Förfarande : 2008/2250(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0015/2009

Ingivna texter :

A6-0015/2009

Debatter :

Omröstningar :

PV 19/02/2009 - 5.7
CRE 19/02/2009 - 5.7
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0062

BETÄNKANDE     
PDF 187kWORD 123k
26.1.2009
PE 414.292v03-00 A6-0015/2009

om den sociala ekonomin

(2008/2250(INI))

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor

Föredragande: Patrizia Toia

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om den sociala ekonomin

(2008/2250(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 3, 48, 125–130 och 136 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

-   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadgan för europeiska kooperativa föreningar(1), och rådets direktiv 2003/72/EG av den 22 juli 2003 om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på arbetstagarinflytande(2),

-   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden(3),

-   med beaktande av rådets beslut 2008/618/EG av den 15 juli 2008 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(4),

-   med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 januari 2008 om ett förslag till gemensam rapport om social trygghet och social integration 2008 (KOM(2008)0042), det bifogade dokumentet till kommissionens meddelande om ett förslag till en gemensam rapport (SEK(2008)0091), och till den gemensamma rapporten om sysselsättningen 2007/2008, som Europeiska rådet stödde vid sitt vårmöte den 13–14 mars 2008,

-   med beaktande av sin resolution av den 6 maj 1994 om den alternativa, sociala ekonomin(5),

-   med beaktande av sin resolution av den 18 september 1998 om kooperativens betydelse för en ökad sysselsättning bland kvinnor(6),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 17 juni 2008 till förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utslagning (2010)(7),

-   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om främjande av social integration och bekämpning av fattigdom, inbegripet barnfattigdom, inom EU(9),

-   med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 februari 2004 om främjande av kooperativa föreningar i Europa (KOM(2004)0018,

-   med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 juni 1997 om att främja volontärorganisationernas roll (KOM(1997)0241) och parlamentets resolution av den 2 juli 1998 om detta(10),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 april 2000 ”Agera lokalt för sysselsättningen – En lokal dimension i den europeiska sysselsättningsstrategin” (KOM(2000)0196),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 november 2001 om att stärka den lokala dimensionen i den europeiska sysselsättningsstrategin (KOM(2001)0629) och parlamentets resolution av den 4 juli 2002 om detta(11),

-   med beaktande av yttrandena från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om den sociala ekonomin, särskilt dem om den sociala ekonomin och inre marknaden(12), om ekonomisk diversifiering i anslutningsländerna – en roll för småföretagen och den sociala ekonomins företag(13) och om anpassningsförmågan hos små och medelstora företag samt den sociala ekonomins företag med anledning av de krav den ekonomiska dynamiken ställer(14),

–   med beaktande av sin resolution av den 22 april 2008 om volontärarbetets roll för att bidra till ekonomisk och social sammanhållning(15),

-   med beaktande av sin resolution av den 6 september 2006 om en europeisk social modell för framtiden(16),

-   med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2008 ”En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa” (KOM(2008)0412),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2008 ”Ett förnyat engagemang för det sociala Europa: Förstärka den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration” (KOM(2008)0418) och den första tvåårsrapporten om sociala tjänster i allmänhetens intresse (SEK(2008)2179/2),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6‑0015/2009), och av följande skäl:

A. Den europeiska sociala modellen bygger huvudsakligen på tjänster, varor och arbetstillfällen av hög kvalitet som den sociala ekonomin har skapat med stöd av den planerings- och innovationsförmåga som dess initiativtagare har utvecklat.

B.  Den sociala ekonomin bygger på ett socialt paradigm som överensstämmer med den europeiska sociala modellens och välfärdsmodellens grundläggande principer och den spelar i dag en avgörande roll för att bevara och förstärka denna modell genom att reglera produktionen och tillhandahållandet av olika sociala tjänster i allmänhetens intresse.

C. Man bör därför utgå ifrån de socialekonomiska modellerna för att nå de mål om ekonomisk tillväxt, anställbarhet, utbildning och personlig service som genomsyrar all europeisk politik.

D. Ett stabilt och framgångsrikt samhälle bygger på mångfald och den sociala ekonomin bidrar aktivt till denna mångfald genom att förbättra och stärka den europeiska sociala modellen och genom att skapa en tydlig näringslivsmodell som gör att den sociala ekonomin kan bidra till en stabil och hållbar tillväxt.

E.  Det råder en stark konsekvens mellan den sociala ekonomins värderingar och EU:s gemensamma mål om social integration. Anständigt arbete, utbildning och återinslussning bör kopplas till den. Den sociala ekonomin har visat sig avsevärt kunna förbättra missgynnade människors sociala ställning (vilket påvisats till exempel av de kooperativ för mikrokrediter som skapats av nobelpristagaren, professor Mohammed Yunus, vilka, samtidigt som de underlättat integrationen i det ekonomiska livet, också gett kvinnor ökat inflytande). Den har också en avsevärd kapacitet för sociala innovationer, så att personer som är ställda inför svårigheter uppmuntras att själva finna lösningar på sina sociala problem, till exempel i fråga om möjligheterna att förena yrkesliv och familj samt i fråga om jämställdhet, kvaliteten på deras familjeliv och deras förmåga att ta hand om barn, äldre människor och funktionshindrade.

