Förfarande : 2008/2244(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0507/2008

Ingivna texter :

A6-0507/2008

Debatter :

PV 12/01/2009 - 20
CRE 12/01/2009 - 20

Omröstningar :

PV 13/01/2009 - 6.13
CRE 13/01/2009 - 6.13
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0013

BETÄNKANDE     
PDF 162kWORD 96k
16.12.2008
PE 412.281v02-00 A6-0507/2008

om de offentliga finanserna i EMU – 2007 och 2008

(2008/2244(INI))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor

Föredragande: Donata Gottardi

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om de offentliga finanserna i EMU – 2007 och 2008

(2008/2244(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juni 2008 om de offentliga finanserna i EMU – 2008 – Vilken roll spelar de offentliga finansernas kvalitet inom ramen för EU:s styrning? (KOM(2008)0387),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 juni 2007 om de offentliga finanserna i EMU – 2007 – Hur stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande delar kan göras effektivare (KOM(2007)0316),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 maj 2008 om EMU@10: Framsteg och utmaningar efter 10 år av den ekonomiska och monetära unionen (KOM(2008)0238),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 april 2007 om de offentliga finanserna i EMU 2006(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 22 februari 2005 om de offentliga finanserna i EMU 2004(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om årsrapporten 2007 om euroområdet(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 november 2006 om årsrapporten 2006 om euroområdet(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om bidraget till diskussionerna om Lissabonstrategin vid Europeiska rådets vårmöte 2008(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om det europeiska intresset – för framgång i en globaliserad värld(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om situationen för Europas ekonomi: förberedande betänkande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för 2007(7),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om skattepolitikens och tullpolitikens bidrag till Lissabonstrategin (KOM(2005)0532 och parlamentets resolution av den 24 oktober 2007 om detta(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2003 om gender budgeting — att utarbeta offentliga budgetar utifrån ett genusperspektiv(9),

–   med beaktande av Europeiska rådets resolution om samordning av den ekonomiska politiken under den tredje etappen av EMU och om fördragsartiklarna 109 och 109b i EG‑fördraget, som bifogades ordförandeskapets slutsatser efter Europeiska rådets möte i Bryssel den 12 och 13 december 1997

–   med beaktande av Ekofinrådets slutsatser av den 4 november 2008 när det gäller internationella initiativ för att bemöta finanskrisen och förberedelserna inför det internationella toppmötet om finanskrisen,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 oktober 2008 ”Från finanskris till återhämtning: ram för åtgärder på EU-nivå” (KOM(2008)0706),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser efter Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 oktober om en skärpning av regleringen och övervakningen av finansmarknaderna,

–   med beaktande av mötet mellan stats- och regeringscheferna i Eurogruppen den 12 oktober 2008, där man kom överens om att anta en samordnad räddningsplan för att motverka den ekonomiska krisen,

–   med beaktande av slutsatserna från Ekofinrådets möte den 7 oktober 2008 om de omedelbara reaktionerna på finanskrisen och Europaparlamentets resolution av den 22 oktober 2008 om Europeiska rådets möte den 15–16 oktober 2008(10),

–   med beaktande av slutsatserna från Ekofinrådets möte den 14 maj 2008 om säkerställande av den framtida effektiviteten och ändamålsenligheten hos de sociala utgifterna samt det fortsatta arbetet med analysen av de offentliga finansernas kvalitet,

–   med beaktande av slutsatserna från Ekofinrådets möte de 9 oktober 2007 om de offentliga finansernas kvalitet: modernisering av offentlig förvaltning,

–   med beaktande av slutsatserna från Ekofinrådets möte den 10 oktober 2006 om de offentliga finansernas kvalitet,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6‑0507/2008), och av följande skäl:

A. Sunda offentliga finanser som är inriktade på hållbar utveckling visar på vårt åtagande gentemot framtida generationer, något som är särskilt viktigt mot bakgrund av dagens djupa kris på marknaderna.

B.  Det är viktigt att på EU-nivå utforma och samordna olika strategier för de offentliga finansernas kvalitet, inte minst inom euroområdet. Dessa strategier bör fastställas och utvärderas på grundval av gemensamma och homogena mekanismer som är inriktade på att stödja långsiktig tillväxt för att bemöta de utmaningar som utgörs av demografiska förändringar, globalisering och klimatförändringar.

C. De offentliga finansernas syfte är att stödja den makroekonomiska ramen och tillhandahålla offentliga varor och tjänster samt kompensera för marknadsmisslyckanden och externa kostnader.

D. En konceptuell och operativ ram för de offentliga finansernas kvalitet som är tillväxtinriktad samt användningen av tillväxten som slutgiltig referenspunkt för bedömningen av de offentliga finansernas kvalitet är obönhörligen knutet till det faktum att medlemsstaternas budgetpolitik och politik för offentliga utgifter måste vara inriktad på att upprätthålla och förnya välfärdsstaten, socialförsäkringssystemet och omfördelningen av tillgångar.

E.  Den låga offentliga investeringsnivån i Europeiska unionen (som är lägre än 3 % av BNP) och fragmenteringen av dessa investeringar inverkar negativt på målet att få till stånd en hållbar och långsiktig tillväxt, vilket kräver riktade offentliga utgifter som öronmärks för olika prioriteringar.

F.  Det är nödvändigt och lämpligt att anta ett jämställdhetsperspektiv på analys och utvärdering av de offentliga finanserna samt på bedömningen av dessa finansers möjlighet att bli hållbara.

Förändring av ekonomiska trender under 2007 till 2008 den ekonomiska och finansiella krisen samt framtidsperspektiv

1.   Europaparlamentet konstaterar att det av analysen av läget i de offentliga finanserna 2007 och under första delen av 2008 tydligt framgår att det har skett ett trendbrott och att det föreligger en överhängande risk för att ekonomin och tillväxten avstannar, tillsammans med en fortsatt lägre inflationsnivå och ökande inkomstskillnader.

2.   Europaparlamentet är oroat över dagens svåra ekonomiska och finansiella situation i världen och i EU, som skapar en instabilitet utan tidigare motstycke. Parlamentet noterar de nya krafter som håller på att uppstå i relationen mellan de offentliga och privata sektorerna och ändringarna i penningpolitiken och den ekonomiska politiken där, mot bakgrund av marknadsmisslyckanden och bristande reglering och övervakning, den offentliga sektorns ingripanden, ibland i form av faktiska nationaliseringar, åter har fått en central betydelse.

3.   Europaparlamentet påpekar att krisen i strategiska sektorer, i synnerhet inom finans och transporter, driver på offentliga investeringar i företagsförvärv, utan att insatser görs för att begränsa räddningsåtgärderna till vad som krävs för att hålla igång och utveckla den europeiska ekonomin och se till att de inte tillmötesgår uteslutande nationella intressen.

4.   Europaparlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna måste göra en korrekt utvärdering av hur de offentliga finanserna påverkas av statligt stöd till och statligt ägande i storföretag samt finans- och kreditsektorn. Parlamentet anser även att denna påverkan måste granskas i förhållande till konkurrensen, den interna marknaden och upprätthållandet av jämbördiga villkor.

5.   Europaparlamentet hävdar att den reviderade stabilitetspakten redan gör det möjligt att bemöta särskilt allvarliga situationer och att budgetkonsolideringen och de mål som fastställts i stabilitets- och konvergensplanerna fortsätter att vara av största betydelse för möjligheterna till återhämtning och tillväxt.

6.   Europaparlamentet uppmärksammar vikten av en samordnad ansats på EU‑nivå för att bekämpa skatteflykt och skatteparadis, vilket gynnar allmänheten, skattebetalarna och de offentliga räkenskaperna, inte minst i ett läge där budgetkonsolideringen och statsskulden riskerar att påverkas i negativ riktning av de omfattande statliga insatser som görs för att stödja de stora aktörerna på finansmarknaden och inom industrin.

7.   Europaparlamentet understryker att det också ligger i allmänhetens, skattebetalarnas och de offentliga budgetarnas intresse att alla insatser och varje utnyttjande av offentliga medel för att rädda finansorgan åtföljs av lämplig övervakning, faktiska förbättringar av företagens eller institutionernas styrning och beteende, exakta gränser för ersättningen till företagsledare och en tydlig redovisningsskyldighet gentemot de offentliga myndigheterna. Parlamentet anser i detta sammanhang att kommissionen bör främja riktlinjer som garanterar att de olika nationella planerna är förenliga och samordnade med varandra.

8.   Europaparlamentet anser att de massiva offentliga insatserna i flera medlemsstater för att rädda och stödja bank- och finanssektorn kommer att få uppenbara konsekvenser för de offentliga finanserna och för enskildas inkomster. Parlamentet hävdar därför att skattebördan måste fördelas korrekt och rättvist mellan samtliga skattebetalare. Detta innebär å ena sidan att alla finansiella aktörer måste beskattas på lämplig nivå och å andra sidan att det måste införas en progressiv och skarp minskning av skattetrycket för medel- och låginkomsttagare samt pensionärer – med skatteavdrag, reviderade skattesatser och kompensation för högre marginalskatter på grund av inflation – i syfte att minska fattigdomen (inte bara den extrema), gynna konsumtionen och höja efterfrågan, för att därmed anticykliskt bemöta den pågående ekonomiska krisen som förebådar en recession.

