Betänkande - A6-0467/2008Betänkande
A6-0467/2008

BETÄNKANDE med rekommendationer till kommissionen om e-juridik

26.11.2008 - (2008/2125(INI))

Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: Diana Wallis
(Initiativ − artikel 39 i arbetsordningen)
Föredragande för yttrande(*):
Luca Romagnoli, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen

Förfarande : 2008/2125(INL)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0467/2008

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

med rekommendationer till kommissionen om e-juridik

(2008/2125(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rådets arbetsgrupp för rättsdatabehandling (e-juridik),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 maj 2008 med titeln ”Mot en europisk strategi för e-juridik” (KOM(2008)0329),

–   med beaktande av det arbete som Europeiska kommissionen för effektivisering av rättsväsendet (Cepej) vid Europarådet utför på området,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6‑0467/2008), och av följande skäl:

A. Rådet beslutade 2007 att inleda arbetet med att på europeisk nivå utveckla användningen av informations- och kommunikationsteknik inom juridiken, särskilt genom att utveckla en europeisk webbplats.

B.  Uppskattningsvis är ca 10 miljoner människor inblandade i gränsöverskridande rättstvister i Europa, och därför är det nödvändigt att i större utsträckning ta informationstekniken till hjälp för att ge medborgarna bättre tillgång till rättsväsendet och för att rationalisera och förenkla de rättsliga förfarandena samt förkorta behandlingsfristerna och minska de operativa kostnaderna vid gränsöverskridande tvister.

C. E‑juridik har en bred definition som inbegriper rättsförvaltningens användning av elektronisk teknik i allmänhet. Men denna definition täcker ett antal frågor som inte nödvändigtvis är kopplade till begreppet e‑juridik enligt kommissionens tolkning i sitt meddelande av den 30 maj 2008 eller av rådets arbetsgrupp om e‑juridik.

D. Rätt tillämpad kan informationstekniken utgöra ett viktigt bidrag när det gäller att förbättra de europeiska rättssystemens tillgänglighet och effektivitet. När den inre marknaden blir alltmer integrerad och rörligheten inom Europa ökar blir de naturliga svårigheterna i ett gränsöverskridande rättssystem sannolikt vanligare, såsom språk, avstånd och obekanta rättssystem. Dessa problem kan till viss del minskas genom lämplig användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT), varigenom inte bara EU‑medborgarnas tillgång till rättssystemen kan förbättras utan också den inre marknaden effektiviseras.

E.  I enlighet med vad som understryks i rapporten från Cepej angående användning av IKT inom rättssystemen i EU, har användandet av elektronisk teknik inom rättsväsendet inte alltid en positiv inverkan, och för att uppnå bra resultat måste åtgärderna utföras på ett institutionellt och strategiskt sätt.

F.  På längre sikt kan användningen av IT vid tvistlösning komma att kräva grundläggande ändringar av rättegångsreglerna och av det sätt på vilket lagar avfattas och formuleras, och en effektiv tillgång till lag och rättvisa kommer att kräva att register sammanlänkas (handelsregister och företagsregister, fastighetsregister, testamentsregister etc.). Parlamentet har redan påpekat behovet av insatser för att göra möjligheten till rättslig prövning mer kompatibel med användningen av IT i sin hantering av lagar om mål om mindre värden, den europeiska exekutionstiteln och medling. Användning av IT ska främjas på samtliga områden, inbegripet inlämning, spridning och delgivning av handlingar, lämnande av bevis och hantering av ansökningar om rättshjälp, och detta bör alltså återspeglas i alla kommande lagförslag. Man kan redan nu överväga åtgärder avseende elektroniska handlingar, insyn i gäldenärers tillgångar och bevis.

G. Att skapa en e‑juridikportal/webbplats är välkommet, men man bör se till att både EU‑medborgarnas och EU‑rättstillämparnas behov tillgodoses, och att man förenklar tillträdet till rättsväsendet genom att erbjuda öppenhet och enkla medel för tillgång till informationen. Förhållandet mellan EU‑medborgarna och nationella myndigheter bör därför underlättas, och brottsoffer, misstänkta personer och användare av rättssystemet i allmänhet ska kunna ha nytta av EU:s verktyg på rättsområdet i sina dagliga liv. För att vara riktigt effektiv, bör portalen/webbplatsen på samma gång införas som ett pilotprojekt inom ramen för de transeuropeiska näten enligt artikel 154 i EG-fördraget, och utvecklas genom interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar i EU (ISA) enligt kommissionens meddelande av den 29 september 2008 (KOM(2008)0583).

H. Eftersom endast 50 procent av EU:s medborgare har tillgång till Internet bör utvecklingen och utförandet av e‑juridiktjänster gå hand i hand med en strikt efterlevnad av principerna om insyn, likhet inför lagen och offentlig granskning, åtminstone under övergångsperioden, och de bör utgöra ett komplement till och vara frivilliga med avseende på de metoder som medlemsstaterna har tillämpat hittills.

