Betänkande - A6-0460/2008Betänkande
A6-0460/2008

    BETÄNKANDE med rekommendationer till kommissionen om rättsskydd för vuxna: gränsöverskridande konsekvenser

    24.11.2008 - (2008/2123(INI))

    Utskottet för rättsliga frågor
    Föredragande: Antonio López-Istúriz White
    (Initiativ − artikel 39 i arbetsordningen)

    Förfarande : 2008/2123(INL)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A6-0460/2008
    Ingivna texter :
    A6-0460/2008
    Antagna texter :

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

    med rekommendationer till kommissionen om rättsskydd för vuxna: gränsöverskridande konsekvenser

    (2008/2123(INI))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,

    –   med beaktande av Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om det internationella skyddet för vuxna,

    –   med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder, som antogs den 13 december 2006,

    –   med beaktande av förslaget till rådets beslut om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (KOM(2008)0530),

    –   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 10 maj 2005 med titeln ”Haagprogrammet: Tio prioriteringar för de kommande fem åren: Partnerskapet för förnyelse i EU när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa” (KOM(2005)0184),

    –   med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6‑0460/2008), och av följande skäl:

    A. Kommissionen har i sitt ovannämnda meddelande om Haagprogrammet hävdat att en av dess prioriteringar är behovet av att garantera ett verkligt europeiskt civilrättsligt område, särskilt vad gäller erkännande och verkställighet av domar.

    B.  Arbete och samråd har ägt rum inom ramen för besluten om släktegendomar, arv och testamenten i syfte att förbereda nya lagförslag.

    C. Det finns ett behov av att även främja erkännande och verkställighet av domar eller administrativa beslut som fastställts för personer som omfattas av skyddsåtgärder.

    D. Man bör uppmärksamma att de personer som omfattas av skyddsåtgärder befinner sig i en prekär och sårbar situation och att begäranden om samarbete, information eller erkännande och verkställighet måste behandlas med skyndsamhet.

    E.  Det uppstår allt fler tillfällen då tillämpningen av rättsskydd berör två eller flera medlemsstater.

    F.  Det har också uppstått situationer då fall angående rättsskydd berör två eller fler medlemsstater, alternativt EU-länder och länder utanför EU, i synnerhet på grund av traditionella migrationsflöden (före detta kolonier, Förenta staterna och Kanada).

    G. Problem har uppstått på grund av den ökade rörligheten mellan de medlemsstater som har ett nettoutflöde av pensionärer, däribland utsatta vuxna, och de medlemsstater som har ett nettoinflöde av pensionärer.

    H. Behovet av och principerna för rättsskyddet för utsatta vuxna godkändes av EU:s samtliga medlemsstater i Europarådets rekommendation nr R (99) 4 från ministerkommittén till medlemsstaterna om principer om rättsskyddet för oförmögna vuxna, antagen den 23 februari 1999.

    I.   Rättsskyddet för utsatta vuxna måste vara en av hörnpelarna i rätten till fri rörlighet för personer.

    J.   Det finns skillnader i medlemsstaternas lagstiftning om skyddsåtgärder.

    K. Man måste ha bestämmelserna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder i åtanke.

    L.  Bestämmelserna i Haagkonventionen kan bidra till att uppfylla målsättningen att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att underlätta erkännandet och verkställigheten av beslut om skyddsåtgärder, fastställandet av vilken lag som är tillämplig och samarbetet mellan centrala myndigheter.

    M. Det skulle vara lämpligt att, med utgångspunkt i instrumenten i denna konvention, utarbeta specifika och adekvata åtgärder för samarbete mellan medlemsstaterna.

    N. Man skulle kunna utarbeta speciella gemenskapsformulär i syfte att underlätta informationen om beslut om skyddsåtgärder samt rörligheten, erkännandet och verkställigheten av dessa beslut.

    O. Ett speciellt formulär skulle kunna utformas på EU-nivå för fullmakter vid rättslig oförmåga för att säkerställa att de gäller i samtliga medlemsstater.

    P.  Mekanismer skulle kunna införas för hur varaktiga fullmakter på ett enkelt sätt kan erkännas, registreras och användas i hela EU.

    1.  Europaparlamentet välkomnar det franska ordförandeskapets engagemang i situationen för utsatta vuxna och det gränsöverskridande rättsskyddet för dessa personer och berömmer de medlemsstater som undertecknat och ratificerat Haagkonventionen. De medlemsstater som ännu inte har undertecknat eller ratificerat konventionen uppmanas att göra detta.

