Betänkande - A6-0455/2008Betänkande
A6-0455/2008

BETÄNKANDE om livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation –genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”

20.11.2008 - (2008/2102(INI))

Utskottet för kultur och utbildning
Föredragande: Ljudmila Novak

Förfarande : 2008/2102(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0455/2008
Ingivna texter :
A6-0455/2008
Debatter :
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation –genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”

(2008/2102(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 149 och 150 i EG-fördraget,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 november 2007 med titeln ”Livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation”, utkastet till rådets och kommissionens gemensamma lägesrapport 2008 om genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” (KOM(2007)0703) och kommissionens kompletterande arbetsdokument (SEK(2007)1484),

–   med beaktande av det detaljerade arbetsprogrammet för uppföljningen av målen för utbildningssystemen i Europa[1] och de följande delrapporterna om framstegen i programmets genomförande,

–   med beaktande av rådets resolution av den 15 november 2007 om utbildning som en central drivkraft för Lissabonstrategin[2],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande[3],

–   med beaktande av rådets resolution av den 15 november 2007 om ny kompetens för nya arbetstillfällen[4],

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 28 augusti 2007 ”Towards more knowledge-based policy and practice in education and training” (SEK(2007)1098),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande[5],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 15 februari 2006 om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen[6],

–   med beaktande av Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet[7],

–   med beaktande av sin resolution av den 13 november 2007 om idrottens roll i utbildningen[8],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande[9],

–   med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2008 om vuxenutbildning: Det är aldrig för sent att lära[10],

–   med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om Bolognaprocessen och studentrörligheten[11],

–   med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om förbättrad kvalitet på lärarutbildning[12],

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 13–14 mars 2008,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkande (A6-0455/2008) från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, och av följande skäl:

A. EU försöker att senast 2010 bli världsledande när det gäller utbildningssystemens kvalitet, och bättre utbildningssystem är av yttersta vikt för ytterligare framsteg inom Lissabonprocessen.

B.  Det har gjorts framsteg i fråga om att öka universitetens oberoende och budgetansvar. Stödet till universiteten inom denna process måste öka.

C. Systemen för undervisning och utbildning bör erbjuda lika möjligheter för kvinnor och män.

D. För att Lissabonstrategin ska lyckas måste jämställdhetsdimensionen integreras i undervisnings- och utbildningspolitiken. Ett av Lissabonstrategins mål är att ta itu med ojämlikheterna mellan kvinnor och män på de europeiska arbetsmarknaderna, bland annat genom att uppnå en sysselsättningsgrad på 60 procent för kvinnor senast 2010.

E.  Medlemsstaterna måste driva fram en reform av sina nationella utbildningssystem genom samarbete och utbyte av god praxis.

F.  Enhetliga och omfattande strategier för livslångt lärande och redskap som Europaparlamentet och rådet enats om bör användas konsekvent i syfte att uppnå Lissabonmålen och stärka kunskapstriangeln.

G. Det behövs behövs högre kvalifikationsnivåer i Europa, och kreativitet och innovation måste främjas på alla utbildningsplan.

H. Man måste planera för framtida kunskapsbehov inom miljö- och samhällsfrågor, till exempel genom att klimatförändringar och andra miljöfrågor görs till övergripande ämnen som ingår i allt lärande.

I.   Läro- och kursplanerna bör bidra till den studerandes personliga utveckling genom att omfatta undervisning om mänskliga rättigheter och europeiska värderingar.

J.   Högkvalitatitva och effektiva utbildningssystemen med god tillgänglighet för medborgarna måste ses som ett politiskt mål av största vikt på EU-nivå.

K. Teoretisk och praktisk utbildning måste alltid kopplas till de lokala och regionala möjligheterna, särdragen och behoven.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande av den 12 november 2007 och de förbättringar som det redogör för.

2.  Europaparlamentet noterar att åtgärder som avser teoretisk och praktisk utbildning alltid bör stödjas av kompletterande socioekonomiska åtgärder för att förbättra EU‑medborgarnas levnadsstandard i stort.

3.  Europaparlamentet betonar behovet av att integrera migranter och minoriteter (särskilt romer) och att få med grupper med särskilda behov (främst kvinnor, funktionshindrade och äldre) på alla nivåer och på alla områden inom utbildningen. Migranter bör ges extra stöd, och minoriteter och romer bör utbildas av personal som tillhör samma minoritet eller åtminstone talar deras modersmål.