F.  Den sociala ekonomin representerar 10 % av alla europeiska företag, dvs. 2 miljoner företag eller 6 % av den totala sysselsättningen, och har stora möjligheter att skapa och upprätthålla en stabil sysselsättning, i första hand till följd av att dess verksamhet inte präglas av en strävan efter utlokaliseringsvinster.

G. Företagen i den sociala ekonomin brukar vara små och medelstora företag som bidrar till en hållbar ekonomisk modell enligt vilken människorna är viktigare än kapitalet. Sådana företag är ofta verksamma på den inre marknaden och behöver därför kunna se till att deras verksamhet följer gällande lag.

H. Den sociala ekonomin har utvecklats genom särskilda organisatoriska och/eller juridiska bolagsformer, såsom kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar, sociala företag och organisationer, stiftelser och andra former i varje enskild medlemsstat. För den sociala ekonomin används en uppsättning begrepp i de olika medlemsstaterna, såsom ”solidaritetsekonomin” och ”tredje sektorn” och fastän de inte i alla medlemsstater anses utgöra en del av den sociala ekonomin, finns det motsvarande verksamhetsformer med samma egenskaper överallt i Europa.

I.   Vissa organisationsformer i den sociala ekonomin behöver få sin rättsliga ställning erkänd på EU‑nivå och hänsyn måste också tas till reglerna på den inre marknaden så att de byråkratiska hindren för erhållande av gemenskapsfinansiering minskas.

J.   Den sociala ekonomin lyfter fram en företagsmodell som varken kan karakteriseras av sin storlek eller av sitt verksamhetsområde, utan av respekten för gemensamma värderingar, nämligen att demokrati och deltagande från andra sociala aktörers sida, människan och de sociala målen ska ta företräde framför vinsten. Den försvarar och tillämpar principerna om solidaritet och ansvar, den förenar de användande medlemmarnas intressen och det allmänna intresset, den låter medlemmarna stå för den demokratiska kontrollen, den har ett frivilligt och öppet medlemskap och en självständig förvaltning och är oberoende gentemot de offentliga myndigheterna och den brukar använda överskotten för att uppnå målen med en hållbar utveckling och tjänster till dess medlemmar, i enlighet med det allmänna intresset.

K. Trots att den sociala ekonomin och de organisationer den är uppbyggd av är på väg att få en allt större betydelse är den fortfarande föga känd och blir ofta föremål för kritik som bygger på olämpliga tekniska infallsvinklar. Ett av de viktigaste hindren som den sociala ekonomin står inför i EU och i somliga medlemsstater är att dess institutioner är föga synliga, vilket delvis beror på egenheter i de nationella redovisningssystemen.

L.  Europaparlamentets tvärpolitiska arbetsgrupp har gjort ett grundligt arbete.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet understryker att den sociala ekonomin spelar en viktig roll inom den europeiska ekonomin, eftersom den kombinerar lönsamhet och solidaritet skapar kvalitativa arbetstillfällen och stärker den sociala, ekonomiska och regionala sammanhållningen, främjar ett aktivt medborgarskap, solidaritet och en ekonomi med demokratiska värderingar, där människan ställs i centrum, vartill kommer att den stöder en hållbar utveckling och social, miljömässig och teknisk innovation.

2.  Europaparlamentet anser att den sociala ekonomin är viktig, både i kraft av sitt symbolvärde och sina resultat, för att förstärka demokratin i näringslivet och den ekonomiska demokratin.

3.  Europaparlamentet erkänner att den sociala ekonomin kan ha framgång och förverkliga sina inneboende möjligheter, endast om den får verka i en lämplig miljö ur synvinkel av politik, lagstiftning och verksamhetsförutsättningar, där det tas vederbörlig hänsyn till den rika mångfalden av institutioner inom den sociala ekonomin och deras särdrag.

4.  Europaparlamentet anser att konkurrensreglerna inte borde tillämpas på företagen inom den sociala ekonomin på samma sätt som på andra företag, och att de behöver en trygg rättslig ram som bygger på ett erkännande av deras specifika värderingar för att de ska kunna verka på lika villkor som de andra företagen.

5.  Europaparlamentet understryker att ett ekonomiskt system där företag inom den sociala ekonomin spelar en mer framträdande roll skulle göra oss mindre utsatta för spekulationer på finansmarknaderna, där vissa privata företag inte kontrolleras av aktieägare och tillsynsmyndigheter.

Erkännande av begreppet social ekonomi

6.  Europaparlamentet påpekar att både EG-fördraget och stadgan för europeiska kooperativa föreningar erkänner att företagande utövas i olika former.

7.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen redan flera gånger har erkänt begreppet social ekonomi.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra åtgärder för att främja social ekonomi i all sin nya politik och att försvara den sociala ekonomins tankegång om ett annorlunda företagande, vars drivkraft inte huvudsakligen är ekonomisk lönsamhet, utan social lönsamhet, så att det vid utformningen av rättsliga ramar verkligen tas vederbörlig hänsyn till den sociala ekonomins särdrag.

