Betänkande - A6-0461/2008Betänkande
A6-0461/2008

BETÄNKANDE om mediekunskap i en digital värld

24.11.2008 - (2008/2129(INI))

Utskottet för kultur och utbildning
Föredragande: Christa Prets

Förfarande : 2008/2129(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0461/2008
Ingivna texter :
A6-0461/2008
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om mediekunskap i en digital värld

(2008/2129(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Unescos konvention från 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television[1], särskilt skäl 37 och artikel 26 i rådets direktiv 89/552/EEG (direktivet om audiovisuella medietjänster),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 854/2005/EG av den 11 maj 2005 om inrättandet av ett flerårigt gemenskapsprogram för att främja en säkrare användning av Internet och ny online-teknik[2],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1718/2006/EG av den 15 november 2006 om genomförandet av ett stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007)[3],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 20 december 2006 om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster (2006/952/EG)[4],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (2006/962/EG)[5],

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 december 2007 om en europeisk strategi för mediekunskap i den digitala miljön (KOM(2007)0833),

–   med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om mediernas mångfald i Europeiska unionens medlemsstater (SEK(2007)0032),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2005 ”i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning” (KOM(2005)0229),

–   med beaktande av sin resolution av den 20 november 2002 om mediakoncentration[6],

–   med beaktande av sin resolution av den 6 september 2005 om television utan gränser[7],

–   med beaktande av sin resolution av den 27 april 2006 med titeln ”Övergången från analoga till digitala sändningar: ett gynnsamt tillfälle för Europeiska unionens audiovisuella politik och den kulturella mångfalden?”[8],

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 22 maj 2008 om interkulturell kompetens och särskilt av en europeisk strategi för mediekunskap i den digitala miljön[9],

–   med beaktande av Unescos Grünwaldförklaring om medieutbildning (1982),

–   med beaktande av Unescos Parisagenda – tolv rekommendationer för medieutbildning (2007),

–   med beaktande av rekommendation Rec(2006)0012 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om att ge barn egenmakt i den nya informations- och kommunikationsmiljön,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A6-0461/2008), och av följande skäl:

A. Medierna påverkar hur vardagen och politiken ser ut i vårt samhälle. En stor mediekoncentration kan hota mediemångfalden. Mot bakgrund av detta är mediekunskap en viktig del av den politiska bildningen och för unionsmedborgarna och deras aktiva deltagande.

B.  Alla typer av medier, audiovisuella och tryckta, klassiska och digitala, går in i varandra, och de tekniska och innehållsmässiga skillnader som funnits mellan de olika medieformerna försvinner nu alltmer. Dessutom gör innovativ teknik att nya massmedier får en allt större plats inom livets alla områden. Dessa nya medier kräver att medieanvändaren spelar en mer aktiv roll, och även nätgemenskaper, bloggar och videospel är medieformer.

C. För unga medieanvändare är i första hand Internet deras främsta informationskälla. Kunskaperna om hur man bäst använder detta medium bygger hos dessa användare på de egna behoven samtidigt som kunskaperna är i grunden osystematiska. Vuxna låter sig i stället huvudsakligen informeras med hjälp av radio, TV, tidningar och tidskrifter. I det moderna medielandskapet måste mediekunskap därför handla dels om att kunna möta utmaningarna från de nya medierna, särskilt i fråga om deras möjligheter till interaktion och kreativt deltagande, dels om att besitta de kunskaper som de traditionella medierna kräver, eftersom dessa alltjämt är människors huvudsakliga informationskälla.

D. Ny kommunikationsteknik kan dränka den ovana användaren i information som inte är sorterad efter relevans, och ett överskott av information kan vara ett lika stort problem som brist på information.

E.  En högkvalitativ utbildning på informationsteknik- och medieområdet, som respekterar andras rättigheter och friheter, ökar i betydande grad den enskildes yrkeskvalifikationer och bidrar ur ett nationalekonomiskt perspektiv till att Lissabonmålen nås.

