BETÄNKANDE om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

MOTIVERING

YTTRANDE från utskottet för utveckling (*) (6.11.2008)

YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor (2.12.2008)

YTTRANDE från utskottet för internationell handel (13.11.2008)

YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (3.12.2008)

BILAGA

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

15.12.2008 - (2008/2153(INI))

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
Föredragande: Mairead McGuinness
Rådgivande utskotts föredragande (*):
Manolis Mavrommatis, utskottet för utveckling
(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen

Förfarande : 2008/2153(INI)

Dokumentgång i plenum

Dokumentgång :

A6-0505/2008

Ingivna texter :

A6-0505/2008

Debatter :

Omröstningar :

PV 13/01/2009 - 6.6
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0006

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
MOTIVERING
YTTRANDE från utskottet för utveckling (*)
YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor
YTTRANDE från utskottet för internationell handel
YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi
BILAGA
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning

(2008/2153(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av artikel 33 i EG-fördraget,

– med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om stigande priser på foder och livsmedel[1] samt sin resolution av den 22 maj 2008 om stigande livsmedelspriser i EU och i utvecklingsländerna[2],

– med beaktande av sin resolution av den 29 november 2007 om vidareutveckling av Afrikas jordbruk – förslag till jordbruksutveckling och livsmedelssäkerhet i Afrika[3],

– med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna (KOM(2008)0450),

– med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén ”De stigande livsmedelspriserna –Riktlinjer för EU:s agerande” (KOM(2008)0321),

– med beaktande av slutsatserna från 1996 års världslivsmedelstoppmöte och målet att minska antalet hungrande med hälften före 2015,

– med beaktande av Agricultural Outlook 2008–2017, utgiven av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD),

– med beaktande av rekommendationerna från den internationella utvärderingen av den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling (IAASTD) spelar,

– med beaktande av resultatet av hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken,

– med beaktande av de pågående WTO-förhandlingarna inom Doharundan,

– med beaktande av Parisförklaringen om biståndets effektivitet,

– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6‑0505/2008), och av följande skäl:

A. För första gången sedan 1970 står världen inför en akut livsmedelskris som orsakats av såväl strukturella, långsiktiga faktorer som andra faktorer, och som inneburit att majspriset tredubblats sedan 2006 och världsmarknadspriserna på vete stigit med mer än 180 procent under två år, medan livsmedelspriserna generellt stigit med ca 83 procent.

B. Denna betydande och oförutsedda prisökning har ägt rum under en relativt kort period, mellan september 2006 och februari 2008. Världsmarknadspriserna på andra livsmedel har även fördubblats under de senaste två åren och förväntas förbli höga, trots det prisfall för olika spannmål som för närvarande registrerats, vilket terminsmarknaderna vittnar om.

C. De stigande foderpriserna inverkar negativt på produktionskostnaderna, vilket riskerar att reducera produktionen av animalieprodukter, för vilka efterfrågan ökar och ytterligare kommer att öka, framför allt i tillväxtekonomierna.

D. Enligt FAO:s och OECD:s uppskattningar kommer råvarupriserna inte att sjunka till nivåerna före 2006, trots att de kan komma att sjunka från den högsta nivå som de uppnått under det gångna året. Dramatiska fluktuationer i råvarupriserna kan emellertid vara ett allt tydligare och normalt kännetecken för den globala marknaden. Högre livsmedelspriser betyder dock inte automatiskt högre jordbruksinkomster, framför allt på grund av den hastighet med vilken jordbrukets insatskostnader ökar men också på grund av den allt större skillnad som konstaterats mellan produktionskostnader och konsumentpriser.

E. De globala livsmedelslagren har minskat till kritiskt låga nivåer, från ett lager som kunde trygga livsmedelsförsörjningen under ett år efter andra världskriget till ett lager för endast 57 dagar under 2007 och ett lager för endast 40 dagar under 2008.

F. Dessa och andra faktorer har fått omedelbara och allvarliga konsekvenser för ett stort antal människor. Globalt sett har livsmedelspriskrisen drivit ytterligare miljontals människor in i fattigdom och hungersnöd. Denna utveckling har underblåst upplopp och oroligheter runtom i världen och lett till ökad instabilitet i länder och regioner i hela världen. Till och med i EU har lagren uttömts i en sådan utsträckning att mer livsmedel inte kan tas från programmet för akut livsmedelsbistånd.

G. Enligt aktuella beräkningar från organisationer som bekämpar svält i världen lider i dag en person av fem i utvecklingsländerna av undernäring och kronisk hunger, och varje dag dör över 30 000 barn i världen av hunger och fattigdom.

H. Jordbruket ger sysselsättning och uppehälle till mer än 70 procent av arbetskraften i utvecklingsländerna och i många afrikanska länder till mer än 80 procent. Landsbygdsutvecklingspolitiken är följaktligen av central vikt för att bekämpa fattigdom och svält på ett effektivt sätt.

I. Kvinnor producerar mellan 60 och 80 procent av livsmedlen i utvecklingsländerna och står för halva världsproduktionen av livsmedel. De spelar en oerhört viktig roll för att försörja familjerna, men har det avgjort svårare än män att få tillgång till mark och produktionsmedel och måste därför konsekvent främjas och stödjas.

J. Allra värst drabbar den aktuella krisen låginkomsthushåll både i EU och i utvecklingsländerna, där den andel som hushållen avsätter för livsmedel uppgår till mellan 60 och 80 procent av de totala inkomsterna, i jämförelse med EU där denna siffra i genomsnitt uppgår till 20 procent.

K. Parlamentet och rådet har upprepade gånger efterlyst mer kraftfulla åtgärder mot detta globala problem, särskilt tillhandahållande av nödvändiga medel för finansiering av jordbruksinsatsvaror och hjälp att använda marknadsbaserade förvaltningsinstrument.

L. EU är och förblir en betydande livsmedelsproducent som globalt står för 17 procent av produktionen av vete, 25 procent av produktionen av mjölk, 20 procent av produktionen av griskött och 30 procent av produktionen av nötkött. EU är emellertid också en stor importör av jordbruksprodukter eftersom unionen är långt ifrån självförsörjande för många basjordbruksprodukter.

M. EU innehar en ledande ställning när det gäller att fastställa livsmedelsproduktionsstandarder på högsta nivå, betona spårbarheten enligt systemet ”från jord till bord” och garantera att EU-producerade livsmedel är säkra.

N. EU är även föregångare när det gäller miljöskyddsinitiativ som syftar till att skydda naturresurserna, men som samtidigt orsakar ökade kostnader för EU:s jordbrukare.

O. EU är världens största givare av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. På internationell nivå har den andel av biståndet som anslås till jordbruket, framför allt av EU, dock minskat oavbrutet sedan 1980-talet.

P. Traditionellt finansierar EU ca 10 procent av världens utvecklingsbistånd, jämsides med medlemsstaternas bidrag. Detta bekräftas av det aktuella bidraget via kommissionens instrument (kring 1,8 miljarder euro: 1 miljard via den nya snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna och resten via de befintliga instrumenten för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd).

Q. Trycket på naturresurserna är högt. Den globala efterfrågan på livsmedel förväntas fördubblas fram till 2050 och den globala livsmedelsproduktionen måste öka.

R. Enligt FAO skulle det räcka att investera 30 miljarder euro per år för att trygga livsmedelsförsörjningen för världens befolkning, som 2050 kommer att uppgå till 9 miljarder invånare.

S. De gällande internationella och regionala överenskommelserna har visat sig otillräckliga för att reglera försörjningen av marknaden och handeln. Den nyliga ökningen av livsmedelspriserna måste få regeringar runtom i världen att vakna upp och inse att jordbruksproduktionen inte kan tas för given.

1. Europaparlamentet bekräftar att den globala livsmedelsförsörjningen är en ytterst brådskande fråga för EU, och efterlyser omedelbara och fortsatta åtgärder för att trygga livsmedelsförsörjningen för EU:s medborgare och globalt. Parlamentet anser att det är viktigt att värdesätta alla typer av jordbruks- och livsmedelsproduktion i världen, och understryker att konsumenterna bör ha tillgång till livsmedel till rimliga priser samtidigt som jordbrukarna bör garanteras en skälig levnadsstandard.

2. Europaparlamentet betonar den gemensamma jordbrukspolitikens betydelse som ett medel att trygga livsmedelsproduktionen i EU. Parlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken sedan den införds 1962 har tryggat EU-medborgarnas livsmedelsförsörjning samtidigt som den bidragit till skydd och förbättring av landsbygdsmiljön och till EU:s livsmedelsproduktionsstandarder, som är de högsta i världen. Parlamentet understryker att gemenskapsjordbruket även i framtiden måste ta på sig denna roll.

3. Europaparlamentet konstaterar emellertid att resultatet av många reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken under de senaste 25 åren har varit att kostnaderna å ena sidan gått ner och att jordbruksproduktionen och lagren i EU å andra sidan minskat, och att man övergått från att betona kvantitet till att betona en marknadsstyrd kvalitetsproduktion. Parlamentet anser att denna ändring av politiken har lett till färre potentiella marknadsmöjligheter för EU:s producenter och till ökat utnyttjande av livsmedel som importeras från länder utanför EU och produceras enligt mycket annorlunda produktionsstandarder, vilket har skapat orättvisa konkurrensförhållanden för EU:s jordbruksprodukter.