9.   Europaparlamentet understryker att EU:s makroekonomiska politik måste ge snabba och samordnade svar för att bemöta riskerna för recession och instabila finanser. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna – i första hand de i euroområdet – att på ett intelligent och målinriktat sätt utnyttja den flexibilitet som stabilitetspakten erbjuder och lämpliga mekanismer för att kompensera för konjunktursvängningar som är inriktade på att få till stånd strukturförändringar, effektiv fördelning av statliga tillgångar, omvärdering av de statliga utgifterna och investeringar för tillväxt i linje med Lissabonmålen, med särskilt hänsyn till de små och medelstora företagens roll.

10. Europaparlamentet bekräftar i detta sammanhang behovet – i synnerhet i euroområdet – av en gemensam syn på lönepolitiken som lämnar utrymme för löneökningar i linje med den faktiska inflationen och produktiviteten, med tanke på att skatte- och lönepolitiken utgör en kraftfull och effektiv drivkraft för efterfrågan och för ekonomisk stabilitet och tillväxt.

11. Europaparlamentet välkomnar att det håller på att uppstå områden för beslutsfattande, där eurogruppen agerar som (främsta) instans för politisk och ekonomisk samordning för att utforma snabba svar och gemensamt antagna strategier, inte bara för att bemöta den ekonomiska och finansiella krisen utan även för att gjuta nytt liv i den makroekonomiska politiken och i gemensamma investeringar, i syfte att främja tillväxtutsikterna, undvika allvarliga konsekvenser för de offentliga finanserna och den finansiella stabiliteten i Europeiska unionen samt bidra till en bättre balans mellan den ekonomiska politiken och penningpolitiken i Europeiska unionen.

12. Europaparlamentet anser att det måste inrättas en obligatorisk mekanism för samråd och samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna – i synnerhet medlemmarna av eurogruppen – innan det vidtas omfattande ekonomiska åtgärder, särskilt när det gäller åtgärder för att bemöta volatiliteten i priserna på energi, råvaror och livsmedel.

De offentliga finansernas hållbarhet samt effektiviteten i stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande delar

13. Europaparlamentet anser att de offentliga finansernas hållbarhet är en förutsättning och en prioritet inte bara för stabilitet och tillväxt och för utformningen av varje medlemsstats makroekonomiska sysselsättnings-, social- och miljöpolitik, utan också för framtiden för ekonomin och den europeiska sociala modellen som ligger till grund för Europeiska unionens utveckling.

14. Europaparlamentet är mycket oroat över de direkta konsekvenserna av dagens internationella finanskris på de offentliga finansernas hållbarhet och kvalitet i medlemsstaterna. Parlamentet är särskilt oroat över krisens effekt på realekonomin och betalningsbalansen i de nya medlemsstaterna – som inte tillhör euroområdet – där de utländska direktinvesteringarna sjunkit kraftigt.

15. Europaparlamentet påpekar att underskotten och statsskulden har en negativ inverkan på tillväxten eftersom de begränsar medlemsstaternas handlingsutrymme under krisperioder. Medlemsstaterna uppmanas att göra intensivare ansträngningar för att stärka sina budgetar och minska statsskulden under tillväxtperioder som en förutsättning för att uppnå en hälsosam, konkurrenskraftig och hållbar europeisk ekonomi. Illa utformade åtgärder för att minska underskottet och statsskulden – som urskillningslösa nedskärningar i offentliga investeringar – har en motsatt effekt på de långsiktiga tillväxtutsikterna.

16. Europaparlamentet påpekar att mot bakgrund av nya internationella omständigheter till följd av den pågående finanskrisen och den ekonomiska nedgång som redan börjat påverka sysselsättning och tillväxt i euroområdet, är de växande underskotten svåra att undvika och föreslår därför att medlemsstaterna ska göra en mer riktad användning av den flexibilitet som stabilitets- och tillväxtpakten erbjuder för att uppmuntra ekonomisk återhämtning och tillväxt. Parlamentet riktar uppmärksamheten på de budgetmässiga konsekvenserna av den pågående finanskrisen och uppmanar kommissionen att utvärdera effekterna på medlemsstaternas statsfinanser av de statliga medel som används i räddningsplanerna för nationella finansinstitut. Kommissionen uppmanas att undersöka effekterna av stabilitets- och tillväxtpaktskriterierna i den nuvarande situationen när den ekonomiska tillväxten är långsam och flera medlemsstater står inför en möjlig recession och efterfrågar en utvärdering av effekterna av de högre kreditkostnaderna på medlemsstaternas statsskuld.

17. Europaparlamentet noterar att den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten fungerar bra. De korrigerande delarna har tillämpats på ett tillfredsställande sätt under de gångna åren och parlamentet betonar vikten av den förebyggande delen som ett livsviktigt instrument när det gäller hållbarhet och konvergens i medlemsstaternas ekonomiska politik, särskilt inom euroområdet.