    2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, så snart den har fått tillräcklig information om hur Haagkonventionen fungerar, förelägga parlamentet, i enlighet med artikel 65 i EG-fördraget, ett lagförslag som syftar till att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och till att förbättra erkännandet och verkställigheten av beslut om skydd för myndiga och fullmakter vid rättslig oförmåga samt varaktiga fullmakter, i enlighet med de detaljerade rekommendationerna nedan.

    3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp tillämpningen av Haagkonventionen och dess genomförande i medlemsstaterna och att så småningom för parlamentet och rådet lägga fram en rapport som sammanfattar problemen och de bästa metoderna inom den praktiska tillämpningen. Rapporten bör vid behov innehålla förslag till gemenskapsbestämmelser som kompletterar eller specificerar det sätt på vilket konventionen ska tillämpas.

    4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera alternativet att gemenskapen ansluter sig till Haagkonventionen. Detta skulle kunna vara ett område för fördjupat samarbete mellan enskilda medlemsstater.

    5.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte har undertecknat eller ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder att ansluta sig till denna konvention. Detta skulle nämligen stärka skyddet för utsatta vuxna inom EU.

    6.  Europaparlamentet begär att kommissionen bekostar en undersökning för att jämföra medlemsstaternas lagstiftning om utsatta vuxna och skyddsåtgärder, i syfte att upptäcka möjliga rättsliga oklarheter och ta reda på vilka åtgärder som skulle behövas på EU-nivå eller i medlemsstaterna för att reda ut sådana oklarheter. I undersökningen bör man också ta upp frågan om vuxna med intellektuellt funktionshinder som är intagna på institutioner, med avseende på förmyndarskap för dem och deras möjligheter att utöva sina lagliga rättigheter. Parlamentet uppmanar också kommissionen att anordna en konferensserie för yrkesverksamma jurister som är direkt berörda av dessa fall. Kommissionen bör i framtida lagstiftning ta hänsyn till resultaten från undersökningen och juristernas synpunkter.

    7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras skyddsåtgärder står i proportion till situationen för de berörda utsatta vuxna, så att enskilda EU-medborgare inte förvägras en laglig rättighet som de fortfarande har förmåga att utöva.

    8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda utsatta vuxna från identitetsstöld och bedrägerier samt annan telefon- eller Internetrelaterad brottslighet, inklusive rättsliga åtgärder för att förbättra skyddet av och/eller begränsa tillgången till utsatta vuxnas personuppgifter.

    9.  Europaparlamentet stöder säkra mekanismer, med robusta regler om personuppgiftsskydd och regler som begränsar tillgången till personuppgifter, för att utbyta bästa metoder och annan information om aktuella skyddsåtgärder mellan medlemsstater. Det bör även finnas möjlighet att mellan medlemsstaternas olika rättssystem utväxla information om en utsatt vuxens status som skyddsbehövande.

    10. Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att inte alla utsatta vuxna befinner sig i detta läge på grund av hög ålder. Åtgärder bör vidtas inte bara för att stärka rättsskyddet och de lagstadgade rättigheterna för äldre utsatta vuxna, utan också för vuxna som befinner sig i ett utsatt läge på grund av allvarliga fysiska och/eller psykiska funktionshinder, så att även dessas behov tas i beaktande när sociala åtgärder vidtas för att garantera de lagstadgade rättigheterna.

    11. Europaparlamentet konstaterar att denna resolution respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.

    12. Europaparlamentet anser att förslaget inte har några ekonomiska konsekvenser.

    13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

    BILAGA TILL FÖRSLAGET TILL RESOLUTION:

    DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

    A. FÖRSLAGETS PRINCIPER OCH SYFTEN

    1.  Att främja erkännande och verkställighet av domar eller administrativa beslut som fastställts för personer som omfattas av skyddsåtgärder.

    2.  Att anta bestämmelser som kan bidra till att uppfylla målsättningen att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att underlätta erkännandet och verkställigheten av beslut om skyddsåtgärder, fastställandet av vilken lag som är tillämplig och samarbetet mellan centrala myndigheter.

    3.  Att vidta specifika och adekvata åtgärder för samarbete mellan medlemsstaterna, med utgångspunkt i instrumenten i Haagkonventionen.

    4.  Att införa speciella gemenskapsformulär i syfte att underlätta informationen om beslut om skyddsåtgärder samt rörligheten, erkännandet och verkställigheten av dessa beslut.

    5.  Att införa ett speciellt formulär på EU-nivå för fullmakter vid rättslig oförmåga för att säkerställa att de gäller i samtliga medlemsstater.

    B. FÖRESLAGNA ÅTGÄRDER

    1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, så snart den har fått tillräcklig information om hur Haagkonventionen fungerar, förelägga parlamentet, i enlighet med artikel 65 i EG-fördraget, ett lagförslag som syftar till att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och till att förbättra erkännandet och verkställigheten av beslut om skydd för myndiga och fullmakter vid rättslig oförmåga samt varaktiga fullmakter.

    MOTIVERING

    I. Bakgrund

    Livslängden ökar avsevärt i Europeiska unionen och medlemsstaterna står inför en åldrande befolkning. År 2050 kan antalet personer över 60 år komma att utgöra 37 procent av den europeiska befolkningen, och av dessa kommer fler än 10 procent att vara 80 år eller äldre. Eftersom denna demografiska utveckling får ekonomiska, sociala och hälsomässiga konsekvenser samt påverkar de offentliga finanserna, är den föremål för omfattande studier på EU-nivå[1].

    Man vill exempelvis få till stånd skyddsmekanismer som är särskilt anpassade för denna målgrupp, för att, i enlighet med medlemsstaternas önskan, garantera att det råder lika rättigheter och skyldigheter för personer inom alla områden i samhällslivet, liksom att var och ens egenart och rätt till privatliv respekteras. Möjlighet för de äldsta bland befolkningen att fortsätta förvalta sina egna tillgångar och sköta sina löpande ärenden måste även säkerställas[2].

    Medlemsstaterna förfogar över särlagstiftning när det gäller regler för rättsligt skydd för personer och deras tillgångar. Flera viktiga reformer har trätt i kraft sedan 1990–talet. I Tyskland infördes exempelvis den 1 januari 1992 lagen av den 12 september 1990 om förmynderskap och godmanskap för omyndigförklarade, genom vilken ett unikt och modernt system för stöd och skydd infördes. I Spanien infördes den 18 november 2003 lagen om skydd av egendom för personer som inte klarar sig själva, och i Italien infördes den 9 januari 2004 en lag som reformerade reglerna för förmynderskap och godmanskap och införde enklare skyddsåtgärder. Vidare infördes i Förenade kungariket i april 2007 lagen av 7 april 2005. I Frankrike ska lagen av 5 mars 2007, som reformerar rätten till rättsskydd för omyndiga, träda i kraft den 1 januari 2009.

    Lagstiftningsreformerna har särskilt gjorts i syfte att säkerställa att åtgärderna blir mer individualiserade, att möjliggöra för personer som erhåller rättsskydd att fortsätta att utöva vissa rättigheter, och att säkerställa möjligheten att i förväg planera för ett eventuellt rättskydd. Så är exempelvis fallet med den engelska rättens Lasting power of Attorney, en fullmakt som bygger på ett frivilligt, skriftligt, privaträttsligt avtal, av en enda person eller under medverkan av ett råd, eller med den tyska rättens Vollmacht, som kan upprättas som ett skriftligt, privaträttsligt avtal, eller, när det handlar om disponering av tillgångar, med intyg från notarie. Den franska rättens framtidsfullmakt medger också att en person i förväg planerar sitt rättsliga skydd, och ger fullmakt åt en vald person genom att parterna upprättar ett skriftligt, privaträttsligt avtal, eller, när avsikten är att disponera tillgångar, genom intyg av notarie.

    Reglerna för rättsligt skydd bör vara lätta att erkänna och tillämpa när personer flyttar mellan länder inom Europeiska unionen. Det kan röra sig om att personen som erhåller skydd flyttar eller omhändertas i en annan medlemsstat än där han eller hon har sin stadigvarande vistelseort, eller att personens tillgångar är spridda över flera medlemsstater. Detta är särskilt viktigt eftersom systemen för rättsligt skydd skiljer sig åt mellan medlemsstaterna, samtidigt som rörligheten hos de personer som är föremål för rättsskydd ökar.