4.  Europaparlamentet betonar idrottens betydelse i den allmänna utbildningen och yrkesutbildningen och behovet av att ge idrott en särskild ställning, till exempel genom att utöka gymnastiken och idrotten inom alla utbildningsformer, från förskolan till universitetet. Parlamentet anser att minst tre idrottslektioner per vecka bör föreskrivas i läroplanen och att det bör tillgängliggöras stöd för skolor för att om möjligt överträffa denna miniminivå.

5.  Europaparlamentet betonar familjens och den sociala miljöns betydelse för varje aspekt av utbildningen och yrkesutbildningen.

6.  Europaparlamentet konstaterar att utbildning är av avgörande betydelse för den sociala och personliga utvecklingen för både kvinnor och män. Parlamentet betonar därför betydelsen av att förbättra utbildningen och yrkesutbildningen som en grundläggande aspekt av jämställdhetssträvandena.

7.  Europaparlamentet beklagar att undervisningssystemen avskräcker kvinnor från att ta sig in på traditionellt manliga yrkes- och utbildningsområden, men välkomnar jämställdhetsfrämjande åtgärder och uppmanar medlemsstaterna att inrätta program som syftar till att ge kvinnor bredast möjliga arbetslivsorientering och senare stöd på arbetsmarknaden.

8.  Europaparlamentet understryker att kvinnors och mäns ojämlika möjligheter till livslångt lärande av hög kvalitet är ännu mer påtagligt på öar och i geografiskt och socialt missgynnade regioner. Parlamentet uppmanar därför till ökat stöd till utbildningsinitiativ inom ramen för regionalpolitiken.

9.  Europaparlamentet noterar att kvinnor fortfarande är kroniskt underrepresenterade inom vissa studieområden, på alla nivåer, liksom inom forskningen. Parlamentet begär därför att det vidtas konkreta åtgärder för positiv särbehandling för att komma till rätta med situationen.

10. Europaparlamentet konstaterar att studenter med avbrutna studier, särskilt unga mödrar, kan drabbas av diskriminering, och efterfrågar mer flexibla förhållningssätt som gör det lättare att återuppta studierna eller yrkesutbildningen efter barnafödsel och att kombinera studier med yrkes- och familjeliv.

11. Europaparlamentet konstaterar att kursplanernas och undervisningens kvalitet måste förbättras generellt sett och att lärarnas sociala trygghet måste stärkas och att mer uppmärksamhet måste ägnas deras fortbildning och rörlighet.

12. Europaparlamentet betonar att färdigheter i informations- och kommunikationsteknik och mediekunskap bör uppmuntras kraftfullt och rekommenderar att medieutbildning både ingår som en integrerad del av läroplanen på alla nivåer i skolan och att lärare och äldre personer erbjuds mediepedagogiska moduler.

13. Europaparlamentet påpekar att man måste underlätta övergången mellan olika utbildnings- och yrkesutbildningssystem och mellan formellt, icke-formellt och informellt lärande.

14. Europaparlamentet uppmanar rådet att övervaka hur varje medlemsstat tillämpar den europeiska utbildningspolitiken i praktiken. De nationella regeringarna bör på ett insynsvändligt sätt fastställa nationella mål på detta område samt införa lämplig lagstiftning och vidta lämpliga åtgärder för att se till att EU-standarderna hålls. De bör i synnerhet trygga tillämpningen av de instrument som antagits på EU-nivå, som exempelvis rekommendationen om nyckelkompetenser för livslångt lärande, den europeiska referensramen för kvalifikationer och Europass.

Förskola

15. Europaparlamentet betonar att det behövs ökade resurser för bättre materiella förhållanden, bättre lokaler och löpande fortbildningsåtgärder för personalen, så att kvaliteten på förskoleutbildningen höjs, samt ökade investeringar. Allmän tillgång till förskoleutbildning av hög kvalitet är ett effektivt sätt att ge alla barn, särskilt barn från socialt missgynnade miljöer eller som tillhör minoriteter, tillgång till livslångt lärande.

16. Europaparlamentet betonar vikten av att barnen utvecklar grundläggande kunskaper, lär sig sitt modersmål eller språket i det land de bor och lär sig läsa och skriva så tidigt som möjligt.