I.   De nuvarande webbplatserna är primitiva, röriga och inte användarvänliga, och de bästa IT-begåvningarna bör anlitas för att förbättra tillgången till information samt elektroniska system och register. En enda europeisk juridisk webbplats, med skild tillgång för anställda inom rättsväsendet och den offentliga sektorn, jurister och övriga yrkesverksamma och medborgarna, bör innehålla ett system för identitetshantering så att medborgarområdet hålls åtskilt från de yrkesverksammas område. Även om det är viktigt att bygga vidare på och förbättra det europeiska rättsliga nätverket, bör tyngdpunkten, som aldrig förr, ligga på medborgarnas och företagens tillgång till rättssystemen.

J.   Målet att skapa ett europeiskt område för rättvisa har i viss mån försvårats på grund av de fåtal rättsliga myndigheter som har tillgång till EU-rättslig utbildning, och elektroniska medel skulle avsevärt kunna bidra till en bred spridning av en europeisk rättslig kultur som utgör grunden för det framtida europeiska området för rättvisa.

K. Europaparlamentet underströk i sin resolution av den 9 juli 2008 om den nationella domarens roll det europeiska rättssystemet[1] att det finns stora skillnader i nationella domares kunskaper om gemenskapslagstiftningen.

L.  Man måste omedelbart ta itu med de viktigaste frågorna på området e-juridik, inklusive språkfrågan.

M. Justitieministrarna stöder ett decentraliserat angreppssätt rörande utvecklingen av e-juridik på europeisk nivå, med en viss central samordning för att göra det möjligt att ge gemensam tillgång till information på europeisk nivå, samtidigt som de nationella systemen kan skötas oberoende och man undviker de bördor som följer med inrättandet av ett nytt centraliserat EU-system för e-juridik. Dessutom är redan vissa länder engagerade i bilateralt samarbete. Rådets arbetsgrupp har kommit fram till att initiativ för e-juridik bör vara frivilliga för medlemsstaterna. De bör inte tvingas att införa nya nationella system eller i grunden förändra dem som redan finns.

N. Informationsteknik har visat sig vara ett effektivt hjälpmedel för att ta itu med gränsöverskridande brottslighet, något som också understryks av de resultat som uppnåtts genom Schengens informationssystem och dess fortsatta utveckling. Användandet av högteknologi för att förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet bör utnyttjas fullt ut, och projekt som Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregistret bör även i ekonomiskt avseende få fullt stöd.

O. Det nuvarande systemet för att samla bevis i brottmål i andra medlemsstater grundas fortfarande på de långsamma och ineffektiva instrument som erbjuds genom ömsesidig rättslig hjälp, och en användning av tekniska verktyg som videokonferenser skulle i lämpliga sammanhang, och endast där det inte skadar den rättsliga ställningen hos den person som vittnar, vara ett stort steg framåt i bevisupptagning på distans.

P.  Att skapa ett europeiskt område för rättvisa innebär också att stärka EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och rättssäkerhetsgarantier. Genomförandet av strategin bör genomföras i enlighet med de mest omfattande normerna för uppgiftsskydd.

Q. Lagstiftningsåtgärder som syftar till att öka kunskaperna om de övriga medlemsstaternas straffrättsliga system bör gå hand i hand med att sådan kunskap görs tillgänglig på Internet.

1.  Europaparlamentet stöder kommissionens planer, särskilt förslaget om att främja ett europeiskt ramverk för interoperabilitet inom IDABC-programmet samt det pågående arbetet med e-signatur och en e-identitet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera det europeiska området för rättvisa, frihet och säkerhet med ett område för e-juridik genom att

a) vidta konkreta åtgärder med hänsyn till genomförandet av det europeiska området för e-juridik,

b) tydligt fastställa de frågor som omfattas av EU-åtgärder genom att använda en annan definition eller genom att sätta samman begreppet ”e-juridik” med ”EU”: EU:s e‑juridik eller EU‑juridik,

c) genomföra e-juridikportalen/webbplatsen som tillgodoser både EU-medborgarnas och EU-rättstillämparnas behov, och som ser till att det finns tydliga och enkla medel för tillgång till information genom att utnyttja de transeuropeiska näten enligt artikel 154 i EG-fördraget och utvecklade genom ISA,

d) använda sig i stor utsträckning av elektroniska medel i utvecklingen av en europeisk rättslig kultur,

e) utnyttja fullt ut de möjligheter som ny teknik erbjuder i att förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet,

f)  omedelbart vidareutveckla och tillhandahålla hjälpmedel, som videokonferenser, för att förbättra bevisupptagningen i andra medlemsstater,

g) stärka de grundläggande rättigheterna, rättssäkerhetsgarantierna i straffrättsliga förfaranden och uppgiftsskyddet som ett integrerat led i utarbetandet och genomförandet av handlingsplanen för EU-juridiken.

3.  Europaparlamentet anser att institutionernas arbete måste fokusera tydligare på medborgarna.

4.  Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas entusiasm för att införa bilaterala projekt som senare skulle kunna utökas så att de omfattar alla medlemsstaterna och därmed förhoppningsvis ge ett optimalt resultat för hela EU. Parlamentet varnar samtidigt för att ett sådant förfarande kan ha en splittrande effekt och litar på att detta kommer att förhindras.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillräckligt uppmärksamma utvecklingen av verktyg för e-lärande åt rättsväsendet i samband med e-juridik.

6.  Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.

7.  Europaparlamentet anser att förslaget inte har några ekonomiska konsekvenser.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

BILAGA TILL RESOLUTIONSFÖRSLAGET:DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Rekommendation 1 (om formen och tillämpningsområdet för det instrument som ska antas)

Så länge rådet inte röstat fram en resolution om en åtgärdsplan som kommissionen ska genomföra, uppmanas kommissionen utarbeta en handlingsplan för e-juridik på europeisk nivå. Den bör bestå av en rad enskilda åtgärder, vilka beskrivs närmare nedan, av vilka vissa eventuellt kan utmynna i lagförslag, t.ex. administrativt samarbete enligt artikel 66 i EG‑fördraget, andra kan leda till rekommendationer och åter andra kan leda till förvaltningsåtgärder eller förvaltningsbeslut.

(Konkreta åtgärder för genomförandet av det europeiska rättsliga området). Det första steget mot detta skulle naturligtvis vara att förse alla rättsliga myndigheter i EU med en dator, en e‑postadress och en Internetanslutning. Detta kan verka självklart men tyvärr är det inte så: i många fall är inte de rättsliga myndigheterna utrustade med detta nödvändiga hjälpmedel eller också kan man inte, eller vill inte, använda sig av det. Den här situationen måste åtgärdas.

(Klart ange verksamhetsområdet för e-juridik). För att undvika missförstånd vore det lämpligt att klart ange de frågor som omfattas av EU-åtgärder genom att exempelvis använda en annan definition eller genom att lägga till akronymen EU till formuleringen e-juridik: EU:s e-juridik eller EU-juridik.

Rekommendation 2 (om minimiinnehållet för det instrument som skall antas)

Handlingsplanen bör innehålla minst följande åtgärder:

1. (En handlingsplan för EU-juridik)

För att undvika uppsplittring och för att stärka samordning och samstämmighet, bör kommissionen tillsammans med parlamentet utarbeta en handlingsplan som är inriktad på medborgarna och rättstillämparna, och som föreslår en strategi för det optimala sättet att genomföra det europeiska rättsliga området. Utifrån detta bör EU-institutionerna och medlemsstaterna samarbeta lojalt (enligt artikel 10 i EG-fördraget) genom att förbinda sig att underrätta varandra om relevant information, inklusive ny lagstiftning, vilket redan görs på ett motsvarande sätt på den inre marknaden i form av utbyte av information om nationella tekniska föreskrifter. Samtidigt, trots att åtgärder som har för avsikt att förbättra den ömsesidiga kunskapen om informationen välkomnas, är det viktigt att man klart anger och begränsar användningen av automatiska översättningssystem eftersom de ibland ger ”översättningar” som kan visa sig vara vilseledande.

2. Åtgärder för framtidssäkrad lagstiftning

Kommissionen bör inrätta lämpliga rutiner för att se till att all framtida civilrättslig lagstiftning utformas så att den kan utnyttjas via on-linelösningar. Åtgärder skulle till exempel kunna vidtas för att se till att de föreslagna europeiska aktiebolagen kan startas med hjälp av ansökningar on-line och för att förslag om erkännande av instrument, som till exempel instrument för rättsligt skydd för vuxna, och andra officiella handlingar är anpassade för användning on-line. När förslag innehåller blanketter som ska fyllas i av medborgarna bör man därför från början utforma och formatera dessa blanketter för elektronisk användning och de bör finnas tillgängliga på medlemsstaternas samtliga officiella språk. Åtgärder bör vidtas för att minska fritexten till ett minimum, för att garantera att on-linehjälp finns tillgänglig på alla officiella språk när så behövs, och att on-linetjänster för översättning finns tillgängliga. När dokument behöver göras tillgängliga bör man, på samma sätt, se till att dessa dokument kan översändas och kommunikation ske via e-post, att elektroniska underskrifter kan användas och att videokonferenser uppmuntras när det finns behov av muntliga vittnesmål.

Alla förslag i framtiden bör innehålla en förklaring med motivering från kommissionen om att en prövning av anpassningen till e-juridikprinciperna har ägt rum.

Kommissionen bör genomföra en prövning av all nuvarande civillagstiftning och föreslå förändringar när det behövs, för att göra den nuvarande lagstiftningen förenlig med kraven för e-juridiken. Kommissionen ombeds i detta sammanhang mer specifikt att som en prioritet undersöka det europeiska småmålsförfarandet, den europeiska exekutionstiteln och systemen för alternativ tvistlösning, så att medborgarna och företagen kan få direkt tillgång till dem on‑line. På samma sätt bör man se över förordningen om delgivning av handlingar[1] och förordningen om bevisupptagning i mål[2]. Syftet bör vara att erbjuda en arsenal av effektiva, enkla instrument som vanliga medborgare och småföretag har användning för och som de lätt kan använda, och inte ett system som bara hjälper kommersiella parter i tvister om stora belopp.

3. Åtgärder för civilrättsliga förfaranden

Kommissionen och rådet bör rapportera till Europaparlamentet om reformerna och harmoniseringen av processrätten och bevisrätten i gränsöverskridande fall och fall vid EG‑domstolen, mot bakgrund av utvecklingen inom informationstekniken. Syftet bör vara att få till stånd enklare, billigare och snabbare behandling av civilrättsliga fall i gränsöverskridande situationer.

4. Åtgärder för kontraktsrätt och konsumenträtt

Här bör tyngdpunkter ligga på förebyggande lagstiftning, genom att man skapar större tydlighet och enkelhet och undviker de fallgropar, problem och kostnader som åtföljer i synnerhet internationell privaträtt.

I detta sammanhang ombeds kommissionen att börja utarbeta standardvillkor för elektronisk handel. Detta skulle så småningom göra det möjligt för handlare på nätet att erbjuda en ”blå knapp” med vilken konsumenterna (eller för den delen andra handlare) kan acceptera att den standardiserade europeiska kontraktsrätten tillämpas på deras transaktioner. Detta skulle kunna kompletteras med ett on-linesystem för klagomål och tillgång till ett godkänt on‑linesystem för alternativ tvistlösning.

5. Åtgärder för språk, flerspråkighet och kompatibilitet

Ett program bör startas för att undersöka hur man bäst kan erbjuda översättningsmöjligheter on-line för de europeiska webbplatserna för e-juridik. Parallellt bör en arbetsgrupp för förenkling och standardisering av terminologi inrättas. Varje medlemsstat bör tillhandahålla en databas med juridiska översättare och tolkar.

6. Åtgärder för de europeiska webbplatserna för e-juridik

Alla ovanstående åtgärder bör samlas hos en samordnande och styrande enhet som även är ansvarig för att samordna medlemsstaternas bidrag och se till att dessa är kompatibla.

Samordnings- och styrenheten bör också ha ansvaret för utformning och drift av den europeiska e-juridikportalen, där det även ska finnas områden för medborgare, jurister, rättsväsendet och den offentliga sektorn, och rapportera till kommissionsledamoten med ansvar för rättvisa, frihet och säkerhet, Europaparlamentet och rådet. Genomförbarhetsstudier av elektroniska underskrifter i rättsliga sammanhang, av fjärråtkomst till de nationella registren (insolvensregister, fastighetsregister, kommersiella register, etc.) och skapandet av ett säkert nät, bör inledas så snart som möjligt (inte senare än 2009–2010). I dessa studier bör man beakta de resultat som rådet redan har uppnått (sammankoppling av insolvensregister, eventuellt samarbete med Eulis och EBR.) Genomförbarhetsstudien för ett virtuellt utrymme för informationsutbyte bör starta 2011.

I genomförbarhetsstudierna bör man ta hänsyn till bestämmelserna om offentliggörande och tillgång till information i varje medlemsstat så att uppgiftsskyddet och det juridiska informationsskyddet säkerställs.

Vid genomförandet av dessa studier bör man ta hänsyn till det arbete som redan har gjorts inom notariatssystemet avseende dessa frågor (erkännande av elektroniska signaturer, e‑notariat, testamentsregister, etc.).

Syftet är att få fram användarvänliga verktyg åt medborgare, företag, advokater, rättsväsendet och tjänstemän med ansvar för administration av rättsliga frågor.

(a) Medborgarnas europeiska webbplats för e-juridik

Denna flerspråkiga webbplats bör utformas så att den kan ge allt tänkbart stöd till medborgare och företag som söker rättsligt stöd och inledande rättslig rådgivning avseende gränsöverskridande rättsliga problem.

Förutom tillgång till rättsliga databaser och elektronisk hjälp (mål om mindre värden, betalningsförelägganden), on-linesystem för alternativ tvistlösning (inklusive Solvit) och ombudsmän, bör den innehålla intelligenta system för att hjälpa medborgare att förstå hur de ska handskas med rättsliga problem. Sådana system bör vägleda personer om hur de ska a) finna en jurist som talar deras språk i en annan medlemsstat (advokat, notarie, etc. och förklara vad de har för funktion), b) få reda på vilket rättsligt stöd, om något, som finns att tillgå, och c) avgöra vad de bör göra för att uppfylla vissa formaliteter i de olika medlemsstaterna (t.ex. hur man startar företag, sparar redovisningen, upprättar ett testamente, köper/säljer ett hus, etc.). De bör även kunna ge vägledning när det gäller vilken typ av problem det handlar om, vilka förfaranden som måste följas, etc.

När det är möjligt bör inledande kostnadsfritt rättsligt stöd via e-post förmedlas genom nationella yrkesorganisationer, vilka också bör utöva tillsyn över denna verksamhet. Åtminstone bör förteckningar över advokater, notarier, stämningsmän och biträden, revisorer, nationellt legitimerade experter samt juridiska översättare och tolkar i varje medlemsstat finnas tillgängliga, tillsammans med länkar till behöriga yrkesföreningar. Enkla guider till rättssystemet i varje medlemsstat bör också finnas.

I brådskande fall bör snabb tillgång till rättsligt stöd och till polisen också vara möjlig.

Dessutom bör webbplatsen erbjuda tillgång till olika register och publicera nationella offentliga meddelanden.

(b) En säker europeisk webbplats för e-juridik

Den här webbplatsen bör utformas som ett redskap för domare, domstolstjänstemän, tjänstemän i de nationella justitieministerierna och yrkesverksamma advokater, med säkerheten garanterad via olika rättigheter vad gäller tillträde.

Förutom att erbjuda tillgång till juridiska och rättsliga databaser samt den mest fullständiga uppsättningen av nationella register, bör den också erbjuda säker kommunikation, videokonferensmöjligheter samt utbyte av handlingar mellan domstolar och mellan domstolar och parterna i målen (minskad materialanvändning under förfarandena). I detta syfte bör den också möjliggöra kontroll av elektroniska signaturer och erbjuda lämpliga verifikationssystem.

Webbplatsen bör också erbjuda möjligheter att utbyta information om t.ex. personer som är förbjudna att arbeta med barn eller som företagsledare.

Kontaktpunkterna för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område i medlemsstaterna bör uppmuntras att spela en aktiv roll i utvecklingen av de europeiska webbplatserna för e-juridik genom att som en del av gemenskapens strategi för e-juridik bidra till utformningen och designen av de framtida portalerna, vilka särskilt ska utformas så att medborgare får direkt tillgång till rättsväsendet. Till en början bör det finnas en länk till det europeiska rättsliga nätverket på de nationella justitieministeriernas webbplatser.

Portalen bör ge EU-medborgarna information om de straffrättsliga systemen i övriga medlemsstater, i synnerhet vad gäller deras rättigheter. Även praktisk information om vilka myndigheter man ska vända sig till och hur det går till, om hur man får tag på blanketter, om rättshjälp och förteckningar på advokater som kan gripa sig an utländska klienter. Portalen bör också förse rättstillämpare med EU-lagstiftning och med medlemsstaternas tillämpliga lagstiftning. Webbplatserna för europeisk rättslig utbildning, det europeiska straffrättsliga nätverket för domar på privaträttens område, europeiska nätverket för rättslig utbildning och andra organs webbplatser erbjuder redan mycket användbar information. Denna information är dock ofullständig och inte lätt att finna. Tillämpliga rättsliga avgöranden bör också finnas till hands. All information bör finnas tillgänglig både på Internet och på traditionellt vis, och man måste vara särskilt uppmärksam på synkroniseringsmekanismer som tillhandahåller en uppdaterad information (RSS-kanaler).

7. Rättslig utbildning

För att sprida den europeiska rättskulturen och för att nå så många rättsliga myndigheter som möjligt bör alla nyutnämnda, från första stund som de ansluter sig till domarkåren, utrustas med ett slags ”överlevnadspaket” i form av en cd-skiva eller en USB-nyckel som innehåller EU-fördraget, EG-fördraget samt de grundläggande texterna för rättsligt samarbete och information om andra medlemsstaters rättsliga system. Man bör också överväga att ge ut EU‑skrifter riktade till medborgarna med praktisk information om rättsligt samarbete inom EU och om andra medlemsstaters straffrättsliga system. Förutom detta bör de elektroniska undervisningshjälpmedel som erbjuds genom det europeiska nätverket för rättslig utbildning (som representerar skolor för rättslig utbildning över hela EU) få adekvat uppmärksamhet och stöd av kommissionen och rådet.

8. Förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet

Hittills är det viktigaste användningsområdet för e-juridik inom det straffrättsliga systemet upprättandet av området för Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur brottsregister[3]. För att vara effektivt måste det här systemet stödjas av en elektronisk struktur som klarar av att koppla samman alla nationella brottsregister som bör genomföras utan dröjsmål. En annan relevant tillämpning av IT inom området för rättvisa, frihet och säkerhet är Schengens informationssystem (SIS) som är en storskalig databas som gör det möjligt för de berörda myndigheterna att utbyta information och samarbeta på många sätt genom att på ett säkert och mycket snabbt sätt överföra europeiska arresteringsorder. Som återspeglas i parlamentets resolution av den 2 september 2008[4], är Eurojust en nyckelaktör i kampen mot gränsöverskridande brottslighet på EU-nivå. Dess samordnade åtgärder är grundläggande för att angripa allvarliga brottsliga företeelser som alltmer använder sig av tekniska möjligheter. Också tack vare dess IT-innovativa datasystem (E-POC) har antalet fall som hanterats av Eurojust under 2008 uppnått 1 000. Dessa exempel måste mångdubblas och finansieras med EU:s ekonomiska medel.

9. Videokonferenser

Användandet av videokonferenser vid brottmålsförfaranden är ganska vanligt förekommande i vissa medlemsstater. De gör det möjligt att samla bevismaterial genom att inhämta redogörelser från anklagade, vittnen eller expertis när de inte är närvarande, och samtidigt ge ett fullgott skydd för dem som är i behov av det. Den europeiska konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål från 2000 fastställer regler för vittnesförhör, anklagade och expertis genom videokonferens. Den har nu ratificerats av 24 medlemsstater. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att slutföra ratificeringsprocessen så snart som möjligt. Ingen statistik finns ännu tillgänglig om praktisk användning av videokonferenser. Det verkar som att videokonferenser fortfarande inte utnyttjas fullt ut. En av orsakerna är bristen på nödvändigt datorstöd. Ekonomiskt och annat EU-stöd måste ges så snart som möjligt.

10. Åtgärder för att stärka de grundläggande rättigheterna och de rättsliga garantierna

All teknisk utveckling är välkommen så länge den inte äventyrar de grundläggande rättigheterna. Med hänsyn till detta måste uppmärksamhet fästas på respekten för de grundläggande rättigheterna i utarbetandet och genomförandet av strategin och handlingsplanen. Detta är särskilt viktigt för de rättsliga garantierna och uppgiftsskyddet när EU-medborgarna har rätt att tillgå den information som lagras och delas av de berörda myndigheterna och som informerar dem om tillgängliga rättsliga medel. En verklig strategi för e-juridik kan inte fungera om inte de rättsliga garantierna harmoniseras och uppgiftsskyddet säkras vid straffrättligt samarbete.

5.11.2008

YTTRANDE från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (*)

till utskottet för rättsliga frågor

över med rekommendationer till kommissionen om e‑juridik

(2008/2125(INI))

Föredragande (*): Luca Romagnoli

(Initiativ – artikel 39 i arbetsordningen)

(*) Associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Den elektroniska tekniken har trätt in på många olika områden i vårt dagliga liv och kan vara ett bra sätt att förbättra effektiviteten i både inrikes och gränsöverskridande rättsärenden. Den rättsliga ramen för det europeiska området för frihet, säkerhet och rättvisa bör återspeglas i en europeisk, elektronisk och virtuell dimension där de rättsliga texterna ska vara lätta att förstå, översatta och lättillgängliga för alla intresserade användare, även vanliga medborgare, genom att så lång det är möjligt utveckla en interaktion på Internet.

B.   E‑juridik har en bred definition som inbegriper rättsförvaltningens användning av elektronisk teknik i allmänhet. Men denna definition täcker ett antal frågor som inte nödvändigtvis är kopplade till begreppet e‑juridik enligt kommissionens tolkning i sitt meddelande den 30 maj 2008 kallat ”Mot en europeisk strategi för e‑juridik” (KOM(2008)0329), eller av rådets arbetsgrupp om e‑juridik.

C.  I enlighet med vad som understryks i rapporten från Europeiska kommissionen för effektivisering av rättsväsendet (Cepej) angående användning av informations‑ och kommunikationsteknik (IKT) inom rättssystemen i EU, har användandet av elektronisk teknik inom rättsväsendet inte alltid en positiv inverkan, och för att uppnå bra resultat måste åtgärderna utföras på ett institutionellt och strategiskt sätt.

D.  Att skapa en e‑juridikportal/webbplats är välkommet, men man bör se till att både EU‑medborgarnas och EU‑rättstillämparnas behov tillgodoses, och att man förenklar tillträdet till rättsväsendet genom att erbjuda öppenhet och enkla medel för tillgång till informationen. Förhållandet mellan EU‑medborgarna och nationella myndigheter bör därför underlättas, och brottsoffer, misstänkta personer och användare av rättssystemet i allmänhet ska kunna ha nytta av EU:s verktyg på rättsområdet i sina dagliga liv. För att vara riktigt effektiv, bör portalen/webbplatsen på samma gång införas som ett pilotprojekt inom ramen för de transeuropeiska näten enligt artikel 154 i EG-fördraget, och utvecklas genom interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar i EU (ISA) (KOM(2008)0583).

E.   Målet att skapa ett europeiskt område för rättvisa har i viss mån försvårats på grund av de fåtal rättsliga myndigheter som har tillgång till EU-rättslig utbildning, och elektroniska medel skulle avsevärt kunna bidra till att sprida en europeisk rättslig kultur som utgör grunden för det framtida europeiska området för rättvisa.

F.   Informationsteknik har visat sig vara ett effektivt hjälpmedel för att ta itu med gränsöverskridande brottslighet, något som också understryks av de resultat som uppnåtts genom Schengens informationssystem och dess fortsatta utveckling. Användandet av högteknologi för att förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet bör utnyttjas fullt ut, och projekt som Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregistret bör även i ekonomiskt avseende få fullt stöd.

G.  Det nuvarande systemet för att samla bevis i brottmål i andra medlemsstater grundas fortfarande på de långsamma och ineffektiva instrument som erbjuds genom ömsesidig rättslig hjälp, och en användning av tekniska verktyg som videokonferenser skulle i lämpliga sammanhang, och endast där det inte skadar den rättsliga ställningen hos den person som vittnar, vara ett stort steg framåt i bevisupptagning på distans.

H.  Att skapa ett europeiskt område för rättvisa innebär också att stärka EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och rättssäkerhetsgarantier. Genomförandet av strategin bör genomföras i enlighet med de mest omfattande normerna för uppgiftsskydd.

I.    Lagstiftningsåtgärder som syftar till att öka kunskaperna om de övriga medlemsstaternas straffrättsliga system bör gå hand i hand med att sådan kunskap görs tillgänglig på Internet.

1.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera det europeiska området för rättvisa, frihet och säkerhet med ett område för e‑juridik genom att

a)   vidta konkreta åtgärder med hänsyn till genomförandet av det europeiska området för e‑juridik,

b)   tydligt fastställa de frågor som omfattas av EU‑åtgärder genom att använda en annan definition eller genom att sätta samman ”e‑juridik” med ”EU”: EU:s e‑juridik eller EU‑juridik,

c)   utarbeta en handlingsplan om EU‑juridik tillsammans med parlamentet,

d)   genomföra e‑juridikportalen/webbplatsen som tillgodoser både EU‑medborgarnas och EU‑rättstillämparnas behov, och som ser till att det finns tydliga och enkla medel för tillgång till information genom att utnyttja de transeuropeiska näten enligt artikel 154 i EG-fördraget och utvecklade genom ISA,

e)   använda sig i stor utsträckning av elektroniska medel i utvecklingen av en europeisk rättslig kultur,

f)    utnyttja fullt ut de möjligheter som ny teknik erbjuder i att förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet,

g)   omedelbart vidareutveckla och tillhandahålla hjälpmedel, som videokonferenser, och ekonomiskt stöd för att förbättra bevisupptagningen i andra medlemsstater,

h)   stärka de grundläggande rättigheterna, rättssäkerhetsgarantierna i straffrättsliga förfaranden och uppgiftsskyddet som ett integrerat led i utarbetandet och genomförandet av handlingsplanen för EU‑juridiken.

BILAGA TILL RESOLUTIONSFÖRSLAGET: DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

1. (Konkreta åtgärder för genomförandet av det europeiska rättsliga området). Det första steget mot detta skulle naturligtvis vara att förse alla rättsliga myndigheter i EU med en dator, en e‑postadress och en Internetanslutning. Det kan verka självklart men tyvärr är det inte så: i många fall är inte de rättsliga myndigheterna utrustade med detta nödvändiga hjälpmedel eller också kan man inte, eller vill inte, använda sig av det. Den här situationen måste åtgärdas.

2. (Klart ange verksamhetsområdet för e‑juridik). För att undvika missförstånd vore det lämpligt att klart ange de frågor som omfattas av EU‑åtgärder genom att exempelvis använda en annan definition eller genom att lägga till akronymen EU till formuleringen e‑juridik: EU:s e‑juridik eller EU‑juridik.

3. (En handlingsplan för EU‑juridik). För att undvika uppsplittring och för att stärka samordning och samstämmighet, bör kommissionen tillsammans med parlamentet utarbeta en handlingsplan som är inriktad på medborgarna och rättstillämparna, och som föreslår en strategi för det bästa sättet att genomföra det europeiska rättsliga området. Utifrån detta bör EU‑institutionerna och medlemsstaterna samarbeta lojalt (artikel 10 i EG‑fördraget) genom att förbinda sig att underrätta varandra om relevant information, samt om ny lagstiftning tillämpas på den inre marknaden för utbyte av information om nationella tekniska föreskrifter. Samtidigt, trots att åtgärder som har för avsikt att förbättra den ömsesidiga kunskapen om informationen välkomnas, är det viktigt att man klart anger och begränsar användningen av automatisk översättning i den mån som det kan visa sig vara vilseledande.

4.  (EU‑juridikportal). Portalen bör ge EU‑medborgarna information om de straffrättsliga systemen i övriga medlemsstater, i synnerhet vad gäller deras rättigheter. Även praktisk information om vilka myndigheter man ska vända sig till och hur det går till, om hur man får tag på blanketter, om rättshjälp och förteckningar på advokater som kan gripa sig an utländska klienter. Portalen bör också förse rättstillämpare med EU‑lagstiftning och med medlemsstaternas tillämpliga lagstiftning. Webbplatserna för europeisk rättslig utbildning, det europeiska straffrättsliga nätverket för domar på privaträttens område, och europeiska nätverket för rättslig utbildning och andra erbjuder redan mycket användbar information. Denna information är dock ofullständig och inte lätt att finna. Tillämpliga rättsliga avgöranden bör också finnas till hands. All information bör finnas tillgänglig både på Internet och på traditionellt vis, och man måste vara särskilt uppmärksam på synkroniseringsmekanismer som tillhandahåller en uppdaterad information (RSS‑kanaler).

5. (Rättslig utbildning) För att sprida den europeiska rättskulturen och för att nå så många rättsliga myndigheter som möjligt bör alla nyutnämnda, från första stund som de ansluter sig till domarkåren, utrustas med ett slags ”överlevnadspaket” i form av en cd‑skiva eller en USB-nyckel som innehåller EU‑fördraget, EG‑fördraget samt de grundläggande texterna för rättsligt samarbete och information om andra medlemsstaters rättsliga system. Man bör också överväga att ge ut EU-skrifter riktade till medborgarna med praktisk information om rättsligt samarbete inom EU och om andra medlemsstaters straffrättsliga system. Förutom detta bör de elektroniska undervisningshjälpmedel som erbjuds genom det europeiska nätverket för rättslig utbildning (som representerar skolor för rättslig utbildning över hela EU) få adekvat uppmärksamhet och stöd av kommissionen och rådet.

6.  (Förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet). Hittills är det viktigaste användningsområdet för e‑juridik inom det straffrättsliga systemet upprättandet av området för Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur brottsregister. För att vara effektivt måste det här systemet stödjas av en elektronisk struktur som klarar av att koppla samman alla nationella brottsregister[5] som bör genomföras utan dröjsmål. En annan relevant tillämpning av IT inom området för rättvisa, frihet och säkerhet är Schengens informationssystem (SIS) som är en storskalig databas som gör det möjligt för de berörda myndigheterna att utbyta information och samarbeta på många sätt genom att på ett säkert och mycket snabbt sätt överföra europeiska arresteringsorder. Som återspeglas i Europaparlamentets resolution av den 2 september 2008[6], är Eurojust en nyckelaktör i kampen mot gränsöverskridande brottslighet på EU‑nivå. Dess samordnade åtgärder är grundläggande för att angripa allvarliga brottsliga företeelser som alltmer använder sig av tekniska möjligheter. Också tack vare dess IT‑innovativa datasystem (E‑POC) har antalet fall som hanterats av Eurojust under 2008 uppnått 1 000. Dessa exempel måste mångdubblas och finansieras med EU:s ekonomiska medel.

7.  (Videokonferenser). Användandet av videokonferenser vid brottmålsförfaranden är ganska vanligt förekommande i vissa medlemsstater. De gör det möjligt att samla bevismaterial genom att inhämta redogörelser från anklagade, vittnen eller expertis när de inte är närvarande, och samtidigt erbjuda ett fullgott skydd för dem som är i behov av det. Den europeiska konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål från 2000 tillhandahåller regler för vittnesförhör, anklagade och expertis genom videokonferens. Den har nu ratificerats av 24 medlemsstater. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att slutföra ratificeringsprocessen så snart som möjligt. Ingen statistik finns ännu tillgänglig om praktisk användning av videokonferenser. Det verkar fortfarande som att videokonferenser inte utnyttjas fullt ut. En av orsakerna är bristen på nödvändigt datorstöd. Ekonomiskt och annat EU-stöd måste ges så snart som möjligt.

8.  (Åtgärder för att stärka de grundläggande rättigheterna och de rättsliga garantierna). All teknisk utveckling är välkommen så länge den inte äventyrar de grundläggande rättigheterna. Med hänsyn till detta måste uppmärksamhet fästas på respekten för de grundläggande rättigheterna i utarbetandet och genomförandet av strategin och handlingsplanen. Detta är särskilt viktigt för de rättsliga garantierna och uppgiftsskyddet när EU-medborgarna har rätt att tillgå den information som lagras och delas av de berörda myndigheterna och som informerar dem om tillgängliga rättsliga medel. En verklig strategi för e-juridik kan inte fungera om inte de rättsliga garantierna harmoniseras och uppgiftsskyddet säkras vid straffrättligt samarbete.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

4.11.2008

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

0

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Catherine Boursier, Mihael Brejc, Kathalijne Maria Buitenweg, Maddalena Calia, Michael Cashman, Giusto Catania, Jean-Marie Cavada, Elly de Groen-Kouwenhoven, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Armando França, Urszula Gacek, Jeanine Hennis-Plasschaert, Javier Moreno Sánchez, Rareş-Lucian Niculescu, Maria Grazia Pagano, Inger Segelström, Csaba Sógor, Vladimir Urutchev, Manfred Weber, Renate Weber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Adamos Adamou, Marco Cappato, Sophia in ‘t Veld, Luca Romagnoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Fernand Le Rachinel

  • [1]  Rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EUT L 160, 30.6.2000, s. 37).
  • [2]  Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EUT L 174, 27.6.2001, s. 1).
  • [3]  Parlamentet stöder detta projekt och hoppas att det kommer att genomföras med beaktande av yttrandet som framfördes i förslaget om Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris) den 9 oktober 2008.
  • [4]  Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 september 2008 om initiativet från Kungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Portugisiska republiken, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien och Konungariket Sverige inför antagandet av rådets beslut om förstärkning av Eurojust och om ändring av beslut 2002/187/RIF (P6_TA(2008)0384).
  • [5]  Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor stöder detta projekt och hoppas att det kommer att genomföras med beaktande av yttrandet som framfördes i Ecris‑förslaget den 15 september 2008.
  • [6]  Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 2 september 2008 om initiativet från Kungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Portugisiska republiken, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien och Konungariket Sverige inför antagandet av rådets beslut om förstärkning av Eurojust och om ändring av beslut 2002/187/RIF (P6_TA(2008)0384).

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

4.11.2008

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

19

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Bert Doorn, Giuseppe Gargani, Neena Gill, Klaus-Heiner Lehne, Katalin Lévai, Manuel Medina Ortega, Aloyzas Sakalas, Francesco Enrico Speroni, Diana Wallis, Rainer Wieland, Jaroslav Zvěřina, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Costas Botopoulos, Charlotte Cederschiöld, Jean-Paul Gauzès, Kurt Lechner, Rareş-Lucian Niculescu, Jacques Toubon, Renate Weber