Förfarande : 2008/2118(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0492/2008

Ingivna texter :

A6-0492/2008

Debatter :

Omröstningar :

PV 03/02/2009 - 6.8
CRE 03/02/2009 - 6.8
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0039

BETÄNKANDE     
PDF 184kWORD 118k
9.12.2008
PE 414.150v02-00 A6-0492/2008

om icke-diskriminering grundad på kön och solidaritet mellan generationer

(2008/2118(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

Föredragande: Anna Záborská

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om icke-diskriminering grundad på kön och solidaritet mellan kvinnor och män

(2008/2118(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av den internationella rapporten om människans utveckling ”Gender and Human development”(1), som gavs ut 1995 av FN:s utvecklingsprogram (UNDP),

–    med beaktande av resolutionen av den 29 juni 2000 av rådet och ministrarna för sysselsättning och socialpolitik, församlade i rådet, om balans mellan kvinnor och män i deltagandet i arbets- och familjelivet,

–    med beaktande av sin resolution av den 15 december 2000 om kommissionens meddelande ”Mot ett Europa för alla åldrar – att främja välfärd och solidaritet mellan generationerna”(2),

–    med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 mars 2002 ”Europas reaktion på åldrandet i världen – Att främja ekonomiska och sociala framsteg i en värld med en allt äldre befolkning – Europeiska kommissionens bidrag till den andra Världskonferensen om åldrandefrågor” (KOM(2002)0143),

–    med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2004 om möjligheterna att förena yrkesliv med familje- och privatliv(3),

–    med beaktande av den europeiska pakten för ungdomsfrågor, som Europeiska rådet antog vid sitt möte den 22–23 mars 2005 i Bryssel,

–    med beaktande av kommissionens grönbok av den 16 mars 2005 ”Befolkningsändringar och nya solidariska band mellan generationerna” (KOM(2005)0094),

–    med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om demografiska utmaningar och solidaritet mellan generationerna(4),

–    med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 oktober 2006 ”Europas demografiska framtid – en utmaning som öppnar möjligheter” (KOM(2006)0571),

–    med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2007 om en rättslig ram för att göra det möjligt att förena familjeliv och studier för unga kvinnor inom Europeiska unionen(5),

–    med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2007 ”Främja solidariteten mellan generationerna” (KOM(2007)0244),

–    med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om kommissionens meddelande ”Främja solidariteten mellan generationerna”(6),

–    med beaktande av sin resolution av den 27 september 2007 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2007(7),

–    med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Europas demografiska framtid: fakta och siffror” (SEK(2007)0638),

–    med beaktande av sin resolution av den 21 februari 2008 om Europas demografiska framtid(8),

–    med beaktande av sin resolution av den 3 september 2008 om jämställdhet mellan kvinnor och män 2008(9),

–    med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–    med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6‑0492/2008), och av följande skäl:

Iakttagelser av vardagslivet

A.  Lissabonstrategin syftar till att integrera 60 procent av de arbetsföra kvinnorna på arbetsmarknaden. Samtidigt vill man främja ett högre födelsetal för att tackla framtidens demografiska utmaningar. Lika möjligheter för kvinnor och män balans mellan arbets- och privatlivet är fortfarande centrala frågor i debatten om den demografiska förändringen för att beakta 2000-talets olika familjemönster. Dessa två offentliga politikområden är inriktade på samma kvinnliga befolkningsgrupp, nämligen kvinnor mellan 18 och 49 år, vilka räknas både som potentiellt yrkesverksamma och omsorgsgivare, dvs. som barnaföderskor som i första hand, tillsammans med papporna, uppfostrar barn, men även som barn som kan behöva ta hand om äldre eller omsorgsbehövande eller funktionshindrade personer. Man måste nu bygga de olika politikområdena inte bara på de yrkesverksammas prestation, utan även på deras roll i samhället och i familjen.

B.   De kvantitativa och kvalitativa målen i Lissabonstrategin och de nya integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning – särskilt i fråga om kvinnors och, mer generellt, vuxna personers sysselsättning – styrs av insikten att det ur ett hållbarhetsperspektiv är oacceptabelt att dessa resurser och deras potential inte tas till vara och att pensions- och välfärdssystemens stabilitet hotas.

C.  Det finns fortfarande avsevärda skillnader mellan kvinnor och män sett till alla andra aspekter av kvaliteten på arbetsmiljön, till exempel möjligheten att förena yrkes- och privatliv. Sysselsättningsgraden för kvinnor med minderåriga barn är endast 62,4 procent, jämfört med 91,4 procent för männen. Av de deltidsarbetande är 76,5 procent kvinnor.

D.  Kvinnor och män har samma mänskliga värde och samma rättigheter och skyldigheter.

E.   De siffror som kommissionen anger i sitt ovannämnda meddelande av den 12 oktober 2006 visar att länder och regioner där det råder hög sysselsättning bland kvinnorna och som har ett socialförsäkringssystem också har högre födelsetal.

F.   Principen om likabehandling av kvinnor och män innebär att det inte får förekomma vare sig direkt eller indirekt diskriminering på grund av kön, i synnerhet inte diskriminering på grund av moderskap, familjeåtaganden eller civilstånd.

G.  Omsorg har i århundraden varit kvinnornas domän och betraktas fortfarande alltför ofta inte som ”riktigt arbete”. Dess status är ännu oklar och hittills har ingen allmänt erkänd definition formulerats.