17. Europaparlamentet menar att inlärning av ett andra språk bör inledas på detta tidiga stadium, men att barnets kontakter med språk i tidig ålder måste ske genom lek och utan tvång att prestera.

18. Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att göra förskolan obligatorisk.

Grundskola och gymnasium

19. Europaparlamentet betonar att man måste ägna särskild uppmärksamhet åt individer som kan komma att hoppa av skolan i ett senare skede om de inte får stöd. Man bör införa särskilda program och metoder för att minska avhoppen, och elever som trots allt hoppar av bör ges stöd och möjligheter att återintegreras i samhället och erbjudas utbildningsvägar som passar dem.

20. Europaparlamentet understryker att grundskolan och gymnasiet bör ge eleverna redskap för självständigt, kreativt och innovativt tänkande samt göra dem till mediekritiska och självreflekterande medborgare.

21. Europaparlamentet betonar vikten av att läro- och kursplanerna i varje medlemsstat innehåller kurser som syftar till att främja och utveckla barns kreativitet och innovativa anda.

22. Europaparlamentet anser att läro- och kursplanerna och deras innehåll måste uppdateras regelbundet för att förbli relevanta, för att stärka företagarandans och frivilligarbetets stora betydelse och främja den personliga utvecklingen. Parlamentet betonar att samtliga medlemsstater måste lägga större vikt vid lärarutbildningen och ställa större medel till dess förfogande för att uppnå avgörande framsteg vid genomförandet av Lissabonstrategins mål inom ramen för arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” och främja det livslånga lärandet inom EU.

23. Europaparlamentet hyser övertygelsen att barn bör lära sig ett andra främmande språk så tidigt som möjligt.

24. Europaparlamentet uppmuntrar barns inlärning av främmande språk från en tidig ålder och inbegripandet av undervisning i främmande språk i samtliga kursplaner i grundskolan. Parlamentet betonar att man för att detta mål ska nås måste ställa tillräckliga medel till förfogande för att anställa och utbilda lärare i främmande språk.

25. Europaparlamentet menar att utveckling av elevernas personliga talanger, särskilda förmågor och naturliga förutsättningar måste vara ett viktigt mål på detta utbildningsstadium. Dessa färdigheter kan senare utgöra en grund för arbete och anställning.

26. Europaparlamentet betonar att man måste ägna särskild uppmärksamhet både åt elever som inte har förvärvat eller inte förvärvar grundläggande kunskaper och åt särskilt begåvade elever, så att dessa på bästa sätt kan vidareutveckla sina färdigheter och talanger som ligger över genomsnittet.

27. Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna väsentligt förbättrar kvaliteten på lärarnas akademiska och yrkesmässiga kvalifikationer, fort- och vidareutbildning och livslånga lärande.

28. Europaparlamentet förespråkar eftertryckligen främjandet av en kontinuerlig och enhetlig fortbildning för lärare under hela yrkeslivet. Parlamentet rekommenderar att alla lärare bör ges möjlighet att regelbundet förbättra och uppdatera sina färdigheter, kvalifikationer och pedagogiska kunskaper.

29. Europaparlamentet rekommenderar att man snarast möjligt inför undervisning i europeisk samhällskunskap i kursplanerna, så att en ny generation får utbildning i medvetenhet om europeiska värderingar på områden som mänskliga rättigheter, kulturell mångfald, tolerans, miljövård och klimatförändringar.

Yrkesförberedande utbildning

30. Europaparlamentet noterar att den yrkesförberedande utbildningens kvalitet och attraktionskraft måste förbättras.

31. Europaparlamentet påpekar att den yrkesförberedande utbildningen måste kopplas bättre både till den europeiska och den nationella ekonomin och dessutom integreras mer konsekvent i dessa för att utbildningsprocessen ska specialanpassas bättre till arbetsmarknaden.

32. Europaparlamentet insisterar på att de studerandes och lärarnas rörlighet måste öka kraftigt (inte bara den geografiska rörligheten utan även rörligheten mellan yrkesförberedande och högre utbildning).

Högre utbildning

33. Europaparlamentet anser att universitetens kursplaner bör moderniseras för att möta nuvarande och framtida samhällsekonomiska behov.

34. Europaparlamentet rekommenderar att man vid högre utbildningsanstalter prioriterar utvecklingen av tvärvetenskapliga utbildningsprogram, dvs. program som omfattar fler vetenskapsgrenar, i syfte att utbilda specialister som är kompetenta att lösa de mest komplexa problemen i världen i dag.

35. Europaparlamentet betonar att man bör försöka öka studenternas och elevernas intresse för ämnen och studier inom teknik, naturvetenskap och miljövård.

36. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett effektivt sätt främja partnerskap mellan universitet och företag och mellan universitet och många andra nationella, regionala eller lokala intressenter.

37. Europaparlamentet konstaterar att samarbetet mellan europeiska institutioner för högre utbildning måste stärkas kraftigt och att man bör göra det så lätt som möjligt att överföra kvalifikationer.

38. Europaparlamentet påpekar att universitetslärarnas och -föreläsarnas arbete måste uppdateras kontinuerligt, liksom programmen, ämnena och arbetsmetoderna.

39. Europaparlamentet föreslår att Europeiska institutet för forskning och innovation ska kopplas till Bolognaprocessen och beaktas i samband med reformen av den europeiska högre utbildningen.

40. Europaparlamentet rekommenderar eftertryckligen medlemsstaterna att öka rörligheten bland studerande och lärare, inklusive rörligheten mellan länder, studieprogram och vetenskapsgrenar. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att den europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet genomförs, i syfte att skapa ett verkligt europeiskt område för livslång utbildning och fortbildning och främja ekonomiskt, socialt och regionalt samarbete.

Livslångt lärande

41. Europaparlamentet anser att man konsekvent bör uppmuntra arbetsgivarna att anordna utbildning och fortbildning för sina anställda och ge dem incitament att göra det möjligt för lågutbildade arbetstagare att delta i program för livslångt lärande.

42. Europaparlamentet konstaterar att man bör ägna särskild uppmärksamhet åt långtidsarbetslösa, människor från missgynnade sociala bakgrunder, människor med särskilda behov, ungdomar som tidigare varit intagna på ungdomsvårdsskola och före detta interner.

43. Europaparlamentet betonar att framför allt kvinnor bör uppmuntras att delta i utbildning och fortbildning och att man måste erbjuda och främja särskilda program för kvinnors livslånga lärande.

44. Europaparlamentet betonar att lågutbildade och äldre arbetstagare bör ges särskilt stöd och incitament för att delta i program för livslångt lärande.

45. Europaparlamentet begär att man inom vuxenutbildningen och programmen för livslångt lärande ägnar särskild uppmärksamhet åt de grupper av människor som är mest missgynnade på arbetsmarknaden, framför allt ungdomar och kvinnor, särskilt på landsbygden, samt äldre personer.

46. Europaparlamentet begär att man tar hänsyn till att föräldrautbildning för kvinnor och män är av avgörande betydelse för människors välbefinnande, fattigdomsbekämpande och social sammanhållning. Därför bör det inrättas mångsidiga utbildningsprogram för livslångt lärande och fortbildning för för föräldraskapslärare inom ramen för utbildning och lärande.

47. Europaparlamentet betonar att kunskaper och kvalifikationer som förvärvats genom livslångt lärande borde vara mycket mer allmängiltiga och lättare att värdesätta och anser därför att man måste driva på genomförandet av den europeiska referensramen för kvalifikationer och Europass som instrument för att främja livslångt lärande.

48. Europaparlamentet anser att såväl de europeiska som de nationella myndigheterna bör öka sin finansiering av åtgärder för att främja rörlighet på alla stadier av det livslånga lärandet.

49. Europaparlamentet kräver att fördelarna med Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet erkänns, används och omsätts i praktiken av medlemsstaterna och att kommissionen granskar medlemsstaternas genomförande.

50. Europaparlamentet insisterar på att alla studerande och arbetstagare med familj bör garanteras så många sociala tjänster och stödinrättningar som möjligt (t.ex. barnomsorg).

51. Europaparlamentet anser att frivilligarbete bör integreras och erkännas vid genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”.

52. Europaparlamentet anser att utbyte av synsätt och ömsesidig undervisning och lärande i olika åldersgrupper bör uppmuntras.

53. Europaparlamentet betonar att programmen för livslångt lärande måste stödja företagaranda och göra det möjligt för människor att starta små och medelstora företag samt bemöta såväl samhällets som ekonomins behov.

54. Europaparlamentet påpekar att man bör inrätta tjänster för rådgivning om livslångt lärande och information till studerande i alla åldersgrupper, för att stödja ovannämnda mål.

o

o o

55. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

  • [1]  EGT C 142, 14.6.2002, s. 1.
  • [2]  EUT C 300, 12.12.2007, s. 1.
  • [3]  EUT L 327, 24.11.2006, s. 45.
  • [4]  EUT C 290, 4.12.2007, s. 1.
  • [5]  EUT C 111, 6.5.2008, s. 1.
  • [6]  EUT L 64, 4.3.2006, s. 60.
  • [7]  EUT L 394, 31.12.2006, s. 5.
  • [8]  EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 131.
  • [9]  EUT L 394, 30.12.2006, s. 10.
  • [10]  Antagna texter, P6_TA(2008)0013.
  • [11]  Antagna texter, P6_TA(2008)0423.
  • [12]  Antagna texter, P6_TA(2008)0422.

MOTIVERING

Kommissionens meddelande

I november 2007 la kommissionen fram ett meddelande med titeln ”Livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation”[1]. Dokumentet är ett utkast till rådets och kommissionens gemensamma lägesrapport 2008 om genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” och publiceras vartannat år. Det bör betraktas som en översyn av situationen i fråga om den öppna samordningsmetoden på området för teoretisk och praktisk utbildning inom ramen för Lissabonstrategins mål.

Meddelandet består av en lägesrapport avseende politiken på EU-nivå för teoretisk och praktisk utbildning, med påvisande av såväl lyckade som mindre lyckade nationella initiativ på området.

I meddelandet ger man inte endast en bild av framstegen och de områden där mycket ännu återstår att göra, utan man föreslår även åtgärder som bör vidtas för att ytterligare förbättringar ska kunna göras. Därför är meddelandet även en politisk förklaring och kan ses som en färdplan för de kommande åren.

Meddelandet är baserat på en analys av medlemsstaternas nationella rapporter om genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” (en närmare analys av dessa rapporter finns att tillgå i ett tillhörande arbetsdokument[2]) och en uppsättning statistiska uppgifter och riktmärken.

Lägesrapport

Även om framstegen inte är enhetliga (reformtakten borde öka och hållas konstant och intensiva insatser är fortfarande helt nödvändiga) har man på följande områden noterat förbättringar under de senaste åren:

· Strategier för livslångt lärande och kvalifikationssystem:

a)  De flesta länder har utvecklat särskilda strategier på detta område, ofta med en övergripande syn på teoretisk och praktisk utbildning och en mer konsekvent inriktning.

b)  Ramar för de nationella kvalifikationssystemen håller på att skapas i de flesta medlemsstater, vilket innebär nytt fokus på lärandets resultat. Det håller också på att etableras system för validering av icke-formellt och informellt lärande, även om detta arbete går långsammare och man fortfarande befinner sig på experimentstadiet.

· Förskola: Betydelsen av förskoleutbildning erkänns i ökande grad, med nya angreppssätt och ny politik, även om det mestadels sker inom ramen för försöksverksamhet. Ett stort antal länder vidtar åtgärder inom detta område, såsom utvidgning av den obligatoriska skolgången till att omfatta delar av förskolenivån, översyn av undervisningens innehåll, kapacitetsuppbyggande bland lärarna, kvalitetsbedömningar och ökade investeringar.

· Högre utbildning: Moderniseringen av den högre utbildningen är av avgörande betydelse, liksom komplettering av Bolognareformerna (t.ex. genom en förbättring av universitetens styrformer, finansiering och attraktionskraft). Det har konstaterats stora framsteg i fråga om ökat oberoende för universiteten och nya sätt att involvera de berörda parterna befinner sig i försöksfasen. Instrument som ska stimulera privata investeringar har införts, som t.ex. skattelättnader, offentlig-privata partnerskap eller sponsringssystem. När det gäller jämställdhet är i många länder de kvinnliga universitetsstuderandena fler än de manliga studenterna, en utveckling som till viss del beror på jämställdhetslagstiftningen.

· Betydelsen av utbildning och yrkesutbildning inom ramen för de tre faktorer som kunskapssamhället bygger på, Lissabonstrategin och det EU-politiska sammanhanget i vidare mening: De allra flesta medlemsstater lägger stor vikt vid utveckling av teoretisk utbildning, praktisk utbildning och kvalifikationer i sina nationella reformprogram. Stora framsteg har också gjorts när det gäller att knyta ihop operationella program inom strukturfonderna och de prioriterade områdena inom arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” och att utveckla europeiska referensredskap till stöd för reformerna, såsom rekommendationer inom områdena nyckelkompetenser, förbättrad kvalitet på utbyte och kvalitetssäkring inom högre utbildning samt den europeiska referensramen för kvalifikationer.

Områden där framsteg krävs

Generellt kan sägas att rapporten fastställer tre områden som kräver framsteg och särskild uppmärksamhet: låga kvalifikationsnivåer, strategier för livslångt lärande och kunskapstriangeln (utbildning, forskning och innovation). På en mer konkret nivå fastställer kommissionens meddelande vissa brister och behov och manar till förbättringar:

· Det behövs varaktig satsning, bättre fördelningssystem och ökade investeringar i genomförandet av konsekventa strategier för livslångt lärande som kopplar samman sektorspolitik avseende förskola, grundskola, gymnasieskola, högre utbildning, yrkesförberedande utbildning och vuxenutbildning.

· Offentliga utgifter till och privata investeringar i utbildning: Den positiva tendensen tycks på båda områden ha stannat av under 2004, och nivåerna varierar enormt mellan länderna.

· Kort skolgång och nyckelkompetenser: Allt för många ungdomar har högst uppnått grundskolenivå när de lämnar utbildningssystemet och står därmed utan de kvalifikationer och behörighet som krävs (t.ex. i främmande språk eller läskunnighet, där siffrorna visar en nedåtgående trend vilket gör att EU:s riktmärke för 2010 inte kommer att nås) för att de ska kunna delta i kunskapssamhället och undvika arbetslöshet.

· Särskild uppmärksamhet måste ägnas de generellt sett sämre resultaten för migranter, etniska minoriteter och socioekonomiskt missgynnade grupper.

· Lärarutbildningen måste förbättras (p.g.a. att behoven av ny kompetens, kvalifikationer och uppgifter ökar, vilket till viss del beror på skolornas ökade självständighet), läraryrket måste ges högre status och lärarna måste ges regelbunden fort- och vidareutbildning, med livslångt lärande och yrkesutveckling.

· Högre utbildning:

a) Universitetens nyckelroll måste stärkas inte endast när det gäller utbildning och lärande utan även avseende forskning, innovation och kunskapsöverföring.

b) Investeringar i universiteten måste främjas, särskilt privata investeringar.

c) Man måste stödja universitetens personal och ledare i samband med universitetens ökade självständighet och egna ansvar.

· Äldre personer, lågutbildade och vuxna arbetande invandrare är grupper vars deltagande i livslångt lärande särskilt bör öka (EU:s riktmärke på detta område kommer inte att uppnås).

· Yrkesförberedande utbildning måste bli mycket mer attraktivt och relevant för arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör därför vidta åtgärder för att säkra särskilda kunskaper och kvalifikationer som kommer att bli nödvändiga för det europeiska samhället och ekonomin under de kommande åren. Dessutom bör den yrkesförberedande utbildningen integreras mycket bättre i det övriga utbildningssystemet och dess kvalitet måste både förbättras och garanteras.

· Rörligheten över gränserna för dem som är under utbildning bör möjliggöras inte endast genom EU-program utan även genom nationella åtgärder. Yrkesutbildningsområdet kräver särskilda insatser för att öka rörligheten.

Föredragandens anmärkningar

Föredraganden anser, när det gäller detta mycket omfattande kommissionsdokument, att konsekventa och övergripande strategier för livslångt lärande och redskap som Europaparlamentet och rådet enats om (såsom EU:s referensramar för kvalifikationer, Europass, ramverket för nyckelkompetenser och rekommendationerna om rörlighet och kvalitetssäkring inom högre utbildning) bör genomföras av varje medlemsstat i syfte att uppnå Lissabonmålen, och att man bör stärka kunskapstriangeln och förbättra erkännandet av icke‑formellt och informellt lärande och yrkeskvalifikationer. Språkinlärning, EU:s behov av högre kunskapsnivåer, hållbar finansiering och främjande av självständighet, kreativitet och innovation på alla utbildnings- och praktiknivåer är övergripande frågor som man måste ägna sig åt på nytt.

Åtgärder på området för teoretisk och praktisk utbildning bör alltid stödjas av kompletterande socioekonomiska åtgärder, med politik för att förbättra EU-medborgarnas levnadsvillkor i stort, integrering av migranter och minoriteter (särskilt romer) och av grupper med särskilda behov (främst funktionshindrade och äldre) på alla nivåer och på alla plan inom utbildningen. Dessutom behövs initiativ som ökar rörligheten, inte endast för studenter utan även för lärare och forskare. Idrott bör beaktas särskilt och förstärkas inom förskolan, grundskolan och gymnasiet. Man bör även betona familjens roll när det gäller alla aspekter i samband med utbildning och yrkesutbildning, från den centrala betydelsen av familjens stöd till de studerande (särskilt bland migranter och minoriteter) till behovet av en bred uppsättning sociala tjänster för studerande och arbetstagare med familj.

Undervisningen och dess kvalitet måste generellt sett förbättras och samtidigt bör mycket större uppmärksamhet ägnas läro- och kursplanerna. De bör effektivt bidra till en allmän utveckling av den studerandes personlighet, och eleverna bör lära sig att respektera mänskliga rättigheter och europeiska värderingar såsom demokrati, kulturell mångfald, fred och jämställdhet mellan könen. Man måste ta hänsyn till framtida behov hos samhället och ekonomin, och därför måste nyckelkompetenser såsom tekniska, naturvetenskapliga och läsinriktade kvalifikationer ges särskild prioritet, medan färdigheter i informations- och kommunikationsteknik och mediekunskap i allmänhet särskilt bör uppmuntras bland lärare och äldre personer. Dessutom bör särskilda kunskaper avseende miljö beaktas, t.ex. genom att man utvidgar utbildningen om miljöfrågor och klimatförändringar till all inlärning och genom att man uppmanar medlemsstaterna att erkänna behovet av att tidigt arbeta med miljöskydd i förskolan, grundskolan och på gymnasiet. Det är också av största vikt att man underlättar övergången mellan olika teoretiska och praktiska utbildningssystem (skolor, yrkesförberedande utbildning, högre utbildning, vuxenutbildning) och mellan formellt, icke‑formellt och informellt lärande.

På en mer allmän nivå måste den teoretiska och praktiska utbildningen alltid relateras till de lokala och regionala möjligheterna, till exempel genom att de behandlas inom ramen för utvecklingsplaner eller strategier. På EU-nivå kan man göra mer på detta stora område, men man måste även betona att medlemsstaternas regeringar måste spela en mycket mer dynamisk roll när det gäller det konkreta genomförandet av den politik och de verktyg de redan erbjudits av Europeiska unionen, till exempel genom att de själva ställer upp konkreta mål för sina nationella utbildnings- och praktikprogram.

Slutligen formulerar föredraganden några anmärkningar och fastställer vissa prioriteringar för varje steg inom den teoretiska och den praktiska utbildningen:

1.  Förskola:

Enligt föredragandens synsätt bör inlärningen av språk (dvs. modersmålet eller språket i det land barnet bor och minst ett främmande språk) förstärkas och uppmuntras starkt på detta tidiga stadium, inte minst för att främja integreringen av migranter och etniska minoriteter såsom romer i de europeiska samhällena.

2.  Primär- och sekundärutbildning (grundskola och gymnasium):

Särskild uppmärksamhet bör ägnas det allt större antalet elever som hoppar av skolan, ett problem som skulle kunna angripas genom åtgärder för att modernisera läro- och kursplaner, främja kritiskt tänkande, kreativitet och innovation, och motivera eleverna i enlighet med deras personliga förutsättningar och särskilda behov.

3.  Yrkesförberedande utbildning:

Att förbättra den yrkesförberedande utbildningens kvalitet och attraktionskraft och göra den mer praktiskt inriktad är några av föredragandens prioriteringar på detta område.

4. Högre utbildning:

Föredraganden anser att partnerskap mellan affärslivet och universiteten, rörlighet för lärare, studenter och forskare och ett moderniserat innehåll som tillgodoser såväl nuvarande som kommande socioekonomiska behov är nyckelfaktorer i samband med att systemen för högre utbildning reformeras.

5. Livslångt lärande

När det gäller livslångt lärande skulle föredraganden vilja lägga fokus på att motivera arbetstagarna att fortsätta lärandet under hela sitt privat- och yrkesliv, och att effektivt garantera att varje arbetstagare tar del i det livslånga lärandet, inklusive lågutbildade och äldre arbetstagare.

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (14.10.2008)

till utskottet för kultur och utbildning

om livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation – genomförande av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”
(2008/2102(INI))

Föredragande: Marie Panayotopoulos‑Cassiotou

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott införliva följande förslag i sitt förslag till resolution:

A.  Systemen för undervisning och utbildning bör erbjuda lika möjligheter för män och kvinnor.

B.  För att Lissabonstrategin ska lyckas måste jämställdhetsdimensionen integreras i undervisnings- och utbildningspolitiken. Ett av Lissabonstrategins mål är att ta itu med ojämlikheterna mellan kvinnor och män på de europeiska arbetsmarknaderna, och särskilt att uppnå en sysselsättningsgrad på 60 procent för kvinnor senast 2010.

1.  Europaparlamentet konstaterar att utbildning är av avgörande betydelse för den sociala och personliga utvecklingen för både kvinnor och män. Parlamentet betonar därför betydelsen av att förbättra utbildning och yrkesutbildning för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

2.  Europaparlamentet beklagar att undervisningssystemen fortfarande brister i jämställdhet mellan kvinnor och män, vilket avskräcker unga flickor och kvinnor från att ta sig in på traditionellt manliga områden när det gäller studier och yrkesutbildning och vice versa. Parlamentet välkomnar åtgärder som främjar jämställdhet mellan könen och uppmanar medlemsstaterna att inleda program som syftar till att ge kvinnor individualiserad yrkesorientering och senare stödjer dem på arbetsmarknaden.

3.  Europaparlamentet understryker att de befintliga ojämlika möjligheterna mellan kvinnor och män när det gäller undervisning av hög kvalitet och livslångt lärande är ännu påtagligare på öar och i regioner som är geografiskt och socialt missgynnade. Parlamentet uppmanar följaktligen till ökat stöd till utbildningsinitiativ inom ramen för regionalpolitiken.

4.  Europaparlamentet noterar att kvinnor fortfarande är kroniskt underrepresenterade inom vissa studieområden, på alla nivåer, liksom inom forskningssektorn. Parlamentet uppmanar följaktligen till konkreta och positiva åtgärder för att komma till rätta med situationen.

5.  Europaparlamentet konstaterar att studenter med avbrutna studier, särskilt unga mödrar, kan drabbas av diskriminering och kräver att ett flexiblare synsätt ska antas för att göra det lättare att återuppta studierna eller yrkesutbildningen efter födseln av ett barn och att kombinera studier med yrkesliv och familjeliv.

6.  Europaparlamentet beklagar att kvinnors och mäns delaktighet i högre utbildning fortfarande är alltmer ojämlik ju högre nivån är. Parlamentet anser att det krävs grundläggande attitydförändringar, tillsammans med konkreta och positiva åtgärder, för att jämställdheten ska förbättras.

7.  Europaparlamentet kräver att de kategorier av människor som är minst gynnade på arbetsmarknaden, framför allt ungdomar och kvinnor, och särskilt de på landsbygden och de äldre, särskilt bör uppmärksammas inom program för vuxenutbildning och livslångt lärande.

8.  Europaparlamentet begär att man tar hänsyn till att föräldrautbildning för kvinnor och män är avgörande för människors välbefinnande, kampen mot fattigdom och den sociala sammanhållningen. Parlamentet önskar att det i detta syfte inrättas mångsidiga utbildningsprogram för livslångt lärande och utbildningsprogram för lärare om föräldraskap inom ramen för utbildning och lärlingstid.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

13.10.2008

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

12

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Edit Bauer, Zita Gurmai, Piia-Noora Kauppi, Astrid Lulling, Siiri Oviir, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Zita Pleštinská, Christa Prets, Teresa Riera Madurell, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Gabriela Creţu, Maria Petre

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

6.11.2008

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Maria Badia i Cutchet, Ivo Belet, Guy Bono, Nicodim Bulzesc, Marie-Hélène Descamps, Jolanta Dičkutė, Věra Flasarová, Milan Gaľa, Vasco Graça Moura, Luis Herrero-Tejedor, Ruth Hieronymi, Ramona Nicole Mănescu, Manolis Mavrommatis, Ljudmila Novak, Dumitru Oprea, Zdzisław Zbigniew Podkański, Christa Prets, Pál Schmitt, Helga Trüpel, Thomas Wise, Tomáš Zatloukal

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Erna Hennicot-Schoepges, Ewa Tomaszewska, Cornelis Visser, Jaroslav Zvěřina