9.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen och medlemsstaterna bör erkänna den sociala ekonomin och dess aktörer – kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser – i sin lagstiftning och politik. Dessa åtgärder bör inbegripa lättillgängliga krediter, skattelättnader, utveckling av mikrokrediter, införande av europeiska stadgar för föreningar, stiftelser och ömsesidiga bolag, samt behovsanpassad finansiering från EU och incitament för att ge bättre stöd till den sociala ekonomins organisationer som är verksamma i marknadssektorer och icke-marknadssektorer, och som inrättats av samhällsnyttiga skäl.

Rättsligt erkännande: europeiska stadgar för föreningar, stiftelser och ömsesidiga bolag

10. Europaparlamentet anser att europeiska stadgar för föreningar, stiftelser och ömsesidiga bolag måste erkännas för att trygga likabehandling av företagen inom den sociala ekonomin i lagstiftningen för den inre marknaden. Parlamentet anser att kommissionens tillbakadragande av sina förslag om en stadga för europeiska ömsesidiga bolag(17) och en stadga för europeiska föreningar(18) är ett allvarligt bakslag för utvecklingen av dessa former av social ekonomi inom EU. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att granska sitt arbetsprogram i enlighet därmed.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en uppföljning av den genomförbarhetsstudie om stadgan för europeiska stiftelser som var avsedd att offentliggöras i slutet av 2008 och att inleda en konsekvensbedömning om stadgarna för europeiska föreningar och ömsesidiga bolag.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en rättslig ram som erkänner den sociala ekonomin som en tredje sektor.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den bolagsform som heter europeiskt privat aktiebolag blir en företagsform som alla företag kan anta.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta tydliga regler som fastställer vilka företag som lagligt kan verka som företag inom den sociala ekonomin och som inför effektiva rättsliga hinder för att ta sig in, så att bara organisationer som tillhör den sociala ekonomin kan dra nytta av finansiering som är avsedd för företag inom den sociala ekonomin eller från offentliga program som är avsedda att stimulera företag inom den sociala ekonomin.

Statistiskt erkännande

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja upprättandet av nationella statistikregister över företagen i den sociala ekonomin, att för varje institutionell sektor och näringsgren upprätta nationella satelliträkenskaper och att låta dessa uppgifter ingå i Eurostat, även genom att utnyttja kompetens som finns tillgänglig vid universiteten.

16. Europaparlamentet påpekar att mätningen av den sociala ekonomin kompletterar mätningen av ideella institutioner och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för att FN:s handbok för ideellt arbete används och att ta fram satelliträkenskaper som låter ideella institutioner och organisationer inom den sociala ekonomin bättre komma till synes.

Erkännande som arbetsmarknadspart

17. Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för att de led som utgör den sociala ekonomin erkänns i den europeiska sociala dialogen inom och mellan sektorer och föreslår att både kommissionen och medlemsstaterna med kraft stöder att den sociala ekonomins aktörer tas med i det sociala samrådet och den civila dialogen.

Den sociala ekonomin som viktig aktör för att förverkliga Lissabonmålen

18. Europaparlamentet understryker att företag och organisationer i den sociala ekonomin bidrar till att stärka företagarandan, förbättrar den demokratiska funktionen i näringslivet och integrerar det sociala ansvaret och främjar en aktiv integration i samhället av utsatta grupper.

19. Europaparlamentet betonar att arbetsgivarna inom den sociala ekonomin spelar en avgörande roll för återinslussning i arbetslivet och välkomnar deras strävanden att skapa och bibehålla kvalitativa, goda och stabila arbetstillfällen och att investera i sina anställda. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja och stärka den sociala ekonomin i dess roll som en god arbetsgivare och att respektera dess särskilda ställning.

20. Europaparlamentet understryker att den sociala ekonomin bidrar till att korrigera tre viktiga obalanser på arbetsmarknaden, nämligen arbetslöshet, bristande anställningstrygghet och utestängning av de arbetslösa från samhällsliv och arbetsmarknad. Parlamentet konstaterar dessutom att den sociala ekonomin spelar en roll för att förbättra anställbarheten och skapar arbeten som inte brukar utlokaliseras, vilket bidrar till uppnåendet av Lissabonstrategins mål.

21. Europaparlamentet anser att statsmakternas stöd till företag inom den sociala ekonomin måste ses som en reell investering i uppbyggandet av solidaritetsnätverk som kan förstärka samhällets och de lokala myndigheternas roll vid utvecklingen av socialpolitiken.

22. Europaparlamentet anser att de sociala problemen stämmer till eftertanke, men under nuvarande förhållanden behövs framför allt mera handling. Huvuddelen av de sociala problemen bör angripas med hjälp av lokala lösningar, där man tar itu med konkreta situationer och problem. För att agerandet ska bli effektivt krävs det strikta regler för samordning, vilket kräver ett vittgående samarbete mellan de offentliga myndigheterna och företagen inom den sociala ekonomin.