Dagsläget och orsaker

4. Europaparlamentet påpekar att över 860 miljoner människor led av kronisk hunger innan de senaste höjningarna av livsmedelspriserna hade noterats. Parlamentet konstaterar att Världsbanken förutspår att de ökade livsmedelspriserna kan komma att driva ytterligare 100 miljoner människor in i en djupare fattigdom.

5. Europaparlamentet håller med FAO om att de länder som är nettoimportörer av livsmedel drabbas hårdast av prishöjningarna, och att många av dessa länder hör till världens minst utvecklade. Parlamentet konstaterar än en gång att fattigdom och beroende av livsmedelsimport är de centrala orsakerna till osäker livsmedelsförsörjning. Parlamentet är medvetet om att endast en liten procentandel av den globala livsmedelsproduktionen verkligen saluförs på de internationella marknaderna av ett litet antal exportländer.

6. Europaparlamentet konstaterar att skördarna av basgrödor varit goda under 2007 och 2008. Parlamentet konstaterar att det överhängande problemet med osäker livsmedelsförsörjning under 2007 orsakades av att utbudet minskade och råvarupriserna gick upp. Parlamentet är djupt oroat över de låga nivåerna på de globala livsmedelslagren som för närvarande endast kan erbjuda tillräckligt med spannmål för hela världen under mindre än 40 dagar.

7. Europaparlamentet understryker att människors kamp för att uppfylla sina grundläggande behov, särskilt livsmedel och vatten, ofta kan vara en källa till konflikter. Parlamentet konstaterar att ökningen av världens befolkning, som fram till år 2050 beräknas växa med tre miljarder människor, kommer att skärpa dessa spänningar ytterligare i världens alla regioner. Parlamentet kräver därför att detta geostrategiska perspektiv tas med i beräkningen då den framtida jordbrukspolitiken ska utarbetas.

8. Europaparlamentet noterar med oro de ökade kostnaderna för jordbruksinsatsvaror (prishöjningar för gödselmedel, frön m.m.), som har lett till en kostnadsökning som inte har kompenserats på samma sätt för alla jordbrukare (särskilt inom uppfödningssektorn) och som allvarligt undergrävt alla möjligheter till ökade jordbruksinkomster till följd av högre råvaru- och livsmedelspriser, vilket för sin del urholkar motivationen att öka produktionen. Parlamentet oroar sig över att de dramatiska prishöjningarna för insatsvaror kan komma att leda till underutnyttjande och eventuellt minskad produktion, vilket kommer att förvärra livsmedelskrisen i Europa och i världen.

9. Europaparlamentet noterar det kraftiga prisfallet på råvarumarknaden under innevarande säsong, vilket skapar oro för producenterna och undergräver jordbrukarnas förtroende.

10. Europaparlamentet understryker vikten av en heltäckande analys av de ökande livsmedelspriserna, med beaktande av de ökande energipriserna för slutkonsumenterna, de alltmer extrema väderförhållandena och det ökande energibehovet till följd av den globala befolkningsökningen, och uppmanar kommissionen att ytterligare undersöka den möjliga kopplingen mellan höga livsmedelspriser och ökande priser på energi, särskilt bränsle. Parlamentet understryker vidare att åtgärder måste vidtas för att minska jordbrukets beroende av fossila energikällor genom en mer effektiv energiförbrukning och utveckling av energisnåla odlingssystem.

11. Europaparlamentet efterlyser strategiska instrument avsedda att motverka sådana dramatiska och skadliga prisfluktuationer och i vilka hänsyn tas till behovet att garantera producenterna en skälig levnadsstandard. Parlamentet anser att systemet med samlat gårdsstöd erbjuder en möjlighet för jordbrukarna att ställa om produktionen i enlighet med marknadens behov men kan vara otillräckligt när det gäller att hantera dramatiska marknadsprisfluktuationer.

12. Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid de långsiktiga strukturella orsaker som är aktuella till följd av de nyligen ökade priserna på jordbruksråvaror, bland annat en konstant ökande global efterfrågan och en ständig minskning av investeringarna i den globala jordbruksproduktionen. Parlamentet konstaterar att bland annat ökningen av energipriset och i synnerhet av oljepriset har fått betydande konsekvenser för jordbruksproduktionen (genom att ge upphov till ökade produktions- och distributionskostnader) och för uppkomsten av livsmedelskriser i de fattiga länderna (på grund av kostnaderna för att transportera livsmedel inom länderna).

13. Europaparlamentet konstaterar att 2 procent av EU:s spannmålsproduktion ställdes om till produktion av biobränslen under 2007, jämfört med den 25 procent av den nordamerikanska majsproduktionen, som avsattes för produktion av etanol under det året. Parlamentet efterlyser en global bedömning av denna trend och dess inverkan på livsmedelspriserna samt en samordning av politiken på internationell nivå för att se till att livsmedelsförsörjningen inte äventyras av strävan att främja produktion av förnybar energi. Parlamentet kräver också att internationella och regionala överenskommelser ska omfatta skyldigheter som innebär att de stöd som beviljas för produktion av biobränslen inte äventyrar livsmedelssäkerheten i världen och att de respekterar tillämpliga regler för att inte orsaka konkurrenssnedvridningar mellan handelsparterna. Parlamentet kräver dock ett fast åtagande från Europeiska unionens sida om att främja andra generationens biobränslen.

14. Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att uppnå balans i fråga om produktionen av biobränslen och bioenergi å ena sidan och den nödvändiga livsmedelsreserven i världen å andra sidan. Den ökade produktionen av biobränslen och bioenergi kan inverka positivt på jordbruks- och livsmedelssektorn, som för närvarande påverkas av höga priser på råvaror som är nödvändiga inom bearbetningsindustrin, såsom gödselmedel, diesel, m.m. Utvecklingen av förnybara energikällor utgör därför ett hållbart ekonomiskt och socialt utvecklingsalternativ för landsbygden, och är samtidigt en ekologiskt hållbar åtgärd, och detta i ännu högre grad med hänsyn till EU:s mål för förnybar energi för 2020. Samtidigt måste dock åtgärder vidtas för att hantera de negativa effekter som ökningen av produktionen av energigrödor kan få för den biologiska mångfalden, livsmedelspriserna och markanvändningen.

15. Europaparlamentet noterar att EU i hög grad har bidragit till att öka utbudet av jordbruksråvaror genom att avskaffa systemet för arealuttag.

16. Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid att konsumenternas matvanor ändras snabbt, särskilt i tillväxtländerna, där man övergår till att konsumera allt mer kött och proteiner, vilket kräver ökad produktion av spannmål. Parlamentet noterar även den välkomna ökningen av realinkomsterna i länder såsom Kina och Indien, något som kommer att leda till att efterfrågan på jordbruksprodukter och bearbetade livsmedel ökar kontinuerligt.

17. Europaparlamentet anser att den ökade marknadskoncentrationen inom detaljhandelssektorn för livsmedel bör övervakas så att den inte leder till monopolsituationer, eftersom större detaljhandlares verksamhet eventuellt inte alltid ligger i linje med producenternas, bearbetningsföretagens eller konsumenternas intressen.

18. Europaparlamentet efterlyser alternativa lösningar för att återupprätta balansen till förmån för de mindre producenterna, som inte kan förhandla med stora grossister. Trots att det på EU-nivå finns en anti-monopollagstiftning som förbjuder stora producenters missbruk av dominerande ställning på EU:s marknader, finns det ännu inte några särskilda bestämmelser för att bekämpa sådana monopolistiska metoder som en del av de stora varuhusen (supermarketar och hypermarketar) tillämpar.

Europeiska åtgärder

19. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken nu och även efter 2013 bör vara en hörnsten för EU:s politik för en tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet anser att fungerande ekosystem, bördig odlingsmark, stabila vattenresurser och ett mångsidigt jordbruk är en förutsättning för en tryggad livsmedelsförsörjning på lång sikt. Parlamentet anser också att det är av största vikt att den gemensamma jordbrukspolitiken tillsammans med övriga gemenskapsåtgärder i högre grad bidrar till livsmedelbalansen i världen.

20. Europaparlamentet anser emellertid att den gemensamma jordbrukspolitiken ytterligare bör anpassas så att den kan hantera försörjningsproblem. Parlamentet är besviket över att kommissionen inte till fullo antagit denna utmaning i samband med sina förslag relaterade till hälsokontrollen i maj 2008. Parlamentet motsätter sig avveckling av marknadsförvaltningsåtgärder och ökade nedskärningar i stödutbetalningar till jordbrukarna.

21. Inför budgetöversynen 2008–2009 efterlyser Europaparlamentet en stabil och konstant nivå för EU:s och medlemsstaternas utgifter för den gemensamma jordbrukspolitiken som kan garantera skäliga inkomster för jordbrukarna. Parlamentet påminner om att jordbrukarna behöver en stabil politisk miljö för att kunna planera inför framtiden och understryker att en sådan politik måste grundas på införandet av ett skyddsnät för inkomsterna, mot risker och kriser som orsakas antingen av allvarliga naturkatastrofer eller av marknadssnedvridning och ett ovanligt långt och omfattande prisfall. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att jordbruket tillför de nationella ekonomierna och EU:s ekonomi ett betydande mervärde.