    Bland personer som erhåller rättsskydd ökar antalet fall av personer som antingen har sin stadigvarande vistelseort eller som läggs in på sjukhus i en annan medlemsstat än där de har sina tillgångar, delvis på grund av att det har blivit enklare att få vård mellan medlemsstaterna.

    Reglerna för rättsskydd bör kunna fortsätta att gälla, särskilt för att säkerställa kontinuiteten i de beslut som tas på rättslig eller administrativ nivå, eller av personen själv. Så är fallet när personer förklaras olämpliga eller vid framtidsfullmakter som bör kunna tillämpas i hela Europeiska unionen.

    II. Åtgärder för samarbete mellan medlemsstater

    1. Innehåll

    Genom Haagkonventionen av den 13 januari 2000 förfogar Europeiska kommissionen över potentiella verktyg för samarbete mellan medlemsstaterna, vilka möjliggör erkännande och verkställighet av de åtgärder för rättsskydd som fastställts i medlemsstaterna.

    Gemenskapens anslutning till Haagkonferensen för internationell privaträtt av den 3 april 2007 bör leda till att gemenskapen ratificerar konventioner som ännu inte ratificerats av alla medlemsstater.

    I dag har Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd av vuxna bara skrivits under av nio medlemsstater (Tyskland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Förenade kungariket) och Schweiz, och endast Tyskland, Frankrike och Förenade kungariket (för Skottland) har ratificerat den. Ändå kan detta internationella laginstrument för internationell privaträtt, på EU‑nivå, underlätta ett fastställande av vilka myndigheter som ska ha befogenhet, vilken lag som ska tillämpas, liksom säkerställa erkännandet och verkställigheten av skyddsåtgärder som vidtagits i medlemsländerna.

    Om gemenskapen skulle ratificera denna konvention skulle det innebära dels tillgång till ett lämpligt instrument som är i samklang med den senaste rättsliga utvecklingen inom området rättsskydd för omyndiga i medlemsstaterna, dels ett nära samarbete med Haagkonferensen.

    För närvarande är ett sådant rättsligt samarbete begränsat, trots att samarbetsinstrument av detta slag har blivit nödvändiga på grund av den demografiska, sociala och hälsomässiga utveckling som skett i och med den europeiska befolkningens allt högre ålder.

    Europeiska unionens egna och direkt operativa mekanismer kan emellertid redan här och nu sättas i verket för att gynna ett nära samarbete mellan medlemsstater.

    Man bör även framställa gemensamma, samordnade blanketter för att gynna rörligheten och erkännandet av de åtgärder och beslut som tagits i syfte att organisera rättsskyddet. På samma sätt skulle man kunna inrätta ett system för att effektivt kunna överföra handlingar, särskilt vid akuta fall, om exempelvis en person som erhåller rättsskydd måste läggas in på sjukhus under den tid som han eller hon tillfälligt vistas i ett annat land än där han eller hon har sin stadigvarande vistelseort.

    För övrigt skulle utvecklandet av ett särskilt formulär för beslut om olämplighet vara mycket användbart och utgöra ett samordnat gemenskapsinstrument för att säkerställa rörlighet, erkännande och verkställigheten av sådana beslut. Följaktligen skulle de personer som genom överenskommelse eller ensidig rättshandling anförtrotts att representera tredje man oförhindrat kunna leva eller bo i en annan medlemsstat än sin ursprungliga utan att förlora sin fullmakt.

    Bilaga: Presentation av Haagkonventionen av den 13 januari 2000

    1.   Enligt Haagkonventionen av den 13 januari 2000 får de rättsliga och administrativa myndigheterna i det land, i vilket den som erhåller skydd har sin stadigvarande vistelseort, befogenheter att vidta skyddsåtgärder för personen eller hans eller hennes tillgångar, också genom att – på ett smidigt sätt – garantera befogenheter för myndigheter i andra medlemsstater, särskilt den i vilken personen vistas. Det kan exempelvis gälla när personer hamnar på sjukhus, eller blir omhändertagna i en annan medlemsstat än den där de har sin stadigvarande vistelseort. Myndigheterna i behörig medlemsstat ska tillämpa sin lag, utom om det tycks nödvändigt att tillämpa en annan medlemsstats lag, som i fall vissa kan vara mer tillämplig för den situation som föreligger, särskilt när det gäller tillgångar (artikel 13), eller vid ändring av hemvist eller vanlig vistelseort.

    2.   Ansvaret för dessa beslut om olämplighet innebär inom ramen för denna konvention en viktig innovation, och syftar på situationer där personer genom överenskommelse eller ensidig rättshandling anförtrotts att representera tredje man. Medlemsstaternas utveckling när det gäller lagstiftning på detta område, och införandet av flera sådana mekanismer bör de facto leda till att säkerställa dessas rörlighet, och garantera att detta ska gälla i alla Europeiska unionens länder.

    3.   Haagkonventionen av den 13 januari 2000 innehåller också en princip om fullständigt erkännande av de åtgärder som vidtagits av en konventionsstat.

    4.   Samarbetsåtgärderna är utformade för att övervaka samarbetet och utbytet av information om lagstiftningen i varje medlemsstat, särskilt de centrala myndigheternas utformning och tillgängliga tjänster. Dessa myndigheter kan, så snart som man planerar en skyddsåtgärd och när situationen för en vuxen kräver det, be om information från varje behörig myndighet i en annan medlemsstat. De behöriga myndigheterna kan även använda sig av medling för att uppnå enighet när det gäller behandlingen av den vuxne eller dennes tillgångar.

    • [1]  Spridning av information och fakta av Europeiska kommissionen, GD Hälsa och konsumentskydd om åldrande och hälsa, Internet: http://ec.europa.eu/healthph_information/dissemination/diseases/age_fr.htm
    • [2]  Principförklaringen av Europeiska unionens råd och de i rådet församlade socialministrarna av den 6 december 1993 med anledning av avslutningen av det europeiska året för äldre människor och för solidaritet mellan generationerna (EGT C 343, 21.12.1993, s. 1–3).

    YTTRANDE från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (11.11.2008)

    till utskottet för rättsliga frågor

    över rättsskydd för vuxna: gränsöverskridande konsekvenser
    (2008/2123(INI))

    Föredragande: Urszula Gacek

    (Initiativ – artikel 39 i arbetsordningen)

    FÖRSLAG

    Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

    A.  I vissa fall kan beslutsfattande med stöd (där utsatta vuxna får hjälp att själva fatta beslut) i stället för beslutsfattande genom en förmyndare bidra till att förhindra en avhumanisering av de utsatta vuxna och avstyra konflikter samt garantera respekten för deras värdighet.

    B.   Det har uppstått situationer då fall angående rättsskydd berör två eller fler medlemsstater, alternativt EU-länder och länder utanför EU, i synnerhet på grund av traditionella migrationsflöden (före detta kolonier, Förenta staterna och Kanada).

    C.  Problem har uppstått på grund av den ökade rörligheten mellan de medlemsstater som har ett nettoutflöde av pensionärer, däribland utsatta vuxna, och de medlemsstater som har ett nettoinflöde av pensionärer.

    D.  Behovet av och principerna för rättsskyddet för utsatta vuxna godkändes av EU:s samtliga medlemsstater i Europarådets rekommendation nr R (99) 4 från ministerkommittén till medlemsstaterna om principer om rättsskyddet för oförmögna vuxna, antagen den 23 februari 1999.

    E.   Rättsskyddet för utsatta vuxna måste utgöra en hörnpelare i rätten till fri rörlighet för personer.

    1.   Europaparlamentet välkomnar det franska ordförandeskapets engagemang i situationen för utsatta vuxna och det gränsöverskridande rättsskyddet för dessa personer och berömmer de medlemsstater som undertecknat och ratificerat Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd av vuxna. De medlemsstater som ännu inte har undertecknat eller ratificerat konventionen uppmanas att göra detta.

    2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet av Haagkonventionen i medlemsstaterna och att underrätta parlamentet och rådet om eventuella problem och bästa metoder för den praktiska tillämpningen.

    3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera alternativet att gemenskapen ansluter sig till Haagkonventionen. Detta skulle kunna vara ett område för fördjupat samarbete mellan enskilda medlemsstater.

    4.   Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte har undertecknat eller ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder från 2006 att ansluta sig till denna konvention. Detta skulle enbart förstärka skyddet för utsatta vuxna inom EU.

    5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lagstiftning om ömsesidigt erkännande av medlemsstaternas definitioner av funktionshinder och rättsliga skyddsåtgärder som begränsar en utsatt vuxens beslutanderätt eller överför den till en annan person. Parlamentet vill se tydliga regler om domstolarnas behörighet för att avvärja intressekonflikter eller andra rättsliga oklarheter som kommer av att familjemedlemmar med förmyndarskap för utsatta vuxna är bosatta i mer än en medlemsstat.

    6.   Europaparlamentet begär att kommissionen bekostar en undersökning för att jämföra medlemsstaternas lagstiftning om utsatta vuxna och skyddsåtgärder, i syfte att upptäcka möjliga rättsliga oklarheter och ta reda på vilka åtgärder som skulle behövas på EU-nivå eller i medlemsstaterna för att reda ut sådana oklarheter. I undersökningen bör man också ta upp frågan om vuxna med intellektuellt funktionshinder som är intagna på institutioner, med avseende på förmyndarskap för dem och deras möjligheter att utöva sina lagliga rättigheter. Parlamentet uppmanar också kommissionen att anordna en konferensserie för yrkesverksamma jurister som är direkt berörda av dessa fall. Kommissionen bör ta hänsyn till resultaten från undersökningen och juristernas synpunkter i framtida lagstiftning.

    7.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att närmare undersöka möjligheterna till nationella och gränsöverskridande rättsliga åtgärder som ger mer utrymme för ”beslutsfattande med stöd” för utsatta vuxna vid bristande rättslig handlingsförmåga eller då beslutanderätten överlåtits till en god man. ”Beslutsfattande med stöd” bör användas i så stor utsträckning som möjligt och som förstahandsvalet i de flesta fall. Större uppmärksamhet bör ägnas åt att ge äldre och andra utsatta vuxna mer makt över sina liv.

    8.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras skyddsåtgärder står i proportion till situationen för de utsatta vuxna, så att enskilda EU-medborgare inte förvägras en laglig rättighet som de fortfarande har förmåga att utöva.

    9.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda utsatta vuxna från identitetsstöld och bedrägerier samt annan telefon- eller Internetrelaterad brottslighet, inklusive rättsliga åtgärder för att förbättra skyddet av och/eller begränsa tillgången till utsatta vuxnas personuppgifter.

    10. Europaparlamentet stöder säkra mekanismer, med robusta regler om personuppgiftsskydd och regler som begränsar tillgången till personuppgifter, för att utbyta bästa metoder och annan information om aktuella skyddsåtgärder mellan medlemsstater. Det bör även finnas möjlighet att utväxla information om en utsatt vuxens status som skyddsbehövande mellan medlemsstaters olika rättssystem.

    11. Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att inte alla utsatta vuxna befinner sig i detta läge på grund av hög ålder. Åtgärder bör vidtas inte bara för att förstärka rättsskyddet och de lagstadgade rättigheterna för äldre utsatta vuxna, utan också för vuxna som befinner sig i ett utsatt läge på grund av allvarliga fysiska och/eller psykiska funktionshinder, så att även dessas behov tas i beaktande när sociala åtgärder ska vidtas för att garantera de lagstadgade rättigheterna i framtiden.

    12. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att arbeta för att klargöra andra frågor som rör den fria rörligheten för alla äldre EU-medborgare inom unionen, inklusive nationella lagar om betalning av ”underhåll” från vuxna barn till föräldrar med ekonomiska svårigheter, frågor om rätt till tillgång till och bruk av egendom som har förts över från en äldre vuxen till ett vuxet barn på grund av pensionering samt andra frågor som skulle kunna försvaga äldre personers förmåga att försvara sina grundläggande rättigheter mot sina vuxna barns eller andra släktingars vilja.

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    4.11.2008

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    12

    0

    0

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Mihael Brejc, Maddalena Calia, Giusto Catania, Jean-Marie Cavada, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Urszula Gacek, Inger Segelström, Csaba Sógor, Vladimir Urutchev, Manfred Weber

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Adamos Adamou, Luca Romagnoli

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    17.11.2008

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    19

    0

    0

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Carlo Casini, Bert Doorn, Monica Frassoni, Giuseppe Gargani, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Neena Gill, Othmar Karas, Klaus-Heiner Lehne, Antonio Masip Hidalgo, Manuel Medina Ortega, Aloyzas Sakalas, Diana Wallis, Rainer Wieland, Jaroslav Zvěřina, Tadeusz Zwiefka

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Jean-Paul Gauzès, József Szájer, Jacques Toubon, Ieke van den Burg