F.  Med en bred tillgång till kommunikationsteknik får alla möjlighet att överföra information globalt. Därmed blir varje Internetanvändare en potentiell journalist, och mediekunskap blir nödvändigt inte bara för att förstå information utan också för att skapa och sprida medieinnehåll. Rena datorkunskaper leder därför inte automatiskt till bättre mediekunskap.

G. Telenätens utveckling och informations- och kommunikationsteknikens utbredning uppvisar stora skillnader mellan olika medlemsstater och regioner, särskilt i fråga om avlägsna regioner och landsbygdsområden, något som riskerar att stadigt öka den digitala klyftan i EU.

H. Skolan spelar en stor roll när det gäller att göra medborgarna kommunikationsförmögna och omdömesgilla. Vad beträffar medieutbildningen och integreringen och utnyttjandet av informations- och kommunikationsteknik inom utbildningen förekommer betydande skillnader mellan olika medlemsstater och regioner. Medieutbildning kan i första hand ges av lärare som själva har mediekunskap och har fått nödvändig utbildning på området.

I.   Medieutbildning är avgörande för att uppnå god mediekunskap, som är en viktig del av den politiska bildning som hjälper människor att stärka sin insats som aktiva medborgare och öka sin medvetenhet om såväl rättigheter som skyldigheter. Välinformerade och politiskt mogna medborgare är grunden för ett pluralistiskt samhälle. Genom att skapa eget innehåll och egna medieprodukter skaffar sig användarna en förmåga som medför en djupare förståelse av de grundläggande principerna och värderingarna i professionellt framställt medieinnehåll.

J.   Mediepedagogiskt arbete är vanligare hos unga än hos äldre, som ofta känner rädsla och upplever barriärer inför de nya medierna.

K. Hoten mot skyddet av personuppgifter blir allt fler och alltmer försåtliga, vilket innebär stora risker för okunniga användare.

L.  Mediekunskap är en nödvändig nyckelkompetens i informations- och kommunikationssamhället.

M. Medier skapar möjlighet till global kommunikation och öppenhet, är en hörnsten i ett demokratiskt samhälle och förmedlar både kunskap och information. Nya digitala medier erbjuder positiva möjligheter till deltagande och kreativitet, vilket ökar medborgarnas delaktighet i politiska processer.

N. I dagsläget finns inte de uppgifter som behövs för att man ska kunna göra några precisa uttalanden om den rådande mediekunskapen i EU.

O. Mediekunskapens avgörande betydelse har även framhållits av Unesco, exempelvis i Grünwaldförklaringen om medieutbildning (1982) och i Parisagendan – tolv rekommendationer för medieutbildning (2007).

Allmänt

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande men framhåller behovet av förbättringar i utformningen av en europeisk strategi för främjande av mediekunskap, särskilt när det gäller integrationen av klassiska medier och erkännandet av medieutbildningens betydelse.

2.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang rådets (utbildning, ungdom och kultur) slutsatser av den 21 och 22 maj 2008. Parlamentet förväntar sig att medlemsstaterna engagerat verkar för främjandet av mediekunskap, och föreslår att den kontaktkommitté för medlemsstaterna som avses i direktivet om audiovisuella medietjänster förstärks med utbildningsexperter.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en rekommendation och utveckla en handlingsplan om mediekunskap och att regelbundet under 2009 anordna ett möte för kontaktkommittén för audiovisuella medietjänster i syfte att underlätta utbytet av information och främja ett effektivt samarbete.

4.  Europaparlamentet uppmanar de myndigheter som ansvarar för regleringen av audiovisuella medier och elektronisk kommunikation att samarbeta och främja förbättringar av mediekunskapen på olika nivåer. Framför allt finns ett behov av att på nationell nivå utveckla uppförandekoder och initiativ för samreglering. Alla berörda parter bör göras delaktiga när det gäller att främja systematisk forskning om och regelbundna analyser av olika aspekter och dimensioner av mediekunskap.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja expertgruppen för mediekunskap även för diskussioner om medieutbildning. Antalet möten med denna grupp bör öka. Kommissionen uppmanas även att regelbundet samråda med företrädare för samtliga medlemsstater.

6.  Europaparlamentet konstaterar att det utöver politiker, journalister, radio och TVsamt medieföretag främst är små lokala enheter, såsom bibliotek, center för vuxenutbildning, medborgarcenter för kultur och medier, andra utbildnings- och fortbildningsinrättningar och medborgarmedier (till exempel icke kommersiella lokala medier), som aktivt kan bidra till att främja mediekunskapen.

7.  Med tanke på artikel 26 i direktivet om audiovisuella medietjänster uppmanar Europaparlamentet kommissionen att utveckla mediekunskapsindikatorer som bidrar till ett långsiktigt främjande av mediekunskap inom Europeiska unionen.

8.  Europaparlamentet påpekar att mediekunskap innebär förmågan att självständigt använda de olika medierna, att förstå och kritiskt utvärdera de olika aspekterna hos medierna och medieinnehållen och att i komplex kontext själv kommunicera och skapa och sprida medieinnehåll. Parlamentet konstaterar dessutom att det stora antalet tillgängliga källor gör att den viktigaste förmågan är att målinriktat kunna filtrera fram och klassificera information ur det stora flödet av data och bilder.

9.  Europaparlamentet framhåller att mediekunskap är en central del i politiken för konsumentinformation, medvetenhet och kännedom om immaterialrättsliga frågor, aktiva och demokratiskt engagerade medborgare och främjande av den interkulturella dialogen.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med unionens alla organ och med lokala och regionala myndigheter bygga ut sin politik för främjande av mediekunskap och att stärka samarbetet med Unesco och Europarådet.

Målgrupper och målsättningar

11. Europaparlamentet betonar att åtgärder på medieutbildningsområdet måste omfatta alla medborgare, d.v.s. barn, ungdomar, vuxna, äldre och funktionshindrade.

12. Europaparlamentet påpekar att utvecklingen av mediekunskap tar sin början i familjen, där man lär sig att välja bland de tillgängliga medietjänsterna, och betonar att föräldrarnas medieundervisning är viktig och att de spelar en avgörande roll för utformningen av barnens medievanor. Utvecklingen av mediekunskap fortsätter sedan i skolan och genom det livslånga lärandet och förstärks av arbetet inom nationella och statliga myndigheter och inom tillsynsmyndigheter och av de insatser som görs av mediearbetare och medieorganisationer.

13. Europaparlamentet konstaterar att målen med medieutbildning är en förmåga till kunnig och kreativ hantering av medier och medieinnehåll, kritisk analys av medieprodukter, förståelse av hur medieindustrin fungerar och självständig produktion av medieinnehåll.

14. Europaparlamentet betonar att medieutbildning bör omfatta information om upphovsrättsliga aspekter i samband med medieanvändning och om vikten av att respektera immateriell äganderätt, särskilt vad avser Internet, samt om datasäkerhet, integritetsskydd och rätten att själv välja vilken information man vill komma åt. Parlamentet betonar även vikten av att nya användare med mediekunskap är medvetna om de potentiella säkerhetsriskerna på IT-området och i samband med behandlingen av personuppgifter och våld på Internet.

15. Europaparlamentet påpekar att reklam har en viktig plats i tjänsteutbudet i dagens medier. Därför måste mediekunskap även omfatta utgångspunkter för granskning av de verktyg och metoder som används inom reklamen.

Tryggande av tillgången till informations- och kommunikationsteknik

16. Europaparlamentet efterlyser en politik på Europanivå som minskar den digitala klyftan mellan medlemsstaterna och mellan stad och landsbygd genom utbyggnad av informations- och kommunikationsinfrastruktur och framför allt genom tillgängliggörande av bredband i mindre utvecklade områden.

17. Europaparlamentet konstaterar att även tillhandahållandet av bredbandsinternet är en tjänst av allmänt intresse som bör präglas av ett brett kvalitetsutbud och överkomliga priser. Parlamentet begär att alla medborgare ges möjlighet att använda billiga bredbandsanslutningar.

Medieutbildning i skolan som en del av lärarutbildningen

18. Europaparlamentet betonar att medieutbildning bör vara en del av den formella utbildning som erbjuds alla barn och att denna utbildning bör vara en integrerad del av läroplanen på alla skolnivåer.

19. Europaparlamentet begär att mediekunskap ska göras till den nionde nyckelkompetensen i den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande enligt rekommendation 2006/92/EG.

20. Europaparlamentet anser att medieutbildning i möjligaste mån bör vara praxisorienterad och stå i nära samband med ekonomiska, politiska, litterära, sociala, konstnärliga och informationsteknologiska ämnen, och föreslår att ett särskilt ämne – medieutbildning – införs tillsammans med ett ämnesövergripande system som kombineras med projekt utanför skolan.

21. För att eleverna ska få praktisk utbildning i mediekunskap rekommenderar Europaparlamentet utbildningsinstitutionerna att uppmuntra elever och lärare att skapa medieprodukter (tryckt text, audiovisuella medier och nya medier).

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med det aviserade framtagandet av mediekunskapsindikatorer beakta såväl skolundervisningens kvalitet som utbildningen av undervisande personal på detta område.

23. Europaparlamentet konstaterar att även teknisk utrustning och tillgången till ny teknik spelar en viktig roll vid sidan av pedagogiska och utbildningspolitiska aspekter. En klar förbättring av skolornas infrastruktur krävs för att man ska kunna ge alla skolbarn tillgång till datorer, Internet och motsvarande undervisning.

24. Europaparlamentet betonar att medieutbildningen får en särskild betydelse på särskolor eftersom medierna fyller en viktig funktion i samband med många funktionshinder eftersom de överbryggar kommunikationsbarriärer.

25. Europaparlamentet anser att obligatoriska mediepedagogiska moduler bör bli en del i utbildningen för lärare på alla nivåer så att ett intensivt lärande kan uppnås. De behöriga nationella myndigheterna uppmanas därför att se till att lärare i alla ämnen och i alla slags skolor får lära sig att använda audiovisuella undervisningshjälpmedel och får kännedom om medieutbildningens problem.

26. Europaparlamentet betonar att det behövs ett regelbundet utbyte av information, fungerande metoder och – på utbildningsområdet – pedagogiska metoder mellan medlemsstaterna.

27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge främjandet av mediekunskap en egen del i det nya Media-programmet, eftersom programmet i sin nuvarande utformning inte bidrar mycket till detta. Parlamentet stöder även kommissionen i dess ansträngningar att utarbeta ett nytt program med namnet Media Mundus för att stödja internationellt samarbete på det audiovisuella området. Mediekunskap bör vara ett i högre grad prioriterat inslag i andra stödprogram inom EU, särskilt programmet för livslångt lärande, eTwinning, Safer Internet och Europeiska socialfonden.

Medieutbildning för äldre

28. Europaparlamentet betonar att mediearbete med äldre personer måste ske på de platser där de äldre befinner sig, t.ex. föreningar, äldreboenden och vårdhem, serviceboenden, fritids‑ och hobbygrupper, initiativ och seniorkretsar.

29. Europaparlamentet konstaterar att de digitala näten framför allt erbjuder de äldre en möjlighet att vara kommunikativt delaktiga i vardagen och bibehålla sin självständighet så länge som möjligt.

30. Europaparlamentet påpekar att man i medieutbildning för äldre måste ta hänsyn till deras levnadsmiljö och erfarenheter liksom till deras medievanor.

o

o   o

31. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, regionkommittén samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

  • [1]  EUT L 332, 18.12.2007, s. 27.
  • [2]  EUT L 149, 11.6.2005, s. 1.
  • [3]  EUT L 327, 24.11.2006, s. 12.
  • [4]  EUT L 378, 27.12.2006, s. 72.
  • [5]  EUT L 394, 30.12.2006, s. 10.
  • [6]  EUT C 25 E, 29.1.2004, s. 205.
  • [7]  EUT C 193 E, 17.8.2006, s. 117.
  • [8]  EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 120.
  • [9]  EUT C 141, 7.6.2008, s. 14.