H.  Likabehandling av kvinnor och män är en vägledande princip inom lagstiftningen och ska därför integreras i och beaktas vid tolkningen och tillämpningen av denna.

I.    EU:s tre främsta utmaningar är den demografiska utvecklingen, globaliseringen och klimatförändringarna, vilka kräver solidaritet mellan generationerna som bygger på en bred överenskommelse mellan generationerna, men också mellan könen och folken, som måste se framtiden an med större tillförsikt.

J.    På det övergripande planet är en sådan överenskommelse är kollektiv till sin karaktär. Den bygger på individens fria val, särskilt för kvinnor som måste få ha så många barn som de vill samtidigt som de är aktiva inom de områden som de önskar under olika skeden i sina liv, och måste kunna ändra sig utan att utsättas för diskriminering, något som ingår i de medborgerliga rättigheterna.

K.  Överenskommelsen mellan könen, generationerna och folken måste bygga på möjligheten för individerna att organisera sina egna arbetsliv och privatliv, dvs. att kombinera arbetslivets krav på lönsamhet och produktivitet med möjligheten att välja när och med vad man ska arbeta, med utgångspunkt i de rättigheter och skyldigheter som fastställs i lagstiftning och avtal.

L.   Det generationsöverskridande ömsesidiga ansvaret kräver att de offentliga myndigheterna engagerar sig aktivt och att alla arbetsmarknadsparter involveras för att i tillräcklig grad garantera högkvalitativa tjänster i allmänhetens intresse och tillräckligt omfattande och lämpliga välfärds- och socialförsäkringssystem.

M.  Kvinnornas närvaro på arbetsmarknaden hänger samman med kulturella förändringar och reformer som syftar till att tillämpa strategier för att göra det möjligt att förena yrkes-, familje- och privatliv och för omfördelning av rollerna. En sådan politik täcker aspekter som skiljer sig åt sinsemellan, men som hänger samman på djupet, alltifrån tillfälligt förkortad arbetstid, genom att omvandla anställningskontrakt till deltidskontrakt eller bevilja olika typer av ledighet (mammaledighet, pappaledighet, föräldraledighet och ledighet av familjeskäl), till nätverk med hemtjänster.

N.  Omsorgstjänster kan, oavsett om de riktar sig till barn eller äldre, omsorgsberoende personer eller funktionshindrade, vara kollektiva (offentliga, privata eller en kombination av dessa) eller individuella (hemhjälp, barnvakt, vårdare osv.).

O.  De demografiska förändringarna påverkar människors privat- och yrkesliv i hög grad. En otillräcklig omsorgssektor, låga löner, sent inträde på arbetsmarknaden, flera visstidsanställningar under lång tid och otillräckliga incitament för unga par är några av orsakerna till att unga människor väljer att bilda familj och skaffa barn senare i livet. Inflexibla arbetsformer och svårigheter att återvända till arbetsmarknaden efter att ha arbetat i hemmet gör det svårt att välja fritt hur man ska skapa balans mellan yrkes- och privatlivet, t.ex. genom att växla mellan arbete och familjeliv.

P.   De olika formerna av familjesolidaritet, vars kostnad är omöjlig att beräkna och som har drag av familjeansvar, och alla hinder som förekommer på detta område, särskilt att man tvingas välja mellan två alternativ som inte är ekonomiskt likvärdiga, motverkar genomförandet av en verklig politik uppbyggd kring professionella vårdare, frivilliga och familjer.

Q.  Med tanke på att icke-diskriminering grundad på kön oftast berör både kvinnor/mödrar och män/fäder bör politiska åtgärder inom detta område inte vara inriktade enbart på kvinnor, utan all europeisk och nationell politik bör anpassas även efter männens/fädernas behov och förmågor.

R.   I samband med frågan om arbete i hemmet måste man måste börja diskutera diskriminering kopplad till mamma-, pappa- och föräldraledighet samt ledighet av familjeskäl i syfte att fastställa huruvida diskriminering i sådana situationer utgör en form av könsdiskriminering. Det är nödvändigt att på europeisk nivå enas om en definition av begreppet multipel diskriminering.

S.   Solidaritet mellan generationerna innebär inte bara att ta hand om barn, utan innefattar även att ta ansvar för äldre och omsorgsberoende personer, vilket bidrar till tillvaratagandet av medborgarnas mänskliga resurser och till respekten för människovärdet samt till att denna respekt förs vidare till framtida generationer.

T.   I Europas befolkning finns det en generation av medelålders kvinnor som ofta kombinerar mammarollen och dotterrollen i förhållande till äldre och omsorgsberoende personer med rollen som förvärvsarbetande på arbetsmarknaden.

U.  Den forskning som gjorts av ekonomer och demografer visar med hjälp av ekonomiska och matematiska modeller det ekonomiska värdet av det arbete i hemmet som främst utförs av kvinnor, särskilt vad gäller hushållsarbete, barnuppfostran, omhändertagande av omsorgsberoende personer oavsett ålder eller omsorgsbehov och upprätthållande av solidaritet mellan generationerna.

V.  Enligt redan äldre ekonomisk och demografik forskning skulle kvinnors bidrag till BNP vara ännu högre om deras oavlönade arbete beaktades.

W. Ekonomer lyfter allt oftare fram hushållen som en allt viktigare ekonomisk faktor för de nationella tillgångarna.

X.  Personer som ger omsorg i hemmet är fortsatt diskriminerade eftersom de inte får tillgodoräkna sig dessa arbetsår i pensioner och andra förmåner.

Y.   Stor fattigdom bör inte vara en diskrimineringsfaktor inom solidariteten mellan generationerna. Även i de fattigaste familjer upprätthålls kontakter och aktiviteter som bidrar till generationssolidaritet.

Z.   Den mångfaldiga diskrimineringen av kvinnor/mödrar och män/fäder när det gäller ett officiellt erkännande av deras informella arbete beror på flera juridiska, sociala och ekonomiska faktorer som sträcker sig långt utöver principen ”lika lön för lika arbete” och består särskilt i att kvinnor/mödrar och män/fäder tvingas välja ett formellt arbete av den enkla anledningen att hushållsarbete inte har fått något erkännande, och detta val måste de göra trots att formellt arbete innebär löneskillnader och skapar obalans mellan familjeliv och yrkesambitioner.

AA. Det är viktigt att förmedla en realistisk bild av äldre personer för att undanröja alla negativa stereotyper.

AB. Kvinnor utgör den stora majoriteten av den åldrande befolkningen och löneklyftan mellan könen under deras yrkesverksamma liv får negativa följder för deras pensioner.

Erkännande av arbete som utförs utanför den formella arbetsmarknaden

AC. Personer som lägger ner tid och resurser på att ta hand om och uppfostra barn eller ta hand om äldre borde få ett erkännande av samhället. Det målet skulle gå att nå genom att ge dessa personer rättigheter som socialt skydd och pension.

AD. Den uppfostrande roll som föräldrar har att fylla gentemot sina barn och den roll som barnen har att fylla gentemot äldre och omsorgsberoende personer, liksom kvinnors och mäns roll som omsorgsgivare till äldre och omsorgsberoende personer, är mycket av central betydelse för den gemensamma välfärden och bör uppmärksammas genom övergripande åtgärder, även för kvinnor och män som frivilligt väljer att ägna sig åt detta arbete på hel- eller deltid.

De ”unga pensionärernas” särskilda roll

AE. Människor som är femtio år och äldre besitter yrkeskunskaper som de inte får chansen att använda, vilket återspeglas av en högre arbetslöshet i den befolkningsgruppen.

AF. De system för förtidspensionering som finns i många medlemsstater har skapat en ny kategori av ”unga pensionärer”, som trots att de står utanför den formella arbetsmarknaden, ofta besitter vishet, kompetens och kunskaper som behövs för att samhället ska utvecklas. Man bör därför se till att engagera dem på nytt med hjälp av speciella åtgärder för denna målgrupp.

AG. Solidariteten mellan generationerna måste framför allt bli en social länk för allas bästa, med tanke på att alla generationer har något att ge varandra.

AH. Moderskapet och det faktum att förvärvsarbetande utnyttjar sin rätt till ledighet är tyvärr fortfarande en återkommande och vanlig orsak till oacceptabel diskriminering.

AI. Sedan oktober 2003 har kommissionen hållit samråd med arbetsmarknadsparterna om balansen mellan yrkes-, familje- och privatliv. Dessa samråd, som har gått in i en andra fas, är baserade på vikten av att hitta strategier och medel för att ”bra jobb” ska kunna kombineras med kvinnors och män ansvar i hemmet.

AJ. Åtgärderna och instrumenten för att göra det möjligt att förena arbets-, familje- och privatliv – allt från deltid och tjänstledighet till tjänster – uppfattas nästan alltid som något som enbart berör kvinnor och inte som något som är till för en jämnare ansvarsfördelning.

AK. Kommissionens förslag till förbättring av mammaledigheten och skyddet för mödrar som är egenföretagare bör tas i beaktande.

AL. Med tanke på att livslängden ökar och för att unga pensionärer som så önskar ska kunna förbli socialt integrerade och ekonomiskt oberoende av sina familjer bör kommissionen och medlemsstaterna främja en politik som ger äldre möjlighet att behålla sitt arbete eller återvända till arbetsmarknaden, bland annat genom åtgärder som gör det möjligt att kombinera arbete med pension.

Ett speciellt ansvar gentemot män/fäder

AM.    Män har en viktig roll att fylla i strävan mot en verklig jämlikhet.

AN. Det är viktigt att höja papparollens status för att förmedla en positiv bild av kvinnan/mamman.

AO. Hänsyn bör tas till slutsatserna från den första europeiska pappakonferensen, som organiserades av rådets österrikiska ordförandeskap i Wien den 15-16 september 2004.

Skapa goda möjligheter att kunna välja fritt för att skapa balans mellan familjeliv och yrkesambitioner

AP. Flexicurity-principerna riktar sig främst mot kvinnor, vilket framhålls i Europaparlamentets resolution från november 2007, och i de flesta av Europas regioner förefaller inte arbetstidens förläggning vara till någon större hjälp för dem som har barn. Dessutom har anställda med barn mindre chans att få anställning med flexibel arbetstid än de som inte har barn(10).

AQ. Det går att hitta en balans mellan familjeplaner, privatliv och yrkesambitioner endast om de berörda personerna åtnjuter verklig valfrihet, utifrån ekonomiska och sociala aspekter, och får stöd politiska och ekonomiska beslut på europeisk och nationell nivå utan att utan några negativa följder, och om nödvändig infrastruktur finns att tillgå.

AR. Särskilt kvinnor/mödrar löper risken att ”tvingas” deltidsarbeta. Det är ett ofta påtvingat val på grund av att avsaknaden av barnomsorg, och det finns en risk för att en begäran om att övergå från heltid till deltid avslås, vilket gör det svårt eller rent av omöjligt att förena arbets-, familje- och privatliv.

Synliggöra de osynliga bidragen till de nationella tillgångarna

1.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas statistikinstitut att undersöka möjligheten att i det internationella nationalräkenskapssystemet inbegripa värdet av det osynliga arbete som solidaritet mellan generationerna innebär, uppdelat per kön, samt dess bidrag till ländernas BNP.

2.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande av den 12 oktober 2006 och slutsatserna i det, som är inriktade på att förbättra livskvaliteten för alla med större möjligheter att kunna genomföra familjeplaner och med betoning på jämställdhet, inom ramen för Lissabonstrategins mål.

3.   Europaparlamentet anser att familjernas bidrag till samhället är av avgörande vikt och därför måste få stöd, så att den enskilda familjen inte tvingas att bära ansvaret för problem och förändringar och på så sätt blir den främsta sociala stötdämparen vid arbetslöshet, sjukdom och funktionshinder och blir skådeplatsen för våld.

4.   Europaparlamentet understryker att man måste finna lämpliga lösningar på medellång och lång sikt för att förhindra att unga och kvinnor får otillräckliga pensioner, vilket leder till större risk för fattigdom.

5.   Europaparlamentet konstaterar att antalet familjer ökar gradvis i olika medlemsstater men samtidigt blir mindre (ensamstående föräldrar), att allt fler barn lever i ombildade familjer, att adoptionerna av utomeuropeiska barn ökar och att invandringen medför nya, annorlunda familjekulturer.

6.   Europaparlamentet begär att man ska uppmärksamma forskning som föreslår en övergång från arbetsavtal till verksamhetsavtal för att ta hänsyn till rörlighet, förändringar, livscykler, avbrott från förvärvsarbete, eget företagande och arbete som anställd, utbildning och arbete i hemmet.

7.   Europaparlamentet uppmanar forskningsinstituten att investera mer och bättre i mer miljövänliga produkter för barn och omsorgsberoende personer samt för hushållsändamål generellt sett.

8.   Europaparlamentet vill att det skapas mekanismer som förhindrar att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden påverkas negativt av åtgärder till stöd för anhörigvård eller åtgärder avsedda att höja anhörigvårdens status eller uppskatta dess värde, varvid särskild hänsyn bör tas till situationen i de länder där det är vanligt med informellt arbete, svart ekonomi och svartarbete. Parlamentet efterlyser därför en bedömning av hur samhället och kvinnors förvärvsarbete kan påverkas av åtgärder som är tänkta som ett erkännande av anhörigvård, bland annat i form av pensionsberäkningar.

9.   Europaparlamentet uppmanar Eurostat att se på möjligheten att ta fram åtgärder för att belysa värdet av det osynliga arbetet med generationssolidaritet och dess bidrag till EU:s BNP och att i detta syfte bedriva ett nära samarbete med Världsbanken, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Internationella arbetsbyrån (ILO).

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att presentera konkreta initiativ för att validera de kunskaper som tillägnas genom att uppfostra barn, bistå omsorgsberoende personer och sköta ett hushåll, så att dessa kunskaper kan tillgodoräknas vid ett återinträde på arbetsmarknaden. En bedömning av ämnesövergripande kunskaper är en grundläggande del av den så kallade kompetensberäkningen enligt de bästa nationella traditionerna i fråga om försök med system som förenar utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en informationskampanj och införa pilotprojekt för att underlätta ett balanserat deltagande av kvinnor och män i yrkes- och familjelivet.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga flexibla arbetstider för föräldrar (baserat på ett fritt val) och flexibla tider på barnomsorgsinrättningar för att hjälpa både kvinnor och män att på ett bättre sätt kombinera arbets- och familjelivet.

13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att det informella och osynliga arbetet med generationssolidaritet, som utförs av kvinnor/mödrar, män/fäder och omsorgsgivare, ska få både juridiskt, socialt och ekonomiskt erkännande (till exempel i form av socialt skydd, yrkesstatus, inkomst och lika möjligheter för kvinnor och män).

14. Europaparlamentet uppmanar experter inom samhällsvetenskap, ekonomi, juridik, filosofi, antropologi, neurovetenskap, barns utveckling och geriatrik/gerontologi att utarbeta en tydligare definition av diverse termer, så att de blir lättare att förstå och svårare att använda på ett felaktigt sätt. Parlamentet rekommenderar att man startar samt finansierar ett övergripande forskningsprojekt inom Europa för att undersöka olika former och omfattningen av det informella och oavlönade arbete som består i att upprätthålla banden mellan generationerna samt vilka inre drivkrafter som finns bakom detta arbete som inte har erkänts officiellt än. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas även att använda forskningsresultaten för att kunna föra en bättre politik på detta område.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som ett exempel på utbyte av god praxis främja modellen med så kallade tjänstecheckar (”chèque emploi service universel”) i medlemsstaterna, som syftar till att underlätta hushållsnära tjänster och som för närvarande är ett av de bästa exemplen på god praxis som bör spridas och uppmuntras i alla medlemsstater.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att titta på bästa praxis i fråga om omsorgsgivare i medlemsstaterna och att sprida bästa praxis till alla medlemsstater för att visa att omsorgsgivare fyller en viktig funktion i generationssolidariteten och för att uppmuntra en strategi för omsorgsgivare i medlemsstaterna.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till den enorma potential som unga pensionärer besitter, både socialt och ekonomiskt, och att främja all politik för generationssolidaritet via frivilligarbete genom att integrera de äldre i föreningslivet och i frivilligorganisationer.

Främja balans mellan familjeliv och yrkesambitioner

18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja och främja de åtgärdsprogram som kommissionen infört inom ramen för den europeiska alliansen för familjen. Parlamentet uppmanar även kommissionen att intensifiera arbetet med att utveckla hjälpmedel för att systematisera utbytet av bästa praxis och forskningen inom detta område.

19. Europaparlamentet uppmanar de offentliga myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder för att förvärvsarbetande föräldrar ska kunna få stöd via den politik som främjar föreningen av arbetsliv, familjeliv och privatliv och få tillgång till relevanta instrument.

20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla en politik som främjar generationsöverskridande verksamhet, såsom ”generationsöverbryggande centra” där äldre betalas för att passa barn.

21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera möjligheter till ledighet (föräldraledighet, adoptionsledighet och solidaritetsledighet) för dem som vill avbryta sin yrkesverksamhet för att i stället ta hand om en omsorgsberoende person.

22. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att inom sin nationella politik införa en mammaledighet på ett år, vilket skulle innebära att de mödrar som vill kan ägna sig åt att utveckla den grundläggande relationen mellan mor och barn.

23. Europaparlamentet betonar vikten av att ingripa för att förbättra inte bara mammaledigheten utan även pappaledigheten och föräldraledigheten, med hänvisning till den ledighet som tas ut av den förvärvsarbetande fadern, eftersom det bara är en liten andel män i alla medlemsstater som utnyttjar den ledighet de har rätt till.

24. Europaparlamentet betonar att alla som vill avbryta eller trappa ner sin formella yrkesverksamhet för att ägna sig åt solidaritet mellan generationerna borde ha möjlighet till flexibel arbetstid. Parlamentet efterlyser därför större samarbetsvilja från små och medelstora företag samt större flexibilitet i de offentliga myndigheternas budgetprognoser för statligt stöd.

25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter se över politiken för främjande av möjligheterna att förena yrkes- och familjelivet, bland annat genom att

– garantera att kostnaderna för moderskap inte bärs av företaget utan av samhället, i syfte att undanröja diskriminerande behandling i företagen och få fart på barnafödandet,

– förbättra tillgången till omsorg och hjälp för personer som inte klarar sig själva (barn, funktionshindrade och äldre) och öka flexibiliteten i sådana tjänster genom att fastställa ett minsta antal inrättningar som ska vara öppna även på natten, för att på så vis göra det möjligt att möta kraven från arbetslivet och samtidigt bevara privatlivet.

26. Europaparlamentet välkomnar förslaget att i arbetstidsdirektivet ägna en särskild artikel åt möjligheten att förena arbetsliv, familjeliv och privatliv och framhåller att man måste ta hänsyn till detta när man planerar veckans arbetstider och jourarbete.

27. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla som har gjort ett tillfälligt avbrott i sin yrkesverksamhet för att uppfostra barn eller ta hand om äldre eller omsorgsberoende personer ska kunna ta sig tillbaka på arbetsmarknaden och behålla rätten att återgå till den tidigare anställningen och att kunna bli befordrade.

28. Europaparlamentet påpekar att inkomsten för kvinnor fortfarande är nyckeln till deras ekonomiska oberoende och till ökad jämställdhet i samhället i stort.

29. Europaparlamentet framhåller att solidariteten måste stärkas gentemot samhällets äldre men samtidigt även gå i andra riktningen, mot barn och ungdomar. De äldre står för visdom, kunskap och erfarenhet, medan de unga generationerna förmedlar energi, dynamik, livsglädje och hopp.

30. Europaparlamentet anser att solidariteten mellan generationerna bör främjas genom en lämplig skattepolitik (i form av överföringar, rabatter och avdrag), åtgärder för förvärvsarbetande personer, en möjlighetsskapande politik och integrerade nätverk för omsorg åt barn, äldre, funktionshindrade och vårdberoende och att man bör göra en bedömning av hur detta underlättar eller negativt påverkar personliga val och möjligheten att förena arbetsliv, familjeliv och privatliv.

31. Europaparlamentet erinrar kommissionen och medlemsstaterna om att det är nödvändigt att vidta positiva åtgärder till förmån för kvinnor och män för att bland annat göra det lättare för dem att återgå i arbete efter att under en period ha ägnat sig åt familjen (barnuppfostran och/eller vård av sjuk eller funktionshindrad förälder), detta genom att främja en politik för (åter)inträde på arbetsmarknaden och därigenom göra det möjligt för dessa personer att återfå sitt ekonomiska oberoende.

32. Europaparlamentet påpekar att pensionssystemen i medlemsstaterna fortfarande innebär att många kvinnor endast har härledda rättigheter från makens anställningar, med följden att majoriteten av de äldre som lever i fattigdom är kvinnor.

33. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med de strukturella orsaker som bidrar till ojämställdheten i pensionssystemen, t.ex. omsorgssektorns struktur och möjligheten att förena familjelivet och arbetslivet, ojämställdheten på arbetsmarknaden, löneskillnaderna mellan könen och den direkta diskrimineringen gällande pensioner i den andra och tredje pelaren.

34. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja en skattepolitik som tar hänsyn till hushållens utgifter, som till exempel kostnader för barnomsorg och omhändertagande av äldre och omsorgsberoende personer, genom skattregler eller skattelättnadssystem.

35. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna at se över sina skattesystem och fastställa skattesatser baserade på individuella rättigheter, vilket kräver en individualisering av såväl pensionsrättigheterna som socialförsäkringsrättigheterna.

36. Europaparlamentet uppmanar institutionerna och medlemsstaterna att omsätta jämställdhetsprincipen i praktiken genom särskilda åtgärder till förmån för kvinnor i syfte att komma till rätta med uppenbara fall av ojämlik behandling av kvinnor i förhållande till män. Dessa åtgärder, som ska tillämpas när sådana situationer föreligger, måste vara rimliga och stå i proportion till det mål man vill uppnå i varje enskilt fall.

37. Europaparlamentet uppmanar nationella och lokala myndigheter att utveckla program riktade till unga människor med en generationsöverskridande dimension så att den unga generationen inser att dagens välstånds- och välfärdsnivå har uppnåtts tack vare tidigare generationers ansträngningar och umbäranden.

38. Europaparlamentet uppmanar EU‑institutionerna och alla offentliga myndigheter att aktivt tillämpa jämställdhetsprincipen när de antar och tillämpar sina regelverk och utformar sin offentliga politik och i samband med all verksamhetsutövning.

39. Europaparlamentet uppmanar medierna att regelbundet och på ett positivt sätt uppmärksamma generationsöverskridande kontakter genom att rapportera om generationsöverskridande frågor och diskussioner mellan olika åldersgrupper och att rent allmänt ge en positiv bild av den äldre generationens bidrag till samhället.

40. Europaparlamentet betonar vikten av att integrera principen om likabehandling och lika möjligheter i all ekonomisk politik, arbetsmarknadspolitik och socialpolitik i syfte att undvika yrkessegregering, utjämna löneskillnaderna, gynna utvecklingen av kvinnligt företagande och höja värdet på kvinnors arbete, även sådant som utförs i hemmet.

41. Europaparlamentet anser att de ändrade familjemodellerna och kvinnornas successiva inträde på arbetsmarknaden gör att man måste se över det traditionella systemet för omsorg av personer i beroendeställning. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att utöka och komplettera sina socialtjänsters omsorgsverksamhet för att säkra lika möjligheter i fråga om rätten till personlig självständighet och omsorg om personer i beroendeställning.

0

0 0

42. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, medlemsstaternas parlament och nationella statistikorgan, ILO, OECD och UNDP.

(1)

http://hdr.undp.org/en/reports/global/hdr1995/chapters, särskilt kapitel 4.

(2)

EGT C 232, 17.8.2001, s. 381.

(3)

EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 492.

(4)

EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 131.

(5)

EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 112.

(6)

EUT C 120, 16.5.2008, s. 66.

(7)

EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 324.

(8)

Antagna texter från detta sammanträde, P6_TA(2008)0066.

(9)

Antagna texter från detta sammanträde, P6_TA-PROV(2008)0399.

(10)

Eurostat, The life of women and men in Europe, 2008, s. 89.


MOTIVERING

1) Lissabonstrategins definition av begreppet ”arbete” är bristfällig. Den avser enbart formellt förvärvsarbete. En betydande andel av det samhälleliga och ekonomiska värdet i EU:s medlemsstater får därmed inget erkännande.

De många olika tolkningarna av begreppet ”arbete” behöver anpassas till de nya kraven i den europeiska sysselsättningspolitiken. Den sociala kontext där en bestämd verksamhet äger rum avgör om den kan anses utgöra ”formellt förvärvsarbete” eller ej.

Syftet med Europaparlamentets initiativbetänkande är att verksamheter som bedrivs av både kvinnor och män och som inte räknas som ”formellt förvärvsarbete” ska få ett korrekt socialt och ekonomiskt erkännande.

Vid sidan av det traditionella, formella förvärvsarbetet bör, enligt föredragandens mening, även de olika former av arbete erkännas som inte utgör förvärvsarbete, och som män och kvinnor utför framför allt ideellt, i hushållet eller i familjen. Detta arbete bör beaktas i medlemsstaternas nationalräkenskaper.

2) Erkännandet av annat arbete än förvärvsarbete är en rättvisefråga

”Den som föder upp grisar är en produktiv samhällsmedborgare, medan den som uppfostrar människor är improduktiv”, påpekade den tyske nationalekonomen Friedrich List för 150 år sedan. Nu i början av 2000-talet räknas det arbete som kvinnor och män utför utanför förvärvsarbetet, t.ex. att uppfostra sina barn, ta hand om äldre i hemmet, bidra till solidariteten mellan generationerna och utföra ideellt samhällsarbete, fortfarande inte som arbete i ekonomisk mening.

Det förekommer diskrimineringen när kvinnor eller män fritt väljer att satsa på sin personliga utveckling genom att investera i nästa generations mänskliga kapacitet, i att ge omsorg till behövande oavsett ålder och omsorgsbehov, eller i att stödja uppbyggnaden av nätverk som främjar solidariteten mellan generationerna.(1) Detta engagemang, som ju är omöjligt att förbise, har inte något inflytande på nationalräkenskapernas statistik och ignoreras av sysselsättningsstatistikerna. Om kvinnornas informella arbete inte räknas in i statistiken får det emellertid aldrig något erkännande, inte ens om alla observatörer är helt ense om att det är ett vardagligt faktum.

Temat för utvecklingsrapporten ”Human Development Report” från 1995 är ”jämställdhetsrevolutionen”(2) i FN:s utvecklingsprogram. Rapporten inleder med följande konstaterande: Att sätta ett ekonomiskt värde på det arbete som kvinnor utför utanför marknaden är något mer än bara en rättvisefråga. (...). Om människans verksamhet i stället allmänt betraktas som en transaktion som genomförs på marknadsmässiga villkor, och åsätts ett värde som motsvarar det rådande löneläget, framkommer värden som motsvarar enorma penningsummor.(3)

3) Nobelpristagaren Gary Beckers ekonomiska resonemang

Hushållen svarar för en betydande andel av den ekonomiska produktionen i samtliga länder. Hushållsarbetet beaktas dock aldrig vid beräkningen av de varor och tjänster som BNP består av. Eftersom kvinnor utför huvuddelen av hushållsarbetet undervärderas således deras arbete. Familjer och andra hushåll kan jämställas med småföretag som även i de mest utvecklade länderna producerar värdefulla varor och tjänster; de uppfostrar barn, lagar mat och förmedlar trygghet, vårdar sjuka familjemedlemmar, hjälper äldre människor och utför många andra nyttiga uppgifter. Kvinnor ägnar 70 procent av sin tid åt sådan verksamhet, till och med i jämställda länder som Sverige. Vissa feminister är övertygade om att kvinnor skulle ”medvetandegöras” mer om hushållsarbetet räknades in i BNP, särskilt i de minst utvecklade länderna. Andra feminister anser dock att hemmafruars produktion inte bör åsättas ett explicit värde, eftersom detta skulle strida mot målet att flytta kvinnorna från spisen till arbetslivet. Det är hög tid att erkänna att de varor och tjänster som produceras av hushållen utgör en del av BNP. Att människor kan ägna hela arbetsdagar åt hushållsarbete talar för att hushållens produktion utgör en betydande procentuell andel av ett lands totala produktion. Vid beräkningen av BNP beaktas ju detta arbete när familjerna anlitar någon annan för att ta hand om barnen, städa hemmet eller laga mat. Detta arbete beaktas emellertid inte om det utförs av en familjemedlem. Det finns ett antal olika metoder för att kvantifiera och mäta hushållsarbete. Hushållsarbetets värde kan t.ex. mätas genom att uppskatta de kostnader som skulle uppstå om föräldrarnas arbetsinsats ersattes med tjänster som upphandlats på marknaden. Att beakta hushållsarbetet då BNP beräknas skulle höja självaktningen hos de människor som stannar hemma för att ta hand om barn och äldre eller uträtta andra hushållsgöromål. Det skulle också ge en mer exakt bild av BNP och den ekonomiska tillväxten och leda till en mer nyanserad offentlig politik. Detta i sin tur påverkar fördelningen mellan hushålls‑ och förvärvsarbete.(4)

4) Att modernisera statistiken och justera nationalräkenskaperna: att anpassa begreppet arbete till framtiden och erkänna det arbete som inte är förvärvsarbete och som utförs av män och kvinnor för att främja solidariteten mellan generationerna

Begreppet arbete måste omdefinieras så att även annat arbete än förvärvsarbete beaktas i nationalräkenskaperna. En bättre förståelse för kvinnors verksamhet och uppträdande på arbetsmarknaden skulle göra statistiken mer tillförlitlig. Med hjälp av politiskt neutrala frågor kan man jämföra inställningen till mäns och kvinnors sysselsättning så noga som möjligt och blotta statistikens starka och svaga punkter. Samtidigt skulle man erhålla indikationer på var förbättringspotentialen finns och vilka åtgärder som bör vidtas.

Det finns även andra goda skäl för att göra detta. Det skulle ge marknadsundersökare, politiska beslutsfattare och andra som använder statistiken tillgång till ett mycket mer fullständigare underlag. Detta är viktigt eftersom män i allmänhet har befattningar som skiljer sig starkt åt från kvinnors och inte på samma sätt är underkastade konjunktursvängningarna på arbetsmarknaden. En annan aspekt är att detta skulle ge användarna bättre möjligheter att förstå och analysera de arbetande kvinnornas särställning och de hinder som kvinnor, till skillnad från män, är underkastade på grund av denna ställning. Detta skulle ge mer gedigna argument för jämställdhet på arbetsmarknaden. Kvinnornas produktionsbidrag underskattas och förvrängs systematiskt, vilket medför en falsk bild av ländernas ekonomier och humanresurser och en fortsättning på den onda cirkel av bristande jämställdhet som förvärras ytterligare av olämpliga politiska åtgärder och program. Det är därför ytterst viktigt att ta reda på vilka inslag i den arbetsrelaterade statistiken som måste beaktas för att kartlägga alla överensstämmelser och avvikelser när det gäller mäns och kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Först då får kvinnor en reell möjlighet att utan risk för diskriminering göra sina val utifrån sin ålder och det livsskede som de befinner sig i. Detta gagnar också allmänintresset på alla nivåer i samhället.

5) Att främja rättvisa ersättningsnivåer och valfrihet

Orsaken till att kvinnor som utför annat arbete än förvärvsarbete diskrimineras på flera sätt är att det finns en motsättning mellan marknadslogiken och den mänskliga naturens logik. Marknadslogiken innebär att varje medborgare i den ålder då man bildar familj ska vara integrerad på arbetsmarknaden. Den mänskliga naturens logik säger oss däremot att ett nyfött barn helt enkelt behöver sin mamma och pappa för att kunna utveckla sin mänskliga kapacitet.(5) Den europeiska politiken är inte helt och hållet anpassad till dessa praktiska, mänskliga krav. Arbetslivet är fortfarande svårt att förena med familjelivet, och dessa två världar och deras tidsmodeller kartläggs inte gemensamt och globalt. Kvinnor och män har fått möjlighet att utöva formellt yrkesarbete utan att företagens funktionssätt anpassades till deras behov.

De olika förhållanden som uppstår för den som väljer att arbeta på en formell arbetsplats respektive för den som väljer informellt arbete får olika konsekvenser. När kvinnor ska välja mellan ett formellt arbete (det vill säga en ”yrkeskarriär”) och annat arbete än förvärvsarbete (det vill säga ”främjandet av förmågan att vara människa och av solidariteten mellan generationerna”) yttrar sig den underliggande kvinnodiskrimineringen på flera sätt, bland annat genom att tvinga fram ett val mellan två alternativ som i ekonomiskt avseende inte alls är likvärdiga(6).

Samhället måste alltså sörja för att kvinnor och män kan välja mellan alternativ vars existensberättigande ligger i att de är visioner som inte låter sig begränsas av snäva marknadshänsyn. Denna utmaning beaktar även behovet av att motverka den ohämmade marknadens bekväma, ekonomiska logik och i stället främja allmänintresset och samhällets framtid på ett sätt som ger människan möjlighet att utvecklas som person. Nationalräkenskaper och BNP innehåller inga index för lycka eller för hur bra människor mår i sina olika sociala relationer. En ökning av BNP behöver inte betyda att människor i allmänhet får ett ökat välstånd. Det är knappast någon slump att sociologer och ekonomer nyligen började sammanställa ett index som ska kartlägga hur bra människorna i varje land mår.(7)

(1)

 Christoph Arn, Hausarbeitsethik: Strukturelle Probleme und Handlungsmöglichkeiten rund um die Haus- und Familienarbeit in sozialethischer Perspektive, Verlag Ruegger, Chur/Zürich, 2000; Angelika Krebs, Arbeit und Liebe. Die philosophischen Grundlagen sozialer Gerechtigkeit, Suhrkamp, Frankfurt am Main, 2002.

(2)

http://hdr.undp.org/en/reports/global/hdr1995/chapters; i synnerhet kapitel 4.

(3)

http://hdr.undp.org/en/media/hdr_1995_en_overview.pdf, s. 6.

(4)

Gary Becker: ”Hausarbeit – Das fehlende Stück am ökonomischen Kuchen” (publicerad den 16 oktober 1995), i Die Ökonomik des Alltags, Mohr Siebeck, Tübingen, 1998. (Originalpublicering: The economics of life. From baseball to affirmative action to immigration law, how real-world issues affect our everyday life, McGraw-Hill, New York, 1997.)

(5)

 Se Donald W. Winnicotts arbeten. Jämför Madeleine Davis och David Wallbridge: Boundary and Space. An introduction to the work of D.W. Winnicott, Brunner/Mazel, New York, och H. Karnac (London), 1981; fransk översättning: Winnicott, Introduction à son oeuvre, PUF, Paris, 1992; en aktuell skildring finns i Jürgen Liminski och Martine Liminski, Abenteuer Familie: Erfolgreich erziehen: Liebe und was sonst noch nötig ist, Sankt Ulrich, Augsburg:, 2002; Jürgen Liminski, Die verratene Familie. Politik ohne Zukunft, Sankt Ulrich, Augsburg, 2007.

(6)

 Martha Nussbaum, Women and Human development, The capabilities approach, Cambridge University Press, 2000; svensk översättning: Kvinnors liv och social rättvisa: ett försvar för universella värden, Daidalos, Göteborg, 2002.

(7)

Se aktuella arbeten från Internationella arbetsorganisationens och Världsbankens statistiker. Den statistiska principen förklaras på den lättbegripligt uppbyggda webbplatsen http://swz.salary.com/momsalarywizard/htmls/mswl_momcenter.html


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

2.12.2008

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

14

0

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Edit Bauer, Ilda Figueiredo, Věra Flasarová, Claire Gibault, Lissy Gröner, Urszula Krupa, Pia Elda Locatelli, Astrid Lulling, Siiri Oviir, Zita Pleštinská, Anni Podimata, Teresa Riera Madurell, Raül Romeva i Rueda, Anne Van Lancker, Corien Wortmann-Kool, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Donata Gottardi

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Juan Andrés Naranjo Escobar

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy