BETÄNKANDE om begäran om upphävande av Miloslav Ransdorfs immunitet

22.1.2009 - (2008/2176(IMM))

Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: Aloyzas Sakalas

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om begäran om upphävande av Miloslav Ransdorfs immunitet

(2008/2176(IMM))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av den begäran om upphävande av Miloslav Ransdorfs immunitet som översändes av den behöriga tjeckiska myndigheten den 16 juni 2008 och som tillkännagavs i kammaren den 9 juli 2008,

–   efter att ha hört Miloslav Ransdorf i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artikel 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 och artikel 6.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet av den 20 september 1976,

–   med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och 10 juli 1986[1],

–   med beaktande av artikel 27.4 i den tjeckiska konstitutionen,

–   med beaktande av artiklarna 6.2 och 7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6‑0008/2009), och av följande skäl:

A. Miloslav Ransdorf är ledamot av Europaparlamentet och valdes vid det sjätte direkta valet den 10–13 juni 2004, och parlamentet företog valprövningen den 14 december 2004[2].

B.  I enlighet med artikel 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 ska under Europaparlamentets sessioner dess ledamöter, vad avser deras egen stats territorium, åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land. Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning. Detta kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av sina ledamöters immunitet.

C. I enlighet med artikel 27.4 i den tjeckiska konstitutionen får ingen ledamot av parlamentet eller senaten bli föremål för straffrättsliga åtgärder utan samtycke från den kammare där han är ledamot. Om respektive kammare inte ger sitt samtycke är straffrättsliga åtgärder uteslutna för all framtid.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Miloslav Ransdorfs immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de berörda myndigheterna i Tjeckien.

• [1]  Dom av den 12 maj 1964 i mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier (REG 1964, s. 383; svensk specialutgåva, volym 1, s. 203) och dom av den 10 juli 1986 i mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl. (REG 1986, s. 2391; svensk specialutgåva, volym 8, s. 703).
• [2]  Europaparlamentets beslut 2004/2140(REG) om valprövning (EUT C 226 E, 15.9.2005, s. 51).

MOTIVERING

I.         BAKGRUND

1. Den 9 juli 2008 översände talmannen, i enlighet med artikel 6.2 i arbetsordningen, till ordföranden för utskottet för rättsliga frågor en skrivelse från kommissarie J. Přáda vid den tjeckiska polisen (avdelningen för staden Prag, kriminalpolis- och utredningsavdelningen, enheten för utredning av trafikolyckor) som innehöll en begäran om upphävande av Miloslav Ransdorfs parlamentariska immunitet i syfte att inleda ett straffrättsligt förfarande.

2. Enligt de tjeckiska myndigheterna körde Ransdorf den 8 juni 2007 med en privat bil i stadsdelen Prag 6, då han körde på och skadade en kvinnlig fotgängare vid ett övergångsställe. Kvinnan fick skador som utgjorde kroppsskada. Genom sin handling bröt Ransdorf mot bestämmelserna i artikel 5/1h i lag nr 361/2000 Coll. om vägtrafiklagen. Det föreligger ett fall av grundad misstanke om att en straffbar handling – förorsakande av kroppsskada – begicks, i enlighet med artikel 223 i lag nr 140/1961 Coll., dvs. brottsbalken, där följande anges: En person som skadar en annans hälsa genom oaktsamhet, genom att bryta mot en viktig skyldighet till följd av anställning, yrke, ställning eller tjänst, eller en skyldighet enligt lagen, ska straffas med frihetsberövande i högst ett år eller förbud att utöva en (särskild) verksamhet. Den som begår en straffbelagd handling blir enligt brottsbalken (artikel 9) gärningsman. I detta fall kan man inte använda sig av bestämmelserna i artikel 65 i brottsbalken, som avser den fara som ett brott utgör för samhället och frågan när denna fara upphör, enligt vilken straffbarheten för en handling som utgjorde en fara för samhället då den begicks ska upphävas om, till följd av en förändring av gärningsmannens läge eller person, den fara som brottet utgjort för samhället inte längre existerar. I enlighet med artikel 67/1d i brottsbalken är tidsfristen tre år.

II.       LAGSTIFTNINGEN OCH ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN SOM RÖR IMMUNITETEN FÖR LEDAMÖTERNA AV EUROPAPARLAMENTET

1. Artiklarna 9 och 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 lyder som följer:

”Artikel 9

Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

Artikel 10

Under Europaparlamentets sessioner skall dess ledamöter åtnjuta

a) vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land,

b) vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.

Immuniteten skall även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från Europaparlamentets mötesplats.

Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.”

2. Förfarandet i Europaparlamentet styrs av artiklarna 6 och 7 i arbetsordningen. De relevanta bestämmelserna lyder som följer:

”Artikel 6 – Upphävande av immunitet

1.        Parlamentet ska vid utövandet av sina befogenheter i frågor som rör immunitet och privilegier i första hand försöka upprätthålla parlamentets integritet som en demokratisk lagstiftande församling och befästa ledamöternas oberoende när dessa fullgör sina åligganden.

[…]

3.        Varje begäran om fastställelse av immunitet och privilegier som en ledamot eller före detta ledamot lämnar in till talmannen ska tillkännages i kammaren och hänvisas till behörigt utskott.

[…]

Artikel 7 – Immunitetsförfaranden

1.        Behörigt utskott ska utan dröjsmål, och i den ordning de inkommit, pröva varje begäran om upphävande av immunitet och varje begäran om fastställelse av immunitet eller privilegier.

2.        Utskottet ska lägga fram ett förslag till beslut, i vilket utskottet endast ska rekommendera huruvida en begäran om upphävande av immuniteten eller en begäran om fastställelse av immunitet och privilegier ska bifallas eller avslås.

3.        Utskottet kan uppmana den berörda myndigheten att förse utskottet med alla upplysningar och preciseringar som det anser sig behöva för att kunna ta ställning till om immuniteten bör upphävas eller fastställas. De berörda ledamöterna ska ges möjlighet att höras. De har rätt att lämna in allt skriftligt material som de anser relevant för utskottets ställningstagande. De har rätt att låta sig företrädas av en annan ledamot.

4.        Om en begäran om upphävande av immunitet hänför sig till flera gärningar kan upphävande av immuniteten beträffande var och en av dessa gärningar bli föremål för ett enskilt beslut. I utskottets betänkande kan det i undantagsfall föreslås att upphävandet av immuniteten endast ska beröra åtalet och att ledamoten, så länge som det inte finns någon lagakraftvunnen dom varken kan gripas, anhållas, häktas eller utsättas för någon annan åtgärd som skulle förhindra ledamoten att utföra sina åligganden i enlighet med uppdraget som ledamot av Europaparlamentet.

[…]

6.        Vid ärenden som rör fastställelse av immunitet eller privilegier ska utskottet ange huruvida omständigheterna innefattar en administrativ eller annan begränsning av ledamöternas rörelsefrihet under resa till eller från parlamentets mötesplats, eller ett yttrande som gjorts eller en röst som avgivits under utövandet av ledamöternas uppdrag, eller om de kan jämföras med andra aspekter som omfattas av artikel 10 i protokollet om immunitet och privilegier och som inte omfattas av nationell lagstiftning. Utskottet ska föreslå att den berörda myndigheten uppmanas att dra de slutsatser som är nödvändiga.

7.        Utskottet får avge ett motiverat yttrande om huruvida myndigheten i fråga kan anses behörig och huruvida den begäran myndigheten har ingett kan anses tillåtlig. Utskottet får emellertid under inga omständigheter uttala sig i skuldfrågan, eller på annat sätt yttra sig över ledamoten eller om det riktiga i att väcka åtal för de uttalanden eller handlingar som tillskrivs ledamoten, inte ens vid tillfällen där utskottet genom prövning av en begäran erhåller detaljerad kunskap i fallet.”

III.      MOTIVERING TILL DET FÖRESLAGNA BESLUTET

1. Först och främst är tillämpligheten av artikel 9 i protokollet självfallet inte aktuell, av det uppenbara skälet att personskada som orsakats av en bilist på intet sätt kan jämställas med yttranden som gjorts eller röster som avlagts under utövandet av ämbetet som ledamot av Europaparlamentet.

2. När det gäller artikel 10 är det, med tanke på att klagomålet mot Ransdorf avser handlingar som begicks i Tjeckien och att han var tjeckisk medborgare då de begicks, endast följande del som är tillämplig: ”Under Europaparlamentets sessioner skall dess ledamöter åtnjuta a) vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land”.

3. Räckvidden för den parlamentariska immuniteten i Tjeckien är mycket lik den som säkrar Europaparlamentets sätt att fungera, grundad på protokollet om immunitet och privilegier. I lag nr 141/1961 Coll., dvs. brottsbalken, artikel 10 om uteslutande från domsrätten för de organ som är behöriga för straffrättsliga förfaranden anges följande: Personer som har privilegier eller immunitet enligt nationell eller internationell lagstiftning ska uteslutas från domsrätten för de organ som är behöriga för straffrättsliga förfaranden enligt denna lag. Vidare anges följande i artikel 27.4 i den tjeckiska konstitutionen: Ingen ledamot av parlamentet eller senaten får bli föremål för straffrättsliga åtgärder utan samtycke från den kammare där han är ledamot. Om respektive kammare inte ger sitt samtycke är straffrättsliga åtgärder uteslutna för all framtid. Med andra ord kan ett straffrättsligt förfarande mot Ransdorf enligt gällande tjeckisk lagstiftning inledas endast om hans immunitet upphävs.

4. I enlighet med sin etablerade praxis skulle Europaparlamentet kunna besluta att fastställa immuniteten för en av sina ledamöter om det förelåg misstanke om att anklagelserna grundades på en avsikt att skada ledamotens politiska verksamhet (s.k. fumus persecutionis). I detta fall saknas dock tydliga bevis av detta slag.

IV.      SLUTSATSER

Med ovanstående överväganden som underlag och efter att ha övervägt skälen för och emot upphävande av ledamotens immunitet rekommenderar utskottet för rättsliga frågor att Europaparlamentet ska upphäva Miloslav Ransdorfs parlamentariska immunitet.

BILAGA: artikel 27.4 i den tjeckiska konstitutionen

Artikel 27.4 i den tjeckiska konstitutionen lyder:

”Ingen ledamot av parlamentet eller senaten får bli föremål för straffrättsliga åtgärder utan samtycke från den kammare där han är ledamot. Om respektive kammare inte ger sitt samtycke är straffrättsliga åtgärder uteslutna för all framtid.”

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	19.1.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	8 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Klaus-Heiner Lehne, Manuel Medina Ortega, Aloyzas Sakalas, Francesco Enrico Speroni, Diana Wallis, Jaroslav Zvěřina, Tadeusz Zwiefka