22. Europaparlamentet påpekar att marknaden inte ensam kan garantera producenterna den inkomstsäkerhet som de behöver för att kunna fortsätta jordbruket på grund av de höga kostnaderna för att efterleva EU:s bestämmelser om livsmedelsproduktion, livsmedelsäkerhet, miljö och djurskydd. Parlamentet välkomnar dock den ökade marknadsorienteringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet beklagar emellertid att målen i 2003 års reform om att åstadkomma högre marknadspriser och mindre byråkrati för jordbrukarna inte till fullo har uppnåtts.

23. Europaparlamentet anser att de många tvärvillkoren avskräcker producenterna, och att man borde förenkla dessa villkor när det är möjligt. Parlamentet välkomnar i detta syfte kommissionens förenklingsinitiativ.

24. Europaparlamentet anser det vara oroväckande att den föreslagna EU‑lagstiftningen t.ex. om växtskyddsprodukter kan få dramatiska effekter genom att den minskar möjligheterna för jordbrukarna att maximera sin avkastning, och kan därför i själva verket leda till en dramatisk minskning av jordbruksproduktionen i EU. Parlamentet efterlyser en detaljerad konsekvensbedömning – särskilt avseende konsekvenserna för livsmedelsförsörjningen – av samtliga framlagda förslag.

25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka i vilken utsträckning initiativ för att lindra klimatförändringens effekter påverkar jordbrukssektorn. Jordbruket måste bidra till att bekämpa klimatförändringen, men det måste också få verktyg för att som en av de mest klimatkänsliga ekonomiska sektorerna kunna råda bot på effekterna av klimatförändringen, för att undvika att initiativen leder till minskad jordbruksproduktion i EU och att den ersätts med importerad produktion.

26. Europaparlamentet anser att man måste se över EU:s och andra internationella produktions- och marknadsövervakningssystem för att kunna erbjuda en snabbare varningsmekanism för att fastställa produktionstrender. Parlamentet anser att det finns behov att ett internationellt system för livsmedelsinventering och ett system för livsmedelslager. EU bör enligt parlamentet ta initiativ till att utarbeta ett sådant system. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera tillsammans med internationella partner och lägga fram förslag i denna fråga.

27. Europaparlamentet kräver att man ställer effektiva försäkringar till förfogande som skydd mot massiva pris- och inkomstvariationer samt väderrelaterade konsekvenser för produktionen.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma ett effektivt marknadskontrollsystem för EU som kan registrera förändringarna och trenderna i priset på jordbruksprodukter och kostnaderna för insatsvaror. Parlamentet understryker att detta system måste vara öppet och möjliggöra en jämförelse av likvärdiga produkter i olika medlemsstater.

29. Europaparlamentet anser att man inom ramen för FAO bör inrätta ett observatorium för att på internationell nivå övervaka priset på jordbruksprodukter, insatsvaror och livsmedel.

30. Europaparlamentet konstaterar att man inom ramen för de olika reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken åtgärdat de delar av EU:s jordbrukspolitik som kan snedvrida handeln och därmed få negativa konsekvenser för jordbrukarna i utvecklingsländerna, men att handelsförbindelserna förblir ojämlika och att det krävs ytterligare insatser för att skapa ett mer rättvist system.

31. Europaparlamentet konstaterar emellertid att reformerna av EU:s politik för att uppfylla WTO-kraven har lett till en omorientering av jordbruksstöden från produktionsrelaterade betalningar till avveckling av marknadsförvaltningsåtgärder och avreglering av marknaderna, vilket gjort att konsumenter och producenter blivit allt mer utsatta för världsmarknadens instabilitet. Parlamentet kräver att politiken inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken ska omfatta bestämmelser om livsmedelssäkerhet och att handelsavtalen ska omfatta samma skyldigheter för handelsparterna att reglera handeln på ett sätt som inte äventyrar livsmedelstryggheten i världen. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för WTO‑förhandlingarna arbeta för ett kvalificerat marknadstillträde, så att de höga miljönormerna inom EU:s jordbruk och varje lands rätt till tryggad livsmedelsförsörjning inte äventyras av billig import.

32. Europaparlamentet konstaterar att EU fortsätter sina åtaganden att avskaffa alla exportbidrag senast 2013, och att ytterligare reformer av marknadsstödsinstrumenten eftersträvas inom ramen för hälsokontrollen, i linje med WTO-överenskommelserna.

33. Europaparlamentet anser att snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna behövs som ett första steg för att hantera de omedelbara behoven hos dem som drabbas värst av livsmedelskrisen. Parlamentet betonar emellertid att denna mekanism är en punktinsats som är avsedd att avsätta medel under rubrik 4 i EU:s budget för småskaliga jordbruk i de värst drabbade länderna, och som kommer att behöva kompletteras med ytterligare investeringar. Parlamentet anser att kommissionen bör granska hur dessa medel används, garantera att de används på ett hållbart sätt där de behövs mest och rapportera regelbundet till parlamentet. Parlamentet begär dessutom att, inom ramen för det föreskrivande förfarandet med kontroll, regelbundet få en översikt över genomförandet.

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sina nuvarande program avsedda att trygga livsmedelsförsörjningen i Europa och i hela världen. Parlamentet efterlyser ökade medel till det tematiska programmet för tryggad livsmedelsförsörjning (2007‑2010), för vilket det för närvarande anslagits 925 miljoner euro för hela programplaneringsperioden. Parlamentet välkomnar förslaget om ökning av budgetanslagen för programmet för leverans av livsmedel till de sämst ställda i gemenskapen, vilket lades fram av kommissionen den 17 september 2008. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en övergripande strategi för livsmedelssäkerhet för att säkra konsekvens mellan unionens alla politikområden.

35. Europaparlamentet oroas över den aktuella internationella finanskrisen som kan leda till att finansieringen till jordbrukarna minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur finanskrisen kan påverka jordbrukssektorn och att ta upp förslag som kan garantera stabilitet inom sektorn, även när det gäller tillgång till lån och kreditgarantier.

36. Europaparlamentet hänvisar till forskning som visar att konsumenterna för det mesta är omedvetna om de väsentliga fördelarna med den gemensamma jordbrukspolitiken när det gäller tryggad livsmedelsförsörjning och rimliga livsmedelspriser[4]. Parlamentet efterlyser en informationspolitik för medborgarna och ett förnyat åtagande till förmån för förenkling, vilket skulle öka medvetenheten om den gemensamma jordbrukspolitikens instrument och fördelar. Parlamentet föreslår att man förklarar för allmänheten vad det skulle kosta om den gemensamma jordbrukspolitiken inte fanns.

37. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken bör spela en betydande roll inom EU:s utrikespolitik och utvecklingspolitik, särskilt vad gäller den yttre politiken för livsmedelsförsörjning. Förutom att trygga EU:s livsmedelsproduktion kan den gemensamma jordbrukspolitiken enligt parlamentets mening även medverka till att ta itu med det ökade globala behovet av livsmedel.

38. Europaparlamentet konstaterar att väpnade konflikter har en mycket negativ inverkan på produktionen av och tillgången till livsmedel. Parlamentet är oroat över de allvarliga följderna av konflikttendenser i fråga om livsmedelsförsörjning, till exempel genom massmigration, avstannad jordbruksproduktion och skadeverkningar på livsviktig infrastruktur.

39. Europaparlamentet anser det vara av yttersta vikt att undvika splittring och en kapplöpning om knappa livsmedelstillgångar. Parlamentet efterlyser därför effektivare samordning på EU-nivå med icke statliga organisationer, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och andra internationella organ på teknisk nivå samt med FN på politisk nivå, för att främja rättvis tillgång till de globala livsmedelstillgångarna och för att öka livsmedelsproduktionen i centrala utvecklingsländer, samtidigt som man genomgående bör beakta den biologiska mångfalden och hållbara utvecklingskriterier.

40. Europaparlamentet uppmanar EU att hjälpa länder som riskerar konflikter att utveckla en egen stark jordbrukspolitik som är baserad på lättillgängliga råmaterial, utbildning av god kvalitet och tillräckliga medel samt en tillförlitlig infrastruktur. Parlamentet anser att EU‑stöd bör inriktas på att förbättra självförsörjning av livsmedel för mottagande utvecklingsländer, vilket kommer att leda till bättre regional livsmedelsförsörjning och ökad tillgång till livsmedel för de fattigaste samhällsgrupperna.

41. Europaparlamentet konstaterar att vissa tillväxtekonomier möjligtvis planerar att hyra stora markområden i de fattigare delarna av Afrika och Asien i syfte att odla grödor och transportera dem tillbaka till de egna marknaderna för att förbättra sin egen livsmedelsförsörjning. Parlamentet anser att EU och FAO bör se detta fenomen som ett allvarligt hot mot livsmedelsförsörjningen och en effektiv jordbrukspolitik i värdländerna.

Jordbruket i utvecklingsländerna

42. Europaparlamentet betonar att dessa utmaningar när det gäller livsmedel kräver en ökad livsmedelsproduktion för att man ska kunna hålla jämna steg med den ökande efterfrågan, och därmed gäller det att producera billigare och allt högklassigare livsmedel på ett mer hållbart sätt. För att detta ska lyckas anser parlamentet att man bör se över den offentliga politiken i syfte att förbättra produktionsmetoderna, varulagringen och regleringen av de internationella marknaderna.

43. Europaparlamentet understryker behovet av flera insatser på medellång och lång sikt för att utveckla jordbruket och livsmedelsproduktionen i utvecklingsländerna, särskilt i Afrika, med beaktande av rekommendationerna från FN:s internationella utvärdering av den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling (IAASTD) spelar. Parlamentet anser att utvecklingen av jordbruket kan tjäna som utgångspunkt för en bred ekonomisk utveckling i ett land.

44. Europaparlamentet anser att Europeiska utvecklingsfonden bör fokuseras mer på jordbruket, särskilt på småjordbruk och produktförädling på ort och ställe, eftersom lejonparten av världens fattiga befolkning bor i landsbygdsområden som är mycket beroende av jordbruksproduktion. Parlamentet anser dessutom att åtgärder bör vidtas för att fastställa regler för handeln med jordbruksprodukter, som garanterar livsmedelsförsörjningen i alla länder. Parlamentet anser att utvecklingsländerna bör beviljas handelsförmåner som främjar ökad nationell produktion och uppmanar kommissionen att beakta dessa argument i samband med WTO‑förhandlingarna och när ekonomiska partnerskapsavtal förhandlas fram med utvecklingsländer.

45. Europaparlamentet anser att ett allvarligt hinder för ökad jordbruksproduktion i utvecklingsländerna är småbrukarnas bristfälliga tillgång till lån och mikrokrediter för investeringar i bättre frön, gödselmedel och bevattningsanläggningar. Parlamentet betonar dessutom frågan om lånegarantier som i de flesta fall helt saknas. Parlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken att undersöka möjligheter att ta fram program för lokala livsmedelsproducenter i utvecklingsländerna med lånegarantier för att främja tillgången till lån och mikrokrediter.

46. Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att det behövs regionalt integrerade jordbruksmarknader och uppmanar kommissionen att stödja regionalt samarbete och regional integration. Parlamentet påminner staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) om att integrationen av jordbrukspolitiken i Europa varit framgångsrik och garanterat stabilitet under mer än 50 år. Därför uppmuntrar parlamentet de regionala ekonomiska gemenskaperna i AVS‑länderna att utöka sin verksamhet på jordbruksområdet. Parlamentet uppmanar utvecklingsländerna att minska de handelshinder som de upprättat gentemot varandra.

47. Europaparlamentet understryker dessutom att jordbruket måste omvandlas från ett system för självhushållsjordbruk till en sysselsättningsskapande landsbygdsekonomi. Parlamentet anser vidare att särskild uppmärksamhet bör fästas vid åtgärder till stöd för unga jordbrukare i utvecklingsländerna i syfte att utveckla en robust jordbrukssektor. Parlamentet framhåller att EU bör utöka samarbetet och stödja insatserna för att modernisera livsmedelkedjorna i utvecklingsländerna och göra dem mer effektiva. Parlamentet anser också att EU bör stödja initiativ såsom det gemensamma utsädesprogrammet, som inletts av Afrikanska unionen och dess nationella och regionala partner.

48. Europaparlamentet anser att en effektiv utvecklingspolitik för dessa utvecklingsländer förutsätter att länderna utformar en gemensam nationell eller regional strategi för jordbruksutveckling tillsammans med tydliga stödåtgärder till förmån för producenterna och produkterna. I detta sammanhang konstaterar parlamentet att det utvecklingsbistånd som EU beviljar inte kommer att delas upp, utan kommer att ingå i den gemensamma nationella eller regionala strategin för utvecklingen av jordbruket, som ska samfinansieras.

49. Europaparlamentet begär att man under rubrik 4 i Europeiska unionens allmänna budget inrättar en permanent livsmedelsförsörjningsfond för att stödja de fattigaste länderna i världen och komplettera andra utvecklingsåtgärder som finansieras av EU.

50. Europaparlamentet välkomnar globala initiativ såsom FN:s högnivågrupp för den globala livsmedelspriskrisen, och anser att EU bör samordna sina insatser med denna högnivågrupp. Parlamentet betonar vikten av de frivilliga riktlinjer för alla människors rätt till mat som FAO:s medlemmar tagit fram. Parlamentet föreslår vidare att man för att garantera livsmedelstillgången inrättar ett världsomfattande program för obligatorisk lagerhållning samt ett bättre baslagringssystem för nyckelinsatsvaror (proteiner, gödselmedel, frön och bekämpningsmedel), som helst ska grundas på privata aktörer, bland annat jordbrukskooperativ.

51. Europaparlamentet är medvetet om EU:s åtaganden till förmån för utvecklingsländerna och våra nuvarande och framtida WTO-skyldigheter. Parlamentet begär att EU:s stödåtgärder ska bidra till målen i Maputoförklaringen, som de afrikanska regeringarna antog 2002. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera sina åtaganden att uppnå millennieutvecklingsmålen, och i synnerhet målet att anslå 0,7 procent av sin bruttonationalinkomst för utvecklingsbistånd. Parlamentet anser dock att kvaliteten på utvecklingsbiståndet är viktigare än de belopp som anslås för biståndet.

52. Europaparlamentet beklagar att den andel av utecklingsbiståndet som anslås för jordbruk och landsbygdsutveckling gått ner från 17 procent 1980 till endast 3 procent 2006. Parlamentet uppmanar kommissionen att styra och övervaka EU:s finansiella stöd så att det bidrar till en jordbruksorienterad tillväxt, och att göra allt som står i dess makt för att få regeringarna att avsätta 10 procent av de nationella budgetmedlen för jordbrukssektorn, i enlighet med sina åtaganden (till exempel genom att fastställa riktade mål för den nationella jordbrukspolitiken).

53. Europaparlamentet bekräftar på nytt att för länder som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) är jordbruket den sektor som framför andra kan generera tillväxt för den fattiga landsbygdsbefolkningen och därmed på ett påtagligt sätt bidra till uppnåendet av det första millennieutvecklingsmålet, dvs. att utrota extrem fattigdom och svält. Parlamentet betonar att det därför är av avgörande betydelse att agera omedelbart och främja ökade investeringar i jordbruk och landsbygdsutveckling.

54. Europaparlamentet betonar att jordbruksutveckling i första hand bör bygga på rätten till mat och rätten att producera livsmedel. Alla ska ha rätt till säkra, näringsrika och kulturellt anpassade livsmedel, som producerats med miljöriktiga och hållbara metoder inom ett självstyrt jordbruk.

55. Europaparlamentet uppmanar EU att erkänna utvecklingsländernas rätt till självbestämmande i livsmedelsfrågor samt att med målinriktade åtgärder stödja denna rätt, varvid det i första hand gäller att dra nytta av befintliga strukturer och resurser, såsom utsäde, gödsel och produktionsmedel, samt att bygga ut dessa och främja den regionala integrationen.

56. Europaparlamentet uppmanar EU att åter sätta jordbruket i centrum för sin utvecklingspolitik och att särskilt prioritera jordbruksutvecklingsprogram med tydliga och genomförbara mål för fattigdomsminskning, framför allt åtgärder till stöd för småbruket och produktionen av livsmedel för de lokala marknaderna genom tillvaratagande av den biologiska mångfalden och med särskild inriktning på kapacitetsutbyggnad för småbrukare och kvinnor.

57. Europaparlamentet uppmanar EU att förena sina krafter med medlemsstaterna, AVS‑ländernas regeringar, internationella organisationer, regionala utvecklingsbanker och privata stiftelser, icke-statliga organisationer och lokala myndigheter för att på ett bättre sätt införliva nya projekt och planerade insatser för stigande livsmedelspriser i regionala program.

58. Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att förbättra yrkesutbildningen och ge unga människor möjligheter att fortbilda sig inom jordbrukssektorn bland annat genom utbildning i att följa EU:s sanitära och fytosanitära standarder, åtgärder för att skapa arbetstillfällen för personer med jordbruksutbildning i syfte att minska fattigdomen och utflyttningen från landsbygdsområden till städerna och åtgärder för att utflyttning som innebär kunskapsflykt från utvecklingsländer till industriländer ska kunna undvikas.

59. Europaparlamentet hänvisar till ”Code of Good Conduct in Food Crisis Prevention and Management” från Food Crisis Prevention Network (FCPN) 2008 och uppmanar till att dessa förhållningsregler ska genomföras respektive beaktas i den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet stöder och kräver dessutom medverkan från det civila samhällets sida och stöd framför allt till kvinnor, småbrukarkooperativ och producentsammanslutningar för att livsmedelssäkerheten och självförsörjningen med livsmedel ska tryggas.

60. Europaparlamentet är mycket oroat över att militär- och försvarsbudgetarna i många fall är större än budgetarna för jordbruk och livsmedel.

61. Europaparlamentet anser att småbruken utgör hörnstenarna i jordbrukets utveckling. Parlamentet vill betona några av de allvarligaste problem som småbrukarna i utvecklingsländerna brottas med, såsom problem relaterade till marknadstillgång, mark, utbildning, finansiering, insatsvaror och teknik. Parlamentet upprepar hur viktigt det är att utveckla landsbygdsinfrastruktur samt främja investeringar i småbruk och i en traditionell resurssnål produktion som är anpassad till de rådande förhållandena.

62. Europaparlamentet anser att bristen på handel med livsmedel är en betydande faktor när det gäller den globala livsmedelsproduktionen. Parlamentet konstaterar att enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation ökade produktionen av ris i världen under 2007 samtidigt som handeln med ris minskade.

63. Europarlamentet anser att den ökande och oreglerade liberaliseringen av handeln med jordbruksprodukter kommer att medföra högre livsmedelspriser och till och med prisvolatilitet. Parlamentet betonar att de mest sårbara livsmedelsimporterande utvecklingsländerna kommer att drabbas hårdast. Vidare betonar parlamentet att de regler som styr den internationella handeln under inga omständigheter får urholka rätten för länder eller regioner att stödja en jordbruksproduktion som de behöver för att trygga sina invånares livsmedelsförsörjning.

64. Europaparlamentet anser att det sätt på vilket marknaderna har öppnats för jordbruksprodukter inom ramen för WTO och bilaterala frihandelsavtal har bidragit avsevärt till att minska livsmedelssäkerheten i många utvecklingsländer, inte minst i ljuset av dagens världsomspännande livsmedelsförsörjningskris.

65. Europaparlamentet uppmanar de stora livsmedelsexporterande länderna (Brasilien, Argentina, Thailand etc.) att fungera som tillförlitliga leverantörer av baslivsmedel och att undvika exportrestriktioner som skulle kunna få katastrofala konsekvenser, särskilt för fattiga, livsmedelsimporterande länder.

66. Europaparlamentet är mycket oroat över den globala finanskrisen, som kan leda till att tillgängliga medel för statligt utvecklingsstöd minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur finanskrisen har inverkat på sektorn för utvecklingsbistånd och att även i fortsättningen utforma förslag i syfte att stödja jordbruket i de fattigaste länderna.

67. Europaparlamentet konstaterar att den globala livsmedelskrisen är ett av de största hoten mot fred och säkerhet i världen. Därför välkomnar parlamentet kommissionens senaste ansträngningar för att undersöka hur man kan gripa sig an frågan om livsmedelstryggheten i världen, och uppmanar medlemsstaterna att stödja sådana initiativ på nationell och lokal nivå.

Forskning och utveckling

68. Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt åtagande till förmån för investeringar i teknik och innovation inom jordbruket och jordbruksproduktionen.

69. Europaparlamentet betonar vikten av forskning som finansieras genom offentliga medel och som strävar efter en tryggad livsmedelsförsörjning i stället för att ensidigt gynna industrins intressen. Parlamentet efterlyser investeringar, inte enbart i forskning om ny enskild teknik, utan även om omfattande jordbrukssystem som gagnar en tryggad livsmedelsförsörjning på lång sikt. Parlamentet betonar i detta sammanhang den framträdande roll som t.ex. en europeisk teknikplattform kan spela för ekologisk jordbruksforskning på detta område.

70. Europaparlamentet understryker vikten av forskning, men även vikten av att den kunskap som förvärvats genom forskning överförs till jordbruksnivå genom effektiva rådgivningstjänster för jordbruken, i synnerhet i utvecklingsländerna. Parlamentet efterlyser utökad jordbruksforskning och kunskapsutveckling.

71. Europaparlamentet oroar sig över att fokuseringen i EU på uppfyllande av tvärvillkor kan förfördela forskning och rådgivning om jordbruksproduktion, och betonar att båda behövs.

72. Europaparlamentet efterlyser ett accelererat forsknings- och utvecklingsprogram för ett hållbart och energieffektivt jordbruk som är anpassat till förhållandena på ort och ställe. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja forskning som syftar till ökad produktivitet när det gäller tillämpningar inom jordbruket. Parlamentet är medvetet om EU-konsumenternas farhågor.

Ett hållbart globalt jordbruk

73. Europaparlamentet är oroat över de ändringar i vädermönstren som klimatförändringen orsakar, och som enligt prognoserna kommer att leda till att torka och översvämningar blir vanligare, vilket får negativa återverkningar på skörderesultat och möjligheten att förutse hur den globala jordbruksproduktionen utvecklas.

74. Europaparlamentet är oroat över att genomförandet av EU:s förslag om ytterligare minskningar av växthusgaser kan få negativa konsekvenser för livsmedelsproduktionen i unionen, särskilt för boskapsuppfödningen.

75. Europaparlamentet medger att energieffektiviteten bör förbättras för jordbrukssektorn, som står för en avsevärd del av de totala koldioxidutsläppen.

76. Europaparlamentet anser att den ökade användningen av biobränsle och bioenergiproduktion skulle kunna ha en positiv effekt på jordbruks- och livsmedelsbearbetningssektorn, som drabbats av höga priser för insatsvaror såsom gödselmedel, bekämpningsmedel och diesel samt höga transport- och bearbetningskostnader.

77. Europaparlamentet förstår att jordbrukssektorn bidrar till försörjningen för en majoritet av befolkningen i många utvecklingsländer och uppmuntrar därför dessa länder att utveckla en mekanism för en stabil och öppen jordbrukspolitik som garanterar långsiktig planering och hållbar utveckling.

78. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka effekterna av ökad bioenergiproduktion i EU och i tredjeländer när det gäller förändringar avseende markanvändning, livsmedelspriser och tillgång till livsmedel.

79. Europaparlamentet erinrar om att initiativ för hållbar odling av energigrödor inte bör äventyra livsmedelsproduktionen.

80. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja forskning och utveckling för förebyggande av och anpassning till klimatförändringarna, bland annat forskning om nästa generations biobränslen, i synnerhet användningen av energigrödor som ger hög avkastning, miljövänliga gödselmedel som är så effektiva som möjligt, ny jordbruksteknik som får minimala negativa konsekvenser för markanvändningen, utvecklingen av nya växtsorter som klarar av klimatförändringarna och sjukdomar i anslutning till dessa samt forskning för att finna möjligheter att använda avfall i jordbruket.

81 Europaparlamentet anser att det behövs ytterligare jordbruksforskning för att utöka jordbrukets produktivitet på ett hållbart sätt och uppmanar medlemsstaterna att i detta sammanhang till fullo utnyttja möjligheterna inom sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling samt vidta åtgärder som kommer att förbättra jordbruksproduktionen på ett hållbart och energieffektivt sätt.

82. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

[1] EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 621.
[2] Antagna texter, P6_TA-PROV(2008)0229.
[3] Antagna texter, P6_TA(2007)0577.
[4] Agri Aware TNS/Mrbi, forskning utförd i Irland, augusti 2008, Hats off to the CAP.

Livsmedelstrygghet – tillgång till tillräcklig och säker försörjning med näringsriktiga livsmedel – är nu en politisk huvudfråga både på EU-nivå och globalt.

Redan innan livsmedelspriskrisen orsakade de nuvarande problemen led över 860 miljoner människor i världen av kronisk hunger och undernäring. Läget har förvärrats av att livsmedelspriserna ökat oväntat sedan 2006, en ökning utan motstycke som har lett till kronisk hunger och fattigdom för ytterligare 100 miljoner människor.

Ökningen av livsmedelspriserna sker efter flera decennier av sjunkande livsmedelspriser i reala termer. Även om de globala råvarupriserna nu har sjunkit en aning förutser experterna att livsmedelspriserna kommer att ligga kvar på en relativt sett högre nivå än tidigare och att åtgärder krävs på kort, medellång och lång sikt för att trygga den globala livsmedelsproduktionen och hjälpa de mest sårbara att tillgodose sina grundläggande behov av livsmedelstrygghet.

Mellan september 2006 och februari 2008 ökade de globala priserna på jordbruksråvaror med 70 procent räknat i dollar.

Dessutom ligger de globala livsmedelslagren på en kritiskt låg nivå. Efter andra världskriget fanns livsmedel för ett års försörjning i lager, 2003 hade den siffran sjunkit till 133 dagars försörjning och 2008 till 40 dagar.

Experterna menar att den tidigare trenden med sjunkande priser för jordbruksprodukter på världsmarknaden – jordbrukets s.k. ekorrhjul – faktiskt har brutits. Prisfluktuationerna för jordbruksprodukter på världsmarknaden kommer sannolikt att bli större. Det kommer att leda till dramatiska svängningar i livsmedelspriserna och jordbrukets inkomster och försvåra ansträngningarna att sörja för en stabil livsmedelsförsörjning till rimliga priser.

En av de främsta utmaningarna för beslutsfattarna är att utforma jordbruks- och livsmedelspolitiken så att en växande världsbefolknings behov kan tillgodoses. Den väntas öka med 40 procent till 2050, samtidigt som den globala efterfrågan på livsmedel enligt förväntningarna kommer att ha fördubblats till dess.

Mer omedelbart bör inriktningen ligga på hur man ska kunna dämpa de värsta konsekvenserna av stigande livsmedelspriser för världens fattigaste. Den fond på en miljard euro som kommissionen föreslagit för att hjälpa fattiga utvecklingsländer att köpa utsäde och gödningsmedel hör till de kortsiktiga åtgärderna. Åtgärder på medellång och lång sikt krävs dock för att klara livsmedelstryggheten, särskilt i utvecklingsländerna. Detta kommer att kräva en ny fokusering på jordbruksutveckling, på jordbruksforskning och på tjänster för att bygga ut jordbruket i dessa länder, för att söka efter sätt att stimulera jordbruksproduktionen i de regioner som kan producera.

Det är nödvändigt med politisk handling, eftersom de höjda livsmedelspriserna har lett till hungerkravaller och politisk oro i många utvecklingsländer.

Enligt FN:s prognoser innebär tendensen med stigande livsmedelspriser att det tar flera år längre tid att uppnå millennieutvecklingsmålen om att halvera antalet människor som lider av hunger och undernäring senast 2015.

Det finns också risk för att den globala finans- och bankkrisen kan leda till att utvecklade länder bryter sina åtaganden om bistånd till utvecklingsländerna, vilket föredraganden anser beklagligt.

De högre livsmedelspriserna är ett starkt hot mot budgetarna för livsmedelsbistånd, och det behövs en kraftig ökning för att man ska kunna köpa in nödlager av livsmedel.

Effekterna av de högre råvarupriserna har förvärrats av att livsmedelsexporterande länder har infört exportskatter och begränsningar av livsmedelsexporten i sina försök att stilla oron för den inhemska livsmedelstryggheten.

Det bör också nämnas att utvecklingsländerna på grund av sina snabbt växande befolkningar inte tillnärmelsevis klarar av att trygga livsmedelsförsörjningen genom inhemsk produktion. De ökande behoven av livsmedelsimport kan således endast tillgodoses om de industrialiserade länderna producerar och exporterar mer mat.

Detta kommer att kräva svåruppnåeliga produktivitetsförbättringar inom jordbruket. Sedan den gröna revolutionen på 1960- och 1970-talet har jordbrukets produktivitet varit sjunkande.

Livsmedelsprisökningens omfattning var till stor del oförutsedd, liksom den balans mellan utbudet av och efterfrågan på livsmedel som var dess orsak. Detta tyder på att det behövs informationssystem på global nivå för att övervaka produktion, konsumtion och lagernivåer och för att ge tillräcklig förvarning om dramatiska förändringar av livsmedelslagrens nivåer.

EU är den största biståndsgivaren i världen och står för 60 procent av det totala utvecklingsbiståndet. EU har därför en unik möjlighet att påverka den rådande krisen genom att skapa större sammanhang i sin handels-, jordbruks- och utvecklingspolitik och genom att ta ledningen på global nivå för att angripa de underliggande orsakerna till krisen i livsmedelstryggheten. Under 1980-talet gick ungefär 17 procent av utvecklingsbiståndet till jordbruk, 2006 hade siffran sjunkit till endast 3 procent.

EU:s politik för livsmedelstrygghet avhandlas i artikel 33.39 i EG-fördraget, där det föreskrivs att de interna målen för den gemensamma jordbrukspolitiken ska vara att

● höja produktiviteten i jordbruket genom att främja tekniska framsteg och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften,

● på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard,

● stabilisera marknaderna,

● trygga försörjningen,

● tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till rimliga priser.

Föredraganden strävar efter att ta upp frågan om jordbrukspolitikens roll när det gäller att tillförsäkra medborgarna livsmedelstrygghet, och särskilt hur den gemensamma jordbrukspolitiken uppfyller EU:s krav på livsmedelstrygghet och inverkar på den globala politiken för livsmedelstrygghet.

I betänkandet granskas hur de successiva reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken har skiftat EU:s jordbrukspolitiska inriktning från kvantitets- till kvalitetsproduktion och hur detta stämmer överens med den nya globala oron för livsmedelstryggheten.

I hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken har den nya situationen beaktats genom avskaffandet av arealuttagen, vilket återför mark till produktionen. Insatserna för att lätta begränsningarna för mjölkproduktionen inför avskaffandet av kvoteringsordningen har emellertid varit mindre ambitiösa. Det nya läget för livsmedelstryggheten måste stå i skarp fokus vid alla framtida förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Betoningen måste ligga på att trygga grunden för EU:s livsmedelsproduktion och tillgodose den ökade globala efterfrågan på livsmedel.

Utmaningen från klimatförändringen förutsätter att jordbruket ska bidra till åtgärderna för att dämpa förändringen. Ironiskt nog kommer försök att öka den globala markarealen för jordbruksproduktion att leda till avskogning och öka klimatförändringsproblemen betydligt. På lång sikt kommer klimatförändringen dessutom att påverka världens livsmedelsproduktion negativt.

I betänkandet granskas också den omtvistade frågan om markanvändning och frågan om motstridiga politiska mål. Kan världen uppfylla behovet av alternativa förnybara energikällor utan att påverka de globala livsmedelspriserna? Måste en avvägning göras mellan livsmedels-, foder- och bränsleproduktion? Bioenergi är den viktigaste pådrivande faktorn för ökad EU-efterfrågan på spannmål och oljeväxter.

EU:s miljölagstiftning, både den nuvarande och den planerade, påverkar jordbruksproduktionen, och föredraganden efterlyser en utvärdering av alla nya lagförslags inverkan på livsmedelstryggheten.

För att möta utmaningarna från livsmedelstryggheten behöver vi en förnyad inriktning på jordbruksforskning och jordbruksutveckling. Forskning behövs särskilt om de komplexa frågorna om knappa naturresurser, bland annat vatten och mark, miljöpåfrestningar, klimatförändring och uttömning av de fossila bränslen som jordbruket är så beroende av.

I betänkandet framhålls särskilt att jordbruket försummats i de successiva budgetprogrammen för utvecklingsbistånd, och en ny inriktning på jordbrukspolitik och program som är lämpliga för utvecklingsländernas behov efterlyses.

Inom EU behöver man dock också se till att investeringen i jordbruksforskning och jordbruksutveckling bibehålls och förstärks så att sektorn kan möta de nya utmaningarna och förbättra produktiviteten.

Huvudfrågan för beslutsfattarna är att utforma en politik som gör att jordbrukarna både i utvecklingsländerna och i industriländerna får en skälig inkomst av att producera livsmedel. Detta är viktigt för att trygga livsmedelsproduktionen, och om marknaden inte klarar den uppgiften måste politiken göra det.

Stigande råvarupriser stimulerar visserligen produktionen, men de höjda råvarupriserna har under senare tid uppvägts av betydande ökningar av jordbrukens kostnader för insatsvaror till jordbruken.

Tittar vi framåt planeras ytterligare reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Dessutom kommer alla EU:s utgifter och inkomster att granskas under 2009 års budgetöversyn. Att den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att skärskådas noga råder det knappast någon tvekan om. Vid analysen måste man också beakta frågan om livsmedelstrygghet och behovet av att utveckla en politik som stärker livsmedelstryggheten.

Det är också värt att uppmärksamma att de strandade WTO-förhandlingarna förr eller senare kommer att återupptas. Då måste frågan om livsmedelstrygghet behandlas på ett fullgott sätt, eftersom förhandlingarna misslyckades till följd av Indiens och Kinas oro över importökningarnas effekter på ländernas landsbygdsbefolkningar.

En WTO-överenskommelse om regler för rättvis handel är också viktiga, samtidigt som varje lands omsorg om den nationella livsmedelstryggheten beaktas.

Att sätta livsmedelstryggheten i centrum för alla framtida WTO-uppgörelser kan bidra till det incitament som krävs för att uppnå ett avtal.

Generellt har de höga livsmedelspriserna ytterst allvarliga konsekvenser för världens nästan en miljard fattiga, hungriga och undernärda människor. De kan dock också ha gett det nödvändiga incitamentet till handling för att avhjälpa problemen, med början i en mycket tydligare inriktning på jordbruksproduktion och jordbruksproduktivitet.

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning
(2008/2153(INI))

Föredragande: (*) Manolis Mavrommatis

(*) Associerade utskott - artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Enligt aktuella beräkningar från organisationer som bekämpar svält i världen lider i dag en person av fem i utvecklingsländerna av undernäring och kronisk hunger och varje dag dör över 30 000 barn i världen av hunger och fattigdom.

B. Jordbruket ger sysselsättning och uppehälle till mer än 70 procent av arbetskraften i utvecklingsländerna och i många afrikanska länder till mer än 80 procent, och landsbygdsutvecklingspolitiken är följaktligen av central vikt för att bekämpa fattigdom och svält på ett effektivt sätt.

C. Kvinnor producerar mellan 60 och 80 procent av livsmedlen i utvecklingsländerna och står för halva världsproduktionen av livsmedel. De spelar en oerhört viktig roll för att försörja familjerna, men har det avgjort svårare än män att få tillgång till mark och produktionsmedel och måste därför konsekvent främjas och stödjas.

1. Europaparlamentet slår än en gång fast att för länder som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) är jordbruket den sektor som framför andra kan generera tillväxt för den fattiga landsbygdsbefolkningen och därmed på ett påtagligt sätt bidra till uppnåendet av det första millennieutvecklingsmålet om att utrota extrem fattigdom och svält. Parlamentet betonar att det därför är av avgörande betydelse att agera omedelbart och att främja ökade investeringar i jordbruk och landsbygdsutveckling.

2. Europaparlamentet betonar att jordbruksutveckling i första hand måste bygga på rätten till mat och rätten att producera livsmedel. Alla ska ha rätt till säkra, näringsrika och kulturellt anpassade livsmedel, vilka producerats med miljöriktiga och hållbara metoder inom ett självstyrt jordbruk.

3. Europaparlamentet uppmanar EU att erkänna utvecklingsländernas rätt till självbestämmande i livsmedelsfrågor samt att med målinriktade åtgärder stödja denna rätt, varvid det i första hand gäller att dra nytta av befintliga strukturer och resurser, såsom utsäde, gödsel och produktionsmedel samt bygga ut dessa, liksom också att främja den regionala integrationen.

4. Europaparlamentet uppmanar EU att åter sätta jordbruket i centrum för sin utvecklingspolitik och att särskilt prioritera jordbruksutvecklingsprogram med tydliga och genomförbara mål för fattigdomsminskning, framför allt åtgärder till stöd för småbruket och produktionen av livsmedel för de lokala marknaderna genom tillvaratagande av den biologiska mångfalden och med särskild inriktning på kapacitetsutbyggnad för småbrukare och kvinnor.

5. Europaparlamentet uppmanar också AVS-ländernas regeringar att ta med jordbrukssektorn i sina politiska prioriteringar för att svara upp mot åtagandet i Maputodeklarationen från 2003 att minst 10 procent av de offentliga utgifterna ska gå till jordbruket och uppmanar kommissionen att uppmuntra länderna i deras strävan efter detta, framför allt i samband med halvtidsöversynen av den tionde europeiska utvecklingsfonden.

6. Europaparlamentet kräver framför allt att det omedelbart frigörs ytterligare medel för livsmedelsbistånd och humanitärt bistånd till utvecklingsländerna med lägst inkomster och största behov på kort sikt. Parlamentet ser det därför som positivt att det tagits initiativ till en mekanism med 1 miljard EUR för snabba insatser mot livsmedelsprisökningarna i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar dock med kraft till att denna mekanism, tillsammans med livsmedelsbiståndet på kort sikt, ska ingå som ett led i en bredare upplagd långsiktig politik för investeringar i jordbruket.

7. Europaparlamentet uppmanar EU att förena sina krafter med medlemsstaterna, AVS‑ländernas regeringar, internationella organisationer, regionala utvecklingsbanker och privata stiftelser, icke-statliga organisationer och lokala myndigheter för att på ett bättre sätt införliva nya projekt och planerade insatser för stigande livsmedelspriser i regionala program.

8. Europaparlamentet uppmuntrar AVS‑länderna att främja ökat deltagande av regeringar, lokala myndigheter och såväl nationella som regionala parlament i beslutsprocessen om jordbrukspolitik och livsmedelstrygghet, och även underlätta ett mer omfattande deltagande från civilsamhällets samt jordbrukarorganisationernas sida.

9. Europaparlamentet uppmanar kraftfullt till att åtgärder ska vidtas för att förbättra yrkesutbildningen för att ge unga människor möjligheter att utbilda sig i jordbruk, bland annat genom utbildning i att följa EU:s sanitära och fytosanitära standarder, samt skapa arbetstillfällen för personer med jordbruksutbildning, i syfte att minska fattigdomen och utflyttningen från landsbygdsområden till städerna, och för att utflyttning som innebär kunskapsflykt från utvecklingsländer till utvecklade länder ska kunna undvikas.

10. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i nära samverkan med AVS‑länderna prioritera frågan om hur dessa länder påverkas av EU:s exportstöd till jordbruksprodukter samt åta sig att konkret och varaktigt infria sina utfästelser på detta område genom att undvika dumping.

11. Europaparlamentet hänvisar till ”Code of Good Conduct in Food Crisis Prevention and Management” från Food Crisis Prevention Network (FCPN) 2008 och uppmanar till att dessa förhållningsregler ska genomföras respektive beaktas i den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet stöder och kräver dessutom medverkan från det civila samhällets sida och stöd framför allt till kvinnor, småbrukarkooperativ och producentsammanslutningar för att livsmedelssäkerheten och självförsörjningen med livsmedel ska tryggas.

12. Europaparlamentet erinrar rådet och kommissionen om att jordbruksbränslena bara till en del och under en övergångsperiod kan bemöta problematiken med hur transporterna påverkar klimatuppvärmningen samt med att oljetillgångarna håller på att ta slut, samt uppmanar därför rådet och kommissionen att tillåta produktion av sådana bränslen inom Europa endast under förutsättning att strikta hållbarhetskriterier uppfylls och ingen konkurrens med livsmedelsproduktionen förekommer.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning
(2008/2153(INI))

Föredragande: Bastiaan Belder

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1. Europaparlamentet anser att livsmedelsförsörjningen är en central global prioritering och att jordbruksproduktionen utgör grunden för livsmedelsförsörjningen.

2. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken är en viktig del av den globala politiken för livsmedelsförsörjning.

3. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken bör spela en betydande roll inom EU:s utrikespolitik och utvecklingspolitik, särskilt vad gäller den yttre politiken för livsmedelsförsörjning. Förutom att säkerställa EU:s livsmedelsproduktion kan den gemensamma jordbrukspolitiken även medverka till att ta itu med det globala ökade behovet av livsmedel.

4. Europaparlamentet konstaterar att väpnade konflikter har en mycket negativ inverkan på produktionen av och tillgången till livsmedel. Parlamentet är oroat över de allvarliga följderna av konflikttendenser vad gäller livsmedelsförsörjningen, till exempel genom massmigration, avstannad jordbruksproduktion och skadeverkningar på vital infrastruktur.

5. Europaparlamentet anser det vara av yttersta vikt att undvika splittring och en kapplöpning efter knappa livsmedelstillgångar. En effektivare samordning på EU-nivå efterfrågas därför med icke statliga organisationer, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och andra internationella organ på en teknisk nivå samt med FN på en politisk nivå för att främja en rättvis tillgång till de globala livsmedelstillgångarna och för att öka livsmedelsproduktionen i centrala utvecklingsländer, samtidigt som man genomgående bör beakta den biologiska mångfalden och hållbara utvecklingskriterier.

6. Europaparlamentet uppmanar EU att hjälpa länder som riskerar konflikter att utveckla en egen stark jordbrukspolitik som är baserad på lättillgängliga råmaterial, utbildning av god kvalitet och tillräckliga medel samt på en tillförlitlig infrastruktur. Parlamentet anser att EU-stöd bör inriktas på att förbättra självförsörjning av livsmedel för mottagande utvecklingsländer, vilket kommer att leda till en förbättrad regional livsmedelsförsörjning och större tillgång till livsmedel för de fattigaste grupperna i samhället.

7. Europaparlamentet konstaterar att vissa tillväxtekonomier möjligtvis planerar att hyra stora markområden i de fattigare delarna av Afrika och Asien i syfte att odla grödor och transportera tillbaka dem till de egna marknaderna för att förbättra den egna livsmedelsförsörjningen. Parlamentet anser att EU och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation bör se detta fenomen som ett allvarligt hot mot livsmedelsförsörjningen och en effektiv jordbrukspolitik i värdländerna.

8. Europaparlamentet anser att höjda livsmedelspriser och snabbare utveckling inom bioteknik inte får leda till en mindre engagerad ställning vad gäller miljön i fråga om användning av genetiskt modifierade livsmedel.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

om den gemensamma jordbrukspolitiken och den globala livsmedelstryggheten
(2008/2153(INI))

Föredragande: Béla Glattfelder

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott ta med följande förslag i sitt resolutionsförslag:

1. Europaparlamentet anser att Europas och världens livsmedelstrygghet i allt högre grad hotas av den stora instabiliteten på livsmedelpriser, som nyligen yttrat sig i form av kraftigt ökade priser, efter 30 år med sjunkande priser i faktiska termer. Parlamentet understryker att detta drabbar i första hand de fattigaste befolkningsgrupperna i såväl utvecklings- som industriländerna.

2. Europaparlamentet anser att de plötsliga prisökningarna nyligen huvudsakligen kan förklaras med en strukturell ökning av världens efterfrågan på jordbruksprodukter – kopplad till befolkningsutvecklingen, ändrade matvanor och en ökad biobränsleproduktion liksom en ogynnsam utveckling såsom dåliga skördar och spekulation på världsmarknaden. Detta skapar allvarliga problem för fattigare befolkningsgrupper både i Europa och, i ännu högre grad, i fattiga länder runtom i världen. Parlamentet understryker därför att denna kris inte kommer att vara övergående utan måste bemötas med globala och långsiktiga insatser.

3. Europaparlamentet understryker att människors kamp för att uppfylla sina grundläggande behov, särskilt livsmedel och vatten, ofta kan vara en källa till konflikter. Parlamentet konstaterar att ökningen av världens befolkning, som fram till år 2050 beräknas växa med tre miljarder människor, kommer att skärpa dessa spänningar ytterligare i världens alla regioner. Parlamentet kräver därför att detta geostrategiska perspektiv tas med i beräkningen då den framtida jordbrukspolitiken ska utarbetas.

4. Europaparlamentet betonar att dessa utmaningar när det gäller livsmedel kräver en ökad livsmedelsproduktion för att hålla jämna steg med den ökande efterfrågan, varmed det gäller att producera billigare och på ett mer hållbart sätt. Parlamentet anser att för att detta ska lyckas är det nödvändigt att man ser över den offentliga politiken i syfte att förbättra produktionsmetoderna, varulagringen och regleringen av de internationella marknaderna.

5. Europaparlamentet anser att en viktig faktor när det gäller den globala livsmedelsproduktionen är bristen på handel med livsmedel. Parlamentet konstaterar att enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation ökade produktionen av ris i världen under 2007 samtidigt som handeln med ris minskade.

6. Europarlamentet anser att den ökande och oreglerade liberaliseringen av handeln med jordbruksprodukter kommer att leda till högre livsmedelspriser och till och med prisvolatilitet. Parlamentet betonar att det är de mest sårbara livsmedelsimporterande utvecklingsländerna som kommer att drabbas hårdast. Parlamentet betonar vidare att under inga omständigheter får de regler som styr den internationella handeln stå i motsättning till rätten för länder eller regioner att stödja en jordbruksproduktion som de behöver för att trygga sina befolkningars livsmedelsförsörjning.

7. Europaparlamentet anser att det sätt på vilket marknaderna har öppnats för jordbruksprodukter inom ramen för WTO och bilaterala frihandelsavtal har bidragit avsevärt till att minska livsmedelssäkerheten i många utvecklingsländer, inte minst i ljuset av dagens världsomspännande livsmedelsförsörjningskris. Parlamentet uppmanar kommissionen att utifrån detta perspektiv åter ta upp till bedömning sin frihandelsorienterade inställning till handeln med jordbruksprodukter.

8. Europaparlamentet uppmanar de stora livsmedelsexporterande länderna (Brasilien, Argentina, Thailand etc.) att fungera som tillförlitliga leverantörer av baslivsmedel och att undvika exportrestriktioner som skulle kunna få katastrofala konsekvenser, särskilt för fattiga, livsmedelsimporterande länder.

9. Europaparlamentet kräver att EU måste bidra till att jämka samman utbudet av livsmedel med efterfrågan av livsmedel i hela världen och för att lyckas måste detta omfatta alla former av jordbruk. Parlamentet anser vidare att EU måste säkerställa sin livsmedelstrygghet genom att upprätthålla de grundläggande principerna och målen för den gemensamma jordbrukspolitiken: rimliga priser, säkra leveranser, stabila marknader, skälig levnadsstandard och ökad produktivitet genom tekniska framsteg och bättre grödor samt säkerhetsnät för att reagera på kriser liknande den vi står inför i dag.

10. Europaparlamentet beklagar att de nya åtgärderna avseende hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken som kommissionen har föreslagit inte tar tillräcklig lärdom av den nuvarande livsmedelskrisen.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att styra biobränsleproduktionen mot andra generationens teknik för att undvika minskad livsmedelsförsörjning samt att omarbeta och anpassa produktionsmålen för biobränslen utifrån tydligt identifierade ekonomiska, sociala och miljömässiga kriterier.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över den gemensamma jordbrukspolitiken och den globala livsmedelsförsörjningen
(2008/2153(INI))

Föredragande: Silvia-Adriana Ţicău

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1. Europaparlamentet understryker vikten av en heltäckande översikt över höga livsmedelspriser, med beaktande av de ökande energipriserna, de mer extrema väderförhållandena och det ökande energibehovet till följd av den växande befolkningsmängden i världen, och uppmanar kommissionen att ytterligare undersöka det ömsesidiga beroendet mellan dessa faktorer.

2. Europaparlamentet konstaterar att livsmedelskrisen i världen är ett av de största hoten mot fred och säkerhet i världen. Kommissionens senaste ansträngningar för att undersöka hur man kan gripa sig an frågan om livsmedelstryggheten i världen är därför välkomna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja sådana initiativ på nationell och lokal nivå.

3. Europaparlamentet medger att energieffektiviteten bör förbättras för jordbrukssektorn, som står för en avsevärd del av de totala koldioxidutsläppen

4. Europaparlamentet anser att den ökade användningen av biobränsle och bioenergiproduktion skulle kunna ha en positiv effekt för jordbruks- och livsmedelsbearbetningssektorn, som drabbats av höga priser för insatsvaror såsom gödselmedel, bekämpningsmedel och diesel, samt höga transport- och bearbetningskostnader.

5. Europaparlamentet förstår att jordbrukssektorn bidrar till försörjningen för en majoritet av befolkningen i många utvecklingsländer och uppmuntrar därför dessa länder att utveckla en mekanism för en stabil och öppen jordbrukspolitik som säkerställer långsiktig planering och hållbar utveckling.

6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka effekterna av ökad bioenergiproduktion i EU och i tredjeländer när det gäller förändringar avseende markanvändning, livsmedelspriser och tillgång till livsmedel.

7. Europaparlamentet erinrar om att initiativ för en hållbar odling av energigrödor inte bör äventyra livsmedelsproduktionen.

8. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att man når en balans för hållbarhetskriterierna för biobränslen, som å ena sidan gör det möjligt att undvika eventuella negativa effekter av ökad bioenergiproduktion för den biologiska mångfalden, livsmedelspriserna och markanvändningsmönstren och å andra sidan inte underminerar möjligheterna att nå 2020 års mål för förnybar energi.

9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja forskning och utveckling för förebyggande av och anpassning till klimatförändringarna, bland annat forskning om nästa generations biobränslen, i synnerhet användningen av energigrödor som ger hög avkastning, miljövänliga gödselmedel som är så effektiva som möjligt, ny jordbruksteknik som i så liten utsträckning som möjligt medför negativa effekter för markanvändningen, utvecklingen av nya växtsorter som klarar av klimatförändringarna och sjukdomar som är kopplade till dessa samt forskning för att finna sätt att använda avfall i jordbruket.

10. Europaparlamentet anser att det behövs ytterligare jordbruksforskning för att öka jordbrukets produktivitet och uppmanar medlemsstaterna att i detta sammanhang fullt ut utnyttja det sjunde ramprogrammets möjligheter och vidta åtgärder som kommer att förbättra jordbruksproduktionen på ett hållbart och energieffektivt sätt.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

D(2008) 64227

Neil Parish

Ordförande

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

Ärende: Jordbruksutskottets betänkande om den gemensamma jordbrukspolitiken och global livsmedelsförsörjning INI 2008/2153 (föredragande: Mairead McGuinness)

Ovanstående betänkande har väckt stort intresse i budgetutskottet. Många budgetaspekter har behandlats inom ramen för utvecklingsutskottets färska betänkande av Gay Mitchell om en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna, och det senaste medlingsförfarandet för budgeten den 21 november 2008 innebar ett genombrott för livsmedelsmekanismen. Vårt utskott översänder därför sina kommentarer i form av en skrivelse i stället för ett formellt yttrande.

Vi stödjer till fullo lejonparten av slutsatserna i förslaget till betänkande av McGuinness, särskilt avskaffandet av alla exportstöd senast 2013 och ytterligare reformer i linje med WTO:s avtal. Jag skulle endast vilja erinra om några viktiga budgetaspekter i detta sammanhang, nämligen följande:

1. Europaparlamentet och rådet enades om att finansiera ”snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna” (livsmedelsmekanismen) under en treårsperiod inom ramen för rubrik 4 (”EU som global partner”) i den fleråriga budgetramen med ett belopp på 1 miljard euro. Finansieringen av detta belopp kommer att fördelas över åren enligt följande: 262 miljoner euro 2008, 568 miljoner euro 2009 och 170 miljoner euro 2010. Medlen kommer främst att fås genom omfördelning av medlen i stabilitetsinstrumentet, flexibilitetsmekanismen och reserven för katastrofbistånd. I detta syfte kommer ytterligare 240 miljoner euro i åtagandebemyndiganden att öronmärkas i budgeten 2008 för reserven för katastrofbistånd, och en budgetpost kommer att inrättas för livsmedelsmekanismen. 2009 kommer man att införa 490 miljoner euro i åtaganden och 450 miljoner euro i betalningar i budgeten för livsmedelsmekanismen.

Betalningarna inom ramen för livsmedelsmekanismen planeras uppgå till 450 miljoner euro 2009, 350 miljoner euro 2010 och 200 miljoner euro 2011 samt efterföljande år, beroende på budgetmyndighetens godkännande under budgetförfarandet varje enskilt år.

2. Vid samma tillfälle uppmanades kommissionen att se till att livsmedelsmekanismen och EUF är konsekventa och kompletterar varandra.

3. Konsekvens bör också eftersträvas när det gäller EU:s bidrag till Världslivsmedelsprogrammet och andra FN-program som främjar jordbruk och livsmedelssäkerhet. I den gemensamma förklaring som man enades om under förlikningsförfarandet betonas betydelsen av att synliggöra gemenskapsbiståndet generellt.

4. När det gäller punkt 28 i betänkandet av McGuinness vill jag erinra om att man inom ramen för budgetutskottets yttrande av den 24 september 2008 till utvecklingsutskottet röstade om ett ändringsförslag som avser betydelsen av att livsmedelsmekanismen underlättar beviljande av mikrokrediter till små jordbruksproducenter i utvecklingsländer som drabbats av krisen. Denna mikrokreditmekanism bör utformas i analogi med befintliga instrument (Finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och EUF), och den bör syfta till att främja produktionen.

Med vänlig hälsning

R. Böge

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Josep Borrell Fontelles, Danutė Budreikaitė, Marie-Arlette Carlotti, Corina Creţu, Nirj Deva, Alexandra Dobolyi, Beniamino Donnici, Fernando Fernández Martín, Juan Fraile Cantón, Alain Hutchinson, Romana Jordan Cizelj, Filip Kaczmarek, Glenys Kinnock, Maria Martens, Gay Mitchell, Toomas Savi, Pierre Schapira, Frithjof Schmidt, Jürgen Schröder, Feleknas Uca, Johan Van Hecke, Anna Záborská, Jan Zahradil, Mauro Zani

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Miguel Angel Martínez Martínez, Manolis Mavrommatis, Csaba Őry, Renate Weber, Gabriele Zimmer

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy