BETÄNKANDE om vildmark i Europa

5.12.2008 - (2008/2210(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: Gyula Hegyi

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om vildmark i Europa

(2008/2210(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (fågeldirektivet)[1],

–   med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet)[2],

–   med beaktande av Europeiska unionens ekologiska nät av särskilda bevarandeområden som inrättats genom de två ovan nämnda direktiven, kallat nätet Natura 2000,

–   med beaktande av resultatet från den nionde partskonferensen (COP 9) till FN:s konvention om biologisk mångfald,

–   med beaktande av Europeiska miljöbyråns (EEA) rapport nr 3/2008 ”European forests - ecosystem conditions and sustainable use” (Europeiska skogar - villkor för användning av ekosystem och hållbar användning),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6‑0478/2008), och av följande skäl:

A. Effektivt skydd och, där det behövs, återställande av Europas sista vildmarksområden är avgörande för att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden till 2010.

B.  Målet att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden till 2010 kommer inte att uppnås och de negativa sociala och ekonomiska konsekvenserna av förlusten av den biologiska mångfalden och de avtagande ekosystemtjänsterna kan redan kännas.

C. Europeiska unionen bör bygga på sina nuvarande resultat såsom Natura 2000, och utarbeta en avsevärt starkare och mer ambitiös politisk ram för den biologiska mångfalden efter 2010.

D. Fågel- och habitatdirektiven tillhandahåller en kraftfull och användbar ram för att skydda naturen, inbegripet vildmarksområden, från skadlig exploatering.

E.  Målen för Europeiska unionens politik för biologisk mångfald och för fågel- och habitatdirektiven är fortfarande långt ifrån att integreras ordentligt i den sektorsvisa politiken, såsom jordbrukspolitiken, politiken för regional utveckling, energi- eller transportpolitiken.

F.  Många vildmarksområden utgör viktiga kollager. Att skydda dem är viktigt både på grund av den biologiska mångfalden och för att skydda klimatet.

G. Effekterna av invaderande främmande arter utgör ett särskilt allvarligt hot för vildmarksområdena, där tidig upptäckt av invaderande arter kanske inte är möjlig, och där betydande ekologisk och ekonomisk skada kan ske innan åtgärder kan vidtas.

Definition och kartläggning

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att definiera begreppet vildmark. Definitionen ska omfatta aspekter som ekosystemtjänster, bevarandevärde, klimatförändringar och hållbart nyttjande.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge EEA och andra relevanta EU-organ i uppdrag att kartlägga Europas sista vildmarksområden, för att fastställa aktuell distribution, nivån av biologisk mångfald och omfattning av områden som fortfarande är orörda liksom områden där de mänskliga verksamheterna är minimala (uppdelade på de tre viktigaste habitattyperna: skog, sötvatten och marina vildmarksområden).

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning av värdet av och fördelarna med skydd av vildmark. Undersökningen bör särskilt behandla frågorna om ekosystemtjänster, nivån av biologisk mångfald i vildmarksområdena, anpassning till klimatförändringarna och hållbar naturturism.

Utveckling av vildmarksområden

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en strategi för EU:s vildmarksområden som är samstämmig med fågel- och habitatdirektiven och i vilken en ekosystemansats tillämpas, hotade arter och biotoper identifieras samt prioriteringar fastställs.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla vildmarksområden. Parlamentet betonar att man måste tillhandahålla särskild finansiering för att minska fragmenteringen, noggrann förvaltning av områden som förvildas, utveckla ersättningsmekanismer och ersättningsprogram, öka medvetenheten, bygga upp förståelse och införa vildmarksrelaterade begrepp, som de fria naturliga processernas roll och strukturella faktorer som är ett resultat av dessa processer, i övervakning och utvärdering av gynnsam bevarandestatus. Arbetet ska ske i samarbete med lokalbefolkningen och berörda parter.

Stöd

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med lokala icke-statliga organisationer, berörda parter samt lokalbefolkningen för att främja vildmarkens värde.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inleda och stödja informationskampanjer för att öka medvetenheten bland allmänheten om vildmarken och dess betydelse och för att främja uppfattningen att skydd av den biologiska mångfalden kan vara förenligt med ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta sina erfarenheter av bästa metoder för och lärdomar man dragit om vildmarksområden genom att sammanföra centrala europeiska experter för att utreda begreppet vildmark i Europeiska unionen och föra in vildmarken på den europeiska dagordningen.

9.  Mot bakgrund av de väldokumenterade skador som turismen orsakat, och fortsätter att orsaka, på en hel del av Europas allra värdefullaste naturarv uppmanar Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna att se till att turismen, även om den är inriktad på att låta besökare stifta bekantskap med livsmiljöerna och de vilda djuren och växterna i ett vildmarksområde, hanteras ytterst försiktigt, och att man till fullo utnyttjar de erfarenheter som vunnits inom och utanför Europa om hur man minimerar turismens konsekvenser, och att man, när så är lämpligt, hänvisar till artikel 6 i habitatdirektivet. Modeller, där vildmarksområdena till större delen är stängda för tillträde (förutom för tillåten vetenskaplig forskning), men där en begränsad del är öppen för hållbar turism av hög kvalitet som grundar sig på upplevelse av vildmarken och som gynnar lokalsamhällena ekonomiskt, bör övervägas.

Bättre skydd

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt effektivt skydd av vildmarksområdena.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upptäcka direkta hot mot vildmarksområdena.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta lämpliga rekommendationer med vägledning till medlemsstaterna om de bästa tillvägagångssätten för att se till att de naturliga livsmiljöerna skyddas.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skydda vildmarksområdena genom att genomföra fågel- och habitatdirektiven, ramdirektivet för vatten[3] och ramdirektivet om en marin strategi[4] på ett effektivare och enhetligare sätt, med bättre finansiering, för att undvika att dessa områden förstörs genom skadlig, icke-hållbar exploatering.

14. Europaparlamentet välkomnar översynen av fågel- och livsmiljödirektiven med syftet att vid behov ändra dem för ett bättre skydd av hotade arter och biotoper.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att acceptera Wild Europe Initiative, ett partnerskap mellan flera naturvårdsorganisationer, däribland IUCN, IUCN-WCPA, WWF, Birdlife International och PAN Parks, som är mycket intresserade av vilda eller nästan vilda områden.

Vildmark och Natura 2000

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med berörda parter utarbeta riktlinjer för hur vildmarksområden i nätet Natura 2000 ska skyddas, förvaltas, hållbart nyttjas, övervakas och finansieras, särskilt med avseende på kommande utmaningar som klimatförändringarna, illegal avverkning och ökande efterfrågan på varor.

17. Europaparlamentet uttrycker stark oro för den europeiska politiken för biologisk mångfald på grund av bristen på medel för förvaltning av nätet Natura 2000. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att, såsom föreskrivs i habitatdirektivet, förbereda gemenskapens samfinansiering för förvaltning av områden i medlemsstaterna.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge vildmarkszoner en särskild status och ett striktare skydd i nätet Natura 2000.

19. Europaparlamentet anser att politiken för landsbygdens utveckling och integreringen av miljöskyddet i EU:s jordbrukssektor måste förstärkas. Parlamentet bedömer emellertid att Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling är otillräcklig för att finansiera bevarande av biologisk mångfald och vildmark, med avseende på resurser och dess programplanering och sakkunskap.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att nätet Natura 2000 stärks ytterligare så att det blir ett sammanhängande och fungerande ekologiskt nät, där vildmarksområden intar en central plats. Parlamentet betonar behovet av en samstämmig politik, särskilt inom den gemensamma jordbrukspolitiken, transport, energi och inom budgeten, i syfte att inte undergräva bevarandemålen för Natura 2000.

Invaderande främmande arter

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att utarbeta en stabil lagstiftningsram om invaderande främmande arter, som tar itu med både de ekologiska och ekonomiska effekterna av sådana arter och den särskilda sårbarheten hos vildmarksområdena för detta hot.

Vildmark och klimatförändringar

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och bedöma klimatförändringarnas effekter på vildmarken.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera bevarande av vildmarken i sin strategi för att bekämpa klimatförändringarna.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samband med klimatförändringarna, inleda forskning och ge vägledning om när och hur människors ingripande kan ta hand om vildmark i syfte att bevara den.

0 0

25. Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för att de vildmarksrelaterade strategierna och åtgärderna ska stärkas.

26. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

• [1]  EGT L 103, 25.4.1979, s. 1.
• [2]  EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.
• [3]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).
• [4]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).

MOTIVERING

Med ”vildmark” avses ”orörda” områden, en naturmiljö som inte förändrats på något betydande sätt av mänskliga verksamheter. Dessa områden är kärnområden för naturen. Vildmarksområden är platser där naturliga processer och vilda djur och växter frodas. Dessa områden är stora områden till land eller havs, som – tillsammans med sina inhemska växt- och djursamhällen och de ekosystem som de är en del av – befinner sig i sitt naturliga tillstånd, och där större mänskliga ingrepp måste undvikas. Cirka 46 procent av världens landmassa är fortfarande vildmark.

Vildmark uppfattas på två sätt. Å ena sidan ses det som en plats som man ska frukta och undvika, där det finns monster och okända faror. Å andra sidan verkar det vara en plats där vi kan njuta och fundera, en plats som ger oss en tillfällig fristad från den urbana och industriella civilisationens stress. Det pågår en allvarlig debatt om för- och nackdelar med vår kult av vildmarken: vissa hävdar exempelvis att den ger oss tillåtelse att fly ansvaret för de platser där vi faktiskt lever. Det finns också en skillnad mellan begreppet naturvård (korrekt användning av naturen) och fridlysning (skydd av naturen från användning). Dessa filosofiska debatter pågår på en nivå över den som ett betänkande som detta ligger på. Föredraganden befinner sig emellertid på naturvårdens sida, åtminstone här i Europa.

Vi måste skydda naturen, men det ska ske genom människans användning. Europas territorium är för litet för att vi ska kunna ha områden som är förbjudna för dess medborgare. Skogar täcker idag 33 procent av landytan av EES-regionen, motsvarande 185 miljoner hektar. Endast cirka 9 miljoner hektar skog (5 procent av den totala skogsarealen) anses vara ”vild”. Dessa områden, tillsammans med sina inhemska växt- och djursamhällen och de ekosystem som de är en del av, befinner sig huvudsakligen i ett naturligt tillstånd. Dessa vildmarksområden bör utgöra en möjlighet att garantera en effektiv och särskild skyddsstatus. Det finns många skäl till att EU bör granska vildmarksområdena närmare. För det första är de en tillflyktsort för många arter, som inte kan överleva under förhållanden som ändras bara en aning, som de stora däggdjuren brunbjörn, varg och lodjur, och de utgör en genreserv för dessa. Det finns också många arter som ännu inte upptäckts och beskrivits. Många av dessa lever i marken eller murknande ved och är ytterst känsliga för förändringar. Dessa ostörda områden är ägnade för undersökningar av naturliga förändringar i naturen, av evolutionen. Likaledes ger kunskapen att dessa områden styrs av naturen en särskild och unik spänning, som kan användas för att utveckla nya turismprodukter. Samtidigt är dessa områden extremt sårbara för effekterna av miljöförändringar utanför deras gränser, som människan orsakat, som exempelvis klimatförändringarna, införandet av invaderande främmande arter och förändringar av flodsystem uppströms dessa områden. Slutligen finns det också många rent etiska skäl att behålla vildmark i Europa. Vi har en moralisk skyldighet att se till att framtida generationer kan njuta av och dra nytta av Europas verkligt vilda områden. Hållbar utveckling av turismen används för att ge ekonomiskt värde till vildmarken och skapa stöd för naturvården.

Hållbar turism är en viktig del av användningen av Europas vildmark. Hållbar turism uppmuntrar vanliga människor att upptäcka naturens undangömda värden utan att skada den. Hållbar turism ökar acceptansen för naturvårdspolitiken, eftersom medborgarna förstår behovet av skydd genom sina egna personliga erfarenheter. Hållbar turism bidrar till att ekonomiskt bevara vildmarken och ger sysselsättningsmöjligheter för naturvårdsexperter.

Det finns ett intressant program för att kombinera vildmarksprogram och hållbar turism i Europa, kallat PAN (Protected Area Network) Parks Foundation (PPF). PPF förvaltar ett nät av skyddade områden som är de sista orörda landområdena i Europa. Syftet med det redan tio år gamla PPF är hållbar turism i dessa områden. Det finns redan tio PAN Parks i hela Europa, från polcirkeln till Medelhavet. PPF stimulerar till turism i syfte att skapa nya anhängare till naturvård. Det finns ett strängt kriterium för vildmarksområdet. Minst 10 000 hektar av territoriet måste befinna sig i naturligt tillstånd, vilket utesluter utvinningsverksamheter. Enligt PAN Parks vildmarkszonsstandard:

Det krävs en ekologiskt ofragmenterad kärna/vildmarkszon som omfattar minst 10 000 hektar, där ingen utvinningsverksamhet är tillåten, och där de enda förvaltningsingripandena är sådana som syftar till att bevara eller återställa naturliga ekologiska processer. Kärnans/vildmarkszonens storlek har inte minskat i det förflutna.

PAN Parks vildmarkszoner:

Bevarande av vildmark är det viktigaste resultatet som uppnåtts genom PAN Parks-konceptet och det är en del av syftet med PAN Parks Core Purpose (PAN Parks huvudsyfte). En kort sammanfattning av detta resultat:

· Archipelago National Park (Fi):            10.600 ha

· Bieszczady National Park (Pl):             18.425 ha

· Borjomi-Kharagauli National Park (Ge):          50.325 ha (utanför EU)

· Fulufjället National Park (Se):             22.140 ha

· Oulanka National Park (Fi):                           12.924 ha

· Central Balkan National Park (Bg):                 21.019 ha

· Majella National Park (I):                              25.500 ha

· Paanajärvi National Park (Ru):             30.000 ha (utanför EU)

· Retezat National Park (Ro):                           14.215 ha

· Rila National Park (Bg):                                 16.350 ha

· Totalt certifierad vildmark:                        226.498 ha

· Europeiska unionens medlemsstater:          146.173ha

Detta tillvägagångssätt skapar en unik möjlighet att åtminstone delvis lösa ett problem med ett växande antal rika områden i hela Europa och skapa ett litet men vitalt nät med skyddade vildmarksområden.

Det finns en koalition mellan europeiska icke-statliga organisationer, som PAN Parks Foundation Europarc Federation, Eurosite, Wild Europe, Birdlife International och Världsnaturfonden, som stödjer ett förbättrat skydd av arvet efter de europeiska vilda djuren och växterna.

Det europeiska nätet Natura 2000 omfattar redan de mest värdefulla områdena och de områden som har störst biologisk mångfald i Europeiska unionen. Detta innebär att åtminstone en stor del av den europeiska vildmarken är skyddad genom Natura 2000. Vad vi måste göra nu är reagera på denna utmaning. 13 procent av skogszonen i de 27 EU‑medlemsstaterna är utsedda till Natura 2000-områden, i enlighet med EU:s fågel- och habitatdirektiv. Natura 2000 tillhandahåller ett flexibelt ramverk vilket begär av medlemsstaterna att de ska utarbeta naturvårdsmål, och skydda och förvalta områdena på ett sådant sätt att den gynnsamma bevarandestatusen för den art eller det habitat som området utformats för återställs eller bevaras.

Det finns inget behov för ny lagstiftning om vildmark, men det rekommenderas med eftertryck att vildmarkszoner ges en särskild roll och extra skydd inom Natura 2000. Av denna anledning bör kommissionen utarbeta lämpliga rekommendationer som ger EU‑medlemsstaterna vägledning om det bästa sättet att garantera skyddet för nuvarande och potentiella vildmarker och deras naturliga processer, som troligen omfattas av Natura 2000. I detta bör ingå: Europaparlamentets definition av begreppet vildmark, kartläggning av Europas sista vildmarksområde, eftersom vi måste känna till distributionen av och den aktuella omfattning av områden som fortfarande är orörda (uppdelade på de tre viktigaste habitattyperna: skog, sötvatten och marina vildmarksområden), upprättande av en undersökning av värdet/nyttan av skydd av vildmark, utarbetande av riktlinjer för vildmarken för nätet Natura 2000, inbegripet en strategi för Europas vildmark. Finansiering bör anslås för att minska fragmenteringen, noggrann förvaltning av områden som förvildas, utveckla ersättningsmekanismer och ersättningsprogram, medvetenhet, bygga upp förståelse, turismpaket samt utvärdera och förbättra förvaltningseffektivitet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	2.12.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	33 1 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Adamos Adamou, Georgs Andrejevs, Margrete Auken, Irena Belohorská, Johannes Blokland, John Bowis, Martin Callanan, Dorette Corbey, Magor Imre Csibi, Chris Davies, Avril Doyle, Mojca Drčar Murko, Jill Evans, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Satu Hassi, Gyula Hegyi, Jens Holm, Marie Anne Isler Béguin, Holger Krahmer, Linda McAvan, Riitta Myller, Miroslav Ouzký, Vladko Todorov Panayotov, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Dagmar Roth-Behrendt, Guido Sacconi, Richard Seeber, Kathy Sinnott, Glenis Willmott
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Iles Braghetto, Christofer Fjellner, Johannes Lebech