18. Europaparlamentet delar kommissionens åsikter om betydelsen av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del, om stöd och incitament till medlemsstaterna och om utbytet av bästa praxis. Parlamentet erkänner i synnerhet att detta bygger på införandet av en budgetpolitik på medellång sikt och på samordningen på EU-nivå, eftersom effektiva resultat kräver en gemensam syn på de utmaningar som den ekonomiska politiken och budgetpolitiken i EU utgör och ett kraftfullt politiskt åtagande för att ta sig an dessa med riktade anticykliska åtgärder som pekar i samma riktning.

19. Europaparlamentet betonar vikten av det medelfristiga målet som ett specifikt budgetmål kopplat till ekonomi-, skatte- och inkomstpolitiken, vilket bör uppnås genom makroekonomisk dialog, som är anpassad efter varje medlemsstats specifika situation och fastställd på flerårig basis. Medlemsstaterna uppmanas att stärka det medelfristiga målets trovärdighet och legitimitet på både nationell nivå, genom närmare medverkan av regeringsdepartement, nationella parlament och arbetsmarknadens parter (nationellt engagemang [national ownership]), och på lokal nivå (regionala offentliga finanser [sub‑national public finance]) genom att upprätta regionala stabilitets- och tillväxtpakter och medelfristiga mål och då ta hänsyn till den inverkan som lokala offentliga utgifter och investeringar har på nationella offentliga finanser och på tillväxtutsikterna i de olika länderna.

20. Europaparlamentet anser att följdriktigheten mellan de fleråriga budgetprogrammen och fastställandet och genomförandet av de årliga budgetarna är av yttersta vikt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa skärpta bestämmelser vid fastställandet av de makroekonomiska prognoserna och att bättre samordna fastställandet av kriterier, tidpunkt och mål för de fleråriga utgiftsramarna, i syfte att uppnå större effektivitet och bättre resultat i EU:s budgetpolitik och makroekonomiska politik.

21. Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna behöver ytterligare strukturreformer och mer budgetdisciplin samt även en anticyklisk finanspolitik som minskar budgetunderskotten i tider av ekonomisk tillväxt, för att vara bättre förberedda på att hantera negativa externa chocker.

22. Europaparlamentet betonar vikten av att det utformas makroekonomiska planer för att ta itu med externa chocker (som finanskrisen orsakad av subprime-lånen) vilka beaktar inte bara situationen i euroområdet utan också i de ekonomier i Europeiska unionen som försöker komma ikapp de övriga.

Offentliga finanser – i centrum för en mer omfattande och heltäckande ekonomisk vision

23. Europaparlamentet påpekar att det centrala målet att ha sunda och konsoliderade offentliga finanser bör definieras på grundval av skyldigheterna enligt den nya stabilitets- och tillväxtpakten och, samtidigt, Lissabonstrategins utvecklings-, tillväxt- och konkurrenskraftperspektiv, vilket kräver strukturreformer, samt även strukturer för offentliga utgifter och skatter som stöder investeringar (i humankapital, forskning och innovation, allmän utbildning och yrkesutbildning, inbegripet högre utbildning, hälsovård, infrastruktur, miljö, säkerhet och rättssystem) och omfördelning av inkomster för att främja social sammanhållning, tillväxt och sysselsättning.

24. Europaparlamentet betonar att målen för offentliga finanser, som upprättats på grundval av de integrerade riktlinjerna i den nya Lissaboncykeln, bör sammanknyta stabilitets- och konvergensplaner med nationella reformplaner på ett sammanhängande och organiskt sätt. Parlamentet anser att mervärdet av hälsosamma och tillväxtinriktade europeiska offentliga finanser bör återspeglas – särskilt i euroområdet – i en politik för europeiska offentliga infrastrukturinvesteringar, som utformas och samordnas på grundval av gemensamma mål och som kan finansieras inte bara från nationella budgetar och (delvis) EU-budgeten utan också från nya europeiska finansiella instrument (t.ex. Eurobond eller Europeiska investeringsfonden) som syftar till att stödja Europeiska unionens och euroområdets tillväxt, produktivitet och konkurrenskraft i ett internationellt sammanhang.

25. Europaparlamentet anser att det bör inrättas en obligatorisk mekanism för samråd med de nationella parlamenten, jämsides med Europaparlamentet, för att få till stånd en samordnad utformning av stabilitets- och konvergensplaner enligt stabilitets- och tillväxtpakten och nationella reformprogram enligt de integrerade riktlinjerna i Lissabonfördraget. Dessa planer och program måste vara förbundna med varandra och presenteras tillsammans, eventuellt på hösten varje år.

26. Europaparlamentet håller med om att demografiska förändringar gör strukturreformerna nödvändigare, särskilt när det gäller pensionssystem samt offentlig hälso- och sjukhusvård, och påpekar att man inte ska begränsa sig till att enbart inrikta sig på den åldrande befolkningen (och fallande födelsetal) utan också beakta globaliseringens inverkan, inbegripet flödet, som inte går att stoppa, av tredjelandsimmigranter vilka inte bara kommer av ekonomiska orsaker utan också för att fly krig och klimatkatastrofer.