MOTIVERING

1) INLEDNING

Medierna erbjuder å ena sidan möjligheter till världsomspännande kommunikation, öppenhet gentemot omvärlden, kunskapsspridning och vidareutveckling av demokratin. Å andra sidan medför de samtidigt en risk för ökande manipulation. De kan därmed utgöra såväl en utmaning som en möjlighet.

I denna tidsålder, som präglas av globalisering och en snabb utveckling på det informations- och kommunikationstekniska området, introduceras innovativa tekniker och massmedier i allt större utsträckning på tillvarons alla områden. Samhället måste i högre grad än någonsin hålla jämn takt med denna snabba tekniska utveckling och lära sig att hantera det medföljande informationsflödet. Samtidigt styr medierna gallringen när det gäller valet av relevanta ämnen, och påverkar på så sätt dagordningen i politiken och vardagen. Detta val sker dock på grundval av individspecifika perspektiv och är därmed bara till en viss grad objektivt. Mediekunskap ska utgöra ett stöd för medborgarna i samband med dessa utmaningar och göra medborgarna till medvetna medieanvändare.

Mediekunskap innebär förmågan att använda de olika medierna, att förstå och kritiskt utvärdera de olika aspekterna hos medierna och medieinnehållen och att i en komplex kontext själv kommunicera. Jämte pedagogiska aspekter spelar även utrustningen i form av och tillgången till ny teknik en avgörande roll. Av detta skäl kan mediekunskap i vid bemärkelse betraktas som tillgången till ny informationsteknik och en kritisk och kunnig hantering av dess innehåll.

Detta betänkande kompletterar kommissionens meddelande, som står i ett nära samband med det nya direktivet om audiovisuella medietjänster[1]. I direktivet uppmanas kommissionen att rapportera om mediekunskapsnivån i medlemsstaterna.

I första hand ser användarna Internet som ett verktyg när det gäller att söka och finna information och upplysningar samt skicka och ta emot e-postmeddelanden. Utöver detta har Internet i ökande grad kommit att bli den främsta informationskällan i samband med ämnesspecifika informationssökningar. I allmänhet uppfattas emellertid information av detta slag som mindre tillförlitlig än den som inhämtas med hjälp av klassiska medier. Användarna är för det mesta medvetna om att information som hittas på Internet bör jämföras med uppgifterna i andra källor.

Kunskaper om hur man använder Internet får man framför allt genom vänner och i viss utsträckning från föräldrarna, medan skolan mycket sällan bidrar i detta sammanhang. Detta resulterar i att kunskaperna om hur man bäst använder Internet bygger på de egna behoven och samtidigt är i grunden osystematiska. Vuxna låter sig i stället i första hand informeras med hjälp av TV och i andra hand radio. Det är därför en viktig utmaning att utforma vägen till ökad mediekunskap på ett sådant sätt att alla olika medieformer beaktas på lämpligt sätt. Betänkandets målsättningar rör följaktligen ett antal moderna kommunikationsmedel och kommunikationsformer, såsom TV, bio, video, radio, bilder, tidningar, tidskrifter, musik, datorspel, Internet och reklam. I detta sammanhang får man inte glömma att de klassiska och digitala medierna i hög grad går in i varandra, och att de tekniska och innehållsmässiga skillnader som funnits mellan de olika medieformerna nu försvinner alltmer. Detta ska även beaktas i den studie som kommissionen har beställt om framtagande av lämpliga kriterier för bedömningen av mediekunskapsnivån, en studie som ska ligga färdig i början av 2009. Man bör dock vara medveten om att det kan bli problematiskt med ovannämnda bedömning av mediekunskapsnivån eftersom det är svårt att med kvantitativt mätbara kriterier fånga förmågan till kreativt och kritiskt tänkande samt den innehållsmässiga klassificeringen. Bedömningen av tekniska kunskaper är däremot lättare att kontrollera.

2) MÅLGRUPPER

De unga är redan aktiva mediekonsumenter. Detta betänkande omfattar emellertid alla mediekonsumenter, d.v.s. barn, ungdomar, vuxna, äldre och funktionshindrade.

3) MÅLSÄTTNINGAR

Målet är att ge medborgarna en förmåga att kritiskt analysera medieprodukter, att förstå hur medieindustrin fungerar ur ett ekonomiskt perspektiv och att själva producera medieinnehåll.

I detta sammanhang fastställs följande tre målsättningar:

§ Tryggande av tillgången till informations- och kommunikationsteknik.

§ Analys och kritisk hantering av medieinnehåll och mediekultur samt självständigt ställningstagande.

§ Egen produktion av medietexter och trygghet i användningen av de nya teknikerna.

Utbildning och livslångt lärande spelar en avgörande roll när det gäller att uppnå dessa mål. Medieutbildning är den process som innebär undervisning och lärande om medier. Målet med denna process är en relation till medierna som präglas av kunnande.

a) Tryggande av tillgången till informations- och kommunikationsteknik

Tillgången till datorer och Internet är olika stor i EU:s olika delar. Av hushållen i EU äger 54 procent en persondator, medan 43 procent har Internetanslutning (15 procent bredbandsanslutning). De regionala skillnaderna i detta sammanhang är stora. Beroende på vilken EU-medlemsstat det rör sig om förfogar mellan 85 procent och 21 procent av hushållen över en egen dator.

Politiken på Europanivå måste bidra till att minska den digitala klyftan mellan medlemsstaterna, och även mellan stad och landsbygd. Alla befolkningsgrupper måste komma i åtnjutande av informationssamhällets fördelar. Man måste förhindra att det uppstår en isolering av landsbygdbefolkningen gentemot regioner med städer, där befolkningen har tillgång till bredband. Det är nämligen framför allt på landsbygden som avstånd utgör hinder inte bara för yrkesmässig rörlighet, utan även i vardagen.

Det ligger i hela Europas gemensamma intresse att ge alla medborgare tillgång till bredbandsanslutning. Lokala och regionala myndigheter spelar en avgörande roll i detta sammanhang, tillsammans med offentliga organ och privata företag, som måste garantera att alla befolkningsgrupper har tillgång till informations- och kommunikationsteknik.

b) Analys och kritisk hantering av medieinnehåll och mediekultur

Det krävs en hållbar innehållsmässig granskning av det förmedlade informations- och medieutbudet. Till detta hör förmågan att orientera sig och medvetet göra ett urval, läsa mellan raderna och utvärdera bild och ljud, känna till bilders och uttalandens återverkningar på omvärlden samt utvärdera innehållet i fråga. Vidare måste ett kritiskt förhållningssätt upprätthållas gentemot mediekulturen. Dagens medielandskap är präglat av en medial mångfald, men samtidigt även av en stor mediekoncentration, där medieinnehåll och medieinformation ligger i händerna på några få multinationella oligopol. Denna situation har kommit att utgöra ett påtagligt hot mot mediernas självständighet och mångfalden i informationen. Mediekunskap ska ge medborgarna förmågan att kritiskt ta ställning till huruvida och i vilken grad medieproducenternas intressen påverkar medieutbudets innehåll och utformning.

Målet är att göra det möjligt för mottagarna att fatta egna beslut utan att godtroget låta sig påverkas utifrån.

c) Egen produktion av medietexter och trygghet i användningen av de nya teknikerna

En annan tyngdpunkt ligger på den egna medieproduktionen. Genom skapandet av eget innehåll och egna medieprodukter uppnås en förmåga som medför en djupare förståelse för de grundläggande principerna och värdena i professionellt framställt medieinnehåll. Medieproduktion måste kombineras med ett kritiskt förhållningssätt gentemot framställningsprocessen eftersom det annars rör sig om en rent teknisk operation.

Nuförtiden erbjuder Internet användarna ett stort antal möjligheter att producera och tillgängliggöra eget innehåll. Framför allt för unga är datorn och Internet de centrala instrumenten när det gäller tillgången till och hanteringen av medierna. På grund av dessa okomplicerade möjligheter till kommunikation och informationssökning måste medieutbildningen i praktiken även informera om upphovsrättsliga aspekter i samband med medieanvändning och om datasäkerhet.

4) riktade krav

a) Medieutbildning som en del av lärarutbildningen

Medieutbildning i skolan kan ske endast med hjälp av lärare som har god mediekunskap och har motsvarande utbildning på detta område. Mot bakgrund av detta föreslås att de behöriga nationella myndigheterna ansvarar för att lärare inom alla ämnen och skoltyper inom ramen för fortbildning får lära sig om både användning av audiovisuella undervisningsredskap och problemen i samband med medieutbildning. Vidare rekommenderas att obligatoriska mediepedagogiska moduler ingår i utbildningen för lärare på alla skolnivåer för att man ska kunna uppnå ett intensivt lärande.

b) Medieutbildning i skolan

När det gäller medieutbildning förekommer det stora skillnader i läroplanerna mellan Väst‑ och Östeuropa. Medan medieutbildning förekommer i större eller mindre utsträckning i EU-15-medlemsstaterna finns det i länderna i Central- och Östeuropa – med undantag av Slovenien och Ungern – ingen medieutbildning alls. I detta sammanhang spelar just skolan en väsentlig roll när det gäller att verka för omdömesgilla medborgare med kommunikativ förmåga. Medieutbildning får inte begränsas till enstaka undervisningsteman eller vissa skolnivåer, utan måste vara en integrerad del av läroplanen på alla skolnivåer, under beaktande av elevernas respektive utvecklingsnivå. Även funktionshindrade och elever i särskolor ska erbjudas möjlighet att delta i dessa kurser.

Medieutbildning kan först och främst kopplas till ekonomiska, politiska, litterära, sociala, och konstnärliga ämnen. Detta förutsätter ett ämnesövergripande system som kan kombineras med projekt utanför skolan.

c) Medieutbildning vid universitet och utanför skolan

Medieutbildning får inte bara förekomma inom skolsystemet, utan bör även upprätthållas inom ramen för livslångt lärande. Vid universitet har medieutbildning – t.ex. i form av kritisk hantering av sökmotorer – en naturlig förankring i de nya bachelor- och masterexamina som införts. När det gäller att främja dessa idéer är partnerskap mycket viktiga. Det är viktigt att alla aktörer inom och utanför skolsystemet samarbetar för att främja medieutbildning även i utbildnings- och fortbildningssammanhang och för att medlemsstaterna ska kunna utbyta modeller för bästa praxis.

d) Medieutbildning för äldre

Mediepedagogiskt arbete är vanligare hos unga än hos äldre. När det gäller informations- och kommunikationsteknik är det framför allt så att föräldrar har begränsade kunskaper jämfört med sina barn.

Det är viktigt att mediearbetet med äldre sker på de platser där de äldre befinner sig, t.ex. föreningar, äldreboenden och vårdhem, serviceboenden, fritids- och hobbygrupper, initiativ och seniorkretsar, och att mångfalden bland deltagarnas referensramar och erfarenheter beaktas i detta sammanhang.

Ett annat mål är att minska den rädsla och de barriärer som finns hos denna målgrupp inför de nya medierna. Just äldre med begränsad rörlighet har genom de digitala näten en möjlighet att vara mera delaktiga samhällsmedborgare och kan på så sätt även öka livskvaliteten.

  • [1]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

6.11.2008

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

22

3

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Maria Badia i Cutchet, Ivo Belet, Guy Bono, Nicodim Bulzesc, Marie-Hélène Descamps, Jolanta Dičkutė, Věra Flasarová, Milan Gaľa, Vasco Graça Moura, Luis Herrero-Tejedor, Ruth Hieronymi, Ramona Nicole Mănescu, Manolis Mavrommatis, Ljudmila Novak, Dumitru Oprea, Zdzisław Zbigniew Podkański, Christa Prets, Pál Schmitt, Helga Trüpel, Thomas Wise, Tomáš Zatloukal

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Erna Hennicot-Schoepges, Ewa Tomaszewska, Cornelis Visser, Jaroslav Zvěřina