23. Europaparlamentet konstaterar att företagen i den sociala ekonomin, genom sin lokala förankring, kan skapa band mellan medborgarna och deras regionala, nationella och europeiska representationsorgan och på så sätt bidra till en europeisk förvaltning som ger effekt med tanke på den sociala sammanhållningen. Parlamentet sätter stort värde på de ansträngningar som företag och organisationer i den sociala ekonomin har gjort för att samlas kring samordningsplattformer på EU-nivå.

24. Europaparlamentet framhåller den sociala ekonomins nyckelroll när det gäller att uppnå målen hållbar tillväxt och full sysselsättning i Lissabonstrategin, eftersom den motverkar de många obalanserna på arbetsmarknaden, framför allt genom att stödja arbetstillfällen för kvinnor, inrätta och tillhandahålla omsorgstjänster i närmiljön (till exempel sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och tjänster med anknytning till social trygghet) förutom att bygga upp och underhålla sociala och ekonomiska strukturer och bidra till lokal utveckling och social sammanhållning.

25. Europaparlamentet anser att Europeiska unionen bör vidta åtgärder för att inrätta en ram för den sociala ekonomins agenda, eftersom detta skulle stärka konkurrenskraften och innovationsförmågan lokalt och på EU-nivå, i och med att den sociala ekonomin kan skapa stabilitet i starkt konjunkturkänsliga ekonomier genom att, där så är möjligt, omfördela och återinvestera vinster lokalt, främja en företagarvänlig kultur, koppla den ekonomiska verksamheten till de lokala behoven, stödja verksamhet som äventyras (t.ex. hantverk) och skapa socialt kapital.

26. Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna och aktörerna inom sektorn att utvärdera och främja kvinnornas roll i den sociala ekonomin, både i kvantitativa termer med tanke på den höga sysselsättningsnivån för kvinnor inom sektorns samtliga områden, inbegripet föreningar och volontärarbete, och när det gäller kvalitet och organisatoriska aspekter av arbete och tillhandahållande av tjänster. Parlamentet oroar sig över att problemet med vertikal segregation finns kvar även inom den sociala ekonomin, vilket begränsar kvinnornas deltagande i beslutsfattandet.

27. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar och lokala myndigheter samt aktörerna inom sektorn att uppmuntra och främja potentiella synergieffekter, som skulle kunna uppnås inom tjänstesektorn mellan aktörer och användare inom den sociala ekonomin, och leda till en högre grad av deltagande, samråd och gemensamt ansvar.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta de faktiska förhållandena för den sociala ekonomin vid översynen av politiken för statligt stöd, med tanke på att små företag och organisationer som är verksamma på lokal nivå har betydande svårigheter att få tillgång till finansiering, särskilt under den pågående ekonomiska och finansiella krisen. Kommissionen uppmanas även att inte förhindra nationell företags- och skattelagstiftning för till exempel kooperativ inom banksektorn och distributionssektorn, vars verksamhet grundas på ömsesidighetsprinciperna, företagsdemokrati, överföring av tillgångar mellan generationer, reservernas odelbarhet, solidaritet, arbetsetik och företagsetik.

29. Europaparlamentet betonar att vissa företag i den sociala ekonomin är mikroföretag och småföretag som kan sakna de resurser som krävs för att kunna agera på den inre marknaden och delta i nationella program och EU-program, och föreslår att målinriktade främjandeåtgärder och instrument ställs till förfogande för att de bättre ska kunna bidra till en hållbar ekonomisk tillväxt i EU, samt program som kan bidra till att företagen i händelser av kriser i företagsvärlden lättare kan omvandlas till att bli personalägda.

30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla program för potentiella och befintliga sociala företag, som erbjuder ekonomiskt stöd, information, råd och utbildning och som förenklar startförfarandet (inklusive en minskning av det inledande kapitalbehovet för företag) för att hjälpa dem klara en ekonomi som blir alltmer global och som för närvarande genomgår en finanskris.

31. Europaparlamentet framhåller att företagen inom den sociala ekonomin stöter på fler svårigheter än stora företag, till exempel med att följa regelverk, erhålla finansiering och få tillgång till ny teknik och information.

32. Europaparlamentet understryker den sociala ekonomins betydelse för tjänster i allmänhetens intresse och pekar på mervärdet med att upprätta integrerade nätverk mellan offentlig och privat verksamhet, men vill även understryka att detta riskerar att utnyttjas, till exempel i form av att arbete inom den offentliga förvaltningen i kostnadsbesparingssyfte läggs ut på andra, inte minst på så sätt, att det kommer att skötas av ideella organisationer.

33. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att med berörda parter fortsätta sitt arbete med en dialog och ett förtydligande, samt att fortsätta stödja medlemsstaterna när det gäller tjänster och sociala tjänster i allmänhetens intresse och använda metoden med flera olika kriterier.

Nödvändiga resurser för att nå målen

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det som kännetecknar den sociala ekonomin (mål, värderingar och arbetsmetoder) beaktas när den europeiska politiken utarbetas och, framför allt, att integrera den sociala ekonomin i sin politik och sina strategier för social och ekonomisk utveckling och företagsutveckling, framför allt i samband med gemenskapslagstiftningen om småföretag (”Small Business Act”). Parlamentet efterlyser konsekvensbedömningar i de fall där den sociala ekonomin berörs och vill att den sociala ekonomins intressen respekteras och ställs i förgrunden. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft kommissionen att återigen undersöka om det skulle gå att inrätta en övergripande tjänsteenhet som skulle arbeta med den sociala ekonomin och knyta samman de berörda generaldirektoraten.

35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Europeiska övervakningscentrumet för små och medelstora företag i sina undersökningar systematiskt tar med även företag från den sociala ekonomin, samt att lägga fram rekommendationer till stöd för dessa företags verksamhet och utveckling. Parlamentet uppmanar också kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att de socioekonomiska företagen ska kunna knytas till och främjas av det europeiska stödnätverket e‑Business.

36. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja små och medelstora organisationer i den sociala ekonomin som strävar efter minskat bidragsberoende och ökad hållbarhet.

37. Europaparlamentet ber kommissionen att uppmana deltagarna i den sociala ekonomin att gå med i permanenta dialogforum samt att delta i och samarbeta med högnivågrupper med experter som kan förmodas ägna sig åt den sociala ekonomin och uppmanar kommissionen att bidra till en förstärkning av den sociala ekonomins representationsstrukturer på regional, nationell och europeisk nivå och att utforma ett rättslig ram för att främja ett aktivt partnerskap mellan lokala myndigheter och företag inom den sociala ekonomin.

38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja dialogen mellan offentliga organ och företrädare för den sociala ekonomin på nationell nivå och gemenskapsnivå för att därigenom skapa ömsesidig förståelse och främja god praxis.

39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja tankesmedjan på EU‑nivå om kooperativa banker, vilken inrättats av sammanslutningen för sektorn, eller andra finansiella tjänster som kunde vara intressanta för organisationer i den sociala ekonomin. Tankesmedjan skulle kunna studera hur dessa specifika ekonomiska organisationer har klarat sig hittills i EU – framför allt under den pågående globala kredit- och finanskrisen – och hur de ska kunna undvika denna typ av risker i framtiden.

40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se efter om den särskilda budgetposten för den sociala ekonomin åter kunde tas i bruk.

41. Europaparlamentet vill att det ska inrättas program med uppmuntran till experiment kring nya ekonomiska och sociala modeller, samt initiativ till ramprogram för forskning, genom införande av frågor med anknytning till den sociala ekonomin i ansökningsomgångar för det sjunde ramprogrammet, och en användning av en multiplikator för officiella statistikuppgifter, samt instrument för att mäta den ekonomiska tillväxten utifrån ett kvalitativt och kvantitativt perspektiv.

42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera en dimension av social ekonomi i den politik som fastställs på gemenskapsnivå och nationell nivå, och i de europeiska programmen som avser företag inom forskning, innovation, finansiering, regionalutveckling och utvecklingssamarbete, och att stödja inrättandet av utbildningsprogram i social ekonomi för EU-tjänstemän samt för nationella och lokala tjänstemän och se till att företagen inom den sociala ekonomin får tillgång till program och åtgärder för utveckling och yttre förbindelser.

43. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att planera för utbildningsprojekt inom högre utbildning, universitetsutbildning och yrkesutbildning i syfte att skapa medvetenhet om den sociala ekonomin och affärsinitiativ grundade på dess värderingar.

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för ökade kunskaper och fackmannainsikter i sektorn för att förstärka den sociala ekonomins roll i strävandena att integrera arbetsmarknaden.

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå gemenskapslagstiftning som gör det möjligt att inrätta och vidmakthålla territoriella partnerskap mellan den sociala ekonomiska sektorn och lokala myndigheter och därvid fastställa kriterier för erkännande och stärkande av den sociala ekonomin, för hållbar lokal utveckling och för att främja allmänintresset.

46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka omständigheter som skulle kunna underlätta investeringar inom den sociala ekonomin, i synnerhet genom investeringsfonder, beviljandet av garanterade lån och i form av subventioner.

47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ompröva

–   sina meddelanden om kooperativ och europeiska kooperativa föreningar, som avses i de texterna,

–   sitt meddelande från 1997 om att främja föreningar och stiftelser i Europa.

o

o        o

48. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Kommittén för socialt skydd.

(1)

EUT L 207, 18.8.2003, s. 1.

(2)

EUT L 207, 18.8.2003, s. 25.

(3)

EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

(4)

EUT L 198, 26.7.2008, s. 47.

(5)

EGT C 205, 25.7.1994, s. 481.

(6)

EGT L 313, 12.10.1998, s. 234.

(7)

Antagna texter, Ρ6_ΤΑ(2008)0286.

(8)

EUT C 102 E, 24.4.2008. s. 321.

(9)

Antagna texter, Ρ6_ΤΑ(2008)0467.

(10)

EGT C 226, 20.7.1998, s. 66.

(11)

EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 593.

(12)

EGT C 117, 26.4.2000, s. 52.

(13)

EUT C 112, 30.4.2004, s. 105.

(14)

EUT C 120, 20.5.2005, s. 10.

(15)

Antagna texter, P6_TA(2008)0131.

(16)

EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 141.

(17)

EGT C 99, 21.4.1992, s. 40.

(18)

EGT C 99, 21.4.1992, s. 1.


MOTIVERING

Inledning

Den sociala ekonomin är viktig både som ekonomisk och social aktör. Företagen i den sociala ekonomin kännetecknas av en annan form av företagande än vinstdrivande företag. De är privata företag, oberoende av offentliga myndigheter, som svarar mot behov och efterfrågan från sina medlemmar och allmänintresset. Den sociala ekonomins förmåga att komma med innovativa lösningar på sociala behov som uppkommer under tidens gång har gett den en ständigt växande betydelse.

Den sociala ekonomin består av kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser samt andra företag eller organisationer som har de för den sociala ekonomin gemensamma grunddragen. Att den sociala ekonomin inte syns mer beror på att särdragen hos denna form av företagande inte alltid beaktas.

Definition av social ekonomi

Företagen inom den sociala ekonomin kännetecknas av följande gemensamma drag och värden:

–         Individen och de sociala målet prioriteras framför kapitalet.

–         Solidaritet och ansvarstagande är principer som försvaras och tillämpas.

–         Medlemmarnas/brukarnas intressen och allmänintresset samverkar.

–         De styrs i demokratisk ordning av medlemmarna.

–         Medlemskapet är frivilligt och öppet för alla.

–         De förvaltas självständigt och oberoende av offentliga myndigheter.

–         Överskottet utnyttjas till största delen för att uppnå hållbar utveckling, tillvara medlemmarnas intressen och allmänintresset.

Den sociala ekonomin är dock sparsamt företrädd på det institutionella planet och får ringa eller inget erkännande eller stöd alls på den europeiska nivån. Den sociala ekonomin har benämningar som ”solidarisk ekonomi”, ”tredje sektorn”, ”plattform” eller ”tredje systemet” i olika länder, och verksamheter i hela Europa med samma kännetecken skulle kunna hänföras till den sociala ekonomin.

Rekommendationer i betänkandet

1. Ett EU-perspektiv på social ekonomi: erkännandet av begreppet

Mångfalden får dock inte hindra att ett verkligt EU-perspektiv på social ekonomi utarbetas. För detta krävs en definition av den roll den kan spela inom EU:s institutioner.

Den sociala ekonomin bidrar till att förverkliga de fyra målen för EU:s sysselsättningspolitik: förbättra arbetskraftens anställbarhet; uppmuntra företagande, särskilt genom skapande av sysselsättning på det lokala planet; förbättra företagens och deras anställdas anpassningsförmåga genom modernisering av arbetsorganisationen; förstärka jämställdhetspolitiken, särskilt genom att utveckla en allmän politik som gör det möjligt att förena familje- och yrkesliv. Företagen i en social ekonomi kan tillföra ett viktigt samhälleligt mervärde genom att medverka i det europeiska samhällets ekonomiska tillväxt, genom att underlätta en bättre fungerande demokrati i näringslivet via medverkan av brukare/intressenter och löntagare och genom att införa principerna om företagens sociala ansvar och tjänster med lokal förankring.

Den sociala ekonomins bidrag till sysselsättningspolitiken är inte begränsat till främjande av anställbarheten som sådan. De arbetstillfällen som skapas är anställningar som ger löntagaren social trygghet, rätt till utbildning, möjligheter till yrkesmässig utveckling och integration som är anpassad till verksamheternas beskaffenhet.

Slutligen är det viktigt att förbinda den sociala ekonomin med målen om social sammanhållning och aktivt medborgarskap eftersom de är territoriellt förankrade och främjar ett aktivt deltagande. Syftet med dessa verksamheter är att aktivera de sociala nätverk som blir allt nödvändigare i en värld med ökande isolering och identitetslöshet.

2. En tydlig rättslig status: rättsligt erkännande

Definitionen av begreppet social ekonomi bör gå hand i hand med ett rättsligt erkännande av dess beståndsdelar. Den andra rekommendationen gäller införandet av europeiska bestämmelser om föreningar, stiftelser och ömsesidiga bolag.

Trots att företagen inom den sociala ekonomin ofta betraktas som jämbördiga med vinstdrivande företag saknas rättsinstrument som krävs för att de ska kunna verka på ett alleuropeiskt plan och de möter därför en ojämlik konkurrens. Det europeiska regelverket borde göra det möjligt att innefatta dessa försummade företagsformer när EU–rättsakter och internationella regler införs.

3. Statistiskt erkännande

En tredje rekommendation i betänkandet är att öka statistiken om den sociala ekonomin och den sysselsättning den genererar och att främja en bättre förståelse av de varierande nationella erfarenheterna av social ekonomi. Detta borde kunna främjas av att ett statistiskt register införs, med satelliträkenskaper över den sociala ekonomins företag per institutionell sektor och per verksamhetsområde i respektive medlemsstat så att dessa uppgifter kan komma med i EU:s statistiksystem Eurostat. Det finns redan en vägledande förteckning över kriterier för berörda verksamheter och organisationer så att en viss opartiskhet kan uppnås mellan näringsidkarna inom den sociala ekonomin och näringsidkare av ”traditionellt” slag.

4. Den sociala ekonomin och den sociala dialogen

Erkännandet av den sociala ekonomin som en särskild part i den sociala dialogen på europeisk nivå är en viktig uppgift. Den sociala ekonomin framträder alltmer som en viktig ekonomisk och samhällelig aktör. Ett uttryckligt erkännande av den sociala ekonomins komponenter i den tvärsektoriella sociala dialogen inom EU är därför den fjärde rekommendationen i betänkandet.

5. Den sociala ekonomin och marknaderna

De olika företag och organisationer som ingår i den sociala ekonomin står inför utmaningen att integrera effektiva produktionsprocesser och socialt välbefinnande i sin verksamhet. Aktörerna i den sociala ekonomin måste uppmuntras att införa strategier som går att förena med de nya kraven på alltmer konkurrensutsatta marknader och som stärker dem i deras uppgift att sörja för sina medlemmars välbefinnande, svara mot allmänintressets krav och förstärka den sociala sammanhållningen.

Bland dessa konkurrensstrategier bör inrättandet av nätverk och allianser mellan företag inta en viktig plats liksom sökandet efter särskilda finansieringsmedel för företagen, innovation i fråga om produkter och processer samt en politik för att stimulera utbildning och kunskapsutveckling inom den sociala ekonomin.

6. Erfarenhetsutbyte på lokalt, nationellt och europeiskt plan

Den sociala ekonomin ingår ofta i ett lokalt och regionalt sammanhang. Många av de mest innovativa organisationerna är små och verksamma på lokal nivå. Det finns därför en risk för att deras erfarenheter inte kan spridas annat än med svårighet eller långsamt. Därför är det viktigt att de nationella och europeiska nivåerna genom lämplig finansiering stimulerar erfarenhetsutbytet och samarbetar om att inrätta fonder för socioekonomisk innovation som kan stödja de mest innovativa projekten inom den sociala ekonomin.

7. Den sociala ekonomin och den europeiska sociala modellen

Medlemsstaterna och Europeiska kommissionen bör engagera sig mer konkret för att den sociala ekonomin ska bli mer än bara ett effektivt instrument för att uppnå specifika mål för den offentliga politiken. Den sociala ekonomin utgör också ett mål i sig, som är oundgängligt för att befästa de värden som är förknippade med den europeiska sociala modellen. De organisationer som företräder den sociala ekonomin bör därför tillåtas och uppmuntras att lägga fram socialpolitiska förslag.

8. Utvärdering av resultaten

En sista rekommendation i betänkandet gäller främjandet av ett forskningsprogram på europeisk nivå för att studera alla företeelser som ingår i den sociala ekonomin, och som inte kan tillskrivas andra tjänster som tillhandahålls av den privata sektorn eller offentliga myndigheter. Det är därför viktigt att organisationerna inom den sociala ekonomin inte utvärderas enbar utifrån begränsade indikatorer som ”antalet anställda” och ”uppnådd självfinansieringsgrad” och det är också viktigt att den indikativ utvärderingsmetoden utnyttjas.

Det ökande intresset för den sociala ekonomin kan förklaras av att man konstaterat den begränsade förmågan hos företagen inom den traditionella privata sektorn och den offentliga att lösa vissa aktuella problem som arbetslösheten men även av de kollektiva tjänsternas kvalitet och kvantitet.


YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor (4.12.2008)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över den sociala ekonomin

(2008/2250(INI))

Föredragande: Donata Gottardi

FÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar den nyckelroll som den sociala ekonomin spelar för att uppnå Lissabonmålen om en hållbar tillväxt och full sysselsättning, eftersom den tar itu med åtskilliga obalanser på arbetsmarknaden, särskilt genom att främja kvinnors sysselsättning, skapa och tillhandahålla välfärdstjänster och nära tjänster (t.ex. sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och socialförsäkringstjänster), och skapa och bibehålla sociala och ekonomiska strukturer genom att bidra till den lokala utvecklingen och den sociala sammanhållningen.

2.  Europaparlamentet anser att den sociala ekonomin är viktig, med tanke på vad den symboliserar och de resultat som uppnåtts, för att stärka den industriella och ekonomiska demokratin.

3.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen bör vidta åtgärder för att inrätta en ram för den sociala ekonomins agenda, eftersom detta skulle stärka konkurrenskraften och innovationsförmågan lokalt och på EU-nivå, på grund av den sociala ekonomins möjligheter att skapa stabilitet i cykliskt kraftigt fluktuerande ekonomier genom att, där så är möjligt, omfördela och återinvestera vinster lokalt, främja en företagarvänlig kultur, koppla den ekonomiska verksamheten till de lokala behoven, stödja verksamhet som äventyras (t.ex. hantverk) och skapa socialt kapital.

4.  Europaparlamentet betonar den sociala ekonomins betydelse för tjänster av allmänt intresse, och betonar att det skapas ett mervärde vid upprättandet av privat-offentliga integrerade nät, men också att det finns en risk för att de används för utläggning på entreprenad i syfte att minska de offentliga myndigheternas kostnader, inbegripet för volontärarbete.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera den sociala ekonomin i sin övriga politik och i sina strategier för social, ekonomisk och företagsmässig utveckling − särskilt inom ramen för rättsakten för småföretag, Small Business Act − eftersom sociala ekonomiska strukturer som tillhandahåller socioekonomisk verksamhet kan vara särskilt intressanta för små och medelstora företag och tjänster av allmänt intresse. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att på nytt överväga möjligheten att återinföra en enhet för den sociala ekonomin.

6.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna och aktörerna inom sektorn att utvärdera och främja kvinnornas roll i den sociala ekonomin, både i kvantitativa termer med tanke på den höga sysselsättningsnivån för kvinnor inom sektorns samtliga områden, inbegripet föreningar och volontärarbete, och när det gäller kvalitet och organisatoriska aspekter av arbete och tillhandahållande av tjänster. Parlamentet oroar sig över att problemet med vertikal segregation finns kvar även inom den sociala ekonomin, vilket begränsar kvinnornas deltagande i de beslutsfattande processerna.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar och lokala myndigheter samt aktörerna inom sektorn att uppmuntra och främja potentiella synergieffekter, som skulle kunna uppnås inom tjänstesektorn mellan aktörer och användare inom den sociala ekonomin, och leda till en högre grad av deltagande, samråd och medansvarighet.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att planera för utbildningsprojekt inom högre utbildning, universitetsutbildning och yrkesutbildning i syfte att ge kunskaper om den sociala ekonomin och affärsinitiativ grundade på dess värderingar.

9.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen och medlemsstaterna bör erkänna den sociala ekonomin och dess aktörer – kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser – i sin lagstiftning och politik. Dessa åtgärder bör inbegripa lättillgängliga krediter, skattelättnader, utveckling av mikrokrediter, införande av europeiska stadgor för föreningar, stiftelser och ömsesidiga bolag, samt behovsanpassad finansiering från EU och incitament för att ge bättre stöd till den sociala ekonomins organisationer som är verksamma i marknadssektorer och icke-marknadssektorer, och som inrättats av samhällsnyttiga skäl.

10. Europaparlamentet anser att det faktum att förslagen om en europeisk stadga för ömsesidiga bolag och europeiska föreningar har tagits bort från kommissionens dagordning har inneburit ett allvarligt bakslag vad gäller utvecklingen av dessa former av Europabolag (SE) i Europeiska unionen och uppmanar därför med kraft kommissionen att se över sin dagordning.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en europeisk tankesmedja inriktad på kooperativa banker och andra organisationer inom den sociala ekonomin som sysslar med finansiella tjänster, för att undersöka hur dessa specifika företag inom den sociala ekonomin hittills har presterat på EU nivå, särskilt med avseende på den pågående globala kredit- och finanskrisen, och hur de kommer att undvika framtida risker av detta slag.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta de faktiska förhållandena för den sociala ekonomin vid översynen av politiken för statsstöd, med tanke på att små företag och organisationer som är verksamma på lokal nivå har betydande svårigheter att få tillgång till finansiering, särskilt under den pågående ekonomiska och finansiella krisen. Kommissionen uppmanas även att inte förhindra nationell företags- och skattelagstiftning för till exempel kooperativ inom banksektorn och distributionssektorn, vars verksamhet grundas på ömsesidighetsprinciperna, företagsdemokrati, överföring av tillgångar mellan generationer, reservernas odelbarhet, solidaritet, arbetsetik och företagsetik.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

2.12.2008

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

21

0

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Mariela Velichkova Baeva, Paolo Bartolozzi, Zsolt László Becsey, Sebastian Valentin Bodu, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Manuel António dos Santos, Christian Ehler, Jonathan Evans, José Manuel García-Margallo y Marfil, Jean-Paul Gauzès, Robert Goebbels, Donata Gottardi, Louis Grech, Othmar Karas, Wolf Klinz, Astrid Lulling, Gay Mitchell, Sirpa Pietikäinen, John Purvis, Peter Skinner, Margarita Starkevičiūtė, Ivo Strejček, Sahra Wagenknecht

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Harald Ettl


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

21.1.2009

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

45

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jan Andersson, Edit Bauer, Iles Braghetto, Philip Bushill-Matthews, Milan Cabrnoch, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Derek Roland Clark, Luigi Cocilovo, Jean Louis Cottigny, Jan Cremers, Harald Ettl, Richard Falbr, Carlo Fatuzzo, Ilda Figueiredo, Joel Hasse Ferreira, Roger Helmer, Stephen Hughes, Ona Juknevičienė, Jean Lambert, Raymond Langendries, Bernard Lehideux, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Maria Matsouka, Elisabeth Morin, Juan Andrés Naranjo Escobar, Csaba Őry, Siiri Oviir, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Pier Antonio Panzeri, Rovana Plumb, Bilyana Ilieva Raeva, Elisabeth Schroedter, José Albino Silva Peneda, Kathy Sinnott, Jean Spautz, Ewa Tomaszewska, Anne Van Lancker, Gabriele Zimmer

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Françoise Castex, Gabriela Creţu, Richard Howitt, Rumiana Jeleva, Magda Kósáné Kovács, Sepp Kusstatscher, Csaba Sógor, Patrizia Toia, Evangelia Tzampazi, Anja Weisgerber

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Adrian Manole

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy