hävdar att man drabbats av psykisk stress, skuldkänslor, förlägenhet, frustration och ekonomisk skada.

B.  Klagomålen speglar en omfattande och tydlig tendens där vilseledande affärsmetoder tillämpas av vissa bolag som ger ut företagskataloger. Detta påverkar tusentals företag som verkar över gränserna och därmed har verksamhet i två eller flera medlemsstater inom och utanför EU, och har en betydande ekonomisk inverkan på dessa företag. Det saknas en förvaltningsmekanism eller ett rättsligt instrument som gör det möjligt för de nationella brottsbekämpande organen att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt samarbeta över gränserna.

C. Metodernas vilseledande karaktär blir mer påtaglig när de bedrivs i elektronisk form och sprids med hjälp av Internet (se framställning nr 0079/2003).

D. De affärsmetoder som klagomålen gäller går vanligtvis ut på att ett katalogföretag kontaktar företagen, oftast per e-post, och ber dem komplettera eller uppdatera sitt företagsnamn eller sina kontaktuppgifter. Företaget får det felaktiga intrycket att de gratis kommer att listas i en katalog, men upptäcker senare att det i själva verket oavsiktligt har undertecknat ett avtal om att listas i en företagskatalog. Avtalet är normalt bindande i minst tre år och årsavgiften är omkring 1 000 euro.

E.  De formulär som används är vanligtvis tvetydiga och svåra att förstå och ger det felaktiga intrycket att man gratis listas i en företagskatalog, medan det i själva verket handlar om att locka företagen att ingå oönskade avtal om annonsering i företagskataloger.

F.  Det finns varken specifik EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning i medlemsstaterna som omfattar katalogföretag i relationer näringsidkare emellan. Medlemsstaterna har efter eget gottfinnande rätt att införa mer omfattande och långtgående lagstiftning.

G. I direktiv 2006/114/EG, som också är tillämpligt på transaktioner mellan näringsidkare, definieras ”vilseledande reklam” som ”all reklam som på något sätt, däribland genom sin presentation, vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda de personer den riktar sig till eller dem som nås av den, och som genom sin vilseledande karaktär sannolikt kommer att påverka deras ekonomiska beteende, eller som av dessa skäl skadar eller sannolikt kommer att skada en konkurrent”. Men olika tolkningar av vad som är ”vilseledande” tycks emellertid vara ett stort praktiskt hinder när det gäller att bekämpa sådana metoder från katalogföretag i relationer näringsidkare emellan.

H. I direktiv 2005/29/EG förbjuds metoden att ”i marknadsföringsmaterialet inkludera en faktura eller liknande betalningshandling som ger konsumenten intryck av att han redan har beställt den marknadsförda produkten när så inte är fallet”. Men detta direktiv är inte tillämpligt på vilseledande affärsmetoder näringsidkare emellan och kan därför i sin nuvarande form inte användas för att hjälpa framställarna. Detta direktiv utesluter emellertid inte ett system med nationella regler mot otillbörliga affärsmetoder som under alla förhållanden och i lika grad kan tillämpas på både konsumenter och näringsidkare.

I.   Direktiv 2005/29/EG hindrar inte medlemsstaterna från att genom nationell lagstiftning utöka direktivets tillämpning till att även gälla näringsidkare. Detta medför dock att näringsidkare som drabbas av vilseledande reklam från katalogföretag i olika medlemsstater har olika skyddsnivåer.

J.   I förordning (EG) nr 2006/2004 definieras ”överträdelse inom gemenskapen” som ”varje handling eller underlåtenhet som strider mot de lagar som skyddar konsumenternas intressen [...] som skadar eller sannolikt kan skada de kollektiva intressena för konsumenter som är bosatta i en annan medlemsstat eller andra medlemsstater än den där handlingen eller underlåtenheten har sitt ursprung eller ägde rum, eller där den ansvariga säljaren eller leverantören är etablerad, eller där det finns bevis eller tillgångar som hänför sig till handlingen eller underlåtenheten”. Förordningen gäller dock inte vilseledande metoder som tillämpas näringsidkare emellan och kan därför i sin nuvarande form inte heller tillämpas för att hjälpa framställarna.

K. De flesta framställare pekar ut katalogföretaget European City Guide (vars verksamhet har varit föremål för rättsliga åtgärder och förvaltningsåtgärder), men även andra katalogföretag har nämnts, som Construct Data Verlag, Deutscher Adressdienst GmbH och NovaChannel. Det finns dock även katalogföretag som använder sig av lagliga affärsmetoder.

L.  Målgruppen för de vilseledande affärsmetoderna är huvudsakligen små företag, men innefattar också yrkesutövare och till och med icke vinstdrivande enheter som icke‑statliga organisationer, välgörenhetsorganisationer, skolor och bibliotek samt lokala föreningar, som musikföreningar.

M. Katalogföretagen har ofta sitt säte i en annan medlemsstat än den som drabbas, vilket gör det svårt för de drabbade att vända sig till de nationella skyddsmyndigheterna på grund av att det förekommer olika tolkningar i medlemsstaterna av vad som anses vara vilseledande. Ofta kan de heller inte få hjälp av den nationella lagstiftningen eller av konsumentskyddsmyndigheterna eftersom lagen är avsedd att skydda konsumenter och inte näringsidkare. Offren är oftast småföretag som saknar resurser för ett effektivt motstånd i en rättstvist. Självreglerande mekanismer för kataloger är inte särskilt effektiva eftersom de ignoreras av företag som sysslar med vilseledande reklam.

N. Om de drabbade inte betalar utsätts de för regelrätt förföljelse, antingen av katalogföretagen själva eller av indrivningsföretag som de anlitar. Offren klagar över att de känner sig stressade och hotade av dessa tillvägagångssätt och många av dem betalar till slut motvilligt för att slippa vidare trakasserier.

O. Offer som vägrat betala har, med några få undantag, sällan dragits inför rätta.

P.  Flera medlemsstater har antagit initiativ för att hantera detta problem, främst genom kunskapssökande åtgärder bland potentiellt berörda företag. Dessa initiativ består bland annat i att utbyta information och råd, underrätta statliga tillsynsmyndigheter samt i vissa fall upprätta ett klagomålsregister.

Q. Österrike har sedan 2000 ändrat sin lag om otillbörliga affärsmetoder och i avsnitt 28a i den lagen föreskrivs nu att det är förbjudet att i samband med affärsverksamhet och i konkurrenssyfte göra reklam för registrering i kataloger som gula sidor, telefonkataloger eller liknande, i form av betalningsorder, inbetalningskort, fakturor, erbjudande om korrigering eller liknande eller att erbjuda sådan registrering direkt utan att entydigt och i klar skrift framhålla att reklamen endast är ett erbjudande om att ingå ett avtal.

R.  De otillbörliga metoderna har använts i flera år, drabbat många och haft en betydande ekonomisk inverkan på den inre marknaden som skadas och snedvrids av dessa metoder.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över det problem som framställarna tar upp och som uppenbarligen är utbrett, gränsöverskridande och har en betydande ekonomisk inverkan på i synnerhet små företag.

2.  Europaparlamentet anser att problemets gränsöverskridande karaktär innebär en skyldighet för gemenskapsinstitutionerna att ge offren ett lämpligt rättsmedel för att giltigheten hos avtal som ingåtts på grundval av vilseledande reklam på ett effektivt sätt ska kunna bestridas, ogiltigförklaras eller sägas upp och att de som drabbats ska kunna kräva tillbaka de pengar som de har betalat.

3.  Europaparlamentet uppmanar offren att rapportera alla fall av bedrägerier till de nationella myndigheterna och uppmanar medlemsstaterna att förse de små och medelstora företagen med de kunskaper de behöver för att kunna lämna in klagomål till statliga och icke-statliga myndigheter genom att se till att kommunikationskanalerna är öppna och att offren är medvetna om att de har rätt att få hjälp så att de kan be om adekvat vägledning innan de betalar de avgifter som de oseriösa katalogföretagen begär av dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bygga upp och upprätthålla en centraliserad databas över dessa klagomål.

4.  Europaparlamentet beklagar att EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen, trots att dessa metoder är så spridda, inte tycks kunna erbjuda något betydande skyddsmedel och effektivt rättsmedel eller inte efterlevs tillräckligt strikt på nationell nivå. Inte heller de nationella myndigheterna tycks klara av att tillhandahålla något rättsmedel.

5.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som gjorts av europeiska och nationella företagsorganisationer för att öka kunskapen bland sina medlemmar och uppmanar dem att öka sina insatser i samarbete med gräsrotsorganisationer så att färre personer drabbas av de oseriösa katalogföretagens metoder. Parlamentet är oroat över att några av dessa organisationer följaktligen har dragits inför domstol av oseriösa katalogföretag som har specificerats i deras informationskampanjer på grundval av påstått förtal eller liknande anklagelser.

6.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits i vissa medlemsstater som Italien, Spanien, Nederländerna, Belgien och Storbritannien men framför allt av Österrike för att försöka hindra katalogföretag från att använda sig av vilseledande metoder, men anser att dessa insatser fortfarande är otillräckliga och att det fortfarande finns ett behov av att samordna kontrollen på internationell nivå.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser och fullt ut samarbeta med nationella och europeiska företagsorganisationer för att sprida kunskapen om detta problem så att fler människor blir informerade och därmed kan undvika vilseledande reklam som kan lura dem att ingå oönskade annonseringsavtal.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp problemet med företagsbedrägerier i samband med sitt initiativ om en Small Business Act för Europa som föreslås i meddelandet ”En inre marknad för framtidens Europa” och att samarbeta med Enterprise Europe Network, Solvit-nätverket och relevanta generaldirektoratsportaler som ytterligare ett sätt att tillhandahålla information och hjälp kring dessa problem.

9.  Europaparlamentet beklagar att direktiv 2006/114/EG, som är tillämpligt på transaktioner mellan näringsidkare som det handlar om i det här fallet, antingen inte räcker till för att tillhandahålla ett effektivt rättsmedel, eller inte efterlevs i tillräckligt hög grad i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i december 2009 rapportera om genomförbarheten och de eventuella konsekvenserna av att ändra direktiv 2006/114/EG för att inkludera en ”svart” eller ”grå” lista över metoder som anses vara vilseledande.

10. Europaparlamentet erinrar om att kommissionen förvisso inte har befogenheter att direkt se till att direktiv 2006/114/EG följs av individer eller företag, men att kommissionen ändå, i egenskap av fördragets väktare, är skyldig att se till att direktivet genomförs korrekt och effektivt av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att medlemsstaterna till fullo och effektivt införlivar direktiv 2005/29/EG så att skyddet garanteras i alla medlemsstater och att påverka formen på tillgängliga rättsliga och processrättsliga instrument som i fallet med direktiv 84/450/EG som tillhandahöll instrument för att Österrike, Spanien och Nederländerna skulle kunna fullgöra sin skyldighet som särskild väktare av fördraget när det gäller skydd för näringsidkare samtidigt som det ser till att rätten att bilda företag och friheten att tillhandahålla tjänster inte inskränks.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa sin övervakning av genomförandet av direktiv 2006/114/EG, i synnerhet i de medlemsstater där man vet att de oseriösa katalogföretagen har sina säten, särskilt i Spanien, där det katalogföretag som oftast pekas ut av framställarna är etablerat, samt i Tjeckien och Slovakien där ett domslut har meddelats mot offer för katalogföretag på ett sätt som väcker tvivel på att direktiv 2006/114/EG genomförts korrekt i dessa länder. Parlamentet uppmanar också kommissionen att rapportera till parlamentet om vad den kommer fram till.

12. Europaparlamentet beklagar att direktiv 2005/29/EG inte täcker transaktioner näringsidkare emellan och att medlemsstaterna verkar ovilliga att utöka direktivets tillämpningsområde. Medlemsstaterna har dock rätt att ensidigt utöka räckvidden av sin nationella konsumentlagstiftning till att gälla även transaktioner näringsidkare emellan och parlamentet uppmanar dem att göra detta. Parlamentet uppmanar dem även att säkerställa samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter såsom föreskrivs i förordning (EG) nr 2006/2004 för att göra det möjligt att spåra gränsöverskridande verksamhet av det här slaget som utförs av katalogföretag som är etablerade inom EU eller i ett tredjeland. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i december 2009 rapportera om genomförbarheten och de eventuella konsekvenserna av att utöka räckvidden i direktiv 2005/29/EG till att även omfatta avtal näringsidkare emellan, framför allt när det gäller punkt 21 i dess bilaga I.

13. I Österrike har man i den nationella lagstiftningen uttryckligen förbjudit oseriösa katalogföretag. Europaparlamentet välkomnar detta goda exempel och uppmanar kommissionen att mot bakgrund av problemets gränsöverskridande karaktär lägga fram lagstiftning som utökar räckvidden i direktiv 2005/29/EG baserat på den österrikiska modellen, det vill säga lagstiftning som uttryckligen förbjuder reklam för företagskataloger om inte presumtiva kunder på ett entydigt sätt och i klar skrift informerats om att reklamen endast är ett erbjudande om att ingå ett avtal mot betalning.

14. Den nationella lagstiftningen är ofta otillräcklig när det gäller att få rätt mot katalogföretag som har sitt säte i andra medlemsstater och parlamentet uppmanar därför kommissionen att underlätta ett aktivare gränsöverskridande samarbete mellan de nationella myndigheterna för att de ska kunna erbjuda offren effektivare rättsmedel.

15. Europaparlamentet beklagar att förordning (EG) nr 2006/2004 inte kan tillämpas på transaktioner näringsidkare emellan och därför inte kan användas i kampen mot vilseledande företagskataloger. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftning för att utöka tillämpningen i detta hänseende.

16. I Belgien kan alla som drabbats av vilseledande metoder vidta rättsliga åtgärder i det land där de är bosatta. Europaparlamentet välkomnar detta exempel.

17. Europaparlamentet konstaterar att erfarenheterna från Österrike visar att de drabbades rätt att vidta gemensamma rättsliga åtgärder mot katalogföretag genom branschföreningar eller liknande organ verkar vara en effektiv utväg som skulle kunna kopieras till de initiativ som för närvarande övervägs av kommissionens generaldirektorat för konkurrens när det gäller skadeståndsåtgärder för brott mot EU:s konkurrensregler och av generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd om att på EU-nivå införa kollektiva prövningsmöjligheter för konsumenter.

18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de som drabbats av vilseledande reklam har en tydligt angiven nationell myndighet att vända sig till för att klaga och söka rättelse även i de fall där de som drabbats av vilseledande reklam är företag.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för bästa praxis för de nationella tillsynsmyndigheterna som de kan följa när de får kännedom om vilseledande reklam.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta internationellt med tredjeländer och med behöriga internationella organisationer så att oseriösa katalogföretag med säte i tredjeländer inte kan skada företag i Europeiska unionen.

21. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

• [1]  EUT L 376, 27.12.2006, s. 21.
• [2]  Rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande reklam, EGT L 250, 19.9.1984, s. 17.
• [3]  Europaparlamentets och rådets direktiv 97/55/EG av den 6 oktober 1997 om ändring av direktiv 84/450/EEG om vilseledande reklam så att detta omfattar jämförande reklam, (EGT L 290, 23.10.1997, s. 18).
• [4]  EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.
• [5]  EUT L 364, 9.12.2004, s. 1.
• [6]  EGT L 166, 11.6.1998, s. 51.

MOTIVERING

Inledning

Många företag, ofta småföretag, drabbas av bedrägerier som genomförs med vilseledande reklam. Ett vanligt scenario är att offren mot sin vilja ingår avtal om annonsering i en företagskatalog efter att ha lurats att tro att detta skulle vara gratis.

I typfallet får offren ett formulär per post från det oseriösa katalogföretaget som uppmanar dem att komplettera, rätta eller uppdatera sin företagsinformation. De får ofta informationen att uppdatering av uppgifterna är gratis. Detta får dem att uppdatera uppgifterna och skicka in formuläret. Vad de inte inser är att de genom att underteckna formuläret också ingår ett avtal som förbinder dem att annonsera i en företagskatalog under minst tre år till en årskostnad på omkring 1 000 euro. Offren blir varse bedrägeriet när de får ett brev från katalogföretaget med information om att deras annons är införd i katalogen och en faktura att betala. De som inte betalar blir ofta trakasserade och till och med hotade med rättsliga åtgärder av katalogföretagen eller deras indrivningsföretag. Många ger helt enkelt efter och betalar för att undvika vidare trakasserier.

Tusentals företag runt om i Europeiska unionen har drabbats. Om man betänker att avtalen kostar omkring 1 000 euro per år och varar i minst tre år kan man anta att den ekonomiska effekten inom unionen är betydande.

Det är uppenbart att det finns ett inslag av vilseledande affärsmetoder, vilket oftast är olagligt, men det är inte helt klart om det i EU-lagstiftningen finns rättsmedel mot detta, och om lagstiftningen i så fall är tillräckligt genomförd på nationell nivå i de olika medlemsstaterna. Vilseledande företag utnyttjar därför ofta lagens gråzoner eller svaga punkter i efterlevnadskontrollen på medlemsstatsnivå för att genomföra sina bedrägerier. En gemensam punkt för de oseriösa katalogföretagen är att de normalt har sitt säte i ett annat land än det land där de söker sina offer. Det gör det svårt för de drabbade att använda sig av den nationella lagstiftningen och att få de nationella myndigheterna att ställa upp för dem i en annan medlemsstat. Dessutom händer det ofta att de nationella myndigheter som ansvarar för konsumentskydd tillbakavisar företagens klagomål på grund av att konsumentlagarna är tillämpliga på konsumenter och inte näringsidkare. Det innebär att de drabbade inte har något skydd och att det blir fritt fram för denna typ av företagsbedrägerier att fortsätta.

Det är inte alla företagskataloger som använder sig av vilseledande marknadsföring och många katalogföretag arbetar helt lagligt. En del arbetar till och med enligt en uppförandekodex som gör det helt klart att alla beställningar tydligt måste fastställas som sådana och att gratisannonsering inte får blandas ihop med annonsering mot betalning. Men det finns ändå en del katalogföretag som använder sig av vilseledande affärsmetoder. I de flesta klagomålen utpekas katalogföretaget European City Guide som har sitt säte i Valencia i Spanien, men även andra har nämnts, exempelvis Construct Data Verlag, Deutscher Adressdienst GmbH och NovaChannel. Vissa oseriösa katalogföretag är också webbaserade. Enligt företrädare för European City Guide skickas omkring 6,5 miljoner formulär ut årligen bara från det företaget.

Syftet med betänkandet

Europaparlamentets utskott för framställningar har fått över 400 framställningar från småföretag i hela Europeiska unionen och även i tredjeländer, som anser sig ha fallit offer för dessa bedrägerier. Dessutom har flera av Europaparlamentets ledamöter skrivit till Europeiska kommissionen om dessa klagomål och ställt skriftliga och muntliga frågor om detta. Europaparlamentet har för sin del medgett betänkandet för att kunna undersöka problemet närmare och föreslå sätt att hantera det. Föredraganden har därför följande avsikter med betänkandet:

o Öka kunskapen om denna fråga så att färre företag faller offer för företagsbedrägerier.

o Uppmana EU:s medlemsstater att skärpa den nationella lagstiftningen och att se till att befintlig EU-lagstiftning mot vilseledande reklam och otillbörliga affärsmetoder efterlevs korrekt.

o Uppmana kommissionen att skärpa sin övervakning av genomförandet av EU‑lagstiftningen och förbättra befintlig EU-lagstiftning i de fall man kan konstatera att den inte räcker till för att stoppa bedrägerierna en gång för alla.

o Ge stöd och vägledning åt de företag som redan drabbats av bedrägerierna.

EU‑lagstiftning

På EU-nivå är det följande tre lagar som är mest relevanta i frågan:

o Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam, som ersatte direktiv 84/450/EEG[1] i dess lydelse enligt direktiv 97/55/EG[2].

o Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG[3] av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (direktivet om otillbörliga affärsmetoder).

o Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004[4] av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete).

Samråd före utarbetandet av betänkandet

Innan betänkandet utformades har föredraganden hållit flera samrådsmöten, bland annat med Europeiska kommissionens ledamot med ansvar för konsumentfrågor Meglena Kuneva och med flera parlamentsledamöter som intresserat sig för frågan efter att ha fått den påpekad för sig av sina väljare. Föredraganden har också haft samråd med näringslivsorganisationer som företräder företag, särskilt småföretag i Europa, exempelvis Eurochambres och UEAPME, med European Association of business Directories samt givetvis med företag som själva drabbats.

En offentlig workshop organiserades av utskottet för framställningar torsdagen den 11 september 2008 vid Europaparlamentet, med rubriken ”Stop the Scam: Combating Misleading Business Directories”. Detta gav Europaparlamentets ledamöter tillfälle att lyssna på framställarna, deras företrädande organisationer, företrädare för kommissionen och även företrädare för katalogföretaget European City Guide, som är det företag som pekats ut mest av framställarna.

Betänkandet

Föredraganden anser att framställarna tar upp ett allvarligt problem som tycks vara omfattande, gränsöverskridande och ha en betydande ekonomisk verkan, särskilt bland småföretagen. Föredraganden anser också att problemets gränsöverskridande karaktär gör att gemenskapsinstitutionerna bär ett tydligt ansvar för att hjälpa offren med adekvata rättsmedel. Rättsmedlen bör göra det möjligt för offren att bestrida giltigheten i avtal som ingåtts på grundval av vilseledande reklam och hjälpa offren att få tillbaka pengar som de har betalat till följd av vilseledande affärsmetoder.

I betänkandet beklagas att de befintliga nationella tillsynsmyndigheterna inte tycks kunna tillhandahålla adekvata rättsmedel för offren och dessutom påpekas att det trots att dessa vilseledande affärsmetoder är så spridda verkar som om EU-lagstiftningen och medlemsstaternas nationella lagstiftning antingen inte heller kan erbjuda något effektivt rättsmedel eller också inte efterlevs i tillräckligt hög grad.

Vägledning för offren

I betänkandet uppmanas offren att rapportera företagsbedrägerier till de nationella myndigheterna och söka rådgivning innan de betalar de avgifter som de oseriösa katalogföretagen begär. Dessutom bör offren berätta om sitt fall för näringslivs- och konsumentorganisationer och för sina företrädare vid Europaparlamentet så att åtgärderna för att bekämpa vilseledande reklamföretag kan stärkas på EU-nivå.

Kunskapshöjande åtgärder

I betänkandet välkomnas de insatser som europeiska och nationella näringslivsorganisationer har gjort för att öka kunskapen om problemet bland sina medlemmar. De uppmanas också att öka sina insatser så att färre personer faller offer för de oseriösa katalogföretagen. Vidare välkomnas de åtgärder som vissa medlemsstater – exempelvis Italien, Spanien, Nederländerna, Belgien, Förenade kungariket och framför allt Österrike – har vidtagit för att hindra katalogföretag att använda vilseledande metoder. Det noteras dock att insatserna fortfarande inte räcker till.

När det gäller kunskapshöjande åtgärder uppmanas i betänkandet Europeiska kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut samarbeta med de nationella och europeiska näringslivsorganisationerna och öka sina insatser för att informera om detta problem till fler personer som därmed kan undvika vilseledande reklam som kan bli lurade att ingå oönskade avtal.

I betänkandet uppmanas också Europeiska kommissionen att ta upp problemet i samband med sitt initiativ för en lag om småföretag.

Direktiv 2006/114/EG[5] om vilseledande och jämförande reklam

I betänkandet konstateras att direktiv 2006/114/EG[6] om vilseledande och jämförande reklam är tillämpligt på transaktioner mellan näringsidkare och därför också är tillämpligt på det problem som offren för de oseriösa katalogföretagen står inför. Direktivet har införlivats med alla medlemsstaternas lagstiftning och ger möjlighet att utfärda beslut om upphörande eller andra rättsmedel för att förbjuda vilseledande reklam. Direktivet tycks dock antingen inte räcka till för att tillhandahålla ett effektivt rättsmedel, eller inte efterlevas i tillräckligt hög grad i medlemsstaterna.

I betänkandet uppmanas därför kommissionen att skärpa sin övervakning av medlemsstaternas genomförande av direktiv 2006/114/EG[7]. Detta bör särskilt göras i de medlemsstater där man vet att oseriösa katalogföretag har sina säten, särskilt i Spanien där det katalogföretag som pekats ut mest av alla är etablerat. Kommissionen bör också ägna särskild uppmärksamhet åt Tjeckien, där ett domslut nyligen har meddelats mot offer för de aktuella bedrägerierna på ett sätt som väcker tvivel på att direktivet genomförts korrekt i landet.

Kommissionen uppmanas också att rapportera till Europaparlamentet om vad den kommer fram till.

Direktiv 2005/29/EG[8] om otillbörliga affärsmetoder

I betänkandet beklagas att direktiv 2005/29/EG[9] om otillbörliga affärsmetoder inte täcker transaktioner näringsidkare emellan och att medlemsstaterna verkar ovilliga att utöka tillämpningsområdet. Å andra sidan kan medlemsstaterna ensidigt utöka räckvidden av sin lagstiftning till att gälla transaktioner näringsidkare emellan och de medlemsstater som så önskar kan därför utforma ett skydd för företagen i sin egen lagstiftning utan att behöva vänta på kommissionens lagstiftningsinitiativ för en ändring av EU-lagstiftningen.

Den bästa modellen för att bekämpa oseriösa katalogföretag tycks vara den som tillämpas av Österrike, som sedan 2000 har ändrat sin lag om otillbörliga affärsmetoder. I avsnitt 28a i den lagen föreskrivs nu att det är förbjudet att i samband med affärsverksamhet och i konkurrenssyfte göra reklam för registrering i kataloger som gula sidor, telefonkataloger eller liknande, i form av betalningsorder, inbetalningskort, fakturor, erbjudande om korrigering eller liknande eller att erbjuda sådan registrering direkt utan att entydigt och i klar skrift framhålla att reklamen endast är ett erbjudande om att ingå ett avtal.

Föredraganden anser att den österrikiska modellen är ett bra exempel och bör följas. Därför uppmanas kommissionen i betänkandet att mot bakgrund av problemets gränsöverskridande natur överväga ett nytt lagstiftningsinitiativ baserat på den österrikiska modellen, som förbjuder reklam för företagskataloger om inte de presumtiva kunderna entydigt och i klar skrift informeras om att reklamen endast är ett erbjudande om att ingå ett avtal mot betalning.

Förordning (EG) 2006/2004[10] om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen

I betänkandet konstateras också att medlemsstaternas nationella lagstiftning ofta är otillräcklig när det gäller att få rätt mot katalogföretag som har sitt säte i andra medlemsstater och kommissionen uppmanas därför att underlätta ett aktivare gränsöverskridande samarbete mellan de nationella myndigheterna för att de ska kunna erbjuda offren effektivare rättsmedel.

I Belgien kan exempelvis alla som drabbats av vilseledande affärsmetoder vidta rättsliga åtgärder i det land där de är bosatta och ett fall har faktiskt vunnits av offren för ett oseriöst katalogföretag (som dömdes till böter). I skrivande stund tycks fallet fortfarande vara under prövning efter överklagande.

I Österrike finns rättsfall där offren vunnit över katalogföretag.

Å andra sidan har offer i Tjeckien tydligen förlorat ett åtal som väckts mot dem av katalogföretaget och just detta fall väcker frågor om huruvida Tjeckien har genomfört bestämmelserna i direktiv 2006/114/EG[11].

I Spanien har ett av de oftast utpekade katalogföretagen, European City Guide, bötfällts tre gånger av Generalitat de Cataluna när företaget hade sitt säte i Barcelona och företaget ålades att stänga under ett år. Det flyttade sedan till Valencia där det fortsätter sin verksamhet under något striktare villkor. Offren informeras nu exempelvis om att de har rätt att upphäva beställningen inom sju dagar. Normalt upptäcker de dock inte vad det är de har skrivit under på förrän efter denna sjudagarsperiod. Företaget inrättade också en ”Defensor del cliente” (ombudsman) för att ta emot klagomål från kunderna. Denna ombudsman verkar dock inte vara oberoende av själva katalogföretaget vilket gör att den inte är tillräckligt förtroendeingivande. Föredraganden anser därför att katalogföretaget inte har gjort tillräckligt för att se till att dess presumtiva kunder inte vilseleds att underteckna ett avtal om annonsering som de aldrig har önskat.

Det finns heller ingenting som visar att nationella myndigheter från andra medlemsstater sökt rättelse direkt vid någon domstol i Valencia på grundval av förordning (EG) nr 2006/2004[12] om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen.

I Storbritannien har Office of Fair Trading (OFT) använt sig av bestämmelserna i förordning (EG) nr 2006/2004[13] om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen. OFT som också ansvarar för konsumentskydd tycks ha använt förordningen med framgång för att väcka talan mot företag i Belgien och Nederländerna som skickade ut oönskade och vilseledande erbjudanden till brittiska konsumenter. Fallet gällde inte oseriösa katalogföretag men är ändå ett steg i rätt riktning.

Utöver detta fall finns det inte mycket som tyder på att förordning (EG) nr 2006/2004[14] har använts i tillräckligt stor utsträckning av de nationella myndigheterna för att försöka få rättelse, exempelvis i form av en dom, vid klagomål som har sin upprinnelse i andra medlemsstater. Detta verkar bero främst på kostnaderna för en rättsprocess, krångliga och utdragna förfaranden och domarnas begränsade räckvidd.

Behovet av att stärka de nationella myndigheterna

I betänkandet uppmanas medlemsstaterna att se till att företag som drabbas av vilseledande reklam har en tydligt angiven nationell myndighet att vända sig till för att klaga och söka rättelse. För närvarande fungerar det oftast inte så eftersom de nationella myndigheterna för konsumentskydd oftast inte handlägger klagomål från företag utan bara från konsumenter. I betänkandet uppmanas kommissionen också att utveckla riktlinjer för bästa praxis för de nationella tillsynsmyndigheterna som de kan följa när de får kännedom om vilseledande reklam.

Oseriösa katalogföretag med säte i tredjeländer

I betänkandet uppmanas slutligen kommissionen att samarbeta internationellt med tredjeländer och med behöriga internationella organisationer så att oseriösa katalogföretag med säte i tredjeländer inte kan skada företag i Europeiska unionen.

• [1]  EGT L 250, 19.9.1984, s. 17–20.
• [2]  EGT L 290, 23.10.1997, s. 18–23.
• [3]  EUT L 149, 11.6.2005, s. 22–39.
• [4]  EUT L 364, 9.12.2004, s. 1–11.
• [5]  EUT L 376, 27.12.2006, s. 21–27.
• [6]  EUT L 376, 27.12.2006, s. 21–27.
• [7]  EUT L 376, 27.12.2006, s. 21–27.
• [8]  EUT L 149, 11.6.2005, s. 22–39.
• [9]  EUT L 149, 11.6.2005, s. 22–39.
• [10]  EUT L 364, 9.12.2004, s. 1–11.
• [11]  EUT L 376, 27.12.2006, s. 21–27.
• [12]  EUT L 364, 9.12.2004, s. 1–11.
• [13]  EUT L 364, 9.12.2004, s. 1–11.
• [14]  EUT L 364, 9.12.2004, s. 1–11.

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR DEN INRE MARKNADEN OCH KONSUMENTSKYDD (7.10.2008)

till utskottet för framställningar

över betänkandet om oseriösa katalogföretag (framställning 45/2006)
(2008/2126(INI))

Föredragande: Diana Wallis

FÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för framställningar att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

–    med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, framför allt dess bestämmelser om att upprätta den inre marknaden och garantera företagens frihet att erbjuda tjänster i andra medlemsstater,

–    med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15‑16 oktober 1999 om skapande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen, där det anges att individer och företag inte bör hindras eller avskräckas från att utöva sina rättigheter på grund av att medlemsstaternas rättsliga och administrativa system är oförenliga eller komplicerade,

–    med beaktande av att Europaparlamentets utskott för framställningar har mottagit 393 framställningar från 24 medlemsstater och 19 tredjeländer om oseriösa katalogföretag.

A.  Företaget European City Guides (ECG) och andra liknande företags vilseledande verksamhet har pågått under flera årtionden, och de berörda företagen har bytt lokaliseringsort under årens lopp för att kunna fortsätta sin verksamhet utan påföljder samtidigt som ett stort antal företag drabbats.

B.   ECG:s verksamhet har varit föremål för rättsliga och administrativa åtgärder, exempelvis åtgärder vidtagna av högsta domstolen och den regionala regeringen i Katalonien i Spanien, som lett till att företaget temporärt tvingats ställa in sin verksamhet och tilldömts böter.

C.  När bedrägerier som detta organiseras över gränserna och således medför verksamhet i två eller flera medlemsstater, finns det ingen mekanism som samordnar de nationella brottsbekämpande myndigheternas arbete över gränserna och inte heller någon budget. Det finns inte ens ett telefonregister över nummer till polisen på andra sidan gränsen eller till polisen i mer avlägsna medlemsstater. Därför är det förståeligt att de nationella myndigheterna inte bemödar sig om att åtala bedragare eftersom dessa har en så väl uppbyggd organisation över gränserna som de nationella myndigheterna själva inte kan överskrida.

1.  Europaparlamentet beklagar att den inre marknaden, samtidigt som den medför nya möjligheter för kommersiell verksamhet med ärligt uppsåt, även kan innebära oönskade möjligheter för sådana som vill plundra små och medelstora företag. Parlamentet kräver att åtgärder vidtas på EU‑nivå, i samarbete med medlemsstaterna, för att förhindra och begränsa detta.

2.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen och rådet ska garantera fullständig tillämpning och fullständigt genomförande av rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om vilseledande reklam[1] (direktivet om vilseledande reklam) och av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden[2] (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) för att få ett slut på de oseriösa katalogföretagens verksamhet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt avsiktlig användning av tvetydiga formuleringar.

3.   Som bästa praxis framhåller Europaparlamentet paragraf 28a i Österrikes ”Gesetz gegen den unlauteren Wettbewerb” (UWG) från 1984 (lagen om otillbörliga affärsmetoder) som förbjuder vilseledande företagskataloger. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa liknande bestämmelser vid genomförandet av direktivet om otillbörliga affärsmetoder för att förebygga att konsumenter och småföretag drabbas, och att se till att det fortsatt råder konkurrens som det bör, utan att de ekonomiska intressena hos legitima konkurrenter påverkas negativt.

4.   Europaparlamentet noterar undersökningen om katalogföretagens vilseledande praxis, som beställdes av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, där man som tänkbar lagstiftningsmöjlighet för hantering av problemet med oseriösa katalogföretag anger en ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam[3], så att detta omfattar en "svart lista" över verksamhet som ska anses vara vilseledande, och en utvidgning av tillämpningsområdet för direktivet om otillbörliga affärsmetoder till att omfatta avtal mellan företag, med särskild hänsyn till punkt 21 i bilaga 1 till det direktivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i december 2009 lämna en rapport om genomförbarheten och de möjliga följderna av en sådan ändring eller utvidgning.

5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt beakta de små och medelstora företagens position när den definierar begreppet ”konsument” i sin översyn av gemenskapens regelverk på konsumentområdet. Parlamentet begär även att detta ska ingå i arbetet med den gemensamma referensramen för avtalslagstiftning, så att de små och medelstora företagen kan dra nytta av ett starkare skydd i gemenskapens lagstiftning om avtalsfrågor.

6.   Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i sin rättsakt för småföretag i Europa uppmanar medlemsstaterna att förstärka nätverket Solvit och erbjuda små och medelstora företag rådgivningstjänster och stöd så att de ska kunna försvara sig mot otillbörliga affärsmetoder. Kommissionen bör aktivt engagera sig i samarbetet och stödet till dem som drabbas av oseriösa katalogföretag. Vidare bör kommissionen och medlemsstaterna samarbeta om medvetandehöjande kampanjer om sådan vilseledande verksamhet och på ett omfattande sätt använda de verktyg som Internet kan erbjuda samt inbegripa organisationer för små och medelstora företag och konsumentorganisationer, bland annat nätverket Enterprise Europe och nätverket för europeiska konsumentcentrum (ECC). Parlamentet ser fram emot den av kommissionen föreslagna Internetportalen för juridiska frågor, som kan bli ytterligare ett sätt att ge information och stöd när det gäller dessa problem.

7.   Europaparlamentet beklagar att, samtidigt som det europeiska betalningsförläggandet med all rätt ökar de gränsöverskridande möjligheterna till rättslig prövning, skulle skrupelfria indrivningsföretag kunna utnyttja betalningsföreläggandet för att trakassera små och medelstora företag och individer. Parlamentet anser att EU bör överväga en gemensam uppförandekod för indrivningsföretag.

8.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta aktivt för att få slut på de oseriösa katalogföretagens verksamhet och liknande verksamhet.

9.   Europaparlamentet konstaterar att mekanismer bör utformas som gör det möjligt för enskilda offer att gemensamt och gränsöverskridande söka rättslig prövning i domstol, i fall där medlemsstaterna är ovilliga eller oförmögna att handla. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att överväga att starta ett samstämt system för grupptalan för lösning av gränsöverskridande klagomål, på grundval av både omfattande forskning som beaktar erfarenheter från olika delar av världen och en grundlig granskning av befintliga problem och avsedda fördelar för konsumenterna, samtidigt som man tydligt behandlar frågan om lämplig rättslig grund för ett sådant instrument på EU‑nivå.

10. Europaparlamentet beklagar att svårigheterna med att spåra verksamhet av detta slag snedvrider den inre marknaden och påverkar hur konkurrensen fungerar.

11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder mot all vilseledande verksamhet som ECG och andra liknande företag ägnar sig åt och att som en sista utväg avbryta deras verksamhet för att förhindra att konsumenter och företag drabbas.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas tillsynsmyndigheter att, i enlighet med de uppdrag och befogenheter som de tilldelats enligt ifrågavarande lands nationella lagstiftning och EU-lagstiftningen, framför allt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (”förordningen om konsumentskyddssamarbete”)[4], vidta gemensamma åtgärder för att förhindra att katalogföretag bedriver ytterligare vilseledande verksamhet och införa effektiva åtgärder som kommer att sätta stopp för katalogföretags verksamhet och leda till att de ansvariga får sina straff.

13. Europaparlamentet anser att de metoder som katalogföretagen tillämpar inte bara är oförenliga med ett anständigt beteende och med normerna för lojal konkurrens, utan att deras verksamhet för det mesta är förknippad med bedrägerier och andra brottsliga handlingar och överträdelser. Därför uppmanas medlemsstaternas ansvariga tillsynsmyndigheter, polis och åklagarmyndigheter samt Europol och Eurojust att ingående utreda och eventuellt åtala skyldiga aktörer inom EU:s territorium. Om aktörerna kommer från ett tredjeland uppmanas kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att internationella avtal ska ingås med de berörda länderna i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 2006/2004.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i syfte att förbjuda de vilseledande metoder som tillämpas av katalogföretagen, ingående överväga följande åtgärder:

–  standardisering av den obligatoriska delen i en order, så att den innehåller avtalsformer som överensstämmer med anständigt beteende och öppet klarlägger grundläggande rättsliga förhållanden (däribland klara prisangivelser); innehållet i denna del skulle kunna kontrolleras av ansvariga myndigheter i ifrågavarande medlemsstat (exempelvis den instans som övervakar efterlevnaden av handelsnormer och myndigheter med ansvar för skyddet av personuppgifter),

–  formella avtal eller order där den svagare avtals- eller orderparten inte har någon möjlighet att ändra avtalet eller ordern och enbart kan godta eller förkasta texten bör omfattas av liknande regler som gäller för otillbörliga affärsmetoder, även om den svagare avtals- eller orderparten inte är en konsument,

–  formella avtal eller order bör vara föremål för ett "genomsnittskonsumenttest" och bör omfattas av liknande regler som gäller för otillbörliga affärsmetoder, även om den svagare avtals- eller orderparten inte är en konsument,

–  när ett flertal personer har vilseletts av en formulering i ett formellt avtal eller en formell order ska omvänd bevisbörda tillämpas, varvid katalogföretaget måste bevisa att formuleringen i det formella avtalet eller den formella ordern inte är vilseledande för en vanlig köpare.

15. Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på att katalogföretags vilseledande metoder inte enbart är riktade mot företag utan även mot fysiska personer (även politiska företrädare) och inte alltid innebär ett affärsförhållande utan exempelvis påhittade erbjudanden om att få ingå i biografiska uppslagsverk (som ”Vem är det?”, Årets man/kvinna inom olika områden osv.) och grundar sig på samma oärlighet, vilket innebär att framtida åtgärder även måste förbjuda vilseledande metoder av detta slag.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	7.10.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	35 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Cristian Silviu Buşoi, Charlotte Cederschiöld, Gabriela Creţu, Mia De Vits, Janelly Fourtou, Evelyne Gebhardt, Małgorzata Handzlik, Christopher Heaton-Harris, Anna Hedh, Iliana Malinova Iotova, Pierre Jonckheer, Kurt Lechner, Toine Manders, Catiuscia Marini, Arlene McCarthy, Nickolay Mladenov, Catherine Neris, Zita Pleštinská, Karin Riis-Jørgensen, Zuzana Roithová, Heide Rühle, Leopold Józef Rutowicz, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Marianne Thyssen, Jacques Toubon, Barbara Weiler, Marian Zlotea
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Emmanouil Angelakas, Wolfgang Bulfon, Colm Burke, Giovanna Corda, José Ribeiro e Castro, Olle Schmidt, Diana Wallis

• [1]  EGT L 250, 19.9.1984, s. 17.
• [2]  EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.
• [3]  EUT L 376, 27.12.2006, s. 21.
• [4]  EUT L 364, 9.12.2004, s. 1.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	6.11.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	19 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Sir Robert Atkins, Inés Ayala Sender, Simon Busuttil, Michael Cashman, Alexandra Dobolyi, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, David Hammerstein, Marian Harkin, Marcin Libicki, Manolis Mavrommatis, Kathy Sinnott
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Marie-Hélène Descamps, Roger Helmer, Yiannakis Matsis, Juan Andrés Naranjo Escobar, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Richard Corbett, Luis de Grandes Pascual, Salvador Garriga Polledo