27. Europaparlamentet påpekar vikten av sysselsättningspolitiken och politiken för social integrering, med vederbörlig hänsyn tagen till olika generationers, köns och folkgruppers behov, baserade på principerna om flexibla lösningar med garantier (”flexicurity”) och sålunda proaktiva åtgärder för att stödja löner och inkomster genom dialog med arbetsmarknaden parter, där prioritet ges åt ökad produktivitet utan att försumma åtgärder för att skydda pensionerna, med tanke på att otillräckliga pensioner inte bara är ett socialt problem utan också ger upphov till ökade kostnader för socialförsäkringssystemen och, till följd av detta, högre kostnader för de offentliga finanserna.

28. Europaparlamentet anser att de finansiella marknader och tjänster som omfattas av Lissabonfördragets politiska strategier bör vara knutna till mekanismer för finansiell stabilitet och övervakning, såsom en garanti mot negativa följder för tillväxten och de offentliga finanserna. Parlamentet är oroat över tecken på att framför allt lokala myndigheter använder derivat och nya finansiella instrument, som skulle kunna få lokalsamhällen att gå på knäna.

29. Europaparlamentet anser att det måste antas ett nytt systematiskt synsätt på de offentliga finanserna som är samordnat mellan medlemsstaterna, inte minst de i euroområdet, i syfte att stödja långsiktig ekonomisk tillväxt (och tillväxtpotential) och som utgår från en mångfacetterad ram för fastställande och mätning av de offentliga finansernas kvalitet som gör det möjligt för den europeiska politiken att stå emot externa chocker, bemöta demografiska utmaningar och internationell konkurrens samt garantera rättvisa och social sammanhållning.

De offentliga finansernas kvalitet: inkomster och utgifter

30. Europaparlamentet anser det vara mycket viktigt att medlemsstaterna söker genomföra en politik för de offentliga finansernas kvalitet som är konvergent och baserad på en bedömningsmetod som inbegriper indikatorer och mål, där Europaparlamentet och de nationella parlamenten bör delta i utformningen och definitionen av dessa. Parlamentet anser att kommissionens förslag är användbart och förespråkar ett system för bedömning av budgetpolitiken som fokuseras på specifika aspekter som de offentliga finansernas sammansättning, ändamålsenlighet och effektivitet, inkomstsystemens struktur och effektivitet, de offentliga förvaltningarnas ändamålsenlighet och kvalitet, sund budgetförvaltning och en metod för att samordna de offentliga finansernas kvalitet bland medlemsstaterna. Parlamentet önskar en bättre jämförbarhet mellan nationella budgetar för att kunna nå ovannämnda mål.

31. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en politik för de offentliga finansernas kvalitet tillsammans med ett system för bedömning av budgetpolitiken – t.ex. performance-based budgeting (PBB) (resultatbaserad budgetering, baserad på OECD‑modellen) – som syftar till att förbättra kvaliteten på de offentliga utgifterna och stärka sambandet mellan tilldelning av resurser och resultaten. Jämställdhetsbaserad budgetering är ett bra exempel på PBB, en metod som föreslagits och främjats av Europaparlamentet självt och som tillämpas i varierande grad på lokal och central nivå i olika medlemsstater och som borde tillämpas mer konsekvent, även på EU-nivå. Kommissionen uppmanas att upprätta metoder, riktlinjer och indikatorer för resultatbaserad budgetering som gör det möjligt at jämföra och harmonisera finanspolitiken och den makroekonomiska politiken i medlemsstaterna, och erkänner att detta kräver större medverkan och därmed en större ansvarskänsla från informerade medborgares sida.

32. Europaparlamentet välkomnar den diskussion som inletts av kommissionen om hur man ska införa kvalitet, effektivitet och ändamålsenlighet i inkomstsystemet. Medlemsstaternas skattereformer kommer att leda till högre tillväxt endast om de är anpassade till det institutionella och administrativa systemets, produktionssystemets och arbetsmarknadens (särskilt sysselsättningsgraden och storleken på den svarta ekonomin) specifika förutsättningar i varje medlemsstat.

33. Europaparlamentet påpekar de existerande skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller skattetryck och skattestrukturer. Parlamentet erkänner svårigheterna med att utforma en enhetlig skattereform som leder till högre tillväxt – med tanke på fördelarna (bredare bas) och nackdelarna (försvagning av principen om progressivitet) med en övergång från direktbeskattning till indirekt konsumtionsbaserad beskattning. Parlamentet betonar dock att ett antal gemensamma skattereformsåtgärder avsevärt skulle kunna förbättra skattesystemets effektivitet och skatteinkomsterna, öka sysselsättningen, minska snedvridningen och öka tillväxten på europeisk nivå. Exempel på dessa åtgärder är

- att införa en bredare skattebas (och lägre skattesatser) för att minska snedvridningar och öka inkomsterna,

- att minska skattetrycket på arbete genom en rättvisare fördelning av skattebördan bland de olika kategorierna av skattebetalare, omorganisation av stimulans- och skattelättnadssystemen och, i synnerhet, en övergång till andra faktorer eller sektorer.

34. Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på det faktum att skattereformer som syftar till sunda offentliga finanser, tillväxt, effektivitet, förenkling, avskaffande av snedvridning samt bekämpning av skatteflykt, skatteundandragande och skatteparadis kommer att vara effektivare om de samordnas och konsolideras bland medlemsstaterna, särskilt i euroområdet, med tanke på den inre marknadens potential för utveckling och konkurrenskraft.

35. Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på den centrala frågan om sammansättningen av de offentliga utgifter som syftar till hållbar tillväxt och betonar att kvaliteten och effektiviteten på investeringarna i infrastruktur och humankapital, med prioritet för tjänster i allmänhetens intresse på grundval av en tidigare fastställd definition av människors behov och befolkningens sammansättning, och särskild uppmärksamhet på jämställdhetspolitiken och demografisk förändring, bidrar till att öka den euroepiska ekonomins produktivitet och konkurrenskraft. Trycket på sociala tjänster och hälsovård till följd av befolkningens åldrande kan minskas genom investeringar i hälsovårdsutbildning. Offentliga utgifter bör omorganiseras genom att budgetposter omfördelas till tillväxtförbättrande sektorer, genom att använda offentliga medel mer effektivt och ändamålsenligt och genom att tillhandahålla ett lämpligt integrerat offentlig‑privat nätverk.

36. Europaparlamentet pekar på behovet att reformera och modernisera offentliga förvaltningar, som är själva kärnan i systemet för offentliga utgifter och inkomster, och tillse att de uppfyller kriterierna för effektivitet, ändamålsenlighet och produktivitet, resultatansvar och resultatbedömning, anpassad till strukturen för offentlig förvaltning och medlemsstaternas nationella och lokala institutioner, och där vederbörlig hänsyn tas till de skyldigheter och möjligheter som uppstår till följd av Europeiska unionens verksamhet, samtidigt som man ser till att den offentliga sektorn har sunda budgetar och bidrar till en konkurrenskraftig ekonomi.

37. Europaparlamentet betonar den centrala rollen för sund budgetförvaltning, som baseras på en uppsättning regler och förfaranden som syftar till att bestämma hur offentliga budgetar ska utarbetas, genomföras och övervakas på medellång sikt, där hänsyn tas till medlemsstaternas budgetkonsolidering och omorganisationen av offentliga utgifter, som ska åtföljas av en sammanhangsstyrd analysmetod (på gemenskapsnivå samt nationell och lokal nivå) och fastställande av mål, inbegripet en konsekvensbedömning före och efter, verifiering och utvärdering av resultat och prestationer samt justeringsmekanismer genom resultatbaserad budgetering. Åtgärder bör vidtas för att tillse att medlemsstaternas skattestyrningsregler är homogena och sammanhangsstyrda både när det gäller tidpunkt och mål, särskilt i euroområdet. Parlamentet anser också att dessa skattestyrningsregler bör knytas till ekonomisk styrning, i syfte att främja gemensamma budget-, ekonomi- och investeringsalternativ, vara inriktade på samma mål för att bli mer effektiva och åstadkomma en multiplikatoreffekt samt kunna uppnå betydande resultat, vilket är alltmer nödvändigt under svåra ekonomiska omständigheter, som dem som vi för närvarande upplever. Parlamentet bedömer att nationella stimulansplaner som inte är samordnade löper risk att neutralisera varandra. Parlamentet anser därför att de nationella budgetarna ska utarbetas från gemensamma konjunkturella analyser och perspektiv.

38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att mot bakgrund av ovanstående inrätta en samordningsmekanism för att övervaka och bedöma kvaliteten på medlemsstaternas budgetpolitik vilken är nära knuten till stabilitets- och tillväxtpaktens mekanismer och genomför Lissabonstrategins integrerade riktlinjer, samt baseras på systematisk kvalitetsrapportering, bedömning av de offentliga finansernas kvalitet genom system för resultatbaserad budgetering och regelbundna översyner av de offentliga finansernas kvalitet.

* *

*

39. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 780.

(2)

EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 132.

(3)

EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 569.

(4)

EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 125.

(5)

Antagna texter, P6_TA(2008)0057.

(6)

EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 422.

(7)

EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 535.

(8)

EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 441.

(9)

EUT C 74 E, 24.3.2004, s. 746.

(10)

Antagna texter, P6_TA(2008)0506.


MOTIVERING

Den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten har visat sig fungera ganska bra. Men nya erfarenheter och framtida utmaningar understryker ett antal problem som måste lösas. Medlemsstaterna måste göra framsteg på vägen mot hållbara offentliga finanser, framför allt eftersom en åldrande befolkning ökar kostnaderna för hälsovård och social trygghet, men också på grund av klimatförändringarna och globaliseringen. Detta innebär att befintliga resurser måste utnyttjas på ett mer produktivt och effektivt sätt. I rapporten om de offentliga finanserna i EMU 2007 och rapporten från 2008 lyfter Europeiska kommissionen fram många områden som måste förbättras när det gäller den offentliga styrningen av offentliga finanser, såväl i EU som på nationell nivå. Dessa områden kommer att sammanfattas nedan.

Fokus i kommissionens rapport ”De offentliga finanserna i EMU – 2007” låg på att garantera effektiviteten för paktens förebyggande delar. För att bättre kunna bedöma de makroekonomiska antaganden som ligger till grund för budgetberäkningarna och lyfta fram riskerna, underströk kommissionen behovet av att gå vidare mot en bredare ekonomisk bedömning av stabilitets- och konvergensprogrammen. Ett annat sätt att minska klyftan mellan budgetplanerna och utfallet kunde vara att stärka kopplingen mellan de nationella budgetarna och stabilitets- och konvergensprogrammen. I många fall har stabilitets- och konvergensprogrammen haft liten betydelse för de nationella budgetprocesserna. En tredje väg gällde frågan huruvida och på vilket sätt årsbudgeten bygger på en medelfristig strategisk plan. I detta avseende skiljer sig rutinerna åt i de olika medlemsstaterna. I vissa länder introducerades nationella medelfristiga ramar tidigare och fungerar bra. I andra länder är stabilitets- och konvergensprogrammen det enda instrumentet som sätter in finanspolitiken i ett flerårigt sammanhang. I rådets rapport från mars 2005, som utgör grunden för den reformerade stabilitets- och tillväxtpakten, understryks behovet av inhemska budgetarrangemang som ett komplement till EU:s ramar. Mot den bakgrunden har uppmärksamheten under de senaste åren riktats in på hur budgetregler och budgetråd påverkar budgetutfallet i EU:s medlemsstater. Ett antal EU‑stater stod tidigare inför systemsvårigheter när det gällde att respektera de medelfristiga budgetmål som angetts i deras stabilitets- och konvergensprogram. Målet ”nära balans eller med överskott” i den ursprungliga stabilitets‑ och tillväxtpakten blev i dessa länder ett rörligt mål. Mot den bakgrunden beslutade EU:s finansministrar i samband med 2005 års reform av stabilitets- och tillväxtpakten att vidta konkreta åtgärder för att stärka paktens förebyggande delar.

I sin rapport ”De offentliga finanserna i EMU – 2008” fokuserar kommissionen på de offentliga finansernas kvalitet. Enligt analysen har medlemsstaterna stort utrymme för att förbättra den kvaliteten. En heltäckande finanspolitisk strategi som ökar kvaliteten på de offentliga finanserna krävs. De politiska åtgärderna kan bli mer tillväxtvänliga och konkurrensförstärkande genom åtgärder som bidrar till att öka effektiviteten i utgifts- och intäktssystem. För det första förblir sunda totala offentliga finanser ett nyckelinstrument för en finanspolitik som leder till ekonomisk tillväxt. Länder med stora skulder har betydligt lägre tillväxt på medellång sikt, och ackumulering av kapital spelar en mindre framträdande roll för BNP-tillväxten på grund av utträngningseffekter. För det andra har de offentliga förvaltningarna en tendens att hämma den ekonomiska tillväxten när de blir för stora, framför allt om de är knuta till ett kraftigt skatteuttag på arbete och kapital och ett ineffektivt utnyttjande av allmänna medel. För det tredje är de offentliga utgifternas möjligheter att korrigera marknadens misslyckanden och tillhandahålla allmännyttiga tjänster till stor del beroende av deras förmåga att främja tillväxten. För det fjärde är intäktsstrukturer som begränsar snedvridning och negativa faktorer i allmänhet knutna till en högre tillväxt. Och slutligen – att uppnå resultat på alla dessa fronter när det gäller kvaliteten för de offentliga finanserna kräver ett starkt ramverk för den finansiella styrningen. För att öka fokuseringen på de offentliga finansernas kvalitet i den nationella budgetpolitiken anger kommissionen i sitt meddelande ett antal områden där det krävs åtgärder som bygger på den reformerade stabilitets- och tillväxtpakten och kommissionens meddelande om EMU@10. Dessa nyckelområden för åtgärder är följande: Rapporteringen måste bli mer systematisk och heltäckande, prestationsinformation ska inkluderas i budgetförfarandena, skattesystemen måste bli effektivare och de offentliga finansernas kvalitet måste granskas regelbundet.

Föredragandens ståndpunkt. Som ett komplement till kommissionens rekommendationer har föredraganden tagit upp och utvecklat specifika aspekter, förslag och krav som är relevanta för den aktuella diskussionen om hur man ska kunna förbättra kvalitet och prestationer för de offentliga finanserna inom EU.

Tack vare den gemensamma analysen av läget i de offentliga finanserna under de senaste två åren kan vi beräkna intensitet och omfattning för den förändring som pågår och fastställa den inneboende risken för en avmattning av ekonomi och tillväxt i kombination med ökad inflation.

Marknadens misslyckande och luckorna i regelverk och övervakning kräver budgetfinansierade ingripanden, vilket vänder upp och ned på de planer som hittills funnits för en överföring från stat till marknad.

Hållbara offentliga finanser av god kvalitet är oundgängliga, inte bara för de enskilda länderna, utan för att kunna bevara ekonomin och den europeiska sociala modellen, vilket i sin tur är en förutsättning för Europeiska unionens utveckling. Den principen gäller fortfarande, kanske till och med mer än någonsin.

Den reformerade stabilitets- och tillväxtpakten har gett goda resultat i sina korrigerande delar. Nu gäller det att förstärka de förebyggande delarna, bland annat med samordnade ingripanden, framför allt inom euroområdet, med konjunkturkompenserande åtgärder och med gemensamma och riktade åtaganden. Det gäller att öka det nationella ägandet och definiera ramar och begränsningar för de offentliga finanserna på regional nivå, något som väcker oro, eftersom de lokala förvaltningarna utnyttjar derivat och nya finansiella instrument.

Det är också viktigt att medlemsstaterna inför det medelfristiga målet som ett särskilt mål för sin ekonomiska politik och i budget- och finanspolitiken och anpassar det efter de specifika förutsättningar som gäller.

De offentliga finanserna måste placeras i centrum för en mer omfattande och heltäckande ekonomisk vision. En sådan vision måste vara nära knuten till Lissabonstrategins integrerade riktlinjer och bygga på stöd åt investeringar, framför allt i humankapital, forskning och förnyelse, grund- och yrkesutbildning inklusive eftergymnasial utbildning, hälsa, miljö, säkerhet och rättssystem. Vi måste skapa en äkta europeisk politik för offentliga infrastrukturinvesteringar som bland annat finansieras med nya finansiella instrument, t.ex. euroobligationer, eller en europeisk investeringsfond.

När det gäller de demografiska förändringarna får vi inte enbart se till befolkningens åldrande (och den sjunkande nativiteten), på samma sätt som man inte enbart kan sikta på ökad produktivitet för att skydda sig mot stigande levnadskostnader. Man måste också finna mekanismer som skyddar pensionerna.

De offentliga finansernas kvalitet och hållbarhet kräver vaksamhet, såväl på intäkts- som på utgiftssidan. När det gäller intäkterna måste skattebasen breddas, samtidigt som man ser till att inte progressivitetsprincipen utarmas. Skattetrycket på arbete måste också sänkas, bland annat genom en överföring till andra faktorer och/eller sektorer. När det gäller utgifterna måste man fortsätta åtstramningen, samtidigt som man tar hänsyn till kontexten, dvs. befolkningens behov och sammansättning, och till politiken på dessa områden och de demografiska förändringarna. I stället för en allmän och obegränsad nedskärning bör man eftersträva en omprioritering av utgifterna, bland annat genom en omfördelning av olika budgetposter och en modernisering av den offentliga förvaltningen.

För detta krävs indikatorer och mål och ett system för utvärdering av budgetpolitiken som knyter resursfördelningen till resultaten och som inspireras av en metodik som redan begärts och främjats av Europaparlamentet genom en budgetprocess som tar hänsyn till genusfrågor. En god budgetstyrning innehåller många komponenter, från en analys av kontexten till konsekvensbedömningar före och efter samt justerande åtgärder. På så vis kan man öka insyn, jämförbarhet och medborgarnas kunskaper, samtidigt som man ökar förtroende och ansvarskänsla.

Vi uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att utveckla samordningsmekanismer för övervakning och värdering av budgetpolitiken vid sidan av mekanismerna i stabilitets- och tillväxtpakten.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

11.12.2008

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

29

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Manuel António dos Santos, José Manuel García-Margallo y Marfil, Donata Gottardi, Louis Grech, Benoît Hamon, Othmar Karas, Wolf Klinz, Christoph Konrad, Sirpa Pietikäinen, John Purvis, Bernhard Rapkay, Salvador Domingo Sanz Palacio, Olle Schmidt, Margarita Starkevičiūtė, Ieke van den Burg, Sahra Wagenknecht

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Mia De Vits, Alain Lipietz, Janusz Onyszkiewicz, Bilyana Ilieva Raeva, Theodor Dumitru Stolojan, Kristian Vigenin

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Michael Gahler, Monica Giuntini, Catiuscia Marini

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy